Min största konkurrent...

Jag har fått massor input den sista veckan och jag har funderat mycket över min plan, träning, satsning och hur vilken nivå jag ska lägga mig på...

Anledningen till detta är många kloka och för den delen okloka tankar bland goda vänner ;) Tack alla ni som stått ut och bidragit med era åsikter det har varit nyttigt att se saker och ting från olika perspektiv.

Jag måste erkänna att hoppningen var så mycket enklare på ett sätt... När man var stabil på 1.10 så satsade man på 1.20 osv... här i western är gränserna mer gråzoner och ena veckan kan en sak funka för att nästa vecka gå tillbaka tre steg :)

T ex spin... För fyra veckor sen var Ruby centrerad runt sitt pivåben men ingen fart. I tisdags tryckte jag på henne för typ första gången och hon fick fart... tyvärr innebär det oxå att hon istället för att vara centrerad nu slirar runt med bakdelen... vem har gjort fel? Jo, jag... men ändå inte, det var läge att öka farten lite och hon är redo för det men nu behöver hon sätta ihop de pusselbitarna... centrering och fart.
 Hon måste oxå lära sig att växla mellan dessa lägen, sakta centrerat och med mer fart...

Vad är det då som får henne till det eller inte får henne till det?
En enda sak... Jag som ryttare...

Jag har under veckan fått höra från flera håll att är man för snäll mot hästarna så kommer man ingenstans... och det gör mig förbannad samtidigt som det ligger en viss sanning i det...

Att vara taskig är en quickfix och inget kommer någonsin få mig att tvivla på detta... Det är sjukt frustrerande att se en del mycket yngre hästar som har kommit mycket längre än Ruban och jag men frågan är om de är lika fina om fem, tio år?
Jag hoppas det...
Ibland så sitter jag där och tvivlar på mig själv och det sätt jag vill utbilda henne... ibland kan jag nästan gråta när hon för 1000:e gången kör upp huvudet innan galoppen... Vad fan gör jag för fel? Tänker jag och tanken att ta de värsta jäkla drawreinsen och dra ner huvudet far genom huvudet... men har jag någonsin hämtat dem och gjort slag i saken? Nope, varför? Jag vet innerst inne att detta inte hjälper i längden utan att det enda rätta är att lära rätt och rida igenom detta men faaaaasen vad sjukt svårt det är ibland...

Dock har jag återigen insett att jag måste höja min lägsta nivå och faktiskt våga be om mer kvalité... Jag vet att även om jag blir "tuffare" i min ridning kommer jag aldrig bli elak mot Ruby... Jag kan inte det ;) Men helt klart är att hon nu börjar få sina grunder väl på plats och det är dags att snäppa upp ridningen en hel del... Jag vill inte harva runt på samma nivå hela tiden ;)

I helgen tävlade jag mot en del duktiga ekipage och framförallt tävlade jag mot Anneli och Lucky... Det är då jag taggar upp och rider bra, när jag vet att jag måste prestera bättre än jag egentligen kan... hehehehe... även om jag igår hade planen att få minus för undertempo och mycket riktigt fick det oxå så rider jag väl och noggrant med motstånd :) Ibland måste man misslyckas för att lyckas på riktigt ;)

I torsdags och i lördags var jag ute i Tromtesunda och red med Anneli och shit vad nyttigt det var och vad jag höjde mig och Rubans lägstanivå...

Så jag har insett att min absolut största konkurrent, alla kategorier är: Jag själv :)
Jag kommer aldrig rida bättre än jag själv väljer att göra, aldrig utvecklas mer än jag pressar mig själv, aldrig komma högre upp än jag tänker att jag kan...

Sen att ha någon som man kan jaga eller som man vet jagar en själv, ja det är ju lite av turbobränsle för ens egna prestationer.

Nä nu är det dags för jobb igen :) Ha en underbar dag därute :)

Såg precis på Facebook att Colonel och Truly fått en hingstunge inatt... Grattis till Fam Larsson, kan tänkas att han blir en riktig fining :)

Andra tävlingen i år...

Så var det dags igen. Tre veckors vila för ponnyn och en veckas ridning... kanske låter det som en ganska hafsig förberedelse för tävling och delvis håller jag med ;) Men två bonusveckor i USA kan ju ha den effekten...

Hur som helst så har vilan gjort henne gott tycker jag, det är många saker som fallit på plats och några saker som vi kommer få backa på ;)

Planen med dagens tävling var att rida två Trailklasser, en pleasure och två reiningar. Det är mycket jag vet men hon behöver koppla på alla små molekyler i hjärnan och inte bara gå reiningen då hon laddar lite väl mycket ;)

Tyvärr var det väldigt få startande så B-reiningen utgick, eller jag och Anneli som var de enda startande tyckte det var otroligt onödigt att släpa hit en veterinär för två tävlande i klassen ;)  Men Maggan B var snäll så vi fick rida mönstret utom tävlan men med hennes feedback :) Precis det jag och Ruban behöver... Sen var det samma sak i B-trailen bara jag och Anneli så vi tyckte det var onödigt att funktionärerna skulle bygga en bana enkom för våran skull...  Även B- Pleasuren blev tokig och det var tillslut bara jag som skulle rida, jag valde då att gå in i C-Pleasuren för att vi skulle bli några fler ekipage...

Tycker det är lite trist att det inte blev bättre uppslutning då vi ju är samma folk som tävlar mot varandra men det är lite nya mönster och banor på dessa nivåerna... Håller man sig på samma nivå jämt så kommer man aldrig vidare och som vanligt vad är det värsta som kan hända? Att rida fel? Diska sig eller misslyckas? Det är det som klubbtävlingarna är till för... att här få chansen att i goda vänners sällskap få prova sina vingar... inte på en större tävling där klasserna kostar minst det dubbla och massor med andra "experter" kollar på en :)
Nåja, det är ju upp till var och en men detta är så som jag ser det, på hemmaklubben kan man i lugn och ro testa på ;) Och sen ska jag erkänna att jag är mer än lovligt trött på mönster nr 12 och 13 ;)

Men tillbaka till den lockiga ponnyn ;) Då jag flyttade till C-Pleasuren fick jag lite brådis och ta av alla skydden... Hade tänkt börja med en reining... och sen rida fram lite... In på banan och jag bara kände hur hon laddade och väntade på galoppen.. Tokhäst... I bedömnings protokollet står det att jag höll hårt... hahahaha... det kan man säga... Hon laddade som om det vore upplopp på Jägersro och jag fick inte tillbaka henne något alls, funderar faktiskt på om hon blir mer stressad av att bara ridas runt i just  Pleasuren... Det är ju inte direkt något nöje att rida henne där heller ;) Vi lixom hamnar på innerspår och kör om typ alla... Ruby anser till 110% att Pleasure ÄR en tidsgren ;) Sen sitter jag och bråkar om att lufsa fram...

Vårt spektakel gav en 3:e plats av fyra startande tack vare att en häst fick ett avbrott i galoppen... Annars är jag helt övertygad om att vi hade sista platsen i ett starkt grepp :) Nåja, min tanke var att hon skulle få komma in på banan och se sig omkring men nästa gång ska jag nog skippa detta...

Sen var det dags för Reining och snabbt på med skydden. Jag fick till en nästan optimal framridning i mina ögon sett och hon kändes fin... Min plan var att rida samlat och lugnt, känna att jag hade henne mellan hand och skänkel och att hon svarade tillbaka... Förra gången gick hon ju iväg från mig och ville inte alls lyssna... En annan sak som jag måste öva på är att rida in... Hon börjar ladda så fort hon kommer in på banan och skritten eller traven blir minst sagt studsig... Även om den inte bedöms så ger den ju intrycket av att hon är spänd... Som vanligt är det dessa små detaljer som gör en enorm skillnad...
Det var mönster nr 11 och nu sken en sak väldigt tydligt igenom... Vi är inte klara med spinnen ;) Hon har ju i veckan börjat ta i och få upp fart men istället så slirar hon runt med bakdelen och trampar runt istället för att plantera sitt pivåben... Alltså 3 steg framåt och 2 tillbaka... Dock ska jag ge henne cred för att hon startade spinnen lätt och villigt :) Sen var det galoppvolter och som sagt jag sket i att rida de stora volterna snabbt utan ville ha henne samlad och fokuserad på mig.
Bytena fungerade över förväntan, i förrgår satt jag mest på skoj och bytte lite hit och dit och de satt bättre än jag väntat :) Skoj. Rundownsen funkade och även här lät jag henne gå kort och kontrollerat... Stoppen blev riktigt bra och även så hyffsade rollbacks... Ryggningen sådär, hon kunde ha svarat kvickare och med mer aktion... Men, men med tanke på att jag trodde jag skulle diska mig så är jag nöjd över att fått fullfölja ett helt mönster med några saker som jag trodde, Spinn som behöver mer och några saker som funkade bättre än jag trott. Men jag uppnådde det jag hade som mål, att ha henne under kontroll och inte låta henne försvinna iväg för mig och jag red bra ;)

Tre startande i klassen och Sofie fick bryta för att skola sin häst och Anneli... ja, hon måste lära sig räkna ;) Hade hon spunnit rätt antal varv så hade hon vunnit för fy satan vad hon och Lucky går nu... Men som sagt en lyckades rida rätt mönster och det var jag :) så jag vann över dem :) Hehehehehe.... Kommer nog inte hända särskilt ofta ;)

Sen var det dags för Olivia att tävla och det var bara ut och slita av skydd och även chapsen... Varmt och skönt idag :)
Hon red två Lead-Line klasser alltså där man som vuxen leder hästen med barnet på :)
Den första var en ren Lead-Line klass och hon fick rida Ruby, vi hade på Hackamoren då det ju finns en praktisk ledtygel i mecaten ;) Med i klassen var även Nellie på sin Casper och gissa vad som hände... De kom på delad första plats :)

Från förra tävlingen... har ingen bild...än :)

 Andra Lead-Linen var en Barrelrace och detta är det närmaste Ruby någonsin kommer komma denna gren för annars får jag nog en häst som aldrig mer kommer gå utan att lyfta... hehehe... men även här fick hon en delad första plats med Nellie och Casper...
Så duktiga tjejjorna var :)

Klassen efter var Trail:
Bro, grind, slalom mellan koner i jog, två galoppbommar på böjt spår, rygga mellan två bommar, och sen travbommar... En snabb men teknisk bana.

Bron gick bra och så även grinden, jog mellan koner som på räls och galoppfattningen var klockren... över första bommen och jag hinner tänka gott det här kan hon... slutar rida för en mikrosekund och då händer det som aldrig hänt förut... hon bryter av till trav... Hahahahaha... Jägersroupploppet var tydligen slut där och då :) Shit, tänker jag ger henne skänkel och fattar galopp igen... över bommen men nu fick jag inte tillbaka henne... och vägen till ryggningen blev därefter... skit ;) Nåja hon ryggade riktigt bra och tog travbommarna oxå med flyt... Men i det duktiga sällskapet räcker det inte långt om man får ett avbrott i galoppen... och jag fick en hedrande femte placering av fem möjliga :) Men det är skoj att rida trail och det tycker även Ruby så detta är en av de klasserna som jag faktiskt tänker rida när tillfälle ges :) Kanske skulle öva lite på att släpa saker och ting och kasta mitt rep så kan vi starta i Ranchtrail oxå...hmmmm... får nog fundera på det lite mer :)

Sen var tävlingen egentligen över men snälla Maggan stannade kvar och gav mig och Anneli feedback på mönster nr 2... Jag fick samma kritik och som sagt mer jobb på spinnen och snabbare ut i rollbacken... Undertempo... ja det vet jag om ;) Men annars tyckte hon det såg bra ut... och det är skoj att höra... Jag känner att vi är på rätt väg och som jag sagt innan detta är året av erfarenheter och diskvalifikationer :) Alltså skolning av min underbara lockiga lilla ponny :)

Nu fick jag precis proppen till FunRun den 16 juni och jag har redan siktat in mig på tre klasser :) Tjohoooooo!!!

Det är bara att fortsätta träna och ladda om... Rider jag lika jäkla bra och noga som jag gjort denna vecka... Två pass med Anneli och då jäklar red vi och det tycker jag redan givit resultat :) Ja då är vi en bra bit på väg...

Den här veckan har jag höjt ribban och jag vet att jag har en mycket högre lägstanivå än jag trott... Så nu är det bara att fortsätta framåt ;)

Har inga bilder idag men jag vet att det filmades lite så jag ska försöka få tag på ritterna i veckan och lägga upp dem :)

Ha en underbar kväll därute det ska jag :)

Ofrivillig sovmorgon, spins och tävling...

Fyyyyyy fasen för att försova sig... Igår morse slog Jetlagen till Wham Bam Alabama hos mig...
Vaknade vid ett tiden på natten och låg vaken i flera timmar... sen däckade jag uppenbarligen...

Hade bestämt med Anneli att mötas utanför bilverkstaden då jag behöver lämna in bilen för lite småfix... 07.45... Jag dök inte upp, stackars henne hon blev lite orolig och hade ringt mig 7 gånger innan jag vaknade... Jag hörde inte en enda. När jag väl vaknade tänkte jag att shit vad skönt, klockan har inte ringt än, sen såg jag klockan... 10.15!!! Jag trodde jag såg fel och kollade den andra klockan 10.15!!!
Sen kopplade jag att det var 7 missade samtal på telefonen och att den hade ringt. Känslan av adrenalinpåslaget som uppstår i sådana situationer är inte nådigt...

Jag studsade upp och ringde Anneli, som lät rätt lättad över att jag äntligen hörde av mig, hon var nog nästan på väg och ringa akuten ;) Sen gick nästa samtal till jobbet där kidsen undrat var jag var men inte sagt till någon av mina kollegor, jag jobbar på två ställen så jag kommer och går lite oregelbundet på dessa platser och därför reagerar ingen nämnvärt på att jag inte dyker upp... Min kollega fick gå ner och säga att jag var på väg... Tredje samtalet till verkstaden och be om ursäkt för att jag inte dykt upp och fjärde till Olivias skola för att förklara att hon var på väg... Puuuust, jag hatar att försova mig för hela dagen blir upp och ner...

Jag var på jobbet vid 11 och kunde ha min eftermiddagslektion iallafall...

Efter jobbet åkte jag till stallet och satt upp på fantastiska Ruban ;) Hon har vilat i tre veckor, mer eller mindre, men det är lixom bara att sitta upp och fortsätta där man var sist, visst hon tutade lite mer än vanligt när jag skrittade till ridhuset för att kolla om det var ledigt och visst hon började jogga så fort hon kom in på banan men det var bara att låta henne gå :) Hon joggade på och när hon frustat några gånger var det dags att börja jobba, tanken var att jogga igång henne och kolla av några knappar. Jag red på stora utebanan där underlaget är stenmjöl och ganska strävt så stopp var inte med på listan, utan bara en check av bromsen ;)

Jag bad om ett par spins men hon var lite ofokuserad... det var ett gäng kajor på banan och hon ville nog jaga en och annan fågel ;) Nä, nu jäklar, tänkte jag, nu spinner vi... och satan i gatan, jag tryckte till och hon började snurra som bara den :) Lilla, underbara, fantastiska häst... Återigen fick jag bekräftat att när rörelsen är rätt blir den mjuk. Hon växte under mig, höjde ryggen och formade sig efter rörelsen och pinnade på... Såååå jäkla häftigt!!! Och vilken fart hon fick och så lätt det känns när hon och jag gör rätt.

Jag gjorde några åt varje håll och bad om samma kvalité varenda gång och gav mig inte förrän hon bjöd till riktigt ordentligt... Och banne mig... om en månad så sitter den där :) Sen satt jag helt sonika av och skrittade av henne.

Jag prövade mitt alldeles nya fina Les Vogt Show Snaffle med tyngre ringar och längre mundel och hon gick som sagt grymt bra på det. Det ser lite freaky ut när man tar på det då mundelen är 6 1/2" alltså 16,5 cm men som Les förklara här nedan i videon så finns det en god tanke bakom detta bett och jag måste säga att ännu en gång har han helt rätt i sitt tänk och det funkade klockrent :)

 På söndag är det tävling igen och även den här gången hemma på RC i Johannishus, fem starter på C-B nivå, två trails, en pleasure och två Reiningstarter... Vi får väl se hur många diskningar vi får ta den här gången :)

Ha en underbar dag därute i solskenet... Det ska jag :)

Uppklassningsträsket...

Jaha... så har jag väl gjort bort mig igen då...
Fasen oxå ;)

Men det jag kan göra är att dela med mig av detta så behöver ingen göra om samma misstag...

Jag har ridit klasser jag inte fick i helgen... och inte bara en utan TVÅ...

Tydligen fick jag inte starta någon klass på E-nivå för att jag förra året tog ett eller två poäng i Reiningen på FunRun... Om nu detta visar sig stämma... Annars har jag bara gjort fel i en klass och det var just Reiningen på E-nivå... Krångligt? Vänta bara...

Jag köper det att jag inte får starta E-nivå i just Reining då jag lyckade skrapa ihop ett, max två poäng på hennes första start någonsin... Fine... Jag ber ödmjukast om ursäkt och kan lova att jag inte gör om det misstaget igen...någonsin... punkt, slut, stjärnstopp :)

Men nu till dilemmat där ingen riktigt verkar veta vad som gäller och jag förtvivlat letar svar på...

I Trailen på E-nivå borde jag fått starta...

WRAS uppklassningssystem bygger ju på att man klassar upp sig i gren per ekipage och då sonika har man aldrig startat en gren är man välkommen att göra det på E-nivå... är man som mig intresserad av att tävla mer kommer man förmodligen oxå starta en D-start den tävlingen och då kan man ju, som jag gjorde plocka uppklassningspoäng... Vilket jag uppenbarligen gjorde (det visade sig att min 7:e plats egentligen var en 3:e plats) och hädanefter kommer jag inte starta på E-nivå även i Trail...

Helt OK, jag köper givetvis även detta rakt av :)

Men nu får jag höra att om man plockar då ett litet sketet poäng på D-nivå eller högre så får man inte starta någonting på E-nivå... och i mina ögon är detta helt fel...
Inte för att jag känner mig orättvist behandlad och kommer förlora min vinst utan för att då har WRAS klubbarna ingen som helst anledning att ha E-klasser.

Ett exempel... Du tävlar mycket i trail och vill testa på reining... varför kan du då inte få minimum en E-start? Eller jag som tycker Roping är livsfarligt varför kan inte jag tävla det på E-nivå? Även om jag kanske är duktig på något annat...

Detta gör ju att alla mer eller mindre, har poäng och därmed inte får starta en "ny" gren som nybörjare... Då borde ju det inte gå att anmäla sig via WRAS databas till E-klasser... Eller är klasserna på klubbarna så stora att någon kan hålla på att tävla på då både E och D nivå en längre tid?

Jag tänkte tanken men inte mer i söndags just varför det var så få starter i E-klasserna och här är ju då svaret... Så det är bättre för klubbarna att anordna D - klasser och uppåt för då kan fler starta fler klasser...
Jag hittar iallafall ingenting på WRAS hemsida om just E till D nivå, när det gäller uppklassningsystemet är detta det enda jag hittar... och om de olika nivåerna hittar jag det här så det enda stället jag kan tänka mig är regelboken och den kommer lusläsas så fort jag kommer hem :)
Som test loggade jag in och försökte anmäla mig till en E-tävling i maj och här är printscreenen från den :)

Som sagt jag kan enbart anmäla till ALLA klasser :) Givetvis har inte poängen kommit in från i söndags men om poängen från Juni 2011 skulle utesluta mig från E-nivå borde systemet väl säga ifrån?

Nåja, jag väntar med spänning svar från de personer inom WRAS som jag mailat angående detta och om det nu är så att jag startat E-Trailen utan att vara berättigad så kommer jag givetvis lämna tillbaka rosetten och köpa en ny ros till vinnaren i klassen :) Men då vill jag oxå byta ut min vita 7:e plats rosett till en gul 3:e pris rosett ;)

Rätt ska vara rätt.

Yes, jag diskade mig... TVÅ gånger...

Så var årets första tävling avklarad... Resultat, Trail E; 1:a, Trail D; 7:a, Pleasure D; 4:a, Reining E; DQ och Reining D; DQ :)

Hon börjar bli fin :) Foto: Therese Jönsson

Mest nöjd är jag helt klart med DQ nr 2, DQ nr 1 och sen 1:a placeringen...
Varför? Jo,vinsten i Trailen var skoj för Ruby gick riktigt bra, hon ställde upp och jag red bra :)

DQ i två reiningmönster: Redan i första reiningen så kom det som jag känt ska komma och som nu behöver "tuktas", en något taggad "Show smart" Ruby... hehehe... Hon har massor med egna ideér om hur reining ska utföras, vilket tempo som ska hållas och när momenten ska utföras...
Dessa kombineras givetvis inte med mina ideér eller för den delen med det givna mönstret ;)

Ruby är helt övertygad om att:

1: Reining är en tidsgren!!! Punkt, slut och Stjärnstopp :)

2: Hon kan samtliga mönster alldeles själv och jag ska bara hålla i mig i hornet och inte lägga mig i så himla mycket :)

3: Stopp är onödigt... Hallå... det tar ju tid... :o

4: Hon är avlad för detta... i generationer... det är inte jag så jag gör återigen bäst i att hålla mig i hornet och inte lägga mig i...

Jag däremot... trots att jag inte är avlad för detta i generationer... dristar mig till att tro att jag vet:

1: Jag har koll på vilket mönster som ska ridas och när saker och ting ska ske...

2: Jag vet vilket tempo, lydnad och i vilken ordning domaren vill se mönstret utföras i för att ge bäst resultat...

När jag påtalar detta för ponnyn så fnyser hon högt och ser väldigt förnärmad ut...hahaha...

Hej vad det går... Foto: Gert Andersson

Hur som helst första mönstret började balla ur vid första galoppombytet, hon bytte men drog iväg lite, hade jag reagerat snabbare skulle jag helt enkelt lagt en volt till och be om ett nytt byte... Men det gjorde jag inte, andra bytet blev till korsgalopp med en rejsande ponny, och detta ledde till ett "inte" stopp...
Återigen, my mistake, jag hade fortfarande inte kopplat på skola unghäst ryttaren utan nöjde mig med ett skitstopp och därav en skitrollback ;) Ruby drog iväg igen och nästa stopp blev något... Hej, va fan vill du?
Men nu vaknade Knoestran till... istället för att låta henne göra ytterligare en rollback fick hon helt enkelt stå still... eller ja, hon piaffade väldigt fint en stund, vi blev utblåsta men när hon satte alla fyra tassar i marken och sänkte huvudet fick hon göra en luuugn roll back och sen ett stopp efter några meter... Klapp på halsen och sen skritt ut...

Reining är en tidsgren, sluta stör... Foto Gert Andersson

Inför reining nr två hade jag en annan approach med framridningen. Jag bad om mer lydnad och var noggrann med att hon inte gick iväg för mig och att hon väntade på mig...
Hon var sjuuukt fin på framridningen och stoppade som bara den och gick lugnt och fint i galoppen...

In på banan och fortfarande kändes hon fin och mjuk, första halten innan mönstret bad jag henne lite mer bestämt än jag brukar och bara att jag tänker att det inte finns några alternativ gör ju att hon svarar som en dröm....
Gött, tänkte jag, sen fick vi till en bra fattning en bra första stor snabb volt, hon lyssnade super på tempoväxlingen, var mjuk, rund och fin in i den lilla långsamma och i slutet av den så tänkte (tyvärr) jag, ååååh detta går ju bra... hehehehe...

In till mitten och jag förberedde för ett stopp... I helskotta sa Ruby, nu jäklar matte kör vi... På en millisekund tappade jag henne totalt och det blev ett sånt där; ingen häst kvar, oj ville du något, typ kanske halvhalt som nästan körde över domarna...
Men nu så sa jag att till domaren att jag struntade i mönstret och sen hade vi en kort diskussion om huruvida det lönar sig eller inte att lyssna på mig :)

Kolla... hon kan stå stilla... Foto: Gitte Ejdetjärn

Hon var fortfarande övertaggad och istället för spin gjorde hon blandade småhopp till höger eller vänster, men hon fick hoppa tills det kom några steg av spin.. Klapp och paus. Volterna reds i växlande tempo så som jag bestämde och hon började slappna av... Likaså resten, taggade hon igång fick hon göra något som hon inte trodde... hehehe...
Rundowns blev pleasure galopp och en inramad, kontrollerad mjuk och bestämd stopp, rygga och sen efter klapp och beröm en luuugn rollback :)

Visst jag vill vinna och jag hade kunnat skrapat ihop några futtiga poäng på skruttiga ritter men jag är väldigt nöjd över att jag fick ta detta nu. Ruby är en intelligent och känslig häst och jag kände i höstas att hon lätt blir just Showsmart, detta är ju helt mitt eget fel som lät henne bli det så nu väntar bara att som jag skrivit tidigare... Diska sig tills vi förstår varandra :) Och jag ska lära mig att: Ge fasen i att tänka när jag rider!!!

Hon får chansen att gå mönstret så länge hon är lugn och lyssnar men både hon och jag är perfektionister och går hon ifrån mig eller slutar lyssna så är det numera stopp och broms... gör om gör rätt :)

Jag tror inte på att jag någonsin kan fejka ett tävlingstillfälle... Inte helt ut och det märker Ruby, jag blir inte, eller väldigt sällan nervös men givetvis är jag taggad och fokuserad när det är tävling och det känner ju hon direkt.

Det finns inga genvägar till framgång och just nu kommer jag hellre 7:a på en ritt som jag tycker är bra än vinner en ritt där det känns dåligt och vi inte samspelar.

Del 2 av min 5-årsplan har börjat: Året av diskvalifikationer... :)

Ha en underbar dag därute!!! Jag ska planera när jag ska diska mig nästa gång... hehehehehe...

Konsten att tävla...

Blev lite inspirerad till att fundera lite över detta... hehehe...

Då jag själv är en tävlingsidiot ända ut i fingerspetsarna tänker jag ibland inte på att tävlingar kan vara ett stort orosmoment och något man drar sig för att göra. Jag kan helt ärligt erkänna att jag har svårt att sätta mig in i hur detta skulle vara då jag ju älskar allt som har med tävling att göra :) Men jag tänkte dela med mig av min syn på tävlingskarusellen...

Att tävla är skoj, superskoj och alla kan göra det oavsett nivå... eller nej nu ljuger jag, kan man inte hantera sin häst ska man banne mig stanna hemma och träna på att leda i grimma och att hästen uppför sig utan att vara farlig för sig själv och andra... Men förutom det kan verkligen alla tävla.

Att komma ut på tävling är att testa av sig och sin hästs nivå, vad funkar, funkar inte i skarp läge ;) Se och inspireras av andra, jag gör det varje gång, inspireras av andra... Det finns alltid något att lära sig och få nya tips, visst det kan göras på träning hemma oxå men just att se alla försöka sitt bästa inne på banan just i skarpt läge ger otroligt mycket :) Oavsett vilka mål var och en har.
Att heja på och se sina medtävlandes lyckliga ansikten när de kommer ut från banan och känner att de lyckats är sååååå skoj.
De som imponerar mest på mig är just de som kanske lider av total skräck inför att tävla men som ändå vågar ge sig ut där... You Rock!!! Vad man än säger så finns det nog ingen som inte går in och försöker göra sitt bästa, jag menar man har förmodligen groomat sin häst extra mycket, putsat sin utrustning, plockat fram finpaden, putsat bootsen, tvättat jeansen och strukit skjortan... jag har givetvis blingat upp min hatt och allt jag kan... hehehe... kontentan är att man lagt så mycket tid på att förbereda sig att man visst verkligen försöker rida lite extra bra och lite extra noga... Sen är det ju inte alltid det lyckas men ändå... i början är det verkligen tanken och försöket som räknas :)

Man behöver inte ta allt på så blodigt allvar som jag gör... Även om jag trots detta fullständigt skiter i vilken placering jag får eller inte, så länge jag är nöjd med min ritt och det jag var ute efter... Men självklart vill jag vinna... hehehe...

Så här kan jag se ut när jag kollar info om klasserna på tävlingen

Men att våga ta steget och ge sig ut ger ett mervärde i ridningen och man kan hela tiden få nya mål att sträva mot. Sen funkar förmodligen inte ett skit de första gångerna ute på tävling, man glömmer mönstren, får blackouts eller hästen är som förbytt mot en überpigg eller tvärtom en totalt "död" häst men så är det ;)
Jag har oxå ridit fel väg, fått totalt blackout eller bara haft en häst som inte lyssnar ett skit på någonting... hehehe... men det är det som är tjusningen som får en att gå hem och träna ännu mer, tänka ännu mer på att åka ut och utsätta sig för saker och ting.

Tänk på att en tävlingsklass är ju bara moment i en särskild ordning... Det är verkligen superviktigt att  träna just moment för moment så att man sen kan sätta in dem i ett mönster eller på en bana... Se bara på hoppningen. Hur skulle det se ut om man aldrig hoppat en kombination på träning eller en oxer... Sen om de är gröna, blå eller i vilken ordning de står spelar mindre roll och här är det bara att komma ut och få erfarenhet som hjälper. I just hoppningen kanske man rider 2-3 låga klasser per dag med 10-15 språng i och oftast var det omhoppning direkt och det innebar att ta grundhindrena i en ny ordning... I högre klasser rider man vanligt vis 1-2...
Kan liknas med Trail; sidepass, travbommar, ryggning, bron, grinden och annat är ju bara olika moment som just den dagen rids i en viss ordningen... Men allt brukar gå superbra om man bara rider ett moment i taget :)

I dressyren eller i westerns Reining eller Western Riding är det ännu viktigare att inte för ofta rida de förutbestämda mönstrena som finns... Risken är jättestor att hästen försöker förekomma sin ryttare och då blir det lätt fel... tro mig :) Även här måste man verkligen rida moment/rörelse var för sig... Bara i den ordningen som för dagen är bestämd...
Och här måste man rida bort sig, man kommer garanterat att få blackout någon gång... Sist jag fick en var i oktober i reiningdelen i kvalet till Cowhorse Limited på Axvall... Satt och skulle göra min andra spin, visste att jag skulle till höger men kunde för mitt liv inte komma på vilket håll som var höger... hahahaha... tillslut kom jag på att den första spinnen var ut mot ridhusväggen och att nr två sannolikt oxå borde vara ut mot samma vägg... för er som inte vet så är ett reiningmönster speglat av sig själv... Jag spann åt det hållet men var så inne i mitt höger eller vänster att jag spann ett varv för mycket... hehehehe... inte så lyckat men vaddå... Det var Rubans och min första kotävling någonsin och jag är bara glad över att vi kom in på banan :) Dessutom är det supernyttigt att läsa igenom protokollen som domare har dömt så man får en bild av hur det egentligen skulle vara... ännu bättre är att filma sig själv för att verkligen se vad som funkar och inte funkar... Otroooooooligt jobbigt men nyttigt :)

Så hur förbereder man sig bäst inför tävling?
Jo, köp en regelbok eller kolla in WRAS hemsida, där finns alla momenten man någonsin kommer behöva kunna :) Det finns även några mönster som är anpassade för nybörjare och sen hela vägen upp till internationell nivå... Om tävlingen är en E-D tävling kan man vara ganska säker på att mönstren är något eller några av de nybörjarmönster som är rekommenderade... Ju högre upp man sen kommer i nivån desto mer avancerade kommer mönster och banor vara...
Men för att börja komma ut på tävlingsbanan E-D tror jag följande täcker in ganska mycket av det som brukar komma:
Trail: Grind, bro, boxen, rygga, sidepass och bommar... sen brukar det oftast vara ganska snälla mönster med galopp för sig och inte så avancerade trav och skrittbommar.
Reining: Här har vi ju typ bara 5-8 moment, lite hur man räknar dem ;) Galoppombyten, spinn, stopp, ryggning, tempoväxling och rollback. Sen beror svårigheten på i vilken ordning de kommer i och hur de ska utföras...
Western riding och horsemanshipen har en del byten, ryggningar och spin... men även här brukar det inte vara avancerat på E-D nivå...

Vad är det värsta som kan hända?
Att jag ramlar av? Att jag skadar mig? Eller min häst skadar sig?
Ja, dessa tre är mina mardrömmar men helt ärligt är risken att detta händer större hemma, i hagen eller på träning än just på tävling...

Att misslyckas i en klass?
Ja, det kommer hända garanterat... hehehe... flera gånger till, men ju fler gånger jag tävlar desto mer erfarenhet och kunskap om hur och vad jag ska göra får jag ju... Och till slut sitter allt där som en smäck och man bara känner att det lyckades... om sen det är VM eller en fjärdeplats på en klubbtävling... SO WHAT? Känslan av att allt funkar slår det mesta och det är det jag strävar efter... sen får det hemskt gärna vara en bra dag den dagen jag lyckats ta mig till något mästerskap ;)

Sen finns det en sak som jag som liten fick bankat in i mitt huvud...
Det är aldrig hästens fel om det går dåligt!!! 
Det är alltid ryttarens ansvar att rida så väl och ge hästen de bästa förutsättningarna som går.
Och så är det, även om jag ibland kan bli galen och reta ihjäl mig på att jag red i fel galopp i 1 1/2 varv, chappen 2010... hehehe... men det gör jag bara en gång :)

Hehehehe... Tack Mia för den :)

Så till alla er som funderar på att våga tävla... Gör det och ha KUL!!!

Ha en bra dag därute :)

Ge ouppfostrade hästar böter...

En av de huvudfrågorna där Western Sverige och Svenska ridsportsförbundet inte kan komma överens är frågan om lasta ur med bett samt att ha bett på hästen på tävlingsplatsen...

Denna regel finns ju som bekant med i Svenska Ridsportsförbundets Tävlingsreglemente...

Jag skrev i ett tidigare inlägg att jag numera måste följa detta reglemente i och med att jag står på en sådan anläggning...
Jag tycker detta är skit och helt galet... Varför finns denna korkade regel?
I stallet har jag nu tagit fram min gamla repgrimma i den händelse det skulle vara tävling på området och då jag helt plötsligt får en hysterisk häst som ska ut till hagen och eventuellt in därifrån under tävlingsdagen över tävlingsområdet. För det är ju säkrare att leda med bett i munnen... döööööh???

Men om vi skiter i detta faktum att regeln är helt korkad och måste införts som ett feltryck i TR så kom min lilla hjärna eventuellt på en lösning igår... Ja, ibland bara händer det... hehehe...
Tilläggas ska ju att jag då sedan den 12 februari konstant gått och grubblat över detta... och muttrat... och ibland svurit oxå... ;)

Varför stryker man helt enkelt inte bara regeln...

Mom 136 Utrustning
På tävlingsområdet ska hästen ledas i huvudlag med bett eller motsvarande. Betsel och tyglar får inte vara konstruerade eller anbringade så att de kan skada hästen. 

och istället skriver så här...

På tävlingsområdet skall hästen hållas under kontroll så att den inte orsakar skador för andra hästar, människor eller sig själv. Om detta inte följs skall vite utdömas på 500kr samt att en notering i registret om dåligt uppförande av hästen skall bidra med en prick. Vid tre prickar föreläggs hästen med en månads tävlingsförbud.

Jag tror att då kommer vi helt plötsligt få en avsevärt större grupp hästar som uppför sig bra på tävlingsplatser... Oavsett grimma, träns, stigbett eller annat huvudlag... Och om hästen är den som får tävlingsförbud så kan inte en annan ryttare heller tävla den under den månaden som den är "utvisad"... Det är ju lite jobbigt att åka på detta typ tre veckor innan SM... Eller annan viktig tävling...

Jag hade personligen välkomnat denna regel in i Westernsverige oxå för att just få ett lugnare klimat och ett regelverk som både klassiska och western hästar kan enas under... Även om man ibland kan råka ut för olyckor eller ha otur så är det ändå en regel som faktiskt skulle döma dem som uppför sig illa, men ingen är dragen över kanten innan man misskött sig...

Som det är nu förmodas det ju att hästen inte kan uppföra sig på en tävlingsplats... eller?

Såååå... alla ni därute som läser detta, har ni kontakter i Sv ridsportsförbundet eller WRAS... och tycker mitt förslag är bra...
VARSÅGODA... ta det, den är GRATIS :) I längden kommer detta gagna mig som faktiskt lagt ner tid på att fostra min häst att kunna fungera i många olika miljöer... Utan att jag för den skull ska behöva riskera att skada henne i munnen... Med någon skitregel som inte är genomtänkt...

Sen kan vi diskutera hatt vs hjälm en annan dag.... ;)

Nu ska jag krypa ner och spela lite Where is my water och sen sova...

Ha en underbar kväll därute :)

Ridsportsdebatt...

Jag har följ debatten och framtagandet av årets Jerringpristagare Rolf-Göran Bengtsson med förvåning, glädje, förhoppning, ilska, bitterhet och stolthet.

Bitterheten och ilskan kan ni säkert räkna ut varför jag känner, det snackas om uppgjorda röstningar, bara fjårtisar som röstade och att givetvis en av mina favoriter... Det är ju hästen som borde få priset det är ju den som gjort jobbet... Absolut har Ninja en stor dela av framgången men han hade ju inte själv kunnat ge sig in på banan och hoppat den... tyvärr har ju hästar lite taskig koll på siffror och bokstäver men det måste ju vara för att de inte fick gå banan innan ritten men det fick ju Roffe...
Eller ridning är ju bara en hobby ingen idrott... Jovisst kan det vara så... jogging är oxå en hobby men när det handlar om att ta steget till idrott och i detta fall elitidrott är det som att jämföra en joggare med en maratonlöpare... men i mina ögon så är jogging en hobby... de som joggar 4 mil joggar ju bara väldans långt då eller... ;) Alla idrotter börjar som hobby... men när man väl tar steget att satsa seriöst och försöka nå mästerskap eller titlar då är det ingen hobby längre det är sport och idrotts prestationer i allra högsta grad...

Men jag vill faktiskt inte fokusera på denna sandlådesdebatt och ge dessa ignoranta såkallade idrottsexperter mer utrymme här utan jag vill hylla Roffe, Ninja och hela ridsporten...

Först och främst ridsporten som sport...
Detta är en av de få... två eller tre mig veterligen (hundsport, kanske någon motorsport oxå) men jag kan ha fel, där män, kvinnor, pojkar och flickor tävlar på exakt samma villkor och dessutom i samma klasser. Inga handikapp eller könsdiskriminerande serier eller klasser... Gammal som ung, orutinerad som rutinerad... Hur sen resultaten ser ut i listorna talar sitt eget språk och visst kan man få en bedömning som är orättvis eller för mycket rättvis... men ändå...

Det enda som tas hänsyn till i ridsporten är ryttare och hästens ålder... Tex en juniorryttare under 18 kan ha egna klasser men det finns ingen begränsning att de inte kan tävla mot vuxna... Det är inte bara liiite coolt att se en 12-13 åring spöa skiten ur oss "gamlingar". Detta är nog mer vanligt inom western men det förekommer inom de klassiska grenarna oxå :)
Det finns unghäst/juniorklasser för hästar som är framtagna för att ge den unga hästen erfarenheter ute på tävling utan att det blir vinstpress på den. Här är hoppningen och dressyren lååångt före western. En fyraåring i hoppning får inte gå högre än 90cm (stor häst) och då endast i AvdB

Slänger med ett utdrag från Hoppningens Tävlings Reglemente... finns på Svenska ridsportens hemsida :)
Mom 373 Unghästar och ungponnyer samt
avdelning B hästar/ponnyer
Avdelning B ska finnas i alla normala tävlingsklasser eller som separata klasser från
0,90/LD; kat. A 0,50 m, kat. B 0,60 m, kat. C 0,70 m, kat. D 0,80 m hoppning till 1,30/
MsvB; kat. B 1,00 m, kat. C 1,10 m, kat. D 1,20 m hoppning. Bedömningen ska vara A.
Rosett delas ut till placerade. Sammanslagning av avdelningarna får inte göras.
Alla ekipage har rätt att starta i avdelning B om inte klassen är begränsad för endast
unghästar. Häst som tidigare under tävlingsdagen startat i avd B får inte starta i avd A.
Klasser som har bed A eller Clear Round behöver inte separat avdelning B.
3-åriga och yngre hästar får aldrig starta.
4-åriga hästar får starta högst 1,00/LC; kat. A 0,60 m, kat. B 0,70 m, kat. C 0,80 m,
kat. D 0,90 m hoppning.

Detta betyder att man alltså inte kan hur talangfull häst man än har gå ut på tävlingsbanorna och rida "skiten" ur den... Liknande system finns för dressyren där man måste för att få gå upp i klasserna prestera en viss procent på den nivå man befinner sig för att få gå uppåt i klasserna...

Om man ser till Rolf-Görans bedrifter under åren är det helt fantastiskt att han inte har tappat sugen på att tävla och ta fram hästar. Han har gång på gång plockat fram hästar på toppnivå och precis när de börjar prestera har hästen gått till en annan ryttare. Han har inte alltid fått rida "the horse" utan nöjt sig med något sämre material. Han har jobbat som beridare hos Jan Tops och där var det ofta som Jan tog över eller hästarna såldes när Roffe plockat upp dem... Visst det var hans jobb men han fick ju aldrig ta åt sig äran för hästens framgångar...
Ser man till Westernsverige är det ju i stort sett tvärtom... hehehehe... här vinner ju den och den enbart för att den och den tränaren utbildat hästen...


Numera driver Roffe en egen anläggning och det är ju detta som gjort att han äntligen fått behålla en topphäst. Förhoppningsvis kommer vi få se mer framgångar från honom om han äntligen får fortsätta tävla de riktigt duktiga hästarna.



Om vi ser saken ur ett tävlingsperspektiv...
Ridsporten är enkel... En duktig ryttare på en medioker häst kommer garanterat att nå längre än en medioker ryttare på en bra häst... Fast till en början kommer det se tvärtom ut ;) Detta ser man på typ varje tävling... Orutinerade/outbildade/oskolade ryttare vinner ofta eller placerar sig i topp under den första tiden när de tagit över en duktig/utbildad/skolad häst men efter ett tag börjar det gå sämre och sämre... Hästen är smart, den brukar inte göra mer än den absolut måste och framförallt rutinerade tävlingshästar jobbar inte mer än ryttaren klarar av att ta fram...

Men den duktiga ryttaren kan ta fram det bästa ur den i det här fallet mediokra hästen, kan lyssna av och tuna in sig på hästen... Ge hästen de bästa förutsättningarna i de olika situationerna. Veta när man kan trycka på eller när man ska backa av... Denna erfarenhet och känsla är det endast sadeltimmar som kan ge och att rida olika hästar. Sen om det handlar om dressyr, reining, hoppning, cowhorse, cutting, fälttävan, pleasure... ja välj vilken ridsportsgren som helst saken är densamma...

Läste i en artikel att Rolf-Göran under dessa dagar många gånger fått "frågan" om ridsporten verkligen är en sport... Att det var därför han valde att flytta från Sverige, att i Tyskland är att vara ryttare som vilket annat yrke som helst... Tyvärr ser man väl en sådan trend i Westernsverige oxå just nu... en hel del har lämnat landet och jag hör på många att det är många som är sugna på att göra just detsamma... Delvis pg a att hästförutsättningarna och ridförutsättningarna är så mycket bättre men just inom western tror jag avundsjuka, skitsnack och allmänt ohyffsat beteende mot varandra är en stor orsak. Man måste inte älska alla men man kan vara rakryggad nog att stå för det man tycker, ta upp det med personen ifråga och sen stryka ett streck över saken och gå vidare i livet...

Jag är dock säker på en sak... Om Rolf-Göran Bengtsson hade varit skidåkare, boxare, fotbollspelare eller någon annan indrottsman än just ryttare... Hade han vunnit det där himla Jerringpriset mycket tidigare och fler än en gång...

Och ett fakta kvarstår... Han fick 45% av samtliga röster... om det så var samma "lilla, bortskämda och rika ridskoletjej" som lagt alla dessa röster så gjorde hon det som ingen annan gjorde hon gjorde att han fick flest röster... Vare sig sportjournalisterna ville det eller inte...
Vill man ha lite goda skratt så kan man läsa kommentarerna efter denna artikel...

Och sen till slut... helt ärligt Vem fan är Lasse Anrell? ;)

Ha en underbar dag därute och Rolf-Göran och Ninja... Ja... ni är helt enkelt BÄST!!!

Vågar man ens tänka tävlingssäsong 2012...? Nä jag reflekterar över träning istället...

För ett år sen satt jag här framför skärmen och klurade på vilka tävlingar jag och Ruban skulle ut på... Sen vet ju alla ni som följt bloggen att det bara var att ta planeringen och riva den med tanke på hennes fysiska tillstånd.

I år har vi en helt annan plattform att utgå ifrån, Ruby är musklad och i bra hull, hon känns efter 4 ridpass mjuk och fin. Visst märks det att hon har vilat och att hon inte riktigt är som hon var i slutet av oktober men ändå... Hon är där... Knapparna finns där så nu är det som med vilken idrottare som helst... Bygga upp kondis styrka och jobba på smidigheten :)

När jag tittar på henne ser jag att hon fortfarande ha säkert 50kg kvar i muskelmassa att sätta..hehehe... men hon är ju bara 4 1/2 år. Jag har dessa 4 pass ridit med snaffle men nu är det snart dags att växla över till hackamoren och verkligen börja träna neckreining och den eftergift som bäst liknar stångens. Just nu håller hon nog på att fälla ett par tänder så vi får väl se om det är läge att växla över eller om det får vara snaffle ett tag till ;)

Som det är nu finns det några klubbtävlingar, tre SRCHA tävlingar och sen Chappen x 3... Sen kommer väl SM ut så småningom oxå... Det finns en tävling i SRCHA:s regi som jag är sugen på i höst men jag vete sjutton om vi är redo för den då... Men... om brallorna håller, det är medvind och vi får vara friska ska nog detta år bli det år av miljöträning som jag tänkt mig :)

Trots att jag trivdes enormt ute i Tromtesunda och jag saknar alla därute så det gör ont är det enormt spännande att stå inne på en stor anläggning :)

Jag har börjat få massor med frågor varför jag gör si eller så när jag rider, inga nerklankande eller på något sätt negativa frågor utan mest av nyfikenhet... Uppenbarligen syns det ju att Ruby är lugn, bjuder framåt och inte bryr sig om andra hästar och det som händer runt omkring henne...
Bland annat fick jag frågan om varför jag red som jag gjorde inne i ridhuset... så där med böjning, strechning, ryggning, sidvärtes... ja allmänt lösgörande övningar... plus att jag stod still mycket ;) Frågan var om jag inte tränar kondition inne, nope, svarade jag det gör jag ute, inne är ju just gymnastiska övningar. Nu går det ju mest i skritt och trav då hon inte har kondis/styrka för längre galoppjobb... måste ut och konditionsträna mer snart... men just nu känns det som en enorm lyx att kunna gå in i ett ridhus när det är mörkt och kallt ute ;)

Detta med seriösa frågor är superskoj tycker jag...
Återigen, jag vill inte försöka omvända någon... jag är ju själv inte omvänd till det ena eller andra. Jag vill bara kunna rida så bra som min kapacitet tillåter och lära mig så mycket jag bara kan få in i min lilla hjärna och kropp ;)
Jag plockar ju vilt från alla dicipliner jag varit i kontakt med och skapar på så sätt mitt eget koncept... Som anpassas efter den häst jag rider, om jag jämför te x Ruby och Bosse så är det enorm skillnad och likhet i ridningen men ändå konceptet är mitt ;) Hade jag gått på Ruby som man tyvärr ibland fick göra med Bosse hade jag förstört allt jag byggt upp... hon är ju en häst som alltid försöker göra rätt medans han gör så lite han bara kan komma undan med ;) Sen är ju Bosse en superhäst som kan allt och ALLTID ställer upp när det verkligen gäller... men däremellan kan han vara ett riktigt odjur ibland... typ börja tokbråka när man ska ut på en härlig söndagstur i skogen... WTF... Men inne på en tävling/träning skulle han aldrig ens komma på tanken att vara det minsta dum. Jag skulle nog kunna slänga upp Olivia och låta honom gå reining med henne...hehehehe...
Ruby däremot är ju som hon är alltid... på gott och ont ;) Men med några erfarenhetsår kommer det bara vara på gott... Allt hon behöver är tid.

Jag tar gärna råd och jag tror jag kan lära mig av ALLA... om inte för att veta vad/hur jag INTE vill göra...

Skeptikern funderar...

Nu när tävlingssäsongen närmar sig börjar det ploppa upp nya tränare och så lite här och var och jag är av naturen en skeptiker och grubblare.... Jooooooo.... det är sant... :)
För mig handlar det egentligen inte om vilka fina titlar man sitter på... En av de bästa tränare som jag någonsin ridit för hade ingen tränarlicens alls men då var hon gift med en OS ryttare och hade själv tävlat upp på svår nivå i hoppning och därtill otroligt pedagogisk lärde jag mig enormt mycket av henne :)

Det jag är ute efter är någon som kan förklara varför/hur och vad jag ska göra för att förbättra mig och min ridning. Jag vill nog gärna se hur en tränare rider sina egna/tränings hästar innan jag vill lägga pengar på eventuell träning... Dock önskar jag ändå att det i framtiden kommer finnas ett liknande system för tränare som det gör i SV Ridsportsförbundet...

Ikväll ska jag faktiskt få hjälp av en vän en stund med ridningen av Therese från Smedgårdens Cowhorse, hon har en elev som står i grannstallet och jag känner att jag sitter och fuskar lite med sits och annat skit som man gör när man för sällan rider för någon som tittar på en ;)

Dock har vi/jag kommit överens om en sak, vi kör en test ikväll... Jag vill hellre ha kvar Therese som vän än att vi går i klinch som tränare/elev... hehehehe... Tror inte det är någon fara men just när man är vänner kan jag tycka det kan vara svårt att ta till mig alla goda råd... Och sen måste jag ju grubbla lite på om det jag får höra är något jag vill ta in i mitt koncept eller om det inte passar mig... även om det kanske funkar just där och då ;)

Något skeptiskt till prisrosetter ;)

Hahahahaha... när jag läser igenom det jag skrivit ser jag hur lika jag och Ruby är... eller hur mycket jag påverkar henne... hon är oxå av naturen en skeptiker och en grubblare men när hon väl bestämt sig kör hon på 200% och är 300% lojal :) Ja, vi passar nog varandra ganska bra ;)

Jag har många exempel på detta men det är ett helt annat inlägg ;)
Nåja, jag ser iallafall fram emot kvällens äventyr ;)

Tyvärr har jag inte hört något från kavalettiträningen än, vet inte om den kört igång än men jag hoppas verkligen jag får chansen att vara med några gånger där... Alla träningar har lixom inte kommit igång efter juluppehållet så därför har jag inte haft chansen att kolla in de som håller till på KLRK... Men jag kommer ta chansen och titta på deras träningar.

En sak som jag insett att jag börjat slarva med är precisionen i mina vägar...Grrrrr... det är så lätt att gå in på en volt... det är ju där vi ska vara i reiningen. Men sen blir jag så irriterrad på mig själv om jag inte får min häst att gå exakt där jag vill att hon ska gå, hur i helskotta ska jag då få till runda volter???
Om en 1.75cm häst klarar av att vända över en liten sketen ridbana på 22m och dessutom hoppa ett 1.30 hinder på medelinjen borde ju jag på min lilla ponny klara av att rida rakt fram, böja runt i hörnorna och sen rida rakt igen.... eller var jag nu vill att hon ska gå... Skärpning Jessica... detta har du hört tills öronen blött i alla tider och nu är det slut på slarvet ;)

Nä, nu är det dags att återgå till jobbet... ska bråka med ett program som kommer ge mig huvudvärk... suuuuck...;)

Ha en underbar dag därute, här i Karlskrona skiner solen faktiskt idag :)

Reflektion över medlemskapsavgifter...

I min sport så dräller det av medlemsavgifter... Jag är medlem i följande klubbar, bara för att få chansen att tävla i olika grenar och på olika tävlingar.

1: AQHA, min rasklubb i USA, kostar typ 200 kr/ år, är inte medlem i den svenska falangen då jag tycker att de inte har jobbat för de grenar jag vill utveckla mig inom... läs kosseklasser... nu verkar det som om SQHA har tagit åt sig av kritik och kanske är ett medlemsskap aktuellt här i framtiden... Dock brukar startavgifterna vara ruskigt höga och ja, jag vill ju som alla andra få ut det mesta av mina surt förvärvade slantar...

2: WRAS/EWR, min lokala klubb som låter mig tävla på alla WRAS tävlingar, är väl här som jag är mest engagerad... kostnad 250 kr/år... Tyvärr har vi inte möjlighet till kosseklasser här hemma än, men fördelen med WRAS är just att alla raser är välkomna :)

3: NCHA, klubben för cutting/herdwork tävlingar och klasser... Tror inte jag kommer vara med nästa år då jag förmodligen inte kommer starta en enda cutting/herdwork klass... kostnad 200 kr/år... Dessutom är startavgifterna och cattlechargen även här ruskigt höga och jag vet inte om jag tycker det är värt pengarna...

4: SRCHA, Swedish Reined Cow Horse Association... Detta borde ju vara min moderklubb då det är detta jag vill satsa på...
Meeeeen... Nu till problematiken... Fast först lite historia...
Förra året ville jag tävla Cowhorse på Bosse, enligt de Amerikanska reglerna finns det ingen klass för "lånehästar" Alltså hade jag att välja på att bli openryttare eller skita i det, att bli openryttare innebär att jag förlorar min amatörstatus och det vill jag inte göra :)
Nåväl, jag nöjde mig inte med detta utan tog kontakt med klubben, ifrågasatte varför man inte fick tävla annans häst just innan man visste om detta med Cowhorse var något för mig eller inte...
Tack vare detta har det i Sverige införts en Rookie klass där man kan tävla på lånad häst ända upp till att man vunnit 1000 kr i prispengar, dock får man aldrig innan ha startat i cowhorse för att få delta... Jag  blev givetvis superglad för det gav mig en chans att få testa på :)


I år har det varit många inställda tävlingar pg a för få deltagare...
Det är dyrt att tävla... En start kostar från 300 kr och uppåt, på detta kommer cattlecharge och även veterinära avgifter... minst 400 kr till... alltså är man uppe i 700 kr redan innan man kommit till första start.
Okej, detta kan jag ta, för vill jag tävla så vill jag ju det... Men det som gör mig überförbannad är den nonchalans och ignorans som visas från styrelsens håll gentemot sina medlemmar...
På många tävlingar har man bestämt att klasserna skall gå klass i klass, detta innebär att du betalar kanske två startavgifter á 300 kr + två cattlecharge á 400 kr + en veterinär avgift á 100 kr för att få rida en gång... alltså 1500 kr för en kort date med kossan... Jag är kass på matte men till och med jag förstår att betala två cattlecharge för ett djur är att bli lurad...
Det är ju för fasen billigare att köpa andra mer suspekta tjänster på gatan... som förmodligen iallafall räcker en timme...

Helt ärligt SRCHA... VA FAN håller ni på med??? Jag som nybörjare och dessutom med en unghäst vill ju givetvis ha så mycket kossetid som möjligt...

Flera gånger har denna idiotiska klassform gjort att jag INTE ens funderat på att åka och tävla, jag menar, åka 4-5 timmar bil med släp enkel resa, uppstallning, mat och övrigt uppehälle... För att sen bli blåst på tiden inne på tävlingsbanan...
Nu kanske motargumentet blir att om man vinner så vinner man ju dubbelt så mycket... Men jag skiter i om jag vinner dubbelt... för mig är det viktigare och roligare att få träffa på två olika kossor och göra två olika ritter... Återigen citerar jag Kyra Kyrklund... för att bli riktigt bra på något ska man göra det  10 000 timmar/gånger... Betalar man för två men bara får en så tar det dubbel så lång tid... Alltså vilken jävla affär skulle våga gå ut med den dealen... Ta en och betala för två??? Hmmmmm...

Så min fråga till er i styrelsen för SRCHA... ska ni vara en klubb för inbördes beundran och där nybörjare utan miljoninkomster icke göre sig besväret?
Med tanke på allt strul som SRCHA har ställt till med iår där inställda tävlingar, skitförutsättningar i kotid och övrigt oförskämda styrelsemedlemmar som sätter sig själva och sin person främst så undrar jag i mitt stilla sinne vad detta beror på...

Droppen som fick min bägare att rinna över och därför resultera i detta inlägg är en liten skitsak men som återigen illustrerar styrelsens, i mitt tycke, tråkiga attityd gentemot medlemmarna... I början av Januari betalade jag in årsavgiften på 250 kr och satt glatt och såg fram emot en spännande säsong... I Mars funderade jag vart mitt medlemskort tagit vägen... Mailade två stycken ur styrelsen och fick till svar att det kommer snart... Jag har inte funderat så mycket på mitt medlemskort då som sagt många av tävlingarna varit obskyra i sin utformning, men för ett tag sen kom det upp en tråd på SRCHA:s sida på Facebook... Det är många fler än jag som inte sett röken av sina medlemskort...

Kanske kan man, nu när året nästan är slut istället få medlemskortet för nästa år???

Jag hoppas inför nästa år att det kommer bli en förändring i SRCHA:s agenda och attityd... Visst, det kan tyckas vara enkelt att sitta här framför en dator och kräkas över hur andra gör och inte gör... Jag borde kanske engagera mig mer i klubben... gå på möten och vara aktiv...

Och det kan jag tänka mig att göra... om styrelsen vill gagna både sporten och de som vill utöva den...
För just nu känner jag mig inte speciellt välkommen...

Kanske finns det en och annan därute som tycker som jag ;)

Annars tror jag tyvärr att Cowhorsen i Sverige kommer gå i graven med undantag för Chappen och eventuellt WRAS och om vi har en jäkla röta SQHA... Fast det är kanske det som behövs... En utrensning av alla små specialklubbar...

Vi borde kanske ta efter Svenska Ridsportsförbundents ideér och ena alla grenar under en och samma moderklubb...

Ha en underbar dag därute det ska jag :)

Lite fler reflektioner kring mästerskap...

Jag har surfat runt lite bland olika sidor och bloggar, läst kommentarer om SM och hur det gått, organistionen, kvalitén på ryttar, hästar, kor och allt annat runt omkring.

Givetvis halkade jag in på en viss "häst"sida där man kan "diskutera" typ allt och helst klanka ner på det mesta och personangrepp... Nä, så illa är det oftast inte men det var en tråd angående SM som har gjort att jag varit tvungen att tänka lite till angående detta ;)

Det var en del kommentarer om den ibland väldigt låga kvalité på ritter, hästar och ryttare... hehehe...  Jag känner att jag har rätt att reflektera över detta för jag var faktiskt där och tävlade... dessutom hörde jag till de ekipage som i sådana fall drog "ner" kvalitén... Mitt förnusft säger att jag inte ens ska lägga ner en mikrosekund av energi på dessa "superryttare med rätt att klanka ner på alla andra" men som vanligt kan jag inte låta bli...

Vissa bitar håller jag med om... Typ att man borde inte gå till final med 0p i reingen i Cowhorse Limited i kvalet bara för att man tar de 15 bästa till final och klassen inte var full...

Men... Shit the same, så som jag förstod det på proppen var kraven för att anmäla sig...  

Ryttaren vara Svensk medborgare eller sedan minst tre år, räknat från folkbokföringsdatum, vara stadigvarande bosatt i Sverige. 

Ryttaren måste vara medlem i westernförening som är medlem i WesternSverige (De som står som arrangörer av denna tävling, dock inte TeamRHC, då det inte är en organisation som tävlar, utan bara tävlingsarrangör).

Boskapslicens för alla som hade med kossor att göra...

Alltså... inga hästlicenser, inget ägande av hästen då det var allbreed, inga vaccineringar och annat som kan sätta käppar i hjulet för den som ville tävla...
Så varför var det inte fler som var där och tävlade? Och framförallt, varför åker man dit, som publik och är så besviken över kvalitén att man går och frågar om detta är en klubbtävling... Mooahahahaha...

Då är min fråga egentligen; är vi i Sverige inte bättre än att kvalitén på ett SM kan liknas med en klubbtävling? Finns det typ bara en handfull ryttare som är på den här nivån och varför var inte fler av dem här och tävlade... Det kan omöjligtvis vara så att 90% av alla duktiga ryttare och hästar var skadade, sjuka eller iväg på andra tävlingar... eller?

Jag tycker mig känna igen detta resonemang lite från överallt...
Jag skulle varit med om inte... vinden blåste från fel håll, hovlacket hade fel färg, kluvna hårtoppar, ridit för lite, för mycket, för långt, för nära, är han/hon med tänker inte jag vara med osv... Listan på ursäkter kan göras hur lång som helst och oftast kommer den från samma personer... De som aldrig är ute och tävlar men hävdar att de rider minsann bättre än de flesta ;)

Jag tror faktiskt i mitt stilla sinne att det inte är mycket högre klass på oss tävlingsekipage här i Sverige... och detta är lite sorgligt...
Det finns några få som alltid verkar lyckas och alltid verkar ligga i toppen på tävlingarna... Vad är det som gör dem till vinnare?

Nä, åter till min reflektion...
Jag såg inte speciellt mycket av SM förutom koklasserna och faktiskt så tycker jag ändå att kvalitén här inte är så dålig... visst det finns saker för alla att jobba på och en del behöver komma till insikt med sin egen ridning och höja sin lägsta nivå, jag inkluderad här, men kommer man aldrig ut och får det bekräftat kan man ju inte göra något åt det. Och så länge inte de som är så "himla" duktiga kommer ut och oxå bevisar det får ju vi andra "rookies" plats att göra bort oss i lugn och ro ;) och då kan ju omöjligt kvalitén heller höjas på tävlingarna... sååå... I dare you ;)

Jag hittade alla scorecardsen igår och jag tycker det är superintressant att se vad vi fått nerdrag på... hahaha...  den här gången var det kanske mer intressant att se vad vi inte fick nerdrag på dock ;)

Även om jag vet att jag och Ruby än så länge inte har på ett SM rent resultat/utbildningsmässigt att göra så tänker jag ändå ta alla chanser att få skola henne i olika miljöer... och ett SM är ju alltid ett SM, nästa gång hon kommer ut till en stor tävling så har hon med sig bra erfarenheter från denna tävlingen. Jag har oxå med mig en massa tankar och strategier inför framtiden som jag inte hade haft om jag inte åkt dit. Iochmed att jag tänker vara ute med Ruban i många år och tävla så känns det inte som om en 9:onde plats i hennes första kotävling som råkar vara ett SM kommer vara den meriten som kommer vara den tyngsta i vår karriär... hehehe... eller kanske är det just det den är...

Bjuder på en CHAMPION bild på en CHAMPION spinn... hehehehe... det går ju så fort att jag nästan åker av :D

Hon och jag är just nu bland de 10 bästa i Sverige i Cowhorse Limited i Sverige... Hahahahahaa... nä nu måste jag sluta hålla på... Men sanningen är att alla ni därute som borde piskat mig, av en eller annan anledning inte gjorde det...

Nåja, nu ska jag ta mitt CHAMPION ass och åka till ishallen med Olivia... sen ska jag ut till min CHAMPION ponny och mocka lite skit.... Hahahaha... alltid retar det någon.... ska kanske trycka upp en egen tröja.... Hahahahaha!!!

Ha en bra dag därute!!!