Wiiiiiiiiiiiiiii!!!... USA here we come...

Idag har jag fått boka biljetter till USA!!! Yiiiiihaaaaaa!!!

Glada tjejjor som ska till USA

Min man Ajje är ju over there och jobbar några månader och nu får jag och Olivia en resa över för att hälsa på honom :)
Sååååå glad och det är verkligen vad vi behöver nu när det snoras grönt snor och snörvlas för fullt här hemma :) Olivia har varit så inihelskottas förkyld så det finns inte men det har nog börjat lätta lite...

Men nästa lördag den 28:e flyger vi till Seattle och landar den 28:e, rätt coolt att man kan resa i nästan 36 timmar och ändå landa samma dag... hehehe... är det detta som kallas att resa bakåt i tiden ;)

Hur som helst så väntar sen två härliga veckor i icke Quartermeckat Seattle ;) Meeeeen, har jag tur kanske jag oxå kan få se en häst på vykort... hehehehe...

Nåja, jag har lite planer men vi får väl se om de är genomförbara... Hur som helst är det dags att kartlägga varenda liten shop med westernprylar och göra en shoppingrutt... hehehe... får ta det en dag när Ajje är på jobbet och jag kan sno bilen ;) Olivia får jag muta med gosedjur eller något..

Men framförallt är vi där för att umgås med Ajje ;) Han har ju varit borta i snart en månad nu och det börjar bli ensamt här hemma utan honom... och med tanke på att han ska vara borta ett tag till ska vi verkligen göra det mesta av tiden...

Om det finns någon som sitter på tips av vad man kan göra där så lämna gärna en kommentar här... Vet ni något som har med hästar att göra så blir jag superglad :)

Olivias önskemål är att bowla discobowling, kolla om det står en Yoshi utanför Nintendos högkvarter (Ajje jobbar precis bredvid) och hälsa på Brody Fitch... hehehe... sötlöken...

Vi får väl se vad vi hinner med och vad som passar :)
Jag och Olivia är iallafall SUPER glada att få hälsa på älskade Ajje!!!

Nu måste jag fixa försäkringskassan, ESTA visa och allt annat som ska fixas... shiiit vi åker ju om en vecka typ ;)

Ha en underbar dag därute... det har jag ;)

Konsten att tävla...

Blev lite inspirerad till att fundera lite över detta... hehehe...

Då jag själv är en tävlingsidiot ända ut i fingerspetsarna tänker jag ibland inte på att tävlingar kan vara ett stort orosmoment och något man drar sig för att göra. Jag kan helt ärligt erkänna att jag har svårt att sätta mig in i hur detta skulle vara då jag ju älskar allt som har med tävling att göra :) Men jag tänkte dela med mig av min syn på tävlingskarusellen...

Att tävla är skoj, superskoj och alla kan göra det oavsett nivå... eller nej nu ljuger jag, kan man inte hantera sin häst ska man banne mig stanna hemma och träna på att leda i grimma och att hästen uppför sig utan att vara farlig för sig själv och andra... Men förutom det kan verkligen alla tävla.

Att komma ut på tävling är att testa av sig och sin hästs nivå, vad funkar, funkar inte i skarp läge ;) Se och inspireras av andra, jag gör det varje gång, inspireras av andra... Det finns alltid något att lära sig och få nya tips, visst det kan göras på träning hemma oxå men just att se alla försöka sitt bästa inne på banan just i skarpt läge ger otroligt mycket :) Oavsett vilka mål var och en har.
Att heja på och se sina medtävlandes lyckliga ansikten när de kommer ut från banan och känner att de lyckats är sååååå skoj.
De som imponerar mest på mig är just de som kanske lider av total skräck inför att tävla men som ändå vågar ge sig ut där... You Rock!!! Vad man än säger så finns det nog ingen som inte går in och försöker göra sitt bästa, jag menar man har förmodligen groomat sin häst extra mycket, putsat sin utrustning, plockat fram finpaden, putsat bootsen, tvättat jeansen och strukit skjortan... jag har givetvis blingat upp min hatt och allt jag kan... hehehe... kontentan är att man lagt så mycket tid på att förbereda sig att man visst verkligen försöker rida lite extra bra och lite extra noga... Sen är det ju inte alltid det lyckas men ändå... i början är det verkligen tanken och försöket som räknas :)

Man behöver inte ta allt på så blodigt allvar som jag gör... Även om jag trots detta fullständigt skiter i vilken placering jag får eller inte, så länge jag är nöjd med min ritt och det jag var ute efter... Men självklart vill jag vinna... hehehe...

Så här kan jag se ut när jag kollar info om klasserna på tävlingen

Men att våga ta steget och ge sig ut ger ett mervärde i ridningen och man kan hela tiden få nya mål att sträva mot. Sen funkar förmodligen inte ett skit de första gångerna ute på tävling, man glömmer mönstren, får blackouts eller hästen är som förbytt mot en überpigg eller tvärtom en totalt "död" häst men så är det ;)
Jag har oxå ridit fel väg, fått totalt blackout eller bara haft en häst som inte lyssnar ett skit på någonting... hehehe... men det är det som är tjusningen som får en att gå hem och träna ännu mer, tänka ännu mer på att åka ut och utsätta sig för saker och ting.

Tänk på att en tävlingsklass är ju bara moment i en särskild ordning... Det är verkligen superviktigt att  träna just moment för moment så att man sen kan sätta in dem i ett mönster eller på en bana... Se bara på hoppningen. Hur skulle det se ut om man aldrig hoppat en kombination på träning eller en oxer... Sen om de är gröna, blå eller i vilken ordning de står spelar mindre roll och här är det bara att komma ut och få erfarenhet som hjälper. I just hoppningen kanske man rider 2-3 låga klasser per dag med 10-15 språng i och oftast var det omhoppning direkt och det innebar att ta grundhindrena i en ny ordning... I högre klasser rider man vanligt vis 1-2...
Kan liknas med Trail; sidepass, travbommar, ryggning, bron, grinden och annat är ju bara olika moment som just den dagen rids i en viss ordningen... Men allt brukar gå superbra om man bara rider ett moment i taget :)

I dressyren eller i westerns Reining eller Western Riding är det ännu viktigare att inte för ofta rida de förutbestämda mönstrena som finns... Risken är jättestor att hästen försöker förekomma sin ryttare och då blir det lätt fel... tro mig :) Även här måste man verkligen rida moment/rörelse var för sig... Bara i den ordningen som för dagen är bestämd...
Och här måste man rida bort sig, man kommer garanterat att få blackout någon gång... Sist jag fick en var i oktober i reiningdelen i kvalet till Cowhorse Limited på Axvall... Satt och skulle göra min andra spin, visste att jag skulle till höger men kunde för mitt liv inte komma på vilket håll som var höger... hahahaha... tillslut kom jag på att den första spinnen var ut mot ridhusväggen och att nr två sannolikt oxå borde vara ut mot samma vägg... för er som inte vet så är ett reiningmönster speglat av sig själv... Jag spann åt det hållet men var så inne i mitt höger eller vänster att jag spann ett varv för mycket... hehehehe... inte så lyckat men vaddå... Det var Rubans och min första kotävling någonsin och jag är bara glad över att vi kom in på banan :) Dessutom är det supernyttigt att läsa igenom protokollen som domare har dömt så man får en bild av hur det egentligen skulle vara... ännu bättre är att filma sig själv för att verkligen se vad som funkar och inte funkar... Otroooooooligt jobbigt men nyttigt :)

Så hur förbereder man sig bäst inför tävling?
Jo, köp en regelbok eller kolla in WRAS hemsida, där finns alla momenten man någonsin kommer behöva kunna :) Det finns även några mönster som är anpassade för nybörjare och sen hela vägen upp till internationell nivå... Om tävlingen är en E-D tävling kan man vara ganska säker på att mönstren är något eller några av de nybörjarmönster som är rekommenderade... Ju högre upp man sen kommer i nivån desto mer avancerade kommer mönster och banor vara...
Men för att börja komma ut på tävlingsbanan E-D tror jag följande täcker in ganska mycket av det som brukar komma:
Trail: Grind, bro, boxen, rygga, sidepass och bommar... sen brukar det oftast vara ganska snälla mönster med galopp för sig och inte så avancerade trav och skrittbommar.
Reining: Här har vi ju typ bara 5-8 moment, lite hur man räknar dem ;) Galoppombyten, spinn, stopp, ryggning, tempoväxling och rollback. Sen beror svårigheten på i vilken ordning de kommer i och hur de ska utföras...
Western riding och horsemanshipen har en del byten, ryggningar och spin... men även här brukar det inte vara avancerat på E-D nivå...

Vad är det värsta som kan hända?
Att jag ramlar av? Att jag skadar mig? Eller min häst skadar sig?
Ja, dessa tre är mina mardrömmar men helt ärligt är risken att detta händer större hemma, i hagen eller på träning än just på tävling...

Att misslyckas i en klass?
Ja, det kommer hända garanterat... hehehe... flera gånger till, men ju fler gånger jag tävlar desto mer erfarenhet och kunskap om hur och vad jag ska göra får jag ju... Och till slut sitter allt där som en smäck och man bara känner att det lyckades... om sen det är VM eller en fjärdeplats på en klubbtävling... SO WHAT? Känslan av att allt funkar slår det mesta och det är det jag strävar efter... sen får det hemskt gärna vara en bra dag den dagen jag lyckats ta mig till något mästerskap ;)

Sen finns det en sak som jag som liten fick bankat in i mitt huvud...
Det är aldrig hästens fel om det går dåligt!!! 
Det är alltid ryttarens ansvar att rida så väl och ge hästen de bästa förutsättningarna som går.
Och så är det, även om jag ibland kan bli galen och reta ihjäl mig på att jag red i fel galopp i 1 1/2 varv, chappen 2010... hehehe... men det gör jag bara en gång :)

Hehehehe... Tack Mia för den :)

Så till alla er som funderar på att våga tävla... Gör det och ha KUL!!!

Ha en bra dag därute :)

VABsurfar runt och funderar lite...

När man Vabar har man helt plötsligt tid att bara surfa runt lite mer än vanligt...
Och under en tid har jag funderat över några fenomen... hehehe...

1: hopp/dressyrluvan... Alltså, vad har hänt? Kan inte hästar numera ridas utan mössa? Vad gör den för nytta? Jag fattar ingenting... eller ja, jag kan förstå att man vid extremt varma dagar när det är mycket flugor och skit ute vill ha den för att skydda öronen... men i övrigt? Själv tycker jag det verkar som ytterligare en onödig grej som dessutom verkar vara största prioritet att matcha med schabrak och annat... Jag älskar ju matchande saker och bling men här har är nog min gräns nådd... Mössor på hästarna... hehehe... Någon som har koll får hemskt gärna förklara detta fenomen för mig :)

2: att klippa sin häst under vårfällningen... När jag höll på att klippa mina hästar fick jag lära mig att det nästan var dödsstraff på att klippa sin häst när den börjat fälla för våren... men nu verkar det vara kutym att göra just detta... I min värld förstör man pälssättningen inför sommaren och dessutom förstör man pälskvalitén... Men, även här kanske det finns någon vänlig själ som kan förklara dessa nymodigheter och om det kommit fram ny forskning inom detta ;)

3: Per-Ola Nyström... jag har väl lite sett honom som en pajas men har under den senaste tiden läst hans egen blogg och jag måste erkänna att han har enormt många väldigt vettiga synpunkter :) Hans träningsfilosofi är helt underbar och hans språk får mig att skratta tills tårarna rinner... KLOCKRENT :) Jag gillar hans sätt att se på träning och att det är grunder, grunder och åter grunder tills man spyr som bygger en riktigt bra häst och ridning... Det finns inga genvägar som skarpare bett, tuffa metoder och stjälpredskap (gramantyglar och andra djävulens påfund) utan det är grunddressyr och nötning av detta som ger resultat... och... hör och häpna... det tar tid :)  Länkar till ett inlägg som jag nästan fick ett Hallelujha moment av :)

4: SRCHA... hehehe... gräver nog min egen grav här och riskerar att bli hatad för alltid...men va fan håller ni på med? Förra året trots påbackningar vid flera tillfällen fick jag inget medlemsbevis... behövs för tävling... fick heller inte någon förklaring eller ursäkt... I år var jag skeptisk till att lösa medlemsskap men insåg att det var ett par tävlingar som krävde detta och i januari betalade jag in... 250:- Vad har hänt? Inte ett skit... i mars skrev jag på deras FB sida och frågade så snällt om medlemskortet var på väg... Ja, visst när den nya kassören fått tag på alla papper och så... Nu har det gått ytterligare en månad och det har inte hänt ett enda jäkla skit... ingen uppdatering, ingen info om hur det går och inte ett spår av medlemskortet... SÅÅÅÅ JÄVLA DÅLIGT!!!
Visst det är lätt för mig att sitta bakom en dator och gnälla... varför ställer jag inte upp mer för klubben och hjälper till? Med tanke på hur man blir bemött så... Nej tack... Jag tänker nog fortsätta att sitta här och gnälla och istället erbjuda min energi och hjälp till någon annan klubb, hoppas på att det i framtiden kommer finnas mer AQHA klasser eller till och med SQHA cowhorse klasser... Trist men så ser det ut.

5: Insåg igår att Hockey SM avgörs i bäst av 7!!! Matcher... Hahahahahaha!!! Det är ju för fasen värre än Melodifestivalen :) eller ja, kanske är skoj för dem som gillar hockey... Jag som snubblade in på den fjärde matchen kan alltså helt enkelt vara med till den avgörande slutstriden med tre hela matcher till...
Nu undrar jag bara om det finns nummer som man kan rösta på min favorit :) Det var riktigt mycket gruff och bråk så jag som oinsatt tyckte det var väldans skoj... hehehe

Nope nu har jag inte tid att sitta här, hittade en hjortstek i frysen och tänker göra en mumsig viltgryta... får passa på att långkoka när man har tid :)

Ha en underbar dag därute... här är det feber och förkylning som gäller...

Olivias skridskoavslutning...

För ett tag sen hade Olivia sin avslutning i skridskoskolan ;) Jag fotade lite och detta är mer för alla släktingar som inte hade möjlighet att vara med :) Men givetvis är det fritt fram för alla att kolla... Jag tycker de är enormt söta de små på isen...



Enjoy...

Nu ska jag ta hand om en väldigt snorig och förkyld Olivia... Tror nog det blir en film...

Undantagen som bekräftar regeln... eller tvärtom...

Ridning och Engelska språket är ganska lika...
Det finns en hel massa regler om hur man ska göra och så... Det har skrivits tusentals "grammatik" böcker om hur, varför och när... Men det finns oxå alltid flera undantag som bekräftar regeln... hahahaha...

Idag har jag gått från mina principer och ridit Ruby på ett sätt som jag egentligen inte tycker är bra i ergonomisk aspekt utifrån henne... Varför jag gjorde det... Jo, jag ville checka av min sits, min påverkan och kolla vilka signaler hon tog först ;)

Det var väldigt intressant och jag fick både de resultat som jag väntat mig men även en del positiva effekter som jag kanske inte väntat mig...

Det låter kanske som om jag gjort något hemskt men det jag gjort är "simply" ridit barbacka... hehehe...

Jag tycker inte att barbackaridning egentligen tillför min häst ett dyft, för jag rider inte tillräckligt bra och är tillräckligt balanserad eller sitter så exakt rakt över henne som jag borde :)

Missförstå mig rätt, jag har ridit barbacka sjukt mycket i mitt liv och jag har en grym balans men när det kommer till att direkt sitta på ryggmusklerna på min häst med mina sittben är jag väldigt restriktiv... Dessutom är detta bevisat med studier att vi koncentrerar alldeles för mycket av vår vikt till en väldigt liten yta när vi rider barbacka jämfört med att rida med sadel.... OBS... EN VÄL ANPASSAD SADEL...

Hur som helst, idag bröt jag mot mina principer bara för att... nä, men jag hade faktiskt en tanke och plan bakom detta som jag gått och finurlat på ett tag ;)

Om jag sitter upp barbacka och jobbar henne mjuk i sidorna... hur påverkar jag med min vikt och min sits i hennes väg dit? Absolut ingen astrofysik men intressant som del i utbildningen av den perfekta hästen... Och lite för att hon mer och mer försöker förekomma mig i ridningen och då tänker jag att hon blir lite distraherad av en annorlunda inverkan och hon måste vänta på mina hjälper...

Sagt och gjort jag hoppade upp på en sten och satt upp på min lilla ponny... hehehehe... Jag kan säga att det var en något förvånad ponny som höjde huvudet och började vifta med öronen över den oförutsedda vikten på sin rygg ;) Jag har nog ridit barbacka på henne en gång innan...

Det tog nog 10 minuter innan hon slappnade av i skritt och accepterade den konstiga vikten på ryggen... Sen tänkte jag börja trava... hmmmm... efter 25 minuter började hon äntligen visa något sånär avslappning och jag kunde börja försöka få henne att böja sig och jobba med eftergift... hehehe...

Men sen bara släppte det... sååå coolt ;) Hon var så lös och fin och bara tog hjälperna med komplett eftergift... Jag kunde spinna, lägga henne i tempoväxlingar och bara glida runt... Detta var  jag inte beredd på att hon så totalt skulle ge efter ;) Men shiiit vad stilla jag var tvungen att sitta och sitta exakt rakt över henne... benen brydde hon sig inte om så mycket men vikthjälperna var verkligen som om våra nervtrådar var sammanvävda... Så häftigt...

En sak som jag märkt sen jag gick över till Western och som jag verkligen älskar är just det här med känslighet i ridningen... Jag har nog alltid velat och ridit mina hästar så här men nu får jag verkligen ge uttryck för det ;) Fast det kan ju då även innebära att jag gärna analyserar allt till minsta detalj... hehehe... ibland är det som sagt bättre att bara rida....

Iallafall blev passet barbacka intressant och värdefullt i mitt framtida tänk och jag tänker nog ta och göra om detta vid enstaka tillfällen... Det som får mig att bli ganska restriktiv till barbackaridningen är den ytterst lilla anläggningsytan som blir av min röv... hehehe... även om den inte är obefintlig... När jag satt av efter ca 55 minuters ridning så var hon svettig just exakt där mitt säte hade anläggning mot hennes ryggmuskler... Inte någon stor yta direkt och då skall tilläggas att ytan var precis jämn på båda sidorna och över ryggen på henne... Men ändå... Tänk om man är det minsta sne då trycker man ju ner sitt vassa sittben rakt in i ryggmuskeln som man vill att de ska jobba med... Jag går inte och bär en ryggsäck där någon packat in något som sticker mig i ryggen... Hittade den här bilden på fröken Therese Jönssons logg på FB... Hon är diplomerad  hästfysioterapeut genom EquiCare. Hemsidan hittar ni här: Therese Hästfysioterapi, bilden är så himla talande och om detta är med sadel så vad gör då inte en sne eller en obalanserad ryttare för skada barbacka???


Sen tror jag inte det är speciellt skadligt att skritta ut barbacka eller lägga in ett och annat pass just barbacka om man har en tanke bakom... Men detta får mig att ännu en gång reta upp mig på bomlösa sadlar eller för den delen sadlar med lösa järn i... har fått känna på en sån och de är ju helt mjuka i bommen, typ som en bomlös... Varför? Jo, om man har en sadel av detta slag så utsätter man sin häst för en extremt hög punktbelastning som i det bästa av alla fall är jämn på båda sidorna dag efter dag... Detta jämfört med sadlar med hel bom som kan fördela trycket över en mycket större yta på ryggmuskulaturen...


Än en gång... packa en ryggsäck med snevikt, obs behöver inte vara tung... stoppa in något hårt och vasst på ena sidan av ryggen, typ en bok vars hörn sticker in i ryggmuskeln... ta ett spännband och dra det runt hakan in mot bröstet så du inte kan få upp huvudet (typ graman och andra skitinspänningstyglar) och sen springer du en 3kilometare... Tror det räcker här men annars kan du slänga på en näsklämma och ett par dankar i snören som lite så där utan anledning slår dig i sidorna när du springer... 


Nä nu ska jag inte bränna av en säkring om hästutrustning och dumma stjälpmedel... 


Jag tyckte det var nyttigt och lärorikt att rida ett pass barbacka... men det måste finnas en baktanke om vad man vill få ut med detta ;)


Ha en underbar kväll därute, det har jag :)

Snart tävlingsdags... och vilse i Bastasjöskogen... igen...

Hej alla nya läsare som hittat hit via KLRK:s blogg :) Det är verkligen jätteskoj att blivit vald till veckans bloggtips... har ni frågor så lämna kommentarer, maila eller hugg mig i stallet :) Ruby står i ridskolestallet i den andra boxen från privatdelen sett... hon är den lilla fuxen med lockig man :)

Ruban och jag förra hösten på underbara Tromtö :)

Wiiiiii... Nästa söndag är det dags för årets första tävling ;) Jag ska rida allt... hehehehe... nä men fem klasser blir det två trail, en pleasure och sen två reining. Tror hon behöver avtrubbas lite de första klasserna och inte försöka göra allt på snabbast möjliga tid.

Dagen idag började med en städdag ute på EWR:s bana men Olivia kände sig dålig och vi åkte hem lite tidigare än planerat... Efter lunch fick jag lite tid själv då Olivia helt plötsligt blev frisk när en kompis ville leka... hmmmmm... skumma ungar ;)

Nåja, jag slängde snabbt på sadeln och gav mig ut i det fantastiska vårvädret med en något yster Ruban ;) Vi styrde mot Bastasjöskogen, detta är på gränsen att kallas skog utan är nästan mer en lite lagon tillrättalagd trädbevuxet område för tätbodda stadsbor :)  Massor med fina motionsslingor och ett par stycken avsedda för hömoppar :) När jag hade Gemma, min hopphäst, så red jag där mycket men det var ju några år sen... typ sex år sen...

Tänk vad mycket hus och bostadsområden som hinns byggas på sex år ;)

Nåja, på en trumpetande yster springare, hon började tuta vid första gångtunneln, 50 m från stallet, överlevde vi glada husägare som påtade i trädgården. Ett lördagsstängt dagis, lördagspromenerande människor och lille Billy 2 år som ville klappa cowboyshästen :) Så kom vi tillslut till industriområdet... Alla ni som inte ridit igenom ett industriområde på en något vårladdad häst vet kanske inte att detta är livsfarligt... Det finns Gunnebostängsel, conteinrar med innehåll, plastband och en hel hög med olika maskiner och tillbehör... Rubys öron gick som kollibrivingar, hon tutade som en elefanthjord och det var en väldans svikt i stegen... inte alls så där marktrång, energisnål som en Quarter ska vara... hehehe...

Men efter några snygga schassè, quicksteps och andra danssteg som skulle fått Tony Irwing att ståendes applådera henne överlevde vi även detta... Men bara just för att hon var beredd på att de där sabeltandade tigrarna skulle hoppa fram och att hon då skulle lätt springa ifrån dem...

Men nu kom ju den Vilda Skogen... Här finns det otroligt farliga saker som blåsande löv, trästockar i diket och den värsta av alla värsta farorna... vattenpölar... jösses... Per sa när jag var där att jag skulle träna på att bli mjuk i midjan för att kunna följa henne i cuttingsvängarna... Jo, Per idag har jag banne mig övat på det... Den lockiga ponnyn har maximalt nyttjat vägens bredd och studsat från den ena sida till den andra... beroende på vart "faran" var ;)
Vi joggade på längs vägen med diverse danssteg... observera utan att tappa takten... sååå söööt!!!

Jag kände igen mig och följde några gamla stigar som till min belåtenhet hade röjts upp och var mer ridbara nu än när jag och Gemma härjade i skogen... Trodde jag... hehehe... efter ca 1 timme insåg jag att jag totalt ridit fel och kom ut på en väg som jag inte hade en aning om var den kom från... jag hade ridit åt et håll, blivit lurad åt ett annat och kom ut på ett tredje ;) Det var bara att vända om och ta samma väg tillbaka.. hahaha... Det är bara andra gången jag är ute i skogen och rider men det är oxå andra gången jag rider fel... i denna skog som jag spenderat många timmar i förut... Fyyyy vad mycket nya hus och bostadsområden det ploppat upp ;)

Men min röda ädla springare fick sig en ordentlig skogstur och hon är nog i ganska bra form för hon orkade tuta, dansa och studsa precis hela vägen hem genom industriområdet, hela hässlegården och givetvis genom gångtunneln innan hon gick in i Quartermode och slappnade av... hehehe...

Så lärdomen av dagens äventyr är: Skaffa en gps att sätta på hornet :) Eller ha med någon som hittar bättre... hehehe... Eller bara njut av ridturer på en glad, pigg häst i vackert väder!!!

Ha en underbar kväll därute det ska jag :)

Dumma kommentarer... fast man inte borde bry sig...

Tyvärr möter jag många gånger dumma kommentarer från folk som inte håller på med hästar...
Idag fick jag ytterligare en som brände av en säkring i mitt huvud och även om jag vet att jag inte borde ta åt mig eller ens ägna detta inlägg åt det jag kommer göra så kan jag inte låta bli.

Dagens kommentar var: Men du kan ju leva som lyxhustru!
Jag: Vadå hur menar du?
Personen: Ja, säljer du hästen kan du ju vara hemma ett år och leva på pengarna du får.
Jag stirrade bara och hjärnan blev helt tom och min enda kommentar var: Nu tror jag nog du ska gå och göra det du ska...
Personen: Men det var ju bara ett skämt.
Jag: Det var inte roligt, ens lite grann, någonstans...

Helt ärligt, jag blir såååå jävla trött på dessa skitkommentarer... om ni inte tycker att ridning och hästar är roligt, intressant eller ens värt att nämna i positiva ordalag... håll tyst och tro inte att jag kommer uppskatta att ni luftar era åsikter i min närvaro...

Jag sliter som ett djur för att försöka uppfylla mina drömmar och behöver inte ert negativa skit, vad det än må vara...

Just nu är det mycket saker som snurrar runt mina öron och satsningen i hästeriet kan hänga lite löst så visst är jag extra känslig just nu men fasen jag går inte omkring och förlöjligar andras intressen. Jag har svårt att förstå hur man kan tycka t ex vissa sporter är roliga men jag kan oxå förstå passionen som följer med ett äkta intresse för någonting och därför vill jag inte förlöjliga någon annans kärlek till det den sysslar med....

Varför kan folk inte bara vara snälla mot varandra? 

Sådär skönt mör i kroppen...

Har haft ett riktigt gott pass i lilla paddocken med finaste Ruban :) Åååååh vad jag älskar den hästen, hon säger bara ja till jobb, försöker alltid sitt bästa och tjurar inte... Fast hon kan sätta emot och vara lite tonåring så är det små petitesser och hon är ändå aldrig tjurig över jobb. Visst hon blir riktigt sur när inte jag förklarar tillräckligt bra eller är snabb nog eller perfekt nog i mina hjälper men hon bangar aldrig att jobba. I löööööv!!! Slipade lite på stoppen och även om inte alla blir perfekta så har hon fått kläm på tekniken och nu är det bara styrka och min timing som ska stämma sen kommer vi slida som bara den... Hon har haft lite tufft med spinnen till vänster men något lossnade och hon spann som om hon skulle vinna VM... hehehe... jag blev alldeles yr i bollen och hon fryste pivåbenet och bara sprang runt :) Det är en häftig känsla när hela hästen blir som en banan i kroppen och man riktigt känner hur hon kör in pivåbenet under sig och tar fart med yttre benet... Hon är så häftig för när det blir riktigt rätt och bra så känns hon som "a million dollar" :) Och ser det bara hälften så bra ut som det känns så är det grymt bra ;)

I måndags kom jag äntligen iväg till Tromtesunda och det var oxå ljuvligt att få sträcka ut i trav och galopp runt Vamåsa, Esketorp och skogen tillsammans med Anneli och Lucky. Ruban blev alldeles lycklig av att komma dit och hon gnäggade som en tok på Sickan, hennes gamla hagkompis :)
Det blev nog en runda på ca två timmar och trots att regnet hängde i luften och det inte var supervarmt var det helt underbart!!! Inget är som naturen runt just Tromtesunda. Måste bli duktigare på att åka dit och rida i skogen...

Men nu är jag så där skönt mör i kroppen efter ett lyckat ridpass där jag jobbat på att inte knipa med knäna... fasen att det ska vara så svårt ;)

Bjuder på en bild av familjens minsta medlem... minihamstern Alice :) Lovade ju för flera veckor sen att lägga upp en bild på vår/Olivias lilla Ruby Lilac, Campbell hamster :)

Ha en underbar kväll därute :)
Imorgon ska jag träna på övergångar... hehehe...

Turen upp till Tidaholm...

I onsdags lastade jag Ruban och tog en sväng upp till da Larssons ;) Som vanligt är man ju lite tidsoptimist och jag kom dit lite senare än beräknat... Men Ruban knatade glatt in i stallet och fick vila över natten.

På torsdagsmorgonen efter utsläpp och mockning så sadlade jag upp och fick sällskap av söta Jolene och Cruella :) Det blev ett rejält ridpass där jag fick Pers allseende ögon på mig... Sååååå nyttigt och jag förstår inte hur han ser alla små fuskdetaljer man gör... hehehe... Vi jobbade på finslip av spin och att lägga in Whoa i stoppen. Jag har hitintills inte sagt ordet utan bara bett om en samlad stopp. Men med tanke på hur hon gör de samlade stoppen är det dags att växla upp och få in röstkomandot oxå... Tyvärr ;) Jag har ju precis lärt mig hur jag ska göra de samlade stoppen och nu ska jag lägga in röst och samtidigt eftergift och ben... hehehehe... Det går nog... så småningom :)
Per satt upp och kände lite oxå på henne samt vässade upp knapparna lite till. jag blir så trött på mig själv, trots att jag blivit mer snabb i min ridning och ber om mer är jag inte i närheten till den nivån jag borde vara på. Men det var skoj att sitta upp efter Per och känna att vi ändå är på rätt väg.

Efter lunch var det dags för Colonels tur och det är ett nöje att se den hästen in motion :) Han ser väldans fräsch ut och Pers tanke bakom hans uppbyggnad är helt rätt. Ska bli skoj att se honom i år ;)

Jag fick äran och skritta av honom :) Kan ju säga att sämre hästar har jag ridit i mina dagar... Och jag känner igen så mycket av Ruban i honom. Efter en stund stannade han sonika och sa, Nehej du nu är det dags att sadla av mig... Givetvis lyder man en Colonels order... hehehe...

På eftermiddagen red jag fram och sen blev det en runda på cuttingmaskinen.
Fyyyyyy sataaaan vad bra Ruby är :) Efter de första fem cuttsen så var hon klar med kossan och visste att den inte skulle springa ifrån henne. Här har jag utvecklats oxå då jag litar mycket mer på henne... Jag har mentalt tränat i vinter på att hon är avlad för det här och kan det bättre än mig. Hur som helst har hon mycket bra teknik och hinner få med sig framändan, hon övervänder inte så mycket längre heller. Bra jobbat då sista gången hon såg något koliknande var uppe på SM i oktober ;)

Kvällen bestod av en alltid lika trevlig middag med många spännande berättelser från bl a Denvermässan. Per är väldigt duktig på att berätta med inlevelser och det blir alltid många goda skratt.

Fredagsmorgonen var dock inte lika rolig att vakna till. Grått, mulet och med snöblask i luften, efter en koll på vädret bestämde jag mig snabbt för att rida ett pass och sen lasta och åka hem. Jag har bara sommardäck på bilen.

Det sista passet blev även det på cuttingmaskinen och satan i gatan nu kände jag att jag fick till sakerna bättre. Ruby, ja hon bara gör det. Rätt teknik med frambenen och en attityd som säger kom inte hit kojävel för då äter jag upp dig :)
Det var så sjukt skoj och jag skulle vilja klona henne för att få 10 pass...

Sen var jag tyvärr tvungen att köra söderut igen... eller ja, jag ska inte säga tyvärr för jag fick tre otroligt givande pass som jag inte hade planerat utan som bonus :)
Det visade sig snabbt att beslutet var rätt och när jag kom till Karlskrona hade Tidaholm fått 5 cm snö och minusgrader, i lördags var det 10 cm och -6... Här i Karlskrona har det legat på plussidan ändå och vi klarade oss från snön.

Jag tycker att det är dags för VÄRME och VÅR!!!

TACK Per, Johanna, Sofia, Knut, Jolene, William och alla djuren på Classic L Ranch för er enorma gästfrihet och generositet... Att åka till er är som en stunds SPA för själen :)

Nämen...om man... skulle dra till Tiahölm en sväng...

Japp, jag ringde till Per igår och undrade om han var hemma nu i veckan. Jag är helt barnfri och Ajje är i USA så helt spontant tänker jag nu åka till stallet, lasta min ponny och susa upp till Classic L Ranch några dagar :)

Känner att jag vill få lite tips, inte för att jag har några problem men det är så himla lätt att bli hemmablind. Per har ju den där "otäcka" förmågan att se precis allt ;)

Igår provred jag det lilla ridhuset och banne mig... Underlaget var helt perfekt att slida på :)

Fick till några riktigt bra samladestopp och Rubys rumpa bara sjunker ner och hela rörelsen blir mjuk. Detta är något jag konstaterat med ridningen... Är rörelsen rätt blir den nästan alltid mjuk :)

Givetvis var jag tvungen att ta några bilder på supersliden... hehehe...

 

Från ryggen :)

 

 

Var ju tvungen att hoppa av och föreviga detta framsteg :)

 

Ruby: Va fan e de me daj???

 

Nä nu skiter jag i det här...

 Sööööta ponnyn... Hon gick inte iväg utan kom fram till mig... något förolämpad över att jag övergivit henne mitt på ridbanan :)

Nope, nu har jag inte tid att sitta här, väskan ska packas, släpet kopplas på, mat och utrustning bäras fram och ponnyn lastas...

Ha en underbar dag, det ska jag!!! I Tiahölm :)