En bild säger mer än 1000 ord... eller?

När man som jag har jobbat med bilder och media så blir man ganska kritisk till enstaka bilder och vad de egentligen säger...
Jag menar det är så himla lätt att få någon att se otroligt dålig/elak/klantig ut med ett litet "snapshot". Nu var det ganska länge sen det florerade bilder från tävlingar där "någon" fotat ryttare som ser ut att mer eller mindre "plåga" sina hästar. Jag säger inte att detta med plågeri inte förekommer men att lägga ut en bild som är tagen med en 1000del av en sekund så är det väldigt lätt att både få bra och dåliga bilder.

Jag tänkte bjuda på en bild på mig själv som togs i julas.

Här syns några saker väldigt tydligt...
Ruby sätter under sig bra, välver ryggen och tar i... Men jag som sitter på underlättar inte för henne alls då jag sitter otroligt snett ;) eller???
Faktum, enligt bilden, så skjuter jag ut hela min högra sida och viker vänstersidan... Detta gör att jag trycker ner vänster sittben och stänger den sidan... INTE sjysst mot hästen och detta kommer leda till att jag inte kommer kunna stoppa rakt...
En sån här bild kan ju lätt tolkas av betraktaren...

Tack och lov är detta inte den enda bilden på stoppet och för att få en rättvis bild av ett moment som detta krävs ju några fler bilder i en sekvens...

Bild nr 2, jag är fortfarande vikt, Ruby tar fortfarande i helt rätt men kolla vänster bakben.

Bild nr 3, det ser ut som om jag nu sitter rakt över hästen och att Ruby breddar bakbenen och börjar släppa ryggen...

Bild nr 4... här ser man tydligt orsaken till det "sneda" stoppet... Vänster bak ;) Kan ni se vad det är? Dessutom syns det att hon är irriterad, kolla hur hon slängt upp huvudet ;) Här viker jag mig dessutom åt andra hållet i kroppen.

Bild 5, Ruby har tagit ett steg framåt med vänster bak och slutar helt försöka ta i med ryggen, stoppar på bogarna.

Bild 6, Trampar om med höger bak och nu är hon sur och svansen piskar...

Bild 7, stoppet klart men ser man på svansen och på huvudet så är hon inte nöjd med detta ;) Jag sitter dock rakt över henne igen...

 Vid första genomgången av bilderna så tittade jag mest på just den första och tänkte... Shiiiit sitter jag verkligen så snett??? Fy sjutton jag borde inte få rida ;)

När jag studerade hela bildserien förstod jag varför det ser ut som det gör... Vid det här tillfället hade ponnyn lyckats dra av sig vänster baksko... Givetvis när Mi Ritzén skulle komma och fota lite... grrrrr... Men, jag kände på henne i ridhuset, som har en väldigt bra botten och hon kändes helt jämn och verkade inte bry sig om den saknade skon. Min häst är en riktig pip och gnäll ;)
Helt klart är att hon här i stoppet är väldigt störd av att inte ha bakskon och att stoppa utan båda dessa inte är någon god idé, kan ärligt säga att jag tog det väldigt lugnt och pressade henne inte heller utan red mest runt och var snygg a lá Pleasure style... Och hon fick inga men efter detta "traumatiska" stopp :)

Det som jag tycker är intressant är just hur mycket/lite en enda bild säger, man kan förvränga/förbättra det mesta med en enda liten bild... Det som Mi Ritzén gör så bra och som jag verkligen tycker ni ska ta tillvara på är att hon erbjuder alla bilder hon tagit, utan att rensa... Från början var jag skeptisk till detta då jag är skolad att aldrig släppa ifrån mig dåliga bilder men... I det här syftet att se hur jag som ryttare påverkar min häst eller hur en del av utrustningen, eller avsaknaden av den stör en rörelse är det helt ovärderligt ;)

Kanske kommer jag göra mig ovän med hela hästfotografsverige nu men det skiter jag i, be att få allt material, det behöver inte vara ställt eller fixat men betala för det oxå. Sen kan ni själva välja ut vilka bilder som ni vill ska publiceras på er och har man ett bra samarbete med fotografen så ingår säkert oxå en hel del bilder som är fixade och klara i paketet... Det är just det som tar enorm tid att göra.

Jag vet att detta inlägg är på gränsen till otroligt fotonördigt men jag vet oxå att snart när tävlingarna drar igång kommer det dyka upp olika "fotografers" bilder på just ögonblick som är tagna ur sitt sammanhang... Var kritiska!!!

PS, klicka på Mis namn så kommer ni till hennes hemsida... Den är verkligen värt ett besök och jag kan varmt rekommendera henne som fotograf :)

Ha en bra dag därute det ska jag... fast min robotdammsugare har fått punktering på högerhjulet ;)

Ett "ödesdigert" sammangående...

Jag har hållit mig ganska osynlig i diskussionen angående om WRAS skall gå med i Sv RF. Detta av flera anledningar men den största är att jag velat analysera i lugn och ro själv först.
Personligen har jag förespråkat ett sammangående i flera år för fördelarnas skull, tillgång till anläggningar, utbildningar för tränare, kommunala pengar som kan satsas i klubbarna och möjligheten att få bidrag till tävlandet. Jag såg framför mig hur man på EN licens och ETT medlemsskap kan tävla i allt från dressyr till Cowhorse... Ett gemensamt regelverk men med specialregler för de olika grenarna, såsom TR ser ut idag, att Western får högre status och att alla gagnas av det enorma hästkunnande som finns inom Sv RF. Ta del av alla fantastiska utbildningar som finns för ryttare, tränare, funktionärer och alla runt omkring hästeriet.

Visst såg jag oxå en del stötestenar i dagens regelverk men genom att gå med i Sv RF kommer det finnas representanter från Westernsverige och därigenom kan vi påverka hur TR skall se ut i framtiden. Ett sammangående av detta slag kommer inte någonsin gå smärtfritt men nu känns det som om diskussionerna mer är prestige än att se det objektivt. Jag är ju likadan... pilla för fasen inte på min hatt ;)

Olivia och Rubs på KLRK...

Men ibland besitter jag den goda egenskapen att kunna ställa mig utanför och försöka se en helhetsbild utan att påverkas av jeans, skitiga boots och en kosseponny.
Rent objektivt så är det rent krasst att är man inte med i klubben kan man heller inte påverka... Frågan är bara om man vill vara med i klubben? Är fördelarna så stora att de är värda att ge avkall på andra saker? Kan vi påverka det som är befintligt till att bli, i våra ögon bättre? Jag tycker nog att vi behövs hos Sv RF så att alla tokerier som håller på att utvecklas får motvikt, att ha hysteriska hästar på tävlingar men att kunna skylla på att de är lite "hingstiga" eller att de är så "taggade" så de inte går at leda... I mina ögon är detta rent Bullshit... Uppfostra hästen!!!
Ibland känns det som om reglerna gått till absurdum inom SvRF, istället för att ta tag i problemet gör man en ny regel, detta är inte bra tycker jag.

Samtidigt tycker jag att det är många i westernsporten som verkligen hade haft nytta av den gedigna hästkunskap som finns inom SvRF, många bra nybörjarkurser i exempelvis... hmmm... ridning ;)

Kanske är jag något färgad då jag själv är en crossover och tyckte att många saker var spretiga och himla krångliga när jag gick över till western... men samtidigt är det ju många saker som gjorde att jag valde att lämna den klassiska världen ;)

Det jag är mest förvånad över är hur fort detta kom till, bara i höstas stod jag och pratade med en klubbkamrat och då fick jag intrycket att detta sammangåendet skulle ta år... Jag tycker inte att tiden är tillräcklig för att var och en ska kunna skaffa sig en rättvis bild om vad det kan innebära och det känns inte heller som om förtroendet för de som ska representera WRAS i den här frågan är stort...

Nä, jag tycker nog att det skulle gå ut en inbjudan till alla klubbar från WRAS där varje klubb kan skicka en representant för att jobba med denna frågan, i dagsläget ska det finnas ca 40 klubbar i Sverige men ändå.... Och tiden måste förlängas, det finns nog få som idag har en bra helhetsbild över ett sammangående... Annars blir det nog inte alls bra...

 Idag är det westerngala på Chappen, många kommer vara där och förhoppningsvis kommer diskussionerna leda framåt mot ett bra beslut om ett sammangående eller inte...

Kanske är det bästa att ha det delat då kan man som jag gjort vara med i båda delarna och plocka russinen ur kakan :)

Nä nu ska jag sluta älta här och göra något konstruktivt som att rida kanske ;)

Ha en underbar dag därute det ska jag!!!
 

Äntligen igång igen...

Ja, nu så har motivationen kommit tillbaka och jag har suttit upp igen :)

Kan varmt rekomendera denna :)

Min underbara lilla ponny som jag faktiskt red en gång förra veckan oxå kändes jättefin, förra veckan kändes hon enormt oriden och spänd men idag flöt det på som vanligt. Skönt.
I helgen ska hon joggas igång och jag med för den delen... Det går ju inte att lata sig när man har tillgång till uppvärmt ridhus. Hon har fått komma in i flocken nu men hennes fina, nya Horseware Rambo Quarter täcke är tillintetgjort... jäkla hästuslingar :( Dock kan jag laga det och tack vare "No bite cream" för 149:- på Granngården, de har inte lyckats totalslakta det och så fort mitt gamla Wug täcke kommer upp, tack Mia!!!, så ska jag laga det andra... Men Wugen ska oxå smörjas in med "No bite cream" de norrlänska surtanterna i hagen verkar ha hajtänder...

Nåja, det är väl alltid bättre att ett täcke går än att hästen blir sönderbiten... Fast hon har några rejäla repor nu min lilla porslinsponny :/

I stallet är det ju bara massa hoppfolk och igår fick jag nog en liten glirning om när jag ska vara med på hoppträningen... Än så länge skyller jag på att jag inte har någon sadel... hehehehe... skulle inte ha gjort det för Gunilla erbjöd sig snabbt att låna ut en till mig ;) När jag packade upp nu hittade jag mina gamla ridstövlar och ett par pyjamasbyxor... några hoppschabrak och ett fårskinnsfluff ;) Jag har inte packat ner dem igen...

Jag har ju förut sagt att en kosseponny mår bra av lite hoppträning, snabba ben och koll på sina fötter... likväl som jag sagt att en hopphäst hade haft jättenytta av koträning... hehehehe... om jag hoppar lite kanske jag kan locka någon att testa kossor, vad tror ni?
Nä, men helt ärligt så tänker jag nyttja den kunskap som finns på stället, Gunilla tävlar högt upp i både hoppning och dressyr och detta tänker jag ta till vara på. Det är alltid bra att ha någon som kollar en ofta...

Återigen, grundarbetet är lika när det gäller alla dicipliner, och duktiga, ödmjuka och erfarna tränare är ju alltid välkomna i min värld. Om vi bara kan komma överens om att inte alltid vara överens ;)
Sen är ju Rubs en häst som gillar att jobba och ta i och helt ärligt är ju hoppningen ultimat för detta, samt att det sitter i ryggmärgen på mig, vi kommer aldrig hoppa högt eller satsa på det som karriär men som träning och  hjärngympa är det suveränt :) Och... om någon erbjuder att låna ut en hoppsadel så vore väl jag ganska korkad att inte ta emot erbjudandet???
Kanske skulle ta och starta Hunter Hack nästa år??? ;)

Artikel om Jessica Hassel

Förra veckan drog ponnyn av sig en sko.... inte så förvånande kanske det är ju mer en vana att hon gör det. Innan jag flyttade upp så hörde jag mig för angående hovslagare och fick en rekomendation om en tjej som skor, Jessica Hassel... Jag som är "dåligt" kritisk till allt ringde och kollade med henne, det visade sig att hon är examinerad av Hansa Holmboe och har en hel del efterutbildning där hon godkänts av Magnus :) Wiiiiii!!! Jag blev så sjukt glad för har man passerat genom nålögat hos dessa två herrar, ja då vet man vad man håller på med :) Vilken tur för mig att hon kom på idén att flytta tillbaka hit upp efter några år nere i Skåneland...
Jessica kom och slog på tappskon men Ruban är ju inte lika "lättflirtad" som jag... hehehe... hon uppförde sig faktiskt riktigt illa, hon reste sig vid ett tillfälle... grrrrrr... jag har haft ett par allvarliga samtal med henne om detta och hon får en ny chans nu på onsdag när Jessica ska sko hela henne att uppföra sig som hon brukar. Planen är att ha en ridstund innan oxå... ;)
En annan sak som jag är så himla glad över och som visar hur seriös hon är att hon ringde upp Micke och pratade om vad han gjort med Rubans fötter och hur han tänker. Så himla skönt när det bara funkar och att hitta en sån hovslagare direkt, jag vet ju av egen erfarenhet hur illa det kan gå trots att man försöker vara noggrann...  Just det ja, nämnde jag att hon varmskor... Meeeeeee Like!!! Om det nu går på prinsessan... Jag inbillar mig att hennes hovar kommer bli bättre och att skoningarna kommer hålla bättre... men det visar sig ju :)
En sak som jag håller med henne om i artikeln är att man blir lite nördig när det gäller hovar och skoning ;) Men himla skoj och spännande är det även om jag inte kan sko eller knappt vågar slå i en söm så tack vare alla mina duktiga hovslagare vet jag hur ett bra jobb ska se ut, eller ja alla, det är väl Hansa, Magnus i Stockholm, Magnus i Karlskrona och Micke. Kanske mest Hansa som skott mina hästar längst och som hållit många lååånga föreläsningar när jag ställt en liten enkel fråga... hehehe... men jag älskar det och ringer gärna och frågar fortfarande när jag undra.
Jag känner att det finns potential att med fröken Hassel ha några, eller många spännande funderingar kring hästhovar, sulor, ämne, bredd, höjd, tåriktning, trakter, balans, söm, hårdhet och mycket annat :)

Ja, jag erkänner jag är en riktig hovnörd och det är jag stolt över för som jag återkommer till många gånger... Utan fötter har man ingen häst... har man dessutom dåliga fötter som Ruby är inte hovslagaren bara någon som slår på skor utan en artist som utför ett konstnärskap.

Nä, nu ska jag sluta grotta ner mig i skoningarnas förtrollande värld... ni kommer nog få en dos till på onsdag ;)

Nu ska jag slöglo lite på tv och sen ska jag sova, imorgon är det utsläpp av hästar som gäller :)

Ha en underbar kväll därute, det ska jag

Ännu ett år...

För ett år sen när jag stod och jobbade på gymnasiemässan i Karlskrona kunde jag aldrig föreställt mig att jag idag skulle sitta här, i vårt egna gula hus, i norrland se ut över en frusen bottenvik, ha en  sprakande brasa i kaminen och dricka kaffet av de sista bönorna från Starbucks, Seattle :)
Jag hade aldrig kunnat gissa att jag skulle slira 100 mil norrut den 21 december med två katter, en hamster, en dotter och ponnyn i ett överlastat släp :) Men det gjorde jag och jag klarade det...
Tyvärr innebar detta även att lämna alla vänner rent fysiskt låååångt borta...
Hade ingen aning om att jag skulle få möjlighet att åka bräda varje helg eller att jag skulle äga en yxa igen ;)
Jag hade inte för mitt liv kunna drömma om att jag, mamma, Olivia och Ajje skulle bli delägare i Sara Algotssons nya häst... Wihooooo, kommer jag skrika när de vinner guld i Rio :)
Eller att jag och Mia skulle få möjligheten att sprida en hel massa Western på Karlskronas mesta "piff och puff" klubb ;) Nä, skämt åsido, det var grymt skoj att få se alla leenden och glada hästar på KLRK under våra western"lektioner", tack till Tina, Jenny, Christina, Sandra och alla andra som vågade släppa lös oss i ridskolan :)
Trodde aldrig att jag skulle klippa mig kort och att jag passar i det ;) Fast givetvis tycker Ajje att jag ska spara ut det igen... hehehehe...

Jag kunde aldrig föreställt mig att vi varit på väg till USA, Argentina, Holland men att vi skulle flytta hit, till Alnö. Att jag faktiskt tycker det är OK med -14 grader när det är sol och vindstilla, att jag skulle få sovmorgon idag och bara ta det lugnt.

Inte heller hade jag kunnat drömma om att vår familj skulle utökas med en kattdam... eller dam vete fasen, hon är mer en riktig finsk SISUkatt, eller att vi skulle spendera två veckor i USA, en i Seattle och en i Texas ;) Dock hade väl ingen kunnat gissa att det skulle vara den regnigaste Texasveckan på 20 år, väldigt uppskattat av Texasvorna, mindre uppskattat av mig men shit the same, det var häftigt.

Jag har lärt mig massor iår, ex det är som att köra i ett bilspel att köra bil i Texas, man får inte ha en iPad i Olivias ryggsäck genom säkerhetskontrollen på Heatrow... jag tycker det är otäckt att köra över broar som går över vatten... därför bor vi på en ö nu, kallas terepati, Beringer Rosé är världens godaste Rosé och ska avnjutas i goda vänners sällskap, eller hur Mia? Det går att gifta sig i cowboyboots och klänning, det är till och med riktigt snyggt ;) Mia är grym på att passa ut sadlar, enklaste sättet att tvätta sotiga kaminsglas är helt enkelt med blött tidningspapper och aska... Magiskt...
Snö som rasar ner från taket låter mer än man kan tro ;)
Jag har underbara vänner som alltid ställer upp, med allt från att lyssna på en i telefon, diskuterar TR i stallet, till att erbjuda boende eller jobb, TACK alla ni!!!
Jag har insett att Olivia är en riktig naturbegåvning när det gäller att rida men om hon vill fortsätta eller inte är upp till henne ;) Hon ska inte behöva uppfylla mina drömmar...

En sak jag faktiskt anade då, där på gymnasiemässan var att jag skulle byta jobb igen, vi visste mer eller mindre att JB inte fått tillräckligt med intagna och att utbildningarna skulle läggas ner. Den här gången var det ju ingen som satte en kniv i ryggen på en, en timme innan skolavslutning... Så det var helt ok. Men vad jag inte hade kunnat gissa var alla de underbara människor som jag skulle möta på den nya arbetsplatsen, som verkligen har varit en ynnest att få lära känna och att jag skulle lämna dem den 20:e december... men, men mitt liv hade ju som sagt andra planer.

Husis med pool utanför... och kvällsol

Det var dock en hel massa saker som jag "visste" där den 17:e jan 2012... hehehe... så fel man kan ha :) Min och Rubys tävlingskalender var klar och alla tävlingar spikade... Det sket sig ju ganska kapitalt med ett undantag, ett blött Chappen och där visade hon vilken potential hon har... Vi hade en helt fantastisk vecka där med goda vänner, Beringer och strålande humör :) Men Ruby och jag har istället för tävlingar fått massor med kotid och mycket bra coachning så med facit i hand var det nog bättre...

MalinsPictures.se

Jag visste att Ajje skulle jobba på Nokia... nope, fel igen och maken till att vara åtskilda har jag inte varit med om 2 1/2 månad i USA och sen från den 27 aug till den 23 dec. På denna tid träffades vi en gång i USA och tre gånger på hösten i Sverige. Det har varit sjukt jobbigt att vara så mycket ifrån varandra och framförallt för Olivia, sista gången som Ajje åkte ifrån oss var när flyttlasset gick, då bara brast det för henne och hon störtgrät... Kan säga att det gjorde ont i hjärtat då men nu är vi en familj igen och det känns underbart.
Jag "visste" att vi skulle köpa hus men trodde det skulle bli i Karlskrona ;)
Jag "visste" att jag skulle få frukost på sängen idag och det fick jag.

Hur som helst det finns massor med andra små detaljer i livet som man inte har en aning om eller tror sig "veta" och tur är väl det för annars hade man inte vågat gasa och ge sig iväg utan levt i någon liten bubbla.

Om jag blivit klokare på det här året... JA, det har jag... och återigen inser jag hur mycket kvar det finns att lära och upptäcka i livet och det är spännande. Som att det går att åka spark till stallet.

Jag har inte lagt en fast tävlingsplan iår eller planerat upp varje helg fram till jul ;) Just nu så njuter jag av min sovmornar och lediga dagar... Även om jag jobbar stenhårt på jobbsökarfronten, det kommer och som min kloka mamma sa; passa på att njuta och ta det lugnt nu för strax är ditt liv tillbaka i 200knyck igen med alla måsten...
Jag har inte sovit så bra som jag gör nu på väldigt länge och känt mig så utvilad och lugn... Helt otroligt för att vara mig.



2012 sades vara ett år av förändringar, för oss och för mig har det verkligen varit det, hösten har varit sjukt tuff men som Gunde brukar säga: Det omöjliga tar bara lite längre tid...
Kan bara hålla med om det och just nu känns det som om vi faktiskt uppnått det omöjliga för 2012.

Så då är ju bara ett nytt jobb och bara en tävlingssäsong 70 mil söderut som en piss i Mississippi... eller?

Nu ska jag fortsätta njuta av min dag och jag önskar alla er därute en fantastisk dag, gör något extra idag, ta en stund och tänk på allt bra ni har och till detta ett glas gott vin eller två :) Det ska jag!!!

Livet på Alnö...n...

Hehehehe... Jag vet faktiskt inte om den heter Alnö eller Alnön... när man kör hit från fastlandet finns står det olika på vägskyltarna en del står det Alnö på och en del Alnön som i bestämd form. Kan säga att vi funderat på detta mycket och fnissat lite åt det, undrar om de som är i bestämd form helt enkelt är felskrivna men kom upp ändå? Visst borde vi ta reda på det fast det är lite roligt att bara spekulera i varför utan någon grund...

Mina Uggs Brooks... Varma :)

TACK mamma för det lite förtidiga födelsedagspresenten... Nu jäklar kommer jag inte frysa om mina fötter ;) Har suktat efter dessa fluffstövlar ett tag nu men som vanligt blir man för snål...

Hur som helst flyter det på här, Ruby har äntligen fått komma in i flocken och får äta ur samma höbal som ledartanten ;) Det har tagit nästan en vecka och hon har återigen visat prov på vilken klok och fin häst hon är. Hon har inte en enda gång mopsat eller försökt tränga sig på, hon har bara lugnt och fint väntat på att bli accepterad av flocken och nu har de insett att hon inte är något hot, tack vare sina tydliga och fina kroppsignaler. Måste erkänna att hon har mycket mer tålamod än vad jag skulle haft ;) Men återigen ser jag hur viktig en bra tidig uppfostran är som vi människor aldrig kan ge djur, att få växa upp i flock för att lära sig signalerna och hur man som häst uppför sig, lite som en vett och etikett skola.
Dock har jag inte ridit i stort sett något alls... Jag är själv så oerhört trött fortfarande då jag inte tagit det lugnt på lääänge, hela julen var jag supersjuk men valde att strunta i det och köra för fullt ändå... Det får jag lida för nu. Men det gör inget och jag tänker nog låta henne vara denna veckan ut och kanske nästa vecka oxå, känner ingen brådska då hon ju gått igenom en ganska stor förändring och just för att det tagit tid och energi från henne att komma in i flocken. Hon är väldigt tydlig med hur hon mår och vad hon vill, för några dagar sen så bara vände hon och gick iväg när jag kom in i hagen och ville inte alls vara med mig. Nu kommer hon fram men verkar rätt nöjd med att gå och skrota i hagen ;) Ruby är ju typ världens mest positiva och arbetsvilliga häst så det känns fel att gå på henne i dessa situationer när hon så tydligt visar att hon inte vill. Min plan är långsiktig så om vi tar det lugnt några veckor nu kommer inte påverka det vi vill uppnå, snarare tvärtom, pressar man på i det här läget är ju risken att vi får en förtroendekris och den är mycket svårare att jobba bort.

Olivia trivs jättebra i sin nya skola och studsar upp på morgonen, hon får ju ha med sig gosedjur dit och får ha en helt egen plats i klassrummet. Det är mycket som skiljer från Montessori men hon tycker mest det är spännande, vilket vi tycker är skönt att hon fått en liten nystart.
På gympan åker de skridskor eller skidor en gång i veckan och sen har de en egen skridskobana på skolgården som de åker på på rasterna... Ganska stor skillnad mot Karlskrona :) Vi har lite snabbt fått köpa ett par vardagsskridskor till henne då hennes konståknings skridskor inte riktigt passar på en skolgårdsskridskobana. Jag bara älskar att de tar vara på vintern och att ungarna får lära sig åka. Olivia åkte längdskidor igår och hon berättade att det var skoj men inte var så lätt, t ex hade hon nästan kommit upp för en backe när hon gled ner baklänges hela vägen igen... hehehehe... jag kan se henne framför mig, hur hon glider lite som Stig-Helmer fullständigt skrattandes :)
Men hon trivs och det är det absolut viktigaste.

Schizokatten eller fjårtiskatten Molly...

Molly da CAT är en riktigt otäck liten satmara just nu ;) Hon löper nog för sådana personlighetsklyvningar har jag inte sett hos en katta förut... Hon styrker sig mot att hon kommer åt och bara ylar ut sina jamande... nästan lite sådär på knäna, hahahaha. Sen när man ska klappa henne så vänder hon om vrålar, fräser och slår till en med tassen eller bits om hon kommer åt... Nästa sekund så stryker hon sig mot benet och jamar kvidande igen... hehehe... Det är hennes första löp så det är väl bara att uthärda, tänkte nog kastrera henne till hösten.

Själv så söker jag jobb för fulla muggar och just nu är det sådär "nervpirrande" när man går och väntar på svar typ varje dag, har några krokar ute men inget är klart än och det är något som en kontrollfreak som jag inte gillar alls att inte ha koll och inte kunna vara med och påverka... Min mamma säger att jag ska ta det lugnt nu dessa dagar och ta vara på ledigheten... jag försöker men kan inte hitta riktig ro till det ;) Idag har jag dock unnat mig en lång och härlig sovmorgon...

Det är en del snö utanför dörrarna och jag kan ärligt säga att jag längtar till våren, jag vill se vad som kommer växa i trädgården och var jag ska odla tomater och var jag ska anlägga min kryddträdgård :) Samtidigt kommer det vara grymt att få åka en hel del bräda innan vintern är slut och det är något jag saknat nere i södern...
Känns som om jag vill ha allt på en och samma gång ;)
Här är några bilder från idag iallfall... Insidan kommer sen när vi är klara med uppackning... Känns inget skoj att lägga upp bilder på lådor, sladdar och stökigt hus...

Utsikt från vardagsrummet, Mollys favvoplats där man kan spana in snabbköket ;)

Vår entré med två buskar och längre fram en syrén mitt i ingenstans och sen två pilträd...

Vår baksida med "dammen" aka hålet i gräsmattan, vår skog och ett underligt dött träd mitt i ;)

Nä, nu ska jag ta tag i mitt liv och strax åka och hämta Olivia, hennes skolskjuts har inte vad vi vet kommit igång än ;)

Ha en underbar dag därute det har jag :)

En underbar present...

Ilördags fick jag och Olivia varsin riktigt rolig och oväntad present av Ajje... Vi fick varsin komplett alpinutrustning :)

Olivia fick skidor, bindningar, pjäxor och hjälm och jag fick snowboard, bidningar och boots :) Ajje uppdaterade sin utrustning med samma paket som mig, hjälmar hade vi sen innan. Måste ge Galären cred för att jag numera alltid använder hjälm när jag åker utför, inte bara är det säkert de är varma och sköna oxå plus att de håller skidglasögonen på plats...

Givetvis var Olivias skidor råååååsa ;) och igår var vi ju tvugna att testa åka. Vi åkte till en av de fyra närliggande backarna här i Sundsvall, sidsjöbacken. För Olivias del var det ju debut på skidor och efter fyra "åk" i pulkabacken var det dags för den riktiga backen. Tack och lov fanns det en snäll man som stöttade henne upp i liften för premiäråket. Jag och Ajje åker ju snowboard så vi tyckte att första gången kunde hon få åka med någon på skidor.

Sen var det bara att kasta sig utför stupet :)
Det är helt otroligt hur snabbt en sån där liten lär sig, första åket ramlade hon ett par gånger, en gång satte hon sig på rumpan och for iväg nerför backen i full fart... Jag kan helt ärligt säga att det såg läskigt ut och jag skrek åt henne att kasta sig på sidan istället, sen vågade jag inte titta... Men tredje åket i backen så åkte hon nerför helt utan att ramla eller inte ha koll... Cooolt ;)
Vi köpte bara ett tvåtimmars liftkort för vi visste inte hur länge Olivia skulle orka men hon vart rätt besviken när tiden var ute... Det kändes som om det bara gått 10 minuter sa hon ;)
Men nu är hon anmäld till skidskolan och det är fem gånger, vi vet bara inte riktigt när den börjar men i annat fall så kommer vi testa en annan backe till helgen om vädret tillåter. Detta var en av de saker vi sa att vi skulle satsa på när vi flyttade upp hit vintersporter, det bästa är just att Olivia oxå tycker det är skoj, äntligen något som hela familjen kan göra tillsammans.

Avstånden till lite större skidorter är ju heller inte så dumma, t ex två timmar till Vemdalen ;)
Jag trivs verkligen här, även om det är kallt ;) Vi bor så fint och allt finns på nära avstånd, ponnyn, Birsta köpcenter... ni som inte vet vad det är klicka här Birsta, skidbackar, badstränder och underbart vacker natur. Fast jag måste erkänna att det fortfarande suger till i magen varje gång jag kör över Alnöbron... alltså jag gillar verkligen inte broar men att bo här ger ju en viss terapi :P

Här hemma ser det fortfarande ut som ett flyktingläger... hehehe... nu har vi bara drygt 20 lådor kvar att packa upp/bära ut till förrådet men det är alla de där "ooooh vad jag hatar att packa och vet inte vad jag ska göra av skiten" lådor som måste sorteras innan de är klara. Sen saknar vi minst en garderob så våra kläder ligger fortfarande till största delen i lådor... Det har blivit en och annan "ny" matchning när jag helt enkelt tagit det jag hittat :)

Idag är jag dessutom hemma själv för första dagen... Olivia är i skolan och Ajje på jobbet, fasen hatar att vara arbetslös... men, men det löser sig väl...

Det ser ut att bli en strålande dag ute och egentligen borde jag sadla min ponny och ge mig ut i solen... Fast sen ser man alla lådor och för att inte tala om tvättstugan... Här har jag ett liiitet dilemma... Det går inte att köra tvättmaskinen och torktumlaren på samma gång... grrrr... snacka om att vara oeffektiv.

Nope, en kopp kaffe, in med en tvätt och sen en ridtur får det nog bli ändå ;) Lådorna går ju ingenstans...

Ha en underbar dag därute, det ska jag!!!

1/1-2013 och jorden gick aldrig under...

Jag sitter här vid vårt fina ekbord och tittar ut genom fönstret på alla småfåglar som äter mat ;) En annan som oxå är intresserad är ju Molly som lagt sig på fönsterbläcket och gör upp ett matschema för nästa år... hehehehe...
När det kommer stora fåglar, typ skator lägger hon öronen bakåt, knäppkatt.

2012 var ett år av förändringar och tack och lov gick inte jorden under... Någon har ju uppenbarligen räknat fel... igen ;)

Det är någon plusgrad ute så en hel massa snö har smält bort och den snön som var packad på vägar och mark är numera isgator. Jag förstår varför alla hästar har fyra brodd i alla skor här, fast det kändes väldigt jobbigt att släppa ihop med dessa spikar...
Ruby har fått fyra nya vänner eller nej, hon har fått en ny vän och tre surtanter ;) Det tar väl någon vecka innan hon är helt accepterad i flocken. Hon är inte så bekymrad utan håller sig på sin kant och tuggar sitt hö. Dessutom har hon fått vila helt sen den 27:e, känns helt rätt att hon bara får strosa i hagen och smälta alla intryck.

Vår vintriga utsikt från sovrummet...

Vi har haft gäster i några dagar så uppackningen har fått vila den med, vi har prioriterat att umgås med dem istället. Men vi kan konstatera att det inte tar mer än 9 1/2 timme med bil från Växjö hit ;) Så nu vet ni... bara att åka. Tack Lina och Mattias för en fantastisk nyår och några underbara dagar med vin, spel och galna upptåg!!!

Huset är helt fantastiskt och jag trivs väldigt bra här. Trots att vi hittat en del halvfärdiga jobb som de förra ägarna borde ha fixat... men, men, det kommer bli super och jag ser fram emot att få se hur årstiderna visar oss nya sidor av vårt hem.
En sak jag lärde mig häromnatten  är hur mycket snö kan låta... Snön på taket rasade ner utanför sovrumsfönstret och jösses, både jag och Ajje studsade upp ur sängen och undrade vad fasen det var som hände...

Nu är det dags att ta tag i uppackandet igen och att komma iordning här på Alnön :)

Ha en underbar dag därute det har jag!!!