Ibland går det upp... och ibland ner med en väldig fart...

Det känns verkligen bra allting just nu, ponnyn känns starkare än någonsin, mycket är tack vare hoppningen. Gryyym styrketräning är det!!!

Sen fick vi till en väldigt bra kosseträning i söndags och det känns verkligen att hon och jag börjar hitta varandra. Nu verkligen längtar jag efter att Per kommer hit 1-3 maj. Jag behöver någon som "skriker" på mig när jag vill hålla på och lägga mig i för mycket ;) Men som jag skrivit tidigare, det känns så sjukt lyxigt att ha möjlighet att träna kossor så ofta som vi ändå gör.

I lördags var jag iväg och tävlade hoppning, det var en 1m start på Kungsnäs, bara en 25 min bilfärd från stallet, skönt att inte alltid ha 70mil enkel resa...
När jag kom dit och gick banan insåg jag att det var en väldigt maxad 1m bana och en otroligt vacker hinderpark. Detta innebär även en hel del titthinder som kan ställa till det. Hur som, planen var att rida smart och man har möjlighet att gå in på banan när ekipaget innan rider för att miljöträna lite. Jag red omkring och visade Rubs alla fina hinder som jag trodde hon skulle kunna titta lite extra på... Alla utom ett...

Hemma är hon ju som en målsökande raket som bara drar iväg och glatt hoppar det jag styr mot men hon är lite mer tveksam på nya ställen. Här får jag ge mig själv en känga då jag är bortskämd med att hon alltid är så himla sjysst att jag inte tänker på att hon är så grön inom detta som hon är. Detta var hennes 5:e tävling ever...
Jag kände mot första hindret att hon stod emot lite och då det var lite läskigt och ganska högt så tar hon i lite till, vi hoppade nog en halv 1.20 bana istället för 1m :)

Givetvis så rockade vi Sockorna :)

Jag fick aldrig riktigt upp det tryck i galoppen som behövs för att hon ska kunna flyta på bra och hoppa mer avslappnat. Efter tre maxade hinder var det en högersväng, efter hindret som hon tyckte var lite läskigt och hoppade upp sig rejält så fick vi ännu en gång inte till galoppen och svängen gick i korsgalopp... Märkligt att denna ponny som oftast har sån jäkla kolla på sina fötter helt plötsligt kan trassla in sig så kapitalt. Fjärde hindret ett maxat blommigt räcke som blev sådär hoppade hon och nu kom vi mot det enda hindret jag inte visat henne... En helt vanlig, om än stor, vit med svart i oxer... Efter en något tveksam anridning bestämde sig ponnyn för att i sista stund... Nä, nu får det räcka...
Jag som ändå var på väg upp i avsprånget hade inte riktigt samma plan... hehehehe... Hade jag släppt tyglarna... Det gör man bara inte... så hade jag gjort en riktig snygg framlänges halvvolt över första delen av oxern och inte rivit en enda bom... Som det var nu drog jag med mig översta bommen i framkanten av hindret :D innan jag snyggt landade mitt i hindret...

Tack och lov slog jag mig inte utan det var bara att resa på sig, borsta av sig och gå ut från banan...
Ruby såg mest förvånad ut över vad som hände och då detta var fjärde gången sen vi började hoppa i augusti 2013 som hon överhuvudtaget stannat på ett hinder så blir vi båda två lika överraskade.

Men men, det är bara att borsta av sig och komma igen... Hade ett snabbt taktiksnack med Gunsan som oxå var där och tävlade och hon tycker att jag ska anmäla två klasser 90 och 1m så hon fått varit inne en runda först... Jag själv har ju varit tveksam då jag förra året tyckte hon vart trött av första rundan men hon är ju som sagt mycket starkare nu så det låter som en bra plan :)

Det är ju så jäkla skoj att hoppa och att tävla!!! Ett stort tack till bästa Linn som ställde upp och hade hand om markservicen!! Lyx <3

I helgen är det återigen kosseträning och sen får vi se när vi kommer ut på nästa tävling igen...

Ha en underbar dag därute, det har jag!!!

Vårkänslor...

De senaste dagarna har varit helt underbara här uppe i Norr... eller ja här i mittpunkten på Sverige ;) Plusgrader så istäckena som fortfarande dröjer sig kvar efter snöröjningen på ex gårdsplaner krymper i snabb takt, jag vet att får detta fortsätta kommer naturen snart explodera i vår och försommar på en och samma gång. Det är nog de starkaste intrycken över just årstiden vår här, att den är över på typ en vecka och allt verkar blomma samtidigt :) Men jag tycker det är magiskt!!!
Dessutom har jag hunnit sammanställa vårens aktiviteter och blandar nu friskt hoppning med koträning. Det känns lyxigt att inse att det finns mer än tillräckligt med tävlingar iår för att tillgodose en vettig säsong inom en 10 mils radie... Det enda är ju att det just är hopptävlingar... När det gäller westernbiten är inte utbudet likaså men då har det ändå utökats en hel del iår. När det gäller kossebiten är min dagsplan att åka ner på tre större tävlingar iår... Det blir ju onekligen en större apparat när det är 70mil enkel resa och ja, jag ska inte klaga för de som bor i riktiga Norrland har typ 90 mil till enkel resa. Sjukt galet hur långt vårt land är... Men. men det känns ju för första gången sen jag flyttade hit som att iår finns det en sportlig chans att göra den satsningen med tanke på förutsättningarna :)
Erkänner att jag längtar som en tok till första helgen i Maj då ju Per kommer hit och håller kosseclinic i dagarna tre!!!

Olivia och Rubs på deras första tävling ihop :)

Men innan dess finns det en hel del skoj att se fram emot. Den 21 mars är det hopptävling och vi är anmälda till 1m. Målet denna gång är att göra en bra grundomgång och förhoppningsvis börja introducera omhoppning. Än så länge får det vara snyggt och prydligt och inte med fokus på att hoppa snabbt. Jag tror att i framtiden kommer jag ha grym nytta av att hon är så liten och kvick men det får växa fram. I dessa låga klasser kan det ibland vara grym konkurrens då många rider vääääldigt fort... Ibland över gränsen till vårdslöst... men det är ju inget jag kan göra något åt utan min plan är att ponnyn ska få ännu bättre självförtroende och styrka och sen kunna nyttja dessa på bästa sätt.

Sen är det kosseträning den 22 mars! Ska bli superroligt och om vädret håller i sig kanske man inte heller kommer halvt frysa ihjäl denna gång ;) Tror det kommer med någon/några nya hästar och ett gäng som varit med förut. Det är otroligt roligt att se hur mycket alla utvecklats på dessa gånger vi har kunnat träna.
Jag är faktiskt stolt över vad vi i vårt gäng har kunnat åstadkomma sen i november och jag tror att alla kommer ha stor glädje av att fått "putta" kossor en del nu innan Per kommer upp. Det är ett härligt gäng och just det här att vi hjälper varandra känns så helt rätt. Visst hade det verkligen varit förnämligt om det funnits en duktig och etablerad tränare i närheten men nu är det inte så, så då gäller det att göra det bästa av möjligheterna som ges. Jag tycker vi har lyckats mycket bättre än vad jag kanske trodde vi skulle hinna göra på denna korta tid.
Kul är det och det känns som att det kan bli så jäkla bra!

Idag väntar ännu en hopp och skutträning så min rygg får sig en omgång, vem behöver gå till kiropraktor när man kan skutta över färgglada bommar med glad och överambitiös ponny???

Så ha en fortsatt härlig dag därute i cyberrymden det ska jag!!!

Träningstävling...

Egentligen var det kosseträning på agendan men då det skett dubbelbokning så fick vi skjuta på det och istället tog jag chansen att vara med på träningstävlingen i hoppning hemma på Älva Gård.
Jag frågade Gunsan, vår hopptränare, vilken höjd hon tyckte vi skulle hoppa... Hon sa: 110 cm? eller är det för högt?
:O Jisses, sa jag det vågar jag inte... så jag bestämde, då det skulle vara med lite "titthinder" typ mur, trippelbarr och vattenmatta att rida en 80cm runda och därefter en 1m runda.

Ruby kändes som vanligt pigg och fin och hon taggar igång rätt rejält när hopputrustningen är på ;)
80-rundan gick fort... väldigt fort, hon är som en nitroglycerinladdad duracellkanin och ibland känns det som att hon lite bara i farten drar upp fötterna över hindren. Ganska fantastiskt samtidigt som det är lite skräckblandad förtjusning då jag tycker det blir något okontrollerat ;)
När vi sen höjde till 1m så blev farten spänst och fjädring och jisses vad hon hoppar ponnyn... erkänner att det känns i ryggen idag.
8 hinder i grunden och sen 5 i fas 2, hon hoppade alla rundor felfritt och trippelbarren i fas 2 på 1m var magisk.
Ni som hoppar vet vad jag menar, avstånd, tempo och avtramp som bara stämmer och ett språng som får en att tro att man flyger :)

Jag har fortfarande världens leende när jag återuplever det i mitt sinne.
Så här i efterhand inser jag att 1.10 inte heller är någon match för kosseponnyn utan begränsningen är jag, visst har jag hoppat högt förut men att gå från att tycka en liggande sockerbit var lagom ca 40 cm till att med ganska gott självförtroende skutta över 1m ändå är en bra utveckling.
Hur som helst är det, jag vet att jag är tjatig, men det är lyx att ha en så väldigt mångsidig häst och just det här med hoppning ligger ju mig varmt om hjärtat sen långt tillbaka. För många år sen stod jag lite vid ett vägskäl och valde hoppningen framför western, för ca sex år sen var situationen omvänt jag skulle börja med hästar igen och valde western framför hoppningen.
Idag tack vare världens bästa Fellas Little Ruby kan jag göra både och!!!
Tack snälla Per och Johanna för att ni sålde Rubs till oss! Igår frågade Olivia mig: Mamma om vi får ett föl efter Ruby kan du göra så den blir lika snäll, duktig och mysig som Ruby...
Mitt svar: Ja, det kan vi om du hjälper till :)

Men innan det är ens tanke på fölisar så har vi många år av skoj tävlande framför oss... Jag bjuder på lite bilder från igår...
ps... notera att jag har både hjälm och väst, jädrans vilket föredöme jag är nu ;)

I believe we can fly ;)

Varför hoppa bara 80cm när man kan hoppa högre?

Håll i dig matte...

nu flyger vi!!! Snacka om skräckblandad förtjusning ;)

Det gäller att sätta under sig ordentligt för att få tryck över :)

Underbara, fina, fantastiska Ruby!!!

Ha en underbar dag därute i cyberrymden!!! Det ska jag :)