Från och med idag finns hon med i det Svenska systemet... Inte bara det hemliga Amerikanska pappret som alla Quarterspioner i Sverige har... ;)
Tydligen skall detta göras när de är föl men som sagt ibland får en häst dispans... eller hur det nu var ;) Nåja, alla papper är ifyllda, hårstrån med DNA-spår är förpackade och chipet är implanterat... Just det ja, ett diagram över vita tecken, virvlar och annat är oxå fixat.... Phu... det är ju mer papper och skit som ska fyllas i för djur än när man skaffar barn ;)
Men nu är det gjort och hennes korta men ack så aktiva CIA karriär är till ända ;) Tyvärr var ju det närmaste spionage hon kom några träningar hos Per, några tävlingar och träffar uppe på EWR och ett snabbt besök på Axvall... hehehehe... Tror inte CIA fäller alltför många tårar över att förlora en så "välbevandrad" hemlig agent...
Ni ser ju själva vilken urtyp till Spion hon är ;)
I och för sig så kanske det blir ändring på det nu om vi kommer ut på tävlingsbanorna... Hon är ju av gammal hederlig militärsläkt så man vet aldrig vad hon kan komma att rapportera... i all hemlighet då ju... Igår kom jag på henne när jag skulle fota henne i boxen... Hon var väldigt med på hur och vad jag skrev på iPhonen... Tror banne mig hon har en mobil gömd någonstans i boxen... hmmm får kolla under krubban imorgon...
Dessutom använder hon ju öronen som värsta flaggalfabetet och en hel del morsekod lyckas hon utföra med hovarna ;)
Kanske är det därför hon måste ha koll på allt och kan vara skeptisk mot typ stenar, grindar och annat i naturen, kan ju vara någon terrorist eller ryss som ligger där bakom och spionerar på henne...
Nä, imorgon får jag förklara för henne att hon inte behöver bry sig om konstigheter utan bara njuta av att vara häst :)
Eller oxå.... Kanske är det SÄPOS plan för att få en dubbelagent... Jag får nog banne mig gå en kurs i hästiska så jag kan kolla av läget med henne :)
Ha en underbar kväll därute nu ska jag åka och kolla på ett hus :)
Idag har jag gjort årets tabbe ;) Måste säga att det är ganska bra jobbat med tanke på att det bara gått 10 dagar på 2012...
Igår, måndag, njöt jag av min sista dag på jullovet... trodde jag... En hel del elever har under helgen messat och frågat när skolan börjar igen och jag har glatt svarat den 10:e...
I morse kom jag glad i hågen till jobbet och kände mig lite stolt över att ha kunnat hjälpa en del kids sådär de sista dagarna på lovet... Men...
Det visade sig visst att jag och eleverna skulle ha börjat igår... Med andra ord har jag lyckats lura typ 90% av alla elever att "skolka" första dagen på det nya året... Hahahahaha...
Jag måste ge en eloge till min chef för hans sinne av humor. Han log mest och sa att ja, ja nu kör vi vidare... Och till mina kollegor som tyckte det var skönt att fått en lugn första dag med tid för planering ;)
Jag kan ärligt erkänna att jag skämdes en hel del, men så här i efterhand tycker jag det är lite komiskt. Egentligen borde nog kidsen bjuda på tårta när jag fixade en extra jullovsdag.. hmmmmm ;)
Detta är en så tyyyypisk samtidigt en så otyyyypisk Jessica grej... Jag är ju lite av ett kontrollfreak men ibland slår det totalt över och hela situationen blir pankaka.... Dock vet jag en sak som inte kommer hända igen... och det är att jag kommer ta fel på vilken dag skolan börjar igen :)
Men detta året känns som om det har börjat med en hel del blandade småhopp ;)
Nåja, Ruby mår bara bra och jag har varit där en snabbis... eller ja, två timmar, eller om det var tre... bara för att mocka, fixa och trixa lite. Idag red jag inte :)
Nu ska jag ge mig i kast med att vika tvätt... tjoooohooooooo ;) Not...
Ja, då har året slagit om och återigen sitter man här och funderar på vilka medlemsskap man skall betala iår...
Det finns tre, enligt mig självklara, medlemsskap att lösa iår...
1: EWR, min hemmaklubb
2: AQHA, fast här har jag betalat in för tre år så den är redan klar ;)
3: KLRK, den klubb där jag har Ruby uppstallad, måste vara medlem där för att få använda anläggningen, hyra box osv, det har med försäkringar att göra... Sen kan jag rent teoretiskt tävla, hoppning, dressyr, fälttävlan, körning och voltige på samma medlemsskap... Ganska imponerande faktiskt :)
Kanske ska man vara med i High Chaparal oxå bara för att de ordnar så himla trevliga tävlingar och stötta dem som klubb...
Men sen då?
Det finns ju några till att välja på...
SRCHA 250:- (dock inte uppdaterat sen 2009, men det är det som står på hemsidan), NCHA 200:-, SQHA 300:-, SRHA 300:-.... Har säkert glömt någon... Men bara dessa medlemsskap är ju en dryg 1000 lapp... typ en halv koclinic...
Förra året betalade jag in för SRCHA och NCHA...
I slutänden visade det sig att detta var ju helt bortkastade pengar och iår tänker jag iallafall vänta med att betala medlemsskapsavgift tills jag ser att jag kommer nyttja dem...
För all del är det ju inte klubbarnas fel att jag inte kunde tävla så som jag tänkt men det är ju några andra saker som irriterat mig till max... finns i ett tidigare inlägg här på bloggen och jag tänker inte gå in på det igen ;)
Av principsak så vill jag nog inte gå med i SQHA eller SRHA då de förespråkar Futurity... Jag vet... dubbelmoral då AQHA är den största boven när det gäller Futurity... men jag måste ju vara med i någon himla rasklubb...
Å andra sidan kan man ju inte sitta hemma och gnälla om man inte är med och påverkar...
SRHA spelar ju egentligen ingen roll för mig då det är Cowhorse jag vill rida och i övrigt kan jag rida reining inom Wras så det räcker för mig ;)
Men SQHA... Kanske men vad ger det mig? Enligt hemsidan så har jag rösträtt på årsmötet och kan köpa SQHA produkter.... hmmmm... nja, det är väl kanske inte det jag vill åt...
Om... det är någon från just SQHA som läser bloggen får ni gärna kontakta mig och förklara för mig vad jag skulle kunna tillföra klubben med mitt medlemsskap...
Jag vill, ha mer tillfällen att tävla i koklasser och att inte ha klass i klass tävlingar utan just en anmälning en date med kossan ;)
Jag vill ha ett tränarsystem där man kan klassa tränarna såsom man gör inom Svenska ridsportsförbundet... A-C tränare inom sin gren/grenar...
Då skulle de tränarna som är seriösa och duktiga få upp sin status och alla nya tränare skulle ha något att sträva mot... Jag kan inte vad som gäller för de olika stegen inom SV ridsporten men det måste gå att få till något liknande inom Western. Kanske inte såsom de har Flyinge och Strömsholm bl a, men vi har en hel del duktiga och erfarna tränare som skulle kunna vara mentorer till nya tränare och kanske kunna ge dem status och genom gemensamma praktiska och teorietiska examinationer för internationella/nationella domare/tränare kunna uppgradera sin tränarlegitimation...
Låter detta som en utopi? Nä, det tror jag inte men däremot tror jag att den högkonjuktion som varit har gjort att vem som helst som varit i USA en stund kan komma hem och bli proffstränare... Nu är det tuffare ekonomiska tider och många, jag inkluderat, har ingen lust att slösa pengar på skit...
Det är historisk ekonomisk fakta att när det är tuffare tider så är människan mer benägen att betala för kvalitet men köper inte lika ofta saker och tjänster...
Återigen, jag menar inte att sitta här bakom skärmen och gnälla men å andra sidan är bloggen offentlig, jag går ut med mitt riktiga namn och jag står för det jag skriver och tycker. Jag tar gärna diskussionen angående det jag skriver men som sagt, jag förväntar mig att om man svarar gör man det med sitt riktiga jag...
Tro nu inte att jag försvarar SV ridsportsförbundet bara för att jag står på en sådan anläggning... det finns massor med regler och tänk som jag bara storknar över och undre hur fan de tänker... men några saker har de lyckats med... Att ena en hel massa grenar under samma tak och regelverk, att ordna tränare i ett hållbart och lättförståeligt system... Sen är ju personkemin A-O när det gäller tränare men ändå...
I helgen har jag faktiskt suttit på läktaren en stund och tittat på en hoppträning/clinic, en A-tränare var där och höll i fyra hoppgrupper á la fem hästar/ponnyer i varje grupp... Det var väldigt intressant i ett pedagogiskt perspektiv att se hur han ömsom peppade ömsom pressade de olika ryttarna. Hur han snabbt kunde, från marken, se och hjälpa ryttarna att förbättra kontroll och precision med sina övningar.
Från B-ponnier till jättehästar ;)
En del hästar mer ridbara än andra... hehehe... jag har även insett att jag från att varit hoppryttare nu mer måste se mig själv som dressyrryttare... hahaha... det trodde jag aldrig skulle hända ;p men så är det ju, reiningen är samma som dressyren, vad ni alla andra tycker, en spin är en annan form av bakdelsvändning eller galloppiruett... en slidestop är en samlad stop i dess kanske mest extrema form. kort/ökad galopp, ja samma här, ökning minskning av steglängden utan att förlora takten... bytena ska vara exakta raka och med bärighet... rollback är en bakdelsvändning... punkt slut ;) Ryggningen skall utföras med balans och bärighet rakt bakåt...
Så summa summarum är att från skritt, trav och galopp är det bara samlingshalten i hästen som avgör hur svåra rörelserna ska bli... piaff, passage, spinn, slidestop...
Och att nå dit är det grundarbete, grundarbete och grundarbete som är nyckeln... styrka, smidighet, lösgjordhet och kvalité i varenda litet steg :)
I både hoppningen och kojobben så vill vi dessutom att hästen ska ha självförtroende och initiativförmåga att ta en hel del snabba egna beslut i millisekundersituationer :) Typ, oj kossan vänder, det är bäst jag hänger med... eller oj, jag behöver trampa om för att klara hindret här...
Japp... så har jag skrivit en halv uppsatts igen... hehehehe... Det kommer nog komma mycket mer reflektioner angående detta den närmaste tiden nu när jag är i den miljön dagligen ;) Men återigen, det är fullt med möjligheter att få tips och plocka av ett gigantiskt smörgåsbord av ideér och övningar... Däremot så saknar jag en ryttarkompis att rida ihop med och få feedback på mina ticks där och då... kliver hon över med rätt ben, har hon rätt böjd... sitter jag rakt över, är mina hjälper på rätt plats... Tack och lov är ju Ruban ganska tydlig med om jag gör fel... hehehehehe... då blir hon förbannad och det känns i hela hästen... men ändå ;)
Ja, ja man kan inte få allt här i världen, jag vet faktiskt inte om det finns fler ryttare som håller på med western i grannstallet, jag har hört rykten men det visar sig väl så småningom :) Anneli och Tromtesunda är ju bara 15 minuter bort och Therese och Snutt är ju bara 25 minuter bort... så vi får ju helt enkelt åka runt och besöka våra vänner snart... MIA... det är dags att bygga ridbana nu eller lösa anläggningskort inne på KLRK.... jag vet att Lillan hade gjort succé :)
Nu lyser solen ute och jag ska fixa lite innan jag faktiskt ska ta en tur till Tromtesunda och fixa lite städning till efter skitgrisen Ruby, hämta lite glömda skydd, borstar och sprayer...hehehe... och framförallt krama om Anneli som jag inte lyckats träffa sen vi åkte till Thailand...
Jag har en liten present till henne... skriver inte här var det är men den är skiiiiiitbra :)
Sen ska jag till stallet och pussa på Ruban, idag har vi en date med en hopponny och vi ska rida en sväng ihop... Tror nog Ruban kommer bli lite kär för Zorro är bland det sötaste jag sett :)
Slänger upp sista koträningen med Ruby och Per... hehehehehehe... Jag längtar tills vi får köra igång med kossor igen :) Wiiiiiii.... vad skoj det är!!!!
Ha en underbar dag därute, idag är min sista dag på jullovet så det ska jag :)
Idag har vi överlevt en hel massa saker ute i det verkliga livet utanför stallknuten ;) Eller ja, Ruban har överlevt massa äckliga saker... hehehehe... Stallet, anläggningen ligger väldigt centralt och runt om området ligger det en hel del villaområden. För att komma till skogsvägarna innebär detta att vi, läs Ruby, måste passera, viadukter, porlande gatubrunnar, trädgårdar med människor i, folk som är ute och går med hundar, barnvagnar och om man har otur paraplyer ;)
Men det värsta av allt var nog DAGISET... och idag är det söndag och inte ett enda litet barn var ute och lekte... hahahaha... Ruby hade väääääldigt sviktande gång förbi detta fasansfulla ställe och trumpetade som tre flockar med elefanter :) Det ska bli väldigt spännande att rida förbi där imorgon när alla små barn är ute och leker... hehehe... Tur man har ett horn att hålla sig i ;)
En annan sak som hon var skeptisk mot var just viadukten, ca 50 m innan började hon trumpeta och 5m innan tvärstannade hon och öronen snurrade... Hon var väldigt tydlig med att... va, fasen... det är ett stort Jäkla hål mitt i vägen???!!! Menar du verkligen att vi ska igenom där???
Inne i viadukten hade hon en krök på nacken och svikt i stegen som skulle göra en Grand Prix dressyr häst grön av avundsjuka... Men det var inte det värsta enligt Ruby... okej att man går in i hål, typ transporter, stall, spolspiltor... osv... men det här himla hålet tog ju slut... och hon var inte helt säker på att underlaget var stabilt på andra sidan... Det blev ett stopp till, lite trumpetande, nosande i backen innan hon bestämde sig för att något darrigt testa marken med en liten hov :)
Jag bara älskar henne och hur hon verkligen tänker och klurar inför nya situationer :)
Jag har lärt mig att bara låta henne stanna och fundera en stund, då brukar hon lösa situationen utan stress men som sagt myyyycket svikt i stegen :) Givetvis får hon massor med beröm när hon tar dessa egna initiativ och tänker framåt men det är så häftigt att se hur hon verkligen klurar.
En sak som hon efter 4 dagar kommit på att hon inte gillar är att få benen spolade... hehehehe... vi har en superfin spolspilta i stallet och det är lyx att bara spola av leran... Men hon har kommit på att om vi svänger till vänster när vi går in i stallet är vi på väg till spolspiltan och då tar det stopp... Öronen snurrar lite och hon kollar lite bistert på mig... Är detta verkligen nödvändigt?... Igen??? Sen knatar hon snällt in och står still men just det där stoppet och blicken gör att jag blir full i skratt...
I övrigt är hon som vanligt helt fantastisk och bara tar det mesta med ro, vattenkoppen har blivit en höjdare och hon slabbar friskt med den och verkar tycka det är skoj att blöta ner nosen :)
Det är fortfarande saker som jag ser att hon funderar på och det kommer nog ta lite tid innan hon hunnit sortera alla intryck men bara på dessa få dagar har hon lugnat ner sig massor :)
Tyvärr har jag inte fotat så mycket dessa dagar men jag ska plocka med mig kameran och fota lite på Ruban och hennes nya hem... Hahaha... hon ser ut som en liten B-ponny brevid alla "små" hopp och dressyrhästar :) Men jag bjuder på en "gammal" bild som visar lite av hur mycket jag löööööööövs min lockiga lilla ponny :)
Det är nog den frågan jag fått flest gånger ;) Har hon verkligen så lockig man... hehehe... jag vet en som ställde exakt samma fråga första gången jag såg henne ;)
I tisdags bar det stora... eller ja för att bara ha en häst så var det mycket grejjor och jag har nog glömt en hel del ute i Tromtesunda :)
Iallafall i tisdags mitt i storm och ösregn, flyttade lilla Ruby in till Karlskronas stora ridanläggning... Om det är rätt beslut... ja det får framtiden visa. Hon har tagit det mesta med ro och verkar inte hur stressad som helst, men visst lite mer spänd och lite lös i magen tidvis är hon... I onsdags tog jag en liten ridtur i ett av ridhusen och hon känns precis lika fin som hon gjorde för en månad sen ;) Jag bara älskar Quartrarnas mentalitet och vilja att jobba. Visst tittade hon på elaggregatet som låg och tickade på ena kortsidan och visst så var det konstiga bommar uppe på sargen. Men med tanke på att detta måste vara hennes 4:e ridhus ever så sköter hon sig som en dröm :) Passet blev ca 15 minuter långt och som sagt det är ju bara miljöträning just nu :)
I torsdags fick hon bara vara och jag gav mig i kast med att börja skruva ihop en garderob... Inser att jag inte har plats för alla grejjor en liten ponny behöver;)
Sen är det några saker som jag undrar var jag lagt, mina svarsta splintboots, en lång rotviska och en liten blå huvudborste ;) förmodligen är de kvar i Tromtesunda...hehehe... och en fantastisk spray till vita ben som jag köpt av Mia. Tänkte åka ut till Tromtesunda på måndag och hälsa på... Vi är ju isolerade på KLRK men jag får duscha och byta kläder innan jag beger mig iväg...
Igår så var det dags för ännu en ridtur och denna gången vågade vi oss in i stora ridhuset. Ruby tittade runt lite men med bara tre andra hästar där så var det lugnt och vi kunde så småningom jobba på lite, till och med galoppa litegrann :) I helgen är det hoppträningar och stora ridhuset är upptaget, men idag får jag se om jag inte helt enkelt ska skruva klart garderoben och få mina saker på plats...
Utanför ridhuset står en typ trähäst i naturlig storlek med blå man och svans och sadel och träns på... När Ruby fick syn på den första gången så höll hon på att storkna av rädsla/nyfikenhet... Vad sjutton är det där för något??? Öronen höll på att gå av framåt och hon trumpetade som en hel flock elefanter...hahahaha... efter ridturen fick hon gå fram och nosa och hon stod läääänge och undersökte denna konstiga tingest...
Smakade lite på manen och försökte blåsa i hästens näsborrar... Tillslut var hon nöjd och när vi började gå iväg så stannade hon, tittade först på mig och sen på trähästen... Precis som att... hallå!! Häng på nu då vi ska ju gå in :) Efter en liten stund suckade hon, fnös mot trähästen och följde efter mig :)
För er som är nyfikna på var vi numera håller till så är det här: KLRK
En annan sak som Ruby fått lära sig är att dricka ur vattenkopp ;) Hon var Vääääldigt skeptisk till ljudet och att det helt plötsligt började spruta vatten på hennes näsa... Men nu har hon vant sig och dricker obehindrat. Hennes erfarenhetsbok fylls med rekordfart just nu och man ser på henne hur trött hon är i skallen på eftermiddagen. Just nu känns det som om detta räcker och jag är glad över att kunna ta det lugnt ridmässigt och att alla knappar sitter där de lämnades innan hennes vila. Visst hon är lite mindre mjuk och behöver jobba upp kondition men ändå. Allt finns där, där vi lämnade det och jämför man henne med för ett halvår sen så har det hänt så otroligt mycket i hennes utveckling att jag är glad över att hon fick en månads semester från all ridning.
Jag märker oxå stor skillnad på att stå på en stor anläggning ;) Först måste jag verkligen säga att alla har varit supertrevliga och jag känner mig väldigt välkommen. Men det är lite att vara katt bland hermelinerna, boots, sporrar, jeans, lockig ponny och resten av utrustningen ;) Jag har bara på dessa två gånger sett hur nyfikna folk är på hur jag rider och om jag ska bränna av en 25m slidestop.... hehehehe eller om jag överhuvudtaget har någon kontroll på min häst... Ruby är ju inte den minsta Quartern men hon ser verkligen pytteliten ut här med alla "jättehalvblod" :)
Igår fick jag då äntligen frågan som jag lite gått och väntat på... Hur kommer det sig att du började med Western, jag menar du var ju en riktig ryttare?...
Hahahahahaha.... Jag vet att frågan inte var illa menad och att det bara var nyfikenhet :) Jag höll mig ganska länge men tillslut kunde jag inte låta bli att säga att det ju givetvis är för att jag vill oxå gå omkring i boots och klingande sporrar och vara lika cool som Clint Eastwood ;) För enligt mig är han den coolaste av alla coola Cowboysare :)
Nä, skämt åsido, jag inser bara att inget har förändrats förutom jag, det finns fortfarande en otroligt dålig koll på vad Westernridning egentligen är och hur den utövas seriöst. Det finns en bild av att man köper häst, gärna fläckig, sadel, stångbett, boots, sporrar och sen skenar man iväg över stock och sten :)
Om man inte viftar lite med rep först ;)
Jag ser det lite som en utmaning att fortsätta rida på mitt sätt och att lösa problem på mitt sätt, med det bästa från alla världar jag bara kan. Jag kommer inte på något sätt världsförändra synen på westernridning men det är heller inte min ambition. Jag vill bara göra det jag älskar mest i hela världen och det är att få rida och utbilda världens bästa Ruby :) Om det sen är på en plats som domineras av dressyr och hopp folk så kvittar det, jag är ute efter anläggningen och att Ruby ska ha en bra tillvaro som häst. Kan jag ge henne det så är allt annat bara möjligheter.
Bland annat har jag fått tips om världens bästa borstar... Till ben man och svans... tydligen ska de vara outstanding till fällningen oxå... Men jag är helt såld på dessa... trepack 159:- på Granngården, värt varenda öre!!! Och då har ju Ruban tre vita ben som hon gör allt för att kamouflera :)
Sen är det ju liiite coolt att knata omkring i jeans, boots och klingande sporrar bland dressyr/hopp folket... hehehehe ;)
Jag har dessutom anmält oss till en cavaletti träning... alltså ta sig över en himla massa bommar på marken :) Kanske kan hon bli en framtida Trailhäst... eller vad tror ni??? Nääääää... kossor är mycket roligare men som träning och gymnastik är detta superbra...
Nu ska jag packa en lite matsäck och sen är det bussen ut till stallet och en dag med bästaste Ruby som sällskap...
Nu är vi tillbaka på svensk mark igen efter en underbar och händelserik Thailandssemester... Det bästa... med hela resan var väl den urusla internetuppkopplingen... det betydde att jag verkligen tog semester :)
Jag ska skriva mer om resan inom kort men just nu har jag massor med annat som måste fixas först.
Igår flyttade jag Ruby till Lyckebys stall... Det var ledsamt att packa ihop allt i Tromtesunda... men detta blir nog oxå bra. Tyvärr har en av stallarna fått konstaterat kvarkavirus på anläggningen så nu är vi isolerade i minst tre veckor... suuuuck... nåja, jag har iallafall ridhus att tillgå nu när det är storm ute.
Ruby har tagit första natten bra, hon är lite spänd och lös i magen men hon äter och har legat ner och sovit inatt. Det är en stor omställning för henne men förhoppningsvis så inser hon snart att man inte måste ha koll på allt...hehehe... och hon kan slappna av lite bättre, i eftermiddag tänkte jag faktiskt skrutta runt i ridhuset en sväng... Kan bli spännande ;) hon har ju inte gått på typ en månad... Hade vädret varit bättre hade jag ridit ut i skogen... Vi får väl se till helgen :)
Nåja, nu ska jag packa upp, fixa en gardrob till stallet och sen stupar jag nog i säng vid 8 ikväll... är lite kvar i Thaitid, så för en gångs skull är jag morgonpigg...
Nu har vi checkat in på Landvetter och väntar på att få gå ombord på planet till soooolen :) Det ska bli så gryyymt skönt...
Igår var jag ute och pussade på Ruban en sista gång, tänkte rida men snöblandat regn gjorde att jag inte hade någon lust. Efter att allt var fixat, mat inhandlat och alla säkerhets saker sagda åkte jag hem och packade det sista... En väska ner med totalt 15 kg... 3 kilo av dessa är Olivias gigantiska uppblåsbara sköldpadda... hahahaha.... Det blir skoj för Ajje att blåsa upp den varannan dag ;)
Det verkar dock som om planet är en timme sent men det kanske de flyger in inatt. Min älskade syster yster och hennes supergulliga pojkvän lyfter från Arlanda oxå ikväll och imorgon så strålar vi samman i Krabi :) Ajje säger just nu... han smygläser över min axel att han inte alls tänker blåsa upp sköldpaddan... Det får Pontus göra...hehehehe... Gött med lite slavarbete ;)
Jag själv har förberett en bitter och långdragen familjefejd med blandade grenar ala Vem kan slå Filip och Fredrik...
Min version heter: Kan Anna och Pontus slå Ajje och Ojja :)
Priset kommer vara fiiint... hahahahaha...
Sen kan det dyka upp en och annan Thailand tävling här på bloggen med ett och annat kitschpris från paradiset... håll utkik ;)
Nä, nu är det dags att fortsätta smygdricka cidern och invänta avgången...
På väg upp till Göteborg fick vi faktiskt se lite snö utanför bilen... Det räckte för iår ;)
Ps... Fick en förtidig julklapp idag av svärföräldrarna... Laila Bagges supersnygga Rock of Sweden collier med åtta Blingiga skulls på kedja :)
I lööööööööööööv it!!!! Ajje påpekar just att man inte stavar löööööv så här ;)
Ha en underbar kväll därute... Det ska jag i ett trångt flygsäte på väg till Paradiset...
Har varit så nere och deppig av vädret att jag bara vill gå i ide... Hahaha... ner under duntäcket och vakna i slutet av mars.
Men samtidigt är det mycket som händer runt mig just nu ;)
För en gångs skull hade vi bestämt att inte åka utomlands den här julen, vi brukar istortsett alltid ha en packad väska om vi skulle snubbla över någon sista-minuten men det brukar inte finnas några resor för de priserna vi vill ge...
Men i förra vecka undrade Ajje om jag ville åka till Thailand... Det fanns superbilliga restresor nu, mycket märkligt då det inte brukar finnas vid jul. Så vi började leta lite smått... och jag tror att typ 5 resor gled mellan fingrarna av olika anledningar men igår fick vi Jackpot!!! På söndag drar vi till Krabi :) Wiiiii!!!
Tack alla underbara stallkamrater som så snällt ser efter Ruban under tiden... Ni är bäst!!!
Jag längtar så det gör ont i kroppen efter sol och värme... Hade det inte varit för just Ruban hade jag banne mig inte bott kvar i Sverige... Inte för att jag inte gillar Sverige... Jag gillar bara sol och värme mer :) Kan gärna åka hit under sommarmånaderna... Men nu, nu är det bara trist... och då är det inte ens snö ute...
Våra föräldrar blev väl lite besvikna med tanke på jul och nyår men samtidigt är de glada för vår skull... Som vanligt har vi ingen plan än att landa i Krabi och ta oss ut mot havet :) En superskoj sak är att min älskade syster yster med pojkvän oxå flyger ner på söndag, från Stockholm och ska luffa runt med oss :)
Och vi hinner med en snabbfika på flygplatsen med lillebror som är där just nu... innan han åker hem :)
Jag skulle gärna vilja åka till Koh Jum eller Raily Beach... Men vi får se, det är så himla skoj att bara ta dagen som den kommer och inte ha några speciella planer...
Snaaaaart....
Sen är det en dubbelbottnad känslomässig sak att ta itu med... Jag ska flytta Ruban...
Ååååh... Jag har lite ågren och ändå tycker jag att det ska bli lite skoj ;)
Hon ska efter nyår bo på Lyckås ridklubb... Jag flyttar inte för att jag inte trivs i Tromtesunda, tvärtom... Det är ju därför jag har lite ont i magen... Jag trivs alldeles för bra :)
Men det kommer bli lättare för mig att ta mig dit och träningsmöjligheterna är helt outstanding med två ridhus...
Men om detta är mitt livs dummaste beslut, ja det återstår att se... Jag känner att jag måste ta chansen för kötiden till det stallet är flera år...
Jag har haft det helt underbart ute hos Anneli och hon har verkligen stöttat mig i hästeriet... Hon kommer dock inte bli av med mig... Det tar ju bara 15minuter att köra dit :) Med släp ;) och ridvägarna runt Tromtö är helt underbara så det lär nog bli en och annan tur ut dit... Men nu kommer jag kunna åka buss och Ajje och Olivia blir inte så styrda av mig och Ruban längre...
Sen kommer vi som enda ekipage, tror jag, utöva westernridning bland alla hopp och dressyr hästar :) Hahahaha... det kommer bli intressant :) Hur som helst så kommer hon nog få lite löshoppning nu...
Fast just nu går hon mest och skrotar i hagen och det får hon göra ett par veckor till... Tror ioch för sig att hon mår bra av att vila lite, tycker att hon har växt lite och hon behöver nog vila både skallen och kroppen men framförallt så har jag varit så totalt omotiverad att rida och då gör jag vare sig henne eller mig rättvisa genom att rida. Det ingick i min plan oxå att låta henne ta det lugnt i vinter och det är precis det hon får göra nu. Efter flytten är det dags att sätta igång så sakteliga så vi är fit for fight till våren...
Men först är det ljuvliga Thailand, sol och bad som väntar för mig och min familj.... Hade gärna tagit med Ruban oxå... men så liten är hon inte ;)
Ha en underbar dag därute... Det har jag!!! Trots blåst, regn och mörker... men bara i tre dagar till :)
I min sport så dräller det av medlemsavgifter... Jag är medlem i följande klubbar, bara för att få chansen att tävla i olika grenar och på olika tävlingar.
1: AQHA, min rasklubb i USA, kostar typ 200 kr/ år, är inte medlem i den svenska falangen då jag tycker att de inte har jobbat för de grenar jag vill utveckla mig inom... läs kosseklasser... nu verkar det som om SQHA har tagit åt sig av kritik och kanske är ett medlemsskap aktuellt här i framtiden... Dock brukar startavgifterna vara ruskigt höga och ja, jag vill ju som alla andra få ut det mesta av mina surt förvärvade slantar...
2: WRAS/EWR, min lokala klubb som låter mig tävla på alla WRAS tävlingar, är väl här som jag är mest engagerad... kostnad 250 kr/år... Tyvärr har vi inte möjlighet till kosseklasser här hemma än, men fördelen med WRAS är just att alla raser är välkomna :)
3: NCHA, klubben för cutting/herdwork tävlingar och klasser... Tror inte jag kommer vara med nästa år då jag förmodligen inte kommer starta en enda cutting/herdwork klass... kostnad 200 kr/år... Dessutom är startavgifterna och cattlechargen även här ruskigt höga och jag vet inte om jag tycker det är värt pengarna...
4: SRCHA, Swedish Reined Cow Horse Association... Detta borde ju vara min moderklubb då det är detta jag vill satsa på...
Meeeeen... Nu till problematiken... Fast först lite historia...
Förra året ville jag tävla Cowhorse på Bosse, enligt de Amerikanska reglerna finns det ingen klass för "lånehästar" Alltså hade jag att välja på att bli openryttare eller skita i det, att bli openryttare innebär att jag förlorar min amatörstatus och det vill jag inte göra :)
Nåväl, jag nöjde mig inte med detta utan tog kontakt med klubben, ifrågasatte varför man inte fick tävla annans häst just innan man visste om detta med Cowhorse var något för mig eller inte...
Tack vare detta har det i Sverige införts en Rookie klass där man kan tävla på lånad häst ända upp till att man vunnit 1000 kr i prispengar, dock får man aldrig innan ha startat i cowhorse för att få delta... Jag blev givetvis superglad för det gav mig en chans att få testa på :)
I år har det varit många inställda tävlingar pg a för få deltagare...
Det är dyrt att tävla... En start kostar från 300 kr och uppåt, på detta kommer cattlecharge och även veterinära avgifter... minst 400 kr till... alltså är man uppe i 700 kr redan innan man kommit till första start.
Okej, detta kan jag ta, för vill jag tävla så vill jag ju det... Men det som gör mig überförbannad är den nonchalans och ignorans som visas från styrelsens håll gentemot sina medlemmar...
På många tävlingar har man bestämt att klasserna skall gå klass i klass, detta innebär att du betalar kanske två startavgifter á 300 kr + två cattlecharge á 400 kr + en veterinär avgift á 100 kr för att få rida en gång... alltså 1500 kr för en kort date med kossan... Jag är kass på matte men till och med jag förstår att betala två cattlecharge för ett djur är att bli lurad...
Det är ju för fasen billigare att köpa andra mer suspekta tjänster på gatan... som förmodligen iallafall räcker en timme...
Helt ärligt SRCHA... VA FAN håller ni på med??? Jag som nybörjare och dessutom med en unghäst vill ju givetvis ha så mycket kossetid som möjligt...
Flera gånger har denna idiotiska klassform gjort att jag INTE ens funderat på att åka och tävla, jag menar, åka 4-5 timmar bil med släp enkel resa, uppstallning, mat och övrigt uppehälle... För att sen bli blåst på tiden inne på tävlingsbanan...
Nu kanske motargumentet blir att om man vinner så vinner man ju dubbelt så mycket... Men jag skiter i om jag vinner dubbelt... för mig är det viktigare och roligare att få träffa på två olika kossor och göra två olika ritter... Återigen citerar jag Kyra Kyrklund... för att bli riktigt bra på något ska man göra det 10 000 timmar/gånger... Betalar man för två men bara får en så tar det dubbel så lång tid... Alltså vilken jävla affär skulle våga gå ut med den dealen... Ta en och betala för två??? Hmmmmm...
Så min fråga till er i styrelsen för SRCHA... ska ni vara en klubb för inbördes beundran och där nybörjare utan miljoninkomster icke göre sig besväret?
Med tanke på allt strul som SRCHA har ställt till med iår där inställda tävlingar, skitförutsättningar i kotid och övrigt oförskämda styrelsemedlemmar som sätter sig själva och sin person främst så undrar jag i mitt stilla sinne vad detta beror på...
Droppen som fick min bägare att rinna över och därför resultera i detta inlägg är en liten skitsak men som återigen illustrerar styrelsens, i mitt tycke, tråkiga attityd gentemot medlemmarna... I början av Januari betalade jag in årsavgiften på 250 kr och satt glatt och såg fram emot en spännande säsong... I Mars funderade jag vart mitt medlemskort tagit vägen... Mailade två stycken ur styrelsen och fick till svar att det kommer snart... Jag har inte funderat så mycket på mitt medlemskort då som sagt många av tävlingarna varit obskyra i sin utformning, men för ett tag sen kom det upp en tråd på SRCHA:s sida på Facebook... Det är många fler än jag som inte sett röken av sina medlemskort...
Kanske kan man, nu när året nästan är slut istället få medlemskortet för nästa år???
Jag hoppas inför nästa år att det kommer bli en förändring i SRCHA:s agenda och attityd... Visst, det kan tyckas vara enkelt att sitta här framför en dator och kräkas över hur andra gör och inte gör... Jag borde kanske engagera mig mer i klubben... gå på möten och vara aktiv...
Och det kan jag tänka mig att göra... om styrelsen vill gagna både sporten och de som vill utöva den...
För just nu känner jag mig inte speciellt välkommen...
Kanske finns det en och annan därute som tycker som jag ;)
Annars tror jag tyvärr att Cowhorsen i Sverige kommer gå i graven med undantag för Chappen och eventuellt WRAS och om vi har en jäkla röta SQHA... Fast det är kanske det som behövs... En utrensning av alla små specialklubbar...
Vi borde kanske ta efter Svenska Ridsportsförbundents ideér och ena alla grenar under en och samma moderklubb...
I helgen var det den årliga julkortsfotograferingen och även jag fastnade på ett par bilder :) Och resultatet blev bland annat en ny header :) Skoj, skoj... Det är nog lite pill till för att få färger och allt bli riktigt bra men jag kunde inte låta bli headern...
En av bilderna som blev kollaget till Headern... Hatt, rutig skjorta, jeans och mina Digiskull boots :)
Fler bilder kommer vart efter...
Ha en underbar kväll jag ska fortsätta titta på Cowboys and Aliens...
