Att slakta ett fantastiskt arbetslag...

Once opon a time... så var det fyra människor som handplockades för att driva en framgångsrik inriktning till sin spets.. Dessa fyra var så totalt olika att om man med en kemisk formel kunnat dela dem som hade Einsteins teori återigen varit den totala sanningen... Men...

I detta fann vi ett gemensamt mål... få skolan till Frontline, visa att vi kan bättre än alla andra och vi vill att våra elever SKA ha med sig absolut mer än de behöver, de skall kunna leka sig genom gymnasiet för att briljera, vart de än må styra... Som personlig referens är detta alltid vad jag strävat mot men att träffa tre till som går i samma spår är som en vinst på triss.... MAGISKT!!!

Under ett år skapade vi: Världsfinalister, vinnare i uppsatstävlingar, film i proffskvalité, semifinaler i Hållbar utveckling, ungdomar som inte såg språkbarriärer och elever som bara hungrade efter mer kunskaper...

Vi, som arbetslag,  fick proffscoachning i form av beteendevetenskapsproffs som skulle utvärdera vår grupp... cheferna sa att; vi var spretiga och kanske inte samarbetade så bra...

Resultatet var entydigt: Vad ni än gör, stöd den här gruppen för de har slitit hårt för att komma så här enormt långt på bara ett år... Dessutom är de villiga att ta sig an fler personer och coacha dem till samma fantastiska gruppdynamik...

Vad blev resultatet IRL... Nä, Fyyyy faaan det vill jag inte skriva om här men det jag vill ha sagt med detta är:
Idag har jag insett hur mycket min fd kollegor betyder... Jag har aldrig jobbat ihop med en grupp där man känner så total tillit till så många på så kort tid...

Helen, Angelina och Petter... Jag är sååååå grymt ledsen över att vi inte fick förändra världen till det bättre... att inte andra kunde se vilken tillgång vi fyra var tillsammans... Vi hade gjort det :)

Jag lider med er för jag vet att ni, lixom jag inte är nöjda med det ni har, att ni lixom jag saknar alla skratt, allt slit och all total hängivelse som vi visat gentemot varandra, elever och den organisation som borde stöttat oss...

Jag hoppas att vi en dag kommer få chansen att visa hur bra vi kunnat bli...

Tills dess... Ja, vad fan ska man skriva här... när allt som rinner igenom är besvikelse...

Ha en bra kväll därute...eller nåt sånt....

Men imorgon ska jag njuta av ert sällskap igen... :)