Min porslinsponny har fått en repa i lacken...nej... punktering...

Katastrooooooooof...
Hon har en hovböld på sin vänster framtass :(

Och är lite ofräsch på höger fram... förmodligen lite överansträngd av den äckliga lilla hovbölden på vänster...
Jag har jagat min hovslagare värre än en elefanthanne jagar en brunstig elefanthona på savannen... Tro mig de jagar jag har sett dem själv :)

Det enda Micke hade att säga till mig när han ringde upp var: Andas... Andas...

Hahahaha... Sen kom han ut och tittade på hennes fötter...
Vi var båda överens att hon var halt höger fram men i förrgår var jag säker på att det var vänster fram och igår var jag 100 på att det var höger och imorse var Mia säker på att det var vänster fram...

Så... av med höger framsko och kolla igenom... ingenting... nada... inte en enda liten reaktion med visitertången... Micke var väldigt omsorgsfull och beslutade att lägga på en sula iallafall...

Sen... av med vänster framsko och börja kolla av och banne mig... det kom en reaktion på insidan, under skon... Där det satt två äckelstenar i 50 meter en vecka innan Chappen...

Givetvis hade de hunnit orsaka en alldeles mogen svart sörjig hovböld :( Blääääääää...

Nåja, det är skönt att hitta orsaken och det är lätt åtgärdat, duktig hovslagare och vila :)

Men trist... ändå...

Bjuder iallafall på en bild där min man tyckte att vi ska se coola ut :)
Ja, Ruban är cooool... jag.... hahahaha... sååå mycket Geekvarning på mig :)

  Ha en underbar kväll därute...
Det ska jag... nu när ponnyn är omplåstrad och Mias pappa håller ställningarna ute i Larum ;)

Halt ponny...

Igår när jag var ute hos Ruban så tyckte jag att hon inte var riktigt fräsch på ett framben... Inte sådär jättehalt men det kom ibland... Så efter att ha känt igenom ben, hovar och kollat värme så lät jag henne vara. Släppte ut henne i hagen och hon for iväg i trav och galopp utan att markera det minsta...

Dessutom var jag inte så sugen på att rida då jag hjälpte till med att ta bort en häst, det var en gammal dam som verkligen förtjänade att få ett värdigt avslut. Och det fick hon, med munnen full av godis gick hon vidare till Trapalandas gröna ängar och förmodligen stod Fernandos där med ett glas bubbel till henne :) Det är tufft att ta dessa beslut men de måste tas, en sak som jag lovat mina vänner och de mig är att man inte ska behöva stå där och behöva hålla sin egen häst... Även om det förhoppningsvis är väldigt långt kvar tills jag behöver ta det beslutet är det gott att veta att man inte, om jag inte vill, behöver se detta sista ögonblick...

Hur som helst, idag när jag åkte upp så tyckte jag fortfarande att hon inte var riktigt fräsch så Mia och jag tog en liten runda, jag barbacka men det blev bara några steg sen kände jag att det var höger fram som inte var OK... Men jag fortsatte gå lite med henne för att se vad som hände... Rent rörelsemässigt kliver hon på och tar ut steget förutom ibland när hon trampar på något... så förmodligen är det en liten äcklig hovböld på gång...
Jag har messat Micke och hoppas han kommer ut imorgon och kollar henne...

Samtidigt är jag glad över att jag är en något hypokondrisk hästägare som reagerar när det blir minsta lilla... Hennes hovar och hovkvalité är ju kanske inte hennes starkaste sida... Tyvärr... men det blir nog bra snabbt hoppas jag :)

Annars är hon grymt nöjd med att ha en jättehage alldeles för sig själv och bara strosa omkring och ta sig en galopp lite då och då :)

Speciellt har hon ju en riktig liten goding som matar henne och ser till att hon äter upp ordentligt :)

Jag kan lova att hela familjen Amundsson är väldigt måna om Ruban och så mycket uppmärksamhet som hon fått dessa dagar blir det svårt att slå... Till och med Mias pappa... som "inte" bryr sig om hästarna är där och klappar på ponnyn :)

Ha det gott därute, det ska jag!!!

Att inte lämna in rätt blankett...

Idag har jag fått förmånen att få rida en dam med mycket egen vilja och hon är nog en av de intelligentaste hästar jag stött på...

Hon är en sån där: First time learner :)

På grund av många olika omständigheter har hon under några år fått vila sig i form och detta är en dam som även om hon ger intrycket av att inte vilja jobba så är det en häst som vill jobba... fast hon vet inte om det själv än ;)

Dessutom är det en "tuff" häst alltså en häst med vinnarskalle och ett sto :)
Jag har studerat henne ett par gånger när Mia ridit henne för att se lite hur hon funkar och var gränserna går...
Lillan jobbar lite enligt konceptet management by fear aka hugg och spark... funkar inte det så magement by speed aka 30 m slängtrav... funkar inte det så management by cuttingsväng höger... hehehe...

Förra gången jag satt på henne så körde hon stenhårt med att försöka hugga mig i fötterna när jag bad henne ge efter för bettet :) Men jag är faktiskt ganska kvick i benen och den enda hon högg var sig själv... Och som sig bör för en smart häst försökte hon inte ens det idag :) däremot så var det mycket saker som hon inte ville göra...

Jag tänkte att vi går först... Nej, sa Lillan, det vill jag inte... Jo, sa jag det vill du...
NEJ, sa Lillan och körde några tjolahoppsansteg med bakbenen...
Åh, sa jag, jag och mina Les Vogt spurs har alltid velat rida tjolahoppsansteg men gärna fler och högre... och samtidigt som vi rör på frambenen...

Ruby tittade mycket misstänksamt på henne och vid ett tillfälle så tänkte hon nästan lägga sig i och hjälpa mig genom att sparka till Lillan... I hennes värld så uppför man sig inte på detta sätt när man har sadel och ryttare på sig... Då är det jobb som gäller och hålla på att krångla och busa... sånt gör man i hagen... Mia fick säga till henne att hon inte behövde uppfostra den andra hästen och att jag klarade nog mig själv... men hon höll ett rejält avstånd till den där rodeoponnyn under hela ridturen :)

Efter tre fyra gånger med olika typer av Tjolahoppsan/kosparkar började den omsorgsfullt tränade gräsmagen göra det lite jobbigt för damen att studsa runt med bakbenen, när hon nu fick flytta runt framänden oxå ;)
Då kom hon på att det var lättare att gå fram när benen klämde om.

Men det återkom en och annan... är du säker på att du inte ger dig om jag verkligen inte vill gå framåt när du trycker med benen? Varje gång fick hon samma svar... Ja, tjolahoppsansteg... fan vad skoj... mer av dem och rör på frambenen oxå... hehehe...

Nästa moment var att om du trycker med benen... japp då springer jag...
Till saken ska väl sägas att hon synnerligen nogrannt har lyckats anlägga en av de största gräsmagarna jag sett och att den inte är till fördel för en något envis dam som ska trötta ut en räka på ryggen...
När Lillan sa: Jag springer.... så sa jag: Fasen vad skoj jag har längtat efter att trava i slängtrav men du går i form annars har jag så svårt att rida i takt...  rider man inte i takt på en dam med stooor gräsmage går inte heller gräsmagen i takt... Så då var det en idiot uppe på ryggen som studsade runt och dessutom bankade ännu värre med benen... höll händerna jättehögt upp och allt detta ledde till att magen studsade i baktakt... Lillan insåg att ville hon vara i fred så gick man lite snyggt i skritt på tygeln :)

Jag tror att hela denna process tog ca 20 minuter för att sedan ge en väldigt angenäm ridtur de följande 40 minuterna :) Hon stannade i from, backade i form och när jag klappade om henne så gnäggade hon av glädje över att göra rätt... Underbara häst!!!

Hon svarade samlande på ben och hand och var sådär bara trevlig som en välriden häst egentligen är ;) Fast hon för tillfället glömt bort att hon är det... och dessutom så sitter det upp en liten ponnyräka och tror att hon vet hur det ska vara... UTAN att ha lämnat in rätt blankett...

På den sista delen av sträckan så skulle vi korsa en tomt... Här visar Lillan ytterligare en talang... Hon hade ju pustat i 25 minuter nu efter de första 20 minuterna av Jag vill inte... hon drar en cuttingsväng till höger... eller ja... gräsmage och kallblod... Jag skrattade lite åt hennes försök och sa att min lilla ponny med lockig man hade svängt och varit 50 meter iväg på samma tid som du gjorde ditt lilla försök... oj, oj, oj Lillan nu märktes det att det var lite kallblod i dig :)

Jag tror banne mig att denna hästen förstår varenda ord jag sa för vi han inte mer än över tomten och skulle precis kliva in i skogen igen då hon lägger en cuttingsväng höger så det bara dammade till... Jag tappade ena stigbygeln och blev väldigt mjuk i midjan... HAHAHA... Hade hon velat få av mig så hade hon vänt lite tillbaka och sen ytterligare en sådan sväng men det kändes mest som om hon ville visa mig att... vänta du bara... jag kan svänga :)

Jag var ju tvungen att erkänna att den var bra... klappa henne på halsen och fortsätta in i skogen...
När det var ca 150m kvar hem så kände jag i hela hästen att nu kommer det snart komma en sista diskussion... jag höll om med benen för att säga: Jag vet att du vet, att jag vet om att du vet vad som gäller... Lillan sa...nja... men jag VILL INTE... Och sen gjorde hon en caprioll... med frambenen i marken... Mitt svar var... Åh fan du kan de högre skolorna... mer av det och rör på frambenen oxå... Det roligaste var att just i denna stund kom det en hemtjänstbil körande och hon saktade nästan inte in... Precis när Lillan ger en synnerligen väl framförd uppvisning av hela de Spanska/Larumska högre klassiska skolorna... Tjolahoppsansteg med båda bakbenen samtidigt... Och huvudet högt upp... kospark höger/vänster... något misslyckad cuttingsväng vänster och till sist som avslutning... två studs framåt :) Innan hon nöjt stannade och frustade...
Tanten i bilen hon insåg att det var bäst att köra ner i diket och vänta tills uppvisningen var över... Lillan... ja hon sket fullständigt i den ganska bleka damen i hemtjänstbilen :) Jag... ja, jag skrattade gott och som vanligt var ju Lillans idé fullkomligt brilljant och jag ville ju ha mer av det och röra på framdelen oxå :)

Som sista finalgren tänkte denna lilla ädla dam göra en sista fuling och gå in i stallet med mig på för att skala av mig mot dörrkarmen... Mina Les Vogts påminde henne ganska skarpt att om du gör detta ja då blir jag rejält förbannad och då kommer det göra ont...

Att hon protesterade ute, japp det kan jag ta för det var inte mer än jag vill inte... men börja springa in genom dörrar... Oooops där är gränsen knivskarp och det är farligt... det finns inte med på kartan... Till Lillans förtjänst ska väl sägas att det jämfota gasellhoppet hon gjorde framåt var väldigt graciöst och hon tänkte egentligen inte alls gå in genom dörren...

Sen stod hon och fick fundera en stund med några bumpar av ben och lite hand för att komma ihåg att bump betyder ner med hjärnan :)

Detta är nog världens snällaste häst och hon vet precis vad hon förväntades göra, det var bara att hon inte riktigt ville göra det just idag ;)
Men det häftiga med henne är just att har du tagit igenom en sak, då sitter den där och du kan gå vidare... för i grund och botten är hon välskolad och vet vad hon ska göra :)

Tack snälla söta Mia för att jag fick stångas lite med Lillan idag :) Det var skoj!!!
 

Fel attityd...

Jag har nu funderat ett tag på om jag ska ta upp detta eller inte men... med tanke på de risker denna person utsatte andra för så tänker jag skriva om händelsen...

Kanske ska man inte hänga ut personer i en blogg men inget av det jag skriver är något jag inte kan stå för i verkligheten heller... Sen tänker jag "mörka" med att inte nämna några namn ;)

På lördagens tävlingar då jag red fram inför Cowhorsen Limitiden så såg jag hur en man på sin häst tog ett mycket olämpligt beslut...

Ni som inte varit uppe på Chappens tävlingsområde behöver kanske en liten beskrivning om hur området ser ut...

Vägen ner mot stallarna är kanske 3 meter bred, med elstängsel längs båda sidorna och här ska ju hästarna ha företräde... Den allmäna vägen, ungeför lika bred, från campingen är den väg som alla "icke häst" människor använder när det vill kolla på tävlingarna... Det är barnvagnar, barn, hundar, knallpulverpistoler och fulla människor... De flesta av dem har ingen aning om hur ont det gör att få en häst över sig eller ens att hästar kan sparkas eller trampas...

Visst nu kan man tycka att de får skylla sig själva om de kommer till en sådan här plats men jag anser att vi som representanter för Westernridningen har ett ansvar för att se till att det inte händer olyckor och att vi föregår med gott exempel...

Hur som helst... denne man... som jag fick reda på dessutom är en Holländsk Cutting tränare... fick den "brilljanta" idén att hans häst behövde lite cutting träning... På vägen ner mot stallarna... över den allmäna vägen...

Hans medhjälpare/flickvän fick agera ko och till hans fördel ska jag väl säga att hästen hakade på snyggt... Mitt bland barnvagnar, barn och andra...

Jag tyckte att detta var otroligt olämpligt och då NCHA sverige hade sitt tält precis brevid framridningsbanan red jag dit och en av styrelserepresentanterna som själv tävlar aktivt fanns på plats... Jag påpekade att Cuttingtränarens uppträdande kanske inte var så lämpligt och att det bore ju bra om någon berättade detta för honom...
I min lilla värld så trodde jag att NCHA sverige ville ta ansvar för sina europeiska medlemmar som på ett eller annat sätt tävlar här hos oss... Men icke...

Det svar jag fick var ett litet spydigt... Då får du väl rida fram till honom och säga till honom då...
Jag vet inte vad han tänkt sig... Att jag inte skulle våga säga till eller helt enkelt tyckte han att det var helt ok att träna cutting mitt bland civila icke häst människor??? Eller var det helt enkelt för mycket för NCHA att faktiskt säga till en av sina medlemmar, som är tränare att allt är inte ok bara för att man är tränare?

Min enda fråga var: Vad heter han?
Jag fick namnet och red fram till mannen.

Excuse me sir... Sen sa jag till honom, med hövlig ton, att det inte var lämpligt att träna cutting på det ställe han valt då många familjer, djur och andra passerade just där...

Det jag fick tillbaka var ett snorkigt: Did you travel all the way to tell me that?

Min hövlighet var som bortblåst och allt jag fick fram var: Yes I did!!!

Han sa: Well I can quit if you would like me to...

Inte ett ord om att... hoppsan det var kanske lite tokigt att träna här eller ens en tillstymelse till att han agerat olämpligt. Snarare var hans attityd att jag var supertöntig som ens bemödade mig med att säga till... Honom... proffstränaren från Holland...

Det gick några sprintar i skallen på mig och jag avslutade med:
Yes, I would like you to quit before an accident happens.
Sen red jag iväg och var tvungen att andas en stund innan jag svalnat av tillräckligt mycket för att prata igen ;)

Tack och lov så slutade tränaren att träna just där och då och det ska väl ge honom någon slags cred för det... Men i övrigt så plockade han inga pluspoäng den dagen hos mig...
Det må hända att många tycker att jag överreagerade och inte borde brytt mig men jag kan lova att jag inte hade förlåtit mig själv om det skett en olycka och jag kunnat förhindra den... Jag vet att jag hade gjort exakt samma sak igen om det hade behövts...

Det enda jag ångrar är att jag inte red tillbaka till NCHA sverige och berättade vad jag tyckte om deras lama inställning... men det får jag ta nästa gång jag ser dem...
Jag hoppas att det bara var denne persons inställning att inte bry sig från styrelsen och att alla andra givetvis hade tagit detta på ett bättre sätt...

Eller så är det helt enkelt så att är man tränare... och dessutom från ett annat land... så får man uppföra sig precis hur som helst för dessa personer är ju uppenbarligen frälsare för sporten???

I min värld funkar det inte så, det spelar ingen roll hur många världsmästartitlar eller hur mycket pengar man har. Agerar man på ett olämpligt sätt så är det väl himla bra att någon säger det till en, annars kan man ju aldrig ändra på sig.

Men det kanske är jag som har Fel attityd i detta...

Nästa inlägg från Chappen kommer vara mycket mer positivt :)
Nu ska jag åka in med Olivia och kolla på IceAge 4 i 3D...

Ha en underbar dag därute...
Det ska jag :)

Cowhorse klasserna...

Nu har jag fått in filmerna från Chappen.

Tack snälla söta Mia för att du filmade dem. Det är så grymt nyttigt att se sig själv rida och se alla "skavanker" man håller på med ;)

Men en sak kan ju sägas... Det kan bara bli bättre... Jag är inte nöjd med min egen ridning, blir lite frustrerad på att jag sitter och pillar och duttar istället för att bara rida... Suuuuck, men, men nu vet jag så nu kan jag göra något åt det. Tyvärr blir ju inte tillfällena när man blir filmad jätteofta...

Hur som helst scoren för reiningdelarna är helt riktigt bedömda och jag får jobba på att det ska se mer avslappnat ut... Det syns även ibland att Ruban fokuserar lite mer på allt runtomkring än mig ;) Men det kommer så småningom. Framförallt i Limitiden precis när kossan kommit in så tittar hon upp på vallen istället för att fokusera på kossan... hahahaha... jag fick lite snabbt påminna henne om att det var kojobb vi skulle göra :)

Anyway, enjoy :)

Cowhorse Rookie

Cowhorse Limited




Ha en underbar dag därute det ska jag :)

Ruby njuter av att ha lite semester i en stooooor gräshage ute i Larum hos Mia :)

Chappen 2012...

Som vanligt är huvudet fullt av intryck och funderingar efter en vecka på western sveriges största meeting... Både bra och mindre bra saker...

Men i det här inlägget tänker jag bara skriva om hur det gått för Ruby och mig, det kommer komma fler inlägg om denna tävling men jag måste sortera alla intryck först. Men först vill jag bara tacka Mia som var groom och sidekick!!! Utan henne hade veckan inte varit den förmodligen bästa leriga vecka vi någonsin haft!!!

Vi kom dit i tisdags och tack vare min pappa slapp vi, Mia och jag sova i tält, det har emellanåt spöregnat den här veckan...

Första starten var i tisdags kväll men innan dess hade vi chansen att få komma in på tävlingsbanan och ta in alla intryck ;) Bra, tycker jag då detta i särklass är den största tävling Ruby har gått och banan är stor med flaggor, mycket publik och reklamskyltar här och där.
Men hon bevisade ännu en gång att hon är så jäkla cool och efter några varv men öronen som scannade området, några tut och lite stepp så varvade hon ner och jag kunde jobba henne i skritt, trav och galopp. Hon/vi blev till och med rammade när vi varit inne på banan i typ 5 minuter... grrrrr... jag blev jättearg men andades och försökte snabbt släppa det för Rubys skull. Visst kan hästar hoppa till och springa in i andra men är man tränare kanske man ska se till att ha lite mer kontroll...
Nåja, Ruban brydde sig inte och det var det som var det viktiga, efter framridningen fick hon gå in i boxen och äta lite.

Då började det spöregna... SPÖREGNA!!! Men är det utetävlingar kan man inte välja väder så det vara bara att klä på sig och ge sig ut i spöregnet och upp på framridningsbanan... Här var det mer lervälling än sand så att rida fram mer än skritt och lite trav, en kort galopp var inte att tänka på, jag undrar hur många av de hästarna som reds där kommer få eller har senskador efter denna vecka?

Precis när jag skulle in på banan slutade det att regna och solen kom fram :) Men inne på banan var det ju fortfarande lervälling... Det var bara att anpassa ridningen efter underlaget och jag tog det luuuungt... Detta gav en score på 66p och en 20:e plats av 31 starter. Men det jag är nöjd med är hur Ruby tog hela den galna upplevelsen att vara på High Chaparall :) Hon var cool och bedömningen var helt rättvis.

Att stå uppstallad i plaststallar med ösregn och ca 270 hästar runt sig bekom henne inte ett smack utan hon var nöjd och glad och mumsade hö med medans hon spanade på allt som hände runtomkring.

Onsdagen bjöd på lite bättre väder och vi hade våran första cowhorse start Rookie Limited... Dock var det lite skurar på morgonen och det behövdes fylla på sand inne på banan men till slut var det dags för oss... Framridningsbanan blir lätt tung när det regnar och återigen det var inte lämpligt att göra mer än att jogga fram och få igång musklerna... Jag är så glad över att jag packade ner täcken så hon höll muskelmassan varm hela tiden och jag på så sätt kunde "fuska" mig lite igenom uppvärmningen... Jag bestämde mig redan på tisdagen att inte försöka stoppa inne på banan då det i mitt tycke var för tungt. Vi ska inte vara bäst iår utan om ett par år :)

Men in igen och den här gången taggade hon igång och reiningen blev "något" springig... hahaha.... nä men reiningen är en tidsgren ;) 63.5p
Sen kom kossan... Jag tog det lugnt men satan i gatan vad hon är duktig min ponny... Hon jobbade på och målet att inte tappa den funkade kanon... Visst, jag kunde tryckt på mer... men jag har bestämt mig för att inte riskera att tappa en ko de första tio starterna för att sätta vad som förväntas på plats :)
Scoren för kodelen blev 70p och sammanlagt ledde detta till en 11:e plats av 21 starter...

Återigen tycker jag det var rättvist dömt :)

Ruby och jag i Cowhorse Rookien... Foto MalinsPictures.se

Många fler fina bilder från chappen finns på hennes sida :)

På torsdag och fredag hade jag inga klasser att rida men Per lånade henne på torsdagen och hjälpte till i någon Cutting klass... Hon skötte sig även här och så många kor har hon inte sett på en och samma gång :) Vid ett tillfälle kom hela flocken mot henne ca 30 djur och hon piaffade med öronen framåt och bara frågade vilken ko hon skulle jobba...eller om hon skulle valla allihopa på en gång :) Sötlöken...
Per tyckte nog det var ganska skoj att sitta på henne lite för han kom ut med ett leende... hehehehe....

Fredagen fick hon ledigt och det behövde hon... Vädret var återigen spöregn och med någon promenad så var hon mest nöjd med att stå i sin box och äta hö :) Underbara häst som trivdes så bra på tävling...

Lördagen var det dags igen en Cowhorse Limited med 20 starter. Vädret var uppehåll men på grund av att de lagt in extra mycket sand inne på banan för att det varit blött var det fortfarande tungt.
I reiningen var hon ändå så mycket mer på och lyssnade på mig och det kändes istort sett bra... En sak som jag ska träna på extra mycket är bytena... där får jag inte till mig men det är bara att ge sig fasen på att det nu ska funka... Stoppen bad jag inte mer om än några samlade och visst även här hade jag kunnat spänna bågen lite mer men jag valde att inte göra det den här gången...

Kossan kom in och hon jobbade på den bra... planen höll och vi tappade inte den här heller :) score 72p, klassen näst högsta koscore :)
Allt som allt ledde detta till en 4:e plats och vi fick ta del av en priscermoni... ytterligare en erfarenhet till erfarenhetsboken ;) Hög musik, publikjubel och fanryttare med stora fladdrande flaggor i full fart runt arenan... Hon stod som ett ljus och bara klippte lite med öronen :)

Jag kan säga att denna vecka har Ruby gått på tomgång eller lite på ettans växel, det finns hur mycket som helst kvar att ge och det ska bli spännande att börja gasa så småningom :)

Per... hehehe... gick in i tävlingsmode ganska snabbt och tycker att jag gott kan trycka på lite mer :) Jag vet... men det kommer, hon är alldeles för talangfull för att inte skynda långsamt...

Tack Per och Johanna återigen för att jag fått förmånen att förvalta denna lilla rubin... Vi kommer absolut skåla i rosa bubbel många fler gånger framöver :)

Jag har filmer på båda ritterna och kommer slänga upp dem här när jag fört över dem till datorn... måste rensa hårdisken lite...

Ha en underbar dag därute det ska jag, för jag ska hämta resten av familjen nu :)