I helgen som var fick jag och Ruban möjligheten att få leka med lite kor ;) Jag skulle egentligen har tävlat på KM i klubben men har varit så otroligt omotiverad till det...
Varför? Ingen aning... men jag tror att det är saknaden av kossorna som gjort det, så jag bestämde mig för att ta ett kopass till ;)
På lördagen så var vi båda en aningens övertaggade och for nog mest omkring som flipperbollar på banan :) Tack Madde för ditt tålamod och lugn när vi virrhönor for runt!!!
Vädret var inte heller till fördel men ska man bli genomvåt vad bättre att bli det när man få valla lite kor??? Vi fick till en hel del men läxan hem var "enkel"... Stoppa rakt om hon inte stoppar själv... använd cowleg och ge fan i att störa henne i övrigt :)
Detta har jag väl aldrig hört förut... och varför ska det vara så förbenat svårt. Jag vet ju allt det där men just att inte lägga mig i är så svårt... Men, men... mental träning i bilen hem, under kvällen, natten och på morgonen hade jag bestämt mig för att inte lägga mig i... det är ju inte jag som är avlad för detta... hehehe...
Söndagen bjöd på något mindre regn och lite varmare i luften... Men det bästa var att jag lyckades mycket bättre med just att inte lägga mig i... Vi hade ett par riktigt goa "face offs" då Rubans kosse DNA bara rasslade och jag satt med ett flin från öra till öra.
Ett par missförstånd då jag faktiskt lät henne få jobba själv och hon då blev helt överraskad för att jag inte fipplade... hahaha... Bättre det :)
Återigen massor med goda råd och mycket bra förklaringar från Madde... Kan säga att det är just detta som saknas för Ruby och mig... KOOOOOOTID och någon som uppmärksammar alla små fusk man gör ;)
Förhoppningsvis så kommer vi få möjlighet till lite mer kosseträning i helgen :) Jag har ju som sagt lagt ner tävlingsbiten för iår och nu tänker jag bara försöka få just så mycket kotid som möjligt.
Det är ju faktiskt det här som både jag och Ruby älskar att göra :)
Nu har jag klickat Ruban några dagar och hon är på :) så himla skoj att återigen ha detta fantastiska hjälpmedel i träningen. Det har ju bara tagit två år att komma hit men skam den som ger sig...
Det första jag har klickat in är min vänsterhand som target... Detta för att hon inte ska bli för fokuserad på min högerhand som oftast ger godis. Så i ca en vecka har jag med hjälp av Olivia bara säkrat hennes tänk, klick = godis... Men igår gick jag vidare... Insåg dock att jag egentligen skulle klicka in kommando på targeten, tänkte mig ordet Nudda... Men men det får jag göra här i veckan...
Igår tog vi en liten session och min tanke var att få henne att lyfta vänster framben ;) första steget till spansk skritt som jag alltid har velat lära en häst...
Det finns ju lite olika vägar att hå med klickerträning men jag föredrar freeshaping... Framförallt så här i början då man snabbt får en självtänkande häst och motivationen för att försöka blir enormt förstärkt när de upptäcker att genom att försöka olika saker så kan de lista ut åt vilket håll klicket kommer :) Nackdelen... Om man tycker det är en nackdel är att hästen kan ibland bli något övertaggad och typ testa allt en stund innan de går in i klickmode och börjar strukturerat testa sig fram... Men när man klickat en tid brukar detta lägga sig och hästen är fokuserad från början.
Då vi ju förstärkt targeting mycket den här veckan tog det en stund för henne att komma på att för att få ett klick så behövde hon röra en annan kroppsdel...
När man freeshapar så krävs det även en hel del tålamod från mig :) men efter en stund av oavsiktliga flytt på vänster framben så jag hur hon började tänka... De första fem minuterna klickade jag på alla rörelser av vänster fram... När hon la vikten på höger fram, när hon tog ett steg fram, bak eller bara flyttade det... När jag såg att hon fattat att hon bara fick klick på vänster fram så slutade jag klicka när hon tog ett steg bakåt, utan bara när hon rörde benet framåt eller uppåt...
Det här momentet gick mycket snabbare och snart slutade hon helt ta bak benet utan tog ett steg liiite framåt eller åt sidan eller helt bara ett litet lyft :)
När man tränar klicker så är det viktigt att lägga in små pauser, att flytta på sig så inte platsen blir kopplad med betingningen... Ruby la även in små pauser själv då hon lämnade fokus på mig och helt enkelt kollade runt på omgivningen... Det är verkligen superviktigt att hon får/får ta dessa pauser så hela klickerträningen bara blir positiva upplevelser.
Jag brukar fylla mina fickor med krafftpellets och detta räcker för ett ca 20 minuters klickpass. När belöningen är slut så är även passet det :)
Hon får ca 2-3 pelletsar per klick men ibland om hon gör något riktigt bra får hon jackpot med ca 6-7 pelletsar... Som sagt... Ruby är en häst där jag fått omvärdera mycket av mina självklarheter i Hästhantering/ridningen, hon är oerhört på och arbetsvillig men inte förrän hon har stort förtroende för en så kopplar hon på till hundra procent :) oerhört spännande liten dam...
Men nu när hon till hundra har fattat klicker så är hon bara så på :) hon bjuder på rörelserna i snabb följd och gärna 10-15 gånger på rad... Det gäller verkligen att vara beredd med klick och belöning :) Sen tar hon någon minuts paus och kör en gång till. Helt underbart och som jag sagt så många gånger förut så är detta den mest intelligenta och samarbetsvilliga häst jag haft...
Ska se om jag kan försöka filma lite så här i början... Det ser nog inte så mycket ut för världen just nu men jag är säker på att med hennes fart kommer hon utvecklas väldigt fort och nya rörelser, beteenden kommer snabbt läggas till i hennes repertoar :)
Hon blir kanske en liten trickponny ändå... Det var en av de möjligheterna jag såg hos henne när jag köpte henne men att komma hit har tagit mycket längre än jag trott... Helt ärligt så hade jag i stort sett gett upp tanken på att någonsin kunna klickerträna henne... Men som tur är är jag en obotligt envis optimist som typ aldrig ger upp att försöka... Och som tur är så visade det sig att envisheten har i det här fallet visat ge Jackpot för både mig och Ruby... Ytterligare en positiv effekt av detta är att Olivia tycker det är skoj att klickträna så de där två kommer nog ha mycket skoj i framtiden :) och framförallt Olivia kommer bli präglad ännu mer i hur bra och effektiv positiv förstärkning i både utbildning, träning och lek funkar...
Det är ett arv som jag stolt lämnar efter mig om jag lyckas förmedla det till henne... Och det känns i hjärtat att jag är på rätt väg.
Ville bara skriva lite snabbt att jag än så länge inte sett skymten av ett svar på mitt öppna brev till Djurens Rätts Hästgrupp...
Lite... nej, väldigt trist tycker jag då de sa att de var öppna för diskussion om det gick via mail...
Nåja, de får väl en, eller ett par veckor till...
Ha en bra dag därute... Det ska jag, fast det är kallt...
Här i dagarna så har jag frågat om jag får leka lite med en av ridskolehästarna... En fantastiskt fin, förvuxen tysk ridponny som kom till Sverige 2008 :)
Han har gått på ridskolan i 4 år och har helt enkelt ledsnat på detta... Jag kan ju bara inte motstå ett tillfälle som detta...
Hur som helst så sas det att han var lat och ovillig... Att han bockar och kickar mot personalen... Detta må mycket väl stämma, jag har inte sett honom på lektion men vi har haft med honom på Western prova på grupperna och både Mia och jag blev lite kära i honom ;)
Där och då satt jag upp en liten stund på honom och han försökte skrämma mig :) Lägger upp det klippet här...
Men sen red jag honom en 20 minuter igår och ett likadant pass idag... och jag säger bara...
VILKEN DRÖMHÄST!!!
Om alla hästar vore så här arbetsvilliga och lättlärda vore ridningen enkel ;)
Som det är nu är han till salu men jag får förhoppningsvis chansen att rida honom tills dess han säljs eller jag flyttar :)
Så himla skoj...
Här är två klipp från idag :) En som ett smakprov på honom och ett klipp då jag bara var tvungen att testa lite spin... Spinklippet är den totala tid och försök som det tog för honom att fatta grejjen... Jag la givetvis in lite paus... närmare bestämt två stycken, en med galopp som belöning och en med lite annat innan sista försöket!!!
Kan bara konstatera att han är GRYM den här lilla Naseweis :)
Tack KLRK för att jag får leka lite med honom... Det är såååå skoj :)
Måste bara lägga in ett litet kort inlägg för jag blir så himla glad :)
Igår efter att i två år med jämna mellanrum så helt bara sådär plötsligt förstod Ruby att klickern inte kommer äta upp henne utan faktisk resulterar i godis... Wiiiiiiiiiii :)
Jag har ju alltid klickertränat alla mina djur men den enda som någonsin reagerat negativt på detta är just Ruby... Hon har, trots att jag vet vad jag sysslar med, blivit mer och mer skeptisk för varje klick och vill efter 3-4 klick inte ta belöningen... aka godiset. Jag har aldrig varit med om dess like och har helt enkelt behövt lägga ner och försöka efter ett tag igen... Samma resultat 3-4 klick och sen -Nej!!!
Men jag tror mig även veta svaret som är väldigt enkelt när man tänker efter... Hon mår äntligen bra i sin mage och det gör att hon är mer intresserad av mat och att äta :)
Så nu jäklarns ska det klickas och äntligen får jag min älskade positiva förstärkning som jag längtat efter!!!
Passade även på att testa Mistral som är en härlig 18-årig herre... och han fattade ju direkt ;)
Ni som undrar hur och varför :) Här är några länkar... Klicker FB
En video :)
En till :)
Ha en underbar kväll därute... jag ska fundera på vad jag ska klicka in på Ruby först :)
Då jag fått goda råd att hålla denna sak "hemlig" för att inte råka "illa ut" gör jag som vanligt precis tvärtom...
Ni som följer bloggen vet ju att jag står uppstallad på en ridanläggning. På denna ridanläggning drivs en helt vanlig klassisk ridskola med allt vad det innebär ;) Jag är den enda på anläggningen som rider western... Av denna anledning så är det många som då och då kommer fram och frågar vad jag gör och varför/hur jag gör det... Inte så där jättemånga som tränar ryggning, stops eller spins på sina hopp/dressyrhästar ;) Men frågorna har varit vänligt nyfiket ställda och jag svarar gärna på dem.
För ett tag sen fick jag förfrågan om jag kunde tänka mig berätta/visa westernridningen för ridgrupperna när de hade teorilektion. Utan betänklighet sa jag givetvis ja :) I min lilla värld så är ju detta ett ypperligt tillfälle att få promota sporten men kanske framförallt visa ett annat tänk i ridningen... Kunna plocka bort utrustning, kanske så ett frö om en mjukare ridning och ett litet annat synsätt på eftergift och form...
Som utbildad pedagog så vet jag att om man vill bryta ett invant mönster kan det vara bra att få göra saker och ting på ett helt annorlunda sätt... Sagt och gjort så pratade jag med Mia och frågade om hon ville hjälpa till så vi kunde fixa några sadlar och huvudlag för att förstärka upplevelsen. Jag pratade även med Per Larsson, för om nu några skulle vilja prova på mer så hade det ju varit super om de fick göra detta för en riktig tränare! Per var som vanligt på och jag hoppas att intresset är så stort så att han kan komma ner och få ha en riktig clinic.
Igår hade vi vår tredje grupp och jag måste faktiskt säga att gensvaret varit fantastiskt. Många har frågat om det kommer bildas en westerngrupp och om vi kan tänka oss hålla i den ;) Jag har sagt att inte har för avsikt att hålla träningar av den enkla anledningen att jag inte är tränare och dessutom inte vill in och "sno" potentiella kunder för de som bedriver seriös träningsverksamhet och lever på detta... Som jag skrivit så många gånger innan är jag emot "Pajastränare" som ploppar upp här och där... Jag är INTE alls sugen på att bli tränare men ställer gärna upp och försöka föra sporten framåt...
Nu till problematiken... Några har nu varit snälla och ger mig goda råd att hålla detta hemligt för att inte bli av med min Amatör/NonPro status... återigen står man där och brottas med ett Amerikanskt regelverk... Om man översätter reglerna så står det att man inte får träna ryttare eller hästar mot ersättning för att vara Amatör/NonPro... Jag tar inte emot ersättning eller heller någon i min direkta familj för detta inte heller Mia, så för mig är det ett självklart fall av goodwill och ambassadörskap som förhoppningsvis för sporten framåt och vi blir fler som utövar den och mångfalden blir större och inte minst vi får in massor med kunskap och erfarenhet från "nya" ryttare :)
Om det ny är såhär så finns det troligtvis inte en enda tävlingsryttare som får rida Amatör/NonPro det är en av de bitarna som utvecklar en som ryttare att rida ihop, ge varandra tips och råd, ibland byter man häst bara för att känna av hur det känns eller förklara vad man menar... Om det inte är just den ekonomiska ersättningen som skiljer Amatörer från proffs vad är det då?
Tyvärr trodde jag nog att det skulle komma skit av detta det finns en tydlig misstanke mot allt och alla. Ingen kan/vill göra något för sporten utan egen vinning på den och alla fuskar för att kunna tävla på orättvisa villkor... Man kan ju bara fråga sig varför det är så???
Jag har ställt frågan på SRCHA:s FB sida och hoppas på att någon kan ge ett klart svar angående detta :) Men återigen så verkar det fanemig omöjligt att faktiskt göra saker för sporten utan att bli proffs...
Säger som en klok man sa för några år sen...
Det svåraste med Western är att inte bli tränare... Nej, inte fasen trodde jag han skulle ha så rätt ;)
Ha en underbar dag därute... Det ska jag oavsett om jag kommer bli klassad som proffs eller inte :)
Jag fick idag ett väldigt positivt svar från Djurens Rätts Hästgrupp. De vill gärna diskutera sina resonemang och skillnaderna i vårt tänk! Jag kommer skicka mitt öppna brev som mail och verkligen försöka hålla en saklig diskussion och förhoppningsvis nå nya insikter och nya vägar för att förbättra för de älskade hästarna.
Det jag verkligen är glad över är att jag fick tillåtelse att publicera vår kommunikation här på bloggen :) givetvis kommer den vara ocensurerad för att alla fullt ut ska kunna stå för det man vill säga, att klippa ut små delar ur sin helhet för ingenting framåt...
Jag hoppas nu att ni kloka, erfarna och intresserade hästmänniskor därute hjälper mig att tänka och formulera mig så vi tillsammans kan jobba i rätt riktning!!! Det finns massor med "skit" som inte hör hemma i västvärlden men oxå hur mycket bra som helst som bör lyftas fram :)
Tillsammans besitter vi en enorm kunskapsbank och erfarenhet och skulle kunna påverka mer än vi tror... Kanske är jag nu ute på djupt vatten och strövar efter en utopi... Men jag tycker iallafall det är väl värt en ärlig chans!
Jag hoppas att tonen får vara saklig och respektfull, att vi kan lägga undan våra personliga känslor även om jag är den första att erkänna att jag många gånger borde vara tyst och fundera igenom saker och ting istället för att ilsket skälla ;)
Har ni något som ni vill föra framåt så maila gärna mig jessica.knoester@gmail.com
Idag eller ja, det startade igår egentligen så har det Amerikanska regelträsket gjort sig påmint igen ;)
Det snurrar ett trevligt erbjudande på facebook om ett företag som söker ett hundekipage och ett hästekipage att sponsra och följa...
Vilken dröm, säger jag... men... tydligen, säger några så får man inte som Amateur ryttare bli sponsrad enligt AQHA:s regler...
Jag har nu lusläst reglerna och kommit fram till följande...
Som amatör måste ryttaren eller den direkta familjen...äga hästen... FINE :)
Ryttaren får inte träna andra ryttare eller hästar mot betalning... återigen, FINE ;)
Ryttaren får inte träna andra ryttare eller hästar och någon ur familjen får betalt... hehehe... jasså, den vägen var oxå stängd :) Nä, skojar bara, Helt OK.
Ryttaren eller den direkta familjen får inte ta emot betalning för anmälnings avgifter på tävlingar eller andra utgifter... Oxå Helt riktigt...
Nu till det som jag hänger upp mig på...
Om man då vid något tillfälle får något av ett företag. ex keps, skjorta, rabatt på grejjor, räknas det oxå som sponsring... Enligt AQHA?
I det svenska skattesystemet gör det det... Har man fått något skall värdet av gåvan tas upp i deklarationen... Hur många gör det?
Och om så nu är att det ska vara så, så undrar jag hur många av amatörryttarna som verkligen kan rida som amatörer...
Nåja, shit the same det var egentligen inte det jag var ute efter...
Jag kollade oxå upp vad som verkligen gällde för de olika klasserna typ Limited osv... och här lärde jag mig ytterligare ett och annat... suuuuck... erkänner att regelboken inte är helt lätt att läsa ;)
Hur det nu än så inser jag nog att om jag inte vill råka i trubbel med AQHA så är det dags att fundera på att uppgradera mitt medlemskap till ett OPEN. I verkligheten så betyder det egentligen väldigt lite klassmässigt men för mig som ryttare kan det öppna nya möjligheter ;) I vilket fall som helst kan jag om jag någon gång skulle behöva, låna en häst och tävla eller få något annat bra erbjudande...
Hmmm... tål att funderas på.
Nu ska jag ifallafall iväg till KLRK och tillsammans med Mia se om vi kan dra ner några klassikryttare i det fantastiska Westernträsket...
Fick ett samtal från Per häromdagen och lite uppdateringar om Colonels Fella, Rubys pappa för er som inte vet...
Förra hösten satte Per igång honom och med en långsiktig plan höll Colonel på att hitta tillbaka till tävlingsskikt. Jag såg honom själv i påskas och det var mycket power i honom då. Tanken var att han skulle få komma ut lite igen iår...
Men sen började han tyvärr bli knackig... Inget sådär speciellt utan mer en känsla av att han inte ville/orkade och tävlingarna fick stryka på foten.
Nu är det konstaterat att han har Erlichia, eller fästingfeber... Och han är givetvis under behandling för detta. Förhoppningsvis har inga leder tagit stryk eller att några andra processer har satts igång på denna fina häst...
Familjen Larsson gör givetvis allt för honom men tiden får helt enkelt utvisa om vi får förmånen att se Colonel ute igen.
Idag har vi, Olivia och jag, haft en förmiddag i stallet... Vi var nämligen utkörda för ytterligare en visning... Jag klev upp kl 06.30 imorse och gjorde det jag gör mest nu för tiden... Städade ;)
Måste erkänna att jag blir lite bitter när man ser skoavtryck på sitt nyskurade köksgolv efter visningen... men, men det är ju inte så mycket att göra åt det nu...
Hur som helst, tillbaka till stallet...
Olivia red lektion och idag fick hon för första gången stifta bekantskap med hjälpmedlet pisk...
Hästen hon red tyckte att den gjort sitt för idag och att en liten 22kgs ponnyräka helt enkelt kunde vara nöjd med att stå still i en hörna... Förtvivlan hos den 22kgs ponnyräkan syntes tydligt och hon fick frågan om hon ville ha ett spö...
-Nej, säger Olivia, jag tycker inte om spön och jag har aldrig ridit med ett.... Undrar vem som tutat i henne detta... harkel, harkel...
Nu fick jag ingripa och lite snabbt förklara att ibland kan man behöva ha med sig ett spö som förstärkning... att den kan funka som sporrar... MEN... att man givetvis inte behöver slå hästen sönder och samman...
Som tur var så blev ponnyn väldigt arbetsvillig vid åsynen av spöet och Olivia slapp trassla in sig i det utan bara ha med det... Rent krasst ska man ju lära sig rida med både spö och sporrar tycker jag för med rätt skolning är de båda bra hjälpmedel... men jag är så emot bankandet och piskandet som är alltför vanligt i den klassiska ridningen och därför har jag nog varit lite väl strikt mot Olivia...
Hur som... lektionen fortlöpte och Olivia fick prova på att skutta (läs kliva) över ett litet hinder och hon sa efteråt att det var JÄTTELÄSKIGT... hahahahaha...
Sen var tanken att jag skulle rida ett pass på Ruban och Olivia frågade om hon fick rida en sväng i början... Ja, tänkte jag det går väl bra, så vi sadlade upp och gick ner till ridhuset som verkade ledigt... Efter ca 10 minuter visade det sig att ridgruppen hade tagit en liten utetur och sen skulle fortsätta lektionen i ridhuset... Vet ni hur mycket man kan släpa fram på 10 minuter...?
Men då räddade ridläraren mig och tog ner ridgruppen i den bortre halvan... ridhuset mäter nog 90 meter långt så de fick plats :)
Detta var ju dock inget som den lockiga ponnyn fått information om och för bövelen... ridgrupper skall hålla sig till den änden av ridhuset där läktaren är... INTE tvärtom!
Så det resulterade i att hon blev aningens spänd och hellre ville kolla 7 ponnys på fyrkanten än lyssna på Olivia som red... Olivia, som nu på sitt fjärde egna ridpass på Ruby, utan att jag har styrt med longerlina, stöter härmed på sitt första ridrelaterade problem... Hästen lyder inte och hon får varken fram, bak eller kan svänga...
FRUSTRATION!!! När jag (inte kanske smidigast utan mer som mamma) försöker förklara att givetvis kommer inte Ruby lyssna om inte hon börjar rida och slutar vifta och bli sur... så bryter Olivia ihop av ilska och förtvivlan... Givetvis är det mitt fel att Ruby inte lyssnar och jag är dum som inte hjälper henne... hahahaha...
Det slutar med att Olivia sitter av går upp och hämtar min hjälm, jag sitter upp barbacka och fixar till ponnyn en fem minuter... Lektionen hinner sluta och vi får vara ensamma i ridhuset igen :)
Allt frid och fröjd och vid det här laget har jag lagt ner mina planer på att få rida för det är bättre att Olivia får rida igenom den här motgången...
Efter en stund vill Olivia rida över bommar med Ruby och det var en bra idé... eller :)
Men snäll som Ruby är gör hon det hon blir tillsagd... en stund... sen om man inte är uppmärksam så vill hon gärna förekomma en...
Olivia stannade två gånger efter bommarna och då tyckte ju Ruby att vad bra, nästa gång stannar/saktar jag av innan bommarna :)
OJ... FRUSTRATION igen från Olivia :) Min förklaring att det blir så när man inte fortsätter att rida efter bommarna var ju helt fel och återigen var det mitt fel att inget funkar... Tårarna rinner och jag frågar om hon vill fortsätta att rida... Det vill hon och då är jag "elak" och säger till henne att sluta gråta och börja rida :)
Och jäklar... sen hände något... med några tillrop av mig... Olivia började rida och Ruby blev sådär mjuk och fin som hon är när man verkligen rider...
Min dotter är så grymt lik mig och precis lika dålig på att ta motgångar... eller ja, jag kan numera hantera dem mycket bättre men när jag var ung eller då jag klantar mig så känner jag igen de där brännande tårarna och all den ilskan som bara väller ut ;)
Jag kan bara konstatera att ridning är inte lätt utan ett konstnärskap som tar åratal att utveckla och förfina... att barn har en naturlig följsamhet och att jag verkligen ska kämpa för att Olivia får behålla den... och om man vill bli en bra ryttar så gäller bara receptet... Blod svett och tårar... Om och om och om och om igen... Men samtidigt ger ju hästarna så enormt med glädje och energi att det är värt allt... om och om och om igen :)
Jag klippte ihop en liten film av ritten... efter Olivias två meltdowns för får barn och hästar tid att hitta sin naturliga balans så ser det ju så himla lätt ut :) Frågan är ju hur länge jag kommer få rida min egen häst... innan hon tar över... faaasiken...
Ha en bra dag därute... Det ska jag för nu jäklar tänker jag inte städa något mer den här veckan :)
I somras när jag blev av med jobbet visste jag att jag var tvungen att skippa vissa saker... typ allt som kostar pengar och är roligt... T ex, åka på clinics och tävla...
Visst jag kan ju ha kvar Ruby och det är väl det som räknas i slutändan men ändå....
Fyyyyyy faaasen vad det är tråkigt att inte ha råd att åka iväg :( Jag vill ju tävla på kooooor och åka på clinics...
Trodde nog jag kunde stålsätta mig bättre och ta detta för vad det är... det gör jag oxå men just idag när jag ser att det är Peo:s memorial så känns det extra tungt... Åh vad jag hade velat vara där!!!
Men när man inte har kunnat träna ordentligt kan man inte heller tävla...
Det här är livet!!! Cowhorse Limited RHC 2012, foto Mi Ritzén
Det har synts här på bloggen att jag inte är så motiverad att skriva... sen har det varit sjukt mycket saker runt skallen på mig och imorgon är det dags för ytterligare en visning av lägenheten...
Men jag kan återigen konstatera att jag är en riktig tävlingstönt och verkligen behöver och vill ha tävlingar att jobba mot. Jag kommer nog aldrig bara kunna ha en häst för att och lulla runt i skogen lite...
Som jag skrivit förut kommer jag inte heller åka upp på SM iår. Olivia fyller år och Ajje kommer hem, han har då inte varit hemma på över en månad så det känns viktigare än att tävla, dessutom kommer mamma hit och det ska bli skoj att träffa henne igen... går alldeles för långt mellan gångerna...
Så... mina högtflygande planer och tankar om 2012 blev inte mer än High Chaparall... men å andra sidan infriades alla mina förväntningar på Ruby där och lite till...
Äh, vem fasen försöker jag lura... Jag är sjuuukt bitter och vill bara lasta ponnyn och åka :)
Vill man satsa på det här är det dyrt... har man tur så får man sponsring... men då måste man ju visa resultat... och har man då inte pengarna att åka och tävla är det väldans svårt att visa resultat...
Det hjälper lixom inte att sitta här bakom tangentbordet och ha en enorm tilltro på sig själv, sin ponny och vår kapacitet...
Finns inte saker på pappret så finns det inte...
Så, nu har jag kräkts klart lite och ska fortsätta ta hand om min sjuka dotter och bittra mig själv lite till ;)
Till alla mina vänner som är iväg och tävlar i helgen... LYCKA till!!! Jag är avundsjuk men jag missunnar ingen att ha skoj :)
Det är dåligt med uppdateringar här och jag är medveten om detta ;) Dock har livet ett aningens för högt tempo för att jag ska ha tid och filosofera så ofta här just nu men jag kommer tillbaka...
Ville bara lägga upp en liten film på Olivia som idag för tredje gången red helt själv på Ruby... Kanske är det ingen världslig grej att en 8-åring tjej kan rida en 5-årig häst men med tanke på hur elektrisk Ruban kan vara så är det grymt härligt att se hur avslappnad hon blir när Olivia sitter på :)
Jag ser detta som ytterligare ett exempel på Quarterhästens fantastiska mentalitet men oxå att de tankar och ideér jag har när jag rider och tränar Ruby börjar ge resultat och att en genomtänkt avel med en harmonisk uppväxt och rätt hantering ända sen hon var föl är sååå viktigt i alla avseenden.
Hon börjar verkligen bli en lugn och stabil häst med myyycket motor :) och kan växla mellan att vara hypertrimmad Ferrari deluxe och i nästa stund en snäll barnponny...
Jag bara älskar denna häst :)
En annan fantastisk sak är hur lätt och naturligt det ser ut för Olivia att svänga och bara hänga med Ruban... Visst hon har höga händer och viftar lite men det stör ju inte Ruby och det ser i mina ögon väldigt harmoniskt ut. Framförallt hade de väldigt skoj :)
Ni får ursäkta den urusla kvalitén men jag hade bara telefonen med mig... ska filma med bättre grejjer någon dag ;)
Ibland tittade Ruby på mig och lixom undrade hur länge hon skulle traska omkring med Olivia på ryggen men aldrig att hon försökte ta kommandot...
Nu ska jag fortsätta tvätta och fixa här hemma :)
På tisdag är det ytterligare en visning av lägenheten... spännande är det...
