Ett år som började i kaos, Ruby blev sparkad och hela årets satsning gjorde ett formidabelt magplask. Boxvila i fem veckor men turen var med oss, sparken hade inte tagit i något ledfäste och Rubys fantastiska godmodighet gjorde att hon snällt stod i sin box och var ganska nöjd med livet. Sen blev återhämtningen kortare och snabbare än jag trott, är helt övertygad om att de back on track produkter jag använder hjälpte till en hel del :)
På vårkanten/försommaren så var vi ute på tre hopptävlingar, från 80cm till 1.00m, ett par clear rounder, en tredjeplats och en avåkning ;)
Jag är otroligt stolt över min lockiga lilla ponny som gjort så himla bra ifrån sig när hon bara hoppat drygt ett år. Jag tränat fortfarande hoppning en gång i veckan och kommer nog åka ut på några småtävlingar på vårkanten igen, det är otroligt bra styrketräning och kondition, hon känns verkligen stark just nu.
Olivia fick göra tävlingsdebut med Rubs... Även om det blev lite mycket häst så gjorde hon det superbra och dottern fick blodad tand :)
I somras fick hon en välbehövlig betessläpp och fick under några veckor mest gå och skrota och äta gräs. Det var en härlig tid då Flisan gick tillsammans med Rubs. Jag och Linn (Flisans ägare) har haft många härliga sommarritter barbacka ut i naturen. Vi har några gånger varit ner till havet och badat med dem, det har varit otroligt varmt i vattnet så tillochmed jag som är så frusen tyckte det var skönt :) Sen har vi haft många härliga morgon/kvällsridturer barbacka med bara grimma längs havet och uppför Bullåsbacken :) En riktig drömsommar!!!
Sen vände det igen och i höstas blev Ruby sparkad igen, på samma ben, på samma ställe... Återigen var ändå turen med oss och sparken visade sig bara vara en köttskada och inga fästen eller leder hade drabbats. Även denna gången blev det en väldigt kort återhämtning och ännu en gång så tackar jag mina back-on-track produkter för assistansen.
Men nu hände det spännande saker!!!
En William ringde mig och helt plötsligt föll den sista pusselbiten på plats! Möjligheten att få träna med kor... Som jag har letat under dessa två år!!! Jag är så otroligt glad och tacksam för alla fantastiska människor runt mig som stöttar, lyssnar och hänger på alla galna idéer, Linn, Hilda, William, Pia, Lärkan, Olivia, Kicki, Jessica, Gunsan och alla som jag inte glömt men inte nämt här... Det är tack vare många av er som det nu finns regelbundna tillfällen att kunna träna på kor. Kanske ett extra tack till Kicki Lööf som gav mitt nummer till William... Du anar inte hur glad jag är för det!!!
Visst vi har ingen tränare utan kör på genom att hjälpa varandra. Vi har blivit en lagom stor grupp och det är superhäftigt att se bara på dessa tre gånger vi träffats vilken utveckling sim sker hos alla. Det känns även riktigt skoj att kunna dela med mig av det jag kan, ibland ger jag nog mig själv inte cred nog, men jag kan faktiskt en hel del, även om jag långt ifrån kan allt :)
Dock har vi planer på minst ett par tillfällen under 2015 där duktiga personer kommer upp hit till Norrland för att vidareutveckla oss! Då Nordviks ungdjur kommer gå på slakt i omgångar så planerat vi ju efter bästa förutsättningar då mest djur finns att tillgå men just nu är det lyx då det finns 27 fina Angusungdjur födda 2014 att vänja in hästar och ryttare på. Jag är imponerad av hur vänliga kalvarna är och hur lugna och lättvallade de är. Något rätt gör vi ju uppenbarligen :)
Sen har jag haft möjligheten att rida till en unghäst under december, Williams Billy, otroligt skoj och jag har lärt mig mycket om mig själv :) en lärdom är att det är superskoj att kunna dela med mig av erfarenhet och kunskap men att jag återigen valt rätt att inte bli tränare. Inte för att jag inte klarar av det men genom att istället hjälpa mina vänner har jag förmånen att kunna välja mina projekt och verkligen njuta av processen. Jag är ännu mer imponerad över alla som väljer att livnära sig som tränare. En månad är väldigt kort tid och jag har ännu mer svårt att förstå hur någon kan förvänta sig storverk under en så kort tid utan att ge avkall på kvalité och långsiktighet. Tack och lov kommer William och Billy finnas i närheten så jag kan, om de vill, fortsätta jobba med dem :) Det har hänt mycket med Billy och jag tackar för förtroendet att fått förvalta honom den här tiden. Ännu roligare är att han på fredag åker hem igen och att William och Billy nu får en nystart på sin resa tillsammans!!! Jag tror det kommer bli superbra :)
Jag ser så grymt mycket fram emot 2015 och känner att North Bay Ranch Team har möjlighet att utvecklas och åka iväg på några tävlingar!!! Alltså inte bara koträningstillfällen utan ett gäng med likasinnade och ett kompisgäng att åka och tävla tillsammans med!!! Så skoj!!!
Men nu duger det inte att sitta här vid frukostbordet och knappa på iPhonen... Dags att åka till stallet, rida två fina quarterponnys och sen fira in 2015 i gods vänners lag!!!
So for all my friends out there... I wish you all a Very Happy New Year!!!
-ofcourse I am using my iPhone for this...
31 dec. 2014
8 dec. 2014
Det där med unghästar...
Nu i december har jag åtagit mig ett litet projekt :) Eller ja, litet han väger nog en 450kg... men han är väldans trevlig. Jag har fått förmånen med att hjälpa till att rida in/till en 4-årig quarterpojke. Billy som han heter är inriden men inte riden på ett tag och Wille som inte haft honom så länge ville ha hjälp att komma igång med honom igen. Jag tycker det är väldigt klokt att ta hjälp så att både häst och ryttare får en bra start tillsammans. I mina ögon är Billy insutten men kan inte speciellt mycket, han har nu efter några pass börjat fatta det där med tyglar och vad bosalen är till för :)
Jag hade glömt hur skoj det är med unghästar och hur fort det går när man får med sig dem in i Flow. Poletterna bara trillar ner på löpande band och man kan se hur nöjda de är när de förstår och får beröm. Billy är en riktig kelgris och älskar att man kliar, klappar och berömmer, värdefulla verktyg när man ska gå från unghäst till ridhäst. Han gillar godis med så det finns många olika sätt att kunna berömma bra beteenden och försök till att göra rätt. I det stora hela en väldigt okomplicerad och godmodig herre, precis som jag tycker om dem och som jag blivit van vid när man nu är quarterifierad ;)
Då Wille bor en bit iväg så var det lättast att Billy fick flytta in i Rubys stall under december så jag ska kunna jobba med honom ordentligt och nu på onsdag så kommer Wille och ska få se vad första veckan har gett för resultat. Det ska bli enormt spännande och se vad han tycker för jag tycker det är stor skillnad bara på den här veckan. Dessutom ska Wille få rida Rubs så han får känna vad han har att se fram emot när Billy om några år är klar. Jag tycker det ska bli sjukt spännande att få följa dessa två sen på deras resa, jag tror det kan bli väldigt bra. Trevlig är även att vi ju kommer träna en hel del kossor tillsammans så jag hoppas kunna dela med mig till Wille och Billy så mycket de orkar och vill lyssna på mig.
Med det här projektet så förstod jag något jag inte gjort förut, glädjen i att förhoppningsvis kunna bidra med min kunskap och erfarenhet till både häst och ryttare för att de tillsammans ska funka. Jag kan förstå tjusningen i att då vara tränare och se hur de ekipage man tränar växer och utvecklas. Dessutom så är det väldigt skoj att känna att jag kan faktiskt ge tillbaka i form av en lite mer utbildad häst till Wille. Inte för att det blir storverk på en månad men det blir en bra start för båda tycker jag, Billy blir riden av någon som är tydlig och vet var jag vill och under tiden får Wille både rida Ruban som kan mer, samt att han och Billy kommer få börja tillsammans under min övervakning :)
Och det är ju det här jag tycker är så himla roligt att hjälpa mina vänner framåt!!!
Ha en fantastisk dag därute i cyberrymden, det ska jag.
Billy nöjd efter lördagens ridpass... |
Då Wille bor en bit iväg så var det lättast att Billy fick flytta in i Rubys stall under december så jag ska kunna jobba med honom ordentligt och nu på onsdag så kommer Wille och ska få se vad första veckan har gett för resultat. Det ska bli enormt spännande och se vad han tycker för jag tycker det är stor skillnad bara på den här veckan. Dessutom ska Wille få rida Rubs så han får känna vad han har att se fram emot när Billy om några år är klar. Jag tycker det ska bli sjukt spännande att få följa dessa två sen på deras resa, jag tror det kan bli väldigt bra. Trevlig är även att vi ju kommer träna en hel del kossor tillsammans så jag hoppas kunna dela med mig till Wille och Billy så mycket de orkar och vill lyssna på mig.
Med det här projektet så förstod jag något jag inte gjort förut, glädjen i att förhoppningsvis kunna bidra med min kunskap och erfarenhet till både häst och ryttare för att de tillsammans ska funka. Jag kan förstå tjusningen i att då vara tränare och se hur de ekipage man tränar växer och utvecklas. Dessutom så är det väldigt skoj att känna att jag kan faktiskt ge tillbaka i form av en lite mer utbildad häst till Wille. Inte för att det blir storverk på en månad men det blir en bra start för båda tycker jag, Billy blir riden av någon som är tydlig och vet var jag vill och under tiden får Wille både rida Ruban som kan mer, samt att han och Billy kommer få börja tillsammans under min övervakning :)
Och det är ju det här jag tycker är så himla roligt att hjälpa mina vänner framåt!!!
Ha en fantastisk dag därute i cyberrymden, det ska jag.
2 dec. 2014
Att förvalta livets chanser...
Ibland så bara händer det... Som en trisslott och man skrapar fram högsta vinsten, jublande står man där och bara undrar hur man ska förvalta den här chansen... Sätta in allt på banken och spara, spendera allt på en kort flashig tid eller med ett steg i taget börja bygga på en dröm som man trodde var omöjlig... Det kommer stundtals bli fel, man kommer få backa, göra om men ändå att kunna få säga hur det än gick... Tänk att jag vågade.... Och förhoppningsvis... Fasen tänk att det blev så jäkla bra!!!
Jag har många gånger under dessa två år i Norrland funderat på hur klokt det var att flytta, om jag någonsin kommer få chansen att satsa på det jag vill... Och hur i helskotta det ska gå till? Ibland har jag tänkt tanken att påverka min familj, packa ihop och försöka hitta en annan lösning.
Men livet har gett mig några tuffa smällar men nu oxå för ett litet tag sen en enorm möjlighet att få göra det jag tycker är roligast i hela världen, göra det med likasinnade och få bygga upp något som bygger på våra värderingar och tankar. Jag känner att detta, ja det händer bara en gång i livet.
Mitt val var, vill jag vara med, lägga min själ i detta, förmodligen göra en hel del fel men göra det helhjärtat, vara ödmjuk för möjligheterna och ha sjukt skoj på vägen, lära mig massor och göra det med ett gäng som känner likadant....
Hur länge tror ni jag behövde fundera?
Faktiskt längre än man skulle kunna tro, framförallt av respekt och ödmjukhet inför den som helt plötsligt uppenbarade sig med denna "once in a lifetime opportunity"
Hjärtat bultade kan jag säga för jag vet att jag kommer hänga ut mig själv, lite sätta mig i situationer där jag förmodligen inte riktigt har alla svar. Och troligtvis kommer komma i konflikt med en och annan under resans gång... Frågan var bara: Är det värt det?
Då sa denna person de förlösande orden som fick mig att jubla inombords.... Ja, alltså detta är ju en stor jäkla ego trip... Jag vill göra det för att jag tycker det är så sjukt skoj och lära mig under resans gång!
Jag säger bara: Tack Wille, för att du ringde den där dagen! Om inte andra fattar vilken otrolig chans detta är eller har massa orimliga krav... Japp, vi kör helt enligt mottot:
Doin' it our way, or it's the highway:)
Vad detta gäller???
Såklart är det möjligheten att få valla kor! Så kom igen nu Norrland, chansen har erbjudits... Ta den :)
Här är ett smakprov på vad ni kan komma att få uppleva!!! Inte första gången... Men så småningom :)
Ha en underbar kväll därute i cyberrymden. Det har jag!!!
- Posted using BlogPress from my iPad
Jag har många gånger under dessa två år i Norrland funderat på hur klokt det var att flytta, om jag någonsin kommer få chansen att satsa på det jag vill... Och hur i helskotta det ska gå till? Ibland har jag tänkt tanken att påverka min familj, packa ihop och försöka hitta en annan lösning.
Men livet har gett mig några tuffa smällar men nu oxå för ett litet tag sen en enorm möjlighet att få göra det jag tycker är roligast i hela världen, göra det med likasinnade och få bygga upp något som bygger på våra värderingar och tankar. Jag känner att detta, ja det händer bara en gång i livet.
Mitt val var, vill jag vara med, lägga min själ i detta, förmodligen göra en hel del fel men göra det helhjärtat, vara ödmjuk för möjligheterna och ha sjukt skoj på vägen, lära mig massor och göra det med ett gäng som känner likadant....
Hur länge tror ni jag behövde fundera?
Faktiskt längre än man skulle kunna tro, framförallt av respekt och ödmjukhet inför den som helt plötsligt uppenbarade sig med denna "once in a lifetime opportunity"
Hjärtat bultade kan jag säga för jag vet att jag kommer hänga ut mig själv, lite sätta mig i situationer där jag förmodligen inte riktigt har alla svar. Och troligtvis kommer komma i konflikt med en och annan under resans gång... Frågan var bara: Är det värt det?
Då sa denna person de förlösande orden som fick mig att jubla inombords.... Ja, alltså detta är ju en stor jäkla ego trip... Jag vill göra det för att jag tycker det är så sjukt skoj och lära mig under resans gång!
Jag säger bara: Tack Wille, för att du ringde den där dagen! Om inte andra fattar vilken otrolig chans detta är eller har massa orimliga krav... Japp, vi kör helt enligt mottot:
Doin' it our way, or it's the highway:)
Vad detta gäller???
Såklart är det möjligheten att få valla kor! Så kom igen nu Norrland, chansen har erbjudits... Ta den :)
Här är ett smakprov på vad ni kan komma att få uppleva!!! Inte första gången... Men så småningom :)
Ha en underbar kväll därute i cyberrymden. Det har jag!!!
- Posted using BlogPress from my iPad
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)