Verkligheten kommer krypandes igen...

Usch, jag brukar skälla på Ajje att inte logga på på jobbet redan på söndagen, då missar han ju en hel dag av helgens ledighet... Men idag är jag där, jag har en klump i magen och vill inte att dagen skall ta slut. Jag vill inte gå till jobbet imorgon, inte för att jag inte vill jobba, jag vill inte dit och känna den bittra stämning som just nu råder...
Jag vill inte tillbaka till verkligheten riktigt än utan leva kvar i min lilla hästbubbla där underbar hästdoft, dammiga boots, silkeslen pälsrem och goda vänner är det som präglar dagen...
Men livet har sin gång, även om jag önskar pausa dagen...

Jag vet inte hur jag skulle klarat av veckan utan dig Anneli... Det hade jag nog men ditt stöd har varit helt ovärderligt... Tack!!!

På jobbet finns det oxå ett oerhört stöd från kollegorna och det är faktiskt ni som gör att iallafall jag orkar gå dit med rak rygg imorgon. Veckan som kommer måste jag ägna fokus på att fixa mitt CV och faktiskt söka en hel hög med jobb.
En av mina värsta mardrömmar är ju att inte ha möjligheten att få hålla på med hästar... och i det är ju en fast inkomst en av grundpelarna... Förhoppningsvis kommer det aldrig att komma till denna punkt men onekligen finns tankarna där, även om jag försöker tränga undan dem...

Lilla prinsessan...

Har blivit stor :)

Nej, nu ska jag sluta deppa, njuta av dagen, det är ju sol ute...

Och återigen passar ju Les Vogt/ Per Larssons visa ord som handen i handsken...

Life´s uncertain, always ride your best horse first!!!