Även om jag till viss del var beredd på det så finns det inget som slår upplevelsen av att vara mitt i det.
Att veta att jag kommer ha 70 mil... minst, enkel resa till varenda kotävling jag vill åka till... 70 mil är inte bara helvetiskt långt, det tar massa timmar att köra, kräver en hel del energi från hästen och från mig som vi kanske skulle kunna lägga in i vår prestation på tävlingsbanan. En annan sak det medför är att man åker inte för att "träna" en tävling, det håller inte ekonomiskt eller tidsmässigt utan nu är det skarpt läge som gäller, iallafall i mitt fall. Jag åker inte om jag inte har chans till topprestation. Visst har jag klagat på att det var långt till skara 27 mil förut men med facit i hand så... ja... referensramen har ändrats. Återigen bor jag då väldigt långt söderut i jämförelse, nämligen typ i mitten av Sverige.
Jag skriver inte detta för att klaga eller att någon ska tycka synd om mig. Detta är bara en bild av hur läget ligger just nu.
Under 1 1/2 år lite drygt har det mer eller mindre varit uppror inom WRAS, den enda westernorganisation som finns representerad men någon slags tävlingsagenda här i Norrland...
Jag tror inte för ett ögonblick att om WRAS försvinner kommer alla andra, eller ens en enda av specialklubbarna ställa sig i kö för att flytta eller etablera verksamhet här uppe ;)
Många har skrikit sig hesa, finurligt formulerat och sakligt argumenterat för att göra om organisationsformen från det den är idag med klubbar, distrikt och fs, till en platt organisation byggd på att varje klubb ska ha ett visst antal röster. Jag tänker inte här gå in i denna diskussion om vem som har rätt eller fel, vem som gjort vad eller vad som behöver ändras på, det enda jag kan säga är att många har gjort fel och mycket behöver ändras på men det vill jag inte ägna detta inlägg till, förutom på just den här detaljen som diskuterats i den stora debatten, distrikten...
Jag har gått på hela den här grejjen med omorganisation och många gånger under denna tid, då jag för övrigt även sitter med i Dist Nord styrelse, funderat på det här med distriktens vara eller icke vara. Jag gick med på att sitta i distriktstyrelsen just för att jag inte visste om jag tycker de ska finnas eller inte, för att se vilka alternativ som finns.
Det är väldigt många som tycker att distrikten stryper informationsflödet från klubbar till FS och tvärtom, att de som sitter i DS är maktgalna etc... Och som tur är är Sverige ett land med yttrandefrihet så man får ju tycka precis som man vill... eller? Jag tror det finns lika många som tycker att distrikten är väldigt bra och ser funktionen med dessa oxå... eller?
 |
| Bild lånad från WRAS. |
Jag tänker inte lägga några som helst värderingar eller funderingar på de turer som gått och vad som försiggår i de andra distrikten, jag tänker bara utifrån mitt Norrlandsperspektiv peka på några fakta som fått mig i dagarna att inse hur viktiga distrikten är och hur mycket vår situation kommer försämras om inte utrotas om de försvinner...
Sverige är otroligt avlångt, den största delen av befolkningen bor söder om mittlinjen och den största gruppen av aktiva westernfolk bor inom en radie av ska vi säga ca 60 mil... Idag är WRAS indelat i fem zoner, hur dessa kom till rent geografiskt vet jag inte men jag kan bara konstatera att det är så. Alla dessa zoner har lika många röster att göra sig hörd i organisationen såsom i utskott på stämmor etc...
Nu till min fråga är detta rättvist?
I mångas ögon nej, i mina ögon efter en hel del funderande, ja faktiskt.
Varför?
Jo, just för att Sverige har den form den har och för att indelningen av distrikten ser ut som den gör.
Om distrikten försvinner kommer halva Sverige (geografiskt sett) att inte ha en möjlighet att vara med och påverka. Som det är nu är ju alla distrikt lika mycket värda oavsett hur många klubbar, vilket avstånd det är eller hur många medlemmar i klubbarna som finns.
Hade Sverige varit mer geografiskt fördelaktigt format eller om fler bosatt sig norr om mittpunkten hade vi haft en annan situation, då hade även förutsättningarna varit annorlunda, alla som vill hålla på med western hade haft mer lika stora möjligheter att komma ut på tävlingsbanorna och utvecklats.
Jag vet att detta kommer sticka i mångas ögon och att det finns en attityd som säger: Skyll dig själv som bosatt dig där.
Och visst kanske det ligger något i det men ska man dra det till sin spets och om nu WRAS ska verka för ALLAs möjlighet att få ta del av westernvärlden ja då måste kanske oxå de som har mer möjligheter och bättre förutsättningar bjuda till, till dem som inte har det och verka för att föra sporten framåt FÖR ALLA som vill och inte bara de som bor i närheten.
För det är ju därför jag envist håller på med detta, jag älskar hästar, westernridning och den gemenskap som den tillför och jag vill att så många som möjligt likt mig ska få chansen att bli en pyjamascrossover som kan få vara lika cool som Clintan då och då :)
Jag hade aldrig tänkt i dessa banor innan jag flyttade upp hit och blev konfronterad med den faktiskta verkligheten och inte förrän igår insåg jag just detta... Alla måste bjuda till, på olika sätt, om det ska bli ett förbund att bygga på. Vi får ta att det är långt att åka, några får ta att de har lika många röster som oss osv...
Nu är det snart årsstämma och jag har planerat att åka dit, i mitt distrikt så valdes det även några ombud som inte sitter i DS att representera Nord på distriktstämman och även om jag kanske inte kommer ha rösträtt så vill jag vara med och lyssna, jag har fullt förtroende att de som kommer rösta för Nord gör det med hela distriktets och westernridningens bästa i tankarna.
Jag kan bara hoppas, nej, faktiskt så tror jag det med en idiots envishet att alla som är ombud gör just detta, röstar för sina distrikts och för westernridningens bästa... Annars har ju alla ni klubbar inte valt rätt ombud...
 |
| För mig representerar bilden varför jag älskar western!!! |
Nu tänker jag göra det som är kärnan i hela detta. Nämligen åka till stallet och umgås med min alldeles fantastiska lilla lockiga ponny!!!
Ha det bra därute i cyberrymden, det tänker jag!
