In love with the lone STAR...

Japp, jag har åkt dit... BIG time... Jag är helt kär i Texas...
Känner för varje dag att jag verkligen inte är färdig här och vill inte åka hem... eller ja, jag vill åka hem, packa ner min ponny och åka tillbaka hit. Det finns så mycket mer att se och det känns som om jag precis lyft liiite på locket och ser en skatt under...

Vädret har varit allt annat än härligt Texasväder ;) Det har regnat tre dagar av fem och imorgon ska det enligt väderprognosen regna men ändå... Det var ju på något sätt här allt började i Texas... Vaqueros, cowboys, Indianer, quartrar och stora prärier...

Tyvärr kommer dock denna resa inte innebära något mer hästlikt än några plasthästar hos Callahan´s och några på museet, visst känns det lite tomt att inte till fullo få uppleva Texas, för enligt mig ska man göra det på hästryggen... Men, nu har jag ytterligare en dröm att uppfylla i mitt liv, jag ska tillbaka hit och do it the horsie way ;)

Människorna här är vänliga och jag bara älskar blandningen mellan Mexikanskt och Amerikanskt... Mexarna tillför onekligen lite BLING till skjortor, boots, mat och musik ;) och givetvis en hel massa annat...

Idag har Olivia och jag varit inne i Austin och besökt Bob Bullock State History museum och det var faktiskt riktigt intressant att se och höra om the lone Star och dess historia.

Här är en bildbomb från idag :)

Texas är väldans grönt nu när det regnar som bara den...

Bil på museet...

ZZ-top!!!

For sure...

Olivia gillade höbilen ;)

Finns såååå många roliga accessoarer här..

Tipi inne på museet.

Målning.

Målning

The Lone Star Rangers.

En hel del krig har Amerikanarna hunnit med...

En av de få "hästar" jag sett här...

Normala familjen Knoester...

Lunch

Plastic Longhorns..

The lone Star utanför museet.

En bit av månen och Texas State flag.

Det första ord som uttalades på månfärden var... HUSTON...

Golvet nere i entren till museet....

Som de sa på ena filmen vi såg om Texas, most storys told in Texas were told around a campfire...
A little bit of truth and a little bit of legends...

Nu ska vi nog försöka trotsa regnet och kolla in en av nordamerikas största fladdermusbefästning... Down Town Austin ;)

Flygresa hem...

Jag vet inte riktigt om jag ska skratta eller gråta när jag ser biljetterna och rutten hem till Sverige igen...

Jag är ju sjukt glad att vi fick möjligheten att åka över hit och ännu bättre att få spendera en vecka i Quatermeckat Austin, Texas... men... det gör att vi nu typ kommer flyga zick zack över USA för att åka hem nästa helg.

Vi börjar med att flyga från Austin med Alaskan Airlines till Phoenix där vi byter till Seattle, få ut allt bagage checka in på nytt med Brittish Airlines från Seattle till London och vidare från London till Kastrup... Sen är det tåg från Kastrup upp till Karlshamn och sista biten buss... Puuuuh... Vi kommer alltså resa i mer än ett dygn och tyvärr inte i första klass ;)

Meeeeen... som sagt jag kunde lika gärna inte fått åka hit alls :)

Vi har det jättebra och de senaste tre dagarna har vi spenderat med en till Ajje kollegas familj, fru och tre döttrar, eller jag och Olivia har gjort det, gubbarna, ja de har fått jobba ;)

I ett T-Rex fotspår

I förrgår var vi ju på The sience Museum och kollade på dinosaurier, fjärilar och rymdstenar :)

Nu strax ska vi ge oss iväg till Kid´s quest Museum som verkar vara ett spännande interaktivt museum inte alltför långt borta från hotellet :)

Rymdsten

Det är mycket som är annorlunda här och en del värderingar är verkligen helt galna... Många av dessa är jobbrelaterade, som till exempel idag, Ajje skulle fått vara ledig men nejdå... det ställdes in i sista sekunden och han får jobba i dag igen... Trist då vi hade tänkt göra något ihop... Men så är det här, jobbet går först och familjen är en accessoar på skrivbordet ;)

Passar kanske inte riktigt den svenska mentaliteten...

Nu måste vi sticka men jag återkommer senare.

Ha det bra, det tänker jag ha på min "lyxhustru" try out...

Ps, idag regnar det igen... som det gjort de sista... hmmmm... fem dagarna ;) Fast igår vräkte det ner...

Betraktelser av fler klassiska fenomen... ;)

Tänk, det är verkligen så himla roligt att få reflektera över hur annorlunda saker och ting blivit på de år som jag varit borta från hoppningen ;)

Det finns saker som har blivit snyggare och bättre men även saker som gör mig lite ledsen och som jag inte kan förstå... Så here we go again ;)

1: Ridstövlarna... Det har kommit en uppsjö av olika modeller och det finns numera flera olika färger oxå... Skoj tycker jag som själv hade congacsfärgade stövlar ;) En del modeller ser ut som värsta rymdstövlarna men de som jag spontant känner att jag nästan måste ha är de som är i krokomönster... Ååååååh så snygga ;)

 De vita är ju bara nästan ett stort NEEEED to HAVE ;)
 Totalt opraktiska men guuuud så snygga <3

2: Den (nästan) obligatoriska fårskinnspadden... Japp, superbra och det hade jag oxå men jag undrar varför i stort sett alla har den mellan schabraket och sadeln??? Jag hade min pad närmast hästen där den gör mest nytta... Visst man får tvätta den ofta men det är väl lite det som är meningen med fårskinn, att det ska ligga närmast hästryggen för avlastning och transportera fukt och värme? Är det så viktigt att den är fluffig och vit så man förkastar det den var ämnad för?

Den ska väl ligga närmast ryggen?

Tänk att något så rätt kan bli så fel...


3: Kärringtyglar... Tyvärr tycker jag mig se en trend där många fler idag rider med h(st)jälptyglar typ graman, tideman, drawreins, german martingale och allt vad de heter... Varför? Detta är inte bara ett fenomen inom den klassiska biten utan även inom western... Jag kan möjligtvis köpa användningen om man har en häst som är galen och reser sig och bockar... ett tag men sen får man ju kolla upp så den inte har ont eller ta hjälp... Återigen, är man så duktig så man kan rida med hjälptyglar då kan man rida utan... Det enda som de gör är att tvinga hästen ner med huvudet och du får aldrig en riktigt ärlig eftergift... Men det är väl som politikerna gör, kan man fuska utan att bli påkommen så har man inte fuskat :P Men det gör mig ledsen över att detta skit förespråkas av både ryttare och tränare... Lär er rida istället för fasen...














Ser ju verkligen ut som om detta skit hjälper till att få en mjuk och lyhörd häst... eller... för att ingen ska missförstå mig... NEJ det gör det inte!!! Detta är ett jävla skit och i mitt tycke faktiskt djurmisshandel... Åååååh nu gick det nästan en sprint igen... Och nosgrimmor ska vi inte ens gå in på...
Nä vi går vidare till något mycket roligare :)


4: Kavajer och Frackar... även här har det hänt mycket med designen och jag kan bara applådera och jubla. Äntligen är de snygga och sitter väl och alla ser inte likadana ut!!!

 Riktigt skoj att kunna designa sin egen kavaj :)


5: BLING... hehehe... Ja vad kan jag säga förutom... I LÖÖÖÖÖÖÖÖV!!! Mer bling till folket, på träns, grimmor, sadlar, schabrak, kavajer, stövlar, hjälmar, hattar, pads och chaps... Indeeeeed we need more bling :) Hehehe... det finns nog en liten country/schlager nerd inne i mig som älskar glitter och glamour ;)

Denna får jag nog inhandla när min hjälm har gjort sitt :)

 

Just detta pannband är tillverkat av sadelmakaren Mia Sunnman, hon är grymt duktig och min tävlingsmapp är från henne... Givetvis i Kroko :)

6: Havrepappa... Tack för att du finns... Jag skrattar åt inläggen så tårarna rinner och många gånger är det som att läsa om sig själv :) Helt underbart skrivet med glimten i ögat och otrolig träffsäkerhet... även om han skriver om klassiskt... Det finns massor med likheter i western oxå ;)
Jag menar hur kan man inte älska någon som hoppar högre, längre och snabbare än Lasse Anrell... Vem fan nu det är?

Ha en underbar dag!!!

Konsten att tävla...

Blev lite inspirerad till att fundera lite över detta... hehehe...

Då jag själv är en tävlingsidiot ända ut i fingerspetsarna tänker jag ibland inte på att tävlingar kan vara ett stort orosmoment och något man drar sig för att göra. Jag kan helt ärligt erkänna att jag har svårt att sätta mig in i hur detta skulle vara då jag ju älskar allt som har med tävling att göra :) Men jag tänkte dela med mig av min syn på tävlingskarusellen...

Att tävla är skoj, superskoj och alla kan göra det oavsett nivå... eller nej nu ljuger jag, kan man inte hantera sin häst ska man banne mig stanna hemma och träna på att leda i grimma och att hästen uppför sig utan att vara farlig för sig själv och andra... Men förutom det kan verkligen alla tävla.

Att komma ut på tävling är att testa av sig och sin hästs nivå, vad funkar, funkar inte i skarp läge ;) Se och inspireras av andra, jag gör det varje gång, inspireras av andra... Det finns alltid något att lära sig och få nya tips, visst det kan göras på träning hemma oxå men just att se alla försöka sitt bästa inne på banan just i skarpt läge ger otroligt mycket :) Oavsett vilka mål var och en har.
Att heja på och se sina medtävlandes lyckliga ansikten när de kommer ut från banan och känner att de lyckats är sååååå skoj.
De som imponerar mest på mig är just de som kanske lider av total skräck inför att tävla men som ändå vågar ge sig ut där... You Rock!!! Vad man än säger så finns det nog ingen som inte går in och försöker göra sitt bästa, jag menar man har förmodligen groomat sin häst extra mycket, putsat sin utrustning, plockat fram finpaden, putsat bootsen, tvättat jeansen och strukit skjortan... jag har givetvis blingat upp min hatt och allt jag kan... hehehe... kontentan är att man lagt så mycket tid på att förbereda sig att man visst verkligen försöker rida lite extra bra och lite extra noga... Sen är det ju inte alltid det lyckas men ändå... i början är det verkligen tanken och försöket som räknas :)

Man behöver inte ta allt på så blodigt allvar som jag gör... Även om jag trots detta fullständigt skiter i vilken placering jag får eller inte, så länge jag är nöjd med min ritt och det jag var ute efter... Men självklart vill jag vinna... hehehe...

Så här kan jag se ut när jag kollar info om klasserna på tävlingen

Men att våga ta steget och ge sig ut ger ett mervärde i ridningen och man kan hela tiden få nya mål att sträva mot. Sen funkar förmodligen inte ett skit de första gångerna ute på tävling, man glömmer mönstren, får blackouts eller hästen är som förbytt mot en überpigg eller tvärtom en totalt "död" häst men så är det ;)
Jag har oxå ridit fel väg, fått totalt blackout eller bara haft en häst som inte lyssnar ett skit på någonting... hehehe... men det är det som är tjusningen som får en att gå hem och träna ännu mer, tänka ännu mer på att åka ut och utsätta sig för saker och ting.

Tänk på att en tävlingsklass är ju bara moment i en särskild ordning... Det är verkligen superviktigt att  träna just moment för moment så att man sen kan sätta in dem i ett mönster eller på en bana... Se bara på hoppningen. Hur skulle det se ut om man aldrig hoppat en kombination på träning eller en oxer... Sen om de är gröna, blå eller i vilken ordning de står spelar mindre roll och här är det bara att komma ut och få erfarenhet som hjälper. I just hoppningen kanske man rider 2-3 låga klasser per dag med 10-15 språng i och oftast var det omhoppning direkt och det innebar att ta grundhindrena i en ny ordning... I högre klasser rider man vanligt vis 1-2...
Kan liknas med Trail; sidepass, travbommar, ryggning, bron, grinden och annat är ju bara olika moment som just den dagen rids i en viss ordningen... Men allt brukar gå superbra om man bara rider ett moment i taget :)

I dressyren eller i westerns Reining eller Western Riding är det ännu viktigare att inte för ofta rida de förutbestämda mönstrena som finns... Risken är jättestor att hästen försöker förekomma sin ryttare och då blir det lätt fel... tro mig :) Även här måste man verkligen rida moment/rörelse var för sig... Bara i den ordningen som för dagen är bestämd...
Och här måste man rida bort sig, man kommer garanterat att få blackout någon gång... Sist jag fick en var i oktober i reiningdelen i kvalet till Cowhorse Limited på Axvall... Satt och skulle göra min andra spin, visste att jag skulle till höger men kunde för mitt liv inte komma på vilket håll som var höger... hahahaha... tillslut kom jag på att den första spinnen var ut mot ridhusväggen och att nr två sannolikt oxå borde vara ut mot samma vägg... för er som inte vet så är ett reiningmönster speglat av sig själv... Jag spann åt det hållet men var så inne i mitt höger eller vänster att jag spann ett varv för mycket... hehehehe... inte så lyckat men vaddå... Det var Rubans och min första kotävling någonsin och jag är bara glad över att vi kom in på banan :) Dessutom är det supernyttigt att läsa igenom protokollen som domare har dömt så man får en bild av hur det egentligen skulle vara... ännu bättre är att filma sig själv för att verkligen se vad som funkar och inte funkar... Otroooooooligt jobbigt men nyttigt :)

Så hur förbereder man sig bäst inför tävling?
Jo, köp en regelbok eller kolla in WRAS hemsida, där finns alla momenten man någonsin kommer behöva kunna :) Det finns även några mönster som är anpassade för nybörjare och sen hela vägen upp till internationell nivå... Om tävlingen är en E-D tävling kan man vara ganska säker på att mönstren är något eller några av de nybörjarmönster som är rekommenderade... Ju högre upp man sen kommer i nivån desto mer avancerade kommer mönster och banor vara...
Men för att börja komma ut på tävlingsbanan E-D tror jag följande täcker in ganska mycket av det som brukar komma:
Trail: Grind, bro, boxen, rygga, sidepass och bommar... sen brukar det oftast vara ganska snälla mönster med galopp för sig och inte så avancerade trav och skrittbommar.
Reining: Här har vi ju typ bara 5-8 moment, lite hur man räknar dem ;) Galoppombyten, spinn, stopp, ryggning, tempoväxling och rollback. Sen beror svårigheten på i vilken ordning de kommer i och hur de ska utföras...
Western riding och horsemanshipen har en del byten, ryggningar och spin... men även här brukar det inte vara avancerat på E-D nivå...

Vad är det värsta som kan hända?
Att jag ramlar av? Att jag skadar mig? Eller min häst skadar sig?
Ja, dessa tre är mina mardrömmar men helt ärligt är risken att detta händer större hemma, i hagen eller på träning än just på tävling...

Att misslyckas i en klass?
Ja, det kommer hända garanterat... hehehe... flera gånger till, men ju fler gånger jag tävlar desto mer erfarenhet och kunskap om hur och vad jag ska göra får jag ju... Och till slut sitter allt där som en smäck och man bara känner att det lyckades... om sen det är VM eller en fjärdeplats på en klubbtävling... SO WHAT? Känslan av att allt funkar slår det mesta och det är det jag strävar efter... sen får det hemskt gärna vara en bra dag den dagen jag lyckats ta mig till något mästerskap ;)

Sen finns det en sak som jag som liten fick bankat in i mitt huvud...
Det är aldrig hästens fel om det går dåligt!!! 
Det är alltid ryttarens ansvar att rida så väl och ge hästen de bästa förutsättningarna som går.
Och så är det, även om jag ibland kan bli galen och reta ihjäl mig på att jag red i fel galopp i 1 1/2 varv, chappen 2010... hehehe... men det gör jag bara en gång :)

Hehehehe... Tack Mia för den :)

Så till alla er som funderar på att våga tävla... Gör det och ha KUL!!!

Ha en bra dag därute :)

VABsurfar runt och funderar lite...

När man Vabar har man helt plötsligt tid att bara surfa runt lite mer än vanligt...
Och under en tid har jag funderat över några fenomen... hehehe...

1: hopp/dressyrluvan... Alltså, vad har hänt? Kan inte hästar numera ridas utan mössa? Vad gör den för nytta? Jag fattar ingenting... eller ja, jag kan förstå att man vid extremt varma dagar när det är mycket flugor och skit ute vill ha den för att skydda öronen... men i övrigt? Själv tycker jag det verkar som ytterligare en onödig grej som dessutom verkar vara största prioritet att matcha med schabrak och annat... Jag älskar ju matchande saker och bling men här har är nog min gräns nådd... Mössor på hästarna... hehehe... Någon som har koll får hemskt gärna förklara detta fenomen för mig :)

2: att klippa sin häst under vårfällningen... När jag höll på att klippa mina hästar fick jag lära mig att det nästan var dödsstraff på att klippa sin häst när den börjat fälla för våren... men nu verkar det vara kutym att göra just detta... I min värld förstör man pälssättningen inför sommaren och dessutom förstör man pälskvalitén... Men, även här kanske det finns någon vänlig själ som kan förklara dessa nymodigheter och om det kommit fram ny forskning inom detta ;)

3: Per-Ola Nyström... jag har väl lite sett honom som en pajas men har under den senaste tiden läst hans egen blogg och jag måste erkänna att han har enormt många väldigt vettiga synpunkter :) Hans träningsfilosofi är helt underbar och hans språk får mig att skratta tills tårarna rinner... KLOCKRENT :) Jag gillar hans sätt att se på träning och att det är grunder, grunder och åter grunder tills man spyr som bygger en riktigt bra häst och ridning... Det finns inga genvägar som skarpare bett, tuffa metoder och stjälpredskap (gramantyglar och andra djävulens påfund) utan det är grunddressyr och nötning av detta som ger resultat... och... hör och häpna... det tar tid :)  Länkar till ett inlägg som jag nästan fick ett Hallelujha moment av :)

4: SRCHA... hehehe... gräver nog min egen grav här och riskerar att bli hatad för alltid...men va fan håller ni på med? Förra året trots påbackningar vid flera tillfällen fick jag inget medlemsbevis... behövs för tävling... fick heller inte någon förklaring eller ursäkt... I år var jag skeptisk till att lösa medlemsskap men insåg att det var ett par tävlingar som krävde detta och i januari betalade jag in... 250:- Vad har hänt? Inte ett skit... i mars skrev jag på deras FB sida och frågade så snällt om medlemskortet var på väg... Ja, visst när den nya kassören fått tag på alla papper och så... Nu har det gått ytterligare en månad och det har inte hänt ett enda jäkla skit... ingen uppdatering, ingen info om hur det går och inte ett spår av medlemskortet... SÅÅÅÅ JÄVLA DÅLIGT!!!
Visst det är lätt för mig att sitta bakom en dator och gnälla... varför ställer jag inte upp mer för klubben och hjälper till? Med tanke på hur man blir bemött så... Nej tack... Jag tänker nog fortsätta att sitta här och gnälla och istället erbjuda min energi och hjälp till någon annan klubb, hoppas på att det i framtiden kommer finnas mer AQHA klasser eller till och med SQHA cowhorse klasser... Trist men så ser det ut.

5: Insåg igår att Hockey SM avgörs i bäst av 7!!! Matcher... Hahahahahaha!!! Det är ju för fasen värre än Melodifestivalen :) eller ja, kanske är skoj för dem som gillar hockey... Jag som snubblade in på den fjärde matchen kan alltså helt enkelt vara med till den avgörande slutstriden med tre hela matcher till...
Nu undrar jag bara om det finns nummer som man kan rösta på min favorit :) Det var riktigt mycket gruff och bråk så jag som oinsatt tyckte det var väldans skoj... hehehe

Nope nu har jag inte tid att sitta här, hittade en hjortstek i frysen och tänker göra en mumsig viltgryta... får passa på att långkoka när man har tid :)

Ha en underbar dag därute... här är det feber och förkylning som gäller...

Undantagen som bekräftar regeln... eller tvärtom...

Ridning och Engelska språket är ganska lika...
Det finns en hel massa regler om hur man ska göra och så... Det har skrivits tusentals "grammatik" böcker om hur, varför och när... Men det finns oxå alltid flera undantag som bekräftar regeln... hahahaha...

Idag har jag gått från mina principer och ridit Ruby på ett sätt som jag egentligen inte tycker är bra i ergonomisk aspekt utifrån henne... Varför jag gjorde det... Jo, jag ville checka av min sits, min påverkan och kolla vilka signaler hon tog först ;)

Det var väldigt intressant och jag fick både de resultat som jag väntat mig men även en del positiva effekter som jag kanske inte väntat mig...

Det låter kanske som om jag gjort något hemskt men det jag gjort är "simply" ridit barbacka... hehehe...

Jag tycker inte att barbackaridning egentligen tillför min häst ett dyft, för jag rider inte tillräckligt bra och är tillräckligt balanserad eller sitter så exakt rakt över henne som jag borde :)

Missförstå mig rätt, jag har ridit barbacka sjukt mycket i mitt liv och jag har en grym balans men när det kommer till att direkt sitta på ryggmusklerna på min häst med mina sittben är jag väldigt restriktiv... Dessutom är detta bevisat med studier att vi koncentrerar alldeles för mycket av vår vikt till en väldigt liten yta när vi rider barbacka jämfört med att rida med sadel.... OBS... EN VÄL ANPASSAD SADEL...

Hur som helst, idag bröt jag mot mina principer bara för att... nä, men jag hade faktiskt en tanke och plan bakom detta som jag gått och finurlat på ett tag ;)

Om jag sitter upp barbacka och jobbar henne mjuk i sidorna... hur påverkar jag med min vikt och min sits i hennes väg dit? Absolut ingen astrofysik men intressant som del i utbildningen av den perfekta hästen... Och lite för att hon mer och mer försöker förekomma mig i ridningen och då tänker jag att hon blir lite distraherad av en annorlunda inverkan och hon måste vänta på mina hjälper...

Sagt och gjort jag hoppade upp på en sten och satt upp på min lilla ponny... hehehehe... Jag kan säga att det var en något förvånad ponny som höjde huvudet och började vifta med öronen över den oförutsedda vikten på sin rygg ;) Jag har nog ridit barbacka på henne en gång innan...

Det tog nog 10 minuter innan hon slappnade av i skritt och accepterade den konstiga vikten på ryggen... Sen tänkte jag börja trava... hmmmm... efter 25 minuter började hon äntligen visa något sånär avslappning och jag kunde börja försöka få henne att böja sig och jobba med eftergift... hehehe...

Men sen bara släppte det... sååå coolt ;) Hon var så lös och fin och bara tog hjälperna med komplett eftergift... Jag kunde spinna, lägga henne i tempoväxlingar och bara glida runt... Detta var  jag inte beredd på att hon så totalt skulle ge efter ;) Men shiiit vad stilla jag var tvungen att sitta och sitta exakt rakt över henne... benen brydde hon sig inte om så mycket men vikthjälperna var verkligen som om våra nervtrådar var sammanvävda... Så häftigt...

En sak som jag märkt sen jag gick över till Western och som jag verkligen älskar är just det här med känslighet i ridningen... Jag har nog alltid velat och ridit mina hästar så här men nu får jag verkligen ge uttryck för det ;) Fast det kan ju då även innebära att jag gärna analyserar allt till minsta detalj... hehehe... ibland är det som sagt bättre att bara rida....

Iallafall blev passet barbacka intressant och värdefullt i mitt framtida tänk och jag tänker nog ta och göra om detta vid enstaka tillfällen... Det som får mig att bli ganska restriktiv till barbackaridningen är den ytterst lilla anläggningsytan som blir av min röv... hehehe... även om den inte är obefintlig... När jag satt av efter ca 55 minuters ridning så var hon svettig just exakt där mitt säte hade anläggning mot hennes ryggmuskler... Inte någon stor yta direkt och då skall tilläggas att ytan var precis jämn på båda sidorna och över ryggen på henne... Men ändå... Tänk om man är det minsta sne då trycker man ju ner sitt vassa sittben rakt in i ryggmuskeln som man vill att de ska jobba med... Jag går inte och bär en ryggsäck där någon packat in något som sticker mig i ryggen... Hittade den här bilden på fröken Therese Jönssons logg på FB... Hon är diplomerad  hästfysioterapeut genom EquiCare. Hemsidan hittar ni här: Therese Hästfysioterapi, bilden är så himla talande och om detta är med sadel så vad gör då inte en sne eller en obalanserad ryttare för skada barbacka???


Sen tror jag inte det är speciellt skadligt att skritta ut barbacka eller lägga in ett och annat pass just barbacka om man har en tanke bakom... Men detta får mig att ännu en gång reta upp mig på bomlösa sadlar eller för den delen sadlar med lösa järn i... har fått känna på en sån och de är ju helt mjuka i bommen, typ som en bomlös... Varför? Jo, om man har en sadel av detta slag så utsätter man sin häst för en extremt hög punktbelastning som i det bästa av alla fall är jämn på båda sidorna dag efter dag... Detta jämfört med sadlar med hel bom som kan fördela trycket över en mycket större yta på ryggmuskulaturen...


Än en gång... packa en ryggsäck med snevikt, obs behöver inte vara tung... stoppa in något hårt och vasst på ena sidan av ryggen, typ en bok vars hörn sticker in i ryggmuskeln... ta ett spännband och dra det runt hakan in mot bröstet så du inte kan få upp huvudet (typ graman och andra skitinspänningstyglar) och sen springer du en 3kilometare... Tror det räcker här men annars kan du slänga på en näsklämma och ett par dankar i snören som lite så där utan anledning slår dig i sidorna när du springer... 


Nä nu ska jag inte bränna av en säkring om hästutrustning och dumma stjälpmedel... 


Jag tyckte det var nyttigt och lärorikt att rida ett pass barbacka... men det måste finnas en baktanke om vad man vill få ut med detta ;)


Ha en underbar kväll därute, det har jag :)

Inga fötter ingen häst...

Detta är ett inlägg som länge legat och skvalpat runt i mitt huvud... men nu är det väl dags att få ut det ;)

När jag i vuxen ålder bestämde mig för att skaffa häst stod jag inför ett begrepp som jag genom att rida andras hästar inte behövt fundera på så mycket... Hovslageri.
Och detta har sedan visat sig vara en av de absolut viktigaste sakerna inom hästeriet. Lika viktigt som foder och betydligt mycket viktigare än många andra detaljer som jag kan lägga energi på. Jag hade ett fullblodssto med väldigt knepiga hovar och papier maché kvalité, dessutom var denna lilla tös anmäld till ett lopp på Jägersro. Mer om dessa fantastiska fullblod får ni läsa om i resumén men det var med henne denna resa började.
Hon hade dragit av sig två skor och hennes framfötter såg mer ut som en gets klövar än som runda hästhovar. Jag fick panik och min dåvarande hovslagare var spårlöst borta så jag kollade telefonkatalogen och ringde på vinst och förlust till Hansa Holmboe... kl 8.30 en lördagsmorgon ;) Ett tips till alla, gör inte detta om ni vill göra ett gott intryck, ring efter kl 10. Hur det nu var och detta kommer från Hansa själv så var det något som gjorde att han sa, ja jag kan sko dina hästar.

Jag mötte upp honom på Falköpings ridskolas parkering när han kom med sin sexhästars gooseneck smedja. Han skodde mina fuxdamer och även om jag inte kunde speciellt mycket insåg jag att det där... det var något alldeles extra!!!
Han är grym!!! Efter detta skodde han mina hästar under flera år och han har lärt mig massor om fötter och skoning. Jag är ingen hovslagare och kan inte sko men jag har lärt mig se om jobbet är bra eller inte och jag tycker det är intressant att diskutera min hästs fötter med min hovslagare.

När jag flyttade ner till Blekinge fanns inte längre möjligheten att ta hit honom men den viktigaste saken Hansa lärde mig var just KVALITÉ!!! Här finns det några duktiga hovslagare och jag har haft förmånen att lära känna två av dem.
Jag är nog en ganska besvärlig kund ;) nä, skämt åsido, jag litar till 100% på min hovslagare men jag vill gärna veta hur och vad han gör och framförallt varför. Om jag nu lägger all denna tid, energi och pengar på att faktiskt kunna prestera något kan jag inte be Ruby jobba med fel skor.

Under alla dessa åren sen jag träffade Hansa har jag aldrig haft en halt häst pg a hovslageriet. Varför? Svaret är enkelt, jag har aldrig tullat på kvalitén med mina hovslagare.

I veckan som varit har detta blivit ännu tydligare och jag är så himla glad över att Micke som skor Ruban är som han är ;) Hon har egentligen ganska bra hovar men det krävs millimeteranpassning på skoningen. Det går inte att sko henne var 6:e eller 8:e vecka, man får helt enkelt kolla på fötterna och säga nu är det dags. Helst vill jag vara med vid skoningen för jag tycker det är intressant att se vad Micke har att säga den här gången. Han har ju skott henne i 1 1/2 år drygt nu men en unghäst ändrar sig ju så otroligt att det tar tid att få allt på plats... om man vill ha en långsiktig hållbarhet. Sista halvåret har Ruban växt, breddat sig och hon bara exploderar åt alla håll och kanter i sin kropp och skalle... på ett bra sätt.

Igår var det dags att sko igen, jag och Micke stod och diskuterade olika skor och hur han ska fortsätta forma henne. Jag är ju anti slides och Micke är klok ;) Han såg henne ridas för typ ett halvår sen så jag bad honom stanna några minuter efter skoningen för att se hur hon rör sig nu.
Och det är just det som jag uppskattar hos honom att han tar sig tid och är öppen för diskussion och se nya vinklar på saker och ting. Nu känner jag att han förstår det jag menar men ibland har svårt att förklara när jag bara känner saker och ting i ridningen... Ytterligare ett par saker som gör Micke så bra är att han 1: vidareutbildar sig hela tider och 2: han håller på med quartrar och det är ovärderligt att ha en hovslagare som verkligen förstår varför man behöver ha det på ett visst sätt...

Micke sa igår att Ruby är ett intressant projekt... hehehe... vet inte riktigt om det är bra eller dåligt ;) Nä, men hon är nog en utmaning då det måste vara 110% perfekt. Och nu är det ju dags att börja sko för tävling... Bra glidyta med bra grepp... hehehe... som formel 1 slicks med dubb ;) Det var lättare med hopphästar... Bra grepp och ännu bättre grepp och till sist... BRODD!!!

Min förra hovslagare som oxå skor i stallet var där när Micke skodde förra gången, han har en Mästar titel i skoning och vi kom in på just slides...
Hans kommentar: Ja, men Slides har ju aldrig varit en bra idé...

Men den diskussionen har jag redan skrivit om :P

Hur som helst så gick hon som fasen igår med nya skor och jag känner för varje gång att hon blir mer stabil och balanserad... Det är bara sååååååååå häftigt!!!
Så har ni en riktigt bra hovslagare... var för fasen rädda om dem... det finns alldeles för många därute som skor sönder hästarna. Lite som med tränare, gynna dem som är bra och förkasta de som inte har där att göra... För har du inga fötter på din häst jag då har du ingen häst att rida på ;)

Hittade precis den här länken:
 http://www.tidningenridsport.se/Hastliv/Hastliv/2012/3/Oklart-med-hovslagares-behorighet/

Och Micke, tack för att du står ut med alla tusen frågor, tankar och ideér som ploppar upp hos mig!!!

Att tänka i nya banor...

När man blir passionerad av en sak är det ibland svårt att se outside the box... Om någon gör någonting på något annat sätt är det "FEL"... Min väg är den enda sanna och på det sätt som man skall göra saker.

Detta skulle väl i stort sett kunna sammanfatta ridningen på tre meningar ;)

Jag själv som är en crossover blir ibland likadan... Dock skyller jag på min låååånga erfarenhet och att jag visst testat saker på det "andra sättet"...hehehe...

Men då och då händer det att jag vaknar upp och inser att fasen... det där har jag inte tänkt på ;) Och det är det som är så häftigt med ridningen, ju mer man lär sig desto mer inser man att man inte kan...

Ta det här med tränare... Jag tycker det är skitsvårt att hitta tränare som jag vill rida för... Varför? I de flesta fallen handlar det helt enkelt om att jag inte gillar deras förhållningssätt gentemot hästens väl och ve... Osjyssta metoder och tidspress...
I andra fall handlar det om att jag sett, hört, upplevt att de utnyttjat mig och andra för att de ska tjäna så mycket pengar som möjligt, det finns inget äkta engagemang i träningen... Och försöker man medvetet blåsa och lura människor... Ja, då har man förlorat min respekt...

Kommer ihåg en tävling där jag satt och red fram, gick in, red en klass och kom ut... Jag var skitglad, hästen gjorde allt mycket bättre än jag trott och fick hyffsade poäng med tanke på förutsättningarna...
Men denna tränaren bad att få sitta upp på hästen och känna igenom den... Fine, tänkte jag som ändå hade lite tid över, gör du det om du tycker det är skoj...

Ni som känner mig väl vet att min mat&sov klocka ringer med jämna mellanrum och just vid denna tidpunkt var det dags för lunch för Knostran...Efter 5 minuter gick det över från en liten nätt påminnelse till ett hysteriskt varningslarm angående duskullehaätitför30minutersen nivå...

Jag tittade på tränaren som fortfarande satt och "trimmade" hästen... Jag frågade: Hade du tänkt rida länge till, jag behöver gå och äta lunch?
Tränaren: Det beror på hur mycket jag får debitera...
Jag...WTF??? Men det sa jag inte högt... utan jag sa: Inte en jäkla krona, du får rida för att du tycker det är skoj eller så sitter du av...
Tränaren, som snopet satt av... började gå med ut till släpet där även hästen skulle få lite lunch och sa: Jag fattar inte, här ber du mig att sitta av när jag hjälper dig med hästen, annars brukar folk betala 245 kr för 45 minuter...
Jag... WTF x 2?? återigen häpnades jag över tränarens fräckhet... Va fan, det var ju inte jag som bad dig om att sitta upp... men det sa jag inte heller ;) Jag sa: Men det jag inte kan idag kan du knappast lära mig 5 minuter efter att jag ridit en klass och dessutom spelar det ingen roll om du sliter på hästen idag för det är ju med mig den ska fungera...

Det slutade med att tränaren gärna ville boka in mig, mina vänner och förmodligen även min mormor över en helgclinic för att lära oss allt om Westernridning...
Jag lastade hästen, gick och åt lunch med mina vänner och startade en klass på eftermiddagen... Som då trots "proffshjälpen" inte gick hälften så bra som den klassen jag ridit fram till alldeles själv ;)

Men den här sortens tränare bryr sig inte om att du ridit innan eller din bakgrund i hästeriet... Men det känns konstigt att betala någon där jag känner att jag faktiskt rider bättre eller likvärdigt och där jag ser att min häst är mer välskolad än tränarens...

Trots att jag som sagt själv är en crosover och gammal hoppryttare möter jag varje dag nya/nygamla tankesätt och ideér... En del hade jag glömt och är glad över att bli påmind om igen för det är saker som verkligen kan komma till nytta i min och Rubys utveckling... En del saker inser jag att jag inte köper och strider bara "lite" för... hehehe... bettregeln... hoppsan nu gick en säkring igen.. ;)

Men det häftigaste är att en del saker inser jag att jag gått förbi och löst på ett bättre sätt och därigenom fått en tryggare häst och en lugnare inställning till saker och ting :)

Dessutom har jag varit i min lilla westernbubbla nu i ca två år... Och det har varit super att få gotta ner sig i alla termer och tankar som hör hit... Men nu är det dags att återigen lyfta blicken litegrann över mankammen och Det är nyttigt att få nya intryck, nya övningar och nya infallsvinklar i träningen framåt... Att hoppa är nyttigt för både Ruby och mig, där ställs ju höga krav på precision och tajming. Sen att vi aldrig kommer hoppa högt är en annan sak ;) Att få nya/bortglömda dressyrövningar att ha i huvudet är oxå superskoj och nyttigt. Som jag givetvis konverterar till den nivån och för det ändamål som passar oss... för mitt sätt är ju den enda rätta :D

Nä skämt åsido det är inte åsikterna som är viktiga utan resonemanget dit... Och att få möjligheten att omvärdera det jag gör och på det sätt jag gör till förmån för något bättre... Eller insikten om att det sätt jag väljer att göra saker på faktiskt är jäkligt bra ;)

Idag verkar det bli fint väder och Ruban skall skrittas ytterligare en dag... Hon börjar bli liiiite överladdad och skulle nog helst få dra iväg över en prärie i fyrsprång :)
Hon är ingen häst som skulle passa som skogsmulle...hehehe... hon vill Jobba!!!

Delar med mig av ett härligt klipp nu när vårsolen tittar fram :)

Ha en underbar dag därute, det ska jag :)

Tid, tålamod och erfarenhet...och helt plötsligt ett ljus av självinsikt???

Igår blev jag återigen varse om hur lite jag egentligen kan om hästeriet eller hur jäkla lätt det är att låsa tanken och inte kunna se en uppenbar lösning ;) Som sagt det tog mig ända tills jag var 25 år innan jag insåg att jag var nybörjare inom detta...

Med risk ;) för att detta inlägg kommer utforma sig som ett smörigt hyllningstal till Per Larsson... inte för att du inte är värd det Per... så skriver jag detta med största ödmjukhet inför den stora konsten att rida :)

Iallafall, jag red med Hackamoren för ett par veckor sen, jag bara älskar detta redskap, man får en sån fantastisk ärlig eftergift genom hela hästen när den ger efter på "bettet". Men det har tagit mig tid att komma på hur jag ska pilla och dutta för att få ut önskat gensvar från hästen... I det här fallet Ruby ;) Jag skulle vilja ha 10 hästar till att rida med detta för att snabbare få alla dessa erfarenhets timmar jag hela tiden tjatar om :) Men i vilket fall som helst...
Sista gången jag red med detta fick hon lite skav på sina käkben, på undersidan där bosalen blir smalare. Jag, som inte alls är en hönsmamma av stooora mått när det gäller min ponny, blev ju givetvis förskräckt över att jag... orsakat blodvite på min häst... Hugaligen...
Sista gången Per var nere här i Blekinge stramade vi till Hackamoren lite och Ruby svarade väldigt väl på detta, den blev lite snabbare i sina signaler och Ruban är ju sån. Hon vill ha exakta och snabba signaler... hehehe... annars blir hon frustrerad på mig... Jag kan helt ärligt erkänna att jag dock inte riktigt är så snabb eller för den delen exakt i det jag försöker förmedla till henne alltid som jag skulle önska... men, jag jobbar på det.

Faaasen, vad jag svamlar iväg ;) Ruby vilade i december och nu i januari har det ju varit flytt och igångsättning, givetvis med Hackamoren... Glädjande nog bevisar skavet att hennes skalle måste vuxit, det är ju gott med tanke på hennes tänder... Men det ställde ju till ridningen...

Tyvärr inte i arbete just här men här är iallafall Ruby iförd Hackamore.

Jag tänkte, -Skit sak samma, Per kommer ner i slutet av februari så han får helt enkelt hjälpa mig att ställa in den igen så den funkar... Sen släppte jag tanken och var nöjd med min lösning... hahahaha... För alla er som nu stönar och frågar er varför jag inte tog ett mycket mer uppenbart, snabbare och enklare beslut i denna fråga... Jag har ingen aning men detta bevisar ju hur jäkla lätt det är att låsa sig vid en enda plutt lösning just när man inte har erfarenheten från många olika situationer...

Igår så ringde jag Per angående helt andra saker men efter en stund kom jag på att säga till om Hackamoren... Per sa... - Har du prövat att sänka den lite... STÖÖÖÖÖÖN :) Givetvis... Åååååh vilken rookie jag är... hahahaha... Mitt svar var ett lite mumlande, generat... öööh... nej ;) Sen fick jag en mycket pedagogisk förklaring av Per att den ju förmodligen är trång just för att hennes huvud vuxit... Tack Per för att du står ut ibland :)

Visst detta är kanske en petitess men ändå, det fick mig att tänka efter... Hackamoren är en relativt, nä i stort sett helt ny utrustningsdel för mig och därför kommer min osäkerhet in i form av frågorna, varför, hur jag ska göra och när jag ska  använda den. Tyvärr, är jag även en sån där ältande, överanalyserande idiot... antar att det är lärargenen som ställer till det... men jag har supersvårt för att bara göra om jag inte har typ både syfte, metod och mål klara för mig... Hehehe... även här har Per många gånger fått förklara någonting 10 gånger innan jag har klart för mig att:

1: det verkar vettigt,
2: det passar in i mitt tänk,
3: det bidrar till utvecklingen framåt,
4: jag förstår hur jag ska göra, och vad hästen skall göra...trodde jag ;)
5: Jag gör fel,
6: Per förklarar igen...
7: Jag gör fel igen... Svär kanske lite oxå...
8: Per förklarar igen...
9: Jag tycker: detta är omöjligt... börjar nästan tvivla på Pers ord ;) Svär och muttrar lite till... Funderar på att kliva av hästen och börja samla frimärken
10: Per förklarar ytterligare en gång lugnt och sansat...

Sen brukar det av någon outgrundlig anledning alltid sluta på samma sätt...

11: DET FUNKAR... Varför sa du inte det här på en gång Per??? :)

Tack vare just Pers enorma erfarenhet, tålamod och otroliga förmåga att förklara samma sak på flera sätt så tar jag jättekliv framåt i min och Rubys utbildningskurva...
Och detta genom att bara fixa till en enda liten sak åt gången :)

Jag kommer ihåg min första clinic hos just Per med Bosse... Jag hade själv satt ihop en målbild som jag tänkte att... oj, oj, oj... undrar om vi hinner igenom detta på bara 4 pass???

Det tog 1 1/2 pass sen var vi klara :) Då ska tilläggas att jag är en riktg "chicken" och rider på typ 30% av min kapacitet första gången för en ny tränare... Varför? Jag har ingen aning... Det är skitdumt och jag jobbar stenhårt på att sluta göra så...
Per frågade vad jag mer ville träna på eller om det var något annat jag tänkt mig... Hahahaha...
Jag satt som ett frågetecken och kunde inte komma på en endaste liten detalj som jag egentligen hade problem med, det skulle ju inte gå så fort att lösa mina svårigheter, jag skulle ju bara få göra grunderna och five easy pieces ;) Tack och lov påminde Per mig om att det ju alltid finns massor med detaljer att finslipa, men just den där känslan...
Oj, nu är vi förbi dom där gigantiska hindrena och problemen som jag var tveksam till att vi skulle lösa på hela helgen... Vad ska vi göra nu då? Nä, nu är vi klara :)

Den känslan är helt magisk och efter den gången så strävar jag efter att får uppleva den oftare och oftare...

Vi pratade just om detta igår och även om jag inte kunnat sätta ord på det förrän igår... när Per gjorde det åt mig... så känner jag sååååå starkt att ännu en magkänsla fått ord och att jag faktiskt numera kan förklara för andra vad och hur jag känner och menar.
Tack Per... igen :)

Men nu till det jag kom fram till just detta tänk, det beskriver ett av fundamenten i mitt hästtänk och det är detta jag gör och tror på till 200% men har inte kunnat riktigt sätta ord på förut...

Jag har ju tjatat oräkneliga gånger om att jag inte tror på att pressa hästarna för mycket och att det tar tid att få fram en GP häst (Grand Prix)... väljer detta klassiska uttryck då jag inte tycker vi har någon bra liknelse när det gäller utbildningsnivå på våra westernhästar...
Jag har oxå skrivit om att jag allt som oftast för att inte säga alltid... Avslutar mitt pass när Ruby och jag gjort det som stod på planen just idag...Jag har ioch för sig alltid strävat eftar att rida mina hästar så här... (Fru präktig... som aldrig gör fel...) obs... IRONI...
T ex, i söndags när vi tränade cavaletti så avslutade jag ca 15 minuter innan träningen var slut... Varför? Jo, hon hade i mitt tycke ställt upp så mycket mer än jag hade väntat mig, och bara jobbat på och verkligen gjort sitt bästa... Då kändes det som en rättvis belöning att inte köra på i 15 minuter bara för att, utan istället klappa om henne trava av och sen skritta av henne för hand.

Syfte med träningen:  att introducera cavaletti som en tränings metod.
Metoden var:  Helenas fantastiska övningar
Målet var: att hon avslappnat och med framåtbjudning skulle gå över bommarna i trav och som grädde på moset i galopp...
Mission accomplished :)

Även Bosse red jag enligt detta koncept fast jag inte visste om det och det resulterade i en häst som en dag fastnade i en galen vänsterspin och bara sa; ja, Ja, JA!!! Tyvärr fanns det i hans fall en hel del tråkiga erfarenheter i bagaget och det här med att göra om och göra rätt kunde te sig betydligt mer dramatiskt än det någon gång gjort med Ruban, som bara har goda erfarenheter när det kommer till människor och ridning... Men ändå så hände det något med Bosse den där gången... Han slutade tjura och slutade tycka jobb var en bestraffning utan verkade börja ha precis lika roligt som jag... och alla andra som såg eländet ;)

Det är ju just detta som är nyckeln till framgång... hehehe... som vi (mest Per igen) sa igår, fasen tänk om folk börjar anamma detta då kanske det blir mer motstånd på tävlingsbanan ;) (Å andra sidan insåg vi båda snabbt att vi gärna förlorar mot ett duktigt ekipage som tränats med finess)
Nyckel är: Att, bara förbättra en liten detalj varje dag... Inte nöta och tjata sönder saker och ting... Inte tvinga fram rörelser eller eftergifter... 

Sen kan en liten detalj ta 5 minuter eller om det vill sig illa 31/2 timme ;) Men ju oftare man lyckas desto kortare tid tar det nästa gång att nå fram till ett lyckat resultat... kallas även positiv förstärkning.

Grejjen är att nu förstår jag ännu mer de tränare som påstår att en bra häst nästan tränar sig själv.  Det är ju själva attityden hos hästen och här kan man faktiskt påverka i hur man förvaltar denm det kommer visa sig som skillnaden mellan en topphäst och en medioker häst... En medioker häst med bra attityd kommer med rätt ryttare och träning kunna gå längre än en topphäst med taskig attityd...

Det är ju just den känslan som uppstår när man har en klar plan och bryter ner ridningen i ett mikroperspektiv... Kan man lägga varje pusselbit rätt så är ju ett 10000 bitars pussel en easy peacy... Och varje pass slutar med tillfredsställelse, bekräftan och en positiv anda... Eller det känns som om hästen tränar sig själv :)

Fantastiska, suveräna, talangfulla Fellas Little Ruby :)

YES, vi lyckades idag igen :) Tänk om några år när vi konstant lyckas varje gång lyckas med våra ridpass och Ruban alltid går av ridbanan med en glad och lycklig Jessica och massor med beröm... Vilket jäkla självförtroende hon kommer ha och helt ärligt hon kommer ju tro att hon inte kan göra fel :) Och när det väl hettar till kommer jag ha en häst som har mod nog att ta rätt beslut där och då!!!
Det, vill jag ha inne på tävlingsbana oxå... För då kommer vi inte bara vinna... Vi kommer ha underbart skoj oxå.


Återigen, jag är ännu mer övertygad om att det mest värdefulla jag kan investera i min häst, vår utveckling, både hemma, på jobb och tävlingsbanan är TID och TÅLAMOD!!!

Det har även varit ganska skoj att möta andra tränare och just säga... Nej, men det är inga problem, jag har inte bråttom utan tänker låta saker och ting ta tid :) Först reaktionen brukar vara ett förvånat ansikte, typ... Hallå, hur korkad är hon... tid är pengar... Men sen faktiskt brukar jag kunna se tillfredställelse över att inte "behöva" göra "stor skillnad" utan faktiskt få ta träningen från hästens perspektiv och utgångsläge. Hahahaha.. eller oxå tänker de bara: Shiiit vilken guldkund som är villig att betala för ingenting :)

Så mitt konstaterande efter mycket ältande är: Om man aldrig når den känslan att hästen i stort sett tränar sig själv... Förutsatt att den har talang, inte har ont, rätt utrustning och allt annat som är självklart... Ja, då kanske man ska fundera på hur man gör saker och ting :)

Nu när jag läser igenom detta kan det verka en aningens enkelspårigt och uppnosigt, tanken är inte att trampa på några tår eller klanka ner på vilka ambitioner man har. Jag vet att det finns enormt många fantastiska människor därute som fullständigt ger sjutton i tävlingar, som bara har världens bästa häst för att det är just den :) Fortsätt med det och skit högaktningsfullt i mitt svamlande om träningsdetaljer och tävlingsidiotier ni har min största respekt för att ni är just som ni är... Men jag är inte så ;)

Jag skriver detta resonemang helt ur en tävlingsidiots ögon ;) Jag älskar att tävla och att träna inför tävlingar...
För mig är det hela grejjen, träna, slipa, förbereda, planera, drömma, reflektera, älta och sen... givetvis gillar jag att visa upp mig... hahaha... Visst kommer jag aldrig vara nöjd med annat än vinst... men på rätt sätt... Vann vi inte var vi helt enkelt inte tillräckligt bra... eller jag, för det är aldrig hästens fel, gjorde något misstag som förstörde ;)
Men det är det som driver mig, som håller min gnista vid liv, att göra bättre ifrån oss hela tiden, minimera felen och hela tiden prestera bättre än vi gjorde gången innan...

Tänk om man haft samma driv i sin karriär eller i städningen i hemmet... tjohoo...  jag hade varit miljonär med ett utställningshem... hehehehe... Men nu är det inte så...
Att tvätta en äcklig svans, mocka skit, fundera på nästa steg, nästa clinic, nästa tävling är sååååå mycket roligare :) Givetvis finns det någonstans en dröm om att få nyttja Rubans talanger på riktigt, ute i verkliga livet... hehehe... men samtidigt är jag ju hönsmamma och vill inte riktigt riskera henne på riktigt... Fyyyy, vilken hycklare jag är ;)

Nä, jag får nog inse att sådär lite lagom kossor och lite lagom tuff terräng och lite lagom Wild West är bäst för oss... eller ja, mig och mina nerver... Jag är kort och gott en tävlingsnörd som gör sig bäst i showringen :)
Så hatten av till alla TRUE cowboys och cowgirls därute som vågar leva på riktigt och inte som jag... leka cowgirl med både skärp och hängslen :) Tänk, Ruby kan ju få leriga "tassar"... eller jag kan skita ner min nyputsade sadel... Moooahahaha...

Japp, det slog mig just att självinsikt är fantastiskt och att just detta gör ännu mer att jag bara ska hålla mig till min egen ridning, mina tankar och aldrig, någonsin försöka lämna denna lilla låtsasvärld  av inte så Wild West jag lever i, I löööööv it :) Tänk att det bara skulle ta 37 år att inse detta...

Nä, nu ska jag fortsätta drömma om prisrosetter, pokaler, titlar och bältesbuckor... Hahahaha... Jösses... här har jag ältat hur länge som helst för att komma på det som ni som läser förmodligen insåg för länge sen...

Ha en underbar eftermiddag därute, det ska jag för jag har just accepterat med hela mitt jag att jag är en TÄVLINGSTÖNT :) Moooahahahahaaaaaa...

Att hålla en blogg levande...

Nu har jag bloggat i två år lite drygt... Jag kommer ihåg den lite skälvande nervositeten med mina första inlägg och vad folk skulle tycka och tänka ;)

Mitt mål med bloggen har varit rent egoistiska och om någon annan finner det nöjsamt att läsa så är ni mer än välkomna att göra så... Men en sak har ändrats över dessa två år... Istället för att just vara så "skitsaksamma" vem som läser så har jag vid flera gånger kommit på mig själv med att tycka det är riktigt roligt att gå och fundera på olika inlägg och att skriva dem för eventuell mottagare. Det är inte alla som kommer så långt som till publicering men de allra flesta gör det...
Sen skriver jag alltid direkt ur hjärtat och om mina tankar verkar vinklade så är de just det... av mig ;) Men det är ändå skoj att se på statistiken om var ni läsare är ifrån och så :)

Här är en skärmdump från gårdagens statistik. Lite drygt 300 unika besökare... Skoj, för att inte säga hur kul det är att se från alla olika delar av världen ni läsare befinner er i :) Normalt brukar jag ha runt 200 läsare per dag men OM jag varit riktigt "elak" kan det rusa iväg... hehehe...

Ibland har jag inte haft motivation att skriva och då har det varit dåligt med uppdateringar... Men jag har ju som sagt inte bloggen av det skälet... Även om det hade varit underbart att tjäna pengar på vad man tycker och tänker, är jag inte riktigt beredd att sälja min själ och börja promota saker jag inte egentligen vill :)
Det är viktig för mig att det jag vill promota det promotar jag för att jag VILL inte för att jag får betalt. Jag har egentligen inga åsikter om alla "storbloggare" som tjänar pengar och kanske skulle jag oxå tacka jag om erbjudandet kom men inte till vad som helst... Det måste kännas rätt ;)

En sak som jag som bloggläsare upptäckt är att många bloggare gärna lägger av efter ett års bloggande, det blir färre och färre inlägg och till sist rinner det ut i sanden... Jag är lite kluven till detta och ibland blir jag riktigt ledsen när jag inte får "smygsnoka" mer i just den människans liv :) En del bloggar växer man helt enkelt ifrån och tillslut finns inte behovet av att läsa där mer... Jag har länkat till en del andra bloggar och ibland så rensar jag i den listan ;) Just för att en del bloggar inte längre håller måttet eller helt enkelt har börjat ändra karaktär eller lagt av... och därav mitt svamlande till min slutkläm...

Japp, röda skinnleggings is DA SHIT!!!

Det krävs faktiskt lite jobb för att hålla en blogg levande och då måste man tycka om det man gör :) Så därför tänker jag fortsätta precis som jag gjort... hehehe... skriva från hjärtat, inte ha reklam och tycka och tänka precis så jäkla mycket jag vill :) Men jag kommer nog aldrig bli en storbloggare med 1000-tals läsare... Kanske hade varit skoj iochförsig... Nä, som jag skrev i början av bloggandet, är det någon som finner nöje i att läsa om mitt liv och mina äventyr så varsågoda. Än så länge är det tack och lov väldigt få elaka kommentarer eller sura miner... hehehe... jag kanske skrämmer bort dem... men så länge det är så kommer jag fortsätta skriva om ditt och datt som snurrar i min lilla hopplöst förvirrade hjärna och liv :)

Nu är det dags att klä på sig åka ut till stallet och pussa på ponnyn... Tvätta hennes obeskrivligt skitiga och äckliga svans... vi har tydligen fått vatten i stallet igen... Beställa pizza... Ja, Ajje vi äter pizza alla dagar när du inte är hemma ;) och sen blir det förmodligen någon tecknad film...

Tjohooo vilket glamoröst bloggdrottningsliv jag lever ;)

Ha en underbar kväll därute, det ska jag :)

Fast det visste ni ju redan :P