Sov så gott...

Ja idag har varit en fin och lite sorglig dag... Vi har begravt min mormor.. Det är skönt för att en bit av henne dog när min morfar dog, hon blev aldrig detsamma efter det, jag tror att man faktiskt när man hittat sin själsfrände faktist dör lite när han eller hon dör. För min mormor var det 15 års väntan på att få återförenas med honom... Jag vet inte om jag tror på gud och himlen och så... Men en sak är jag säker på, det är att man får träffa alla sina nära och kära när man dör. Jag ser fram emot att träffa alla dessa som genom livet betytt massor för mig och alla mina älskade djur... Fernandos, Snövit, Dennis, Quartermas osv...
Men åter till mormor... Jag kommer ihåg henne när hon och morfar hade köpt sig någon gammal affär ute på landet utanför Uleåborg... Eller ja det var väl morfar som köpte huset och mormor fick helt enkelt flytta med :) Det var så typiskt morfar... nä nu är jag trött på det här stället nu flyttar vi... Mamma berättade förresten en rolig sak idag:

Hjärtat från alla barnen :)

Morfar köpte två gravplatser på Västerås kyrkogård typ 10 år innan han dog, bara för att vara på den säkra sidan :) Sen när han dog och det var dags att begrava honom ringde mamma till prästen för att be henne hålla i begravningen. Ja, givetvis sa hon, det fixar jag.
Efter ett par dagar ringde prästen tillbaka till mamma och sa; du vet väl att Mattis har gått ur svenska kyrkan... :o hahahaha... Det gjorde att prästen hade lite svårt med begravningen... ojdå, sa mamma...  Men då sa prästen, ja, ja jag gör det ändå för er skull :) Dessutom hade morfar vid ett tillfälle frågat om han kunde få hjul på sin kista så han kunde rulla iväg lite om det blev för tråkigt där :)

Mormor var alltid den som fixade och donade hemma. Vi åkte ofta och hälsade på i Uleåborg och som sagt jag kommer ihåg en jul när vi var i den där gamla affären... Vi var ute på promenad och mormor var alltid välklädd med kappa, handskar, basker och långa stövlar... Det var mycket snö ute och jag 8 år gammal kom på att det var enklare att gå i skoterspåret för där var snön packad... Sagt och gjort jag lurade upp alla att gå där och rätt som det var gav snön vika under mormor... Hon satt som en liten champinjonkork i snö upp till midjan och kom inte loss... men det roligaste var att hon skrattade :) Åååååh vad hon skrattade och vi skrattade, till slut fick vi upp henne och jag kommer ihåg hennes ylleunderbyxor som gick ner till knäna och de var fulla med snö... I det ögonblicket förstod jag hur hon inte frös när hon gick ut :)

Nä nu ska jag passa på att njuta av sällskapet med min mamma en stund till. Imorgon bär det av hemåt till Karlskrona igen...

Om ni går ut ikväll och ser en stjärna som lyser extra klart... då ser ni min mormor, vinka till henne då :)