Ett farväl...

Tänk, idag slog det mig... att jag inte kommer finnas där i höst... att inte kunna påverka mer... Fasen oxå... Jag har idag mött både föredetta och nuvarande elever och inte förrens idag så slog det ner som en blixt... Jag kommer inte vara där i höst... Inte få guida och ge goda råd...

Med tanke på det som hänt i Norge och den otroligt sköra tråd som liv/död delar så känner jag ikväll bara bitterhet... mot världen och mot... mina chefer som tyvärr inte gav mig chansen att slutföra det jag påbörjat... Det är grymt... mot mig...

Kanske kommer mina elever ta det med en klackspark... jag hoppas det, men jag tycker det är såååååå tungt att inte få slutföra den "magi" som jag påbörjat... inte se de unga som jag faktiskt nått lite grann, få
veckla ut sina vingar och flyga vidare...

Idag mötte jag en av de människor som betyder mycket för mig...nä... jag mötte två av de människor som betyder massor för mig... och det värsta var att jag skämdes... för att jag inte haft tid med dessa underbara människor som så helt opretantiöst... stavas det så :), släppt in mig i sina liv... förlåt... jag kommer tillbaka... snart, hoppas jag...

Ni vet att jag kommer göra allt jag kan för er, men just nu är det tufft...

Just nu försöker jag se ut som om jag mår bättre, är starkare, vill mera än jag faktiskt klarar av...

Ni som känner mig väl... tack för att ni finns, det är ni som gör att jag går upp på morgonen... ni som gör att jag orkar...

Men helt ärligt... Fyyyyy fan vad jag känner mig sviken... inte av er kids... eller mina vänner...

Jag hoppas bara kunna vända denna skiiiit till något positivt men det kommer ta lite tid...

Ha en underbar kväll därute i cyberrymden...