9 mars 2015

Träningstävling...

Egentligen var det kosseträning på agendan men då det skett dubbelbokning så fick vi skjuta på det och istället tog jag chansen att vara med på träningstävlingen i hoppning hemma på Älva Gård.
Jag frågade Gunsan, vår hopptränare, vilken höjd hon tyckte vi skulle hoppa... Hon sa: 110 cm? eller är det för högt?
:O Jisses, sa jag det vågar jag inte... så jag bestämde, då det skulle vara med lite "titthinder" typ mur, trippelbarr och vattenmatta att rida en 80cm runda och därefter en 1m runda.

Ruby kändes som vanligt pigg och fin och hon taggar igång rätt rejält när hopputrustningen är på ;)
80-rundan gick fort... väldigt fort, hon är som en nitroglycerinladdad duracellkanin och ibland känns det som att hon lite bara i farten drar upp fötterna över hindren. Ganska fantastiskt samtidigt som det är lite skräckblandad förtjusning då jag tycker det blir något okontrollerat ;)
När vi sen höjde till 1m så blev farten spänst och fjädring och jisses vad hon hoppar ponnyn... erkänner att det känns i ryggen idag.
8 hinder i grunden och sen 5 i fas 2, hon hoppade alla rundor felfritt och trippelbarren i fas 2 på 1m var magisk.
Ni som hoppar vet vad jag menar, avstånd, tempo och avtramp som bara stämmer och ett språng som får en att tro att man flyger :)

Jag har fortfarande världens leende när jag återuplever det i mitt sinne.
Så här i efterhand inser jag att 1.10 inte heller är någon match för kosseponnyn utan begränsningen är jag, visst har jag hoppat högt förut men att gå från att tycka en liggande sockerbit var lagom ca 40 cm till att med ganska gott självförtroende skutta över 1m ändå är en bra utveckling.
Hur som helst är det, jag vet att jag är tjatig, men det är lyx att ha en så väldigt mångsidig häst och just det här med hoppning ligger ju mig varmt om hjärtat sen långt tillbaka. För många år sen stod jag lite vid ett vägskäl och valde hoppningen framför western, för ca sex år sen var situationen omvänt jag skulle börja med hästar igen och valde western framför hoppningen.
Idag tack vare världens bästa Fellas Little Ruby kan jag göra både och!!!
Tack snälla Per och Johanna för att ni sålde Rubs till oss! Igår frågade Olivia mig: Mamma om vi får ett föl efter Ruby kan du göra så den blir lika snäll, duktig och mysig som Ruby...
Mitt svar: Ja, det kan vi om du hjälper till :)

Men innan det är ens tanke på fölisar så har vi många år av skoj tävlande framför oss... Jag bjuder på lite bilder från igår...
ps... notera att jag har både hjälm och väst, jädrans vilket föredöme jag är nu ;)

I believe we can fly ;)

Varför hoppa bara 80cm när man kan hoppa högre?

Håll i dig matte...

nu flyger vi!!! Snacka om skräckblandad förtjusning ;)

Det gäller att sätta under sig ordentligt för att få tryck över :)

Underbara, fina, fantastiska Ruby!!!

Ha en underbar dag därute i cyberrymden!!! Det ska jag :)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar