Min största konkurrent...

Jag har fått massor input den sista veckan och jag har funderat mycket över min plan, träning, satsning och hur vilken nivå jag ska lägga mig på...

Anledningen till detta är många kloka och för den delen okloka tankar bland goda vänner ;) Tack alla ni som stått ut och bidragit med era åsikter det har varit nyttigt att se saker och ting från olika perspektiv.

Jag måste erkänna att hoppningen var så mycket enklare på ett sätt... När man var stabil på 1.10 så satsade man på 1.20 osv... här i western är gränserna mer gråzoner och ena veckan kan en sak funka för att nästa vecka gå tillbaka tre steg :)

T ex spin... För fyra veckor sen var Ruby centrerad runt sitt pivåben men ingen fart. I tisdags tryckte jag på henne för typ första gången och hon fick fart... tyvärr innebär det oxå att hon istället för att vara centrerad nu slirar runt med bakdelen... vem har gjort fel? Jo, jag... men ändå inte, det var läge att öka farten lite och hon är redo för det men nu behöver hon sätta ihop de pusselbitarna... centrering och fart.
 Hon måste oxå lära sig att växla mellan dessa lägen, sakta centrerat och med mer fart...

Vad är det då som får henne till det eller inte får henne till det?
En enda sak... Jag som ryttare...

Jag har under veckan fått höra från flera håll att är man för snäll mot hästarna så kommer man ingenstans... och det gör mig förbannad samtidigt som det ligger en viss sanning i det...

Att vara taskig är en quickfix och inget kommer någonsin få mig att tvivla på detta... Det är sjukt frustrerande att se en del mycket yngre hästar som har kommit mycket längre än Ruban och jag men frågan är om de är lika fina om fem, tio år?
Jag hoppas det...
Ibland så sitter jag där och tvivlar på mig själv och det sätt jag vill utbilda henne... ibland kan jag nästan gråta när hon för 1000:e gången kör upp huvudet innan galoppen... Vad fan gör jag för fel? Tänker jag och tanken att ta de värsta jäkla drawreinsen och dra ner huvudet far genom huvudet... men har jag någonsin hämtat dem och gjort slag i saken? Nope, varför? Jag vet innerst inne att detta inte hjälper i längden utan att det enda rätta är att lära rätt och rida igenom detta men faaaaasen vad sjukt svårt det är ibland...

Dock har jag återigen insett att jag måste höja min lägsta nivå och faktiskt våga be om mer kvalité... Jag vet att även om jag blir "tuffare" i min ridning kommer jag aldrig bli elak mot Ruby... Jag kan inte det ;) Men helt klart är att hon nu börjar få sina grunder väl på plats och det är dags att snäppa upp ridningen en hel del... Jag vill inte harva runt på samma nivå hela tiden ;)

I helgen tävlade jag mot en del duktiga ekipage och framförallt tävlade jag mot Anneli och Lucky... Det är då jag taggar upp och rider bra, när jag vet att jag måste prestera bättre än jag egentligen kan... hehehehe... även om jag igår hade planen att få minus för undertempo och mycket riktigt fick det oxå så rider jag väl och noggrant med motstånd :) Ibland måste man misslyckas för att lyckas på riktigt ;)

I torsdags och i lördags var jag ute i Tromtesunda och red med Anneli och shit vad nyttigt det var och vad jag höjde mig och Rubans lägstanivå...

Så jag har insett att min absolut största konkurrent, alla kategorier är: Jag själv :)
Jag kommer aldrig rida bättre än jag själv väljer att göra, aldrig utvecklas mer än jag pressar mig själv, aldrig komma högre upp än jag tänker att jag kan...

Sen att ha någon som man kan jaga eller som man vet jagar en själv, ja det är ju lite av turbobränsle för ens egna prestationer.

Nä nu är det dags för jobb igen :) Ha en underbar dag därute :)

Såg precis på Facebook att Colonel och Truly fått en hingstunge inatt... Grattis till Fam Larsson, kan tänkas att han blir en riktig fining :)

Yes, jag diskade mig... TVÅ gånger...

Så var årets första tävling avklarad... Resultat, Trail E; 1:a, Trail D; 7:a, Pleasure D; 4:a, Reining E; DQ och Reining D; DQ :)

Hon börjar bli fin :) Foto: Therese Jönsson

Mest nöjd är jag helt klart med DQ nr 2, DQ nr 1 och sen 1:a placeringen...
Varför? Jo,vinsten i Trailen var skoj för Ruby gick riktigt bra, hon ställde upp och jag red bra :)

DQ i två reiningmönster: Redan i första reiningen så kom det som jag känt ska komma och som nu behöver "tuktas", en något taggad "Show smart" Ruby... hehehe... Hon har massor med egna ideér om hur reining ska utföras, vilket tempo som ska hållas och när momenten ska utföras...
Dessa kombineras givetvis inte med mina ideér eller för den delen med det givna mönstret ;)

Ruby är helt övertygad om att:

1: Reining är en tidsgren!!! Punkt, slut och Stjärnstopp :)

2: Hon kan samtliga mönster alldeles själv och jag ska bara hålla i mig i hornet och inte lägga mig i så himla mycket :)

3: Stopp är onödigt... Hallå... det tar ju tid... :o

4: Hon är avlad för detta... i generationer... det är inte jag så jag gör återigen bäst i att hålla mig i hornet och inte lägga mig i...

Jag däremot... trots att jag inte är avlad för detta i generationer... dristar mig till att tro att jag vet:

1: Jag har koll på vilket mönster som ska ridas och när saker och ting ska ske...

2: Jag vet vilket tempo, lydnad och i vilken ordning domaren vill se mönstret utföras i för att ge bäst resultat...

När jag påtalar detta för ponnyn så fnyser hon högt och ser väldigt förnärmad ut...hahaha...

Hej vad det går... Foto: Gert Andersson

Hur som helst första mönstret började balla ur vid första galoppombytet, hon bytte men drog iväg lite, hade jag reagerat snabbare skulle jag helt enkelt lagt en volt till och be om ett nytt byte... Men det gjorde jag inte, andra bytet blev till korsgalopp med en rejsande ponny, och detta ledde till ett "inte" stopp...
Återigen, my mistake, jag hade fortfarande inte kopplat på skola unghäst ryttaren utan nöjde mig med ett skitstopp och därav en skitrollback ;) Ruby drog iväg igen och nästa stopp blev något... Hej, va fan vill du?
Men nu vaknade Knoestran till... istället för att låta henne göra ytterligare en rollback fick hon helt enkelt stå still... eller ja, hon piaffade väldigt fint en stund, vi blev utblåsta men när hon satte alla fyra tassar i marken och sänkte huvudet fick hon göra en luuugn roll back och sen ett stopp efter några meter... Klapp på halsen och sen skritt ut...

Reining är en tidsgren, sluta stör... Foto Gert Andersson

Inför reining nr två hade jag en annan approach med framridningen. Jag bad om mer lydnad och var noggrann med att hon inte gick iväg för mig och att hon väntade på mig...
Hon var sjuuukt fin på framridningen och stoppade som bara den och gick lugnt och fint i galoppen...

In på banan och fortfarande kändes hon fin och mjuk, första halten innan mönstret bad jag henne lite mer bestämt än jag brukar och bara att jag tänker att det inte finns några alternativ gör ju att hon svarar som en dröm....
Gött, tänkte jag, sen fick vi till en bra fattning en bra första stor snabb volt, hon lyssnade super på tempoväxlingen, var mjuk, rund och fin in i den lilla långsamma och i slutet av den så tänkte (tyvärr) jag, ååååh detta går ju bra... hehehehe...

In till mitten och jag förberedde för ett stopp... I helskotta sa Ruby, nu jäklar matte kör vi... På en millisekund tappade jag henne totalt och det blev ett sånt där; ingen häst kvar, oj ville du något, typ kanske halvhalt som nästan körde över domarna...
Men nu så sa jag att till domaren att jag struntade i mönstret och sen hade vi en kort diskussion om huruvida det lönar sig eller inte att lyssna på mig :)

Kolla... hon kan stå stilla... Foto: Gitte Ejdetjärn

Hon var fortfarande övertaggad och istället för spin gjorde hon blandade småhopp till höger eller vänster, men hon fick hoppa tills det kom några steg av spin.. Klapp och paus. Volterna reds i växlande tempo så som jag bestämde och hon började slappna av... Likaså resten, taggade hon igång fick hon göra något som hon inte trodde... hehehe...
Rundowns blev pleasure galopp och en inramad, kontrollerad mjuk och bestämd stopp, rygga och sen efter klapp och beröm en luuugn rollback :)

Visst jag vill vinna och jag hade kunnat skrapat ihop några futtiga poäng på skruttiga ritter men jag är väldigt nöjd över att jag fick ta detta nu. Ruby är en intelligent och känslig häst och jag kände i höstas att hon lätt blir just Showsmart, detta är ju helt mitt eget fel som lät henne bli det så nu väntar bara att som jag skrivit tidigare... Diska sig tills vi förstår varandra :) Och jag ska lära mig att: Ge fasen i att tänka när jag rider!!!

Hon får chansen att gå mönstret så länge hon är lugn och lyssnar men både hon och jag är perfektionister och går hon ifrån mig eller slutar lyssna så är det numera stopp och broms... gör om gör rätt :)

Jag tror inte på att jag någonsin kan fejka ett tävlingstillfälle... Inte helt ut och det märker Ruby, jag blir inte, eller väldigt sällan nervös men givetvis är jag taggad och fokuserad när det är tävling och det känner ju hon direkt.

Det finns inga genvägar till framgång och just nu kommer jag hellre 7:a på en ritt som jag tycker är bra än vinner en ritt där det känns dåligt och vi inte samspelar.

Del 2 av min 5-årsplan har börjat: Året av diskvalifikationer... :)

Ha en underbar dag därute!!! Jag ska planera när jag ska diska mig nästa gång... hehehehehe...

Uppe tidigt och reflekterar över tömkörning...

Något har hänt med mig... Jag börjar bli morgonpigg??? Det har inte inträffat sen jag var väääldigt liten... hehehe... men hela veckan har jag vaknat vid 7 tiden och de senaste tre dagarna har jag vaknat innan sex. Normalt sett brukar jag bara rulla runt, gosa ner huvudet i kudden och somna om men det har varit omöjligt ;) Nåja, det är grymt skönt att vakna tidigt av sig själv och jag sitter nu och njuter av en stoooooor kaffe och lyssnar på Spotify.

I går var Anders Eriksson på KLRK och höll föreläsning om tömkörning och även om hållbarhet och hur man tränar häst. Tyvärr hade jag inte möjlighet att titta då jag hade med mig Olivia och hon tycker det är så där intressant med honom... hehehe... Men jag har sett honom förut och han är så enormt kunnig och klok tycker jag. Jag arbetar gärna mina hästar i töm och bl a sidvärtesrörelser har jag tagit igenom på backen med Ruby. Tyvärr jobbar jag henne inte så ofta som jag nog hade haft glädje av, får ta och skärpa till mig här ;) Det är otroligt nyttig att se sin häst från marken, se hur den använder sin action och kropp, varför den kanske inte svarar på hjälpen... osv... Första 10 minuterna var hon skiiiträdd och studsade mest omkring... hehehe... men sen tog hon att tömmen kom mot sidan på henne och i sluten 20 minuter kunde jag köra henne bakifrån och flytta henne åt båda hållen, från mig och mot mig ;) Ruby funkar ju lite så ibland, överreagerar de första minutrarna innan hon fattade vad det är jag menade.

OBS!!! MAN TÖMKÖR ALDRIG MED SADEL PÅ!!!

Framförallt INTE en westernsadel, den är gjord för att rida i och ligger inte rätt för att tömköra med!!! Jag vet att många "tömkör", "longerar" sina hästar först innan de sitter upp och fine gör det men kom inte och undra varför den beter sig konstigt. Visst man kan, men det är inte rätt och ska ni hålla på med detta så är den enda gångarten SKRITT!!! Sadeln stör de fina hjälperna och tömmens inverkan om man vill flytta hästen ex i sidled och slår hästen i ryggen, oavsett hur väl sadeln passar...

Bland det värsta jag sett är de som dessutom sätter tömmen igenom stigbyglarna... Alltså, kom igen vem fan har så långa armar att man sitter med händerna där nere???
Men, jag vill gärna lära mig mer så finns det någon som har en annan åsikt får ni gärna dela med er och förklarar varför man ska tömköra/longera med sadel på... ;)


Min fantastiska Fernandos tömkörde jag mycket, han kom jag så långt med att vi piff och puffade i töm :) Gemma tömkörde jag oxå mycket och hon lärde sig samling i galopp och blev så stark att man kunde stå brevid henn och hålla tömmen väldigt kort, typ lägga handen på henne och hon jobbade på i kort, kort galopp...
Fördelen är ju att man själv inte är där med sin vikt och obalans och stör utan hästen kan hitta balansen i momentet själv. Dock behöver man göra det en hel del för man behöver få in timingen i tömmen, den funkar lite annorlunda än en tygel ;)
Men allt du kan göra från ryggen kan du göra på töm.... hehehe... dock skulle jag inte spinna på töm, kan bli väldans trassligt...
Fast jag ska erkänna att jag fuskar på en punkt... jag kör inte med spö, det gör att jag begränsar mig själv lite i min inverkan men fasen, det slutar ju med att jag har virkat en grytlapp med pisken och tömmen ;) Borde nog träna mer på detta men jag tycker det funkar bra som jag gör...  Men ska man börja piff och puffa måste man ha en vettig körpisk för att verkligen kunna bli precis med hjälperna :)

Men i mitt fall, just nu klarar jag mig bra utan och helt ärligt så föredrar jag att ha det så så länge jag kan, vi rider ju inte med pisk, varför ska jag då använda den helt plötsligt? Nä, jag vet exakt varför men jag är i det här fallet lat... och inte bekväm med den... Ska nog fjäska in mig hos Mias pappa och ta några körlektioner ;)

Anders är väldigt mån om hur man bygger upp hästarna för långsiktig hållbarhet och även här är han en inspirationskälla för mig. Ja, som ni märker är jag inte för slit och släng filosofin som ibland finns i hästeriet...



En stallkamrat berättade att han hade sagt följande: Ryttare som använder hjälptyglar sponsrar enbart sin sadelmakare...hehehe... den kommer jag sno ;) Jag vet att han har en hel del åsikter som jag delar när det gäller nosgrimmor och annan utrustning med... Det bästa med honom är att han verkligen vågar stå för det han tycker :)



Tömkörning är en metod och konst som jag tror tyvärr är på väg att försvinna, så har ni någon "gammal" hästmänniska i er närhet... HUGG tag i dem och fråga om de kan lära er att tömköra. Förr gjorde man alltid detta i inridningsskedet och i början av hästens utbildning. I western har detta många gånger ersatts av rundcorallen, ute i den stora vida Western världen, läs USA, är det inte alls vanlig med tömkörning och tyvärr, när fler och fler av utövarna väljer att bara fortbilda sig där så kommer detta försvinna mer och mer.

Fasen vad bitter jag lät, det var inte meningen och givetvis ska folk åka till USA och till de stora tränarna för att få fortbildning... Men.... vi har mycket hästkunskap och många BRA hästtraditioner i Sverige som vi ska vara rädda om så de inte försvinner :)

Sen tänker jag inte gå in på hur Sv Ridsportsförbundets idiotregler gör att man nästan inte kan gå in i ett stall utan hockeymålvaktsutrustning för att inte bli skadad... Eller så tänker jag inte igen gå in på att om man uppfostrar och miljötränar sin häst kommer den vara 1000% säkrare än någon förbannad skitregel som tror att bett i munnen räddar alla...
Nej, nej detta ska jag inte ta upp... igen ;)

Faktisk när jag tänker på det är det ju lite märkligt att man ens får tömköra enligt Sv Ridsportsförbundet... Jag menar, det är lååånga tömmar som kan trassla in sig, ingen sitter på hästen och sen går man ju bakom den... Rakt i sparkzonen... Hmmm får nog skriva en skrivelse, det går nog inte att göra detta utan att vara... sådär... tre, fyra personer, en på var sida med ledtygel, en på och eventuellt en bakom... Men då gäller det att vara säkerhetsutrustad, hjälm, väst, knäskydd, benskydd, tåhättor, och vadderade vantar... Hjälmen måste givetvis vara utrustad med antingen visir eller galler...
Men det är ju klart, man har ju bett i munnen... då funkar allt ;)

Nu är det dags för andra koppen kaffe och börja förbereda för årets första tävling imorgon.

Ha en underbar dag därute!!!
Det ska jag!

Konsten att tävla...

Blev lite inspirerad till att fundera lite över detta... hehehe...

Då jag själv är en tävlingsidiot ända ut i fingerspetsarna tänker jag ibland inte på att tävlingar kan vara ett stort orosmoment och något man drar sig för att göra. Jag kan helt ärligt erkänna att jag har svårt att sätta mig in i hur detta skulle vara då jag ju älskar allt som har med tävling att göra :) Men jag tänkte dela med mig av min syn på tävlingskarusellen...

Att tävla är skoj, superskoj och alla kan göra det oavsett nivå... eller nej nu ljuger jag, kan man inte hantera sin häst ska man banne mig stanna hemma och träna på att leda i grimma och att hästen uppför sig utan att vara farlig för sig själv och andra... Men förutom det kan verkligen alla tävla.

Att komma ut på tävling är att testa av sig och sin hästs nivå, vad funkar, funkar inte i skarp läge ;) Se och inspireras av andra, jag gör det varje gång, inspireras av andra... Det finns alltid något att lära sig och få nya tips, visst det kan göras på träning hemma oxå men just att se alla försöka sitt bästa inne på banan just i skarpt läge ger otroligt mycket :) Oavsett vilka mål var och en har.
Att heja på och se sina medtävlandes lyckliga ansikten när de kommer ut från banan och känner att de lyckats är sååååå skoj.
De som imponerar mest på mig är just de som kanske lider av total skräck inför att tävla men som ändå vågar ge sig ut där... You Rock!!! Vad man än säger så finns det nog ingen som inte går in och försöker göra sitt bästa, jag menar man har förmodligen groomat sin häst extra mycket, putsat sin utrustning, plockat fram finpaden, putsat bootsen, tvättat jeansen och strukit skjortan... jag har givetvis blingat upp min hatt och allt jag kan... hehehe... kontentan är att man lagt så mycket tid på att förbereda sig att man visst verkligen försöker rida lite extra bra och lite extra noga... Sen är det ju inte alltid det lyckas men ändå... i början är det verkligen tanken och försöket som räknas :)

Man behöver inte ta allt på så blodigt allvar som jag gör... Även om jag trots detta fullständigt skiter i vilken placering jag får eller inte, så länge jag är nöjd med min ritt och det jag var ute efter... Men självklart vill jag vinna... hehehe...

Så här kan jag se ut när jag kollar info om klasserna på tävlingen

Men att våga ta steget och ge sig ut ger ett mervärde i ridningen och man kan hela tiden få nya mål att sträva mot. Sen funkar förmodligen inte ett skit de första gångerna ute på tävling, man glömmer mönstren, får blackouts eller hästen är som förbytt mot en überpigg eller tvärtom en totalt "död" häst men så är det ;)
Jag har oxå ridit fel väg, fått totalt blackout eller bara haft en häst som inte lyssnar ett skit på någonting... hehehe... men det är det som är tjusningen som får en att gå hem och träna ännu mer, tänka ännu mer på att åka ut och utsätta sig för saker och ting.

Tänk på att en tävlingsklass är ju bara moment i en särskild ordning... Det är verkligen superviktigt att  träna just moment för moment så att man sen kan sätta in dem i ett mönster eller på en bana... Se bara på hoppningen. Hur skulle det se ut om man aldrig hoppat en kombination på träning eller en oxer... Sen om de är gröna, blå eller i vilken ordning de står spelar mindre roll och här är det bara att komma ut och få erfarenhet som hjälper. I just hoppningen kanske man rider 2-3 låga klasser per dag med 10-15 språng i och oftast var det omhoppning direkt och det innebar att ta grundhindrena i en ny ordning... I högre klasser rider man vanligt vis 1-2...
Kan liknas med Trail; sidepass, travbommar, ryggning, bron, grinden och annat är ju bara olika moment som just den dagen rids i en viss ordningen... Men allt brukar gå superbra om man bara rider ett moment i taget :)

I dressyren eller i westerns Reining eller Western Riding är det ännu viktigare att inte för ofta rida de förutbestämda mönstrena som finns... Risken är jättestor att hästen försöker förekomma sin ryttare och då blir det lätt fel... tro mig :) Även här måste man verkligen rida moment/rörelse var för sig... Bara i den ordningen som för dagen är bestämd...
Och här måste man rida bort sig, man kommer garanterat att få blackout någon gång... Sist jag fick en var i oktober i reiningdelen i kvalet till Cowhorse Limited på Axvall... Satt och skulle göra min andra spin, visste att jag skulle till höger men kunde för mitt liv inte komma på vilket håll som var höger... hahahaha... tillslut kom jag på att den första spinnen var ut mot ridhusväggen och att nr två sannolikt oxå borde vara ut mot samma vägg... för er som inte vet så är ett reiningmönster speglat av sig själv... Jag spann åt det hållet men var så inne i mitt höger eller vänster att jag spann ett varv för mycket... hehehehe... inte så lyckat men vaddå... Det var Rubans och min första kotävling någonsin och jag är bara glad över att vi kom in på banan :) Dessutom är det supernyttigt att läsa igenom protokollen som domare har dömt så man får en bild av hur det egentligen skulle vara... ännu bättre är att filma sig själv för att verkligen se vad som funkar och inte funkar... Otroooooooligt jobbigt men nyttigt :)

Så hur förbereder man sig bäst inför tävling?
Jo, köp en regelbok eller kolla in WRAS hemsida, där finns alla momenten man någonsin kommer behöva kunna :) Det finns även några mönster som är anpassade för nybörjare och sen hela vägen upp till internationell nivå... Om tävlingen är en E-D tävling kan man vara ganska säker på att mönstren är något eller några av de nybörjarmönster som är rekommenderade... Ju högre upp man sen kommer i nivån desto mer avancerade kommer mönster och banor vara...
Men för att börja komma ut på tävlingsbanan E-D tror jag följande täcker in ganska mycket av det som brukar komma:
Trail: Grind, bro, boxen, rygga, sidepass och bommar... sen brukar det oftast vara ganska snälla mönster med galopp för sig och inte så avancerade trav och skrittbommar.
Reining: Här har vi ju typ bara 5-8 moment, lite hur man räknar dem ;) Galoppombyten, spinn, stopp, ryggning, tempoväxling och rollback. Sen beror svårigheten på i vilken ordning de kommer i och hur de ska utföras...
Western riding och horsemanshipen har en del byten, ryggningar och spin... men även här brukar det inte vara avancerat på E-D nivå...

Vad är det värsta som kan hända?
Att jag ramlar av? Att jag skadar mig? Eller min häst skadar sig?
Ja, dessa tre är mina mardrömmar men helt ärligt är risken att detta händer större hemma, i hagen eller på träning än just på tävling...

Att misslyckas i en klass?
Ja, det kommer hända garanterat... hehehe... flera gånger till, men ju fler gånger jag tävlar desto mer erfarenhet och kunskap om hur och vad jag ska göra får jag ju... Och till slut sitter allt där som en smäck och man bara känner att det lyckades... om sen det är VM eller en fjärdeplats på en klubbtävling... SO WHAT? Känslan av att allt funkar slår det mesta och det är det jag strävar efter... sen får det hemskt gärna vara en bra dag den dagen jag lyckats ta mig till något mästerskap ;)

Sen finns det en sak som jag som liten fick bankat in i mitt huvud...
Det är aldrig hästens fel om det går dåligt!!! 
Det är alltid ryttarens ansvar att rida så väl och ge hästen de bästa förutsättningarna som går.
Och så är det, även om jag ibland kan bli galen och reta ihjäl mig på att jag red i fel galopp i 1 1/2 varv, chappen 2010... hehehe... men det gör jag bara en gång :)

Hehehehe... Tack Mia för den :)

Så till alla er som funderar på att våga tävla... Gör det och ha KUL!!!

Ha en bra dag därute :)

Undantagen som bekräftar regeln... eller tvärtom...

Ridning och Engelska språket är ganska lika...
Det finns en hel massa regler om hur man ska göra och så... Det har skrivits tusentals "grammatik" böcker om hur, varför och när... Men det finns oxå alltid flera undantag som bekräftar regeln... hahahaha...

Idag har jag gått från mina principer och ridit Ruby på ett sätt som jag egentligen inte tycker är bra i ergonomisk aspekt utifrån henne... Varför jag gjorde det... Jo, jag ville checka av min sits, min påverkan och kolla vilka signaler hon tog först ;)

Det var väldigt intressant och jag fick både de resultat som jag väntat mig men även en del positiva effekter som jag kanske inte väntat mig...

Det låter kanske som om jag gjort något hemskt men det jag gjort är "simply" ridit barbacka... hehehe...

Jag tycker inte att barbackaridning egentligen tillför min häst ett dyft, för jag rider inte tillräckligt bra och är tillräckligt balanserad eller sitter så exakt rakt över henne som jag borde :)

Missförstå mig rätt, jag har ridit barbacka sjukt mycket i mitt liv och jag har en grym balans men när det kommer till att direkt sitta på ryggmusklerna på min häst med mina sittben är jag väldigt restriktiv... Dessutom är detta bevisat med studier att vi koncentrerar alldeles för mycket av vår vikt till en väldigt liten yta när vi rider barbacka jämfört med att rida med sadel.... OBS... EN VÄL ANPASSAD SADEL...

Hur som helst, idag bröt jag mot mina principer bara för att... nä, men jag hade faktiskt en tanke och plan bakom detta som jag gått och finurlat på ett tag ;)

Om jag sitter upp barbacka och jobbar henne mjuk i sidorna... hur påverkar jag med min vikt och min sits i hennes väg dit? Absolut ingen astrofysik men intressant som del i utbildningen av den perfekta hästen... Och lite för att hon mer och mer försöker förekomma mig i ridningen och då tänker jag att hon blir lite distraherad av en annorlunda inverkan och hon måste vänta på mina hjälper...

Sagt och gjort jag hoppade upp på en sten och satt upp på min lilla ponny... hehehehe... Jag kan säga att det var en något förvånad ponny som höjde huvudet och började vifta med öronen över den oförutsedda vikten på sin rygg ;) Jag har nog ridit barbacka på henne en gång innan...

Det tog nog 10 minuter innan hon slappnade av i skritt och accepterade den konstiga vikten på ryggen... Sen tänkte jag börja trava... hmmmm... efter 25 minuter började hon äntligen visa något sånär avslappning och jag kunde börja försöka få henne att böja sig och jobba med eftergift... hehehe...

Men sen bara släppte det... sååå coolt ;) Hon var så lös och fin och bara tog hjälperna med komplett eftergift... Jag kunde spinna, lägga henne i tempoväxlingar och bara glida runt... Detta var  jag inte beredd på att hon så totalt skulle ge efter ;) Men shiiit vad stilla jag var tvungen att sitta och sitta exakt rakt över henne... benen brydde hon sig inte om så mycket men vikthjälperna var verkligen som om våra nervtrådar var sammanvävda... Så häftigt...

En sak som jag märkt sen jag gick över till Western och som jag verkligen älskar är just det här med känslighet i ridningen... Jag har nog alltid velat och ridit mina hästar så här men nu får jag verkligen ge uttryck för det ;) Fast det kan ju då även innebära att jag gärna analyserar allt till minsta detalj... hehehe... ibland är det som sagt bättre att bara rida....

Iallafall blev passet barbacka intressant och värdefullt i mitt framtida tänk och jag tänker nog ta och göra om detta vid enstaka tillfällen... Det som får mig att bli ganska restriktiv till barbackaridningen är den ytterst lilla anläggningsytan som blir av min röv... hehehe... även om den inte är obefintlig... När jag satt av efter ca 55 minuters ridning så var hon svettig just exakt där mitt säte hade anläggning mot hennes ryggmuskler... Inte någon stor yta direkt och då skall tilläggas att ytan var precis jämn på båda sidorna och över ryggen på henne... Men ändå... Tänk om man är det minsta sne då trycker man ju ner sitt vassa sittben rakt in i ryggmuskeln som man vill att de ska jobba med... Jag går inte och bär en ryggsäck där någon packat in något som sticker mig i ryggen... Hittade den här bilden på fröken Therese Jönssons logg på FB... Hon är diplomerad  hästfysioterapeut genom EquiCare. Hemsidan hittar ni här: Therese Hästfysioterapi, bilden är så himla talande och om detta är med sadel så vad gör då inte en sne eller en obalanserad ryttare för skada barbacka???


Sen tror jag inte det är speciellt skadligt att skritta ut barbacka eller lägga in ett och annat pass just barbacka om man har en tanke bakom... Men detta får mig att ännu en gång reta upp mig på bomlösa sadlar eller för den delen sadlar med lösa järn i... har fått känna på en sån och de är ju helt mjuka i bommen, typ som en bomlös... Varför? Jo, om man har en sadel av detta slag så utsätter man sin häst för en extremt hög punktbelastning som i det bästa av alla fall är jämn på båda sidorna dag efter dag... Detta jämfört med sadlar med hel bom som kan fördela trycket över en mycket större yta på ryggmuskulaturen...


Än en gång... packa en ryggsäck med snevikt, obs behöver inte vara tung... stoppa in något hårt och vasst på ena sidan av ryggen, typ en bok vars hörn sticker in i ryggmuskeln... ta ett spännband och dra det runt hakan in mot bröstet så du inte kan få upp huvudet (typ graman och andra skitinspänningstyglar) och sen springer du en 3kilometare... Tror det räcker här men annars kan du slänga på en näsklämma och ett par dankar i snören som lite så där utan anledning slår dig i sidorna när du springer... 


Nä nu ska jag inte bränna av en säkring om hästutrustning och dumma stjälpmedel... 


Jag tyckte det var nyttigt och lärorikt att rida ett pass barbacka... men det måste finnas en baktanke om vad man vill få ut med detta ;)


Ha en underbar kväll därute, det har jag :)

Turen upp till Tidaholm...

I onsdags lastade jag Ruban och tog en sväng upp till da Larssons ;) Som vanligt är man ju lite tidsoptimist och jag kom dit lite senare än beräknat... Men Ruban knatade glatt in i stallet och fick vila över natten.

På torsdagsmorgonen efter utsläpp och mockning så sadlade jag upp och fick sällskap av söta Jolene och Cruella :) Det blev ett rejält ridpass där jag fick Pers allseende ögon på mig... Sååååå nyttigt och jag förstår inte hur han ser alla små fuskdetaljer man gör... hehehe... Vi jobbade på finslip av spin och att lägga in Whoa i stoppen. Jag har hitintills inte sagt ordet utan bara bett om en samlad stopp. Men med tanke på hur hon gör de samlade stoppen är det dags att växla upp och få in röstkomandot oxå... Tyvärr ;) Jag har ju precis lärt mig hur jag ska göra de samlade stoppen och nu ska jag lägga in röst och samtidigt eftergift och ben... hehehehe... Det går nog... så småningom :)
Per satt upp och kände lite oxå på henne samt vässade upp knapparna lite till. jag blir så trött på mig själv, trots att jag blivit mer snabb i min ridning och ber om mer är jag inte i närheten till den nivån jag borde vara på. Men det var skoj att sitta upp efter Per och känna att vi ändå är på rätt väg.

Efter lunch var det dags för Colonels tur och det är ett nöje att se den hästen in motion :) Han ser väldans fräsch ut och Pers tanke bakom hans uppbyggnad är helt rätt. Ska bli skoj att se honom i år ;)

Jag fick äran och skritta av honom :) Kan ju säga att sämre hästar har jag ridit i mina dagar... Och jag känner igen så mycket av Ruban i honom. Efter en stund stannade han sonika och sa, Nehej du nu är det dags att sadla av mig... Givetvis lyder man en Colonels order... hehehe...

På eftermiddagen red jag fram och sen blev det en runda på cuttingmaskinen.
Fyyyyyy sataaaan vad bra Ruby är :) Efter de första fem cuttsen så var hon klar med kossan och visste att den inte skulle springa ifrån henne. Här har jag utvecklats oxå då jag litar mycket mer på henne... Jag har mentalt tränat i vinter på att hon är avlad för det här och kan det bättre än mig. Hur som helst har hon mycket bra teknik och hinner få med sig framändan, hon övervänder inte så mycket längre heller. Bra jobbat då sista gången hon såg något koliknande var uppe på SM i oktober ;)

Kvällen bestod av en alltid lika trevlig middag med många spännande berättelser från bl a Denvermässan. Per är väldigt duktig på att berätta med inlevelser och det blir alltid många goda skratt.

Fredagsmorgonen var dock inte lika rolig att vakna till. Grått, mulet och med snöblask i luften, efter en koll på vädret bestämde jag mig snabbt för att rida ett pass och sen lasta och åka hem. Jag har bara sommardäck på bilen.

Det sista passet blev även det på cuttingmaskinen och satan i gatan nu kände jag att jag fick till sakerna bättre. Ruby, ja hon bara gör det. Rätt teknik med frambenen och en attityd som säger kom inte hit kojävel för då äter jag upp dig :)
Det var så sjukt skoj och jag skulle vilja klona henne för att få 10 pass...

Sen var jag tyvärr tvungen att köra söderut igen... eller ja, jag ska inte säga tyvärr för jag fick tre otroligt givande pass som jag inte hade planerat utan som bonus :)
Det visade sig snabbt att beslutet var rätt och när jag kom till Karlskrona hade Tidaholm fått 5 cm snö och minusgrader, i lördags var det 10 cm och -6... Här i Karlskrona har det legat på plussidan ändå och vi klarade oss från snön.

Jag tycker att det är dags för VÄRME och VÅR!!!

TACK Per, Johanna, Sofia, Knut, Jolene, William och alla djuren på Classic L Ranch för er enorma gästfrihet och generositet... Att åka till er är som en stunds SPA för själen :)

Nämen...om man... skulle dra till Tiahölm en sväng...

Japp, jag ringde till Per igår och undrade om han var hemma nu i veckan. Jag är helt barnfri och Ajje är i USA så helt spontant tänker jag nu åka till stallet, lasta min ponny och susa upp till Classic L Ranch några dagar :)

Känner att jag vill få lite tips, inte för att jag har några problem men det är så himla lätt att bli hemmablind. Per har ju den där "otäcka" förmågan att se precis allt ;)

Igår provred jag det lilla ridhuset och banne mig... Underlaget var helt perfekt att slida på :)

Fick till några riktigt bra samladestopp och Rubys rumpa bara sjunker ner och hela rörelsen blir mjuk. Detta är något jag konstaterat med ridningen... Är rörelsen rätt blir den nästan alltid mjuk :)

Givetvis var jag tvungen att ta några bilder på supersliden... hehehe...

 

Från ryggen :)

 

 

Var ju tvungen att hoppa av och föreviga detta framsteg :)

 

Ruby: Va fan e de me daj???

 

Nä nu skiter jag i det här...

 Sööööta ponnyn... Hon gick inte iväg utan kom fram till mig... något förolämpad över att jag övergivit henne mitt på ridbanan :)

Nope, nu har jag inte tid att sitta här, väskan ska packas, släpet kopplas på, mat och utrustning bäras fram och ponnyn lastas...

Ha en underbar dag, det ska jag!!! I Tiahölm :)

Cavaletti och cowhorse...

Igår fick jag och Ruby oss en rejäl genomkörare på Helenas cavalettiträning. Hon är helt enorm på att fixa bra övningar där jag som ryttare måste koncentrera mig på vägar och precision och Ruban verkligen jobbas igenom på båda sidorna. Förr när jag hoppade så var man mer alert och red på ett annat sätt men nu i western är jag mer fokuserad på att få den bästa kvalitén på varje rörelse... hehehe... ibland är det bra att bara rida och bli "tvingad" att inte hålla på att tänka och pilla så mycket ;)

Helenas bana bestod nog av en 30-40 bommar på olika spår och med olika tanke inför och efter. Det var serpentinspår, långa raka sektioner med temoövergångar emellan, lite längre serier med volter innan och efter åt båda  hållen... Puh, varje gång hon drar den första genomgången av banan sitter man lite förvirrad och funderar på om man verkligen ska komma ihåg allt ;) Men tack vare någon kvarliggande egenskap från hoppningen så lägger sig banan i närminnet och jag vet hur jag ska rida... hehehe... med en extra volt här och där ;)

Efter 20 minuter var Ruby iallafall så oerhört mjuk och fin så jag bara njöt resten av tiden. Hon har ju inte varit med på så många... typ 3... men igår hade hon mer koll på hur hon skulle trava och avståndet stämde bättre överrens med hennes steglängd. Jag fick fram henne bättre och i slutet kunde hon ha ett lägre tempo men ändå var steglängden tillräcklig... Lite förvirrat men ni förstår nog... Kanske ;)

I höstas på KM:et vann vi en pleasure... hehehe... jag trodde nog vi skulle bli diskade då vi låg i innervarv hela tiden och hon travade på som om det vore V75. Men jag fick den bästa kritiken någonsin av Staffan Ljungberg... Han tyckte dock inte hon var pleasurehäst material, utan att hon hade riktigt bra gångarter och att jag skulle passa mig för att förstöra dem :) Och jag håller med, hon har riktigt bra gångarter och jag vill verkligen behålla dem.  Just cavalettin är ju ett ypperligt sätt att stärka och bevara dessa :)

Hur som helst så skulle jag komma till min tanke om inlägget. I Cowhorsen gäller det att ha en häst med rappa ben... I hoppning gäller det att ha en häst med rappa ben... Alltså om man tar grunderna i hoppningen och applicerar det på en cowhorse så torde man ju träna de rappa benen på ytterligare ett sätt :) Tar man tanken ett steg ytterligare så borde en och annan kosseträning sätta fart på hoppehästens ben... hehehe... undrar hur många hoppryttare som tänkt på det ;)

Detta är det absolut bästa med att vara en crossover att plocka russinen ur kakorna...

Nåja, igår roade jag mig oxå med att testa på att stuka hattar under Mias överinseende... När hon åkte tyckte jag att jag gjorde fel och tänkte börja om... hehehe... min svarta hatt ser nu ut som ett roadkill och jag har nog några timmar med mitt ångstyrkjärn och min hatt för att se om den överlever min misshandel. Min vita hatt är numera SMOKING HOT :)

Jag återkommer med ett inlägg om dessa och bilder... Kanske även på roadkillet...

Ha en underbar dag därute!!!

Varför Hackamore, snafflebit, two-rein och bridle, Les förklarar...

Detta korta inlägg riktar sig mer till er som inte är så insatta i Vaquero filosofin hur man utbildar en häst från unghäst till färdig stånghäst... Och till alla er som inte alls håller på med western men undrar vad fasen jag pratar om ibland :)

Då det finns en levande legend som förklarar det här mycket bättre än vad jag gör så lämnar jag ädmjukt över till Les Vogt och hans introduction to two-rein... Jag kan varmt rekommendera er att leta reda på så många klipp ni bara kan och ta till er hans kunskaper och filosofier... Jag har själv aldrig fått förmånen att rida för honom men Per för hans tänk vidare och tack vare honom får jag ta del av det... Men en dag då jäklar ska jag se till att få träffa Mr Vogt in person :)

Se, lyssna och njut...




Ha en bra dag!!!

Från unghäst till slyngel...

Det var en klok man som en gång sa att när man har tonårsdöttrar så går man från att vara pappa till att vara pucko på mindre än en minut... hehehe... Det ligger mycket i detta och inte minst känner jag igen mig från min ungdom ;) Dessutom blir jag påmind varje dag om detta fenomen på jobbet kidsen bara kollar på en och med förbryllad min säger... Ursäkta... eller min favorit.. Orka... då jag påpekar att det inte är jag som måste göra jobbet eller att det är jag som kommer få kassa betyg om man skiter i skolan... hehehe...

Men... det var inte detta som föranledde mitt inlägg idag... Det är min underbara lilla ponny...

Igår gick hon från att vara den där lilla mjuka, söta, något oroliga unghästen till att bli en slyngelhäst...
Och banne mig det tog inte ens en minut :)

Jag som gång efter gång skrutit om hur snäll hon är och hur hon alltid försöker göra sitt bästa... hahahaha... snacka om att blivit förd bakom ljuset...

Hur som helst, jag sadlade upp och gjorde mig redo för ett pass där jag först tänkte jobba på stoppen... Men när jag gick mot ridhuset såg jag att stora utebanan var helt ledig, det var +15g ute fortfarande vid halv nio och ja med sju strålkastare var lockelsen för stor för att inte lägga om planen och gå ner dit. Underlaget är för strävt för att stoppa på men att jobba och gymnastisera är det kanon.

Efter framskrittning och lite travjobb tänkte jag galoppera igång henne och därefter jobba sidvärtes... MEN... helt plötsligt förvandlades min... MIN... söööta lilla häst från att vilja vara till lags till en frustande galoppör som precis ska ta i inför upploppet??? Vad hände??? Hon sköt upp huvudet och sänkte ryggen och studsade iväg i någon halvt jämfota, korsgalopp utan kontroll...
Jösses... jag blev helt chockad ;) Men, tänkte jag, då jobbar vi igenom denna lilla styrkedemonstration... Hon "borde" ju inte orka sätta emot så länge med tanke på att hon mer eller mindre skrittats i två veckor och därav inte borde ha styrka eller ork att "bråka"... Trodde jag... Efter 15 minuters... som kändes som 2 timmars... strid om hurvida hon skulle ha ryggen uppe och mjukt böja på nacken och därigenom ge efter för bettet så svettades jag som en gris... om nu de svettas... Mina ben var som spagetti och mina armar, axlar och rygg var som gelé... Fyyyyyyyyyy vad stark hon är ;)

Ett tag funderade jag helt enkelt på att knyta fast näsborrarna med svansen under magen :) Nä, jag skojade bara... jag hatar ju hjälptyglar... i alla former...

Men efter 15 minuter fick jag ett liiitet genombrott och hon gav efter en millisekund... Jag tog chansen och lät henne sakta av och berömde massor... Behöver jag säga att hennes öron viftade värre än drottningens hand när hon hälsar på folkmassor ;) Hennes svans ska vi inte tala om och hon var riktigt förbannad på mig... Jag såg hennes blick och den sa... Ursäkta... alltså...orka...

Sen blev det ytterligare 45 minuters stenhårt jobb med övergångar, fattningar, flytta bak, flytta bog och hela tiden fokus på form, form och form...
Nu är hon tack och lov ändå inte dum och sparkar eller bockar eller håller på så... Det är mer att hon inte ville jobba i den formen som jag ansåg var den bästa... Det var mycket roligare att springa ifrån jobbet...
Det blev väldigt tydligt att:
1: Hon är ett sto... jag hade inte fyllt i rätt ansökan om dagens jobb... och inte reviderat ändringarna med hennes manager plus att det var fel färg på pennan jag skrev med :)
2: Hon är ett sto... och rödhårig...och lockig man...
3: Hon är ett sto... och har så jäkla mycket power att det är sjukt ;)
4: Hon är ett sto... och antingen älskar du dem eller oxå så kommer ni slåss för resten av livet... Jag älskar dem...
5: Hon är ett sto... som blivit tonåring... hehehe... Jag ser henne med råsa hovlack, för kort kjol och hubba-bubba med hallonsmak... Snart får jag nog börja köra runt på stan och hämta hem henne efter discona...
6: Hon är ett sto... och att slåss mot henne är helt förkastligt... det är bara att göra om göra rätt och ignorera när hon morrar åt en... Killa lite under hakan... smickra och ännu mer fjäsk :)

Tror hon stått och småskrattat åt mig hela dagen i hagen...

Någonstans har jag ju vetat att en dag kommer hon testa gränserna och visa egen vilja... Jag var bara inte beredd att det skulle bli just igår :) Jag är dessutom helt övertygad om att imorgon kommer jag ha träningsvärk i mina magmuskler... för de om några fick jobba med att försöka sitta ner i sadeln och hålla om denna nitroglycerinbomb till häst.

Hur som helst... efter ca en timmes diskuterande och fjäskande och övertalande och förhandlande var hon som en klick smör i handen... Hon insåg att det inte var så tokigt att inte leka galopphäst på upplopp utan det var mindre jobbigt att galoppa lite fint med både rygg, hals och kropp i balans... Men det satte min ridning, mina knep, Pers alla goda råd och mitt tålamod på test... Det var länge sen jag fick nyttja så många olika delar för att övertala henne om att mitt förslag, trots fel blankett, tidpunkt, färg på pennan och inte pratat med managern var det bästa och att dessa små petitesser inte hade någon som helst betydelse... hehehe...


Men jag vann ;) Eller nej, jag vann inte, Ruby blev överens med mig och vi tillsammans kom vidare :)

När jag satt av henne och på lite darrande ben skrittade av henne, tittade hon på mig och jag lovar att hon tänkte... Jahaja, du blev lite trött idag minsann... ooooh din "stackare"... tänk på mig som dessutom får släpa runt på dig... Hahahaha... Och hästrackarn var knappt svettig och inte ett uns andfådd... Det är nog dags att ta upp löpningen igen...

Hahaha... Det är roligt nästan jämt med unghästar :)

OK!!!

Tjohoooooo!!! Jörgen Fureus satte en stor grön OK stämpel på Rubans rumpa :) Jag är såååå glad... Nu är det bara att fortsätta stärka och finslipa. Dock så höll han med om att hon breddar sig som tusan just nu och förmodligen är det både skelett och leder som håller på att grovna och sluta sig...

Återigen... Jag tror banne mig det är billigare att köpa en färdig häst än en unghäst ;) Men hon är värd varenda sekunds otåliga väntan!!!

Han tyckte dessutom att hon såg lugn och avslappnad ut :) Och jag kan bara hålla med hon är lugnare och mer tillfreds med sig själv. En sak som jag nu märkt är att hon söker mer närhet och vill gosa mer... Hon tycker om att bli kliad och klappad på, jag tror att detta beror på att Jörgen fått bort alla spänningar i hennes kropp. Visst hon har aldrig visat ovilja mot detta utan mer varit reserverad eller bara likgiltig men nu söker hon kontakt och vill  bli kliad på. Detta har jag inte reflekterat över detta förrän nu då det är en ganska stor förändring i hennes beteende...

Jag är väl ingen som är överdrivet kelig och klappig med mina hästar men nu när hon ber om det så är det klart att jag vill ge henne den närheten som hon söker :) Och jag måste erkänna att det är supermysigt när hon kommer med mulen och bara vill gosa... hehehe... min lilla ponny...

Så nu är det bara en liten detalj kvar att lösa med ponnyn... hennes lösa mage... suuuck... Den är lite bättre men inte bra så nu har Jörgen skrivit ut något som förhoppningsvis kommer hjälpa... Någon sulfahistoria... Förra gången sa han att hon antagligen har en "kronisk" störning i sin grovtarm pg a tänderna. Han ville försöka fixa det utan mediciner men som sagt... nu har vi testat typ allt så nu är det tunga artelleriet på väg in... Funkar inte det, ja då får vi tänka om.

Tänk, jag trodde jag hade kommit förbi bajsanalyseratiden när Olivia blev stor men här är jag igen ;)

Nåja... Ikväll tänker jag iallafall ta ett ordentligt pass utan att behöva vara orolig för höften ;) Nu är det dags att strecha ut korta muskler :) och i helgen ska jag banne mig ut till TROMTÖ!!!

Ha en underbar dag därute det tänker jag :)

Renoveringshelg och jag rymde en sväng...

Fyyyyy vad jag avskyr att renovera!!!
Inget passar, allt är snett och jag och Ajje är förbannade på allt och varandra ;) Tyvärr blir det så när man inte gör det så ofta, man gör i fel ordning, måste göra om och göra rätt... Sen är vi två perfektionister som gör det... Eller ja, Ajje är i det här läget mer perfektionist än mig, jag vill bara bli färdig... Sen fick vi ovärderlig hjälp hela söndagen av svärföräldrarna :) Men då är vi tre stycket som fräser, svär ibland och tycker att just det som jag gör är viktigast ;) Underbara svärmor och Olivia röjde i köket och hennes kommentar; ja, jag har haft det ganska lugnt... hehehe... vi andra stod för oljudet och begreppet... skrik och skäll ;)

Hur som helst är nu Olivias rum nygjort med ny väv, ny färg och det är superfräscht :) Allt är vitt och nu är det bara henne saker som ska rensas... igen... och ställas på plats, sen skall även ett par mattor och några gardiner inhandlas för färgens skull... Givetvis ska det vara lila...

Även badrummet har fått sig en uppfräschning med nya badrumsmöbler och en ommålning... Här återstår det att hitta någon slags trall för att få fason på golvet, vi valde att göra en makeover för att det inte skulle bli hur dyrt som helst... Men snyggt blev det med svarta möbler i ett annars vitt badrum...

Men i lördags stod jag inte ut och rymde för en stund... eller ja, några timmar :)
Min tanke med helgen var ju att jag skulle njuta av det vackra vädret och skritta ute i solen... I torsdags, tror jag, så insåg jag att det var träning/mingel i Bräkne-Hobys ridhus... Mingel för de som var oträningsbara... både hästar och människor... och träning för Therese Gustafsson för de som var friska och kunde göra något mer än skritta eller snacka skit :) Det var hela 11 ekipage där och lite fler folk, skoj ;)
Nyttigt var det att lasta och åka en sväng med Ruban, hon har ju inte åkt transport sen vi flyttade till Lyckås och då tyckte hon inte alls att hon skulle gå på... I lördags knatade hon glatt in i transporten, skönt tycker jag då jag INTE vill ha en svårlastad häst... Hmmmm... detta ämne får jag nog gotta ner mig i lite mer i ett annat inlägg ;)

Hur som helst så lyckades jag få med mig en kamera och fantastiska Gert Andersson, som oxå var bannlyst till mingel, fotade lite :)

Jag och mina två älskade tjejjor :) Tack Gert för att du tog den här bilden...

Sen tog Mia några bilder oxå :)

 

En mycket trevlig stund i uuuunderbar vårsooool :)

Det var otroligt trevligt att träffa alla goa människor som lixom jag har börjat dammat av hästarna och sig själva nu när vi gått ur idet :)

Mycket bra intiativ av Therese Gustafsson på Smedgårdens Cowhorse som även delade med sig av tips och trix till dem som inte satt på avbytarbänken...

Ha en underbar dag därute... solen skiiiiner :)

Osynlig ridning och mer tänk "outside the box"...

Ryttare är lata... Ja det är faktiskt sant... Men det är inte negativt menat. Se det så här...
Om man ska fodra hästar, visst sjutton klarar man av att bära den tionde säcken hö oxå... Äsch det är ju bara två till, visst klarar man av att kränga upp dem oxå på sina armar? Då slipper man ju gå en extra gång ;) När man mockar, visst sjutton får man plats med tre boxar i den pyttelilla kärran? Äsch det är ju bara en box kvar den går oxå på... Sen att skottkärran nästa viks dubbel och högen ser ut som lutande tornet i Pisa när man vinglar ut till gödselstacken är en heeeelt annan sak ;)

Men ni känner säkert igen er och kan ge ytterligare 100 exempel på hur "lata" vi ryttare är...

För mig kommer detta många gånger igen när jag ska rida... Det är otroligt nyttigt att träna med bommar, koner, grindar eller vad nu för rekvisita man kan tänka sig för att göra passet mer intressant och varierande... Men jag säger som mina elever... alltså hallå... ORKA... ;)

Det tar ju typ 20 minuter att släpa fram skiten, sen rider man kanske 10 min effektivt med sin rekvisita och sen är det 20 minuters undanplockande som gäller...

Kanske därför jag vill hålla på med kossor... hehehe... de går ju in på banan själva ;)

Nä, men om man inte har permanenta grindar, broar och dylikt som kan stå uppe jämt och dessutom kanske måste dela ridutrymme med andra finns det lite saker man faktiskt kan göra ändå...

Rida osynliga banor ;)
Låter lite skumt och flummigt men testa själva...
Föreställ er att ni ska rida genom en grind, ni vet ju exakt hur ni ska stå brevid grinden, ni vet ju exakt hur bred den är, åt vilket håll ni ska passera osv... Detta vet ni för att ni har redan bestämt det i er fantasi...
Hästen har som enda fokus att verkligen lyssna på era signaler... Ingen äcklig grind med sabeltandade tigrar innanför ;) Bara era signaler... Likaså med ryggning, sidepass, galoppombyten, cirkla i boxen... ja er fantasi är det enda som sätter stopp för vilken WorldChampion bana ni rider där och då ;) Även om det inte finns bommar som ni inte behöver bry er om så kan ni sätta fokus på att känna efter hur och var varende hov sätter ner och hur ni kan påverka dem...

En övning i detta med hovkontroll som jag gjorde på en Curt Pate clinic för många herrans år sen... På ett galet Irländskt Fullblod som hellre klättrade i träden än skrittade lugnt ;) Var att lägga ut ett A4 papper på marken framför (obs funkar inte utomhus om det blåser) hästen och sen genom små signaler få den att sätta en viss bestämd hov därpå...
Hahaha... mitt galna fullblod hoppade minst 170 över pappret i början och trumpetade som en hel elefantflock... behöver jag säga att hon var fux... Men även denna dam insåg efter ett tag att pappret inte var hästätande och tillslut kunde jag placera hovarna som jag ville ;) Efter A4 är det bara att gå ner i storlek... A5... och sist en postitlapp ;
Fast satan vad svårt det var att få in rätt mängd med hjälp för att placera foten just där jag vill att den ska vara...
Har faktiskt inte gjort detta med Ruban... hmmm och jag är beordrad till skritt ytterligare några dagar.... ska nog köra lite lekar med henne ;)
Jag har börjat klickträna henne igen... eller ja, jag har börjat klicka och ge godis ;) Förra året slutade ju med att jag hade en ponny som varje gång hon hörde ljudet av klickdosan backade undan några steg för den lät ÄCKLIGT... hahaha... tokhäst... Men den här gången har hon faktiskt kopplat att; Klick = godis

Jag tycker denna sortens träning är sååå himla skoj för det blir ett avbrott och när de fattar det ytterligare en positiv förstärkning att använda till vardags. Men just det här med trick är skoj... Ruby har en förkärlek att lyfta upp saker, typ hinkar, borstar och dylikt... Tror faktiskt det är Annelis Lucky som introducerat henne i denna konst... Han brukar roa sig med att lyfta hölådorna i hagen... dom väger bly och jag orkar inte lyfta en själv... Men så har han snygga halsmuskler oxå ;)

Här är en liten introduktionsvideo om vad klickerträning är :) Själv har jag mest tränat hund på detta sätt men min sista hopphäst Gemma körde jag en del klicker på... Men Ruby kommer bli den första häst som jag mer seriöst tänker använda detta fantastiska förstärkningsmedel på nu när hon fattat att klickern inte äter upp henne... Vad det sen blir träningen... ja det får framtiden utvisa :P



Sen vill jag bara citera min fantastiska moster Raili som vid flera tillfällen har sagt till mig...
"Man kan inte vara lat om man har häst" hahahaha... kännner ni igen er???
Men hon menade att man inte kan ligga och sova eller slappa om man har häst för då är man i stallet tidigt och sliter och släpar...
Så sanningen kan se totalt olika ut beroende på vilket perspektiv man ser saker i ;)

Ha en underbar dag därute...

Att tänka i nya banor...

När man blir passionerad av en sak är det ibland svårt att se outside the box... Om någon gör någonting på något annat sätt är det "FEL"... Min väg är den enda sanna och på det sätt som man skall göra saker.

Detta skulle väl i stort sett kunna sammanfatta ridningen på tre meningar ;)

Jag själv som är en crossover blir ibland likadan... Dock skyller jag på min låååånga erfarenhet och att jag visst testat saker på det "andra sättet"...hehehe...

Men då och då händer det att jag vaknar upp och inser att fasen... det där har jag inte tänkt på ;) Och det är det som är så häftigt med ridningen, ju mer man lär sig desto mer inser man att man inte kan...

Ta det här med tränare... Jag tycker det är skitsvårt att hitta tränare som jag vill rida för... Varför? I de flesta fallen handlar det helt enkelt om att jag inte gillar deras förhållningssätt gentemot hästens väl och ve... Osjyssta metoder och tidspress...
I andra fall handlar det om att jag sett, hört, upplevt att de utnyttjat mig och andra för att de ska tjäna så mycket pengar som möjligt, det finns inget äkta engagemang i träningen... Och försöker man medvetet blåsa och lura människor... Ja, då har man förlorat min respekt...

Kommer ihåg en tävling där jag satt och red fram, gick in, red en klass och kom ut... Jag var skitglad, hästen gjorde allt mycket bättre än jag trott och fick hyffsade poäng med tanke på förutsättningarna...
Men denna tränaren bad att få sitta upp på hästen och känna igenom den... Fine, tänkte jag som ändå hade lite tid över, gör du det om du tycker det är skoj...

Ni som känner mig väl vet att min mat&sov klocka ringer med jämna mellanrum och just vid denna tidpunkt var det dags för lunch för Knostran...Efter 5 minuter gick det över från en liten nätt påminnelse till ett hysteriskt varningslarm angående duskullehaätitför30minutersen nivå...

Jag tittade på tränaren som fortfarande satt och "trimmade" hästen... Jag frågade: Hade du tänkt rida länge till, jag behöver gå och äta lunch?
Tränaren: Det beror på hur mycket jag får debitera...
Jag...WTF??? Men det sa jag inte högt... utan jag sa: Inte en jäkla krona, du får rida för att du tycker det är skoj eller så sitter du av...
Tränaren, som snopet satt av... började gå med ut till släpet där även hästen skulle få lite lunch och sa: Jag fattar inte, här ber du mig att sitta av när jag hjälper dig med hästen, annars brukar folk betala 245 kr för 45 minuter...
Jag... WTF x 2?? återigen häpnades jag över tränarens fräckhet... Va fan, det var ju inte jag som bad dig om att sitta upp... men det sa jag inte heller ;) Jag sa: Men det jag inte kan idag kan du knappast lära mig 5 minuter efter att jag ridit en klass och dessutom spelar det ingen roll om du sliter på hästen idag för det är ju med mig den ska fungera...

Det slutade med att tränaren gärna ville boka in mig, mina vänner och förmodligen även min mormor över en helgclinic för att lära oss allt om Westernridning...
Jag lastade hästen, gick och åt lunch med mina vänner och startade en klass på eftermiddagen... Som då trots "proffshjälpen" inte gick hälften så bra som den klassen jag ridit fram till alldeles själv ;)

Men den här sortens tränare bryr sig inte om att du ridit innan eller din bakgrund i hästeriet... Men det känns konstigt att betala någon där jag känner att jag faktiskt rider bättre eller likvärdigt och där jag ser att min häst är mer välskolad än tränarens...

Trots att jag som sagt själv är en crosover och gammal hoppryttare möter jag varje dag nya/nygamla tankesätt och ideér... En del hade jag glömt och är glad över att bli påmind om igen för det är saker som verkligen kan komma till nytta i min och Rubys utveckling... En del saker inser jag att jag inte köper och strider bara "lite" för... hehehe... bettregeln... hoppsan nu gick en säkring igen.. ;)

Men det häftigaste är att en del saker inser jag att jag gått förbi och löst på ett bättre sätt och därigenom fått en tryggare häst och en lugnare inställning till saker och ting :)

Dessutom har jag varit i min lilla westernbubbla nu i ca två år... Och det har varit super att få gotta ner sig i alla termer och tankar som hör hit... Men nu är det dags att återigen lyfta blicken litegrann över mankammen och Det är nyttigt att få nya intryck, nya övningar och nya infallsvinklar i träningen framåt... Att hoppa är nyttigt för både Ruby och mig, där ställs ju höga krav på precision och tajming. Sen att vi aldrig kommer hoppa högt är en annan sak ;) Att få nya/bortglömda dressyrövningar att ha i huvudet är oxå superskoj och nyttigt. Som jag givetvis konverterar till den nivån och för det ändamål som passar oss... för mitt sätt är ju den enda rätta :D

Nä skämt åsido det är inte åsikterna som är viktiga utan resonemanget dit... Och att få möjligheten att omvärdera det jag gör och på det sätt jag gör till förmån för något bättre... Eller insikten om att det sätt jag väljer att göra saker på faktiskt är jäkligt bra ;)

Idag verkar det bli fint väder och Ruban skall skrittas ytterligare en dag... Hon börjar bli liiiite överladdad och skulle nog helst få dra iväg över en prärie i fyrsprång :)
Hon är ingen häst som skulle passa som skogsmulle...hehehe... hon vill Jobba!!!

Delar med mig av ett härligt klipp nu när vårsolen tittar fram :)

Ha en underbar dag därute, det ska jag :)

Att rida fyrkantigt...

Igår var jag i stallet sent, men det lönade sig ;) Jag fick ha hela stoooora ridhuset för mig själv... Eller ja dela det med en häst till... Såååå lyx, ridhuset mäter ca 25 x 80 meter och det var ett ypperligt tillfälle att galoppa lite. Sen har jag äntligen slagit ett par nya hål i fendrarna och det var lyx att verkligen nå ner till stigbyglarna... hehehehe... Höll dock på att skrämma skiten ur de hästar som stod i stallet när jag bankade som en tok. En av fendrarna var inget problem att göra nya hål men den andra... Tror det var ett inbakat lager kevlar i den... Slog och slog och bankade för fullt ;) Men skam den som ger sig... Tänk att det kan skilja typ 2cm från att vara alldeles för långa till perfekta... Hur som helst så innebar detta att jag fick en bättre sits och kunde rama in henne ännu bättre.

Galopparbetet bestod av att faktiskt få ösa på lite nu när vi hade utrymme och verkligen kunna jobba med tempoväxlingar... Såååååå gott det är att bara sitta och ösa på längs långsidorna.... Hon bara växer och tar i bakifrån som en jäkla liten motorcykel och bara axar hela tiden... Det är som Per sa, det är ingen ko som kommer hinna springa ifrån henne... Jag tog även tillfället i akt att rida mer med neckreining och låååånga tyglar nu när utrymmet tillät farten och inga andra hästar ivägen :) Ju mer jag vågar släppa på och släppa efter desto bättre går hon.... Jaja... det är ingen nyhet och det är det man strävar efter men det som är så häftigt tycker jag som gått från hoppning och klassisk ridning till detta är att ju mer man lär sig desto mer skulle jag vilja ha en av mina gamla hopphästar och rida på detta sättet oxå... Fasen vilka snabba omhoppningar det kunde ha blivit :) Samtidigt känner jag att jag har en enorm nytta av min klassiska skolning och massor med övningar som jag har jättenytta av... En av dessa är den lilla fyrkanten... Här följer den:

Ridövning: Fyrkanten

Svårighetsnivå: lätt - avancerad.


Användas för att:

• Fånga upp yttersidan på hästen när du vänder.
• Förbereda för bakdelsarbete ex bakdelsvändningar, spin.
• Förbereda för omhoppningssvängar. :)
• Göra hästen lydig och uppmärksam.
• Förbättra ryttarens koordination.

Material:
Ridbana eller annan plan lite större yta.
Koner om du önskar förtydliga hörnen på fyrkanten.

Teori:
Övningen innebär att du rider på en fyrkant och det är hörnpasseringarna som är viktiga. Storleken på fyrkanten bestämmer du själv, men tänk på att du ska hinna rakställa, rida fram med god framåtbjudning samt förbereda för nästa vändning under sträckorna mellan hörnen.

Utförande:
Skritta hästen rakt fram på en sida av fyrkanten. När du närmar dig hörnet, förbered passeringen med en halvhalt och ställ hästen något utåt. Under bibehållen framåtbjudning och ställning flyttar du hästens framdel 90 grader runt konen för din yttre skänkel. Rid rakt fram och förbered för nästa hörnpassering. Efterhand, byt varv och gör på samma sätt åt andra hållet, alternativt rid på en "kantig åtta". När hästen bjuder framåt så minska ställningen utåt men se till att ytterbogen hela tiden är med och att den inte kastar sig runt i hörnpasseringarna. Det ulitmata är att hästen ska kunna rakställd passera hörnen med koll på sin framdel och pådrivning bakifrån... Den ska alltså kliva över med frambenen... Nu slutar jag innan jag trasslar in mig mer... Ska filma någon dag och visa vad jag menar... :)

 Kanske låter den simpel men det är KVALITE i hörnpaseringarna och rakriktningarna som räknas... :) och hästens lydnad... När man kan utföra denna i skritt med lätthet är det dags att växla upp till trav, sedan galopp och till sist förvänd galopp...  Jag brukar ha en fyrkant på mellan 15-20 meter beroendepå hästens utbildningsnivå... Tex Ruby går på 15 m i skritt och trav... Galopp har vi bara nuddat än då traven är den nivå vi tragglar på just nu... Bosse red jag i slutet när han var igång på en 15 m fyrkant i förvänd galopp och en hand... (var nog därför jag red 1 1/2 varv i fel galopp i Rookie Cowhorsen på chappen utan att jag märkte det... Han var bara såååå stark och bärig...) lite klurigt men en suverän check av var hästen är i lydnad och precision... Satan vad jag har tragglat denna övning med alla mina hästar ;) Men den är näst efter five easy pieces nog den övning jag använder mig mest av. Vet att denna låg ute i LR för ett par år sen när Peter Ljungberg hade lite övningar där... Själv fick jag denna av en dressyrtränar Ylva typ 1998... hahaha... går även att använda bakåt på en mindre yta och variera med att flytta undan framdelen resp bakdelen runt hörnen ;) Ju mer utbildad hästen är desto mer neckreining och egen samling ber jag om...

Det som är skoj med just denna övningen är att jag ser den ploppa upp här och där och mina vänner i Mariefred skrev för ett tag sen att de oxå sitter och tragglar denna... Just nu har inte alla samma lyx som jag med ridhus... ;) Men iochmed att denna övning kan användas typ överallt och att man börjar i skritt är det en super igångsättnings övning eller jagharingetbraunderlags övning...

Testa själva där hemma :)

Idag är det jobb fram till tre sen väntar en spännande bilresa till Stockholm och bröllop imorgon :)

Ha en underbar dag därute...

Glädjen i att rida...och lyyyyyx med ridhus... igen...

Igår på alla hjärtans dag mitt i snöstormen åkte jag upp till stallet för att rida en sväng. Lilla delen av det stora isolerade ridhuset var ledigt... dessutom var jag själv på den delen nästan hela passet, händer inte alltför ofta och det var lyx att kunna jobba Ruby bakåt och sidvärtes och precis som jag ville utan att behöva ta hänsyn till andra hästar :) Har nu ridit tre gånger med Hackamoren och hon känns bara finare och finare, dock är hon mitt i fällningen och jag ser att Hackamoren rubbar av lite päls på näsan, så nu får det nog bli några dagar med snaffle igen, innan hon får skav...

Hittade en bild från i höstas med lite mer arbete i Hackamoren... ååååh vad jag saknar värmen...

Plockade av sporrarna och bara ramade in hela henne med hela benen... oooooh, efter en stund kopplade hon benens inramning med att samla sig och hon blev säkert 10cm högre i ryggen och halsen vackert välvd nedåt... MAGISKT :) Fick även igenom lite mer samlade stopp och snart är hon stark nog att orka sätta sig ner och ta i igen... Ryggade en hel del och jobbade sidvärtes som en tok... det gav verkligen resultat och jag fick igenom massor av mjukhet och avslappning. Sen kunde jag göra en hel del galoppjobb, fattningar, avsaktningar, tempoväxlingar och samlingar. Även här känns hon mjuk och fin. Det enda just nu är att om man flyttar ut rumpan blir hon lite ivrig och spänd... Hon vill fatta galopp :) Det är bara att vänta ut henne och få kvalitet i fattningarna... hehehe... Sen var jag nöjd och avslutade passet.

Det bästa av allt med ett isolerat ridhus är att jag inte fryser om mina stackars tår och fötter... även om jag bara har mina boots... Det är så ofattbart lyxigt att kunna rida i jeans, en tunnjacka, väst, boots och tunna handskar och Ruban kan ridas utan täcken. I löööööööv it!!! Jag som är en av sveriges största frysgrisar... hehehe...

Samtidigt som jag red hade en "tant"grupp lektion, de kallar sig själva för detta ;) De hade skoj... efter sin lektion kom några fram till mig när jag fixade med Ruban och började prata. Så skoj de hade lite frågor om hur gammal hon var och om det var svårt att rida så... De tyckte hon var urduktig och att hon var sööööt... hahaha... Ruby hajade läget och stod och flirtade med sina långa ögonfransar och lyckades tigga till sig en morotsbit eller två ;) Men det som slog mig var att denna gruppen hade så roligt och det var en härlig gemenskap i gruppen. Det gör mig glad att se vilken lycka det är för andra att få hålla på med hästar och ridningen... även om detta "bara" är på hobbynivå ;)

Tid, tålamod och erfarenhet...och helt plötsligt ett ljus av självinsikt???

Igår blev jag återigen varse om hur lite jag egentligen kan om hästeriet eller hur jäkla lätt det är att låsa tanken och inte kunna se en uppenbar lösning ;) Som sagt det tog mig ända tills jag var 25 år innan jag insåg att jag var nybörjare inom detta...

Med risk ;) för att detta inlägg kommer utforma sig som ett smörigt hyllningstal till Per Larsson... inte för att du inte är värd det Per... så skriver jag detta med största ödmjukhet inför den stora konsten att rida :)

Iallafall, jag red med Hackamoren för ett par veckor sen, jag bara älskar detta redskap, man får en sån fantastisk ärlig eftergift genom hela hästen när den ger efter på "bettet". Men det har tagit mig tid att komma på hur jag ska pilla och dutta för att få ut önskat gensvar från hästen... I det här fallet Ruby ;) Jag skulle vilja ha 10 hästar till att rida med detta för att snabbare få alla dessa erfarenhets timmar jag hela tiden tjatar om :) Men i vilket fall som helst...
Sista gången jag red med detta fick hon lite skav på sina käkben, på undersidan där bosalen blir smalare. Jag, som inte alls är en hönsmamma av stooora mått när det gäller min ponny, blev ju givetvis förskräckt över att jag... orsakat blodvite på min häst... Hugaligen...
Sista gången Per var nere här i Blekinge stramade vi till Hackamoren lite och Ruby svarade väldigt väl på detta, den blev lite snabbare i sina signaler och Ruban är ju sån. Hon vill ha exakta och snabba signaler... hehehe... annars blir hon frustrerad på mig... Jag kan helt ärligt erkänna att jag dock inte riktigt är så snabb eller för den delen exakt i det jag försöker förmedla till henne alltid som jag skulle önska... men, jag jobbar på det.

Faaasen, vad jag svamlar iväg ;) Ruby vilade i december och nu i januari har det ju varit flytt och igångsättning, givetvis med Hackamoren... Glädjande nog bevisar skavet att hennes skalle måste vuxit, det är ju gott med tanke på hennes tänder... Men det ställde ju till ridningen...

Tyvärr inte i arbete just här men här är iallafall Ruby iförd Hackamore.

Jag tänkte, -Skit sak samma, Per kommer ner i slutet av februari så han får helt enkelt hjälpa mig att ställa in den igen så den funkar... Sen släppte jag tanken och var nöjd med min lösning... hahahaha... För alla er som nu stönar och frågar er varför jag inte tog ett mycket mer uppenbart, snabbare och enklare beslut i denna fråga... Jag har ingen aning men detta bevisar ju hur jäkla lätt det är att låsa sig vid en enda plutt lösning just när man inte har erfarenheten från många olika situationer...

Igår så ringde jag Per angående helt andra saker men efter en stund kom jag på att säga till om Hackamoren... Per sa... - Har du prövat att sänka den lite... STÖÖÖÖÖÖN :) Givetvis... Åååååh vilken rookie jag är... hahahaha... Mitt svar var ett lite mumlande, generat... öööh... nej ;) Sen fick jag en mycket pedagogisk förklaring av Per att den ju förmodligen är trång just för att hennes huvud vuxit... Tack Per för att du står ut ibland :)

Visst detta är kanske en petitess men ändå, det fick mig att tänka efter... Hackamoren är en relativt, nä i stort sett helt ny utrustningsdel för mig och därför kommer min osäkerhet in i form av frågorna, varför, hur jag ska göra och när jag ska  använda den. Tyvärr, är jag även en sån där ältande, överanalyserande idiot... antar att det är lärargenen som ställer till det... men jag har supersvårt för att bara göra om jag inte har typ både syfte, metod och mål klara för mig... Hehehe... även här har Per många gånger fått förklara någonting 10 gånger innan jag har klart för mig att:

1: det verkar vettigt,
2: det passar in i mitt tänk,
3: det bidrar till utvecklingen framåt,
4: jag förstår hur jag ska göra, och vad hästen skall göra...trodde jag ;)
5: Jag gör fel,
6: Per förklarar igen...
7: Jag gör fel igen... Svär kanske lite oxå...
8: Per förklarar igen...
9: Jag tycker: detta är omöjligt... börjar nästan tvivla på Pers ord ;) Svär och muttrar lite till... Funderar på att kliva av hästen och börja samla frimärken
10: Per förklarar ytterligare en gång lugnt och sansat...

Sen brukar det av någon outgrundlig anledning alltid sluta på samma sätt...

11: DET FUNKAR... Varför sa du inte det här på en gång Per??? :)

Tack vare just Pers enorma erfarenhet, tålamod och otroliga förmåga att förklara samma sak på flera sätt så tar jag jättekliv framåt i min och Rubys utbildningskurva...
Och detta genom att bara fixa till en enda liten sak åt gången :)

Jag kommer ihåg min första clinic hos just Per med Bosse... Jag hade själv satt ihop en målbild som jag tänkte att... oj, oj, oj... undrar om vi hinner igenom detta på bara 4 pass???

Det tog 1 1/2 pass sen var vi klara :) Då ska tilläggas att jag är en riktg "chicken" och rider på typ 30% av min kapacitet första gången för en ny tränare... Varför? Jag har ingen aning... Det är skitdumt och jag jobbar stenhårt på att sluta göra så...
Per frågade vad jag mer ville träna på eller om det var något annat jag tänkt mig... Hahahaha...
Jag satt som ett frågetecken och kunde inte komma på en endaste liten detalj som jag egentligen hade problem med, det skulle ju inte gå så fort att lösa mina svårigheter, jag skulle ju bara få göra grunderna och five easy pieces ;) Tack och lov påminde Per mig om att det ju alltid finns massor med detaljer att finslipa, men just den där känslan...
Oj, nu är vi förbi dom där gigantiska hindrena och problemen som jag var tveksam till att vi skulle lösa på hela helgen... Vad ska vi göra nu då? Nä, nu är vi klara :)

Den känslan är helt magisk och efter den gången så strävar jag efter att får uppleva den oftare och oftare...

Vi pratade just om detta igår och även om jag inte kunnat sätta ord på det förrän igår... när Per gjorde det åt mig... så känner jag sååååå starkt att ännu en magkänsla fått ord och att jag faktiskt numera kan förklara för andra vad och hur jag känner och menar.
Tack Per... igen :)

Men nu till det jag kom fram till just detta tänk, det beskriver ett av fundamenten i mitt hästtänk och det är detta jag gör och tror på till 200% men har inte kunnat riktigt sätta ord på förut...

Jag har ju tjatat oräkneliga gånger om att jag inte tror på att pressa hästarna för mycket och att det tar tid att få fram en GP häst (Grand Prix)... väljer detta klassiska uttryck då jag inte tycker vi har någon bra liknelse när det gäller utbildningsnivå på våra westernhästar...
Jag har oxå skrivit om att jag allt som oftast för att inte säga alltid... Avslutar mitt pass när Ruby och jag gjort det som stod på planen just idag...Jag har ioch för sig alltid strävat eftar att rida mina hästar så här... (Fru präktig... som aldrig gör fel...) obs... IRONI...
T ex, i söndags när vi tränade cavaletti så avslutade jag ca 15 minuter innan träningen var slut... Varför? Jo, hon hade i mitt tycke ställt upp så mycket mer än jag hade väntat mig, och bara jobbat på och verkligen gjort sitt bästa... Då kändes det som en rättvis belöning att inte köra på i 15 minuter bara för att, utan istället klappa om henne trava av och sen skritta av henne för hand.

Syfte med träningen:  att introducera cavaletti som en tränings metod.
Metoden var:  Helenas fantastiska övningar
Målet var: att hon avslappnat och med framåtbjudning skulle gå över bommarna i trav och som grädde på moset i galopp...
Mission accomplished :)

Även Bosse red jag enligt detta koncept fast jag inte visste om det och det resulterade i en häst som en dag fastnade i en galen vänsterspin och bara sa; ja, Ja, JA!!! Tyvärr fanns det i hans fall en hel del tråkiga erfarenheter i bagaget och det här med att göra om och göra rätt kunde te sig betydligt mer dramatiskt än det någon gång gjort med Ruban, som bara har goda erfarenheter när det kommer till människor och ridning... Men ändå så hände det något med Bosse den där gången... Han slutade tjura och slutade tycka jobb var en bestraffning utan verkade börja ha precis lika roligt som jag... och alla andra som såg eländet ;)

Det är ju just detta som är nyckeln till framgång... hehehe... som vi (mest Per igen) sa igår, fasen tänk om folk börjar anamma detta då kanske det blir mer motstånd på tävlingsbanan ;) (Å andra sidan insåg vi båda snabbt att vi gärna förlorar mot ett duktigt ekipage som tränats med finess)
Nyckel är: Att, bara förbättra en liten detalj varje dag... Inte nöta och tjata sönder saker och ting... Inte tvinga fram rörelser eller eftergifter... 

Sen kan en liten detalj ta 5 minuter eller om det vill sig illa 31/2 timme ;) Men ju oftare man lyckas desto kortare tid tar det nästa gång att nå fram till ett lyckat resultat... kallas även positiv förstärkning.

Grejjen är att nu förstår jag ännu mer de tränare som påstår att en bra häst nästan tränar sig själv.  Det är ju själva attityden hos hästen och här kan man faktiskt påverka i hur man förvaltar denm det kommer visa sig som skillnaden mellan en topphäst och en medioker häst... En medioker häst med bra attityd kommer med rätt ryttare och träning kunna gå längre än en topphäst med taskig attityd...

Det är ju just den känslan som uppstår när man har en klar plan och bryter ner ridningen i ett mikroperspektiv... Kan man lägga varje pusselbit rätt så är ju ett 10000 bitars pussel en easy peacy... Och varje pass slutar med tillfredsställelse, bekräftan och en positiv anda... Eller det känns som om hästen tränar sig själv :)

Fantastiska, suveräna, talangfulla Fellas Little Ruby :)

YES, vi lyckades idag igen :) Tänk om några år när vi konstant lyckas varje gång lyckas med våra ridpass och Ruban alltid går av ridbanan med en glad och lycklig Jessica och massor med beröm... Vilket jäkla självförtroende hon kommer ha och helt ärligt hon kommer ju tro att hon inte kan göra fel :) Och när det väl hettar till kommer jag ha en häst som har mod nog att ta rätt beslut där och då!!!
Det, vill jag ha inne på tävlingsbana oxå... För då kommer vi inte bara vinna... Vi kommer ha underbart skoj oxå.


Återigen, jag är ännu mer övertygad om att det mest värdefulla jag kan investera i min häst, vår utveckling, både hemma, på jobb och tävlingsbanan är TID och TÅLAMOD!!!

Det har även varit ganska skoj att möta andra tränare och just säga... Nej, men det är inga problem, jag har inte bråttom utan tänker låta saker och ting ta tid :) Först reaktionen brukar vara ett förvånat ansikte, typ... Hallå, hur korkad är hon... tid är pengar... Men sen faktiskt brukar jag kunna se tillfredställelse över att inte "behöva" göra "stor skillnad" utan faktiskt få ta träningen från hästens perspektiv och utgångsläge. Hahahaha.. eller oxå tänker de bara: Shiiit vilken guldkund som är villig att betala för ingenting :)

Så mitt konstaterande efter mycket ältande är: Om man aldrig når den känslan att hästen i stort sett tränar sig själv... Förutsatt att den har talang, inte har ont, rätt utrustning och allt annat som är självklart... Ja, då kanske man ska fundera på hur man gör saker och ting :)

Nu när jag läser igenom detta kan det verka en aningens enkelspårigt och uppnosigt, tanken är inte att trampa på några tår eller klanka ner på vilka ambitioner man har. Jag vet att det finns enormt många fantastiska människor därute som fullständigt ger sjutton i tävlingar, som bara har världens bästa häst för att det är just den :) Fortsätt med det och skit högaktningsfullt i mitt svamlande om träningsdetaljer och tävlingsidiotier ni har min största respekt för att ni är just som ni är... Men jag är inte så ;)

Jag skriver detta resonemang helt ur en tävlingsidiots ögon ;) Jag älskar att tävla och att träna inför tävlingar...
För mig är det hela grejjen, träna, slipa, förbereda, planera, drömma, reflektera, älta och sen... givetvis gillar jag att visa upp mig... hahaha... Visst kommer jag aldrig vara nöjd med annat än vinst... men på rätt sätt... Vann vi inte var vi helt enkelt inte tillräckligt bra... eller jag, för det är aldrig hästens fel, gjorde något misstag som förstörde ;)
Men det är det som driver mig, som håller min gnista vid liv, att göra bättre ifrån oss hela tiden, minimera felen och hela tiden prestera bättre än vi gjorde gången innan...

Tänk om man haft samma driv i sin karriär eller i städningen i hemmet... tjohoo...  jag hade varit miljonär med ett utställningshem... hehehehe... Men nu är det inte så...
Att tvätta en äcklig svans, mocka skit, fundera på nästa steg, nästa clinic, nästa tävling är sååååå mycket roligare :) Givetvis finns det någonstans en dröm om att få nyttja Rubans talanger på riktigt, ute i verkliga livet... hehehe... men samtidigt är jag ju hönsmamma och vill inte riktigt riskera henne på riktigt... Fyyyy, vilken hycklare jag är ;)

Nä, jag får nog inse att sådär lite lagom kossor och lite lagom tuff terräng och lite lagom Wild West är bäst för oss... eller ja, mig och mina nerver... Jag är kort och gott en tävlingsnörd som gör sig bäst i showringen :)
Så hatten av till alla TRUE cowboys och cowgirls därute som vågar leva på riktigt och inte som jag... leka cowgirl med både skärp och hängslen :) Tänk, Ruby kan ju få leriga "tassar"... eller jag kan skita ner min nyputsade sadel... Moooahahaha...

Japp, det slog mig just att självinsikt är fantastiskt och att just detta gör ännu mer att jag bara ska hålla mig till min egen ridning, mina tankar och aldrig, någonsin försöka lämna denna lilla låtsasvärld  av inte så Wild West jag lever i, I löööööv it :) Tänk att det bara skulle ta 37 år att inse detta...

Nä, nu ska jag fortsätta drömma om prisrosetter, pokaler, titlar och bältesbuckor... Hahahaha... Jösses... här har jag ältat hur länge som helst för att komma på det som ni som läser förmodligen insåg för länge sen...

Ha en underbar eftermiddag därute, det ska jag för jag har just accepterat med hela mitt jag att jag är en TÄVLINGSTÖNT :) Moooahahahahaaaaaa...