Efter att Ruby har knäckts loss i sitt bäcken har jag blivit förvisad till den ädla gångarten skritt i en vecka, förra veckan var det vila som gällde och jag har varit ute och promenerat henne då... Mest för att hon är van att gå i hagen många fler timmar än vad hon nu har tillgång till inne på Lyckås.
Igår funderade jag över om jag ska byta hage på henne, släppa in en hagkompis och allmänt hur året ser ut... Jag kom fram till några saker ;)
Jag tänker inte byta hage just nu, visst den är inte optimal då den ligger nära motorvägen men den är en av de största och gräset håller redan på att kämpa sig upp i hörnen av den. Jag har slitit med att städa den och mocka ur den innan snön kom och nu när den är bar igen har jag ännu en gång städat den... Anneli har under åren ute i Tromtesunda gjort ett djupare intryck på mig än jag trott... hehehe... så jag är nog en av de få som faktiskt mockar min hage nu :) Men det känns skönt att kunna slänga ut skit och veta att det lilla gräs som kommer upp kan Ruby pilla med...
Just nu är jag inte intresserad av att släppa ihop henne med en ny häst... Hon är ju som sagt nyligen justerad i sitt bäcken och strax drar tävlingssäsongen igång och jag har ingen som helst lust att stå med en skadad häst pg a någon spark eller annat onödigt... Nope, hagkompis får hon i höst då tävlingssäsongen är över. Sen vill jag ha kvar den här oberoende attityden hon nu har, att hon inte bryr sig om hästar runt henne går in eller om hon är själv eller inte. Det är fortfarande en häst på väg in så vi får väl se hur det blir... men just nu känns det som om hon är ganska tillfreds med sin situation och jag vill inte riktigt utmana ödet just nu...
Balansen att ha en tävlingshäst och att låta henne vara så mycket häst som möjligt är svår ibland :) Ute hos Anneli var det så mycket lättare med den här biten, där var alla hästar vettiga och lugna... Här inne på en stor anläggning känns det ibland som om många hästar är lite understimulerade och därför tar ut sin frustration i hagen... Samtidigt är ju en av mina grundstenar att Ruby inte ska vara tävlingshäst på bekostnad av att hon är häst ;) Ja, ni fattar?
Just nu känns det som om det är lite stiltje i ridningen... eller ja, vi står i startblocken och väntar på startsignal :) Ruby känns som om hon druckit en hink med Redbull när jag skrittade igår ;) Hon vill JOBBA... Inte fisskritta... Jag känner oxå att vi har varit på gång flera gånger i år men sen har något hänt som stoppat upp hela planen... magsjuka... roterat bäcken... men vi är taggade ;)
Eller ja, jag är taggad att komma ut och tävla... Ruby är nog mest taggad på att få börja jobba och leka med kossor ;) om det är tävling eller inte bryr hon sig nog föga om...
Tyvärr insåg jag att SM iår går den 4-7 oktober... Olivia fyller år den 5 oktober så jag har inte bestämt mig om jag ska åka dit eller inte... Min dotter är faktiskt viktigare än någon tävling ;) Men som sagt inget är bestämt än och med tanke på att man håller på med djur kan ju allt hända på vägen...
Men nu längtar jag till våren, vitsipporna i backen och solens underbara värme :)
Ha en underbar dag därute... Det ska jag :)
29 feb. 2012
27 feb. 2012
Ge ouppfostrade hästar böter...
En av de huvudfrågorna där Western Sverige och Svenska ridsportsförbundet inte kan komma överens är frågan om lasta ur med bett samt att ha bett på hästen på tävlingsplatsen...
Denna regel finns ju som bekant med i Svenska Ridsportsförbundets Tävlingsreglemente...
Jag skrev i ett tidigare inlägg att jag numera måste följa detta reglemente i och med att jag står på en sådan anläggning...
Jag tycker detta är skit och helt galet... Varför finns denna korkade regel?
I stallet har jag nu tagit fram min gamla repgrimma i den händelse det skulle vara tävling på området och då jag helt plötsligt får en hysterisk häst som ska ut till hagen och eventuellt in därifrån under tävlingsdagen över tävlingsområdet. För det är ju säkrare att leda med bett i munnen... döööööh???
Men om vi skiter i detta faktum att regeln är helt korkad och måste införts som ett feltryck i TR så kom min lilla hjärna eventuellt på en lösning igår... Ja, ibland bara händer det... hehehe...
Tilläggas ska ju att jag då sedan den 12 februari konstant gått och grubblat över detta... och muttrat... och ibland svurit oxå... ;)
Varför stryker man helt enkelt inte bara regeln...
Mom 136 Utrustning
På tävlingsområdet ska hästen ledas i huvudlag med bett eller motsvarande. Betsel och tyglar får inte vara konstruerade eller anbringade så att de kan skada hästen.
och istället skriver så här...
På tävlingsområdet skall hästen hållas under kontroll så att den inte orsakar skador för andra hästar, människor eller sig själv. Om detta inte följs skall vite utdömas på 500kr samt att en notering i registret om dåligt uppförande av hästen skall bidra med en prick. Vid tre prickar föreläggs hästen med en månads tävlingsförbud.
Jag tror att då kommer vi helt plötsligt få en avsevärt större grupp hästar som uppför sig bra på tävlingsplatser... Oavsett grimma, träns, stigbett eller annat huvudlag... Och om hästen är den som får tävlingsförbud så kan inte en annan ryttare heller tävla den under den månaden som den är "utvisad"... Det är ju lite jobbigt att åka på detta typ tre veckor innan SM... Eller annan viktig tävling...
Jag hade personligen välkomnat denna regel in i Westernsverige oxå för att just få ett lugnare klimat och ett regelverk som både klassiska och western hästar kan enas under... Även om man ibland kan råka ut för olyckor eller ha otur så är det ändå en regel som faktiskt skulle döma dem som uppför sig illa, men ingen är dragen över kanten innan man misskött sig...
Som det är nu förmodas det ju att hästen inte kan uppföra sig på en tävlingsplats... eller?
Såååå... alla ni därute som läser detta, har ni kontakter i Sv ridsportsförbundet eller WRAS... och tycker mitt förslag är bra...
VARSÅGODA... ta det, den är GRATIS :) I längden kommer detta gagna mig som faktiskt lagt ner tid på att fostra min häst att kunna fungera i många olika miljöer... Utan att jag för den skull ska behöva riskera att skada henne i munnen... Med någon skitregel som inte är genomtänkt...
Sen kan vi diskutera hatt vs hjälm en annan dag.... ;)
Nu ska jag krypa ner och spela lite Where is my water och sen sova...
Ha en underbar kväll därute :)
Denna regel finns ju som bekant med i Svenska Ridsportsförbundets Tävlingsreglemente...
Jag skrev i ett tidigare inlägg att jag numera måste följa detta reglemente i och med att jag står på en sådan anläggning...
Jag tycker detta är skit och helt galet... Varför finns denna korkade regel?
I stallet har jag nu tagit fram min gamla repgrimma i den händelse det skulle vara tävling på området och då jag helt plötsligt får en hysterisk häst som ska ut till hagen och eventuellt in därifrån under tävlingsdagen över tävlingsområdet. För det är ju säkrare att leda med bett i munnen... döööööh???
Men om vi skiter i detta faktum att regeln är helt korkad och måste införts som ett feltryck i TR så kom min lilla hjärna eventuellt på en lösning igår... Ja, ibland bara händer det... hehehe...
Tilläggas ska ju att jag då sedan den 12 februari konstant gått och grubblat över detta... och muttrat... och ibland svurit oxå... ;)
Varför stryker man helt enkelt inte bara regeln...
Mom 136 Utrustning
På tävlingsområdet ska hästen ledas i huvudlag med bett eller motsvarande. Betsel och tyglar får inte vara konstruerade eller anbringade så att de kan skada hästen.
och istället skriver så här...
På tävlingsområdet skall hästen hållas under kontroll så att den inte orsakar skador för andra hästar, människor eller sig själv. Om detta inte följs skall vite utdömas på 500kr samt att en notering i registret om dåligt uppförande av hästen skall bidra med en prick. Vid tre prickar föreläggs hästen med en månads tävlingsförbud.
Jag tror att då kommer vi helt plötsligt få en avsevärt större grupp hästar som uppför sig bra på tävlingsplatser... Oavsett grimma, träns, stigbett eller annat huvudlag... Och om hästen är den som får tävlingsförbud så kan inte en annan ryttare heller tävla den under den månaden som den är "utvisad"... Det är ju lite jobbigt att åka på detta typ tre veckor innan SM... Eller annan viktig tävling...
Jag hade personligen välkomnat denna regel in i Westernsverige oxå för att just få ett lugnare klimat och ett regelverk som både klassiska och western hästar kan enas under... Även om man ibland kan råka ut för olyckor eller ha otur så är det ändå en regel som faktiskt skulle döma dem som uppför sig illa, men ingen är dragen över kanten innan man misskött sig...
Som det är nu förmodas det ju att hästen inte kan uppföra sig på en tävlingsplats... eller?
Såååå... alla ni därute som läser detta, har ni kontakter i Sv ridsportsförbundet eller WRAS... och tycker mitt förslag är bra...
VARSÅGODA... ta det, den är GRATIS :) I längden kommer detta gagna mig som faktiskt lagt ner tid på att fostra min häst att kunna fungera i många olika miljöer... Utan att jag för den skull ska behöva riskera att skada henne i munnen... Med någon skitregel som inte är genomtänkt...
Sen kan vi diskutera hatt vs hjälm en annan dag.... ;)
Nu ska jag krypa ner och spela lite Where is my water och sen sova...
Ha en underbar kväll därute :)
25 feb. 2012
Veckan nästan slut...
Shiiit vad denna vecka har gått fort... Vi håller för fullt på att renovera Olivias rum och fixar till den ena toaletten... Därav den låga uppdateringen här... Har ångat tapet i nästan en vecka ;)
Sen var Anneli och Lucky inne en sväng och red i ridhuset med mig och Ruban... Såååå skoj ;) Sen var hela ridhuset ledigt och vi kunde ösa på med galoppen. Satt upp Anneli på Ruby och satt själv upp på Lucky... Det är en häftig häst, så enorm signalkänslig och han är som en bodybuilder att sitta på... Grymt obekväm men så häftig ändå... Måste erkänna att jag hade träningsvärk i två dagar i ben och rumpa... hahaha...
Jörgen här i torsdags och det var inte så roligt... Ruby har sedan hon övade slidestops i hagen inte riktigt velat ta tag och sätta ner rumpan riktigt i stoppen... Jag har inte velat pressa henne då det är något som inte stämt... Jörgen kollade hennes bakdel och kunde först inte hitta något, hmmmm, tänkte jag... Men sen efter lite laser omvärderade han sin åsikt och sa... nä det är något skumt här... Det visade sig att hon hade ett roterat bäcken...
Suuuuck... ridförbud i fyra dagar, skritt i en vecka och sen igångsättning i trav... Det som är bra i allt är att det är tidigt på säsongen och genom detta kommer hon vara riktigt "fit for fight" när tävlingarna drar igång... Hon är så mjuk och elastisk i kroppen att hon först lyckades dölja sin låsning för Jörgen... Men ett gott betyg till min känsla att inte ha pressat på så låsningen blev än värre. Återbesök om två veckor och en ny status... Förhoppningsvis åt det bättre hållet...
Så nu har jag varit ute och gått med henne på promenader, hon är som en stor hund och bara traskar med... ända tills vi kom till en viadukt... med vatten i...
Fyyyyy... sa hon och med viftande öron, tutande näsa och steppande hovar tog hon sig ganska osmidigt över pölen... Hahaha... det var ju bara att vända om och gå igenom detta hemska "hav" fler gånger tills hon inte brydde sig längre ;)
I övrigt älskar jag att solen skiner och att äckelsnön smält :) Snart är det så torrt ute att man kan börja använda utebanorna oxå...
Idag tog jag av täcket på henne i en timme och givetvis hann hon rulla heeeela sig själv och till och med pannan var täckt av lera ;) Men helt ärligt det var hon värd, jag tror att all päls som hon fäller kliar som tusan...
Om det är så här fint till nästa helg tror jag bestämt att jag och Ruban åker och hälsar på lite vänner och skogsvägar för att få lite ny mark att skritta på :) Anneli, Mia... Räkna med besök ;)
Nu ska jag fortsätta att spöa Ajje i Wordfeud och kolla på Gladiatorerna :)
Ha en underbar kväll därute, det ska jag :)
Sen var Anneli och Lucky inne en sväng och red i ridhuset med mig och Ruban... Såååå skoj ;) Sen var hela ridhuset ledigt och vi kunde ösa på med galoppen. Satt upp Anneli på Ruby och satt själv upp på Lucky... Det är en häftig häst, så enorm signalkänslig och han är som en bodybuilder att sitta på... Grymt obekväm men så häftig ändå... Måste erkänna att jag hade träningsvärk i två dagar i ben och rumpa... hahaha...
Jörgen här i torsdags och det var inte så roligt... Ruby har sedan hon övade slidestops i hagen inte riktigt velat ta tag och sätta ner rumpan riktigt i stoppen... Jag har inte velat pressa henne då det är något som inte stämt... Jörgen kollade hennes bakdel och kunde först inte hitta något, hmmmm, tänkte jag... Men sen efter lite laser omvärderade han sin åsikt och sa... nä det är något skumt här... Det visade sig att hon hade ett roterat bäcken...
Suuuuck... ridförbud i fyra dagar, skritt i en vecka och sen igångsättning i trav... Det som är bra i allt är att det är tidigt på säsongen och genom detta kommer hon vara riktigt "fit for fight" när tävlingarna drar igång... Hon är så mjuk och elastisk i kroppen att hon först lyckades dölja sin låsning för Jörgen... Men ett gott betyg till min känsla att inte ha pressat på så låsningen blev än värre. Återbesök om två veckor och en ny status... Förhoppningsvis åt det bättre hållet...
Så nu har jag varit ute och gått med henne på promenader, hon är som en stor hund och bara traskar med... ända tills vi kom till en viadukt... med vatten i...
Fyyyyy... sa hon och med viftande öron, tutande näsa och steppande hovar tog hon sig ganska osmidigt över pölen... Hahaha... det var ju bara att vända om och gå igenom detta hemska "hav" fler gånger tills hon inte brydde sig längre ;)
I övrigt älskar jag att solen skiner och att äckelsnön smält :) Snart är det så torrt ute att man kan börja använda utebanorna oxå...
Idag tog jag av täcket på henne i en timme och givetvis hann hon rulla heeeela sig själv och till och med pannan var täckt av lera ;) Men helt ärligt det var hon värd, jag tror att all päls som hon fäller kliar som tusan...
Om det är så här fint till nästa helg tror jag bestämt att jag och Ruban åker och hälsar på lite vänner och skogsvägar för att få lite ny mark att skritta på :) Anneli, Mia... Räkna med besök ;)
Nu ska jag fortsätta att spöa Ajje i Wordfeud och kolla på Gladiatorerna :)
Ha en underbar kväll därute, det ska jag :)
22 feb. 2012
Ont idag...
Att ha vara ryttare och att i hela sitt liv älskat hästar och att rida har satt en del spår på kroppen...
Jag har sällan brutit något bara en handled men däremot har alla smällar som kroppen tagit vid avramlingar ibland börjat ge sig till känna...
Idag har jag ONT i nacken och har haft ett par dagar... Fyyyyy :( Vet att den inte är så snygg efter diverse störtdykningar när jag höll på med de "farliga" grenarna såsom hoppning och galopp... Och ibland bara låser den sig totalt... Nåja, jag har ringt till vårdcentralen så får vi se om doktorn har några goda remedys...
Jag vet att det är en tur och retur till Stockholm i bil som ställt till det denna gången och oftast är det just sådana här småsaker som utlöser värk och kramper i kroppen. Så länge man håller igång, rider eller på annat sätt håller kroppen rörlig funkar det men att sitta still... usch och fyyyy ;)
Jag är bara glad över att jag slipper gå igenom veterinärbesiktningar på tävlingarna för då hade jag fått lägga ridningen på hyllan direkt. Ändå är jag ganska noga med mig själv och besöker regelbundet naprapat och kiropraktor...
Jag menar, hur kan jag ställa krav på att hästen ska jobba rätt om jag själv sitter snett eller har ont och därför inte kan vara balanserad över ryggen?
Det är inte sjysst att Ruby ska behöva balansera upp mina snedheter eller olikheter i onödan...
Just nu är det bara muskulärt och känns som om detta kan lösas ganska snabbt, det är värre när kotor och leder låser sig... hehehe... då gör det RIKTIGT ont...
Men jag är inte den enda och förmodligen långt ifrån att ha mest ont... Vi hästmänniskor är en besynnerligt och envist släkte som bara för att ibland går in och rider när vi egentligen skulle ligga och vila :)
Ha en underbar dag därute... Det ska jag... om en stund ;)
Jag har sällan brutit något bara en handled men däremot har alla smällar som kroppen tagit vid avramlingar ibland börjat ge sig till känna...
Idag har jag ONT i nacken och har haft ett par dagar... Fyyyyy :( Vet att den inte är så snygg efter diverse störtdykningar när jag höll på med de "farliga" grenarna såsom hoppning och galopp... Och ibland bara låser den sig totalt... Nåja, jag har ringt till vårdcentralen så får vi se om doktorn har några goda remedys...
Jag vet att det är en tur och retur till Stockholm i bil som ställt till det denna gången och oftast är det just sådana här småsaker som utlöser värk och kramper i kroppen. Så länge man håller igång, rider eller på annat sätt håller kroppen rörlig funkar det men att sitta still... usch och fyyyy ;)
Jag är bara glad över att jag slipper gå igenom veterinärbesiktningar på tävlingarna för då hade jag fått lägga ridningen på hyllan direkt. Ändå är jag ganska noga med mig själv och besöker regelbundet naprapat och kiropraktor...
Jag menar, hur kan jag ställa krav på att hästen ska jobba rätt om jag själv sitter snett eller har ont och därför inte kan vara balanserad över ryggen?
Det är inte sjysst att Ruby ska behöva balansera upp mina snedheter eller olikheter i onödan...
Just nu är det bara muskulärt och känns som om detta kan lösas ganska snabbt, det är värre när kotor och leder låser sig... hehehe... då gör det RIKTIGT ont...
Men jag är inte den enda och förmodligen långt ifrån att ha mest ont... Vi hästmänniskor är en besynnerligt och envist släkte som bara för att ibland går in och rider när vi egentligen skulle ligga och vila :)
Ha en underbar dag därute... Det ska jag... om en stund ;)
20 feb. 2012
Hopp...san...
Japp numera kan Ruby titulera sig hopphäst... hahaha... Jag fick ett erbjudande att vara med på en cavaletti träning ikväll och tackade ja... Jag till och med dubbelkollade att det inte var en hoppgrupp utan just cavaletti... Jag fick till svar: Det är lite hoppning som sista inslag men det är frivilligt...
Bra, tänkte jag detta fixar vi ;)
Tränaren tittade på mig och frågade om jag ska vara med och hoppa... Nej, sa jag bara på cavalettin... Men, sa hon, detta är ju en ponnyhoppgrupp???
VA?? Ojdå, Ruby är ju inte ens löshoppad... Hmmmm... Nåja, vi tog det gemensamma beslutet att testa, det värsta som kunde hända var att jag helt enkelt avslutade och gick ut...
Först var det lite uppvärmning över bommar och det funkade ju fint för det har vi gjort förut, både i trav och galopp på böjda spår... Sen var det två små kryss på en halvvolt över diagonalen... hehehe...
Första gången så var hon ytterst tveksam och öronen viftade som kollibrivingar på henne... Jag smackade på och över kom hon... dock med några bommar som sällskap... Nästa "gigantiska" språng var hon än mer tveksam och tyckte nog att hålla på och hoppa över staket... Nä, det sysslar vi INTE med... Men lite övertalning och smackningar från mig så skuttade... nä, trasslade hon sig över ;)
Vid tredje hindret tog det stopp... Hon tyckte att nu får det väl ändå vara nog... På det igen och denna gången tryckte jag till henne med benen och smackade ordentligt... hahaha... hon skuttade över, nog mer av förvåning att jag verkligen tyckte att vi skulle fortsätta med dessa dumheter...
Men sen började något hända och hon tog tag i vartannat hinder och började förstå vad hon skulle göra... Som avslutning blev det en liten bana med sju hinder och banne mig... Hon gjorde det riktigt bra och med framåtbjudning :) Faktum är att hon verkade tycka det var skoj att få skutta lite... Riktigt högt var det med... säkert 40 cm ;)
Underbara, fantastiska lilla häst :) Så jäkla positiv till allt galet jag utsätter henne för...
Det roliga var att mycket av hoppningen faktiskt satt kvar hos mig och helt plötsligt slutade jag tänka och bara gjorde... och det blev bra!!!
Men dagen summa sumarum är:
1: Det går att hoppa i westernsadel... Fast den slår dig i baken ibland...
2: Det går ypperligt att hoppa i Hackamore a la western...(bosal, hanger och mecate)
3:Quartar är helt fantastiska hästar som bara ställer upp!!!
4: Ruby har helt oplanerat börjat sin väg mot en Hunter Hack karriär... hahahaha... vid sidan av kossorna :)
Bjuder på en lite crossover Freestylereining oxå som passar bra till detta med att bryta mönster och ta det bästa av allt :)
Nu är det dags för sängen... Imorgon ska vi fortsätta renovera Olivias rum :)
Bra, tänkte jag detta fixar vi ;)
Tränaren tittade på mig och frågade om jag ska vara med och hoppa... Nej, sa jag bara på cavalettin... Men, sa hon, detta är ju en ponnyhoppgrupp???
VA?? Ojdå, Ruby är ju inte ens löshoppad... Hmmmm... Nåja, vi tog det gemensamma beslutet att testa, det värsta som kunde hända var att jag helt enkelt avslutade och gick ut...
Först var det lite uppvärmning över bommar och det funkade ju fint för det har vi gjort förut, både i trav och galopp på böjda spår... Sen var det två små kryss på en halvvolt över diagonalen... hehehe...
Första gången så var hon ytterst tveksam och öronen viftade som kollibrivingar på henne... Jag smackade på och över kom hon... dock med några bommar som sällskap... Nästa "gigantiska" språng var hon än mer tveksam och tyckte nog att hålla på och hoppa över staket... Nä, det sysslar vi INTE med... Men lite övertalning och smackningar från mig så skuttade... nä, trasslade hon sig över ;)
Vid tredje hindret tog det stopp... Hon tyckte att nu får det väl ändå vara nog... På det igen och denna gången tryckte jag till henne med benen och smackade ordentligt... hahaha... hon skuttade över, nog mer av förvåning att jag verkligen tyckte att vi skulle fortsätta med dessa dumheter...
Men sen började något hända och hon tog tag i vartannat hinder och började förstå vad hon skulle göra... Som avslutning blev det en liten bana med sju hinder och banne mig... Hon gjorde det riktigt bra och med framåtbjudning :) Faktum är att hon verkade tycka det var skoj att få skutta lite... Riktigt högt var det med... säkert 40 cm ;)
Underbara, fantastiska lilla häst :) Så jäkla positiv till allt galet jag utsätter henne för...
Det roliga var att mycket av hoppningen faktiskt satt kvar hos mig och helt plötsligt slutade jag tänka och bara gjorde... och det blev bra!!!
Men dagen summa sumarum är:
1: Det går att hoppa i westernsadel... Fast den slår dig i baken ibland...
2: Det går ypperligt att hoppa i Hackamore a la western...(bosal, hanger och mecate)
3:Quartar är helt fantastiska hästar som bara ställer upp!!!
4: Ruby har helt oplanerat börjat sin väg mot en Hunter Hack karriär... hahahaha... vid sidan av kossorna :)
Bjuder på en lite crossover Freestylereining oxå som passar bra till detta med att bryta mönster och ta det bästa av allt :)
Nu är det dags för sängen... Imorgon ska vi fortsätta renovera Olivias rum :)
17 feb. 2012
Att rida fyrkantigt...
Igår var jag i stallet sent, men det lönade sig ;) Jag fick ha hela stoooora ridhuset för mig själv... Eller ja dela det med en häst till... Såååå lyx, ridhuset mäter ca 25 x 80 meter och det var ett ypperligt tillfälle att galoppa lite. Sen har jag äntligen slagit ett par nya hål i fendrarna och det var lyx att verkligen nå ner till stigbyglarna... hehehehe... Höll dock på att skrämma skiten ur de hästar som stod i stallet när jag bankade som en tok. En av fendrarna var inget problem att göra nya hål men den andra... Tror det var ett inbakat lager kevlar i den... Slog och slog och bankade för fullt ;) Men skam den som ger sig... Tänk att det kan skilja typ 2cm från att vara alldeles för långa till perfekta... Hur som helst så innebar detta att jag fick en bättre sits och kunde rama in henne ännu bättre.
Galopparbetet bestod av att faktiskt få ösa på lite nu när vi hade utrymme och verkligen kunna jobba med tempoväxlingar... Såååååå gott det är att bara sitta och ösa på längs långsidorna.... Hon bara växer och tar i bakifrån som en jäkla liten motorcykel och bara axar hela tiden... Det är som Per sa, det är ingen ko som kommer hinna springa ifrån henne... Jag tog även tillfället i akt att rida mer med neckreining och låååånga tyglar nu när utrymmet tillät farten och inga andra hästar ivägen :) Ju mer jag vågar släppa på och släppa efter desto bättre går hon.... Jaja... det är ingen nyhet och det är det man strävar efter men det som är så häftigt tycker jag som gått från hoppning och klassisk ridning till detta är att ju mer man lär sig desto mer skulle jag vilja ha en av mina gamla hopphästar och rida på detta sättet oxå... Fasen vilka snabba omhoppningar det kunde ha blivit :) Samtidigt känner jag att jag har en enorm nytta av min klassiska skolning och massor med övningar som jag har jättenytta av... En av dessa är den lilla fyrkanten... Här följer den:
Användas för att:
Ridbana eller annan plan lite större yta.
Koner om du önskar förtydliga hörnen på fyrkanten.
Teori:
Övningen innebär att du rider på en fyrkant och det är hörnpasseringarna som är viktiga. Storleken på fyrkanten bestämmer du själv, men tänk på att du ska hinna rakställa, rida fram med god framåtbjudning samt förbereda för nästa vändning under sträckorna mellan hörnen.
Utförande:
Skritta hästen rakt fram på en sida av fyrkanten. När du närmar dig hörnet, förbered passeringen med en halvhalt och ställ hästen något utåt. Under bibehållen framåtbjudning och ställning flyttar du hästens framdel 90 grader runt konen för din yttre skänkel. Rid rakt fram och förbered för nästa hörnpassering. Efterhand, byt varv och gör på samma sätt åt andra hållet, alternativt rid på en "kantig åtta". När hästen bjuder framåt så minska ställningen utåt men se till att ytterbogen hela tiden är med och att den inte kastar sig runt i hörnpasseringarna. Det ulitmata är att hästen ska kunna rakställd passera hörnen med koll på sin framdel och pådrivning bakifrån... Den ska alltså kliva över med frambenen... Nu slutar jag innan jag trasslar in mig mer... Ska filma någon dag och visa vad jag menar... :)
Kanske låter den simpel men det är KVALITE i hörnpaseringarna och rakriktningarna som räknas... :) och hästens lydnad... När man kan utföra denna i skritt med lätthet är det dags att växla upp till trav, sedan galopp och till sist förvänd galopp... Jag brukar ha en fyrkant på mellan 15-20 meter beroendepå hästens utbildningsnivå... Tex Ruby går på 15 m i skritt och trav... Galopp har vi bara nuddat än då traven är den nivå vi tragglar på just nu... Bosse red jag i slutet när han var igång på en 15 m fyrkant i förvänd galopp och en hand... (var nog därför jag red 1 1/2 varv i fel galopp i Rookie Cowhorsen på chappen utan att jag märkte det... Han var bara såååå stark och bärig...) lite klurigt men en suverän check av var hästen är i lydnad och precision... Satan vad jag har tragglat denna övning med alla mina hästar ;) Men den är näst efter five easy pieces nog den övning jag använder mig mest av. Vet att denna låg ute i LR för ett par år sen när Peter Ljungberg hade lite övningar där... Själv fick jag denna av en dressyrtränar Ylva typ 1998... hahaha... går även att använda bakåt på en mindre yta och variera med att flytta undan framdelen resp bakdelen runt hörnen ;) Ju mer utbildad hästen är desto mer neckreining och egen samling ber jag om...
Det som är skoj med just denna övningen är att jag ser den ploppa upp här och där och mina vänner i Mariefred skrev för ett tag sen att de oxå sitter och tragglar denna... Just nu har inte alla samma lyx som jag med ridhus... ;) Men iochmed att denna övning kan användas typ överallt och att man börjar i skritt är det en super igångsättnings övning eller jagharingetbraunderlags övning...
Testa själva där hemma :)
Idag är det jobb fram till tre sen väntar en spännande bilresa till Stockholm och bröllop imorgon :)
Ha en underbar dag därute...
Galopparbetet bestod av att faktiskt få ösa på lite nu när vi hade utrymme och verkligen kunna jobba med tempoväxlingar... Såååååå gott det är att bara sitta och ösa på längs långsidorna.... Hon bara växer och tar i bakifrån som en jäkla liten motorcykel och bara axar hela tiden... Det är som Per sa, det är ingen ko som kommer hinna springa ifrån henne... Jag tog även tillfället i akt att rida mer med neckreining och låååånga tyglar nu när utrymmet tillät farten och inga andra hästar ivägen :) Ju mer jag vågar släppa på och släppa efter desto bättre går hon.... Jaja... det är ingen nyhet och det är det man strävar efter men det som är så häftigt tycker jag som gått från hoppning och klassisk ridning till detta är att ju mer man lär sig desto mer skulle jag vilja ha en av mina gamla hopphästar och rida på detta sättet oxå... Fasen vilka snabba omhoppningar det kunde ha blivit :) Samtidigt känner jag att jag har en enorm nytta av min klassiska skolning och massor med övningar som jag har jättenytta av... En av dessa är den lilla fyrkanten... Här följer den:
Ridövning: Fyrkanten
Svårighetsnivå: lätt - avancerad.Användas för att:
- Fånga upp yttersidan på hästen när du vänder.
- Förbereda för bakdelsarbete ex bakdelsvändningar, spin.
- Förbereda för omhoppningssvängar. :)
- Göra hästen lydig och uppmärksam.
- Förbättra ryttarens koordination.
Ridbana eller annan plan lite större yta.
Koner om du önskar förtydliga hörnen på fyrkanten.
Teori:
Övningen innebär att du rider på en fyrkant och det är hörnpasseringarna som är viktiga. Storleken på fyrkanten bestämmer du själv, men tänk på att du ska hinna rakställa, rida fram med god framåtbjudning samt förbereda för nästa vändning under sträckorna mellan hörnen.
Utförande:
Skritta hästen rakt fram på en sida av fyrkanten. När du närmar dig hörnet, förbered passeringen med en halvhalt och ställ hästen något utåt. Under bibehållen framåtbjudning och ställning flyttar du hästens framdel 90 grader runt konen för din yttre skänkel. Rid rakt fram och förbered för nästa hörnpassering. Efterhand, byt varv och gör på samma sätt åt andra hållet, alternativt rid på en "kantig åtta". När hästen bjuder framåt så minska ställningen utåt men se till att ytterbogen hela tiden är med och att den inte kastar sig runt i hörnpasseringarna. Det ulitmata är att hästen ska kunna rakställd passera hörnen med koll på sin framdel och pådrivning bakifrån... Den ska alltså kliva över med frambenen... Nu slutar jag innan jag trasslar in mig mer... Ska filma någon dag och visa vad jag menar... :)
Kanske låter den simpel men det är KVALITE i hörnpaseringarna och rakriktningarna som räknas... :) och hästens lydnad... När man kan utföra denna i skritt med lätthet är det dags att växla upp till trav, sedan galopp och till sist förvänd galopp... Jag brukar ha en fyrkant på mellan 15-20 meter beroendepå hästens utbildningsnivå... Tex Ruby går på 15 m i skritt och trav... Galopp har vi bara nuddat än då traven är den nivå vi tragglar på just nu... Bosse red jag i slutet när han var igång på en 15 m fyrkant i förvänd galopp och en hand... (var nog därför jag red 1 1/2 varv i fel galopp i Rookie Cowhorsen på chappen utan att jag märkte det... Han var bara såååå stark och bärig...) lite klurigt men en suverän check av var hästen är i lydnad och precision... Satan vad jag har tragglat denna övning med alla mina hästar ;) Men den är näst efter five easy pieces nog den övning jag använder mig mest av. Vet att denna låg ute i LR för ett par år sen när Peter Ljungberg hade lite övningar där... Själv fick jag denna av en dressyrtränar Ylva typ 1998... hahaha... går även att använda bakåt på en mindre yta och variera med att flytta undan framdelen resp bakdelen runt hörnen ;) Ju mer utbildad hästen är desto mer neckreining och egen samling ber jag om...
Det som är skoj med just denna övningen är att jag ser den ploppa upp här och där och mina vänner i Mariefred skrev för ett tag sen att de oxå sitter och tragglar denna... Just nu har inte alla samma lyx som jag med ridhus... ;) Men iochmed att denna övning kan användas typ överallt och att man börjar i skritt är det en super igångsättnings övning eller jagharingetbraunderlags övning...
Testa själva där hemma :)
Idag är det jobb fram till tre sen väntar en spännande bilresa till Stockholm och bröllop imorgon :)
Ha en underbar dag därute...
Etiketter:
Häst,
Ruby,
Ryttarträning...,
Träningsfilosofi,
övningar
15 feb. 2012
Glädjen i att rida...och lyyyyyx med ridhus... igen...
Igår på alla hjärtans dag mitt i snöstormen åkte jag upp till stallet för att rida en sväng. Lilla delen av det stora isolerade ridhuset var ledigt... dessutom var jag själv på den delen nästan hela passet, händer inte alltför ofta och det var lyx att kunna jobba Ruby bakåt och sidvärtes och precis som jag ville utan att behöva ta hänsyn till andra hästar :) Har nu ridit tre gånger med Hackamoren och hon känns bara finare och finare, dock är hon mitt i fällningen och jag ser att Hackamoren rubbar av lite päls på näsan, så nu får det nog bli några dagar med snaffle igen, innan hon får skav...
Plockade av sporrarna och bara ramade in hela henne med hela benen... oooooh, efter en stund kopplade hon benens inramning med att samla sig och hon blev säkert 10cm högre i ryggen och halsen vackert välvd nedåt... MAGISKT :) Fick även igenom lite mer samlade stopp och snart är hon stark nog att orka sätta sig ner och ta i igen... Ryggade en hel del och jobbade sidvärtes som en tok... det gav verkligen resultat och jag fick igenom massor av mjukhet och avslappning. Sen kunde jag göra en hel del galoppjobb, fattningar, avsaktningar, tempoväxlingar och samlingar. Även här känns hon mjuk och fin. Det enda just nu är att om man flyttar ut rumpan blir hon lite ivrig och spänd... Hon vill fatta galopp :) Det är bara att vänta ut henne och få kvalitet i fattningarna... hehehe... Sen var jag nöjd och avslutade passet.
Det bästa av allt med ett isolerat ridhus är att jag inte fryser om mina stackars tår och fötter... även om jag bara har mina boots... Det är så ofattbart lyxigt att kunna rida i jeans, en tunnjacka, väst, boots och tunna handskar och Ruban kan ridas utan täcken. I löööööööv it!!! Jag som är en av sveriges största frysgrisar... hehehe...
Samtidigt som jag red hade en "tant"grupp lektion, de kallar sig själva för detta ;) De hade skoj... efter sin lektion kom några fram till mig när jag fixade med Ruban och började prata. Så skoj de hade lite frågor om hur gammal hon var och om det var svårt att rida så... De tyckte hon var urduktig och att hon var sööööt... hahaha... Ruby hajade läget och stod och flirtade med sina långa ögonfransar och lyckades tigga till sig en morotsbit eller två ;) Men det som slog mig var att denna gruppen hade så roligt och det var en härlig gemenskap i gruppen. Det gör mig glad att se vilken lycka det är för andra att få hålla på med hästar och ridningen... även om detta "bara" är på hobbynivå ;)
Hittade en bild från i höstas med lite mer arbete i Hackamoren... ååååh vad jag saknar värmen... |
Det bästa av allt med ett isolerat ridhus är att jag inte fryser om mina stackars tår och fötter... även om jag bara har mina boots... Det är så ofattbart lyxigt att kunna rida i jeans, en tunnjacka, väst, boots och tunna handskar och Ruban kan ridas utan täcken. I löööööööv it!!! Jag som är en av sveriges största frysgrisar... hehehe...
Samtidigt som jag red hade en "tant"grupp lektion, de kallar sig själva för detta ;) De hade skoj... efter sin lektion kom några fram till mig när jag fixade med Ruban och började prata. Så skoj de hade lite frågor om hur gammal hon var och om det var svårt att rida så... De tyckte hon var urduktig och att hon var sööööt... hahaha... Ruby hajade läget och stod och flirtade med sina långa ögonfransar och lyckades tigga till sig en morotsbit eller två ;) Men det som slog mig var att denna gruppen hade så roligt och det var en härlig gemenskap i gruppen. Det gör mig glad att se vilken lycka det är för andra att få hålla på med hästar och ridningen... även om detta "bara" är på hobbynivå ;)
14 feb. 2012
Igång igen...
Nu äntligen skall vi igång lite mer igen... Trots den förbannade snön som envisas dag efter dag att ligga kvar på marken känner jag att det är en viss nedräkning inför våren...
Ett snabbt konstaterande är att ridhus är lyx, Lyx, LYX!!! Ruby verkar oxå ha dissat vintern och fäller päls för fullt ;)
Och hon är en riktig liten tjockis nu... tjohooooo, jag är såååå glad med tanke på att hon för ett år sen såg ut som ett räddningsprojekt från hästarnas värn... I år är hon rund och go och jag får nästan spänna ut bakgjorden ett hål :) Hennes päls är blank och fin och muskelmassan ökar nästan per pass jag rider. Quartrar är ju på så vis enormt tacksamma. Som Anneli säger, ge dom bara bra mat så musklar dom på sig själva, det är helt sant.
Tyvärr är hon fortfarande lös i magen men Pro-Tekten har hjälpt en hel del ändå, tror hon behöver en månad till för att ställa in sig på fodret i stallet. Tills nästa år tänker jag vara ute i god tid och faktiskt köpa på mig eget hö eller hösilage... Sen tycker hon om att gå och äta snö... knäpphäst och äta torv... förmodligen jättenyttigt för hennes mag och tarmbalans...
Hur som helst så har hon inte tappat vikt snarare tvärtom och hon är pigg och glad. Jag tänker inte oroa mig så mycket mer över detta just nu utan vara lite cool...
Nästa vecka kommer Jörgen och kollar igenom henne, hon har ju tränat lite på egen hand i hagen... hehehe... Men sen om vi får klartecken är det bara att tuta och köra...
Första inplanerade tävlingen är för mig den 22 april här hemma på klubben. Sen tänker jag försöka att tävla på varenda liten klubbtävling häromkring fram till Chappen... Klarar hon pressen av den tävlingen finns det ett par tre intressanta tävlingar i höst... Annars får vi backa av och lägga om planen ;)
Men jag är taggad och känner att förutsättningarna är 1000% bättre än de var för ett år sen och detta året är till för att komma ut och samla goda erfarenheter... hahaha... eller åka omkring och diska sig :)
Ett snabbt konstaterande är att ridhus är lyx, Lyx, LYX!!! Ruby verkar oxå ha dissat vintern och fäller päls för fullt ;)
Och hon är en riktig liten tjockis nu... tjohooooo, jag är såååå glad med tanke på att hon för ett år sen såg ut som ett räddningsprojekt från hästarnas värn... I år är hon rund och go och jag får nästan spänna ut bakgjorden ett hål :) Hennes päls är blank och fin och muskelmassan ökar nästan per pass jag rider. Quartrar är ju på så vis enormt tacksamma. Som Anneli säger, ge dom bara bra mat så musklar dom på sig själva, det är helt sant.
Tyvärr är hon fortfarande lös i magen men Pro-Tekten har hjälpt en hel del ändå, tror hon behöver en månad till för att ställa in sig på fodret i stallet. Tills nästa år tänker jag vara ute i god tid och faktiskt köpa på mig eget hö eller hösilage... Sen tycker hon om att gå och äta snö... knäpphäst och äta torv... förmodligen jättenyttigt för hennes mag och tarmbalans...
Hur som helst så har hon inte tappat vikt snarare tvärtom och hon är pigg och glad. Jag tänker inte oroa mig så mycket mer över detta just nu utan vara lite cool...
Fick några bebis bilder av Anna Sjögren i höstas... Söööta Ruban med precis samma blick och samma öron som nu :) |
Första inplanerade tävlingen är för mig den 22 april här hemma på klubben. Sen tänker jag försöka att tävla på varenda liten klubbtävling häromkring fram till Chappen... Klarar hon pressen av den tävlingen finns det ett par tre intressanta tävlingar i höst... Annars får vi backa av och lägga om planen ;)
Men jag är taggad och känner att förutsättningarna är 1000% bättre än de var för ett år sen och detta året är till för att komma ut och samla goda erfarenheter... hahaha... eller åka omkring och diska sig :)
12 feb. 2012
Kulturkrock tack vare TR...
Idag var jag med om en kulturkrock och detta för att jag står på en anläggning som går under Svenska ridsportsförbundets Tävlingsreglemente och inte WRAS eller AQHA...
Det var nämligen tävlingar på anläggningen... Och då skall hästar som leds på tävlingsplatsen vara utrustade enligt TR... Vilket innebär att de, när de går till hagen enligt TR skall:
Mom 136 Utrustning
På tävlingsområdet ska hästen ledas i huvudlag med bett eller motsvarande. Betsel och tyglar får inte vara konstruerade eller anbringade så att de kan skada hästen.
Tyglar fästa i bettet kan ALLTID skada hästen... Bett i munnen kan ALLTID skada hästen...
Jag fattade inte detta och gick glatt och lätt över den tomma tävlingsplatsen med två hästar i enbart grimma. Och jag hann släppa ut innan tävlingen drog igång... Kanske är detta en skitsak men iochmed att jag valt att stalla upp på en SvR anläggning måste jag följa deras TR... Och vad händer nästa gång när det är större tävlingar än en liten plutt klubbtävling?
Jag varken vill eller behöver leda min häst i bett till hagen för att det är tävling på anläggningen... Kan jag räkna repgrimma som "motsvarande" till huvudlag med bett? Motsvarande måste ju vara något man kan rida med... eller? ;) Jag vet att hackamore är tillåtet... är då oxå sidepull det och i förlängningen repgrimma?
Detta tycker jag är den mest absurda och motsägelsefulla regeln i hela TR... Jag menar du får ha med spö, sporrar, hjälptyglar och rida på ganska skarpa bett men du behöver inte ha någon som helst koll på din häst på backen... Eller nej, förlåt, om du bara har ett bett på hästen så har du även koll på backen???
För många år sen tog jag det Gröna Kortet, teoretisk kurs med Code of Conduct och TR för att kunna tävla... Kanske borde man, om man har sådana problem, även ha en praktisk del där man visar att hästen sköter sig på tävlingsplatsen innan man får godkänt för att få åka och tävla?
Jag hade alltid repgrimma med mig på tävling och lät alltid hästarna beta i denna... Det var aldrig någon som sa något...
Idag så vaknade min lilla upprorsröst till liv och jag blev faktiskt på riktigt upprörd i denna fråga... Dock har jag inte pratat med någon personal på området angående detta men bara tanken att helt plötsligt skulle Ruby bli skvatt galen bara för att det är transporter och andra hästar på området... Hahahaha... Det gör ju det var och varannan kväll när det är träning, vad är då skillnaden?
Men, sen slog det mig... Vad är det värsta som kan hända om jag helt enkelt skiter i denna regel? Varning, avstängning eller böter? Jag har ju ingen ambition att tävla inom dressyr eller hoppning på detta sätt...
Hur som helst är detta något som måste revideras om Westernsporten någonsin ska ingå under Sv Ridsportsförbundet... Jag tänker inte tvingas ha bett på vid urlastning med tanke på vilka bett hon i framtiden skall bära... Huuu... vilken skaderisk... Men är inte risken att tappa sin häst när man byter huvudlag större än om man faktiskt fostrar sin häst att stå still i grimma?
Nåja, jag får helt enkelt prata med ridskolechefen om vad som gäller och jag får helt enkelt anpassa mig efter gällande regler men faaasen vad sugen jag blev på att skriva en liten motion till Sv Ridsportsförbundet... Kanske gör det så småningom...
Men idag kände jag verkligen vilken kulturkrock det blev mellan "min sport" och den klassiska ridningen... Och jag dömer nog 1-0 till Westernsporten :)
Ha en underbar kväll därute...
Det var nämligen tävlingar på anläggningen... Och då skall hästar som leds på tävlingsplatsen vara utrustade enligt TR... Vilket innebär att de, när de går till hagen enligt TR skall:
Mom 136 Utrustning
På tävlingsområdet ska hästen ledas i huvudlag med bett eller motsvarande. Betsel och tyglar får inte vara konstruerade eller anbringade så att de kan skada hästen.
Tyglar fästa i bettet kan ALLTID skada hästen... Bett i munnen kan ALLTID skada hästen...
Jag fattade inte detta och gick glatt och lätt över den tomma tävlingsplatsen med två hästar i enbart grimma. Och jag hann släppa ut innan tävlingen drog igång... Kanske är detta en skitsak men iochmed att jag valt att stalla upp på en SvR anläggning måste jag följa deras TR... Och vad händer nästa gång när det är större tävlingar än en liten plutt klubbtävling?
Jag varken vill eller behöver leda min häst i bett till hagen för att det är tävling på anläggningen... Kan jag räkna repgrimma som "motsvarande" till huvudlag med bett? Motsvarande måste ju vara något man kan rida med... eller? ;) Jag vet att hackamore är tillåtet... är då oxå sidepull det och i förlängningen repgrimma?
Detta tycker jag är den mest absurda och motsägelsefulla regeln i hela TR... Jag menar du får ha med spö, sporrar, hjälptyglar och rida på ganska skarpa bett men du behöver inte ha någon som helst koll på din häst på backen... Eller nej, förlåt, om du bara har ett bett på hästen så har du även koll på backen???
Allt löser sig med bett??? |
Jag hade alltid repgrimma med mig på tävling och lät alltid hästarna beta i denna... Det var aldrig någon som sa något...
Idag så vaknade min lilla upprorsröst till liv och jag blev faktiskt på riktigt upprörd i denna fråga... Dock har jag inte pratat med någon personal på området angående detta men bara tanken att helt plötsligt skulle Ruby bli skvatt galen bara för att det är transporter och andra hästar på området... Hahahaha... Det gör ju det var och varannan kväll när det är träning, vad är då skillnaden?
Men, sen slog det mig... Vad är det värsta som kan hända om jag helt enkelt skiter i denna regel? Varning, avstängning eller böter? Jag har ju ingen ambition att tävla inom dressyr eller hoppning på detta sätt...
Hur som helst är detta något som måste revideras om Westernsporten någonsin ska ingå under Sv Ridsportsförbundet... Jag tänker inte tvingas ha bett på vid urlastning med tanke på vilka bett hon i framtiden skall bära... Huuu... vilken skaderisk... Men är inte risken att tappa sin häst när man byter huvudlag större än om man faktiskt fostrar sin häst att stå still i grimma?
Nåja, jag får helt enkelt prata med ridskolechefen om vad som gäller och jag får helt enkelt anpassa mig efter gällande regler men faaasen vad sugen jag blev på att skriva en liten motion till Sv Ridsportsförbundet... Kanske gör det så småningom...
Men idag kände jag verkligen vilken kulturkrock det blev mellan "min sport" och den klassiska ridningen... Och jag dömer nog 1-0 till Westernsporten :)
Ha en underbar kväll därute...
10 feb. 2012
Stacy Westfalls Roxy är borta...
Läste just nu på morgonen att Stacys fantastiska Roxy är död... Usch detta är det värsta med att hålla på med hästar... Deras liv är så mycket kortare och det kan hända så mycket skit som gör att de försvinner i förtid.
Dessutom var Roxy dräktig, skulle föla i början av mars och trots kejsarsnitt så var den lilla fuxhingsten för svag för att överleva.
Lägger till klippet som gjorde Roxy världskänd, utanför westervärlden ;) jag får fortfarande rysningar när jag ser det.
Dessa två är en fantastisk inspirationskälla för mig och förebilder... Jag tror Stacy vid Ellen De Geres intervju sa att det tog 3 år att lära om för att kunna rida utan sadel och träns...
Ha en underbar dag därute och kom ihåg att glädjas över det ni har... medans ni har det :)
Dessutom var Roxy dräktig, skulle föla i början av mars och trots kejsarsnitt så var den lilla fuxhingsten för svag för att överleva.
Lägger till klippet som gjorde Roxy världskänd, utanför westervärlden ;) jag får fortfarande rysningar när jag ser det.
Dessa två är en fantastisk inspirationskälla för mig och förebilder... Jag tror Stacy vid Ellen De Geres intervju sa att det tog 3 år att lära om för att kunna rida utan sadel och träns...
Ha en underbar dag därute och kom ihåg att glädjas över det ni har... medans ni har det :)
9 feb. 2012
Nämen... om man... skulle ta och bli tränare...
Alla ni som följt bloggen i mer än en vecka vet var jag står i detta :)
Jag har lovat mig själv att ALDRIG bli tränare... hehehe... Jag ger gärna goda råd och tips för de som vill lyssna men de är gratis och jag vill helt enkelt inte ta på mig det ansvar som följer med när man faktiskt får betalt för en tjänst...
Som ni oxå vet har jag i omgångar spytt galla här över träningsmetoder, tränare utan självinsikt och bara "wannabee" folk. Jag anser att om jag ska lära mig något... Då vill jag lära mig från de bästa, ännu viktigare är detta när man som jag är nybörjare... Min okunskap vägs upp av en duktig tränares erfarenhet och kunskap och det leder till att jag lär mig bättre, fortare och mer grundligt...
MEN... Jag har hittat undantaget som bekräftar regeln... hehehe... Om jag någonsin skulle få erbjudandet att åka hit och bli tränare inom detta hade jag sagt, JA, på stående fot :) Jag skulle slita arschlet av mig för att bli en riktigt duktig tränare och till och med gå med på en hel del osjyssta metoder av behandlandet av hästen i fråga...
Varför denna kovändning?
Se själva...
Ni fattar ju själva... Detta borde ju passa mig som handen i handsken.... Ingen skaderisk för hästar, kor eller människor...
Sååååå hysteriskt roligt :)
Nä nu är det dags att sluta VAB:a för idag och jobba en eftermiddag...
Ha en underbar dag därute, det ska jag :)
Jag har lovat mig själv att ALDRIG bli tränare... hehehe... Jag ger gärna goda råd och tips för de som vill lyssna men de är gratis och jag vill helt enkelt inte ta på mig det ansvar som följer med när man faktiskt får betalt för en tjänst...
Som ni oxå vet har jag i omgångar spytt galla här över träningsmetoder, tränare utan självinsikt och bara "wannabee" folk. Jag anser att om jag ska lära mig något... Då vill jag lära mig från de bästa, ännu viktigare är detta när man som jag är nybörjare... Min okunskap vägs upp av en duktig tränares erfarenhet och kunskap och det leder till att jag lär mig bättre, fortare och mer grundligt...
MEN... Jag har hittat undantaget som bekräftar regeln... hehehe... Om jag någonsin skulle få erbjudandet att åka hit och bli tränare inom detta hade jag sagt, JA, på stående fot :) Jag skulle slita arschlet av mig för att bli en riktigt duktig tränare och till och med gå med på en hel del osjyssta metoder av behandlandet av hästen i fråga...
Varför denna kovändning?
Se själva...
Ni fattar ju själva... Detta borde ju passa mig som handen i handsken.... Ingen skaderisk för hästar, kor eller människor...
Sååååå hysteriskt roligt :)
Nä nu är det dags att sluta VAB:a för idag och jobba en eftermiddag...
Ha en underbar dag därute, det ska jag :)
8 feb. 2012
Tid, tålamod och erfarenhet...och helt plötsligt ett ljus av självinsikt???
Igår blev jag återigen varse om hur lite jag egentligen kan om hästeriet eller hur jäkla lätt det är att låsa tanken och inte kunna se en uppenbar lösning ;) Som sagt det tog mig ända tills jag var 25 år innan jag insåg att jag var nybörjare inom detta...
Med risk ;) för att detta inlägg kommer utforma sig som ett smörigt hyllningstal till Per Larsson... inte för att du inte är värd det Per... så skriver jag detta med största ödmjukhet inför den stora konsten att rida :)
Iallafall, jag red med Hackamoren för ett par veckor sen, jag bara älskar detta redskap, man får en sån fantastisk ärlig eftergift genom hela hästen när den ger efter på "bettet". Men det har tagit mig tid att komma på hur jag ska pilla och dutta för att få ut önskat gensvar från hästen... I det här fallet Ruby ;) Jag skulle vilja ha 10 hästar till att rida med detta för att snabbare få alla dessa erfarenhets timmar jag hela tiden tjatar om :) Men i vilket fall som helst...
Sista gången jag red med detta fick hon lite skav på sina käkben, på undersidan där bosalen blir smalare. Jag, som inte alls är en hönsmamma av stooora mått när det gäller min ponny, blev ju givetvis förskräckt över att jag... orsakat blodvite på min häst... Hugaligen...
Sista gången Per var nere här i Blekinge stramade vi till Hackamoren lite och Ruby svarade väldigt väl på detta, den blev lite snabbare i sina signaler och Ruban är ju sån. Hon vill ha exakta och snabba signaler... hehehe... annars blir hon frustrerad på mig... Jag kan helt ärligt erkänna att jag dock inte riktigt är så snabb eller för den delen exakt i det jag försöker förmedla till henne alltid som jag skulle önska... men, jag jobbar på det.
Faaasen, vad jag svamlar iväg ;) Ruby vilade i december och nu i januari har det ju varit flytt och igångsättning, givetvis med Hackamoren... Glädjande nog bevisar skavet att hennes skalle måste vuxit, det är ju gott med tanke på hennes tänder... Men det ställde ju till ridningen...
Jag tänkte, -Skit sak samma, Per kommer ner i slutet av februari så han får helt enkelt hjälpa mig att ställa in den igen så den funkar... Sen släppte jag tanken och var nöjd med min lösning... hahahaha... För alla er som nu stönar och frågar er varför jag inte tog ett mycket mer uppenbart, snabbare och enklare beslut i denna fråga... Jag har ingen aning men detta bevisar ju hur jäkla lätt det är att låsa sig vid en enda plutt lösning just när man inte har erfarenheten från många olika situationer...
Igår så ringde jag Per angående helt andra saker men efter en stund kom jag på att säga till om Hackamoren... Per sa... - Har du prövat att sänka den lite... STÖÖÖÖÖÖN :) Givetvis... Åååååh vilken rookie jag är... hahahaha... Mitt svar var ett lite mumlande, generat... öööh... nej ;) Sen fick jag en mycket pedagogisk förklaring av Per att den ju förmodligen är trång just för att hennes huvud vuxit... Tack Per för att du står ut ibland :)
Visst detta är kanske en petitess men ändå, det fick mig att tänka efter... Hackamoren är en relativt, nä i stort sett helt ny utrustningsdel för mig och därför kommer min osäkerhet in i form av frågorna, varför, hur jag ska göra och när jag ska använda den. Tyvärr, är jag även en sån där ältande, överanalyserande idiot... antar att det är lärargenen som ställer till det... men jag har supersvårt för att bara göra om jag inte har typ både syfte, metod och mål klara för mig... Hehehe... även här har Per många gånger fått förklara någonting 10 gånger innan jag har klart för mig att:
1: det verkar vettigt,
2: det passar in i mitt tänk,
3: det bidrar till utvecklingen framåt,
4: jag förstår hur jag ska göra, och vad hästen skall göra...trodde jag ;)
5: Jag gör fel,
6: Per förklarar igen...
7: Jag gör fel igen... Svär kanske lite oxå...
8: Per förklarar igen...
9: Jag tycker: detta är omöjligt... börjar nästan tvivla på Pers ord ;) Svär och muttrar lite till... Funderar på att kliva av hästen och börja samla frimärken
10: Per förklarar ytterligare en gång lugnt och sansat...
Sen brukar det av någon outgrundlig anledning alltid sluta på samma sätt...
11: DET FUNKAR... Varför sa du inte det här på en gång Per??? :)
Tack vare just Pers enorma erfarenhet, tålamod och otroliga förmåga att förklara samma sak på flera sätt så tar jag jättekliv framåt i min och Rubys utbildningskurva...
Och detta genom att bara fixa till en enda liten sak åt gången :)
Jag kommer ihåg min första clinic hos just Per med Bosse... Jag hade själv satt ihop en målbild som jag tänkte att... oj, oj, oj... undrar om vi hinner igenom detta på bara 4 pass???
Det tog 1 1/2 pass sen var vi klara :) Då ska tilläggas att jag är en riktg "chicken" och rider på typ 30% av min kapacitet första gången för en ny tränare... Varför? Jag har ingen aning... Det är skitdumt och jag jobbar stenhårt på att sluta göra så...
Per frågade vad jag mer ville träna på eller om det var något annat jag tänkt mig... Hahahaha...
Jag satt som ett frågetecken och kunde inte komma på en endaste liten detalj som jag egentligen hade problem med, det skulle ju inte gå så fort att lösa mina svårigheter, jag skulle ju bara få göra grunderna och five easy pieces ;) Tack och lov påminde Per mig om att det ju alltid finns massor med detaljer att finslipa, men just den där känslan...
Oj, nu är vi förbi dom där gigantiska hindrena och problemen som jag var tveksam till att vi skulle lösa på hela helgen... Vad ska vi göra nu då? Nä, nu är vi klara :)
Den känslan är helt magisk och efter den gången så strävar jag efter att får uppleva den oftare och oftare...
Vi pratade just om detta igår och även om jag inte kunnat sätta ord på det förrän igår... när Per gjorde det åt mig... så känner jag sååååå starkt att ännu en magkänsla fått ord och att jag faktiskt numera kan förklara för andra vad och hur jag känner och menar.
Tack Per... igen :)
Men nu till det jag kom fram till just detta tänk, det beskriver ett av fundamenten i mitt hästtänk och det är detta jag gör och tror på till 200% men har inte kunnat riktigt sätta ord på förut...
Jag har ju tjatat oräkneliga gånger om att jag inte tror på att pressa hästarna för mycket och att det tar tid att få fram en GP häst (Grand Prix)... väljer detta klassiska uttryck då jag inte tycker vi har någon bra liknelse när det gäller utbildningsnivå på våra westernhästar...
Jag har oxå skrivit om att jag allt som oftast för att inte säga alltid... Avslutar mitt pass när Ruby och jag gjort det som stod på planen just idag...Jag har ioch för sig alltid strävat eftar att rida mina hästar så här... (Fru präktig... som aldrig gör fel...) obs... IRONI...
T ex, i söndags när vi tränade cavaletti så avslutade jag ca 15 minuter innan träningen var slut... Varför? Jo, hon hade i mitt tycke ställt upp så mycket mer än jag hade väntat mig, och bara jobbat på och verkligen gjort sitt bästa... Då kändes det som en rättvis belöning att inte köra på i 15 minuter bara för att, utan istället klappa om henne trava av och sen skritta av henne för hand.
Syfte med träningen: att introducera cavaletti som en tränings metod.
Metoden var: Helenas fantastiska övningar
Målet var: att hon avslappnat och med framåtbjudning skulle gå över bommarna i trav och som grädde på moset i galopp...
Mission accomplished :)
Även Bosse red jag enligt detta koncept fast jag inte visste om det och det resulterade i en häst som en dag fastnade i en galen vänsterspin och bara sa; ja, Ja, JA!!! Tyvärr fanns det i hans fall en hel del tråkiga erfarenheter i bagaget och det här med att göra om och göra rätt kunde te sig betydligt mer dramatiskt än det någon gång gjort med Ruban, som bara har goda erfarenheter när det kommer till människor och ridning... Men ändå så hände det något med Bosse den där gången... Han slutade tjura och slutade tycka jobb var en bestraffning utan verkade börja ha precis lika roligt som jag... och alla andra som såg eländet ;)
Det är ju just detta som är nyckeln till framgång... hehehe... som vi (mest Per igen) sa igår, fasen tänk om folk börjar anamma detta då kanske det blir mer motstånd på tävlingsbanan ;) (Å andra sidan insåg vi båda snabbt att vi gärna förlorar mot ett duktigt ekipage som tränats med finess)
Nyckel är: Att, bara förbättra en liten detalj varje dag... Inte nöta och tjata sönder saker och ting... Inte tvinga fram rörelser eller eftergifter...
Sen kan en liten detalj ta 5 minuter eller om det vill sig illa 31/2 timme ;) Men ju oftare man lyckas desto kortare tid tar det nästa gång att nå fram till ett lyckat resultat... kallas även positiv förstärkning.
Grejjen är att nu förstår jag ännu mer de tränare som påstår att en bra häst nästan tränar sig själv. Det är ju själva attityden hos hästen och här kan man faktiskt påverka i hur man förvaltar denm det kommer visa sig som skillnaden mellan en topphäst och en medioker häst... En medioker häst med bra attityd kommer med rätt ryttare och träning kunna gå längre än en topphäst med taskig attityd...
Det är ju just den känslan som uppstår när man har en klar plan och bryter ner ridningen i ett mikroperspektiv... Kan man lägga varje pusselbit rätt så är ju ett 10000 bitars pussel en easy peacy... Och varje pass slutar med tillfredsställelse, bekräftan och en positiv anda... Eller det känns som om hästen tränar sig själv :)
YES, vi lyckades idag igen :) Tänk om några år när vi konstant lyckas varje gång lyckas med våra ridpass och Ruban alltid går av ridbanan med en glad och lycklig Jessica och massor med beröm... Vilket jäkla självförtroende hon kommer ha och helt ärligt hon kommer ju tro att hon inte kan göra fel :) Och när det väl hettar till kommer jag ha en häst som har mod nog att ta rätt beslut där och då!!!
Det, vill jag ha inne på tävlingsbana oxå... För då kommer vi inte bara vinna... Vi kommer ha underbart skoj oxå.
Återigen, jag är ännu mer övertygad om att det mest värdefulla jag kan investera i min häst, vår utveckling, både hemma, på jobb och tävlingsbanan är TID och TÅLAMOD!!!
Det har även varit ganska skoj att möta andra tränare och just säga... Nej, men det är inga problem, jag har inte bråttom utan tänker låta saker och ting ta tid :) Först reaktionen brukar vara ett förvånat ansikte, typ... Hallå, hur korkad är hon... tid är pengar... Men sen faktiskt brukar jag kunna se tillfredställelse över att inte "behöva" göra "stor skillnad" utan faktiskt få ta träningen från hästens perspektiv och utgångsläge. Hahahaha.. eller oxå tänker de bara: Shiiit vilken guldkund som är villig att betala för ingenting :)
Så mitt konstaterande efter mycket ältande är: Om man aldrig når den känslan att hästen i stort sett tränar sig själv... Förutsatt att den har talang, inte har ont, rätt utrustning och allt annat som är självklart... Ja, då kanske man ska fundera på hur man gör saker och ting :)
Nu när jag läser igenom detta kan det verka en aningens enkelspårigt och uppnosigt, tanken är inte att trampa på några tår eller klanka ner på vilka ambitioner man har. Jag vet att det finns enormt många fantastiska människor därute som fullständigt ger sjutton i tävlingar, som bara har världens bästa häst för att det är just den :) Fortsätt med det och skit högaktningsfullt i mitt svamlande om träningsdetaljer och tävlingsidiotier ni har min största respekt för att ni är just som ni är... Men jag är inte så ;)
Jag skriver detta resonemang helt ur en tävlingsidiots ögon ;) Jag älskar att tävla och att träna inför tävlingar...
För mig är det hela grejjen, träna, slipa, förbereda, planera, drömma, reflektera, älta och sen... givetvis gillar jag att visa upp mig... hahaha... Visst kommer jag aldrig vara nöjd med annat än vinst... men på rätt sätt... Vann vi inte var vi helt enkelt inte tillräckligt bra... eller jag, för det är aldrig hästens fel, gjorde något misstag som förstörde ;)
Men det är det som driver mig, som håller min gnista vid liv, att göra bättre ifrån oss hela tiden, minimera felen och hela tiden prestera bättre än vi gjorde gången innan...
Tänk om man haft samma driv i sin karriär eller i städningen i hemmet... tjohoo... jag hade varit miljonär med ett utställningshem... hehehehe... Men nu är det inte så...
Att tvätta en äcklig svans, mocka skit, fundera på nästa steg, nästa clinic, nästa tävling är sååååå mycket roligare :) Givetvis finns det någonstans en dröm om att få nyttja Rubans talanger på riktigt, ute i verkliga livet... hehehe... men samtidigt är jag ju hönsmamma och vill inte riktigt riskera henne på riktigt... Fyyyy, vilken hycklare jag är ;)
Nä, jag får nog inse att sådär lite lagom kossor och lite lagom tuff terräng och lite lagom Wild West är bäst för oss... eller ja, mig och mina nerver... Jag är kort och gott en tävlingsnörd som gör sig bäst i showringen :)
Så hatten av till alla TRUE cowboys och cowgirls därute som vågar leva på riktigt och inte som jag... leka cowgirl med både skärp och hängslen :) Tänk, Ruby kan ju få leriga "tassar"... eller jag kan skita ner min nyputsade sadel... Moooahahaha...
Japp, det slog mig just att självinsikt är fantastiskt och att just detta gör ännu mer att jag bara ska hålla mig till min egen ridning, mina tankar och aldrig, någonsin försöka lämna denna lilla låtsasvärld av inte så Wild West jag lever i, I löööööv it :) Tänk att det bara skulle ta 37 år att inse detta...
Nä, nu ska jag fortsätta drömma om prisrosetter, pokaler, titlar och bältesbuckor... Hahahaha... Jösses... här har jag ältat hur länge som helst för att komma på det som ni som läser förmodligen insåg för länge sen...
Ha en underbar eftermiddag därute, det ska jag för jag har just accepterat med hela mitt jag att jag är en TÄVLINGSTÖNT :) Moooahahahahaaaaaa...
Med risk ;) för att detta inlägg kommer utforma sig som ett smörigt hyllningstal till Per Larsson... inte för att du inte är värd det Per... så skriver jag detta med största ödmjukhet inför den stora konsten att rida :)
Iallafall, jag red med Hackamoren för ett par veckor sen, jag bara älskar detta redskap, man får en sån fantastisk ärlig eftergift genom hela hästen när den ger efter på "bettet". Men det har tagit mig tid att komma på hur jag ska pilla och dutta för att få ut önskat gensvar från hästen... I det här fallet Ruby ;) Jag skulle vilja ha 10 hästar till att rida med detta för att snabbare få alla dessa erfarenhets timmar jag hela tiden tjatar om :) Men i vilket fall som helst...
Sista gången jag red med detta fick hon lite skav på sina käkben, på undersidan där bosalen blir smalare. Jag, som inte alls är en hönsmamma av stooora mått när det gäller min ponny, blev ju givetvis förskräckt över att jag... orsakat blodvite på min häst... Hugaligen...
Sista gången Per var nere här i Blekinge stramade vi till Hackamoren lite och Ruby svarade väldigt väl på detta, den blev lite snabbare i sina signaler och Ruban är ju sån. Hon vill ha exakta och snabba signaler... hehehe... annars blir hon frustrerad på mig... Jag kan helt ärligt erkänna att jag dock inte riktigt är så snabb eller för den delen exakt i det jag försöker förmedla till henne alltid som jag skulle önska... men, jag jobbar på det.
Faaasen, vad jag svamlar iväg ;) Ruby vilade i december och nu i januari har det ju varit flytt och igångsättning, givetvis med Hackamoren... Glädjande nog bevisar skavet att hennes skalle måste vuxit, det är ju gott med tanke på hennes tänder... Men det ställde ju till ridningen...
Tyvärr inte i arbete just här men här är iallafall Ruby iförd Hackamore. |
Igår så ringde jag Per angående helt andra saker men efter en stund kom jag på att säga till om Hackamoren... Per sa... - Har du prövat att sänka den lite... STÖÖÖÖÖÖN :) Givetvis... Åååååh vilken rookie jag är... hahahaha... Mitt svar var ett lite mumlande, generat... öööh... nej ;) Sen fick jag en mycket pedagogisk förklaring av Per att den ju förmodligen är trång just för att hennes huvud vuxit... Tack Per för att du står ut ibland :)
Visst detta är kanske en petitess men ändå, det fick mig att tänka efter... Hackamoren är en relativt, nä i stort sett helt ny utrustningsdel för mig och därför kommer min osäkerhet in i form av frågorna, varför, hur jag ska göra och när jag ska använda den. Tyvärr, är jag även en sån där ältande, överanalyserande idiot... antar att det är lärargenen som ställer till det... men jag har supersvårt för att bara göra om jag inte har typ både syfte, metod och mål klara för mig... Hehehe... även här har Per många gånger fått förklara någonting 10 gånger innan jag har klart för mig att:
1: det verkar vettigt,
2: det passar in i mitt tänk,
3: det bidrar till utvecklingen framåt,
4: jag förstår hur jag ska göra, och vad hästen skall göra...trodde jag ;)
5: Jag gör fel,
6: Per förklarar igen...
7: Jag gör fel igen... Svär kanske lite oxå...
8: Per förklarar igen...
9: Jag tycker: detta är omöjligt... börjar nästan tvivla på Pers ord ;) Svär och muttrar lite till... Funderar på att kliva av hästen och börja samla frimärken
10: Per förklarar ytterligare en gång lugnt och sansat...
Sen brukar det av någon outgrundlig anledning alltid sluta på samma sätt...
11: DET FUNKAR... Varför sa du inte det här på en gång Per??? :)
Tack vare just Pers enorma erfarenhet, tålamod och otroliga förmåga att förklara samma sak på flera sätt så tar jag jättekliv framåt i min och Rubys utbildningskurva...
Och detta genom att bara fixa till en enda liten sak åt gången :)
Jag kommer ihåg min första clinic hos just Per med Bosse... Jag hade själv satt ihop en målbild som jag tänkte att... oj, oj, oj... undrar om vi hinner igenom detta på bara 4 pass???
Det tog 1 1/2 pass sen var vi klara :) Då ska tilläggas att jag är en riktg "chicken" och rider på typ 30% av min kapacitet första gången för en ny tränare... Varför? Jag har ingen aning... Det är skitdumt och jag jobbar stenhårt på att sluta göra så...
Per frågade vad jag mer ville träna på eller om det var något annat jag tänkt mig... Hahahaha...
Jag satt som ett frågetecken och kunde inte komma på en endaste liten detalj som jag egentligen hade problem med, det skulle ju inte gå så fort att lösa mina svårigheter, jag skulle ju bara få göra grunderna och five easy pieces ;) Tack och lov påminde Per mig om att det ju alltid finns massor med detaljer att finslipa, men just den där känslan...
Oj, nu är vi förbi dom där gigantiska hindrena och problemen som jag var tveksam till att vi skulle lösa på hela helgen... Vad ska vi göra nu då? Nä, nu är vi klara :)
Den känslan är helt magisk och efter den gången så strävar jag efter att får uppleva den oftare och oftare...
Vi pratade just om detta igår och även om jag inte kunnat sätta ord på det förrän igår... när Per gjorde det åt mig... så känner jag sååååå starkt att ännu en magkänsla fått ord och att jag faktiskt numera kan förklara för andra vad och hur jag känner och menar.
Tack Per... igen :)
Men nu till det jag kom fram till just detta tänk, det beskriver ett av fundamenten i mitt hästtänk och det är detta jag gör och tror på till 200% men har inte kunnat riktigt sätta ord på förut...
Jag har ju tjatat oräkneliga gånger om att jag inte tror på att pressa hästarna för mycket och att det tar tid att få fram en GP häst (Grand Prix)... väljer detta klassiska uttryck då jag inte tycker vi har någon bra liknelse när det gäller utbildningsnivå på våra westernhästar...
Jag har oxå skrivit om att jag allt som oftast för att inte säga alltid... Avslutar mitt pass när Ruby och jag gjort det som stod på planen just idag...Jag har ioch för sig alltid strävat eftar att rida mina hästar så här... (Fru präktig... som aldrig gör fel...) obs... IRONI...
T ex, i söndags när vi tränade cavaletti så avslutade jag ca 15 minuter innan träningen var slut... Varför? Jo, hon hade i mitt tycke ställt upp så mycket mer än jag hade väntat mig, och bara jobbat på och verkligen gjort sitt bästa... Då kändes det som en rättvis belöning att inte köra på i 15 minuter bara för att, utan istället klappa om henne trava av och sen skritta av henne för hand.
Syfte med träningen: att introducera cavaletti som en tränings metod.
Metoden var: Helenas fantastiska övningar
Målet var: att hon avslappnat och med framåtbjudning skulle gå över bommarna i trav och som grädde på moset i galopp...
Mission accomplished :)
Även Bosse red jag enligt detta koncept fast jag inte visste om det och det resulterade i en häst som en dag fastnade i en galen vänsterspin och bara sa; ja, Ja, JA!!! Tyvärr fanns det i hans fall en hel del tråkiga erfarenheter i bagaget och det här med att göra om och göra rätt kunde te sig betydligt mer dramatiskt än det någon gång gjort med Ruban, som bara har goda erfarenheter när det kommer till människor och ridning... Men ändå så hände det något med Bosse den där gången... Han slutade tjura och slutade tycka jobb var en bestraffning utan verkade börja ha precis lika roligt som jag... och alla andra som såg eländet ;)
Det är ju just detta som är nyckeln till framgång... hehehe... som vi (mest Per igen) sa igår, fasen tänk om folk börjar anamma detta då kanske det blir mer motstånd på tävlingsbanan ;) (Å andra sidan insåg vi båda snabbt att vi gärna förlorar mot ett duktigt ekipage som tränats med finess)
Nyckel är: Att, bara förbättra en liten detalj varje dag... Inte nöta och tjata sönder saker och ting... Inte tvinga fram rörelser eller eftergifter...
Sen kan en liten detalj ta 5 minuter eller om det vill sig illa 31/2 timme ;) Men ju oftare man lyckas desto kortare tid tar det nästa gång att nå fram till ett lyckat resultat... kallas även positiv förstärkning.
Grejjen är att nu förstår jag ännu mer de tränare som påstår att en bra häst nästan tränar sig själv. Det är ju själva attityden hos hästen och här kan man faktiskt påverka i hur man förvaltar denm det kommer visa sig som skillnaden mellan en topphäst och en medioker häst... En medioker häst med bra attityd kommer med rätt ryttare och träning kunna gå längre än en topphäst med taskig attityd...
Det är ju just den känslan som uppstår när man har en klar plan och bryter ner ridningen i ett mikroperspektiv... Kan man lägga varje pusselbit rätt så är ju ett 10000 bitars pussel en easy peacy... Och varje pass slutar med tillfredsställelse, bekräftan och en positiv anda... Eller det känns som om hästen tränar sig själv :)
Fantastiska, suveräna, talangfulla Fellas Little Ruby :) |
Det, vill jag ha inne på tävlingsbana oxå... För då kommer vi inte bara vinna... Vi kommer ha underbart skoj oxå.
Återigen, jag är ännu mer övertygad om att det mest värdefulla jag kan investera i min häst, vår utveckling, både hemma, på jobb och tävlingsbanan är TID och TÅLAMOD!!!
Det har även varit ganska skoj att möta andra tränare och just säga... Nej, men det är inga problem, jag har inte bråttom utan tänker låta saker och ting ta tid :) Först reaktionen brukar vara ett förvånat ansikte, typ... Hallå, hur korkad är hon... tid är pengar... Men sen faktiskt brukar jag kunna se tillfredställelse över att inte "behöva" göra "stor skillnad" utan faktiskt få ta träningen från hästens perspektiv och utgångsläge. Hahahaha.. eller oxå tänker de bara: Shiiit vilken guldkund som är villig att betala för ingenting :)
Så mitt konstaterande efter mycket ältande är: Om man aldrig når den känslan att hästen i stort sett tränar sig själv... Förutsatt att den har talang, inte har ont, rätt utrustning och allt annat som är självklart... Ja, då kanske man ska fundera på hur man gör saker och ting :)
Nu när jag läser igenom detta kan det verka en aningens enkelspårigt och uppnosigt, tanken är inte att trampa på några tår eller klanka ner på vilka ambitioner man har. Jag vet att det finns enormt många fantastiska människor därute som fullständigt ger sjutton i tävlingar, som bara har världens bästa häst för att det är just den :) Fortsätt med det och skit högaktningsfullt i mitt svamlande om träningsdetaljer och tävlingsidiotier ni har min största respekt för att ni är just som ni är... Men jag är inte så ;)
Jag skriver detta resonemang helt ur en tävlingsidiots ögon ;) Jag älskar att tävla och att träna inför tävlingar...
För mig är det hela grejjen, träna, slipa, förbereda, planera, drömma, reflektera, älta och sen... givetvis gillar jag att visa upp mig... hahaha... Visst kommer jag aldrig vara nöjd med annat än vinst... men på rätt sätt... Vann vi inte var vi helt enkelt inte tillräckligt bra... eller jag, för det är aldrig hästens fel, gjorde något misstag som förstörde ;)
Men det är det som driver mig, som håller min gnista vid liv, att göra bättre ifrån oss hela tiden, minimera felen och hela tiden prestera bättre än vi gjorde gången innan...
Tänk om man haft samma driv i sin karriär eller i städningen i hemmet... tjohoo... jag hade varit miljonär med ett utställningshem... hehehehe... Men nu är det inte så...
Att tvätta en äcklig svans, mocka skit, fundera på nästa steg, nästa clinic, nästa tävling är sååååå mycket roligare :) Givetvis finns det någonstans en dröm om att få nyttja Rubans talanger på riktigt, ute i verkliga livet... hehehe... men samtidigt är jag ju hönsmamma och vill inte riktigt riskera henne på riktigt... Fyyyy, vilken hycklare jag är ;)
Nä, jag får nog inse att sådär lite lagom kossor och lite lagom tuff terräng och lite lagom Wild West är bäst för oss... eller ja, mig och mina nerver... Jag är kort och gott en tävlingsnörd som gör sig bäst i showringen :)
Så hatten av till alla TRUE cowboys och cowgirls därute som vågar leva på riktigt och inte som jag... leka cowgirl med både skärp och hängslen :) Tänk, Ruby kan ju få leriga "tassar"... eller jag kan skita ner min nyputsade sadel... Moooahahaha...
Japp, det slog mig just att självinsikt är fantastiskt och att just detta gör ännu mer att jag bara ska hålla mig till min egen ridning, mina tankar och aldrig, någonsin försöka lämna denna lilla låtsasvärld av inte så Wild West jag lever i, I löööööv it :) Tänk att det bara skulle ta 37 år att inse detta...
Nä, nu ska jag fortsätta drömma om prisrosetter, pokaler, titlar och bältesbuckor... Hahahaha... Jösses... här har jag ältat hur länge som helst för att komma på det som ni som läser förmodligen insåg för länge sen...
Ha en underbar eftermiddag därute, det ska jag för jag har just accepterat med hela mitt jag att jag är en TÄVLINGSTÖNT :) Moooahahahahaaaaaa...
7 feb. 2012
Att hålla en blogg levande...
Nu har jag bloggat i två år lite drygt... Jag kommer ihåg den lite skälvande nervositeten med mina första inlägg och vad folk skulle tycka och tänka ;)
Mitt mål med bloggen har varit rent egoistiska och om någon annan finner det nöjsamt att läsa så är ni mer än välkomna att göra så... Men en sak har ändrats över dessa två år... Istället för att just vara så "skitsaksamma" vem som läser så har jag vid flera gånger kommit på mig själv med att tycka det är riktigt roligt att gå och fundera på olika inlägg och att skriva dem för eventuell mottagare. Det är inte alla som kommer så långt som till publicering men de allra flesta gör det...
Sen skriver jag alltid direkt ur hjärtat och om mina tankar verkar vinklade så är de just det... av mig ;) Men det är ändå skoj att se på statistiken om var ni läsare är ifrån och så :)
Det är viktig för mig att det jag vill promota det promotar jag för att jag VILL inte för att jag får betalt. Jag har egentligen inga åsikter om alla "storbloggare" som tjänar pengar och kanske skulle jag oxå tacka jag om erbjudandet kom men inte till vad som helst... Det måste kännas rätt ;)
En sak som jag som bloggläsare upptäckt är att många bloggare gärna lägger av efter ett års bloggande, det blir färre och färre inlägg och till sist rinner det ut i sanden... Jag är lite kluven till detta och ibland blir jag riktigt ledsen när jag inte får "smygsnoka" mer i just den människans liv :) En del bloggar växer man helt enkelt ifrån och tillslut finns inte behovet av att läsa där mer... Jag har länkat till en del andra bloggar och ibland så rensar jag i den listan ;) Just för att en del bloggar inte längre håller måttet eller helt enkelt har börjat ändra karaktär eller lagt av... och därav mitt svamlande till min slutkläm...
Det krävs faktiskt lite jobb för att hålla en blogg levande och då måste man tycka om det man gör :) Så därför tänker jag fortsätta precis som jag gjort... hehehe... skriva från hjärtat, inte ha reklam och tycka och tänka precis så jäkla mycket jag vill :) Men jag kommer nog aldrig bli en storbloggare med 1000-tals läsare... Kanske hade varit skoj iochförsig... Nä, som jag skrev i början av bloggandet, är det någon som finner nöje i att läsa om mitt liv och mina äventyr så varsågoda. Än så länge är det tack och lov väldigt få elaka kommentarer eller sura miner... hehehe... jag kanske skrämmer bort dem... men så länge det är så kommer jag fortsätta skriva om ditt och datt som snurrar i min lilla hopplöst förvirrade hjärna och liv :)
Nu är det dags att klä på sig åka ut till stallet och pussa på ponnyn... Tvätta hennes obeskrivligt skitiga och äckliga svans... vi har tydligen fått vatten i stallet igen... Beställa pizza... Ja, Ajje vi äter pizza alla dagar när du inte är hemma ;) och sen blir det förmodligen någon tecknad film...
Tjohooo vilket glamoröst bloggdrottningsliv jag lever ;)
Ha en underbar kväll därute, det ska jag :)
Fast det visste ni ju redan :P
Mitt mål med bloggen har varit rent egoistiska och om någon annan finner det nöjsamt att läsa så är ni mer än välkomna att göra så... Men en sak har ändrats över dessa två år... Istället för att just vara så "skitsaksamma" vem som läser så har jag vid flera gånger kommit på mig själv med att tycka det är riktigt roligt att gå och fundera på olika inlägg och att skriva dem för eventuell mottagare. Det är inte alla som kommer så långt som till publicering men de allra flesta gör det...
Sen skriver jag alltid direkt ur hjärtat och om mina tankar verkar vinklade så är de just det... av mig ;) Men det är ändå skoj att se på statistiken om var ni läsare är ifrån och så :)
Det är viktig för mig att det jag vill promota det promotar jag för att jag VILL inte för att jag får betalt. Jag har egentligen inga åsikter om alla "storbloggare" som tjänar pengar och kanske skulle jag oxå tacka jag om erbjudandet kom men inte till vad som helst... Det måste kännas rätt ;)
En sak som jag som bloggläsare upptäckt är att många bloggare gärna lägger av efter ett års bloggande, det blir färre och färre inlägg och till sist rinner det ut i sanden... Jag är lite kluven till detta och ibland blir jag riktigt ledsen när jag inte får "smygsnoka" mer i just den människans liv :) En del bloggar växer man helt enkelt ifrån och tillslut finns inte behovet av att läsa där mer... Jag har länkat till en del andra bloggar och ibland så rensar jag i den listan ;) Just för att en del bloggar inte längre håller måttet eller helt enkelt har börjat ändra karaktär eller lagt av... och därav mitt svamlande till min slutkläm...
Japp, röda skinnleggings is DA SHIT!!! |
Nu är det dags att klä på sig åka ut till stallet och pussa på ponnyn... Tvätta hennes obeskrivligt skitiga och äckliga svans... vi har tydligen fått vatten i stallet igen... Beställa pizza... Ja, Ajje vi äter pizza alla dagar när du inte är hemma ;) och sen blir det förmodligen någon tecknad film...
Tjohooo vilket glamoröst bloggdrottningsliv jag lever ;)
Ha en underbar kväll därute, det ska jag :)
Fast det visste ni ju redan :P
6 feb. 2012
Ariat, en kärleksaffär...
Ni som följt bloggen vet att jag har tjatat en hel del om Ariat... Och jag är faktiskt inte någon märkesidiot om man inte räknar min Iron Fist mani... hehehe... Nä men ibland så snubblar man bara över saker som hela tiden håller måttet eller till och med är bättre än man föreställt sig :)
ARIAT är just det... Jag har under ett års tid tittat och suktat på deras Boots och just över Rodeobaby Rocker Fat Baby Toe... Men varenda gång varit för snål... Sen kom Maria på Larum på den brilljanta idén att hon skulle bli återförsäljare för just Ariat och givetvis var denna modell en av de hon tog hem ;) Ja ni förstår ju hur det gick och sekunden efter att de tagit mark ute i Larum, satt jag i bilen dit...
OCH GUUUUD vad snygga de äääär <3 Jag satte ner foten i ett par och... De var bara så sjuuukt sköna... Inte bara snygga!!! Givetvis följde ett par i strl 4 med mig hem ;) Väl hemma tänkte jag att de var ju lite opraktiska att rida i... med det vita skaftet och jag ringde till Mia för att byta dem. Inga problem kom ut bara sa hon... Jag åkte ut igen men efter lite velande kom jag ju på att mina, oxå grymt sköna, Double H ju faktiskt håller ett par säsonger till... och att dessa Rodeobaby nästan är för fina för att inte visas upp jämt... Så det slutade med att mina älskade Rodeobaby Rockers följde med hem igen och fick helt sonika bli finboots :)
Det värsta... eller nä, bästa med alltihopa är att de är så grymt sköna att gå i och ha på sig... Jag är helt förälskad i dem :)
Sen fick jag Mia att leta reda på en ny tävlingsskjorta till mig i färgen Turkos... hehehehe... Hon hittade en apsnygg som givetvis var... tada... en Ariat... Special order från USA men efter många omvägar, via Europa huvudkontoret i London... lyckade posten i Karlskrona fixa lite batikmönster med svart tusch innan leverans...
Jag är glad över att jag INTE jobbade på posten den dagen... hehehe... först en något irriterad Mia som tog i med hela kasernrösten och pekade med hela handen... för att sen bli utskälld av generalagenten Lotta från Ariat... Hur som helst så hann inte skjortan i tid till SM men en ilspecialorder gick snabbare än Stålmannen flyger till USA... Där det visade sig att just den turkosa i strl M var slut... Underbara, suveräna och helt otroligt serviceminded säljavdelningen i USA satte sig då sonika och ringde runt till samtliga affärer i USA och till slut... jag vet inte vart ifrån, men där fanns den... Den skickades... ordentligt inslagen med ilpost till Sverige, Mia och till sist mig...
Och den satt helt perfekt och bara är såååå snygg... Den kommer förhoppningsvis göra tävlingsdebut i slutet av april iår ;) Givetvis med en matchande filt...
Så nu hade jag dubblerat min Ariat garderob med 100%... Vad gör Mia då???
Jo, hon plockar hem jeansen..... Stöööööööööööön ;)
En av modellerna heter ju dessutom Ruby... Ja, det var ju bara att erkänna sig besegrad och inse att det var en, Match made in Heaven... Ariat heaven då alltså... ;)
Är dom sköna då?
Jag snor Lotta, generalagentens uttalande på ett ungefär... De är så jäkla sköna att man sitter framför tvättmaskinen och väntar på att de ska bli klara :)
Sjuuuuuukt sköna jeans... Sen fick man en riktigt snygg rumpa i dem oxå... Jag vet för jag kollade av läget med några grabbar som var i affären samtidigt ;)
Nåja, en nöjd och glad Jessica hade då även ett par jeans från Ariat... Skulle nästan kunna tro att man var sponsrad... hahaha... nope, men jag kan säga skulle jag någonsin få chansen att rida för just Ariat så skulla jag göra det stolt, för jag har sällan varit med om snyggare, bekvämare och funktionella kläder och grejjor :)
Ajje, som typ, ALDRIG, skulle ta på sig ett par cowboyboots provade ett par Ariat... vad hände, ja ni förstår ju säkert redan, givetvis fick mina Rodeobabys sällskap av ett par Ariat Heritage Rambler... hehehe...
Nu kanske det hade varit frid och fröjd med detta men då händer det som inte ska hända... Jag upptäcker en defekt på mina Rodeobabys... Ena baksidan av det vita lädret är luddigare än det andra och trycket är lite suddigt... Jag tar en bild med min mobil, ringer Mia och undrar om jag är kinkig... hehehe...
Mia, mailar vidare min mobilbild till London som direkt säger. Det där är en reklamation.
Jag får ett mess av Mia där jag får fylla i några siffror från bootsen och VIPS... Ett par nya boots är just nu på väg från USA till Karlskrona... Allt detta gick inom ett dygn :)
Så kontentan är att innan jag hade insett att bootsen var pyttelite defekta så var nya boots påväg... Det kallar jag service!!!
Sen har det oxå trillat in en keps och en är på g in, ett lypsyl och idag en termosmugg... Ja, jag erkänner jag är helt totalt och uppriktigt förälskad i Ariat på alla nivåer... Jag vet att det ligger en splitterny Footwear katalog hos Mia och jag vet att jag snart måste ut dit igen och bläddra lite... Jag menar till och med katalogen luktar gott :)
Ni vet det där äpplet jag brukar säga att jag har stämplat in på arschlet... Det får nog sällskap av tre hästskor snart :)
Ha en underbar kväll därute... Det har jag :)
Ps... bilderna är ärligt stulna från Larum och Ariats hemsidor :)
Mina babies :) |
OCH GUUUUD vad snygga de äääär <3 Jag satte ner foten i ett par och... De var bara så sjuuukt sköna... Inte bara snygga!!! Givetvis följde ett par i strl 4 med mig hem ;) Väl hemma tänkte jag att de var ju lite opraktiska att rida i... med det vita skaftet och jag ringde till Mia för att byta dem. Inga problem kom ut bara sa hon... Jag åkte ut igen men efter lite velande kom jag ju på att mina, oxå grymt sköna, Double H ju faktiskt håller ett par säsonger till... och att dessa Rodeobaby nästan är för fina för att inte visas upp jämt... Så det slutade med att mina älskade Rodeobaby Rockers följde med hem igen och fick helt sonika bli finboots :)
Det värsta... eller nä, bästa med alltihopa är att de är så grymt sköna att gå i och ha på sig... Jag är helt förälskad i dem :)
Rubys skjorta. |
Jag är glad över att jag INTE jobbade på posten den dagen... hehehe... först en något irriterad Mia som tog i med hela kasernrösten och pekade med hela handen... för att sen bli utskälld av generalagenten Lotta från Ariat... Hur som helst så hann inte skjortan i tid till SM men en ilspecialorder gick snabbare än Stålmannen flyger till USA... Där det visade sig att just den turkosa i strl M var slut... Underbara, suveräna och helt otroligt serviceminded säljavdelningen i USA satte sig då sonika och ringde runt till samtliga affärer i USA och till slut... jag vet inte vart ifrån, men där fanns den... Den skickades... ordentligt inslagen med ilpost till Sverige, Mia och till sist mig...
Och den satt helt perfekt och bara är såååå snygg... Den kommer förhoppningsvis göra tävlingsdebut i slutet av april iår ;) Givetvis med en matchande filt...
Så nu hade jag dubblerat min Ariat garderob med 100%... Vad gör Mia då???
Jo, hon plockar hem jeansen..... Stöööööööööööön ;)
Ruby jeansen... ja ni ser rumpan :) |
Är dom sköna då?
Jag snor Lotta, generalagentens uttalande på ett ungefär... De är så jäkla sköna att man sitter framför tvättmaskinen och väntar på att de ska bli klara :)
Sjuuuuuukt sköna jeans... Sen fick man en riktigt snygg rumpa i dem oxå... Jag vet för jag kollade av läget med några grabbar som var i affären samtidigt ;)
Nåja, en nöjd och glad Jessica hade då även ett par jeans från Ariat... Skulle nästan kunna tro att man var sponsrad... hahaha... nope, men jag kan säga skulle jag någonsin få chansen att rida för just Ariat så skulla jag göra det stolt, för jag har sällan varit med om snyggare, bekvämare och funktionella kläder och grejjor :)
Ajjes boots. |
Nu kanske det hade varit frid och fröjd med detta men då händer det som inte ska hända... Jag upptäcker en defekt på mina Rodeobabys... Ena baksidan av det vita lädret är luddigare än det andra och trycket är lite suddigt... Jag tar en bild med min mobil, ringer Mia och undrar om jag är kinkig... hehehe...
Mia, mailar vidare min mobilbild till London som direkt säger. Det där är en reklamation.
Jag får ett mess av Mia där jag får fylla i några siffror från bootsen och VIPS... Ett par nya boots är just nu på väg från USA till Karlskrona... Allt detta gick inom ett dygn :)
Skulle kunna bli en snygg tatto ;) |
Sen har det oxå trillat in en keps och en är på g in, ett lypsyl och idag en termosmugg... Ja, jag erkänner jag är helt totalt och uppriktigt förälskad i Ariat på alla nivåer... Jag vet att det ligger en splitterny Footwear katalog hos Mia och jag vet att jag snart måste ut dit igen och bläddra lite... Jag menar till och med katalogen luktar gott :)
Ni vet det där äpplet jag brukar säga att jag har stämplat in på arschlet... Det får nog sällskap av tre hästskor snart :)
Ha en underbar kväll därute... Det har jag :)
Ps... bilderna är ärligt stulna från Larum och Ariats hemsidor :)
5 feb. 2012
Bästaste, duktigaste, underbara Ruban :)
Den här veckan har ju inte riktigt gått i ridningens tecken då jag och Olivia har varit sjuka, förkylning, magsjuka, dunderförkylning och som grädde på moset urinvägsinfektion... Tjohooooo...NOT...
Så Ruby har fått skrota i hagen med väldigt lite uppmärksamhet från mig... Tycker lite synd om henne men inget jag kan göra åt det. Ajje har givetvis varit bortrest men tack och lov klarade han sig från magsjukan tack vare det.
Igår lördag så blev det ett kort ridpass iallafall i ett iskallt ridhus... Lite skritt och trav bara för att känna igenom henne. Hon är bara bäst :) Hon knatar så snällt på och det finns lixom inga dumheter i henne alls, bara en vilja att vara till lags.
Idag har vi därför testat på en spännande sak... Cavaletti träning... hehehe... Och det gick såååå BRA!!! Ruban var bara sååå duktig även om vi kanske inte ska vara med i Jättehalvblodsgruppen nästa gång... Det var ibland lite långt mellan bommarna. Men travbommar, galoppbommar, serpentiner, volter och gång och temp växlingar. Hon bara glider igenom och försöker sitt absolut bästa... Jag var så nöjd att jag slutade lite tidigare för som sagt det var hennes första gång... Vi har väl travat över ett par bommar vid två tre tillfällen innan men aldrig så här organiserat och dessutom i galopp :)
Ja, jag kan återigen bara ta av mig hatten och buga inför henne ;) Det blir väl förhoppningsvis någon mer gång och jag ser fram emot det.
Nu väntar en ny spännande vecka och jag hoppas att alla sjukdomar har gjort sitt här hemma hos familjen Knoester... Hmmm, nåja, vi fick åka till sjukhuset idag på eftermiddagen och fixa pencillin till Ojja... Förhoppningsvis kan jag åka till jobbet imorgon men vi får väl se hur pigg hon är... Det känns som om vi har betat av det mesta inom sjukdomar 2012...
Jag ska iallfall njuta en stund av nya numret av Equipage... det var någon artikel om bett som verkade var riktigt intressant :)
Ha en underbar kväll därute... Det ska jag :)
Så Ruby har fått skrota i hagen med väldigt lite uppmärksamhet från mig... Tycker lite synd om henne men inget jag kan göra åt det. Ajje har givetvis varit bortrest men tack och lov klarade han sig från magsjukan tack vare det.
Igår lördag så blev det ett kort ridpass iallafall i ett iskallt ridhus... Lite skritt och trav bara för att känna igenom henne. Hon är bara bäst :) Hon knatar så snällt på och det finns lixom inga dumheter i henne alls, bara en vilja att vara till lags.
Idag har vi därför testat på en spännande sak... Cavaletti träning... hehehe... Och det gick såååå BRA!!! Ruban var bara sååå duktig även om vi kanske inte ska vara med i Jättehalvblodsgruppen nästa gång... Det var ibland lite långt mellan bommarna. Men travbommar, galoppbommar, serpentiner, volter och gång och temp växlingar. Hon bara glider igenom och försöker sitt absolut bästa... Jag var så nöjd att jag slutade lite tidigare för som sagt det var hennes första gång... Vi har väl travat över ett par bommar vid två tre tillfällen innan men aldrig så här organiserat och dessutom i galopp :)
Ja, jag kan återigen bara ta av mig hatten och buga inför henne ;) Det blir väl förhoppningsvis någon mer gång och jag ser fram emot det.
Nu väntar en ny spännande vecka och jag hoppas att alla sjukdomar har gjort sitt här hemma hos familjen Knoester... Hmmm, nåja, vi fick åka till sjukhuset idag på eftermiddagen och fixa pencillin till Ojja... Förhoppningsvis kan jag åka till jobbet imorgon men vi får väl se hur pigg hon är... Det känns som om vi har betat av det mesta inom sjukdomar 2012...
Jag ska iallfall njuta en stund av nya numret av Equipage... det var någon artikel om bett som verkade var riktigt intressant :)
Ha en underbar kväll därute... Det ska jag :)
2 feb. 2012
Magsjuka och E-bay surfande...
Jag och Olivia har legat däckade i ett par dygn nu... Fyyyyy faaasen vad det är jobbigt med magsjuka :(
Framförallt när man själv mår dyngilla och även får ta hand om en dotter som mår lika illa... Man skulle kunna säga att vi kräktes ikapp...
I tisdags fick jag ringa upp till stallet och be dem ta hand om Ruban för jag tog mig inte utanför dörren här hemma... Sov typ hela dagen... Ajje är som tur är inte hemma denna veckan och kommer inte hem förrän på fredag, då borde vi ha frisknat till så vi inte smittar ner honom...
Det trista är att ridningen får ta så mycket stryk nu... det har varit ganska mycket det senaste som satt käppar i hjulet och i förra veckan började jag känna att jag fick igenom en hel del och sen kommer detta skit som ett brev på posten...suuuuck... Nåja, förhoppningsvis så slipper vi mer sjukdomar den här vintern nu...
Nu har vi lyckats peta i oss smulor med kraftig magont som följd men tack och lov har kräkandet slutat...
Jag har roat mig lite med att titta igenom E-bay och vad det finns för utbud av sadlar där och det är faschinerande att det finns sadlar...eller ja, de kanske inte ska klassas som sadlar men likväl i 100 - 500 dollars klassen och det finns massor... Vem köper alla dessa och hur ser de ut egentligen, är bomarna raka, liksidiga och så vidare... Det finns rosa, turkosa, svarta, med hjärtan, stjärnor och andra dekorationer...
Okej... de bomlösa tänker jag inte ens gå in på och dem dräller de av men de andra... Det finns faktiskt några som ser helt okej ut...tills man synar dem lite närmare... ooooh jag skulle så gärna vilja klämma och känna lite på dem ;)
Som den här te x... din för endast 399 dollar, ett helt komplett kit...
Eller är det bara bilderna som gör att de ser sneda ut??
Samma pris på nästa kit 399 dollar..
Visst jag kan köpa att det inte är någon superkvalité men jag är ändå faschinerad över att det ens går att sätta ihop ett helt kit för 399 dollar det är alltså 2685 kr enligt dagens dollarkurs... Under 3000:- :o
Skämt åsido, det mesta för dessa pengar är rent skit och att köpa på sig en sån sadel är en stor risk om man inte är väldigt duktig på hur en bra sadel ska kännas och ligga på hästen... Sen tror jag inte det är någon vidare garantier på dem heller...
Nä, men jag har även hittat en hel del guldklimpar här och jag tror man kan göra sig en riktigt bra affär... OM, man är helt säker på vad man ska ha... ex Gullet size, seat size och vilken typ av sadel man är ute efter... Jag har hittat en hel del Martins, Bobs, Tex Tan, Billy Cook, Dale Chavez och en hel del trophy sadlar... om man inte skäms över att det står typ Rooping Champion Missouri 2004 över hela sadeln kan man nog få en riktigt bra sadel till ett lågt pris :)
Själv hade jag inte ens vågat provrida en sån sadel då någon kanske skulle få för sig att jag eventuellt kunde kasta lasso... hehehehe... Vilken syn... jag är nog den enda som skulle lyckats trassla in mig och Ruby innan vi ens hunnit ut ur startboxen :)
Här är ett av guldkornen:
En TexTan för endast 695 dollar :)
Eller denna:
Circle Y Official USTPA Penning Cutting Saddle Lightly Used, 795 dollar...
Jag har även hittat en Martins cowhorse för ca 1500 dollar... en svart Bob´s customs för 5000 dollar och en custom någonting cutting för 12000 dollar :)
Hur det än är med detta är det skoj att surfa runt och titta på olika sadlar och för att få en överblick på vad saker och ting kostar over there :)
Jag har iallafall goda erfarenheter av just E-bay och det finns massor med roliga saker att shoppa som inte är alltför dyra och sen är det ganska säkert att ingen annan har just den... hehehe...
Men återigen, man måste vara säker på vad det är man köper och att det är rätt storlekar på sakerna... som sagt det kan bli knepigt med returer annars ;)
Nä, nu ska jag försöka kurera våra, min och Olivias, magar och våra dunderförkylningar... Genom att titta på Prinsessan och Grodan :)
Ha en underbar dag därute, jag ser faktiskt att solen lyser därute...
Framförallt när man själv mår dyngilla och även får ta hand om en dotter som mår lika illa... Man skulle kunna säga att vi kräktes ikapp...
I tisdags fick jag ringa upp till stallet och be dem ta hand om Ruban för jag tog mig inte utanför dörren här hemma... Sov typ hela dagen... Ajje är som tur är inte hemma denna veckan och kommer inte hem förrän på fredag, då borde vi ha frisknat till så vi inte smittar ner honom...
Det trista är att ridningen får ta så mycket stryk nu... det har varit ganska mycket det senaste som satt käppar i hjulet och i förra veckan började jag känna att jag fick igenom en hel del och sen kommer detta skit som ett brev på posten...suuuuck... Nåja, förhoppningsvis så slipper vi mer sjukdomar den här vintern nu...
Nu har vi lyckats peta i oss smulor med kraftig magont som följd men tack och lov har kräkandet slutat...
Jag har roat mig lite med att titta igenom E-bay och vad det finns för utbud av sadlar där och det är faschinerande att det finns sadlar...eller ja, de kanske inte ska klassas som sadlar men likväl i 100 - 500 dollars klassen och det finns massor... Vem köper alla dessa och hur ser de ut egentligen, är bomarna raka, liksidiga och så vidare... Det finns rosa, turkosa, svarta, med hjärtan, stjärnor och andra dekorationer...
Okej... de bomlösa tänker jag inte ens gå in på och dem dräller de av men de andra... Det finns faktiskt några som ser helt okej ut...tills man synar dem lite närmare... ooooh jag skulle så gärna vilja klämma och känna lite på dem ;)
Som den här te x... din för endast 399 dollar, ett helt komplett kit...
Ojdå hoppsan... både bakvalvet och hornet är ju sneda... |
Eller är det bara bilderna som gör att de ser sneda ut??
Samma pris på nästa kit 399 dollar..
Ojdå, hoppsan hur tänkte de med fendrarna här då??? hmmm, det kanske man kan ändra på eller? |
Visst jag kan köpa att det inte är någon superkvalité men jag är ändå faschinerad över att det ens går att sätta ihop ett helt kit för 399 dollar det är alltså 2685 kr enligt dagens dollarkurs... Under 3000:- :o
Skämt åsido, det mesta för dessa pengar är rent skit och att köpa på sig en sån sadel är en stor risk om man inte är väldigt duktig på hur en bra sadel ska kännas och ligga på hästen... Sen tror jag inte det är någon vidare garantier på dem heller...
Nä, men jag har även hittat en hel del guldklimpar här och jag tror man kan göra sig en riktigt bra affär... OM, man är helt säker på vad man ska ha... ex Gullet size, seat size och vilken typ av sadel man är ute efter... Jag har hittat en hel del Martins, Bobs, Tex Tan, Billy Cook, Dale Chavez och en hel del trophy sadlar... om man inte skäms över att det står typ Rooping Champion Missouri 2004 över hela sadeln kan man nog få en riktigt bra sadel till ett lågt pris :)
Själv hade jag inte ens vågat provrida en sån sadel då någon kanske skulle få för sig att jag eventuellt kunde kasta lasso... hehehehe... Vilken syn... jag är nog den enda som skulle lyckats trassla in mig och Ruby innan vi ens hunnit ut ur startboxen :)
Här är ett av guldkornen:
En TexTan för endast 695 dollar :)
Eller denna:
Circle Y Official USTPA Penning Cutting Saddle Lightly Used, 795 dollar...
Jag har även hittat en Martins cowhorse för ca 1500 dollar... en svart Bob´s customs för 5000 dollar och en custom någonting cutting för 12000 dollar :)
Hur det än är med detta är det skoj att surfa runt och titta på olika sadlar och för att få en överblick på vad saker och ting kostar over there :)
Jag har iallafall goda erfarenheter av just E-bay och det finns massor med roliga saker att shoppa som inte är alltför dyra och sen är det ganska säkert att ingen annan har just den... hehehe...
Men återigen, man måste vara säker på vad det är man köper och att det är rätt storlekar på sakerna... som sagt det kan bli knepigt med returer annars ;)
Nä, nu ska jag försöka kurera våra, min och Olivias, magar och våra dunderförkylningar... Genom att titta på Prinsessan och Grodan :)
Ha en underbar dag därute, jag ser faktiskt att solen lyser därute...
Etiketter:
shopping,
small things in life,
Utrustning
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)