Tack och lov har Rubys bakben blivit normala och det verkar inte som om överansträngningen var någon långtida grej. Hon är pigg som sjutton och känns rätt så hemma här nu. Detta innebär ju att hon får lite mer energi till att hitta på annat...hehehe... inte för att hon någonsin är dum men lite det här... men guuuuud vad rädd jag helt plötsligt blev för spegeln där borta som vi ridit förbi 10 gånger redan :)
Den här veckan har jag hunnit rida lite mer och idag på slutet av passen kändes hon riktigt fin ;) Jag har de två sista gångerna ridit med Hackamoren, den är grym när man verkligen ska få igenom eftergiften tycker jag... Tyvärr har hon fått skav av den så när Per kommer ner får vi justera den lite, hon har förmodligen grovnat lite i ansiktet sen i September när vi provade in den... Det händer ju inte lite med hennes kropp just nu... Suuuuuck ;)
För en vecka sen insåg jag med experthjälp av Mia från Larum att min älskade Dee Buckner sadel inte ligger optimalt på henne just nu... Den ligger faktiskt ganska bra ifram men den är för platt i bak och då får hon för mycket svängrum när hon rör sig och sadeln hindrar bla galoppjobbet... Förstår ni?;) Hur som helst så vill jag ju inte riktigt köpa någon ny sadel än då jag vet att detta året kommer vara ett helvete när det kommer till den detaljen... Hon kommer förmodligen ändra sig ganska kraftigt i kroppen då hon är på gränsen till att bli stor och vuxen ;) Just nu har jag fått provlåna en sadel som ligger bättre men det är ett litet problem med den... Jag har ju inte världens längsta ben och sadeln är för någon 1.80 människa... Trots att jag har fendrarna på det innersta hålet är de ett eller två hål för långa... När jag ska rida lätt får jag nästan stå på tå... Hehehehe... Detta kommer i veckan att avhjälpas med en huggpipa men tills dess får jag stå ut. Det är en Reiningsadel och jag gillar den hyffsat ;) Men några saker har jag snabbt kunnat konstatera... Jag tycker inte om nya sadlar... De knarrar, fendrarna är felvridna och tyvärr är det inte så mycket själ i dessa massproducerade sadlar... Jag har alltså blivit bortskämd med min handsydda, überfina Dee Buckner... hur i helskotta ska jag hitta något liknande??? Jag ska absolut satsa på en kvinnosadel alltså en med ett lite smalare säte... Vilken skillnad det blir i sitsen :) Och jag ska nog inte låsa mig till Cowhorse utan faktiskt se mig om efter en riktigt sjysst Reining... Den kommer nog främja min sits ännu mer ;) Vilket märke det kommer bli till slut har jag ingen aning om... Jag är ju lite kär i Pers sadlar och de jag ridit i har varit sjukt sköna...
Men sen har jag ju tyvärr upptäckt Continental Saddlerys Rock Stars sadlar och jag är käääääär!!! Dom bara skriker JEEEEESSIIIICAAAA med sin design... Här är några smakprov :)
Sadeln heter ROCKSTAR...
Sadeln heter DIVA... Visste ni om att jag döpte min första egenuppfödda häst till just Diva... ;) Så ni fattar ju detta är ju bara min sadel...
Sadeln heter OUTLAW
Jag har dock aldrig ridit i en Continental saddlery och har inte någon riktig koll på hur de är... Jag vet bara att designen på dessa är såååååå jag... :) Kanske helt enkelt får köpa en helt ren sadel och be någon toola den :)
Just nu är min sadel på SPA hos Mia och shiit vad fin hon börjar få den <3 Hon har putsat upp den som bara den och lyckats får bort en hel del av den färg som jeansen har färgat av sig... Idag var jag förbi en runda och pussade lite på den... hehehe... Men jag kan varmt rekomendera att lämna in era sadlar till henne för upputsning och smörjning... Jag tycker jag är ganska pedantisk när det gäller mina grejjor men Mia har en hel arschenal med putsgrejjor som jag inte visste fanns :)
Nåja, nu är det strax dags för sängen... Efter en supertrevlig tjejkväll igår är jag lite tröttare än vanligt kl 21.00 på kvällen :)
Vart går gränsen?
Jag får ofta höra att jag är hästtokig, besatt av hästar och ridning...
Men jag håller inte med om det... Jag är inte besatt utan hästarna och ridningen är min passion i livet!!!
Jag vet att jag överlever utan detta i mitt liv men jag mår sååå mycket bättre om jag får hålla på med detta, mocka skit, borsta leriga ben, putsa skitig utrustning med lädertvål, lukta häst och njuta av en mjuk mule som rufsar om håret på mig ;)
Något av det bästa jag vet är faktiskt att morgonfodra... även om detta innebär att jag måste kliva upp tidigt... Känslan och stillheten när man kliver in i stallet och får höra alla morgon gnäggningarna från sömniga och frukostsugna hästar :)
Många gånger får jag höra... Måste du åka till stallet idag? Jag svarar alltid... -Nej, det måste jag inte, jag vill åka dit...
Med min sista hopphäst Gemma blev det tillslut en hel massa måsten och det gjorde att jag beslutade mig för att sälja henne och lägga hästeriet på hyllan. Jag visste väl någonstans inom mig att jag skulle hålla på med hästar igen men inte hur stort hålet i hjärta skulle bli. Jag trodde nog att det skulle ta 5-10 år innan längtan blev för stark... Det tog två år ;)
Ändå vill jag inte vara utan den perioden i mitt liv, för utan den hade jag inte varit lika säker på att det är det här jag vill göra och att jag aldrig igen kommer känna några måsten när det gäller hästeriet... Om jag aldrig hade känt den enorma längtan, som jag inte till en början ens förstod att jag hade, skulle jag inte kunnat ge mig så helhjärtat in i detta igen och med de ganska höga mål jag ärligt tror jag kan uppnå. Givetvis så händer ibland saker i livet som kan sätta stopp för dessa mål men om man bortser från alla krokben som jag säkert kommer snubbla på under vägen så är jag "all in"!!!
Fast jag har ett väldigt osvenskt självförtroende och förmodligen retar upp en och annan med mina mål så har jag ingen önskan att bevisa för någon annan än mig själv att jag klarar det. Jag skiter helt ärligt i om folk tycker jag är värd framgång eller inte.
Jag gör inte detta för någon annans skull än min egen och Rubys ;) Om hon inte mår bra av det vi gör kommer jag utan att tveka avbryta det och hitta något annat som får henne glad igen...
Jag har skrivit det förut och jag skriver det igen, Ruby är nog den bästa häst jag någonsin ridit... Givetvis inom sitt gebit ;) Men det som gör henne till det är att hon är byggd för att utföra just det hon ska, hon kommer aldrig bli en hopphäst ;) men det är inte meningen med henne... Det som ger henne den där lilla extra grejjen så att man förstår att det är en häst lite utöver det vanliga är hennes skalle, hennes intelligens och hennes vilja... Hon vill alltid, även om hon inte alltid förstår eller kan det jag försöker lära henne så finns det ingen istadighet, illvilja eller motstånd... Snarare tvärtom, jag måste tänka på att inte sätta henne i situationer hon inte förstår för hon blir frustrerad och arg när hon inte kan göra rätt...
Jag läste om någon av de stora tränarna "over there" kommer inte ihåg om det var Les eller Bob som berättade om sitt genombrott och att han då fick så många bra hästar som i stort sett tränade sig själva... Det stämmer väl med hur Ruby är... Hon bara vill göra rätt och försöker hela tiden göra det oxå ;)
Samtidigt är hon den absolut "svåraste" häst jag någonsin haft, jag har fått kämpa för att få hennes tillit och jag känner att den måste jag förtjäna av henne varje dag. Hon lär mig ödmjukhet... Varje dag :) Jag har varit bortskämd...eller nej, det har jag inte för jag har gått igenom min beskärda del av "dåliga" hästar oxå.. Men den sista tiden i mitt hästeri har jag valt bättre hästar och faktiskt valt med hjärnan... Detta har gjort att jag är van att hästen är samarbetsvillig och vill göra det jag ber om. Ruby gör ju detta till 150% men hon är väldigt flyktig och signalkänslig...
Om jag går ut i hagen och är på dåligt humör kan jag lova att jag inte ens kommer så nära att jag kan fånga henne... hehehe... Förrän jag släpper ilskan och fokuserar på varför jag är där...
Det är heller ingen idé att sitta upp och ens försöka rida om jag inte är i form, jag kommer aldrig kunna slåss mot henne och jag vill inte det heller... Att pressa henne för mycket ger alltid bakslag och jag har under detta 1 1/2 år lärt mig var gränsen går... Visst kan jag be henne göra om och göra rätt, många gånger, men att därifrån tvinga henne till underkastelse genom styrka eller andra straffmetoder skulle vara som att kasta pärlor till grisar. Visst det skulle gå för hon är en stark häst men jag tror det skulle ta död på hennes "spirtit" snabbt och då skulle hon inte vara hon längre...
Kanske låter mitt resonemang naivt och barnsligt, kanske stoppar min ovilja att pressa oss från att bli bäst... Jag vet inte det men i mitt hjärta och i min hjärna så kommer detta förhållningssätt tvärtom ge oss en fördel senare i vårt samarbete och genom att ge henne det dyrbaraste man kan ge sin parter, tid, förtroende och tålamod kommer jag få ta del av hela hennes talang och väsen så småningom... när jag gjort mig förtjänt av det :)
Jag tror att varje häst man möter i livet och som sätter sin prägel på en, avspeglas i nästa häst man utbildar och rider... Det här är en av de huvudsakliga skälen till varför jag aldrig kommer bli tränare... Jag vill inte känna att pengarna styr min tid eller mitt tålamod, jag vill äga min kärlek till hästarna och mitt förhållningssätt till dem.
Det finns, enligt mig, alldeles för få tränare som klarar av att stå emot denna ekonomiska press och därför har vi många quickfixes och taskiga metoder... Tyvärr ser ju trenden dessutom ut som att de få som orkat stå emot måååånga år rent krasst slutar träna eller går i konkurs...
Medelmåtta eller inte??? :)
Vad beror det på? I min värld är det vi hästägare och hobbyryttare som är det stora problemet... Vi har för dåligt med kunskap, tålamod, pengar och tid helt enkelt... Vi inser inte hur mycket det kostar att ta fram en topphäst... Hur mycket annat man får försaka för att ge hästen de bästa förutsättningarna... Men framförallt har vi ofta en jäkligt dålig självinsikt i vad vår häst har för förutsättningar att klara av, vi vill ju att våra älsklingar ska bli bäst i världen ;) Oavsett om de kan eller inte... Detta gör att vi ger tränarna omöjliga uppdrag... Har vi dessutom råd att betala så kräver vi ännu mer av det omöjliga..
Nu kanske jag drar ner brallorna på mig själv med detta resonemang ioch med att jag fortfarande lever i övetygelse om att just min lilla ponny kan bli bäst ;) Så kan det ju vara... det kan ju bara framtiden utvisa om jag kommer få äta upp mina ord eller inte...hehehehe... Vi kanske bara är två överkaxiga medelmåttor vi med... ;)
Visst kan jag känna att jag har ett visst ansvar att försöka bli så bra som möjligt gentemot Per och Johanna, av den enkla anledningen att jag fick förmånen att förvalta Ruby ;) Men jag vet oxå att de aldrig kommer klandra oss om vi inte håller måttet... Så länge vi är lyckliga. Helt ärligt hade jag inte köpt Ruby om jag inte haft de ambitioner jag har... Jag är oxå ganska övertygad att jag inte fått köpa henne om Per inte förstått att jag verkligen menar allvar med min satsning och det jag vill... Ruby är helt enkelt för bra för att skogsmulla och tävlas på enbart klubbnivå. Som motsats till detta vet jag oxå att jag aldrig ens fått klappa henne på halsen om Per för en millisekund trott att jag kommer pressa henne för mycket eller vara osjysst mot henne :) Och det känns så grymt skönt att vi har samma tänk där och annars hade jag heller inte köpt häst av honom ;)
Hur som helst kontentan av detta "svammel" är att jag för varje dag som går inser hur lyckligt lottad jag är som fått förmånen att ha en sådan underbar liten lockig ponny som Ruby, hur mycket jag skiter i vad folk tycker och tänker om mig och mitt sätt...
Och hur mycket jag älskar att göra det jag gör och hur sugen jag är på framtiden :) Jag älskar att tävla, känna adrenalinkicken innan man går in på banan för att göra sitt bästa, känna besvikelsen när man är klantig eller känna euforin när man lyckas...
Och så länge jag kommer känna denna passion kommer jag hålla på med detta... För det är ju sååååå jäkla skoj!!!
Jag följer ett stort antal bloggar, western siter och liknande grupper i sociala medier här på nätet som handlar om westernridning och dess mysterium... Vi är på gång att damma av våra kusar och kanske börjar så smått i snön drömma om bättre tider, sommar, sol, clinics och kanske till och med tävlingar... Och jag har återigen faschinerats över ett fenomen som verkar återkomma varje år vid just den här tiden...
Nämligen alla nya självutnämnda tränare inom western... allt ifrån veva rep kurser till kosse eller stylistkurser...
Flera av dessa har förmodligen mindre erfarenhet av pedagogik än Olivias hamster... Kanske om man har tur har de varit på semester i USA och faktiskt kanske om man har en jäkla tur varit i ett stall ett par månader och faktiskt jobbat med hästar där...
En mycket klok man sa till mig en gång att: Det svåra med westerridningen, det är att INTE bli tränare...
Jag skrattade gott åt honom då och jag har skrattat gott åt alla tokiga försök som dessa pajastränare gjort och sen tacksamt nog, enligt mig, förevigat det på internet :)
Jag har många gånger ställt mig frågan om varför vi inom western inte har samma system som SVridsportsförbundet med tränarlicenser... Jag som lärare måste ju snart inneha en lärarlegitimation om
jag vill fortsätta undervisa, varför måste då inte de tränare som jag betalar ganska mycket pengar kunna erbjuda samma kvalitetsstämpel...
Nåja, jag anser att jag som ryttare och inte tänker försörja mig inom hästeriet kan visa den lilla respekten mot de redan etablerade tränarna i Sverige och de som seriöst vill ta sig an utmaningen i att försöka leva på det... Att jag då inte går in som någon HillBilly tok och ska träna kreti och pleti bara för att jag äger en quarter... Och, givetvis har meriter inom tävling... På SM... nivå.... Moooahahahaaaaa... Nä, ni behöver inte oroa er jag har en viss liten självinsikt kvar och jag kan helt ärligt säga att en sak vet jag att jag inte ska bli och det är tränare...
Även om jag inte håller med ganska många om deras metoder eller sätt att träna på så tycker jag det är respektlöst att genom ren dumhet, i många fall, försöka konkurera med dem...
Jag menar inte att de tränarna som finns i Sverige ska ha monopol på de ryttare som är aktiva, många av dem behöver en stor fet spark i arschlet för det sätt de tränar hästar och lär ryttare hur man ska bete sig men om man går in på den marknaden kan man väl iallafall göra ett försök att vara seriös??? Eller???
Som sagt jag har inte brytt mig speciellt mycket om dessa Pajastränare utan istället skrattat gott åt dem och deras misstag... Att ens kalla dem tränare är en förolämpning mot er som seriöst försöker bedriva denna verksamhet i professionell form.... Så bara Pajas kanske är mer passande...
Men idag gick det för första gången upp för mig att dessa människor faktiskt förstör för många av de som just försöker bedriva träningsverksamet professionellt... Jag kommer aldrig tillhöra det klientel som åker på dessa "clinics" men utan en nivågradering av tränarna är det många som även iår kommer betala mycket pengar i läropengar till just pajaser...
Synd tycker jag då många duktiga tränare går på knäna när det ekonomiskt är tufft för de flesta nu och många håller hårt i sina pengar...
Jag byter gärna ut de skratt ni pajaser gett mig under åren mot att de få seriösa och duktiga tränare inte ska bli lidande i sin ekonomi för er skull...
Ni som ska ut och njuta av clinics... Kolla upp vem ni åker och tränar för, vad finns det för kunskap och meriter bakom den snygga hemsidan... Gå inte på den idiotiska myten att det är billigare med en ny tränare och de är ju mer uppdaterade...
Och till sist... Kräv kvalitet och får ni det inte... kräv pengarna tillbaka... Blir vi tuffare med det så kommer pajaserna inte bli lika många och tjäna lika mycket pengar på oss...
Nu ska jag gå och lägga mig...
Förmodligen kommer jag drömma mardrömmar om clowner inatt ;)
Ha en underbar natt därute... det ska jag... på cirkus ;)
Den här veckan har varit händelserik...eller ja, det började egentligen förra veckan när jag fick lite extrajobb i Karlshamn :)
Men i helgen kom nu äntligen Olivias efterlängtade lilla hamster. En söt, ljust grå liten minihamster... Hon har fått ärva den av Nellie ;) och hon är i extaaaaas :)
I söndags natt hörde jag ljud inifrån hennes rum vid 2 tiden på natten... Jag tänkte att hennes iPod fått fnatt och gick dit... Där satt hon på sitt skrivbord med hamstern i knäet. -Vad gör du uppe? Jag trodde det var morgon, svarade hon... -öh nej det är mitt i natten gå och lägg dig!
En timme senare hörde jag ljud igen... Jag gick in och där satt hon igen, med hamstern i knät... Vad gör du uppe nu då?
-Är det inte morgon nu? frågade hon... Nej, sa jag, nu går du inte upp förrän min klocka ringer...
Kl 05.45 ringde klockan men ingen Olivia kom upp då inte... hihihi...
Men jag måste erkänna att den lilla "råttan" är mycket sötare och trevligare än jag någonsin trott ;)
Ruby har blivit bättre i benen och lite bättre i magen oxå, hon är inte så rinnigt lös men ändå lös, hon fick bakteriekur nr 2 igår så jag hoppas att hon blir ändå bättre nu och sen har jag den sista på söndag... Men hon är PIGG!!! Så pigg att hon i tisdags när jag skulle sadla, steppade till på uppbindningsplatse och ryckte en baksko... Hästskrälle :( Jag raspade av kanterna och sadlade på ändå... Men hon kändes inte klockren, dock fick hon ta några varv i trav för att få ut den mesta av överflödesenergin... Sen var det bara att ringa hovslagare... Han hade dock ingenting emot att sko henne i bak på onsdagsmorgonen tack och lov ;)
Men idag tänker jag rida, igår var det mycket träningar så ridhuset var inte ledigt förrän sent... trodde jag men det visade sig att det var ledigt från kl 8... fast då hade jag redan bestämt mig för att inte rida... Men idag ska vi ta en stund i ridhuset och jobba igenom henne... Kan bli spännande, hon börjar känna sig hemma och är inte så fullt upptagen med att ta in alla intryck längre utan har nu oxå tid att studsa runt lite ;)
Sen har vi fått en reservplats i en cavalettigrupp den 5 februari... tjohoooo... då är det premiär för en "eventuell" hoppkarriär... Nädå, men det ska bli spännande att vara med och jag tror att det är väldans nyttigt för hennes del att ha koll på vart fötterna är... Hon är lite snubblig och klumpig ibland, men när man rider på kor så har hon världens koll... märkligt ;)
Idag när det är kallt ute och snö så är det grymt lyxigt att bara kunna gå ut och rida i ett ridhus... jag har nog inte riktigt än fattat hur mycket lyx det är men lyx är det :)
Nu ska jag fortsätta skriva uppgifter i media ;)
Ha en bra dag!!!
Japp, idag har jag och är och kommer vara fruktansvärt effektiv... hehehehe... som en trisslott, ibland bara händer det :)
Pro-Tektion
Började dagen med att skjutsa Olivia till ishallen för konståkning och på med skridskor, medans hon åkte körde jag till stallet och släppte ut Ruban, hon började dagen med blandade småhopp ut till hagen och ett par vändor quarterrace a la bronco style... avslutade det hela med att rulla sig i snön två gånger och sen ett quarterrace till... suck... men tur att hon packar in sina bakben i iskall kyllera iallafall ;) Hon är lite för pigg för sitt eget bästa...
Sen tillbaka till ishallen hämta Olivia, förbi ICA Maxi för att hitta en overall, REA, ingen i rätt storlek, tillbaka till stallet, mocka, packa mat och fixa inför insläpp.
Smart nog bjöd jag in mig och Olivia till lunch hemma hos fam Amundsson för några dagar sen så ut till Larum för en smaskig och trevlig lunch, där fanns nu en spännande medicin till Rubans mage som jag skrivit om tidigare... Pro-Tektion... Ska bli väldans spännande att se om den funkar.. Jag hoppas verkligen det!!!
Efter lunchen svängde vi förbi Bergåsa och plockade upp en kompis till Olivia, hem slängde in en maskin tvätt... och nu om en halvtimme 15.30 är det tvättbyte, upp till stallet, in med häst, tvätta häst, ge medicin, och fodra middag...
Sen ska vi ta en sväng till Tromtesunda och lämna tillbaka en sadelgjord jag råkade få med mig i flytten, hämta min tömkörningsgjord som jag glömde... Tänkte faktiskt ge mig i kast med tömkörningen igen... Har hört ryktas om att Anders Eriksson ska komma till KLRK för att hålla kurs och jag tänkte nog försöka vara med där, så det är väl bäst att öva lite först :)
Så här kommer det väl se ut hemma :)
Ska bli skoj att säga hej till Anneli och familjen igen och sen ska Olivia bli med hamster idag... hehehe... det var Ajje i ett svagt ögonblick mitt i en Happy hour på Koh Lanta som lovade henne att hon skulle få överta den... Tycker själv att det ska bli lite skoj med en råtta här hemma ;)
Hem med kompis och hamster, avsluta tvättandet och sen är det nog dags för att kolla på filmen Warhorse... Har hört talas om den och är lite nyfiken på vad det är :)
Eller så kommer jag youtuba tömkörning...
Och då kommer kl inte ens vara 20.00...
Imorgon är det dags att åka till Karlshamn och jobba, ska träffa en ny klass så det blir spännande :)
Saaatan vad speedad jag är... vad var det i kaffet Thomas???
Har efter lite justeringar på sadel igår... TACK Maria du är bäst!!! och väntat ut två svullna bakben ridit en väldans busig ponny idag ;) Hon är fortfarande svullen i bak men ingen hälta eller stelhet plus att det går ner när hon rör på sig... Så jag tänkte lite skritt och jogg inne i mjukt och fint ridhus... hahaha... eller hur?
Ruby hade liiiite för mycket energi mellan öronen och var riktigt rödhårig idag... Hon försökte köra barrelrace runt ridskoleponnysarna och allmänt inte lyssna på skänkel och hand... Men efter 20 min så började hon slappna av i skritt och trav. Jag avslutade passet och hon studsade hela vägen in till stallet igen. Knäpphäst ;)
Hon är fortfarande väldigt lös i magen men tack vare den älskade Equi Jeweln har hon inte tappat vikt, magmedicin är på väg från USA via England... Återigen... TACK Maria du är bäst!!!
Lillfisen Ruby och vackra mamma Blackie
Nu när jag hämtade in henne var benen mycket bättre och jag tror helt enkelt att det bara är att rida på lite försiktigt och se vad som händer :) Annars kanske hon motionerar sig själv och det brukar ju bli sådär :)
En häftig sak är att hon totalt inte bryr sig om hon blir först eller sist ut och in i hagen... Även om alla andra hästar går in så bryr hon sig inte ett smack. Detta är sååååå skönt att veta det gör tillvaron mycket enklare och hon kommer kunna vara ute mer så fort det blir ljusare ute. Då kan hon istället få lite mer hö ute och bara vara... Jag tror på mååånga timmars utevistelse och tack vare att hon just nu går i egen hage så blir hon ju inte så beroende av någon annan häst heller... Även om jag gärna vill att hon ska ha en hagkompis är det gott att veta att hon fixar att gå själv oxå.
Den här flytten har nog tagit rätt mycket på henne ändå... och allt kom ju lixom samtidigt... Nåja, pigg så det räcker och blir över är hon ju och nu kör vi på framåt :)
Nu ska jag ta lördagskväll och fixa lite gott kött :)
Imorgon är det stall, skridskor och sen bjöd jag in mig och Olivia till Mia på lunch.... hehehe
Jag har följ debatten och framtagandet av årets Jerringpristagare Rolf-Göran Bengtsson med förvåning, glädje, förhoppning, ilska, bitterhet och stolthet.
Bitterheten och ilskan kan ni säkert räkna ut varför jag känner, det snackas om uppgjorda röstningar, bara fjårtisar som röstade och att givetvis en av mina favoriter... Det är ju hästen som borde få priset det är ju den som gjort jobbet... Absolut har Ninja en stor dela av framgången men han hade ju inte själv kunnat ge sig in på banan och hoppat den... tyvärr har ju hästar lite taskig koll på siffror och bokstäver men det måste ju vara för att de inte fick gå banan innan ritten men det fick ju Roffe...
Eller ridning är ju bara en hobby ingen idrott... Jovisst kan det vara så... jogging är oxå en hobby men när det handlar om att ta steget till idrott och i detta fall elitidrott är det som att jämföra en joggare med en maratonlöpare... men i mina ögon så är jogging en hobby... de som joggar 4 mil joggar ju bara väldans långt då eller... ;) Alla idrotter börjar som hobby... men när man väl tar steget att satsa seriöst och försöka nå mästerskap eller titlar då är det ingen hobby längre det är sport och idrotts prestationer i allra högsta grad...
Men jag vill faktiskt inte fokusera på denna sandlådesdebatt och ge dessa ignoranta såkallade idrottsexperter mer utrymme här utan jag vill hylla Roffe, Ninja och hela ridsporten...
Först och främst ridsporten som sport...
Detta är en av de få... två eller tre mig veterligen (hundsport, kanske någon motorsport oxå) men jag kan ha fel, där män, kvinnor, pojkar och flickor tävlar på exakt samma villkor och dessutom i samma klasser. Inga handikapp eller könsdiskriminerande serier eller klasser... Gammal som ung, orutinerad som rutinerad... Hur sen resultaten ser ut i listorna talar sitt eget språk och visst kan man få en bedömning som är orättvis eller för mycket rättvis... men ändå...
Det enda som tas hänsyn till i ridsporten är ryttare och hästens ålder... Tex en juniorryttare under 18 kan ha egna klasser men det finns ingen begränsning att de inte kan tävla mot vuxna... Det är inte bara liiite coolt att se en 12-13 åring spöa skiten ur oss "gamlingar". Detta är nog mer vanligt inom western men det förekommer inom de klassiska grenarna oxå :)
Det finns unghäst/juniorklasser för hästar som är framtagna för att ge den unga hästen erfarenheter ute på tävling utan att det blir vinstpress på den. Här är hoppningen och dressyren lååångt före western. En fyraåring i hoppning får inte gå högre än 90cm (stor häst) och då endast i AvdB
Slänger med ett utdrag från Hoppningens Tävlings Reglemente... finns på Svenska ridsportens hemsida :)
Mom 373 Unghästar och ungponnyer samt
avdelning B hästar/ponnyer
Avdelning B ska finnas i alla normala tävlingsklasser eller som separata klasser från
0,90/LD; kat. A 0,50 m, kat. B 0,60 m, kat. C 0,70 m, kat. D 0,80 m hoppning till 1,30/
MsvB; kat. B 1,00 m, kat. C 1,10 m, kat. D 1,20 m hoppning. Bedömningen ska vara A.
Rosett delas ut till placerade. Sammanslagning av avdelningarna får inte göras.
Alla ekipage har rätt att starta i avdelning B om inte klassen är begränsad för endast
unghästar. Häst som tidigare under tävlingsdagen startat i avd B får inte starta i avd A.
Klasser som har bed A eller Clear Round behöver inte separat avdelning B.
3-åriga och yngre hästar får aldrig starta.
4-åriga hästar får starta högst 1,00/LC; kat. A 0,60 m, kat. B 0,70 m, kat. C 0,80 m,
kat. D 0,90 m hoppning.
Detta betyder att man alltså inte kan hur talangfull häst man än har gå ut på tävlingsbanorna och rida "skiten" ur den... Liknande system finns för dressyren där man måste för att få gå upp i klasserna prestera en viss procent på den nivå man befinner sig för att få gå uppåt i klasserna...
Om man ser till Rolf-Görans bedrifter under åren är det helt fantastiskt att han inte har tappat sugen på att tävla och ta fram hästar. Han har gång på gång plockat fram hästar på toppnivå och precis när de börjar prestera har hästen gått till en annan ryttare. Han har inte alltid fått rida "the horse" utan nöjt sig med något sämre material. Han har jobbat som beridare hos Jan Tops och där var det ofta som Jan tog över eller hästarna såldes när Roffe plockat upp dem... Visst det var hans jobb men han fick ju aldrig ta åt sig äran för hästens framgångar...
Ser man till Westernsverige är det ju i stort sett tvärtom... hehehehe... här vinner ju den och den enbart för att den och den tränaren utbildat hästen...
Numera driver Roffe en egen anläggning och det är ju detta som gjort att han äntligen fått behålla en topphäst. Förhoppningsvis kommer vi få se mer framgångar från honom om han äntligen får fortsätta tävla de riktigt duktiga hästarna.
Om vi ser saken ur ett tävlingsperspektiv...
Ridsporten är enkel... En duktig ryttare på en medioker häst kommer garanterat att nå längre än en medioker ryttare på en bra häst... Fast till en början kommer det se tvärtom ut ;) Detta ser man på typ varje tävling... Orutinerade/outbildade/oskolade ryttare vinner ofta eller placerar sig i topp under den första tiden när de tagit över en duktig/utbildad/skolad häst men efter ett tag börjar det gå sämre och sämre... Hästen är smart, den brukar inte göra mer än den absolut måste och framförallt rutinerade tävlingshästar jobbar inte mer än ryttaren klarar av att ta fram...
Men den duktiga ryttaren kan ta fram det bästa ur den i det här fallet mediokra hästen, kan lyssna av och tuna in sig på hästen... Ge hästen de bästa förutsättningarna i de olika situationerna. Veta när man kan trycka på eller när man ska backa av... Denna erfarenhet och känsla är det endast sadeltimmar som kan ge och att rida olika hästar. Sen om det handlar om dressyr, reining, hoppning, cowhorse, cutting, fälttävan, pleasure... ja välj vilken ridsportsgren som helst saken är densamma...
Läste i en artikel att Rolf-Göran under dessa dagar många gånger fått "frågan" om ridsporten verkligen är en sport... Att det var därför han valde att flytta från Sverige, att i Tyskland är att vara ryttare som vilket annat yrke som helst... Tyvärr ser man väl en sådan trend i Westernsverige oxå just nu... en hel del har lämnat landet och jag hör på många att det är många som är sugna på att göra just detsamma... Delvis pg a att hästförutsättningarna och ridförutsättningarna är så mycket bättre men just inom western tror jag avundsjuka, skitsnack och allmänt ohyffsat beteende mot varandra är en stor orsak. Man måste inte älska alla men man kan vara rakryggad nog att stå för det man tycker, ta upp det med personen ifråga och sen stryka ett streck över saken och gå vidare i livet...
Jag är dock säker på en sak... Om Rolf-Göran Bengtsson hade varit skidåkare, boxare, fotbollspelare eller någon annan indrottsman än just ryttare... Hade han vunnit det där himla Jerringpriset mycket tidigare och fler än en gång...
Och ett fakta kvarstår... Han fick 45% av samtliga röster... om det så var samma "lilla, bortskämda och rika ridskoletjej" som lagt alla dessa röster så gjorde hon det som ingen annan gjorde hon gjorde att han fick flest röster... Vare sig sportjournalisterna ville det eller inte...
Vill man ha lite goda skratt så kan man läsa kommentarerna efter denna artikel...
Först vill jag tacka för alla gratulationer från alla håll och kanter :)
Jag kommer fira min födelsedag med att stå och vara trevlig på gymnasiemässan i Östersjöhallen här i Karlskrona... hehehehe... Min man har bjudit mig på lunch så lite firad är jag.
Nä, jag har faktiskt slutat fylla år... Det gjorde jag för två år sen. Då bestämde jag mig för att helt enkelt äta Pippis krumelurpiller och sluta bli äldre :) Dock vill jag ju behålla alla erfarenheter och visdom som kommer med åren... men att bli rynkig och gammal... nope det tänker jag inte bli...
Igår red jag en sväng inne i det stora ridhuset, halva delen var ledig och andra halvan var det hopplektion :) Ruban knatade på bra till en början och vi var ca 8 hästar på en 40x22 m yta plus ca 8 hästar på den andra 40x22m halvan... Men hon tog det med ro... eller ja lite spänd men det var mest att driva framåt och kräva lite mer uppmärksamhet av henne... Insåg i fredags igen att man är alldeles för mesig ibland och tillåter lite för mycket slarv...
Men... sen så var det en häst som slog i en bom... hehehe... jisses vilket lååångt steg åt sidan hon tog... hahahaha... det var bara att ställa sig på ett "inteivägen" ställe och låta henne studera hoppfenomenet ;)
Efter en stund tyckte hon det var ganska ointressant trots brallande hästar och andra små blandade hopp och skutt. Vi jobbade en stund till och till slut kändes hon überfin, mjuk och följsam. Jag har för tillfället plockat av sporrarna då det känns som om hon behöver stödet från hela benen för att rama in henne och "bumpa" ner henne i form och eftergift. Sporrarna blir just nu lite för mycket krut och gas ;) Det är verkligen en fantastiskt rolig liten häst som tydligt talar om hur hon behöver tränas och vilka övningar som behöver tragglas lite extra.... om jag bara lyssnar av henne och litar på mig själv.
Idag får hon vila då jag som sagt jobbar fram till ikväll.
Gerts underbara bild på mig 5 min innan ritten :)
Tyvärr är hon jäkligt lös i magen igen, inte ens Kenyanerna skulle kunna bygga sina hyddor av hennes skit, bästaste Mia på Larum har lämnat lite provpåsar med foder som förhoppningsvis kommer hjälpa... Men man kan ju konstatera att, flytt, hösilagebyte, krafftbyte, brunst, tandfällning, stora ridhus med konstiga hopphästar och nya hästkompisar inte har varit det bästa för Rubys mage...
Men för ett år sen kunde hon inte äta och var mager som ett staket, jag fick gråtandes beställa hem höpellets och det så inte speciellt ljust ut. Så årets förutsättningar och utgångsläge är ändå 1000% bättre. Hon äter glatt upp all mat, är inte uppdragen, är rund och blank i pälsen samt möter alla hästar och människor med en positiv attityd.
Tur det är långt kvar till den 22 april som än så länge ser ut att bli vår tävlingsdebut :)
Har hört skvallras om att det är en hel del ändringar i AQHA:s regelbok så det blir väl till att plugga in dem...
För ett år sen satt jag här framför skärmen och klurade på vilka tävlingar jag och Ruban skulle ut på... Sen vet ju alla ni som följt bloggen att det bara var att ta planeringen och riva den med tanke på hennes fysiska tillstånd.
I år har vi en helt annan plattform att utgå ifrån, Ruby är musklad och i bra hull, hon känns efter 4 ridpass mjuk och fin. Visst märks det att hon har vilat och att hon inte riktigt är som hon var i slutet av oktober men ändå... Hon är där... Knapparna finns där så nu är det som med vilken idrottare som helst... Bygga upp kondis styrka och jobba på smidigheten :)
När jag tittar på henne ser jag att hon fortfarande ha säkert 50kg kvar i muskelmassa att sätta..hehehe... men hon är ju bara 4 1/2 år. Jag har dessa 4 pass ridit med snaffle men nu är det snart dags att växla över till hackamoren och verkligen börja träna neckreining och den eftergift som bäst liknar stångens. Just nu håller hon nog på att fälla ett par tänder så vi får väl se om det är läge att växla över eller om det får vara snaffle ett tag till ;)
Som det är nu finns det några klubbtävlingar, tre SRCHA tävlingar och sen Chappen x 3... Sen kommer väl SM ut så småningom oxå... Det finns en tävling i SRCHA:s regi som jag är sugen på i höst men jag vete sjutton om vi är redo för den då... Men... om brallorna håller, det är medvind och vi får vara friska ska nog detta år bli det år av miljöträning som jag tänkt mig :)
Trots att jag trivdes enormt ute i Tromtesunda och jag saknar alla därute så det gör ont är det enormt spännande att stå inne på en stor anläggning :)
Jag har börjat få massor med frågor varför jag gör si eller så när jag rider, inga nerklankande eller på något sätt negativa frågor utan mest av nyfikenhet... Uppenbarligen syns det ju att Ruby är lugn, bjuder framåt och inte bryr sig om andra hästar och det som händer runt omkring henne...
Bland annat fick jag frågan om varför jag red som jag gjorde inne i ridhuset... så där med böjning, strechning, ryggning, sidvärtes... ja allmänt lösgörande övningar... plus att jag stod still mycket ;) Frågan var om jag inte tränar kondition inne, nope, svarade jag det gör jag ute, inne är ju just gymnastiska övningar. Nu går det ju mest i skritt och trav då hon inte har kondis/styrka för längre galoppjobb... måste ut och konditionsträna mer snart... men just nu känns det som en enorm lyx att kunna gå in i ett ridhus när det är mörkt och kallt ute ;)
Detta med seriösa frågor är superskoj tycker jag...
Återigen, jag vill inte försöka omvända någon... jag är ju själv inte omvänd till det ena eller andra. Jag vill bara kunna rida så bra som min kapacitet tillåter och lära mig så mycket jag bara kan få in i min lilla hjärna och kropp ;)
Jag plockar ju vilt från alla dicipliner jag varit i kontakt med och skapar på så sätt mitt eget koncept... Som anpassas efter den häst jag rider, om jag jämför te x Ruby och Bosse så är det enorm skillnad och likhet i ridningen men ändå konceptet är mitt ;) Hade jag gått på Ruby som man tyvärr ibland fick göra med Bosse hade jag förstört allt jag byggt upp... hon är ju en häst som alltid försöker göra rätt medans han gör så lite han bara kan komma undan med ;) Sen är ju Bosse en superhäst som kan allt och ALLTID ställer upp när det verkligen gäller... men däremellan kan han vara ett riktigt odjur ibland... typ börja tokbråka när man ska ut på en härlig söndagstur i skogen... WTF... Men inne på en tävling/träning skulle han aldrig ens komma på tanken att vara det minsta dum. Jag skulle nog kunna slänga upp Olivia och låta honom gå reining med henne...hehehehe...
Ruby däremot är ju som hon är alltid... på gott och ont ;) Men med några erfarenhetsår kommer det bara vara på gott... Allt hon behöver är tid.
Jag tar gärna råd och jag tror jag kan lära mig av ALLA... om inte för att veta vad/hur jag INTE vill göra...
Skeptikern funderar...
Nu när tävlingssäsongen närmar sig börjar det ploppa upp nya tränare och så lite här och var och jag är av naturen en skeptiker och grubblare.... Jooooooo.... det är sant... :)
För mig handlar det egentligen inte om vilka fina titlar man sitter på... En av de bästa tränare som jag någonsin ridit för hade ingen tränarlicens alls men då var hon gift med en OS ryttare och hade själv tävlat upp på svår nivå i hoppning och därtill otroligt pedagogisk lärde jag mig enormt mycket av henne :)
Det jag är ute efter är någon som kan förklara varför/hur och vad jag ska göra för att förbättra mig och min ridning. Jag vill nog gärna se hur en tränare rider sina egna/tränings hästar innan jag vill lägga pengar på eventuell träning... Dock önskar jag ändå att det i framtiden kommer finnas ett liknande system för tränare som det gör i SV Ridsportsförbundet...
Ikväll ska jag faktiskt få hjälp av en vän en stund med ridningen av Therese från Smedgårdens Cowhorse, hon har en elev som står i grannstallet och jag känner att jag sitter och fuskar lite med sits och annat skit som man gör när man för sällan rider för någon som tittar på en ;)
Dock har vi/jag kommit överens om en sak, vi kör en test ikväll... Jag vill hellre ha kvar Therese som vän än att vi går i klinch som tränare/elev... hehehehe... Tror inte det är någon fara men just när man är vänner kan jag tycka det kan vara svårt att ta till mig alla goda råd... Och sen måste jag ju grubbla lite på om det jag får höra är något jag vill ta in i mitt koncept eller om det inte passar mig... även om det kanske funkar just där och då ;)
Något skeptiskt till prisrosetter ;)
Hahahahaha... när jag läser igenom det jag skrivit ser jag hur lika jag och Ruby är... eller hur mycket jag påverkar henne... hon är oxå av naturen en skeptiker och en grubblare men när hon väl bestämt sig kör hon på 200% och är 300% lojal :) Ja, vi passar nog varandra ganska bra ;)
Jag har många exempel på detta men det är ett helt annat inlägg ;)
Nåja, jag ser iallafall fram emot kvällens äventyr ;)
Tyvärr har jag inte hört något från kavalettiträningen än, vet inte om den kört igång än men jag hoppas verkligen jag får chansen att vara med några gånger där... Alla träningar har lixom inte kommit igång efter juluppehållet så därför har jag inte haft chansen att kolla in de som håller till på KLRK... Men jag kommer ta chansen och titta på deras träningar.
En sak som jag insett att jag börjat slarva med är precisionen i mina vägar...Grrrrr... det är så lätt att gå in på en volt... det är ju där vi ska vara i reiningen. Men sen blir jag så irriterrad på mig själv om jag inte får min häst att gå exakt där jag vill att hon ska gå, hur i helskotta ska jag då få till runda volter???
Om en 1.75cm häst klarar av att vända över en liten sketen ridbana på 22m och dessutom hoppa ett 1.30 hinder på medelinjen borde ju jag på min lilla ponny klara av att rida rakt fram, böja runt i hörnorna och sen rida rakt igen.... eller var jag nu vill att hon ska gå... Skärpning Jessica... detta har du hört tills öronen blött i alla tider och nu är det slut på slarvet ;)
Nä, nu är det dags att återgå till jobbet... ska bråka med ett program som kommer ge mig huvudvärk... suuuuck...;)
Ha en underbar dag därute, här i Karlskrona skiner solen faktiskt idag :)
Från och med idag finns hon med i det Svenska systemet... Inte bara det hemliga Amerikanska pappret som alla Quarterspioner i Sverige har... ;)
Tydligen skall detta göras när de är föl men som sagt ibland får en häst dispans... eller hur det nu var ;) Nåja, alla papper är ifyllda, hårstrån med DNA-spår är förpackade och chipet är implanterat... Just det ja, ett diagram över vita tecken, virvlar och annat är oxå fixat.... Phu... det är ju mer papper och skit som ska fyllas i för djur än när man skaffar barn ;)
Men nu är det gjort och hennes korta men ack så aktiva CIA karriär är till ända ;) Tyvärr var ju det närmaste spionage hon kom några träningar hos Per, några tävlingar och träffar uppe på EWR och ett snabbt besök på Axvall... hehehehe... Tror inte CIA fäller alltför många tårar över att förlora en så "välbevandrad" hemlig agent...
Ni ser ju själva vilken urtyp till Spion hon är ;)
I och för sig så kanske det blir ändring på det nu om vi kommer ut på tävlingsbanorna... Hon är ju av gammal hederlig militärsläkt så man vet aldrig vad hon kan komma att rapportera... i all hemlighet då ju... Igår kom jag på henne när jag skulle fota henne i boxen... Hon var väldigt med på hur och vad jag skrev på iPhonen... Tror banne mig hon har en mobil gömd någonstans i boxen... hmmm får kolla under krubban imorgon...
Dessutom använder hon ju öronen som värsta flaggalfabetet och en hel del morsekod lyckas hon utföra med hovarna ;)
Kanske är det därför hon måste ha koll på allt och kan vara skeptisk mot typ stenar, grindar och annat i naturen, kan ju vara någon terrorist eller ryss som ligger där bakom och spionerar på henne...
Nä, imorgon får jag förklara för henne att hon inte behöver bry sig om konstigheter utan bara njuta av att vara häst :)
Eller oxå.... Kanske är det SÄPOS plan för att få en dubbelagent... Jag får nog banne mig gå en kurs i hästiska så jag kan kolla av läget med henne :)
Ha en underbar kväll därute nu ska jag åka och kolla på ett hus :)
Idag har jag gjort årets tabbe ;) Måste säga att det är ganska bra jobbat med tanke på att det bara gått 10 dagar på 2012...
Igår, måndag, njöt jag av min sista dag på jullovet... trodde jag... En hel del elever har under helgen messat och frågat när skolan börjar igen och jag har glatt svarat den 10:e...
I morse kom jag glad i hågen till jobbet och kände mig lite stolt över att ha kunnat hjälpa en del kids sådär de sista dagarna på lovet... Men...
Det visade sig visst att jag och eleverna skulle ha börjat igår... Med andra ord har jag lyckats lura typ 90% av alla elever att "skolka" första dagen på det nya året... Hahahahaha...
Jag måste ge en eloge till min chef för hans sinne av humor. Han log mest och sa att ja, ja nu kör vi vidare... Och till mina kollegor som tyckte det var skönt att fått en lugn första dag med tid för planering ;)
Jag kan ärligt erkänna att jag skämdes en hel del, men så här i efterhand tycker jag det är lite komiskt. Egentligen borde nog kidsen bjuda på tårta när jag fixade en extra jullovsdag.. hmmmmm ;)
Detta är en så tyyyypisk samtidigt en så otyyyypisk Jessica grej... Jag är ju lite av ett kontrollfreak men ibland slår det totalt över och hela situationen blir pankaka.... Dock vet jag en sak som inte kommer hända igen... och det är att jag kommer ta fel på vilken dag skolan börjar igen :)
Men detta året känns som om det har börjat med en hel del blandade småhopp ;)
Nåja, Ruby mår bara bra och jag har varit där en snabbis... eller ja, två timmar, eller om det var tre... bara för att mocka, fixa och trixa lite. Idag red jag inte :)
Nu ska jag ge mig i kast med att vika tvätt... tjoooohooooooo ;) Not...
Ja, då har året slagit om och återigen sitter man här och funderar på vilka medlemsskap man skall betala iår...
Det finns tre, enligt mig självklara, medlemsskap att lösa iår...
1: EWR, min hemmaklubb
2: AQHA, fast här har jag betalat in för tre år så den är redan klar ;)
3: KLRK, den klubb där jag har Ruby uppstallad, måste vara medlem där för att få använda anläggningen, hyra box osv, det har med försäkringar att göra... Sen kan jag rent teoretiskt tävla, hoppning, dressyr, fälttävlan, körning och voltige på samma medlemsskap... Ganska imponerande faktiskt :)
Kanske ska man vara med i High Chaparal oxå bara för att de ordnar så himla trevliga tävlingar och stötta dem som klubb...
Men sen då?
Det finns ju några till att välja på...
SRCHA 250:- (dock inte uppdaterat sen 2009, men det är det som står på hemsidan), NCHA 200:-, SQHA 300:-, SRHA 300:-.... Har säkert glömt någon... Men bara dessa medlemsskap är ju en dryg 1000 lapp... typ en halv koclinic...
Förra året betalade jag in för SRCHA och NCHA...
I slutänden visade det sig att detta var ju helt bortkastade pengar och iår tänker jag iallafall vänta med att betala medlemsskapsavgift tills jag ser att jag kommer nyttja dem...
För all del är det ju inte klubbarnas fel att jag inte kunde tävla så som jag tänkt men det är ju några andra saker som irriterat mig till max... finns i ett tidigare inlägg här på bloggen och jag tänker inte gå in på det igen ;)
Av principsak så vill jag nog inte gå med i SQHA eller SRHA då de förespråkar Futurity... Jag vet... dubbelmoral då AQHA är den största boven när det gäller Futurity... men jag måste ju vara med i någon himla rasklubb...
Å andra sidan kan man ju inte sitta hemma och gnälla om man inte är med och påverkar...
SRHA spelar ju egentligen ingen roll för mig då det är Cowhorse jag vill rida och i övrigt kan jag rida reining inom Wras så det räcker för mig ;)
Men SQHA... Kanske men vad ger det mig? Enligt hemsidan så har jag rösträtt på årsmötet och kan köpa SQHA produkter.... hmmmm... nja, det är väl kanske inte det jag vill åt...
Om... det är någon från just SQHA som läser bloggen får ni gärna kontakta mig och förklara för mig vad jag skulle kunna tillföra klubben med mitt medlemsskap...
Jag vill, ha mer tillfällen att tävla i koklasser och att inte ha klass i klass tävlingar utan just en anmälning en date med kossan ;)
Jag vill ha ett tränarsystem där man kan klassa tränarna såsom man gör inom Svenska ridsportsförbundet... A-C tränare inom sin gren/grenar...
Då skulle de tränarna som är seriösa och duktiga få upp sin status och alla nya tränare skulle ha något att sträva mot... Jag kan inte vad som gäller för de olika stegen inom SV ridsporten men det måste gå att få till något liknande inom Western. Kanske inte såsom de har Flyinge och Strömsholm bl a, men vi har en hel del duktiga och erfarna tränare som skulle kunna vara mentorer till nya tränare och kanske kunna ge dem status och genom gemensamma praktiska och teorietiska examinationer för internationella/nationella domare/tränare kunna uppgradera sin tränarlegitimation...
Låter detta som en utopi? Nä, det tror jag inte men däremot tror jag att den högkonjuktion som varit har gjort att vem som helst som varit i USA en stund kan komma hem och bli proffstränare... Nu är det tuffare ekonomiska tider och många, jag inkluderat, har ingen lust att slösa pengar på skit...
Det är historisk ekonomisk fakta att när det är tuffare tider så är människan mer benägen att betala för kvalitet men köper inte lika ofta saker och tjänster...
Återigen, jag menar inte att sitta här bakom skärmen och gnälla men å andra sidan är bloggen offentlig, jag går ut med mitt riktiga namn och jag står för det jag skriver och tycker. Jag tar gärna diskussionen angående det jag skriver men som sagt, jag förväntar mig att om man svarar gör man det med sitt riktiga jag...
Tro nu inte att jag försvarar SV ridsportsförbundet bara för att jag står på en sådan anläggning... det finns massor med regler och tänk som jag bara storknar över och undre hur fan de tänker... men några saker har de lyckats med... Att ena en hel massa grenar under samma tak och regelverk, att ordna tränare i ett hållbart och lättförståeligt system... Sen är ju personkemin A-O när det gäller tränare men ändå...
I helgen har jag faktiskt suttit på läktaren en stund och tittat på en hoppträning/clinic, en A-tränare var där och höll i fyra hoppgrupper á la fem hästar/ponnyer i varje grupp... Det var väldigt intressant i ett pedagogiskt perspektiv att se hur han ömsom peppade ömsom pressade de olika ryttarna. Hur han snabbt kunde, från marken, se och hjälpa ryttarna att förbättra kontroll och precision med sina övningar.
Från B-ponnier till jättehästar ;)
En del hästar mer ridbara än andra... hehehe... jag har även insett att jag från att varit hoppryttare nu mer måste se mig själv som dressyrryttare... hahaha... det trodde jag aldrig skulle hända ;p men så är det ju, reiningen är samma som dressyren, vad ni alla andra tycker, en spin är en annan form av bakdelsvändning eller galloppiruett... en slidestop är en samlad stop i dess kanske mest extrema form. kort/ökad galopp, ja samma här, ökning minskning av steglängden utan att förlora takten... bytena ska vara exakta raka och med bärighet... rollback är en bakdelsvändning... punkt slut ;) Ryggningen skall utföras med balans och bärighet rakt bakåt...
Så summa summarum är att från skritt, trav och galopp är det bara samlingshalten i hästen som avgör hur svåra rörelserna ska bli... piaff, passage, spinn, slidestop...
Och att nå dit är det grundarbete, grundarbete och grundarbete som är nyckeln... styrka, smidighet, lösgjordhet och kvalité i varenda litet steg :)
I både hoppningen och kojobben så vill vi dessutom att hästen ska ha självförtroende och initiativförmåga att ta en hel del snabba egna beslut i millisekundersituationer :) Typ, oj kossan vänder, det är bäst jag hänger med... eller oj, jag behöver trampa om för att klara hindret här...
Japp... så har jag skrivit en halv uppsatts igen... hehehehe... Det kommer nog komma mycket mer reflektioner angående detta den närmaste tiden nu när jag är i den miljön dagligen ;) Men återigen, det är fullt med möjligheter att få tips och plocka av ett gigantiskt smörgåsbord av ideér och övningar... Däremot så saknar jag en ryttarkompis att rida ihop med och få feedback på mina ticks där och då... kliver hon över med rätt ben, har hon rätt böjd... sitter jag rakt över, är mina hjälper på rätt plats... Tack och lov är ju Ruban ganska tydlig med om jag gör fel... hehehehehe... då blir hon förbannad och det känns i hela hästen... men ändå ;)
Ja, ja man kan inte få allt här i världen, jag vet faktiskt inte om det finns fler ryttare som håller på med western i grannstallet, jag har hört rykten men det visar sig väl så småningom :) Anneli och Tromtesunda är ju bara 15 minuter bort och Therese och Snutt är ju bara 25 minuter bort... så vi får ju helt enkelt åka runt och besöka våra vänner snart... MIA... det är dags att bygga ridbana nu eller lösa anläggningskort inne på KLRK.... jag vet att Lillan hade gjort succé :)
Nu lyser solen ute och jag ska fixa lite innan jag faktiskt ska ta en tur till Tromtesunda och fixa lite städning till efter skitgrisen Ruby, hämta lite glömda skydd, borstar och sprayer...hehehe... och framförallt krama om Anneli som jag inte lyckats träffa sen vi åkte till Thailand...
Jag har en liten present till henne... skriver inte här var det är men den är skiiiiiitbra :)
Sen ska jag till stallet och pussa på Ruban, idag har vi en date med en hopponny och vi ska rida en sväng ihop... Tror nog Ruban kommer bli lite kär för Zorro är bland det sötaste jag sett :)
Slänger upp sista koträningen med Ruby och Per... hehehehehehe... Jag längtar tills vi får köra igång med kossor igen :) Wiiiiiii.... vad skoj det är!!!!
Ha en underbar dag därute, idag är min sista dag på jullovet så det ska jag :)
Idag har vi överlevt en hel massa saker ute i det verkliga livet utanför stallknuten ;) Eller ja, Ruban har överlevt massa äckliga saker... hehehehe... Stallet, anläggningen ligger väldigt centralt och runt om området ligger det en hel del villaområden. För att komma till skogsvägarna innebär detta att vi, läs Ruby, måste passera, viadukter, porlande gatubrunnar, trädgårdar med människor i, folk som är ute och går med hundar, barnvagnar och om man har otur paraplyer ;)
Men det värsta av allt var nog DAGISET... och idag är det söndag och inte ett enda litet barn var ute och lekte... hahahaha... Ruby hade väääääldigt sviktande gång förbi detta fasansfulla ställe och trumpetade som tre flockar med elefanter :) Det ska bli väldigt spännande att rida förbi där imorgon när alla små barn är ute och leker... hehehe... Tur man har ett horn att hålla sig i ;)
En annan sak som hon var skeptisk mot var just viadukten, ca 50 m innan började hon trumpeta och 5m innan tvärstannade hon och öronen snurrade... Hon var väldigt tydlig med att... va, fasen... det är ett stort Jäkla hål mitt i vägen???!!! Menar du verkligen att vi ska igenom där???
Inne i viadukten hade hon en krök på nacken och svikt i stegen som skulle göra en Grand Prix dressyr häst grön av avundsjuka... Men det var inte det värsta enligt Ruby... okej att man går in i hål, typ transporter, stall, spolspiltor... osv... men det här himla hålet tog ju slut... och hon var inte helt säker på att underlaget var stabilt på andra sidan... Det blev ett stopp till, lite trumpetande, nosande i backen innan hon bestämde sig för att något darrigt testa marken med en liten hov :)
Jag bara älskar henne och hur hon verkligen tänker och klurar inför nya situationer :)
Jag har lärt mig att bara låta henne stanna och fundera en stund, då brukar hon lösa situationen utan stress men som sagt myyyycket svikt i stegen :) Givetvis får hon massor med beröm när hon tar dessa egna initiativ och tänker framåt men det är så häftigt att se hur hon verkligen klurar.
En sak som hon efter 4 dagar kommit på att hon inte gillar är att få benen spolade... hehehehe... vi har en superfin spolspilta i stallet och det är lyx att bara spola av leran... Men hon har kommit på att om vi svänger till vänster när vi går in i stallet är vi på väg till spolspiltan och då tar det stopp... Öronen snurrar lite och hon kollar lite bistert på mig... Är detta verkligen nödvändigt?... Igen??? Sen knatar hon snällt in och står still men just det där stoppet och blicken gör att jag blir full i skratt...
I övrigt är hon som vanligt helt fantastisk och bara tar det mesta med ro, vattenkoppen har blivit en höjdare och hon slabbar friskt med den och verkar tycka det är skoj att blöta ner nosen :)
Det är fortfarande saker som jag ser att hon funderar på och det kommer nog ta lite tid innan hon hunnit sortera alla intryck men bara på dessa få dagar har hon lugnat ner sig massor :)
Tyvärr har jag inte fotat så mycket dessa dagar men jag ska plocka med mig kameran och fota lite på Ruban och hennes nya hem... Hahaha... hon ser ut som en liten B-ponny brevid alla "små" hopp och dressyrhästar :) Men jag bjuder på en "gammal" bild som visar lite av hur mycket jag löööööööövs min lockiga lilla ponny :)
Det är nog den frågan jag fått flest gånger ;) Har hon verkligen så lockig man... hehehe... jag vet en som ställde exakt samma fråga första gången jag såg henne ;)
I tisdags bar det stora... eller ja för att bara ha en häst så var det mycket grejjor och jag har nog glömt en hel del ute i Tromtesunda :)
Iallafall i tisdags mitt i storm och ösregn, flyttade lilla Ruby in till Karlskronas stora ridanläggning... Om det är rätt beslut... ja det får framtiden visa. Hon har tagit det mesta med ro och verkar inte hur stressad som helst, men visst lite mer spänd och lite lös i magen tidvis är hon... I onsdags tog jag en liten ridtur i ett av ridhusen och hon känns precis lika fin som hon gjorde för en månad sen ;) Jag bara älskar Quartrarnas mentalitet och vilja att jobba. Visst tittade hon på elaggregatet som låg och tickade på ena kortsidan och visst så var det konstiga bommar uppe på sargen. Men med tanke på att detta måste vara hennes 4:e ridhus ever så sköter hon sig som en dröm :) Passet blev ca 15 minuter långt och som sagt det är ju bara miljöträning just nu :)
I torsdags fick hon bara vara och jag gav mig i kast med att börja skruva ihop en garderob... Inser att jag inte har plats för alla grejjor en liten ponny behöver;)
Sen är det några saker som jag undrar var jag lagt, mina svarsta splintboots, en lång rotviska och en liten blå huvudborste ;) förmodligen är de kvar i Tromtesunda...hehehe... och en fantastisk spray till vita ben som jag köpt av Mia. Tänkte åka ut till Tromtesunda på måndag och hälsa på... Vi är ju isolerade på KLRK men jag får duscha och byta kläder innan jag beger mig iväg...
Igår så var det dags för ännu en ridtur och denna gången vågade vi oss in i stora ridhuset. Ruby tittade runt lite men med bara tre andra hästar där så var det lugnt och vi kunde så småningom jobba på lite, till och med galoppa litegrann :) I helgen är det hoppträningar och stora ridhuset är upptaget, men idag får jag se om jag inte helt enkelt ska skruva klart garderoben och få mina saker på plats...
Utanför ridhuset står en typ trähäst i naturlig storlek med blå man och svans och sadel och träns på... När Ruby fick syn på den första gången så höll hon på att storkna av rädsla/nyfikenhet... Vad sjutton är det där för något??? Öronen höll på att gå av framåt och hon trumpetade som en hel flock elefanter...hahahaha... efter ridturen fick hon gå fram och nosa och hon stod läääänge och undersökte denna konstiga tingest...
Smakade lite på manen och försökte blåsa i hästens näsborrar... Tillslut var hon nöjd och när vi började gå iväg så stannade hon, tittade först på mig och sen på trähästen... Precis som att... hallå!! Häng på nu då vi ska ju gå in :) Efter en liten stund suckade hon, fnös mot trähästen och följde efter mig :)
För er som är nyfikna på var vi numera håller till så är det här: KLRK
En annan sak som Ruby fått lära sig är att dricka ur vattenkopp ;) Hon var Vääääldigt skeptisk till ljudet och att det helt plötsligt började spruta vatten på hennes näsa... Men nu har hon vant sig och dricker obehindrat. Hennes erfarenhetsbok fylls med rekordfart just nu och man ser på henne hur trött hon är i skallen på eftermiddagen. Just nu känns det som om detta räcker och jag är glad över att kunna ta det lugnt ridmässigt och att alla knappar sitter där de lämnades innan hennes vila. Visst hon är lite mindre mjuk och behöver jobba upp kondition men ändå. Allt finns där, där vi lämnade det och jämför man henne med för ett halvår sen så har det hänt så otroligt mycket i hennes utveckling att jag är glad över att hon fick en månads semester från all ridning.
Jag märker oxå stor skillnad på att stå på en stor anläggning ;) Först måste jag verkligen säga att alla har varit supertrevliga och jag känner mig väldigt välkommen. Men det är lite att vara katt bland hermelinerna, boots, sporrar, jeans, lockig ponny och resten av utrustningen ;) Jag har bara på dessa två gånger sett hur nyfikna folk är på hur jag rider och om jag ska bränna av en 25m slidestop.... hehehehe eller om jag överhuvudtaget har någon kontroll på min häst... Ruby är ju inte den minsta Quartern men hon ser verkligen pytteliten ut här med alla "jättehalvblod" :)
Igår fick jag då äntligen frågan som jag lite gått och väntat på... Hur kommer det sig att du började med Western, jag menar du var ju en riktig ryttare?...
Hahahahahaha.... Jag vet att frågan inte var illa menad och att det bara var nyfikenhet :) Jag höll mig ganska länge men tillslut kunde jag inte låta bli att säga att det ju givetvis är för att jag vill oxå gå omkring i boots och klingande sporrar och vara lika cool som Clint Eastwood ;) För enligt mig är han den coolaste av alla coola Cowboysare :)
Nä, skämt åsido, jag inser bara att inget har förändrats förutom jag, det finns fortfarande en otroligt dålig koll på vad Westernridning egentligen är och hur den utövas seriöst. Det finns en bild av att man köper häst, gärna fläckig, sadel, stångbett, boots, sporrar och sen skenar man iväg över stock och sten :)
Om man inte viftar lite med rep först ;)
Jag ser det lite som en utmaning att fortsätta rida på mitt sätt och att lösa problem på mitt sätt, med det bästa från alla världar jag bara kan. Jag kommer inte på något sätt världsförändra synen på westernridning men det är heller inte min ambition. Jag vill bara göra det jag älskar mest i hela världen och det är att få rida och utbilda världens bästa Ruby :) Om det sen är på en plats som domineras av dressyr och hopp folk så kvittar det, jag är ute efter anläggningen och att Ruby ska ha en bra tillvaro som häst. Kan jag ge henne det så är allt annat bara möjligheter.
Bland annat har jag fått tips om världens bästa borstar... Till ben man och svans... tydligen ska de vara outstanding till fällningen oxå... Men jag är helt såld på dessa... trepack 159:- på Granngården, värt varenda öre!!! Och då har ju Ruban tre vita ben som hon gör allt för att kamouflera :)
Sen är det ju liiite coolt att knata omkring i jeans, boots och klingande sporrar bland dressyr/hopp folket... hehehehe ;)
Jag har dessutom anmält oss till en cavaletti träning... alltså ta sig över en himla massa bommar på marken :) Kanske kan hon bli en framtida Trailhäst... eller vad tror ni??? Nääääää... kossor är mycket roligare men som träning och gymnastik är detta superbra...
Nu ska jag packa en lite matsäck och sen är det bussen ut till stallet och en dag med bästaste Ruby som sällskap...
Nu är vi tillbaka på svensk mark igen efter en underbar och händelserik Thailandssemester... Det bästa... med hela resan var väl den urusla internetuppkopplingen... det betydde att jag verkligen tog semester :)
Jag ska skriva mer om resan inom kort men just nu har jag massor med annat som måste fixas först.
Igår flyttade jag Ruby till Lyckebys stall... Det var ledsamt att packa ihop allt i Tromtesunda... men detta blir nog oxå bra. Tyvärr har en av stallarna fått konstaterat kvarkavirus på anläggningen så nu är vi isolerade i minst tre veckor... suuuuck... nåja, jag har iallafall ridhus att tillgå nu när det är storm ute.
Ruby har tagit första natten bra, hon är lite spänd och lös i magen men hon äter och har legat ner och sovit inatt. Det är en stor omställning för henne men förhoppningsvis så inser hon snart att man inte måste ha koll på allt...hehehe... och hon kan slappna av lite bättre, i eftermiddag tänkte jag faktiskt skrutta runt i ridhuset en sväng... Kan bli spännande ;) hon har ju inte gått på typ en månad... Hade vädret varit bättre hade jag ridit ut i skogen... Vi får väl se till helgen :)
Nåja, nu ska jag packa upp, fixa en gardrob till stallet och sen stupar jag nog i säng vid 8 ikväll... är lite kvar i Thaitid, så för en gångs skull är jag morgonpigg...
