Min största konkurrent...

Jag har fått massor input den sista veckan och jag har funderat mycket över min plan, träning, satsning och hur vilken nivå jag ska lägga mig på...

Anledningen till detta är många kloka och för den delen okloka tankar bland goda vänner ;) Tack alla ni som stått ut och bidragit med era åsikter det har varit nyttigt att se saker och ting från olika perspektiv.

Jag måste erkänna att hoppningen var så mycket enklare på ett sätt... När man var stabil på 1.10 så satsade man på 1.20 osv... här i western är gränserna mer gråzoner och ena veckan kan en sak funka för att nästa vecka gå tillbaka tre steg :)

T ex spin... För fyra veckor sen var Ruby centrerad runt sitt pivåben men ingen fart. I tisdags tryckte jag på henne för typ första gången och hon fick fart... tyvärr innebär det oxå att hon istället för att vara centrerad nu slirar runt med bakdelen... vem har gjort fel? Jo, jag... men ändå inte, det var läge att öka farten lite och hon är redo för det men nu behöver hon sätta ihop de pusselbitarna... centrering och fart.
 Hon måste oxå lära sig att växla mellan dessa lägen, sakta centrerat och med mer fart...

Vad är det då som får henne till det eller inte får henne till det?
En enda sak... Jag som ryttare...

Jag har under veckan fått höra från flera håll att är man för snäll mot hästarna så kommer man ingenstans... och det gör mig förbannad samtidigt som det ligger en viss sanning i det...

Att vara taskig är en quickfix och inget kommer någonsin få mig att tvivla på detta... Det är sjukt frustrerande att se en del mycket yngre hästar som har kommit mycket längre än Ruban och jag men frågan är om de är lika fina om fem, tio år?
Jag hoppas det...
Ibland så sitter jag där och tvivlar på mig själv och det sätt jag vill utbilda henne... ibland kan jag nästan gråta när hon för 1000:e gången kör upp huvudet innan galoppen... Vad fan gör jag för fel? Tänker jag och tanken att ta de värsta jäkla drawreinsen och dra ner huvudet far genom huvudet... men har jag någonsin hämtat dem och gjort slag i saken? Nope, varför? Jag vet innerst inne att detta inte hjälper i längden utan att det enda rätta är att lära rätt och rida igenom detta men faaaaasen vad sjukt svårt det är ibland...

Dock har jag återigen insett att jag måste höja min lägsta nivå och faktiskt våga be om mer kvalité... Jag vet att även om jag blir "tuffare" i min ridning kommer jag aldrig bli elak mot Ruby... Jag kan inte det ;) Men helt klart är att hon nu börjar få sina grunder väl på plats och det är dags att snäppa upp ridningen en hel del... Jag vill inte harva runt på samma nivå hela tiden ;)

I helgen tävlade jag mot en del duktiga ekipage och framförallt tävlade jag mot Anneli och Lucky... Det är då jag taggar upp och rider bra, när jag vet att jag måste prestera bättre än jag egentligen kan... hehehehe... även om jag igår hade planen att få minus för undertempo och mycket riktigt fick det oxå så rider jag väl och noggrant med motstånd :) Ibland måste man misslyckas för att lyckas på riktigt ;)

I torsdags och i lördags var jag ute i Tromtesunda och red med Anneli och shit vad nyttigt det var och vad jag höjde mig och Rubans lägstanivå...

Så jag har insett att min absolut största konkurrent, alla kategorier är: Jag själv :)
Jag kommer aldrig rida bättre än jag själv väljer att göra, aldrig utvecklas mer än jag pressar mig själv, aldrig komma högre upp än jag tänker att jag kan...

Sen att ha någon som man kan jaga eller som man vet jagar en själv, ja det är ju lite av turbobränsle för ens egna prestationer.

Nä nu är det dags för jobb igen :) Ha en underbar dag därute :)

Såg precis på Facebook att Colonel och Truly fått en hingstunge inatt... Grattis till Fam Larsson, kan tänkas att han blir en riktig fining :)

Andra tävlingen i år...

Så var det dags igen. Tre veckors vila för ponnyn och en veckas ridning... kanske låter det som en ganska hafsig förberedelse för tävling och delvis håller jag med ;) Men två bonusveckor i USA kan ju ha den effekten...

Hur som helst så har vilan gjort henne gott tycker jag, det är många saker som fallit på plats och några saker som vi kommer få backa på ;)

Planen med dagens tävling var att rida två Trailklasser, en pleasure och två reiningar. Det är mycket jag vet men hon behöver koppla på alla små molekyler i hjärnan och inte bara gå reiningen då hon laddar lite väl mycket ;)

Tyvärr var det väldigt få startande så B-reiningen utgick, eller jag och Anneli som var de enda startande tyckte det var otroligt onödigt att släpa hit en veterinär för två tävlande i klassen ;)  Men Maggan B var snäll så vi fick rida mönstret utom tävlan men med hennes feedback :) Precis det jag och Ruban behöver... Sen var det samma sak i B-trailen bara jag och Anneli så vi tyckte det var onödigt att funktionärerna skulle bygga en bana enkom för våran skull...  Även B- Pleasuren blev tokig och det var tillslut bara jag som skulle rida, jag valde då att gå in i C-Pleasuren för att vi skulle bli några fler ekipage...

Tycker det är lite trist att det inte blev bättre uppslutning då vi ju är samma folk som tävlar mot varandra men det är lite nya mönster och banor på dessa nivåerna... Håller man sig på samma nivå jämt så kommer man aldrig vidare och som vanligt vad är det värsta som kan hända? Att rida fel? Diska sig eller misslyckas? Det är det som klubbtävlingarna är till för... att här få chansen att i goda vänners sällskap få prova sina vingar... inte på en större tävling där klasserna kostar minst det dubbla och massor med andra "experter" kollar på en :)
Nåja, det är ju upp till var och en men detta är så som jag ser det, på hemmaklubben kan man i lugn och ro testa på ;) Och sen ska jag erkänna att jag är mer än lovligt trött på mönster nr 12 och 13 ;)

Men tillbaka till den lockiga ponnyn ;) Då jag flyttade till C-Pleasuren fick jag lite brådis och ta av alla skydden... Hade tänkt börja med en reining... och sen rida fram lite... In på banan och jag bara kände hur hon laddade och väntade på galoppen.. Tokhäst... I bedömnings protokollet står det att jag höll hårt... hahahaha... det kan man säga... Hon laddade som om det vore upplopp på Jägersro och jag fick inte tillbaka henne något alls, funderar faktiskt på om hon blir mer stressad av att bara ridas runt i just  Pleasuren... Det är ju inte direkt något nöje att rida henne där heller ;) Vi lixom hamnar på innerspår och kör om typ alla... Ruby anser till 110% att Pleasure ÄR en tidsgren ;) Sen sitter jag och bråkar om att lufsa fram...

Vårt spektakel gav en 3:e plats av fyra startande tack vare att en häst fick ett avbrott i galoppen... Annars är jag helt övertygad om att vi hade sista platsen i ett starkt grepp :) Nåja, min tanke var att hon skulle få komma in på banan och se sig omkring men nästa gång ska jag nog skippa detta...

Sen var det dags för Reining och snabbt på med skydden. Jag fick till en nästan optimal framridning i mina ögon sett och hon kändes fin... Min plan var att rida samlat och lugnt, känna att jag hade henne mellan hand och skänkel och att hon svarade tillbaka... Förra gången gick hon ju iväg från mig och ville inte alls lyssna... En annan sak som jag måste öva på är att rida in... Hon börjar ladda så fort hon kommer in på banan och skritten eller traven blir minst sagt studsig... Även om den inte bedöms så ger den ju intrycket av att hon är spänd... Som vanligt är det dessa små detaljer som gör en enorm skillnad...
Det var mönster nr 11 och nu sken en sak väldigt tydligt igenom... Vi är inte klara med spinnen ;) Hon har ju i veckan börjat ta i och få upp fart men istället så slirar hon runt med bakdelen och trampar runt istället för att plantera sitt pivåben... Alltså 3 steg framåt och 2 tillbaka... Dock ska jag ge henne cred för att hon startade spinnen lätt och villigt :) Sen var det galoppvolter och som sagt jag sket i att rida de stora volterna snabbt utan ville ha henne samlad och fokuserad på mig.
Bytena fungerade över förväntan, i förrgår satt jag mest på skoj och bytte lite hit och dit och de satt bättre än jag väntat :) Skoj. Rundownsen funkade och även här lät jag henne gå kort och kontrollerat... Stoppen blev riktigt bra och även så hyffsade rollbacks... Ryggningen sådär, hon kunde ha svarat kvickare och med mer aktion... Men, men med tanke på att jag trodde jag skulle diska mig så är jag nöjd över att fått fullfölja ett helt mönster med några saker som jag trodde, Spinn som behöver mer och några saker som funkade bättre än jag trott. Men jag uppnådde det jag hade som mål, att ha henne under kontroll och inte låta henne försvinna iväg för mig och jag red bra ;)

Tre startande i klassen och Sofie fick bryta för att skola sin häst och Anneli... ja, hon måste lära sig räkna ;) Hade hon spunnit rätt antal varv så hade hon vunnit för fy satan vad hon och Lucky går nu... Men som sagt en lyckades rida rätt mönster och det var jag :) så jag vann över dem :) Hehehehehe.... Kommer nog inte hända särskilt ofta ;)

Sen var det dags för Olivia att tävla och det var bara ut och slita av skydd och även chapsen... Varmt och skönt idag :)
Hon red två Lead-Line klasser alltså där man som vuxen leder hästen med barnet på :)
Den första var en ren Lead-Line klass och hon fick rida Ruby, vi hade på Hackamoren då det ju finns en praktisk ledtygel i mecaten ;) Med i klassen var även Nellie på sin Casper och gissa vad som hände... De kom på delad första plats :)

Från förra tävlingen... har ingen bild...än :)

 Andra Lead-Linen var en Barrelrace och detta är det närmaste Ruby någonsin kommer komma denna gren för annars får jag nog en häst som aldrig mer kommer gå utan att lyfta... hehehe... men även här fick hon en delad första plats med Nellie och Casper...
Så duktiga tjejjorna var :)

Klassen efter var Trail:
Bro, grind, slalom mellan koner i jog, två galoppbommar på böjt spår, rygga mellan två bommar, och sen travbommar... En snabb men teknisk bana.

Bron gick bra och så även grinden, jog mellan koner som på räls och galoppfattningen var klockren... över första bommen och jag hinner tänka gott det här kan hon... slutar rida för en mikrosekund och då händer det som aldrig hänt förut... hon bryter av till trav... Hahahahaha... Jägersroupploppet var tydligen slut där och då :) Shit, tänker jag ger henne skänkel och fattar galopp igen... över bommen men nu fick jag inte tillbaka henne... och vägen till ryggningen blev därefter... skit ;) Nåja hon ryggade riktigt bra och tog travbommarna oxå med flyt... Men i det duktiga sällskapet räcker det inte långt om man får ett avbrott i galoppen... och jag fick en hedrande femte placering av fem möjliga :) Men det är skoj att rida trail och det tycker även Ruby så detta är en av de klasserna som jag faktiskt tänker rida när tillfälle ges :) Kanske skulle öva lite på att släpa saker och ting och kasta mitt rep så kan vi starta i Ranchtrail oxå...hmmmm... får nog fundera på det lite mer :)

Sen var tävlingen egentligen över men snälla Maggan stannade kvar och gav mig och Anneli feedback på mönster nr 2... Jag fick samma kritik och som sagt mer jobb på spinnen och snabbare ut i rollbacken... Undertempo... ja det vet jag om ;) Men annars tyckte hon det såg bra ut... och det är skoj att höra... Jag känner att vi är på rätt väg och som jag sagt innan detta är året av erfarenheter och diskvalifikationer :) Alltså skolning av min underbara lockiga lilla ponny :)

Nu fick jag precis proppen till FunRun den 16 juni och jag har redan siktat in mig på tre klasser :) Tjohoooooo!!!

Det är bara att fortsätta träna och ladda om... Rider jag lika jäkla bra och noga som jag gjort denna vecka... Två pass med Anneli och då jäklar red vi och det tycker jag redan givit resultat :) Ja då är vi en bra bit på väg...

Den här veckan har jag höjt ribban och jag vet att jag har en mycket högre lägstanivå än jag trott... Så nu är det bara att fortsätta framåt ;)

Har inga bilder idag men jag vet att det filmades lite så jag ska försöka få tag på ritterna i veckan och lägga upp dem :)

Ha en underbar kväll därute det ska jag :)

Ofrivillig sovmorgon, spins och tävling...

Fyyyyyy fasen för att försova sig... Igår morse slog Jetlagen till Wham Bam Alabama hos mig...
Vaknade vid ett tiden på natten och låg vaken i flera timmar... sen däckade jag uppenbarligen...

Hade bestämt med Anneli att mötas utanför bilverkstaden då jag behöver lämna in bilen för lite småfix... 07.45... Jag dök inte upp, stackars henne hon blev lite orolig och hade ringt mig 7 gånger innan jag vaknade... Jag hörde inte en enda. När jag väl vaknade tänkte jag att shit vad skönt, klockan har inte ringt än, sen såg jag klockan... 10.15!!! Jag trodde jag såg fel och kollade den andra klockan 10.15!!!
Sen kopplade jag att det var 7 missade samtal på telefonen och att den hade ringt. Känslan av adrenalinpåslaget som uppstår i sådana situationer är inte nådigt...

Jag studsade upp och ringde Anneli, som lät rätt lättad över att jag äntligen hörde av mig, hon var nog nästan på väg och ringa akuten ;) Sen gick nästa samtal till jobbet där kidsen undrat var jag var men inte sagt till någon av mina kollegor, jag jobbar på två ställen så jag kommer och går lite oregelbundet på dessa platser och därför reagerar ingen nämnvärt på att jag inte dyker upp... Min kollega fick gå ner och säga att jag var på väg... Tredje samtalet till verkstaden och be om ursäkt för att jag inte dykt upp och fjärde till Olivias skola för att förklara att hon var på väg... Puuuust, jag hatar att försova mig för hela dagen blir upp och ner...

Jag var på jobbet vid 11 och kunde ha min eftermiddagslektion iallafall...

Efter jobbet åkte jag till stallet och satt upp på fantastiska Ruban ;) Hon har vilat i tre veckor, mer eller mindre, men det är lixom bara att sitta upp och fortsätta där man var sist, visst hon tutade lite mer än vanligt när jag skrittade till ridhuset för att kolla om det var ledigt och visst hon började jogga så fort hon kom in på banan men det var bara att låta henne gå :) Hon joggade på och när hon frustat några gånger var det dags att börja jobba, tanken var att jogga igång henne och kolla av några knappar. Jag red på stora utebanan där underlaget är stenmjöl och ganska strävt så stopp var inte med på listan, utan bara en check av bromsen ;)

Jag bad om ett par spins men hon var lite ofokuserad... det var ett gäng kajor på banan och hon ville nog jaga en och annan fågel ;) Nä, nu jäklar, tänkte jag, nu spinner vi... och satan i gatan, jag tryckte till och hon började snurra som bara den :) Lilla, underbara, fantastiska häst... Återigen fick jag bekräftat att när rörelsen är rätt blir den mjuk. Hon växte under mig, höjde ryggen och formade sig efter rörelsen och pinnade på... Såååå jäkla häftigt!!! Och vilken fart hon fick och så lätt det känns när hon och jag gör rätt.

Jag gjorde några åt varje håll och bad om samma kvalité varenda gång och gav mig inte förrän hon bjöd till riktigt ordentligt... Och banne mig... om en månad så sitter den där :) Sen satt jag helt sonika av och skrittade av henne.

Jag prövade mitt alldeles nya fina Les Vogt Show Snaffle med tyngre ringar och längre mundel och hon gick som sagt grymt bra på det. Det ser lite freaky ut när man tar på det då mundelen är 6 1/2" alltså 16,5 cm men som Les förklara här nedan i videon så finns det en god tanke bakom detta bett och jag måste säga att ännu en gång har han helt rätt i sitt tänk och det funkade klockrent :)

 På söndag är det tävling igen och även den här gången hemma på RC i Johannishus, fem starter på C-B nivå, två trails, en pleasure och två Reiningstarter... Vi får väl se hur många diskningar vi får ta den här gången :)

Ha en underbar dag därute i solskenet... Det ska jag :)

Yes, jag diskade mig... TVÅ gånger...

Så var årets första tävling avklarad... Resultat, Trail E; 1:a, Trail D; 7:a, Pleasure D; 4:a, Reining E; DQ och Reining D; DQ :)

Hon börjar bli fin :) Foto: Therese Jönsson

Mest nöjd är jag helt klart med DQ nr 2, DQ nr 1 och sen 1:a placeringen...
Varför? Jo,vinsten i Trailen var skoj för Ruby gick riktigt bra, hon ställde upp och jag red bra :)

DQ i två reiningmönster: Redan i första reiningen så kom det som jag känt ska komma och som nu behöver "tuktas", en något taggad "Show smart" Ruby... hehehe... Hon har massor med egna ideér om hur reining ska utföras, vilket tempo som ska hållas och när momenten ska utföras...
Dessa kombineras givetvis inte med mina ideér eller för den delen med det givna mönstret ;)

Ruby är helt övertygad om att:

1: Reining är en tidsgren!!! Punkt, slut och Stjärnstopp :)

2: Hon kan samtliga mönster alldeles själv och jag ska bara hålla i mig i hornet och inte lägga mig i så himla mycket :)

3: Stopp är onödigt... Hallå... det tar ju tid... :o

4: Hon är avlad för detta... i generationer... det är inte jag så jag gör återigen bäst i att hålla mig i hornet och inte lägga mig i...

Jag däremot... trots att jag inte är avlad för detta i generationer... dristar mig till att tro att jag vet:

1: Jag har koll på vilket mönster som ska ridas och när saker och ting ska ske...

2: Jag vet vilket tempo, lydnad och i vilken ordning domaren vill se mönstret utföras i för att ge bäst resultat...

När jag påtalar detta för ponnyn så fnyser hon högt och ser väldigt förnärmad ut...hahaha...

Hej vad det går... Foto: Gert Andersson

Hur som helst första mönstret började balla ur vid första galoppombytet, hon bytte men drog iväg lite, hade jag reagerat snabbare skulle jag helt enkelt lagt en volt till och be om ett nytt byte... Men det gjorde jag inte, andra bytet blev till korsgalopp med en rejsande ponny, och detta ledde till ett "inte" stopp...
Återigen, my mistake, jag hade fortfarande inte kopplat på skola unghäst ryttaren utan nöjde mig med ett skitstopp och därav en skitrollback ;) Ruby drog iväg igen och nästa stopp blev något... Hej, va fan vill du?
Men nu vaknade Knoestran till... istället för att låta henne göra ytterligare en rollback fick hon helt enkelt stå still... eller ja, hon piaffade väldigt fint en stund, vi blev utblåsta men när hon satte alla fyra tassar i marken och sänkte huvudet fick hon göra en luuugn roll back och sen ett stopp efter några meter... Klapp på halsen och sen skritt ut...

Reining är en tidsgren, sluta stör... Foto Gert Andersson

Inför reining nr två hade jag en annan approach med framridningen. Jag bad om mer lydnad och var noggrann med att hon inte gick iväg för mig och att hon väntade på mig...
Hon var sjuuukt fin på framridningen och stoppade som bara den och gick lugnt och fint i galoppen...

In på banan och fortfarande kändes hon fin och mjuk, första halten innan mönstret bad jag henne lite mer bestämt än jag brukar och bara att jag tänker att det inte finns några alternativ gör ju att hon svarar som en dröm....
Gött, tänkte jag, sen fick vi till en bra fattning en bra första stor snabb volt, hon lyssnade super på tempoväxlingen, var mjuk, rund och fin in i den lilla långsamma och i slutet av den så tänkte (tyvärr) jag, ååååh detta går ju bra... hehehehe...

In till mitten och jag förberedde för ett stopp... I helskotta sa Ruby, nu jäklar matte kör vi... På en millisekund tappade jag henne totalt och det blev ett sånt där; ingen häst kvar, oj ville du något, typ kanske halvhalt som nästan körde över domarna...
Men nu så sa jag att till domaren att jag struntade i mönstret och sen hade vi en kort diskussion om huruvida det lönar sig eller inte att lyssna på mig :)

Kolla... hon kan stå stilla... Foto: Gitte Ejdetjärn

Hon var fortfarande övertaggad och istället för spin gjorde hon blandade småhopp till höger eller vänster, men hon fick hoppa tills det kom några steg av spin.. Klapp och paus. Volterna reds i växlande tempo så som jag bestämde och hon började slappna av... Likaså resten, taggade hon igång fick hon göra något som hon inte trodde... hehehe...
Rundowns blev pleasure galopp och en inramad, kontrollerad mjuk och bestämd stopp, rygga och sen efter klapp och beröm en luuugn rollback :)

Visst jag vill vinna och jag hade kunnat skrapat ihop några futtiga poäng på skruttiga ritter men jag är väldigt nöjd över att jag fick ta detta nu. Ruby är en intelligent och känslig häst och jag kände i höstas att hon lätt blir just Showsmart, detta är ju helt mitt eget fel som lät henne bli det så nu väntar bara att som jag skrivit tidigare... Diska sig tills vi förstår varandra :) Och jag ska lära mig att: Ge fasen i att tänka när jag rider!!!

Hon får chansen att gå mönstret så länge hon är lugn och lyssnar men både hon och jag är perfektionister och går hon ifrån mig eller slutar lyssna så är det numera stopp och broms... gör om gör rätt :)

Jag tror inte på att jag någonsin kan fejka ett tävlingstillfälle... Inte helt ut och det märker Ruby, jag blir inte, eller väldigt sällan nervös men givetvis är jag taggad och fokuserad när det är tävling och det känner ju hon direkt.

Det finns inga genvägar till framgång och just nu kommer jag hellre 7:a på en ritt som jag tycker är bra än vinner en ritt där det känns dåligt och vi inte samspelar.

Del 2 av min 5-årsplan har börjat: Året av diskvalifikationer... :)

Ha en underbar dag därute!!! Jag ska planera när jag ska diska mig nästa gång... hehehehehe...

Pappa Colonel...

Japp äntligen har jag fått tummen ur och fixat det sista med senaste videon av Rubys pappa Colonels Fella :)

Helt underbar gentleman som är född 1992 och still going strong!!! Ja, givetvis är Per oxå en gentleman ;)



Ha det gott :)

Undantagen som bekräftar regeln... eller tvärtom...

Ridning och Engelska språket är ganska lika...
Det finns en hel massa regler om hur man ska göra och så... Det har skrivits tusentals "grammatik" böcker om hur, varför och när... Men det finns oxå alltid flera undantag som bekräftar regeln... hahahaha...

Idag har jag gått från mina principer och ridit Ruby på ett sätt som jag egentligen inte tycker är bra i ergonomisk aspekt utifrån henne... Varför jag gjorde det... Jo, jag ville checka av min sits, min påverkan och kolla vilka signaler hon tog först ;)

Det var väldigt intressant och jag fick både de resultat som jag väntat mig men även en del positiva effekter som jag kanske inte väntat mig...

Det låter kanske som om jag gjort något hemskt men det jag gjort är "simply" ridit barbacka... hehehe...

Jag tycker inte att barbackaridning egentligen tillför min häst ett dyft, för jag rider inte tillräckligt bra och är tillräckligt balanserad eller sitter så exakt rakt över henne som jag borde :)

Missförstå mig rätt, jag har ridit barbacka sjukt mycket i mitt liv och jag har en grym balans men när det kommer till att direkt sitta på ryggmusklerna på min häst med mina sittben är jag väldigt restriktiv... Dessutom är detta bevisat med studier att vi koncentrerar alldeles för mycket av vår vikt till en väldigt liten yta när vi rider barbacka jämfört med att rida med sadel.... OBS... EN VÄL ANPASSAD SADEL...

Hur som helst, idag bröt jag mot mina principer bara för att... nä, men jag hade faktiskt en tanke och plan bakom detta som jag gått och finurlat på ett tag ;)

Om jag sitter upp barbacka och jobbar henne mjuk i sidorna... hur påverkar jag med min vikt och min sits i hennes väg dit? Absolut ingen astrofysik men intressant som del i utbildningen av den perfekta hästen... Och lite för att hon mer och mer försöker förekomma mig i ridningen och då tänker jag att hon blir lite distraherad av en annorlunda inverkan och hon måste vänta på mina hjälper...

Sagt och gjort jag hoppade upp på en sten och satt upp på min lilla ponny... hehehehe... Jag kan säga att det var en något förvånad ponny som höjde huvudet och började vifta med öronen över den oförutsedda vikten på sin rygg ;) Jag har nog ridit barbacka på henne en gång innan...

Det tog nog 10 minuter innan hon slappnade av i skritt och accepterade den konstiga vikten på ryggen... Sen tänkte jag börja trava... hmmmm... efter 25 minuter började hon äntligen visa något sånär avslappning och jag kunde börja försöka få henne att böja sig och jobba med eftergift... hehehe...

Men sen bara släppte det... sååå coolt ;) Hon var så lös och fin och bara tog hjälperna med komplett eftergift... Jag kunde spinna, lägga henne i tempoväxlingar och bara glida runt... Detta var  jag inte beredd på att hon så totalt skulle ge efter ;) Men shiiit vad stilla jag var tvungen att sitta och sitta exakt rakt över henne... benen brydde hon sig inte om så mycket men vikthjälperna var verkligen som om våra nervtrådar var sammanvävda... Så häftigt...

En sak som jag märkt sen jag gick över till Western och som jag verkligen älskar är just det här med känslighet i ridningen... Jag har nog alltid velat och ridit mina hästar så här men nu får jag verkligen ge uttryck för det ;) Fast det kan ju då även innebära att jag gärna analyserar allt till minsta detalj... hehehe... ibland är det som sagt bättre att bara rida....

Iallafall blev passet barbacka intressant och värdefullt i mitt framtida tänk och jag tänker nog ta och göra om detta vid enstaka tillfällen... Det som får mig att bli ganska restriktiv till barbackaridningen är den ytterst lilla anläggningsytan som blir av min röv... hehehe... även om den inte är obefintlig... När jag satt av efter ca 55 minuters ridning så var hon svettig just exakt där mitt säte hade anläggning mot hennes ryggmuskler... Inte någon stor yta direkt och då skall tilläggas att ytan var precis jämn på båda sidorna och över ryggen på henne... Men ändå... Tänk om man är det minsta sne då trycker man ju ner sitt vassa sittben rakt in i ryggmuskeln som man vill att de ska jobba med... Jag går inte och bär en ryggsäck där någon packat in något som sticker mig i ryggen... Hittade den här bilden på fröken Therese Jönssons logg på FB... Hon är diplomerad  hästfysioterapeut genom EquiCare. Hemsidan hittar ni här: Therese Hästfysioterapi, bilden är så himla talande och om detta är med sadel så vad gör då inte en sne eller en obalanserad ryttare för skada barbacka???


Sen tror jag inte det är speciellt skadligt att skritta ut barbacka eller lägga in ett och annat pass just barbacka om man har en tanke bakom... Men detta får mig att ännu en gång reta upp mig på bomlösa sadlar eller för den delen sadlar med lösa järn i... har fått känna på en sån och de är ju helt mjuka i bommen, typ som en bomlös... Varför? Jo, om man har en sadel av detta slag så utsätter man sin häst för en extremt hög punktbelastning som i det bästa av alla fall är jämn på båda sidorna dag efter dag... Detta jämfört med sadlar med hel bom som kan fördela trycket över en mycket större yta på ryggmuskulaturen...


Än en gång... packa en ryggsäck med snevikt, obs behöver inte vara tung... stoppa in något hårt och vasst på ena sidan av ryggen, typ en bok vars hörn sticker in i ryggmuskeln... ta ett spännband och dra det runt hakan in mot bröstet så du inte kan få upp huvudet (typ graman och andra skitinspänningstyglar) och sen springer du en 3kilometare... Tror det räcker här men annars kan du slänga på en näsklämma och ett par dankar i snören som lite så där utan anledning slår dig i sidorna när du springer... 


Nä nu ska jag inte bränna av en säkring om hästutrustning och dumma stjälpmedel... 


Jag tyckte det var nyttigt och lärorikt att rida ett pass barbacka... men det måste finnas en baktanke om vad man vill få ut med detta ;)


Ha en underbar kväll därute, det har jag :)

Sådär skönt mör i kroppen...

Har haft ett riktigt gott pass i lilla paddocken med finaste Ruban :) Åååååh vad jag älskar den hästen, hon säger bara ja till jobb, försöker alltid sitt bästa och tjurar inte... Fast hon kan sätta emot och vara lite tonåring så är det små petitesser och hon är ändå aldrig tjurig över jobb. Visst hon blir riktigt sur när inte jag förklarar tillräckligt bra eller är snabb nog eller perfekt nog i mina hjälper men hon bangar aldrig att jobba. I löööööv!!! Slipade lite på stoppen och även om inte alla blir perfekta så har hon fått kläm på tekniken och nu är det bara styrka och min timing som ska stämma sen kommer vi slida som bara den... Hon har haft lite tufft med spinnen till vänster men något lossnade och hon spann som om hon skulle vinna VM... hehehe... jag blev alldeles yr i bollen och hon fryste pivåbenet och bara sprang runt :) Det är en häftig känsla när hela hästen blir som en banan i kroppen och man riktigt känner hur hon kör in pivåbenet under sig och tar fart med yttre benet... Hon är så häftig för när det blir riktigt rätt och bra så känns hon som "a million dollar" :) Och ser det bara hälften så bra ut som det känns så är det grymt bra ;)

I måndags kom jag äntligen iväg till Tromtesunda och det var oxå ljuvligt att få sträcka ut i trav och galopp runt Vamåsa, Esketorp och skogen tillsammans med Anneli och Lucky. Ruban blev alldeles lycklig av att komma dit och hon gnäggade som en tok på Sickan, hennes gamla hagkompis :)
Det blev nog en runda på ca två timmar och trots att regnet hängde i luften och det inte var supervarmt var det helt underbart!!! Inget är som naturen runt just Tromtesunda. Måste bli duktigare på att åka dit och rida i skogen...

Men nu är jag så där skönt mör i kroppen efter ett lyckat ridpass där jag jobbat på att inte knipa med knäna... fasen att det ska vara så svårt ;)

Bjuder på en bild av familjens minsta medlem... minihamstern Alice :) Lovade ju för flera veckor sen att lägga upp en bild på vår/Olivias lilla Ruby Lilac, Campbell hamster :)

Ha en underbar kväll därute :)
Imorgon ska jag träna på övergångar... hehehe...

Turen upp till Tidaholm...

I onsdags lastade jag Ruban och tog en sväng upp till da Larssons ;) Som vanligt är man ju lite tidsoptimist och jag kom dit lite senare än beräknat... Men Ruban knatade glatt in i stallet och fick vila över natten.

På torsdagsmorgonen efter utsläpp och mockning så sadlade jag upp och fick sällskap av söta Jolene och Cruella :) Det blev ett rejält ridpass där jag fick Pers allseende ögon på mig... Sååååå nyttigt och jag förstår inte hur han ser alla små fuskdetaljer man gör... hehehe... Vi jobbade på finslip av spin och att lägga in Whoa i stoppen. Jag har hitintills inte sagt ordet utan bara bett om en samlad stopp. Men med tanke på hur hon gör de samlade stoppen är det dags att växla upp och få in röstkomandot oxå... Tyvärr ;) Jag har ju precis lärt mig hur jag ska göra de samlade stoppen och nu ska jag lägga in röst och samtidigt eftergift och ben... hehehehe... Det går nog... så småningom :)
Per satt upp och kände lite oxå på henne samt vässade upp knapparna lite till. jag blir så trött på mig själv, trots att jag blivit mer snabb i min ridning och ber om mer är jag inte i närheten till den nivån jag borde vara på. Men det var skoj att sitta upp efter Per och känna att vi ändå är på rätt väg.

Efter lunch var det dags för Colonels tur och det är ett nöje att se den hästen in motion :) Han ser väldans fräsch ut och Pers tanke bakom hans uppbyggnad är helt rätt. Ska bli skoj att se honom i år ;)

Jag fick äran och skritta av honom :) Kan ju säga att sämre hästar har jag ridit i mina dagar... Och jag känner igen så mycket av Ruban i honom. Efter en stund stannade han sonika och sa, Nehej du nu är det dags att sadla av mig... Givetvis lyder man en Colonels order... hehehe...

På eftermiddagen red jag fram och sen blev det en runda på cuttingmaskinen.
Fyyyyyy sataaaan vad bra Ruby är :) Efter de första fem cuttsen så var hon klar med kossan och visste att den inte skulle springa ifrån henne. Här har jag utvecklats oxå då jag litar mycket mer på henne... Jag har mentalt tränat i vinter på att hon är avlad för det här och kan det bättre än mig. Hur som helst har hon mycket bra teknik och hinner få med sig framändan, hon övervänder inte så mycket längre heller. Bra jobbat då sista gången hon såg något koliknande var uppe på SM i oktober ;)

Kvällen bestod av en alltid lika trevlig middag med många spännande berättelser från bl a Denvermässan. Per är väldigt duktig på att berätta med inlevelser och det blir alltid många goda skratt.

Fredagsmorgonen var dock inte lika rolig att vakna till. Grått, mulet och med snöblask i luften, efter en koll på vädret bestämde jag mig snabbt för att rida ett pass och sen lasta och åka hem. Jag har bara sommardäck på bilen.

Det sista passet blev även det på cuttingmaskinen och satan i gatan nu kände jag att jag fick till sakerna bättre. Ruby, ja hon bara gör det. Rätt teknik med frambenen och en attityd som säger kom inte hit kojävel för då äter jag upp dig :)
Det var så sjukt skoj och jag skulle vilja klona henne för att få 10 pass...

Sen var jag tyvärr tvungen att köra söderut igen... eller ja, jag ska inte säga tyvärr för jag fick tre otroligt givande pass som jag inte hade planerat utan som bonus :)
Det visade sig snabbt att beslutet var rätt och när jag kom till Karlskrona hade Tidaholm fått 5 cm snö och minusgrader, i lördags var det 10 cm och -6... Här i Karlskrona har det legat på plussidan ändå och vi klarade oss från snön.

Jag tycker att det är dags för VÄRME och VÅR!!!

TACK Per, Johanna, Sofia, Knut, Jolene, William och alla djuren på Classic L Ranch för er enorma gästfrihet och generositet... Att åka till er är som en stunds SPA för själen :)

Nämen...om man... skulle dra till Tiahölm en sväng...

Japp, jag ringde till Per igår och undrade om han var hemma nu i veckan. Jag är helt barnfri och Ajje är i USA så helt spontant tänker jag nu åka till stallet, lasta min ponny och susa upp till Classic L Ranch några dagar :)

Känner att jag vill få lite tips, inte för att jag har några problem men det är så himla lätt att bli hemmablind. Per har ju den där "otäcka" förmågan att se precis allt ;)

Igår provred jag det lilla ridhuset och banne mig... Underlaget var helt perfekt att slida på :)

Fick till några riktigt bra samladestopp och Rubys rumpa bara sjunker ner och hela rörelsen blir mjuk. Detta är något jag konstaterat med ridningen... Är rörelsen rätt blir den nästan alltid mjuk :)

Givetvis var jag tvungen att ta några bilder på supersliden... hehehe...

 

Från ryggen :)

 

 

Var ju tvungen att hoppa av och föreviga detta framsteg :)

 

Ruby: Va fan e de me daj???

 

Nä nu skiter jag i det här...

 Sööööta ponnyn... Hon gick inte iväg utan kom fram till mig... något förolämpad över att jag övergivit henne mitt på ridbanan :)

Nope, nu har jag inte tid att sitta här, väskan ska packas, släpet kopplas på, mat och utrustning bäras fram och ponnyn lastas...

Ha en underbar dag, det ska jag!!! I Tiahölm :)

Cavaletti och cowhorse...

Igår fick jag och Ruby oss en rejäl genomkörare på Helenas cavalettiträning. Hon är helt enorm på att fixa bra övningar där jag som ryttare måste koncentrera mig på vägar och precision och Ruban verkligen jobbas igenom på båda sidorna. Förr när jag hoppade så var man mer alert och red på ett annat sätt men nu i western är jag mer fokuserad på att få den bästa kvalitén på varje rörelse... hehehe... ibland är det bra att bara rida och bli "tvingad" att inte hålla på att tänka och pilla så mycket ;)

Helenas bana bestod nog av en 30-40 bommar på olika spår och med olika tanke inför och efter. Det var serpentinspår, långa raka sektioner med temoövergångar emellan, lite längre serier med volter innan och efter åt båda  hållen... Puh, varje gång hon drar den första genomgången av banan sitter man lite förvirrad och funderar på om man verkligen ska komma ihåg allt ;) Men tack vare någon kvarliggande egenskap från hoppningen så lägger sig banan i närminnet och jag vet hur jag ska rida... hehehe... med en extra volt här och där ;)

Efter 20 minuter var Ruby iallafall så oerhört mjuk och fin så jag bara njöt resten av tiden. Hon har ju inte varit med på så många... typ 3... men igår hade hon mer koll på hur hon skulle trava och avståndet stämde bättre överrens med hennes steglängd. Jag fick fram henne bättre och i slutet kunde hon ha ett lägre tempo men ändå var steglängden tillräcklig... Lite förvirrat men ni förstår nog... Kanske ;)

I höstas på KM:et vann vi en pleasure... hehehe... jag trodde nog vi skulle bli diskade då vi låg i innervarv hela tiden och hon travade på som om det vore V75. Men jag fick den bästa kritiken någonsin av Staffan Ljungberg... Han tyckte dock inte hon var pleasurehäst material, utan att hon hade riktigt bra gångarter och att jag skulle passa mig för att förstöra dem :) Och jag håller med, hon har riktigt bra gångarter och jag vill verkligen behålla dem.  Just cavalettin är ju ett ypperligt sätt att stärka och bevara dessa :)

Hur som helst så skulle jag komma till min tanke om inlägget. I Cowhorsen gäller det att ha en häst med rappa ben... I hoppning gäller det att ha en häst med rappa ben... Alltså om man tar grunderna i hoppningen och applicerar det på en cowhorse så torde man ju träna de rappa benen på ytterligare ett sätt :) Tar man tanken ett steg ytterligare så borde en och annan kosseträning sätta fart på hoppehästens ben... hehehe... undrar hur många hoppryttare som tänkt på det ;)

Detta är det absolut bästa med att vara en crossover att plocka russinen ur kakorna...

Nåja, igår roade jag mig oxå med att testa på att stuka hattar under Mias överinseende... När hon åkte tyckte jag att jag gjorde fel och tänkte börja om... hehehe... min svarta hatt ser nu ut som ett roadkill och jag har nog några timmar med mitt ångstyrkjärn och min hatt för att se om den överlever min misshandel. Min vita hatt är numera SMOKING HOT :)

Jag återkommer med ett inlägg om dessa och bilder... Kanske även på roadkillet...

Ha en underbar dag därute!!!

Inga fötter ingen häst...

Detta är ett inlägg som länge legat och skvalpat runt i mitt huvud... men nu är det väl dags att få ut det ;)

När jag i vuxen ålder bestämde mig för att skaffa häst stod jag inför ett begrepp som jag genom att rida andras hästar inte behövt fundera på så mycket... Hovslageri.
Och detta har sedan visat sig vara en av de absolut viktigaste sakerna inom hästeriet. Lika viktigt som foder och betydligt mycket viktigare än många andra detaljer som jag kan lägga energi på. Jag hade ett fullblodssto med väldigt knepiga hovar och papier maché kvalité, dessutom var denna lilla tös anmäld till ett lopp på Jägersro. Mer om dessa fantastiska fullblod får ni läsa om i resumén men det var med henne denna resa började.
Hon hade dragit av sig två skor och hennes framfötter såg mer ut som en gets klövar än som runda hästhovar. Jag fick panik och min dåvarande hovslagare var spårlöst borta så jag kollade telefonkatalogen och ringde på vinst och förlust till Hansa Holmboe... kl 8.30 en lördagsmorgon ;) Ett tips till alla, gör inte detta om ni vill göra ett gott intryck, ring efter kl 10. Hur det nu var och detta kommer från Hansa själv så var det något som gjorde att han sa, ja jag kan sko dina hästar.

Jag mötte upp honom på Falköpings ridskolas parkering när han kom med sin sexhästars gooseneck smedja. Han skodde mina fuxdamer och även om jag inte kunde speciellt mycket insåg jag att det där... det var något alldeles extra!!!
Han är grym!!! Efter detta skodde han mina hästar under flera år och han har lärt mig massor om fötter och skoning. Jag är ingen hovslagare och kan inte sko men jag har lärt mig se om jobbet är bra eller inte och jag tycker det är intressant att diskutera min hästs fötter med min hovslagare.

När jag flyttade ner till Blekinge fanns inte längre möjligheten att ta hit honom men den viktigaste saken Hansa lärde mig var just KVALITÉ!!! Här finns det några duktiga hovslagare och jag har haft förmånen att lära känna två av dem.
Jag är nog en ganska besvärlig kund ;) nä, skämt åsido, jag litar till 100% på min hovslagare men jag vill gärna veta hur och vad han gör och framförallt varför. Om jag nu lägger all denna tid, energi och pengar på att faktiskt kunna prestera något kan jag inte be Ruby jobba med fel skor.

Under alla dessa åren sen jag träffade Hansa har jag aldrig haft en halt häst pg a hovslageriet. Varför? Svaret är enkelt, jag har aldrig tullat på kvalitén med mina hovslagare.

I veckan som varit har detta blivit ännu tydligare och jag är så himla glad över att Micke som skor Ruban är som han är ;) Hon har egentligen ganska bra hovar men det krävs millimeteranpassning på skoningen. Det går inte att sko henne var 6:e eller 8:e vecka, man får helt enkelt kolla på fötterna och säga nu är det dags. Helst vill jag vara med vid skoningen för jag tycker det är intressant att se vad Micke har att säga den här gången. Han har ju skott henne i 1 1/2 år drygt nu men en unghäst ändrar sig ju så otroligt att det tar tid att få allt på plats... om man vill ha en långsiktig hållbarhet. Sista halvåret har Ruban växt, breddat sig och hon bara exploderar åt alla håll och kanter i sin kropp och skalle... på ett bra sätt.

Igår var det dags att sko igen, jag och Micke stod och diskuterade olika skor och hur han ska fortsätta forma henne. Jag är ju anti slides och Micke är klok ;) Han såg henne ridas för typ ett halvår sen så jag bad honom stanna några minuter efter skoningen för att se hur hon rör sig nu.
Och det är just det som jag uppskattar hos honom att han tar sig tid och är öppen för diskussion och se nya vinklar på saker och ting. Nu känner jag att han förstår det jag menar men ibland har svårt att förklara när jag bara känner saker och ting i ridningen... Ytterligare ett par saker som gör Micke så bra är att han 1: vidareutbildar sig hela tider och 2: han håller på med quartrar och det är ovärderligt att ha en hovslagare som verkligen förstår varför man behöver ha det på ett visst sätt...

Micke sa igår att Ruby är ett intressant projekt... hehehe... vet inte riktigt om det är bra eller dåligt ;) Nä, men hon är nog en utmaning då det måste vara 110% perfekt. Och nu är det ju dags att börja sko för tävling... Bra glidyta med bra grepp... hehehe... som formel 1 slicks med dubb ;) Det var lättare med hopphästar... Bra grepp och ännu bättre grepp och till sist... BRODD!!!

Min förra hovslagare som oxå skor i stallet var där när Micke skodde förra gången, han har en Mästar titel i skoning och vi kom in på just slides...
Hans kommentar: Ja, men Slides har ju aldrig varit en bra idé...

Men den diskussionen har jag redan skrivit om :P

Hur som helst så gick hon som fasen igår med nya skor och jag känner för varje gång att hon blir mer stabil och balanserad... Det är bara sååååååååå häftigt!!!
Så har ni en riktigt bra hovslagare... var för fasen rädda om dem... det finns alldeles för många därute som skor sönder hästarna. Lite som med tränare, gynna dem som är bra och förkasta de som inte har där att göra... För har du inga fötter på din häst jag då har du ingen häst att rida på ;)

Hittade precis den här länken:
 http://www.tidningenridsport.se/Hastliv/Hastliv/2012/3/Oklart-med-hovslagares-behorighet/

Och Micke, tack för att du står ut med alla tusen frågor, tankar och ideér som ploppar upp hos mig!!!

Rubys mage, hö och fina namnskyltar...

Det var ju ett tag sen jag skrev ett aktuellt inlägg... Har hållit mig till det förgångna och jag måste erkänna att det är fantastiskt skoj att skriva resumén. Det är så många detaljer och händelser som dyker upp i skallen när man gräver bland minnena... Och än är jag inte i närheten av att vara klar ;)

Kommer på mig själv med att småskratta medans jag skriver och förundras över att jag inte har skadat mig mer i livet än jag gjort. Visst jag har ont i nacken typ dagligen och det blir genast värre när jag inte rider men ändå, jag har bara brutit något en gång, vänster handled... Men det får ni läsa om längre fram.

Ruby är grymt fin i ridningen och allt är superbra... förutom hennes mage... Det känns som om jag försökt allt...
Jäst, PRO- Tektion, Diamond V, Mag och tarm, travhästsupermedel ;) och nu senast någon sulfathistoria som veterinär skrivit ut... Ingenting hjälper och hon blir inte det minsta bättre i magen. Jag tror att boven i dramat är det hösilage vi har i stallet, det verkar som om det är lite ojämn kvalité och hon har ju känslig mage så hon fixar det helt enkelt inte. Så nu får jag helt enkelt köpa hö... Kan bara säga att det inte är rätt säsong att börja jaga hö... men, men... jag satte min fantastiska privatdetektiv på att hitta och VIPS... Maria du är magisk!!!
Så nu hoppas jag hon äntligen blir bra, positivt är att hon äter utan några som helst problem, hon äter upp allt och hon är rund som en liten julgris... Dessutom är hon blank och fin i pälsen samt att hon musklar sig för varje dag... Så med uteslutningsmetoden borde det alltså vara hösilaget ;)
Återkommer med rapporter inom kort...

Häromdagen fick jag ett samtal av Mia som berättade att hon hade en present till mig... Hahaha... hon lät som ett barn på julafton ;) Vi var på väg till Olofström och jag blev bara liiite NYFIKEN... Som om inte hennes samtal räckte kom det ett sms typ en gång i timmen med... Jag har en jättefiiiin present till dig :)
När jag väl kom till stallet stressade jag runt och höll på att kolla presenten men i en påse låg denna :)

Såååååååå himla fiiiin!!! Jag blev sååå glad... Men jag kunde ju inte låta bli att...

Blinga till den lite ;) Maria har en kund som tillverkar dem och de kostar 350 kr. Så kontakta henne på Larum om ni villha en själva...

Anledningen till att hon tyckte jag behövde en... eller ja Ruby behövde en var min lite snabbt ihopskrivna lapp jag snyggt tejpat på hennes box ;)

Kan faktiskt förstå att jag inte skulle komma undan med den... hahahaha... Nästan så jag får skämmas över den ICKE Stylish lappen :)
Jag ska bara kolla hur jag får sätta upp den så är min lapp ett minne blott!!!

Nä nu ska jag ta hand om Olivia... hon har ont i magen.

Ha en bra kväll därute

Ruban tränar inför Chappen med att cutta kråkor...

Hyyyyyysteriskt!!!

Satte klockan på ringning och gick upp 8 innan anmälningarna öppnades, insåg att jag var tvungen att registrera mig och Ruby... Tack och lov har jag lite datavana så det gick smärtfritt... Exakt kl 00.00 var jag inne och anmälde, insåg att jag inte hittade två reiningklasser men det fanns 24 platser kvar när jag gick in... 00.03 var jag klar men då var alla reining platserna slut och jag blev reserv... VAAAA???

Nåja jag har iallafall anmält till lite fler klasser än jag hade tänkt från början och jag har en liten plan men tills dess så är det två klasser som är spikaden...

6 SRCHA Rookie Limited Mönster 1

11a ~RHC Reining Open kval Mönster 6 (Western Branch deltävling 2)
11b ~RHC Reining Non Pro kval Mönster 6 (Western Branch deltävling 2)

33 ~SRCHA Non Pro Limited Mönster 4 (Western Branch deltävling 2)

Med reservation för vilken om någon reining jag rider ;)

Igår när jag kom till stallet så mötte jag en av personalen, Jennie... Hon berättade att Ruby hade underhållit henne i söndags då hon red på banan...

Shit, tänkte jag nu har hon sprungit sönder sig igen...

Ja, sa hon, hon såg så rolig ut stod och hoppade fram och tillbaka med frambenen... nästan som en hund som leker...
Sen såg jag att det satt en kråka framför henne som hoppade fram och tillbaka... och det var den hon följde efter...

Hahahaha... Underbara häst!!!  Sen berättade Jennie att kråkan hade hoppat ut ur hagen och att Ruby i ren frustration hade slängt sig ner och rullat :)
Får hoppas att hon inte gör det till en vana att rulla sig efter att ha cuttat ;)

Jennie var nog lite faschinerad över hennes beteende och jag förklarade att det är just det som är vallinstikten hos Quartrarna och att det är så de gör när vi vallar :)

Det är bara att inse att hennes Cowsense är TopNotch och att jag nästan gång vackert ska hålla mig i hornet och ge fasen i att störa henne :)

Ha en underbar dag därute!!!

Ridskola, halvblod, fiberunderlag, Ruby, lycka och förbannade bakgjordar...

Vilken dag ;) Jag har fått vara ridskoleelev igen och fått rida en 21 årig halvblodsdam vid namn Duchesse :) Detta gjordes på Olofströms ridskola och på det omtalade fiberunderlaget de har där...

Duchesse :)

Vad kan då sägas om denna upplevelse... Hmmm... trots att Duchesse efter det sedvanliga stoförfarandet med blanketter, pennor, revisioner och inbokat möte med managern visade sig vara en trevlig dam i sina bästa år... hehehe... jag fick dock slita lite för förtroendet ;)
Ridläraren tittade en stund och sa sen: Jo du har nog ridit lite för hon är inte den lättaste hästen att få lösgjord... hehehehe... jodå, svarade jag, jag har nog ridit ett par gånger innan...

Lite flås fick jag allt upp efter den halvtimmen på damen... Appropå underlaget så ser det trevligt ut, det är ljust och fräscht men som sagt, STRÄÄÄÄÄÄVT... Hade inte ridit Ruban på det och framförallt tycker jag att efter hennes beskrivning verkade det väldans komplicerat att sköta... mycket vattnande och harvande... Men som hon sa, det var hoppryttarna som krävt detta underlag och det är hopptävlingarna som drar in pengar så givetvis måste man ta det i beaktande som affärsverksamhet... Men hon höll även med om att man inte än kan se vilken påverkan det har då hoppryttarna förmodligen inte rider på detta dyra underlag jämt och det kommer visa sig på de hästar som går på det dagligen... Ja, jag kan bara hålla med och hoppas att denna nya trend kommer visas vara just så farlig som jag tror den är och att man går tillbaka till vanlig botten... Så att alla kan rida...

Olofströms ridanläggning var superfin, två stora ridhus och två stora stallar med sådana där boxar med guldknoppar högst upp :)  Och på det hela taget var det skoj att se anläggningen och få möjlighet att på betald arbetstid få rida denna faktiskt väldigt trevliga dam... Kom på mig själv men att fundera på hur lång tid det skulle ta att få henne att säga ja, Ja, JA till arbete igen...

Men jag insåg även återigen hur underbara Quartrarna är och vilken enorm skillnad det är på gångarterna och hur bekväma våra ponnies är och hur underbara westernsadlarna är... I löööööööv :)

Dock rekomenderas inte att hoppa med westernsadel då den har en förmåga att slå en i baken i varje språng ;) Men det är kanske för att jag var van vid min underbara Appaloosa Paris D hoppsadel... det var med sorg och glädje jag gjorde av mig med den... Den bor nu på Ekelund och ligger på en superfin hopphäst som heter Kollibri... så den har fortfarande sin plats i rampljuset, hos mig hade den kanske dammats av tre gånger om året så den var värd ett bättre öde än så...

Konstigt det där att vissa saker fäster man sig så enormt vid att de nästan blir levande... Jag vet att jag aldrig kommer göra mig av med Rubys första träns... även om det förmodligen inte heller kommer användas på någon annan häst... Det kommer nog bara få hänga som en vacker prydnad den dagen jag får min Walkin/Saloon closet ;)

Igår kväll så blev det ett pass på ponnyn och maktkampen häromdagen har gett resultat..
Hon var "broke" från början och stressade inte ett dugg... Skööönt, dock känner jag att jag inte kan vara så exakt med hjälperna som jag skulle vilja för det sitter en förbannad bakgjord ivägen :(
Till slut ruttnade jag ur totalt, hoppade av och slet bort den... Ååååååh vilken befrielse!!! Både jag och Ruby förstod varande och lugn och ro infann sig i ridningen....

Jag vet att jag måste ha den i Cowhorse och att jag måste lära mig att ha den där men just nu är vi i inlärningsfas och jag tänker ha den av ett tag för att kunna vara så exakt som Ruban vill och få sätta knapparna där de ska vara... Sen tror jag inte det spelar någon roll om den hänger där när vi är klara för då är mer benets placering nyckeln för vad jag vill... Man kanske kan knyta den i svansen... så den inte åker fram och är ivägen ;)

Här märker jag att jag inte är en Native Cowgirl utan en Crossover... massa skit som hänger ivägen när jag ska kommunicera med min ponny... hehehe... Nope jag är inte så hardcore som jag utger mig för att vara ;)
I den klassiska ridningen har man all skit i framändan av hästen och då stör det inte skänklarna :) Har inte förrän igår insett att det var ganska praktiskt... hehehe... och sen av allt skrot man hänger på därframme så får man en naturligt låg hållning :)

Nä skämt åsida det ena utesluter inte det andra och just nu har jag en liiiiten issue med bakgjorden ;) Men i koarbetet så vill jag inte vara utan den...

Nä mina vänner nu är det dags att ta en slurk Rosé och inbjuda helgen och framtiden ;)

Ha en underbar kväll därute... Det har jag!!!

Från unghäst till slyngel...

Det var en klok man som en gång sa att när man har tonårsdöttrar så går man från att vara pappa till att vara pucko på mindre än en minut... hehehe... Det ligger mycket i detta och inte minst känner jag igen mig från min ungdom ;) Dessutom blir jag påmind varje dag om detta fenomen på jobbet kidsen bara kollar på en och med förbryllad min säger... Ursäkta... eller min favorit.. Orka... då jag påpekar att det inte är jag som måste göra jobbet eller att det är jag som kommer få kassa betyg om man skiter i skolan... hehehe...

Men... det var inte detta som föranledde mitt inlägg idag... Det är min underbara lilla ponny...

Igår gick hon från att vara den där lilla mjuka, söta, något oroliga unghästen till att bli en slyngelhäst...
Och banne mig det tog inte ens en minut :)

Jag som gång efter gång skrutit om hur snäll hon är och hur hon alltid försöker göra sitt bästa... hahahaha... snacka om att blivit förd bakom ljuset...

Hur som helst, jag sadlade upp och gjorde mig redo för ett pass där jag först tänkte jobba på stoppen... Men när jag gick mot ridhuset såg jag att stora utebanan var helt ledig, det var +15g ute fortfarande vid halv nio och ja med sju strålkastare var lockelsen för stor för att inte lägga om planen och gå ner dit. Underlaget är för strävt för att stoppa på men att jobba och gymnastisera är det kanon.

Efter framskrittning och lite travjobb tänkte jag galoppera igång henne och därefter jobba sidvärtes... MEN... helt plötsligt förvandlades min... MIN... söööta lilla häst från att vilja vara till lags till en frustande galoppör som precis ska ta i inför upploppet??? Vad hände??? Hon sköt upp huvudet och sänkte ryggen och studsade iväg i någon halvt jämfota, korsgalopp utan kontroll...
Jösses... jag blev helt chockad ;) Men, tänkte jag, då jobbar vi igenom denna lilla styrkedemonstration... Hon "borde" ju inte orka sätta emot så länge med tanke på att hon mer eller mindre skrittats i två veckor och därav inte borde ha styrka eller ork att "bråka"... Trodde jag... Efter 15 minuters... som kändes som 2 timmars... strid om hurvida hon skulle ha ryggen uppe och mjukt böja på nacken och därigenom ge efter för bettet så svettades jag som en gris... om nu de svettas... Mina ben var som spagetti och mina armar, axlar och rygg var som gelé... Fyyyyyyyyyy vad stark hon är ;)

Ett tag funderade jag helt enkelt på att knyta fast näsborrarna med svansen under magen :) Nä, jag skojade bara... jag hatar ju hjälptyglar... i alla former...

Men efter 15 minuter fick jag ett liiitet genombrott och hon gav efter en millisekund... Jag tog chansen och lät henne sakta av och berömde massor... Behöver jag säga att hennes öron viftade värre än drottningens hand när hon hälsar på folkmassor ;) Hennes svans ska vi inte tala om och hon var riktigt förbannad på mig... Jag såg hennes blick och den sa... Ursäkta... alltså...orka...

Sen blev det ytterligare 45 minuters stenhårt jobb med övergångar, fattningar, flytta bak, flytta bog och hela tiden fokus på form, form och form...
Nu är hon tack och lov ändå inte dum och sparkar eller bockar eller håller på så... Det är mer att hon inte ville jobba i den formen som jag ansåg var den bästa... Det var mycket roligare att springa ifrån jobbet...
Det blev väldigt tydligt att:
1: Hon är ett sto... jag hade inte fyllt i rätt ansökan om dagens jobb... och inte reviderat ändringarna med hennes manager plus att det var fel färg på pennan jag skrev med :)
2: Hon är ett sto... och rödhårig...och lockig man...
3: Hon är ett sto... och har så jäkla mycket power att det är sjukt ;)
4: Hon är ett sto... och antingen älskar du dem eller oxå så kommer ni slåss för resten av livet... Jag älskar dem...
5: Hon är ett sto... som blivit tonåring... hehehe... Jag ser henne med råsa hovlack, för kort kjol och hubba-bubba med hallonsmak... Snart får jag nog börja köra runt på stan och hämta hem henne efter discona...
6: Hon är ett sto... och att slåss mot henne är helt förkastligt... det är bara att göra om göra rätt och ignorera när hon morrar åt en... Killa lite under hakan... smickra och ännu mer fjäsk :)

Tror hon stått och småskrattat åt mig hela dagen i hagen...

Någonstans har jag ju vetat att en dag kommer hon testa gränserna och visa egen vilja... Jag var bara inte beredd att det skulle bli just igår :) Jag är dessutom helt övertygad om att imorgon kommer jag ha träningsvärk i mina magmuskler... för de om några fick jobba med att försöka sitta ner i sadeln och hålla om denna nitroglycerinbomb till häst.

Hur som helst... efter ca en timmes diskuterande och fjäskande och övertalande och förhandlande var hon som en klick smör i handen... Hon insåg att det inte var så tokigt att inte leka galopphäst på upplopp utan det var mindre jobbigt att galoppa lite fint med både rygg, hals och kropp i balans... Men det satte min ridning, mina knep, Pers alla goda råd och mitt tålamod på test... Det var länge sen jag fick nyttja så många olika delar för att övertala henne om att mitt förslag, trots fel blankett, tidpunkt, färg på pennan och inte pratat med managern var det bästa och att dessa små petitesser inte hade någon som helst betydelse... hehehe...


Men jag vann ;) Eller nej, jag vann inte, Ruby blev överens med mig och vi tillsammans kom vidare :)

När jag satt av henne och på lite darrande ben skrittade av henne, tittade hon på mig och jag lovar att hon tänkte... Jahaja, du blev lite trött idag minsann... ooooh din "stackare"... tänk på mig som dessutom får släpa runt på dig... Hahahaha... Och hästrackarn var knappt svettig och inte ett uns andfådd... Det är nog dags att ta upp löpningen igen...

Hahaha... Det är roligt nästan jämt med unghästar :)

OK!!!

Tjohoooooo!!! Jörgen Fureus satte en stor grön OK stämpel på Rubans rumpa :) Jag är såååå glad... Nu är det bara att fortsätta stärka och finslipa. Dock så höll han med om att hon breddar sig som tusan just nu och förmodligen är det både skelett och leder som håller på att grovna och sluta sig...

Återigen... Jag tror banne mig det är billigare att köpa en färdig häst än en unghäst ;) Men hon är värd varenda sekunds otåliga väntan!!!

Han tyckte dessutom att hon såg lugn och avslappnad ut :) Och jag kan bara hålla med hon är lugnare och mer tillfreds med sig själv. En sak som jag nu märkt är att hon söker mer närhet och vill gosa mer... Hon tycker om att bli kliad och klappad på, jag tror att detta beror på att Jörgen fått bort alla spänningar i hennes kropp. Visst hon har aldrig visat ovilja mot detta utan mer varit reserverad eller bara likgiltig men nu söker hon kontakt och vill  bli kliad på. Detta har jag inte reflekterat över detta förrän nu då det är en ganska stor förändring i hennes beteende...

Jag är väl ingen som är överdrivet kelig och klappig med mina hästar men nu när hon ber om det så är det klart att jag vill ge henne den närheten som hon söker :) Och jag måste erkänna att det är supermysigt när hon kommer med mulen och bara vill gosa... hehehe... min lilla ponny...

Så nu är det bara en liten detalj kvar att lösa med ponnyn... hennes lösa mage... suuuck... Den är lite bättre men inte bra så nu har Jörgen skrivit ut något som förhoppningsvis kommer hjälpa... Någon sulfahistoria... Förra gången sa han att hon antagligen har en "kronisk" störning i sin grovtarm pg a tänderna. Han ville försöka fixa det utan mediciner men som sagt... nu har vi testat typ allt så nu är det tunga artelleriet på väg in... Funkar inte det, ja då får vi tänka om.

Tänk, jag trodde jag hade kommit förbi bajsanalyseratiden när Olivia blev stor men här är jag igen ;)

Nåja... Ikväll tänker jag iallafall ta ett ordentligt pass utan att behöva vara orolig för höften ;) Nu är det dags att strecha ut korta muskler :) och i helgen ska jag banne mig ut till TROMTÖ!!!

Ha en underbar dag därute det tänker jag :)

Summa summarum ridhelg...

JAAAAAAA!!! Våren har äntligen gjort sitt intåg!!!

Idag var det så otroligt skönt och upp mot 15 grader i skuggan..."Tyvärr" satt jag "inlåst" på jobbet hela dagen ;)
Helgen har mellan storstädning av lägenheten och det sista fixet av vår "enorma" renovering inneburit ridning... dock inte ute på Tromtö eller något av de fantastiska naturreservat som finns inom 15 minuters körning här kring Karlskrona utan ett pass i ridhuset och ett på den stora utebanan.

I lördags när jag äntligen kom ut till stallet var solen borta och det var molnigt och kallt, då bestämde jag att det var en ridhusdag :) Vi var bara fem hästar där så det var gott om plats att rumla runt som jag själv ville. Ruby känns bara så fin och för varje dag så musklar hon på sig lite till... Nu så byter hon galopp lite som hon själv vill... hehehehe... Men det var tempoväxlingar som var på tapeten i lördags...
Känns rätt gött att kunna ösa ner för en 80 meters långsida och sen bara sjunka ihop lite i sadeln och känna hur hon sätter under sig och kommer tillbaka... I löööööööv!!! Borta var den lilla störningen som var i höger bakben och hon har börjat spinna med lite tryck nu :)

Igår söndag så tiggde jag till mig... nä, stal lite tid på eftermiddagen och gjorde mitt första besök på utebanan på klubben :) Stooor och härlig och fullt med små söta ponnies som hoppade ;) Passade mig och Ruban perfekt... min tanke var att jobba "flytta rumpan" hehehe... men Ruban tyckte det var så jobbigt att hon började "fatta kort galopp" jobbet istället... Vet inte vad som blev jobbigast för henne, att hålla den kort, kort, korta galoppen eller att flytta rumpan... Hur som helst så fick jag fattningarna och samligen helt gratis och det var bara att lägga till ännu en liten detalj som blev bättre :)
Men jobbigt var det och svettig blev både hon och jag... Det bästa är ju att då få ställa sig i en fin spolspilta med varmvatten och duscha bort all svett... sen få ett mysigt täcke på sig och massa med mat :)
Hon såg onekligen nöjd ut där hon stod och tuggade...

Jag har lekt lite mer i PicJoke och här till höger har ni Ruban i profil. Skiljer nog ganska exakt 4 år mellan bilderna :) Men lite häftigt att se hur mycket hennes huvud har förändrats och är sig likt...

Ha en underbar kväll därute!!!

Tar det aldrig sluuuut...

Så har det känts lite den här veckan ;) Vi håller på med det sista av renoveringen hemma... stääääda... fyyy så tråkigt det är och det verkar aldrig ta slut. Men det måste göras för jag har några WBOS bestälningar som jag verkligen måste få klara i helgen... Jag menar... jag kan ju inte låta någon som VILL vara blingig få vänta för länge ;)

Sen har jag undersökt marknaden för extrajobb... behöver ju fixa en ny sadel till Ruby... fast som hon musklar på sig nu så vete sjutton vilken storlek hon kommer ha i höst :) LYXPROBLEM!!! Just nu är hon iallafall rund som en liten julgris. Igår red jag henne ordentligt för första gången sen behandligen av hennes bäcken och saaataaaan vad det är roligt!!!
Hon har inte längre problem med galoppombytena... HAHAHAHA... jag tänkte jobba henne lite i förvänd galopp men icke sa Rubs... Jag byyyyter ;) Hålla på att galoppa med fel ben först... vad är det för dumheter... Så det var bara att gilla läget och istället låta henne få känna att hon kunde byta galopp...
Ja, jag vet att hon måste lära sig att vänta på mina signaler men med tanke på att detta har varit ett jobbigt moment för henne så lät jag henne bara få bestämma själv och leka med bytena ;) Hon sa ju... ja, Ja, JA varenda gång vi bytte håll och bara bytte så klockrent att jag inte kunde göra annat än berömma henne...

Sen så ryggade vi lite och jäklar anåda det var jobbigt... Hon morrade åt mig... hehehe... tror nog magen tog emot lite... Sen kändes inte spinnen helt ok heller... Hon har/hade något skit kvar i vänster bakben men underbara Mia som kollade lite såg en liiiiiiten, ytte pytte muskelknuta... Efter lite massage av den var det som en ny häst, Ruban är verkligen en "pip och gnäll" häst ;) Spinnen flyter på och känns mycket mer liksidig nu, snart är det dags att börja dra upp tempot lite...

Vi hann till och med få ett par stops och nu trycker hon ner arschlet igen... wiiiiii... det var inte meningen att vi skulle stoppa men även här gick det så lätt igen att det bara kom :)

Tänk att en justering av Jörgen Fureus och lite sjukgymnastik kan göra en sån enorm skillnad. Såååå häftigt... Tack Anneli för att du introducerade honom för oss :) Han är bäst, den kunskap och erfarenheten han har gör honom outstanding!!!
Jag tror faktiskt att han har räddat livet på Ruby när det gäller tänderna och alla låsningar hon hade i käkar, nacke och hals pga detta. Det var efter tredje behandligen där han lyckades få bort den sista spänningen i käkarna som hon kunde börja äta ordentligt igen...
Jag kan ärligt säga att jag stod i boxen den kvällen och grät lyckotårar över att se Ruby kunna äta och inte spotta ut maten... Det är nästan så jag får torka bort en tår nu av lyckan jag fortfarande känner över att det funkar ;)

Jag har många gånger tänkt på detta och många gånger skrivit om detta men jag tänker ännu en gång påminna er därute om det ;)

Det är såååå jäkla viktigt när man köper en häst att man inte köper en trasig häst eller en häst med problem... Ruby var/är frisk, gick igenom vetbesiktningen UA, hon har aldrig varit allvarligt skadad eller sjuk... Men även med dessa goda förutsättningar har jag under ett år haft ett helvete med en sån naturlig sak som att fälla mjölktänderna... Som sagt, hennes bror har det ännu värre och jag har haft tur...
Visst det har kostat... både pengar, blod, svett och tårar men tack vare vänner och duktiga veterinärer har jag ändå hela tiden kunnat ligga ett steg före... allt hon har behandlats för har varit i förebyggande syfte...
Nackdelen har ju varit att det då inte går på försäkringen... Fördelen... jag har inte haft en "sjuk" häst :)

Detta har ju gjort att hon inte har behövt vara konvalecent eller vilande på det sättet... visst hon har varit avställd och vilat men inte konvalecent... och när vi väl satt igång igen har det varit på samma ställe där vi slutade sist ;) Och dessutom går det så sjukt snabbt att bygga upp hennes kondis och framför allt muskelmassa att jag nästan blir lite skrajsen...
Just nu ser hon lite ut som en rugguggla... hehehe... hon fäller päls is stora sjok. Även detta är en enorm förbättring mot förra året då hon hade vinterpäls långt in i juni... Hon mår helt enkelt mycket bättre nu och det känns helt underbart!!!

Det ska bli grymt skoj att kunna se fram emot tävlingssäsongen och nu vågar jag hoppas liiite ;) 

Ha en underbar fredagskväll därute...

Renoveringshelg och jag rymde en sväng...

Fyyyyy vad jag avskyr att renovera!!!
Inget passar, allt är snett och jag och Ajje är förbannade på allt och varandra ;) Tyvärr blir det så när man inte gör det så ofta, man gör i fel ordning, måste göra om och göra rätt... Sen är vi två perfektionister som gör det... Eller ja, Ajje är i det här läget mer perfektionist än mig, jag vill bara bli färdig... Sen fick vi ovärderlig hjälp hela söndagen av svärföräldrarna :) Men då är vi tre stycket som fräser, svär ibland och tycker att just det som jag gör är viktigast ;) Underbara svärmor och Olivia röjde i köket och hennes kommentar; ja, jag har haft det ganska lugnt... hehehe... vi andra stod för oljudet och begreppet... skrik och skäll ;)

Hur som helst är nu Olivias rum nygjort med ny väv, ny färg och det är superfräscht :) Allt är vitt och nu är det bara henne saker som ska rensas... igen... och ställas på plats, sen skall även ett par mattor och några gardiner inhandlas för färgens skull... Givetvis ska det vara lila...

Även badrummet har fått sig en uppfräschning med nya badrumsmöbler och en ommålning... Här återstår det att hitta någon slags trall för att få fason på golvet, vi valde att göra en makeover för att det inte skulle bli hur dyrt som helst... Men snyggt blev det med svarta möbler i ett annars vitt badrum...

Men i lördags stod jag inte ut och rymde för en stund... eller ja, några timmar :)
Min tanke med helgen var ju att jag skulle njuta av det vackra vädret och skritta ute i solen... I torsdags, tror jag, så insåg jag att det var träning/mingel i Bräkne-Hobys ridhus... Mingel för de som var oträningsbara... både hästar och människor... och träning för Therese Gustafsson för de som var friska och kunde göra något mer än skritta eller snacka skit :) Det var hela 11 ekipage där och lite fler folk, skoj ;)
Nyttigt var det att lasta och åka en sväng med Ruban, hon har ju inte åkt transport sen vi flyttade till Lyckås och då tyckte hon inte alls att hon skulle gå på... I lördags knatade hon glatt in i transporten, skönt tycker jag då jag INTE vill ha en svårlastad häst... Hmmmm... detta ämne får jag nog gotta ner mig i lite mer i ett annat inlägg ;)

Hur som helst så lyckades jag få med mig en kamera och fantastiska Gert Andersson, som oxå var bannlyst till mingel, fotade lite :)

Jag och mina två älskade tjejjor :) Tack Gert för att du tog den här bilden...

Sen tog Mia några bilder oxå :)

 

En mycket trevlig stund i uuuunderbar vårsooool :)

Det var otroligt trevligt att träffa alla goa människor som lixom jag har börjat dammat av hästarna och sig själva nu när vi gått ur idet :)

Mycket bra intiativ av Therese Gustafsson på Smedgårdens Cowhorse som även delade med sig av tips och trix till dem som inte satt på avbytarbänken...

Ha en underbar dag därute... solen skiiiiner :)

Att tänka i nya banor...

När man blir passionerad av en sak är det ibland svårt att se outside the box... Om någon gör någonting på något annat sätt är det "FEL"... Min väg är den enda sanna och på det sätt som man skall göra saker.

Detta skulle väl i stort sett kunna sammanfatta ridningen på tre meningar ;)

Jag själv som är en crossover blir ibland likadan... Dock skyller jag på min låååånga erfarenhet och att jag visst testat saker på det "andra sättet"...hehehe...

Men då och då händer det att jag vaknar upp och inser att fasen... det där har jag inte tänkt på ;) Och det är det som är så häftigt med ridningen, ju mer man lär sig desto mer inser man att man inte kan...

Ta det här med tränare... Jag tycker det är skitsvårt att hitta tränare som jag vill rida för... Varför? I de flesta fallen handlar det helt enkelt om att jag inte gillar deras förhållningssätt gentemot hästens väl och ve... Osjyssta metoder och tidspress...
I andra fall handlar det om att jag sett, hört, upplevt att de utnyttjat mig och andra för att de ska tjäna så mycket pengar som möjligt, det finns inget äkta engagemang i träningen... Och försöker man medvetet blåsa och lura människor... Ja, då har man förlorat min respekt...

Kommer ihåg en tävling där jag satt och red fram, gick in, red en klass och kom ut... Jag var skitglad, hästen gjorde allt mycket bättre än jag trott och fick hyffsade poäng med tanke på förutsättningarna...
Men denna tränaren bad att få sitta upp på hästen och känna igenom den... Fine, tänkte jag som ändå hade lite tid över, gör du det om du tycker det är skoj...

Ni som känner mig väl vet att min mat&sov klocka ringer med jämna mellanrum och just vid denna tidpunkt var det dags för lunch för Knostran...Efter 5 minuter gick det över från en liten nätt påminnelse till ett hysteriskt varningslarm angående duskullehaätitför30minutersen nivå...

Jag tittade på tränaren som fortfarande satt och "trimmade" hästen... Jag frågade: Hade du tänkt rida länge till, jag behöver gå och äta lunch?
Tränaren: Det beror på hur mycket jag får debitera...
Jag...WTF??? Men det sa jag inte högt... utan jag sa: Inte en jäkla krona, du får rida för att du tycker det är skoj eller så sitter du av...
Tränaren, som snopet satt av... började gå med ut till släpet där även hästen skulle få lite lunch och sa: Jag fattar inte, här ber du mig att sitta av när jag hjälper dig med hästen, annars brukar folk betala 245 kr för 45 minuter...
Jag... WTF x 2?? återigen häpnades jag över tränarens fräckhet... Va fan, det var ju inte jag som bad dig om att sitta upp... men det sa jag inte heller ;) Jag sa: Men det jag inte kan idag kan du knappast lära mig 5 minuter efter att jag ridit en klass och dessutom spelar det ingen roll om du sliter på hästen idag för det är ju med mig den ska fungera...

Det slutade med att tränaren gärna ville boka in mig, mina vänner och förmodligen även min mormor över en helgclinic för att lära oss allt om Westernridning...
Jag lastade hästen, gick och åt lunch med mina vänner och startade en klass på eftermiddagen... Som då trots "proffshjälpen" inte gick hälften så bra som den klassen jag ridit fram till alldeles själv ;)

Men den här sortens tränare bryr sig inte om att du ridit innan eller din bakgrund i hästeriet... Men det känns konstigt att betala någon där jag känner att jag faktiskt rider bättre eller likvärdigt och där jag ser att min häst är mer välskolad än tränarens...

Trots att jag som sagt själv är en crosover och gammal hoppryttare möter jag varje dag nya/nygamla tankesätt och ideér... En del hade jag glömt och är glad över att bli påmind om igen för det är saker som verkligen kan komma till nytta i min och Rubys utveckling... En del saker inser jag att jag inte köper och strider bara "lite" för... hehehe... bettregeln... hoppsan nu gick en säkring igen.. ;)

Men det häftigaste är att en del saker inser jag att jag gått förbi och löst på ett bättre sätt och därigenom fått en tryggare häst och en lugnare inställning till saker och ting :)

Dessutom har jag varit i min lilla westernbubbla nu i ca två år... Och det har varit super att få gotta ner sig i alla termer och tankar som hör hit... Men nu är det dags att återigen lyfta blicken litegrann över mankammen och Det är nyttigt att få nya intryck, nya övningar och nya infallsvinklar i träningen framåt... Att hoppa är nyttigt för både Ruby och mig, där ställs ju höga krav på precision och tajming. Sen att vi aldrig kommer hoppa högt är en annan sak ;) Att få nya/bortglömda dressyrövningar att ha i huvudet är oxå superskoj och nyttigt. Som jag givetvis konverterar till den nivån och för det ändamål som passar oss... för mitt sätt är ju den enda rätta :D

Nä skämt åsido det är inte åsikterna som är viktiga utan resonemanget dit... Och att få möjligheten att omvärdera det jag gör och på det sätt jag gör till förmån för något bättre... Eller insikten om att det sätt jag väljer att göra saker på faktiskt är jäkligt bra ;)

Idag verkar det bli fint väder och Ruban skall skrittas ytterligare en dag... Hon börjar bli liiiite överladdad och skulle nog helst få dra iväg över en prärie i fyrsprång :)
Hon är ingen häst som skulle passa som skogsmulle...hehehe... hon vill Jobba!!!

Delar med mig av ett härligt klipp nu när vårsolen tittar fram :)

Ha en underbar dag därute, det ska jag :)