Att vara vuxen...

Skiiiit vad svårt det kan vara ibland!!! Att vara förstående och mogen, att se till andras behov före sina egna. Man vill ju alltid sina nära och kära deras bästa... Fast ibland kan det vara svårt att sätta sig själv i andra rummet och glädjas åt dem för deras skull...
Suck, jag tycker ändå att jag är en positiv människa som inte dras med av ogynnsamhetens bistra värld alltför ofta men ibland bara går det inte att stå utanför...
Blääääääääh :)

När man vet att vissa saker betyder sååå himla mycket för någon... typ som hästar betyder för mig, jag vet ju hur jäkla hårt jag har fått kämpa för att få hålla på med detta, ändå befinner jag mig på andra sidan diket nu och bara inte kan glädjas åt det som händer...
Jag är bitter och rentav svartsjuk!!? Trodde inte sådana känslor existerade inom mig...
Varför gör jag så? Varför kan jag inte bara se det bra och det fina i det som sker? Jag vill ju egentligen glädjas när det är något bra som händer... men just nu är det tufft...

Förlåt för att jag inte fixar det just nu... Du ska veta att jag inte vill reagera så här men jag kan inte hjälpa det just nu... Dock jobbar jag på det och hoppas verkligen jag kan komma över detta... För du är värd allt bra som händer dig :)

Ville bara få ur mig lite instängd ilska över mina egna patetiska känslor som inte överhuvudtaget lyder under förnuftets reson just nu :)