Tårarna rinner...

Nerför hästens kinder men det syns inte för en häst kan inte gråta... Givetvis syftar jag på FEI world reiningfinal startande Craig Schmersal och hans vidriga hantering av hästar.

FYYYYYY FAAAAAAN!!! Jag blir så arg, hur kan man ens få titta på en bild av häst när man behandlar dem så?
Tårarna rann nerför mina kinder iallafall och det gör ont i magen av att se detta... Hästen ser ju helt död ut och maken till att slita, dra och sparka en häst på en framridningsbana har jag aldrig sett förut... Det värsta av allt är ju vetskapen om hur mycket misshandel den stått ut med innan för att bli så uppgiven som den är :(

Jag har tidigare sagt att jag inte ska hänga ut folk negativt här... men nu är fanemig måttet rågat och från och med idag kommer jag fota, filma och framförallt namnge de idioter som förstör min sport genom att bete sig på det här sättet. för det finns en del svenska ryttare som inte är mycket bättre än äcklet Craig Schmersal!!!

Förmodligen kommer detta göra att jag kommer skaffa mig både ovänner och kanske till och med fiender men det skiter jag i. Kanske kommer det även att falla mig i fatet och i min förhoppningsvis framtida tävlingskarriär... MEN, hästar ska inte behandlas på det här sättet och jag som älskar hästar kan inte och vill inte stå tyst och titta på! För då är jag lika delaktig i misshandeln...

Varför kan man inte bara vara snälla???

Wannabe poliser...

Jag blir alltid lika förvånad när man träffar på dom... De där poliswannabes... Eller vakterna på uteställena... Igår var vi ett helt gäng som skulle gå ut och fira Linas födelsedag, alla var propert klädda och ingen var överberusad, alla var på gott humör och vi stod lugnt och stilla i kön på väg in. Men när vi kommer fram till entrén så givetvis står det en riktig gris till vakt där... Och givetvis är det en av oss som inte fick komma in... Den här gången drabbade det Ajje... Suuuuck, det är så jäkla trist att en rolig kväll ska sluta så trist. Det sjuka i det hela var att vakten sa att Ajje hade bråkat i kön... Jo om skratta, prata och ha skoj är lika med att bråka så då gjorde han ju det :) Nåja, jag och Ajje gick till vårt hotell och skulle gå tillbaka efter en stund men... Hahaha... Vi somnade istället :)

Innan grisvakten "gjorde" sitt jobb var kvällen huuuur trevlig som helst och det var grymt skoj att träffa gamla nära och kära igen...

Undrar hur mycket vuxenpoäng det är på att tycka att festen innan festen alltid är det bästa på kvällen och att discodancing inte lockar lika mycket längre :)


-ofcourse I am using my iPhone for this...

På G igen...

Ja verkligen... Ruby har nästan fått lite gräsmage och jag kan nu med gott samvete rida lite igen :) Yiiiiiihaaaaa!!! Visst tävlingsässongen har ju totalt skitit sig men det spelar ingen roll, Ruby är på rätt spår igen. Hon har fortfarande problem med att äta hösilage men gräset funkar kanon... I höst eller ja på sensommaren kommer jag se till att ha ordentligt med höpellets hemma så vi inte hamnar i samma skitsits som det varit under våren. Men nu är hon så bra att vi äntligen kan åka på kosseclinic...Wiiiiiii :) den 4-6 juni skall vi valla kossor i Tidaholm :)

Vaddå? Jag är ju en riktig tuffing :)

Jag undrar om hon blir så som jag tror... en riktig liten Bitch som typ kommer säga till kossorna... Kom inte hit för då äter jag upp dig :) Hahahaha... man säger ju att hästen blir som ägaren och det stämmer nog.... Fast det är klart jag är ju alltid försynt och tillbakadragen ;)

Jag har ridit henne nu tre dagar, tre korta pass på banan för att ta igenom en del grejjer som fallit tillbaka, typ, vaddå ska man ha bett i munnen...bläääää... äckligt :) Va? gå undan för skänkeln...näää, den springer vi ifrån... eller favoriten, gå igenom en grind??? Nej, fyyyy f****n, vet du inte att de äter upp små lockiga hästar som mig :) Till frukost!!!

Hahahaha... Hon är ju en snabb häst i både tanke och kropp så det gäller att förklara lungt och sansat... och att det inte egentligen finns några alternativa vägar utan att rätt väg alltid är den enklaste att välja för hästen... Phuuuu... det är liiite tålamodskrävande att sitta varv efter varv och andas och bara typ säga; såja hjärtat det är bara att flytta undan rumpan lite... Medans, Ruby tolkar det som, hjäääälp nu ska vi springa fooooort.... hehehehe... Men det är en smart häst och så fort hon fattar då kan hon det :)

Nu, ska jag dra på mig jeans och boots och bege mig till stallet, jag och Anneli skall ut på en runda i skogen med pållarna... Känner att både jag och Ruban behöver avbrott från ridbanan.

Nästa vecka drar jag till Prag några dagar med jobbet och då kommer Ruby få ytterligare nästan en vecka på sig att äta gräs :) Sen är det ett par finslipningsdagar med kostopp och vändningar innan vi åker till Tiahölm :)

Ha en underbar dag därute, det ska jag :)

Sixpack...

Har under en tid haft en intressant diskussion med Per angående ett inlägg han håller på att skriva till sin blogg... och känner att jag måste göra en spinoff på delar av det... Jag tänker inte förstöra nöjet med att avslöja för mycket vad det kommer handla om förutom att jag som sagt tänker plocka upp en liten detalj som jag själv har funderat mycket kring :)

Nämligen hästens sixpack... eller bukmuskulatur...

Genom åren har jag hört massor om att man måste stärka hästens ryggmuskulatur och bakdelsmuskulatur... Övningar som främjar detta och som lösgör framändan av hästen... Men ju mer jag funderar på det så blir det ju mer och mer uppenbart... Det är ju faktiskt hästens bukmuskulatur vi vill stärka. Visst hästen bär oss på ryggen och dessutom på en av de svagaste delarna av densamma. Därför måste ju ryggen lyftas för att inte ryggraden och alla ligamenten skall ta skada av att få en klump med människa på sig... Vad lyfter då ryggen?

När jag läste massage för hundar och hästar på Axelssons så pratade vi mycket om extraherade och kontraherade muskler, alltså om en muskel sträcks ut måste en annan muskel dras ihop för att kompensera... Lite tycker jag att det är fel att säga att hästen jobbar med sina ryggmuskler när vi rider... För egentligen vill vi ju att dessa muskler skall verka fjädrande och vara mjuka inte hårda och spända... Så alltså vill vi att dessa muskler skall vara extraherade... hehehe... dessutom går ju den så passande namngivna muskeln den långa ryggsträckarmuskeln där oxå... Visst ryggmuskulaturen måste jobba och kommer att vara aktiv vid rätt ryggverksamhet men detta kommer ju inte funka om inte hästen har hjälp av en kompenserande muskelgrupp.... Tada.... nämligen rectus abdominus och Obliquus Externus Abdominis, de raka och snea magmusklerna...

Bilden till vänster är inte på en häst men den tydliggör ju verkligen vilka muskler jag pratar om :)

Under alla år i skolan och när jag tränat olika sporter så har jag fått göra situps... I många olika former men kontentan har alltid varit densamma... För att stärka upp ryggen måste magmusklerna vara starka. I ridningen pratar man ofta om sin korsett och att det är just bukmuskulaturen som gör att ryttaren kan sitta i balans och rida hästen med sätet... Eller få kraften bakifrån och framåt... hehehe... lite som samling bakifrån... Alla som idrottar tränar sina magmuskler just för att ryggen och bakdelsmuskulaturen skall kunna utnyttjas till max.

Visst det går kanske inte att översätta direkt till hästen då den går på fyra ben medans vi tvåbeningar har mer behov av att stabilisera upp våra gängliga kroppar men principen är ju detsamma... för att kunna sträcka ut och använda rygg och bakdelen behöver vi support av vår mage :)

Här är en skiss på hästens muskelgrupper och ni kan titta närmare på muskelgrupperna 49 och 50...

Detta hittade jag om deras funktion efter en übersnabb sökning på nätet :)

49: Hjälper de sneda bukmusklerna. Böjer f.a. bröst och länd. Böjer sacralleden i korset. 

50: Fixerar ryggkotpelaren. Framåtför den ventrala delen av bäcken och humerus. Böjer bålen ventralt. 

Hmmmmm... så att... om bukmuskulaturen drar ihop sig så böjs bl a bäckenet och sacralleden och dessutom för fram bäckenet och humerus alltså skjuter på bakdelen och lyfter bogarna....

Varför pratar man då inte så ofta om dessa muskler hos hästen? Varför fokuserar man på rygg, länd och bakben? När kanske en stor bov i dramat är just att hästen har dåligt utvecklad bukmuskulatur... 

Och den viktigaste frågan av alla... Hur fasen får man en häst att göra situps?

Svaret är lika självklart som totalt förvirrande :) Nämligen sidvärtes rörelser och skolor... Om man tittar på skissen på hästen så ser man att bukmuskulaturen ligger lite ut på sidan istället som på en människa precis mitt på magen. Alltså när vi ber hästen böja sig sidvärtes så ber vi bukmuskulaturen att dra ihop repektive sträcka ut sig... Därför är det ju såååååååå viktigt att detta funkar innan vi ber om mer samling eller mer ryggverksamhet... Har hästen inte stödet i buken kommer den inte orka några längre stunder att lyfta upp sadel och ryttare för att kunna jobba rätt och avslappnat... 

Detta kanske är solkklart för er alla därute men först nu på senare tid har polletten trillat ner hos mig... Varför jag egentligen gör alla skolor och sidvärtes rörelser med min häst... Visst det är ju coolt att kunna dansa fram på en mjukgjord häst och flasha runt med bakdel och framdel åt olika håll med bara pyttesmå hjälper... men helt ärligt inte förrän jag faktiskt började fundera på vad vilka muskler gjorde vad så förstår jag vikten av detta och varför jag och Ruban skall traggla runt i detta :) 

För att kunna göra 25 meters slidestop, spinna snabbare än en trombon, vända innan kossan hunnit fatta att vi vänt, aldrig tappa kossan, starta alla rörelser bakifrån och fram, piaffa och passaga, göra levad och caprioller samt göra tempoväxlingar så det bara dånar i banan :) Men framförallt för att Ruby skall hålla länge så vi har många år på oss att dansa tillsammans :)

Ha en underbar dag därute det kommer jag att ha :)

Det där med att spänna/binda in...

Ruby är en känslig häst :) En riktig dramaqueen och till på köpet en liten perfektionist, när hon inte förstår eller missförstår eller helt enkelt inte vet vad som förväntas av henne så överreagerar hon... Inte så att hon blir dum eller istadig utan hon varvar upp och börjar stressa.

När hon stressar höjer hon huvudet och kortar upp kroppen, blir spänd som en fjäder och studsar fram...hehehehe... inte bockar men hon går inte avslappnat.

Jag har genom åren ridit in och ridit till ett antal hästar, dock är majoriteten av dessa inom hopp/dressyr. Inte en enda gång hörde jag talas om idén att binda upp hästen i sig själv eller i sadeln... Inte förrän jag började med western fick jag höra talas  om detta konceptet... När det gäller unga eller outbildade hästar har det bara funnits en väg... tid och tålamod!!! Inte hålla på med massa draigenmunnen eller tvinganerhuvudet skit :(

Många inom western tittar snett på klassisk ridning och tycker det är snudd på djurplågeri med nosgrimmor och olika bett... Men va FAAAAN!!!

Hur ser det ut i vår sport? Bara för att man har ett horn på sadeln och splitreins betyder det inte att man är en duktig hästmänniska... Grrrrrr... Shit nu eldar jag upp mig igen...

Back to my track :)
Om jag skulle välja att binda in/ner/runt (eller åt vilket håll det nu förespråkas) Ruby så får hon inte chansen att visa när hon inte förstår. Är det sjysst?
Jag menar, ingen häst gör saker på rent djävulskap... även om det ibland verkar så... Det finns en anledning till varför en häst bits, sparkas eller protesterar på annat sätt. Varför den går emot bettet, handen eller skänkeln... Kanske har den helt enkelt en dålig dag... Det har jag ibland, inte fasen sitter jag upp på en häst då... Istället mockar jag skit och försöker putsa utrustning och sånt som är tråkigt men ändå bra att ha gjort :)
Det har jag lärt mig iallafall av mina läromästare, hästarna, att inte rida när man inte klarar av att förklara :) Det är ingen idé och det är så himla lätt att förstöra lång tid av det man byggt upp.

Igår satt jag upp på henne för första gången på typ en vecka, hon har ju gått på bli tjock diet och jag har haft ryggskott... Hon är ju byggd som en liten racer med korta snabba muskler... Detta gjorde att jag kände att hon blev überspänd när jag satt upp, dessutom överreagerar hon på splitreins när de nuddar henne och hon far iväg till både höger och vänster :) Nåväl, efter några steg insåg jag att, antingen kommer vi ha en fight om huruvida hon skall gå lungt och avslappnat eller så får jag vara smartare än henne... Jag valde att sitta av och leda henne några varv på banan... Detta resulterade i två saker, ett; Ruby slappnade av och kopplade på hjärna i arbetsmode istället för flykt/panik mode, två; jag kunde plocka upp en massa sten från banan och därigenom avdramatisera hela rida på banangrejjen :) När jag sen satt upp var hon mer avslappnad och visst, tyglarna är fortfarande skiiiiitäckliga när de killar henne men det blev inte så dramatiskt utan mer ett par steg åt sidan och lite tempoökning :) Jag valde dessutom att stanna och bara stå still mycket under passet och då framförallt i början av passet... Detta lugnade ner henne ytterligare... Så jag satt på henne kanske i 40 minuter men då stod jag nog still i 20 av dem :)

Jag hade kunnat välja ett annat sätt att tackla situationen...eller NEJ!! det hade jag aldrig valt men det är nog inte så ovanligt att välja detta... Att slänga på kärringtyglar, noseband eller binda upp henne i sadeln...
I min värld är detta tortyr!!! Visst i extrema fall kanske detta skulle behövas men då måste alla andra vägar ha prövats och detta skall utföras av någon som verkligen vet vad han/hon håller på med... Jag kan helt ärligt erkänna att jag vare sig har kunskap eller erfarenhet nog att ta till sådana här metoder.
Om jag väljer den här vägen kommer jag nog få en häst som visserligen går extremt lågt med huvudet eller känns mjuk i munnen.... Men det är ju inte ärligt!!! Jag vill att min häst ska säga JA, JA, JA när jag ber henne om något.... Inte känna, shiiiit nu måste jag lyda annars blir jag straffad.... Eller fyyyy, nu kommer det där äckliga bettet eller nosebandet igen... Nej, min häst är min partner och vän!!! Jag blir mörkrädd när jag ser folk som har alla dessa skitsaker på sina hästar...
VARFÖR? Klarar ni inte av att hantera dem utan? Eller är ni rädda för att behöva lära er rida?
Återigen, är man så duktig att man klarar av att rida med hjälptyglar så behöver man dem inte...

Visst det är sjuuukt jobbigt att sitta ett helt pass för att få Ruby att slappna av och söka sig framåt neråt... Det är sjuuuukt jobbigt att precis när hon slappnar av så händer något som gör att man får börja om igen... Eller som nu det är sjuuuukt jobbigt att känna att vi har klivit tillbaka till den nivån vi var på i September i ridningen och att det kommer ta lång tid innan vi är på samma nivå igen... Men helt ärligt.... är det inte värt det i sista änden? När man kan sitta och bara dansa med sin häst, utan tvång och bara med en trimmad Ruby som bara säger: kom igen för fasen nu kör vi :) Hon kommer aldrig få chansen att fråga hur jag menar eller vad jag vill att hon ska gör om jag tvingar henne. Hon kommer heller aldrig få chansen att säga, jag orkar inte mer nu, om jag tar till mekanisk hjälp.

Jag blir mörkrädd när jag läser, ser och hör från så många att binda in, hjälptyglar är en naturlig del av unghästens utbildning... Testa tömkör hästen eller ännu hellre tömkör dig själv och se vilken inverkan bett, bosal och tyglar har för inverkan...

För flera år sen var jag på kurs med Curt Pate...Han fick in en extremt rädd och hysterisk holsteinare... En häst som hellre drog över två meters gallergrindar i rounpennen än att låta honom gå fram till den... Den hästen krävde extrema åtgärder och Curt valde att fånga den med lasso och lägga ner den... Det var otäckt att se på men i slutänden insåg hästen att Curt inte tänkte äta upp honom :) Tyvärr tror jag inte att ägarna kunde upprätthålla detta för min uppfattning av dem var att det va de som gjort hästen till det nervvrak som den var... Oooooh lilla plutten är du rädd för ridhuset... ja, ja då tar vi en annan väg...

Helt ärligt undrar jag om den hästen fick vara kvar i livet eller om den avlivades, vilket vore en skam för det var en otroligt vacker häst...

För någon vecka sen var jag iväg med Ruby till EWR:s bana på Westernridningens dag. Detta var första gången som hon var ute på något som liknar tävlingsförhållanden... Hon fick stå kvar i trailern en stund för att bara stå där innan jag lastade ur. Sen gick jag en sväng med henne, visst hon studsade runt lite och tyckte att Affe med lasso var typ det läskigaste som funnits någonsin :) Men hon knatade glatt med mig runt ändå. När jag sadlat på och suttit upp så kom vi typ 15 meter innan hon slog på tvärstoppet :) Mitt på parkeringen där det var som mest liv runt om bestämde fröken sig för att: Oj nu måste jag kolla in läget... Hon stod blickstilla i säkert 10-15 minuter och öronen gick som propellrar på henne, till slut tog hon den där förlösande sucken, började tugga, huvudet sänktes och öronen pekade rakt ut åt sidorna istället. Då visste jag att nu är hon klar :) Jag bad henne att gå framåt och sen efter det var det inga problem att röra sig runt banan eller att tackla allt som pågick där.
Visst det var ingen tävling och visst hon är lite oriden och visst reiningprogrammet var varken felfritt eller speciellt snygga...men va fasen... Vi hade skoj och hon visade att hon klarade av allt möjligt från dummies på slädar till publik, skränande speakerbås och annat som kommer finnas runt en tävnlingsplats :)

Finaste Ruban och jag uppe på EWR RC :)

Kyra Kyrklund har sagt att vill man bli bra på något skall man göra det i 10 000 timmar. Rider man en häst en timme om dagen sju dagar i veckan tar det 32 år... Hmmm... så alltså finns det få människor i Sverige och bland tränarna som har den erfarenheten och tidsaspekten....

Mycket intressant då hur man kan åka typ till USA i två veckor, köpa en färdig häst och sen bli tränare i Sverige.... Förmodligen har jag fler ridtimmar än dessa... :)

Ha en bra dag och kom ihåg att tålamod är en dygd...hahahaha... jag tränar på mitt just nu iallafall :)

Långt avbrott...

Ja, det var onekligen ett tag sen jag var här inne... Jag har helt enkelt inte varit sugen på att blogga. Inte så att det inte har hänt något eller att det har hänt något omvälvande, utan jag kände helt enkelt att det var dags att ta en liten paus :)

Under ett år drygt har jag haft bloggen som en slags kanal att skriva av mig och med detta så har jag ju valt att dela med mig av mitt liv till kända och okända... På gott och ont ;)
Det som varit tråkigt är att jag ibland inte kunnat eller velat skriva om det som händer fast det är kanske just det som jag skulle ha behov av att skriva av mig. Jag har under några veckor nu funderat på om jag verkligen vill ha kvar bloggen eller inte... Jag är nog inte riktigt klar med den tanken än :)

Det är dock superskoj att det är så många som följer mitt liv, och från alla delar av världen, Singapore, Australien, Usa, Tyskland, Ukraina osv... Undrar vilka ni är? Men ni är varmt välkomna :)

Liten kort uppdatering av vad som händer kan jag skriva ner här :)

Ruby äter gräs och går sakta men säkert upp i vikt :) Jag har inte riktigt kommit igång med ridningen än men nu är hon såpass bra att det är dags att börja träna lite försiktigt... Dock har jag åkt på värsta ryggskottet så jag väntar på min tid hos kiropraktorn imorgon torsdag... Hoppas hon kan lossa det som sitter fast...

Ruby leker med vattensäcken...hehehehe.... Bustroll :) Men hon börjar se fin ut i kroppen.

Sen ska jag nästa vecka åka till Prag med HoI 9:orna. Det ska bli superskoj och förutom den typ 20 timmar långa bussresan så är Prag en überfin stad och jag kan varmt rekomendera ett besök där.

Ja det var väl de stora sakerna som händer just nu :)

Nu ska jag jobba en stund till sen är det stallet som hägrar. Tänkte att jag skulle tömköra henne idag om min rygg pallar med...

Ha det bra därute alla.