Operation rannsakning Jessica...

Jag är ju lite av en expert på att tycka och tänka om mer eller mindre allt och inget :) Dessutom
kan jag vara både bitsk och bestämd i mina åsikter... Men likaså är jag faktiskt, en del tror kanske inte detta om mig, väldigt självkritisk mot mig själv.
Givetvis är detta inget jag önskar skylta med hur som helst. Fast nu är tiden inne för ett av dessa tillfällen :)
Jag anser mig vara djurmänniska men framförallt hästmänniska, därför blev jag idag trött på mig själv när jag inte har fattat hur saker och ting ligger till snabbt nog, eller iallafall inte reagerat snabbt nog, enligt mitt tycke...

De första dagarna efter Ruby kom så tyckte jag att hon inte riktigt åt upp sitt hö. Jag tänkte inte så mycket på det utan tänkte att det är omställningen... I torsdags och fredags funderade jag på om hon skitit i höet för allt var bara en blöt sörja, jag tänkte att det var ju en riktig skitgris till häst. Men så i lördags kopplade det äntligen nästan. Hon håller på att tappa en tand.
Jag stod inne i boxen och tittade på henne och konstaterade att hon inte kunde tugga ordentligt. Hon bara malde runt höet för att sen spotta ut det.
Japp det var bara att ta fram saxen och börja klippa hört till mer lättuggade bitar. Hon började äta men hela tiden lite irriterad när tanden störde. Igår söndag så klippte jag återigen höet men när tjejjorna i stallet fodrade så fixade hon inte ens det längre. Tack och lov klippte de lite till samt fluffade upp höet till henne så hon gjorde tappra försök att stoppa i sig lite mat... Hade hon varit en katt skulle hennes diet nu varit, extra prima Sheba bitar... På silverfat och skurna i små fiskformade bitar :)
Nä skämt åsido, jag anser mig själv inte som speciellt sjåpig och tänkte att den lossnar nog snart av sig själv, men igår kväll så kände jag mig som världens djurplågare... Häststackaren måste ju kunna äta ordentligt... Så äntligen kom jag till sans och idag ringde jag veterinären som tack och lov kommer ut imorgon och kollar henne i munnen.

Men nu till min rannsakan... Hur i helskotta kan man vara så blind att det ska ta en hel jäkla vecka att komma på detta??? Jag har ju för fasen haft tillräckligt mycket häst för att fatta snabbare... Skulle man ju tycka. Stackars lilla häst som fått gått med detta.

Dessutom känner jag att jag gärna vill försvara mig själv genom klichéer som; ja, jag har ju inte haft henne så länge, eller; det är nog omställningen osv... JAG BLIR SÅÅÅÅÅÅ TRÖTT på mig själv.... Blääää Jessica...
Erkänn att du gjort fel och att även solen har sina fläckar... Bara ta ansvar för flera ganska klantiga beslut och be din häst om förlåtelse... Till min ofantliga lycka lever djur i nuet och därför kommer hon inte använda det mot mig... Hoppas jag :)

Tack och liv finns det fortfarande gräs ute och Ruby är helt fantastiskt snäll och har inte varit något grinig eller irriterad på sin korkade matte... Imorgon hoppas jag att veterinären hittar tanduslingen och drar ut sattyget... Kanske ska jag lägga den under Rubys kudde och hoppas tandfen kommer med en hel påse med morötter till henne...
Eller oxå lägger jag den under min kudde som en knölig påminnelse om dumhet... Hoppas den är riktigt stor och vass så den skaver mot mitt öra... :)

Nä nu ska jag fortsätta vara grinig och sur på mig själv en stund till. Sen ska jag gå och lägga mig och drömma mardrömmar om stora hästtänder som jagar mig genom en sörja av tuggat hö. Alltmedans alla mina gamla hästar står på rad med Ruby och skrattar hånfullt åt mig...

Ha en bra kväll därute, det ska inte jag... ;)

-ofcourse I am using my iPhone for this...