Rubys flytt...

I tisdags bar det stora... eller ja för att bara ha en häst så var det mycket grejjor och jag har nog glömt en hel del ute i Tromtesunda :)

Iallafall i tisdags mitt i storm och ösregn, flyttade lilla Ruby in till Karlskronas stora ridanläggning... Om det är rätt beslut... ja det får framtiden visa. Hon har tagit det mesta med ro och verkar inte hur stressad som helst, men visst lite mer spänd och lite lös i magen tidvis är hon... I onsdags tog jag en liten ridtur i ett av ridhusen och hon känns precis lika fin som hon gjorde för en månad sen ;) Jag bara älskar Quartrarnas mentalitet och vilja att jobba. Visst tittade hon på elaggregatet som låg och tickade på ena kortsidan och visst så var det konstiga bommar uppe på sargen. Men med tanke på att detta måste vara hennes 4:e ridhus ever så sköter hon sig som en dröm :) Passet blev ca 15 minuter långt och som sagt det är ju bara miljöträning just nu :)

I torsdags fick hon bara vara och jag gav mig i kast med att börja skruva ihop en garderob... Inser att jag inte har plats för alla grejjor en liten ponny behöver;)

Sen är det några saker som jag undrar var jag lagt, mina svarsta splintboots, en lång rotviska och en liten blå huvudborste ;) förmodligen är de kvar i Tromtesunda...hehehe... och en fantastisk spray till vita ben som jag köpt av Mia. Tänkte åka ut till Tromtesunda på måndag och hälsa på... Vi är ju isolerade på KLRK men jag får duscha och byta kläder innan jag beger mig iväg...

Igår så var det dags för ännu en ridtur och denna gången vågade vi oss in i stora ridhuset. Ruby tittade runt lite men med bara tre andra hästar där så var det lugnt och vi kunde så småningom jobba på lite, till och med galoppa  litegrann :) I helgen är det hoppträningar och stora ridhuset är upptaget, men idag får jag se om jag inte helt enkelt ska skruva klart garderoben och få mina saker på plats...

Utanför ridhuset står en typ trähäst i naturlig storlek med blå man och svans och sadel och träns på... När Ruby fick syn på den första gången så höll hon på att storkna av rädsla/nyfikenhet... Vad sjutton är det där för något??? Öronen höll på att gå av framåt och hon trumpetade som en hel flock elefanter...hahahaha... efter ridturen fick hon gå fram och nosa och hon stod läääänge och undersökte denna konstiga tingest...
Smakade lite på manen och försökte blåsa i hästens näsborrar... Tillslut var hon nöjd och när vi började gå iväg så stannade hon, tittade först på mig och sen på trähästen... Precis som att... hallå!! Häng på nu då vi ska ju gå in :) Efter en liten stund suckade hon, fnös mot trähästen och följde efter mig :)

För er som är nyfikna på var vi numera håller till så är det här:  KLRK

En annan sak som Ruby fått lära sig är att dricka ur vattenkopp ;) Hon var Vääääldigt skeptisk till ljudet och att det helt plötsligt började spruta vatten på hennes näsa... Men nu har hon vant sig och dricker obehindrat. Hennes erfarenhetsbok fylls med rekordfart just nu och man ser på henne hur trött hon är i skallen på eftermiddagen. Just nu känns det som om detta räcker och jag är glad över att kunna ta det lugnt ridmässigt och att alla knappar sitter där de lämnades innan hennes vila. Visst hon är lite mindre mjuk och behöver jobba upp kondition men ändå. Allt finns där, där vi lämnade det och jämför man henne med för ett halvår sen så har det hänt så otroligt mycket i hennes utveckling att jag är glad över att hon fick en månads semester från all ridning.

Jag märker oxå stor skillnad på att stå på en stor anläggning ;) Först måste jag verkligen säga att alla har varit supertrevliga och jag känner mig väldigt välkommen. Men det är lite att vara katt bland hermelinerna, boots, sporrar, jeans, lockig ponny och resten av utrustningen ;) Jag har bara på dessa två gånger sett hur nyfikna folk är på hur jag rider och om jag ska bränna av en 25m slidestop.... hehehehe eller om jag överhuvudtaget har någon kontroll på min häst... Ruby är ju inte den minsta Quartern men hon ser verkligen pytteliten ut här med alla "jättehalvblod" :)
Igår fick jag då äntligen frågan som jag lite gått och väntat på... Hur kommer det sig att du började med Western, jag menar du var ju en riktig ryttare?...

Hahahahahaha.... Jag vet att frågan inte var illa menad och att det bara var nyfikenhet :) Jag höll mig ganska länge men tillslut kunde jag inte låta bli att säga att det ju givetvis är för att jag vill oxå gå omkring i boots och klingande sporrar och vara lika cool som Clint Eastwood ;) För enligt mig är han den coolaste av alla coola Cowboysare :)

Nä, skämt åsido, jag inser bara att inget har förändrats förutom jag, det finns fortfarande en otroligt dålig koll på vad Westernridning egentligen är och hur den utövas seriöst. Det finns en bild av att man köper häst, gärna fläckig, sadel, stångbett, boots, sporrar och sen skenar man iväg över stock och sten :)
Om man inte viftar lite med rep först ;)

Jag ser det lite som en utmaning att fortsätta rida på mitt sätt och att lösa problem på mitt sätt, med det bästa från alla världar jag bara kan. Jag kommer inte på något sätt världsförändra synen på westernridning men det är heller inte min ambition. Jag vill bara göra det jag älskar mest i hela världen och det är att få rida och utbilda världens bästa Ruby :) Om det sen är på en plats som domineras av dressyr och hopp folk så kvittar det, jag är ute efter anläggningen och att Ruby ska ha en bra tillvaro som häst. Kan jag ge henne det så är allt annat bara möjligheter.

Bland annat har jag fått tips om världens bästa borstar... Till ben man och svans... tydligen ska de vara outstanding till fällningen oxå... Men jag är helt såld på dessa... trepack 159:- på Granngården, värt varenda öre!!! Och då har ju Ruban tre vita ben som  hon gör allt för att kamouflera :)


Sen är det ju liiite coolt att knata omkring i jeans, boots och klingande sporrar bland dressyr/hopp folket... hehehehe ;)

Jag har dessutom anmält oss till en cavaletti träning... alltså ta sig över en himla massa bommar på marken :) Kanske kan hon bli en framtida Trailhäst... eller vad tror ni??? Nääääää... kossor är mycket roligare men som träning och gymnastik är detta superbra...

Nu ska jag packa en lite matsäck och sen är det bussen ut till stallet och en dag med bästaste Ruby som sällskap...

Ha en underbar dag därute, det ska jag :)

Snabb uppdatering...

Nu är vi tillbaka på svensk mark igen efter en underbar och händelserik Thailandssemester... Det bästa... med hela resan var väl den urusla internetuppkopplingen... det betydde att jag verkligen tog semester :)

Jag ska skriva mer om resan inom kort men just nu har jag massor med annat som måste fixas först.

Igår flyttade jag Ruby till Lyckebys stall... Det var ledsamt att packa ihop allt i Tromtesunda... men detta blir nog oxå bra. Tyvärr har en av stallarna fått konstaterat kvarkavirus på anläggningen så nu är vi isolerade i minst tre veckor... suuuuck... nåja, jag har iallafall ridhus att tillgå nu när det är storm ute.

Ruby har tagit första natten bra, hon är lite spänd och lös i magen men hon äter och har legat ner och sovit inatt. Det är en stor omställning för henne men förhoppningsvis så inser hon snart att man inte måste ha koll på allt...hehehe... och hon kan slappna  av lite bättre, i eftermiddag tänkte jag faktiskt skrutta runt i ridhuset en sväng... Kan bli spännande ;) hon har ju inte gått på typ en månad... Hade vädret varit bättre hade jag ridit ut i skogen... Vi får väl se till helgen :)

Nåja, nu ska jag packa upp, fixa en gardrob till stallet och sen stupar jag nog i säng vid 8 ikväll... är lite kvar i Thaitid, så för en gångs skull är jag morgonpigg...

Ha en bra dag.

Snart är vi påväg...

Nu har vi checkat in på Landvetter och väntar på att få gå ombord på planet till soooolen :) Det ska bli så gryyymt skönt...

Igår var jag ute och pussade på Ruban en sista gång, tänkte rida men snöblandat regn gjorde att jag inte hade någon lust. Efter att allt var fixat, mat inhandlat och alla säkerhets saker sagda åkte jag hem och packade det sista... En väska ner med totalt 15 kg... 3 kilo av dessa är Olivias gigantiska uppblåsbara sköldpadda... hahahaha.... Det blir skoj för Ajje att blåsa upp den varannan dag ;)


Det verkar dock som om planet är en timme sent men det kanske de flyger in inatt. Min älskade syster yster och hennes supergulliga pojkvän lyfter från Arlanda oxå ikväll och imorgon så strålar vi samman i Krabi :) Ajje säger just nu... han smygläser över min axel att han inte alls tänker blåsa upp sköldpaddan... Det får Pontus göra...hehehehe... Gött med lite slavarbete ;)

Jag själv har förberett en bitter och långdragen familjefejd med blandade grenar ala Vem kan slå Filip och Fredrik...
Min version heter: Kan Anna och Pontus slå Ajje och Ojja :)

Priset kommer vara fiiint... hahahahaha...

Sen kan det dyka upp en och annan Thailand tävling här på bloggen med ett och annat kitschpris från paradiset... håll utkik ;)

Nä, nu är det dags att fortsätta smygdricka cidern och invänta avgången...

På väg upp till Göteborg fick vi faktiskt se lite snö utanför bilen... Det räckte för iår ;)

Ps... Fick en förtidig julklapp idag av svärföräldrarna... Laila Bagges supersnygga Rock of Sweden collier med åtta Blingiga skulls på kedja :)

I lööööööööööööv it!!!! Ajje påpekar just att man inte stavar löööööv så här ;)

Ha en underbar kväll därute... Det ska jag i ett trångt flygsäte på väg till Paradiset...

Och kom ihåg att BLING it i jul ;)

ÄNTLIGEN SOOOOOOL i sikte!!!!!

Ja länge sen sist...

Har varit så nere och deppig av vädret att jag bara vill gå i ide... Hahaha... ner under duntäcket och vakna i slutet av mars.

Men samtidigt är det mycket som händer runt mig just nu ;)

För en gångs skull hade vi bestämt att inte åka utomlands den här julen, vi brukar istortsett alltid ha en packad väska om vi skulle snubbla över någon sista-minuten men det brukar inte finnas några resor för de priserna vi vill ge...

Men i förra vecka undrade Ajje om jag ville åka till Thailand... Det fanns superbilliga restresor nu, mycket märkligt då det inte brukar finnas vid jul. Så vi började leta lite smått... och jag tror att typ 5 resor gled mellan fingrarna av olika anledningar men igår fick vi Jackpot!!! På söndag drar vi till Krabi :) Wiiiii!!!

Tack alla underbara stallkamrater som så snällt ser efter Ruban under tiden... Ni är bäst!!!

Jag längtar så det gör ont i kroppen efter sol och värme... Hade det inte varit för just Ruban hade jag banne mig inte bott kvar i Sverige... Inte för att jag inte gillar Sverige... Jag gillar bara sol och värme mer :) Kan gärna åka hit under sommarmånaderna... Men nu, nu är det bara trist... och då är det inte ens snö ute...
Våra föräldrar blev väl lite besvikna med tanke på jul och nyår men samtidigt är de glada för vår skull... Som vanligt har vi ingen plan än att landa i Krabi och ta oss ut mot havet :) En superskoj sak är att min älskade syster yster med pojkvän oxå flyger ner på söndag, från Stockholm och ska luffa runt med oss :)
Och vi hinner med en snabbfika på flygplatsen med lillebror som är där just nu... innan han åker hem :)

Jag skulle gärna vilja åka till Koh Jum eller Raily Beach... Men vi får se, det är så himla skoj att bara ta dagen som den kommer och inte ha några speciella planer...

Snaaaaart....

Sen är det en dubbelbottnad känslomässig sak att ta itu med... Jag ska flytta Ruban...
Ååååh... Jag har lite ågren och ändå tycker jag att det ska bli lite skoj ;)

Hon ska efter nyår bo på Lyckås ridklubb... Jag flyttar inte för att jag inte trivs i Tromtesunda, tvärtom... Det är ju därför jag har lite ont i magen... Jag trivs alldeles för bra :)
Men det kommer bli lättare för mig att ta mig dit och träningsmöjligheterna är helt outstanding med två ridhus...
Men om detta är mitt livs dummaste beslut, ja det återstår att se... Jag känner att jag måste ta chansen för kötiden till det stallet är flera år...

Jag har haft det helt underbart ute hos Anneli och hon har verkligen stöttat mig i hästeriet... Hon kommer dock inte bli av med mig... Det tar ju bara 15minuter att köra dit :) Med släp ;) och ridvägarna runt Tromtö är helt underbara så det lär nog bli en och annan tur ut dit... Men nu kommer jag kunna åka buss och Ajje och Olivia blir inte så styrda av mig och Ruban längre...


Sen kommer vi som enda ekipage, tror jag, utöva westernridning bland alla hopp och dressyr hästar :) Hahahaha... det kommer bli intressant :) Hur som helst så kommer hon nog få lite löshoppning nu...
Fast just nu går hon mest och skrotar i hagen och det får hon göra ett par veckor till... Tror ioch för sig att hon mår bra av att vila lite, tycker att hon har växt lite och hon behöver nog vila både skallen och kroppen men framförallt så har jag varit så totalt omotiverad att rida och då gör jag vare sig henne eller mig rättvisa genom att rida. Det ingick i min plan oxå att låta henne ta det lugnt i vinter och det är precis det hon får göra nu. Efter flytten är det dags att sätta igång så sakteliga så vi är fit for fight till våren...

Men först är det ljuvliga Thailand, sol och bad som väntar för mig och min familj.... Hade gärna tagit med Ruban oxå... men så liten är hon inte ;)

Ha en underbar dag därute... Det har jag!!! Trots blåst, regn och mörker... men bara i tre dagar till :)

Reflektion över medlemskapsavgifter...

I min sport så dräller det av medlemsavgifter... Jag är medlem i följande klubbar, bara för att få chansen att tävla i olika grenar och på olika tävlingar.

1: AQHA, min rasklubb i USA, kostar typ 200 kr/ år, är inte medlem i den svenska falangen då jag tycker att de inte har jobbat för de grenar jag vill utveckla mig inom... läs kosseklasser... nu verkar det som om SQHA har tagit åt sig av kritik och kanske är ett medlemsskap aktuellt här i framtiden... Dock brukar startavgifterna vara ruskigt höga och ja, jag vill ju som alla andra få ut det mesta av mina surt förvärvade slantar...

2: WRAS/EWR, min lokala klubb som låter mig tävla på alla WRAS tävlingar, är väl här som jag är mest engagerad... kostnad 250 kr/år... Tyvärr har vi inte möjlighet till kosseklasser här hemma än, men fördelen med WRAS är just att alla raser är välkomna :)

3: NCHA, klubben för cutting/herdwork tävlingar och klasser... Tror inte jag kommer vara med nästa år då jag förmodligen inte kommer starta en enda cutting/herdwork klass... kostnad 200 kr/år... Dessutom är startavgifterna och cattlechargen även här ruskigt höga och jag vet inte om jag tycker det är värt pengarna...

4: SRCHA, Swedish Reined Cow Horse Association... Detta borde ju vara min moderklubb då det är detta jag vill satsa på...
Meeeeen... Nu till problematiken... Fast först lite historia...
Förra året ville jag tävla Cowhorse på Bosse, enligt de Amerikanska reglerna finns det ingen klass för "lånehästar" Alltså hade jag att välja på att bli openryttare eller skita i det, att bli openryttare innebär att jag förlorar min amatörstatus och det vill jag inte göra :)
Nåväl, jag nöjde mig inte med detta utan tog kontakt med klubben, ifrågasatte varför man inte fick tävla annans häst just innan man visste om detta med Cowhorse var något för mig eller inte...
Tack vare detta har det i Sverige införts en Rookie klass där man kan tävla på lånad häst ända upp till att man vunnit 1000 kr i prispengar, dock får man aldrig innan ha startat i cowhorse för att få delta... Jag  blev givetvis superglad för det gav mig en chans att få testa på :)


I år har det varit många inställda tävlingar pg a för få deltagare...
Det är dyrt att tävla... En start kostar från 300 kr och uppåt, på detta kommer cattlecharge och även veterinära avgifter... minst 400 kr till... alltså är man uppe i 700 kr redan innan man kommit till första start.
Okej, detta kan jag ta, för vill jag tävla så vill jag ju det... Men det som gör mig überförbannad är den nonchalans och ignorans som visas från styrelsens håll gentemot sina medlemmar...
På många tävlingar har man bestämt att klasserna skall gå klass i klass, detta innebär att du betalar kanske två startavgifter á 300 kr + två cattlecharge á 400 kr + en veterinär avgift á 100 kr för att få rida en gång... alltså 1500 kr för en kort date med kossan... Jag är kass på matte men till och med jag förstår att betala två cattlecharge för ett djur är att bli lurad...
Det är ju för fasen billigare att köpa andra mer suspekta tjänster på gatan... som förmodligen iallafall räcker en timme...

Helt ärligt SRCHA... VA FAN håller ni på med??? Jag som nybörjare och dessutom med en unghäst vill ju givetvis ha så mycket kossetid som möjligt...

Flera gånger har denna idiotiska klassform gjort att jag INTE ens funderat på att åka och tävla, jag menar, åka 4-5 timmar bil med släp enkel resa, uppstallning, mat och övrigt uppehälle... För att sen bli blåst på tiden inne på tävlingsbanan...
Nu kanske motargumentet blir att om man vinner så vinner man ju dubbelt så mycket... Men jag skiter i om jag vinner dubbelt... för mig är det viktigare och roligare att få träffa på två olika kossor och göra två olika ritter... Återigen citerar jag Kyra Kyrklund... för att bli riktigt bra på något ska man göra det  10 000 timmar/gånger... Betalar man för två men bara får en så tar det dubbel så lång tid... Alltså vilken jävla affär skulle våga gå ut med den dealen... Ta en och betala för två??? Hmmmmm...

Så min fråga till er i styrelsen för SRCHA... ska ni vara en klubb för inbördes beundran och där nybörjare utan miljoninkomster icke göre sig besväret?
Med tanke på allt strul som SRCHA har ställt till med iår där inställda tävlingar, skitförutsättningar i kotid och övrigt oförskämda styrelsemedlemmar som sätter sig själva och sin person främst så undrar jag i mitt stilla sinne vad detta beror på...

Droppen som fick min bägare att rinna över och därför resultera i detta inlägg är en liten skitsak men som återigen illustrerar styrelsens, i mitt tycke, tråkiga attityd gentemot medlemmarna... I början av Januari betalade jag in årsavgiften på 250 kr och satt glatt och såg fram emot en spännande säsong... I Mars funderade jag vart mitt medlemskort tagit vägen... Mailade två stycken ur styrelsen och fick till svar att det kommer snart... Jag har inte funderat så mycket på mitt medlemskort då som sagt många av tävlingarna varit obskyra i sin utformning, men för ett tag sen kom det upp en tråd på SRCHA:s sida på Facebook... Det är många fler än jag som inte sett röken av sina medlemskort...

Kanske kan man, nu när året nästan är slut istället få medlemskortet för nästa år???

Jag hoppas inför nästa år att det kommer bli en förändring i SRCHA:s agenda och attityd... Visst, det kan tyckas vara enkelt att sitta här framför en dator och kräkas över hur andra gör och inte gör... Jag borde kanske engagera mig mer i klubben... gå på möten och vara aktiv...

Och det kan jag tänka mig att göra... om styrelsen vill gagna både sporten och de som vill utöva den...
För just nu känner jag mig inte speciellt välkommen...

Kanske finns det en och annan därute som tycker som jag ;)

Annars tror jag tyvärr att Cowhorsen i Sverige kommer gå i graven med undantag för Chappen och eventuellt WRAS och om vi har en jäkla röta SQHA... Fast det är kanske det som behövs... En utrensning av alla små specialklubbar...

Vi borde kanske ta efter Svenska Ridsportsförbundents ideér och ena alla grenar under en och samma moderklubb...

Ha en underbar dag därute det ska jag :)

Fotostudion...

I helgen var det den årliga julkortsfotograferingen och även jag fastnade på ett par bilder :) Och resultatet blev bland annat en ny header :) Skoj, skoj... Det är nog lite pill till för att få färger och allt bli riktigt bra men jag kunde inte låta bli headern...

En av bilderna som blev kollaget till Headern... Hatt, rutig skjorta, jeans och mina Digiskull boots :)

Fler bilder kommer vart efter...

Ha en underbar kväll jag ska fortsätta titta på Cowboys and Aliens...

December...

Dagarna passerar i en jämn ström och än så länge håller sig snön borta... Jag tycker det är skönt att det inte är så förbenat kallt än. Förra veckan var en väldigt intressant vecka och därav mitt blogguppehåll ;) Stallet var nämligen hårt drabbad av stormen, förra söndagen blåste elstolpen ner och hela gården blev utan ström... i fem dagar... Kanske låter det inte så mycket men med tanke på att det blir mörkt vid 4 så var det lite pyssel att få det att gå runt. Givetvis så inträffar detta då Anneli och familjen var på semester. Tack och lov så löste allt sig men hästarna fick helt enkelt komma ut lite senare och in lite tidigare. I Rubys box märktes det stor skillnad för hon är en jäkla skitgris :)
Givetvis lyckades Ruban plocka av en dojja mitt i detta elände men i torsdags fick hon nya skor med helsulor nu inför vinteräcklet... ;) Så förhoppningsvis blir det inte snö nu när hon är kittad och klar för vinterväder... Men helt ärligt så är jag väldigt omotiverad till ridningen just nu... eller ja, min plan var ju att ta det lugnt dec-jan... just för att Ruby ska få vila och bara äta så hon är fit for fight i vår :)

I fredags var det dags för den årliga jufotograferingen i Olofström. Vi mötte upp familjen Nordberg och hade lite fredagsmys... Fick höra att Evelina hittat lite hästar att rida igen och det var skoj... Ni som är hästmänniskor vet ju hur rastlös och tom man känner sig om man inte får hålla på med dessa pälsbollar ;)
Fotograferingen gick bra och det kommer väl upp några bilder här i veckan, den här gången körde jag bara ett par ombyten, inget tema utan bara några random kläder... Jag hade bara en sak som var obligatoriska den här gången... Mina älskade Iron Fist skor... hehehe... tre par fick vara med :) Hade även mina Kenza heels med men den här gången fick de inte vara med...

Jag har även under veckan tagit ett par beslut som kommer förändra en hel del... Vill inte riktigt skriva om dem än men om det är bra eller dåliga beslut får framtiden visa... Jag vet bara att det är ett erbjudande jag inte kan tacka nej till :) Hur som helst så om allt bara funkar så kommer det bli till det bättre i många hänseende men det som talar emot är mitt hjärta och att förlora det jag nu har...
Blir ni nyfikna nu? Det är inget revolutionerande så sätt...
Jag och Ruban kommer nog bli en katt bland hermelinerna... hahahaha...



Nä nu är det dags för jobb och sen i eftermiddag få jag se om motivationen till att rida en runda infinner sig... Annars får hon helt enkelt bara ha ledigt ett tag till... Snart är det jullov och då väntar härliga timmar i stallet med förhoppningsvis en hel del uteritter :) Bara vädret tillåter...

Jag längtar verkligen till sommaren och värmen... tills alla tävlingar är igång igen och man slipper klampa runt i stövlar och overall...

Ha en bra dag därute...
Det ska jag...

Storm...

Igår började det blåsa... Som i en stor del av Sverige... Advenststormen Berit gjorde sitt intrång och gick Berserk över landet.

Vi beslutade att ta in hästarna lite tidigare än vanligt just för att de inte skulle behöva råka ut får något, så vid tre fick de gå in. Extra hö och extra vatten fick de och när jag kom i morse för att släppa ut dem så var de mätta otörstiga och bara glada :) Tyvärr är vi utan ström i stallet just nu så vi behöver fixa vatten till stallet. Men ändå kändes det lugnt och tryggt att ha dem inne i natten när det blåste så.

Det är nämligen en hel jäkla elstolpe som blåst ner så vi får väl jaga elbolaget för att få ett svar på när det ska funka igen...

Ha en bra dag därute iallafall...

Svar till prinsen...

På mitt inlägg igår angående min 5-årsplan fick jag återigen en intressant kommentar från förmodligen samma människa som hade kreativa åsikter i ett tidigare inlägg.

Jag väljer att svara här då mitt svar i kommentarerna blev alldeles för långt, hoppas du inte tar illa upp ;)
Här är kommentaren :)

Anonym sa...

Prins Daniel här igen :-) Med tanke på hur lättstött du var sist får jag inleda med att jag på intet sätt hopparpå dig utan tycker ämnet är intressant och viktigt. Jag håller med dig i att man inte ska pressa sina hästar så hårt att de går sönder i unga år, med nedbrytet psyke dessutom. Men kan man verkligen ta fram en häst som kommer att tillhöra det absoluta toppskiktet utan att förstöra den? Missförstår mig rätt, men en målare som anses som bland de bästa har med 100% säkerhet yrkesskador och förslitningar. En höjdhoppare på VM nivå har troligtvis mer skador än en småfet soffliggare och en musiker på den nivån är utan tvekan ganska trasig både invärtes och utvärtes. Min poäng är att vi så gärna vill att vår häst ska leva tills den är 35 år, kärnfrisk in i graven och samtidigt kräva att den ska prestera bland de bästa i landet. Toppen på presationskurvan ska dessutom ligga mellan 10-20 års ålder. Är det möjligt? Att man ska sluta ett träningspass positivt är nog alla överens om, men att sluta så fort hästen gör något bra, är det rätt? Om Zlatan gått av planen varje gång han fått till en bra träff på bollen hade han lön varit något mindre idag. Hur känd hade Mozart blivit om han slutat varje gång han fick till en bra tonföljd? Eller tänk om Stenmark slutat åka varje gång han passerat en port perfekt. Tagit av sig skidorna mitt i backen och gått ner? Är det bra att alltid sluta efter första tecken på framgång med hästen och sen som en kul överraskning på tävlingsbanan helt plötsligt kräva allt? /Prinsen

Hej igen Prinsen.
Vill bara säga att lättstött är jag inte alls, tycker det var intressant att se om dina teorier utifrån en bild stämde eller inte. Har många gånger skrattat gott åt just dina kommentarer, det som fick mig att reagera var just din ovilja att delge vem du faktiskt är och det tycker jag fortfarande är ganska fegt... Men, men alla väljer ju själva. Och jag tycker dina frågor och kommentarer är både intressanta och tänkvärda ;)

Jag håller med dig om att viss press måste man sätta på hästarna för att nå resultat men frågan är hur man gör det. Att ta igenom en sak betyder förmodligen inte samma för mig som för dig... Jag kommer ifrån den klassiska skolan där hästen anses vara unghäst till det år den fyller 8... I western går hästarna Futurity som treåringar och räknas som vuxna som 6-åringar, i min värld gör dessa fem eller för den delen två åren i hästens mentala och fysiska utveckling skillnad mellan att pressa för hårt eller bygga upp en elitatlet.
I min värld innebär ett pass uppvärming, arbete, avvärmning och avskrittning, där uppvärmningen består av lösgörande arbete, både till höger och vänster, öppnor, slutor, ryggningar i cirkel, både till höger och vänster, i skritt, trav och senare i galopp. Inte förrän hästen gör detta löst och ledigt går jag över till att finputsa det jag tänkt, stop, spin, byten, samling, tempoväxlingar eller vad det nu är jag tänkt för dagen. När hästen, i detta fall Ruby, gör detta jag ber om med arbetsglädje och kraft så avvärmer jag, detta innebär mer trav i låg form, lite öppnor och andra lösgörande arbete och sen avskrittning.
I vissa fall där jag vet att hon har det tufft, där jag tangerar hennes utbildningsnivå eller där hon bjuder på en rörelse som är bättre än det hon normalt gör så stannar jag, kliver av och skrittar av henne för hand.

De bästa hästarna i dressyr är uppmot 12, 15 år gamla och det är först då de kan utföra de högre skolorna med styrka och finess. Varför ska det vara annorlunda inom western? Givetvis skall man inte alltid sluta så fort hästen gjort något bra men om den utför momenten man hade på sin träningsplan den dagen bättre än man förväntat sig så tycker jag att man kan ge hästen den belöningen att faktiskt kliva av. Ja, jag tror faktiskt att med sund inställning och långsiktigt tänkande så kommer hästens storhetsperiod vara just här mellan 10-20 år. Då har den under åren byggt självförtroende och erfarenhet som tillsammans med talang och för mig är det först nu som den verkliga utmaningen börjar. Då tror jag att det färre gånger kommer skyllas på att kossorna var dumma eller för hårda eller tuffa, kvalitén på tävlingarna kommer höjas skyhögt och vi newbies inom detta får ha något mer att sträva emot.
Återigen, när jag började med western tänkte jag att en 9-åring vore lagom att köpa, en häst som gått igenom unghästperioden och har lite erfarenhet, där knapparna sitter och jag kan lära mig av... Men det finns ju inte några hela hästar???
Får man sen äran att ha sin häst tills den är över 20 år är det bara att tacka för den ynnesten, tyvärr händer det alltför sällan...

När jag läser igenom mitt eget inlägg ser jag ju att jag rör mig i unghästbubblan och att mina tankar ofta rör sig i inlärningsstadiet och utbildningsstadiet men återigen är det hela tiden en fin balansgång mellan att släppa för tidigt eller pressa för hårt. Även en rutinerad häst kan må gott av att inte alltid behöva traggla i 60 mintuter oavsett om den gjort rätt eller inte.

Om man ska få fram en tävlingshäst kan man mycket riktigt inte frångå skador och förslitningar men jag undrar hur många i hästsverige som faktiskt seriöst jobbar förebyggande med detta? Inom travet och galoppen är det rutin att låta en  veterinär kolla igenom hästen med jämna mellanrum. De flesta, hoppas jag och tror, elitryttare gör detta oxå inom klassiska ridningen men inom western verkar det tyvärr inte vara så vanligt. I vårt lilla stall med hobbyryttare har vi en veterinär ute typ varannan månad men oftast en gång i månade eller mer. Inte för att vi har så sjuka hästar utan just för att jobba förebyggande, jag kollade igenom Ruby en månad och två veckor innan SM till exempel bara för att garantera att hon fysiskt inte hade något mot sig.
Men många gånger hör jag hur just detta förebyggande får stryka på foten för ekonomins skull. I min värld tror jag att i längden kommer detta bli billigare än att få en sjuk/skadad häst. Tro mig, jag vet att man inte kan skydda hästarna från allt, har du Prinsen, följt min blogg vet du nog vad jag gått igenom med Ruby och hur nära det faktiskt var att hon inte kunde tävla alls iår... Det är väl just detta året som fått mig att reflektera över hur lätt det är att forcera och att vara så hungrig på framgång och tävlande att man faktisk glömmer bort att de bara är bebisar som 3-4 åringar...
Jag hade högtflygande planer om hur långt jag skulle nått med Ruby i år vilka tävlingar hon skulle ha med sig inför nästa år och vilka knappar som skulle sitta.

Jag har helt enkelt fått riva planen och skriva om den på nytt, det var i den här processen som jag insåg att jag höll på att bli det jag föraktar, någon som sätter sin egen tävlingsglans framför sin häst...
Hade hon fått vara frisk och kunnat äta kanske mina inlägg sett helt annorlunda ut och jag hade förmodligen suttit och svurit över min placering i den eller den tävlingen.

Jag ska inte låtsas vara tacksam över det skitår jag och Ruban gått igenom men jag vill heller inte vara utan den erfarenhet och den eftertänksamhet det faktiskt gett mig. Att kunna slänga prestationsmanteln åt helskotta och lita på min talang, mina erfarenheter och mitt sätt att tänka häst på :)

Visst kommer hon få "yrkesskador" och törnar i livet men det är min förbannade skyldighet som hästägare och ryttare att se till att de minimeras så mycket som möjligt och det gör jag genom förebyggande vård och underhåll av hennes kropp och själ.

Jag är dock ytterst tacksam att inte jag behöver genomgå en veterinärbesiktning inför varje tävling för då hade vi nog fått åka hem mer gånger än vi fått tävla... hahaha... jag tror banne mig inte jag klarar mig igenom ett böjprov ;)

Så som slutplädering, nej, Zlatan, Stenmark och Mozart hade kanske inte varit de giganter idag om de gett upp när något gått fel men det är ju just det som är min poäng, Mozart nötte skalor, förmodligen till förbannelse men han gick banne mig inte in och hade storkonsert varenda gång han tänkte musik, Stenmark och Zlatan tränar förmodligen mer styrka, kondition, smidighet och annat som förbättrar deras teknik än att störta nerför SuperG backen i högsta fart eller ladda frisparkar mot mål i flera timmar.... Sen tror jag att alla tre tog/tar en stund och njuter av perfektionen i det de just gjort... Men hur ofta tillåter vi våra hästar att göra det?

Sen en tanke till... Dessa tre har valt själva att bli bra på det de gör och det sätt de gör det på... Våra hästar har inte den friheten att själv välja, då får man ju bara hoppas att ryttaren, ägaren, tränaren har den kunskap och finess som krävs för att känna skillnaden mellan för hård press eller att trycka lite till... Tyvärr tycker jag att många "proffs" inte verkar ha känslan för detta utan kör på...

För att nå toppen krävs en gedigen grund och ju högre upp du kommer desto mer grundstyrka, smidighet och basteknik behövs för att kunna utföra den där flashiga spinnen, den där superstoppen eller orka gå upp och facea den där tuffa kossan och cirkla den...

Men det är vad jag tror... nä, det är vad jag är helt och fullt övertygad om :)

Tack för en intressant kommentar Prinsen och jag hoppas någon dag få veta vem du verkligen är bakom pseudonymen... Så vi kan diskutera på lika villkor, som det är nu kan du ju vara vilken skogsmulle eller proffstränare som helst. Inte för att det spelar någon roll men utgången av en fråga och svar kan bli annorlunda när din hästroll som hobbyryttare eller proffs kommer upp till ytan...

Jag kanske kan förstå ditt resonemang bättre om jag vet vilka förutsättningar du sitter med i hästvärlden... men, men du gör ju givetvis som du vill... Det är inte av illvilja jag skriver detta utan för att jag tycker det är alldeles för få i denna värld som faktiskt vågar stå för sina åsikter... Det behövs flera som är villiga att diskutera och tänka om och kring vart vår sport är på väg.  Jag tar inte illa upp, trots att jag låter bitsk ibland, om man har andra åsikter och tankar än mig, för det är det här som utvecklar mig som människa som får mig att rannsaka mina tankar, åsikter och kanske får mig att se nya vägar och sätt som är bättre än mina egna sätt.

Nåja, jag har försökt att ge din kommentar rättvisa med hur jag tänker och tycker på ett ärligt sätt utan att fördömma eller hoppa på dig, hoppas du finner nöje i att läsa det och att du hittar fler tankar att dela med dig av.

Nu är det dags för mig att sova, imorgon väntar stallet, glöggbjudning på Larum och sen vankas det middag i goda vänners sällskap... Ruby, ja hon får nog bara gå i hagen och vara häst :)

Ha en underbar kväll därute, det har jag :)

Att ha en plan mot ett mål...

Hittade ett gammalt opublicerat inlägg som jag plockar upp igen :)
Dessutom skulle jag vilja länka till en annan blogg och en kommentar på ett inlägg som verkligen stämmer med min egen filosofi...

Min 5-årsplan

Det låter ibland uppstyltat och överambitiöst att ha en femårs plan... men jag tror att för att komma vidare så behöver man ställa höga mål som triggar den dagliga träningen och hanteringen.
Dessutom är det skönt att luta sig mot den när det blir bakslag ;) Då är det lättare att se det som ett steg på vägen istället för ett misslyckat resultat... De saker som behöver fixas kommer upp till ytan och kan justeras i tid :)

En av de sakerna som jag egentligen redan insett men fått bekräftat är att Ruby och jag kommer behöva massor med miljöträning i tävlingsliknade situationer och miljöer. Hon är ju en liten Turbohäst och tycker att det bästa man kan göra är att springa fort ;) Sen spelar det inte så stor roll på vilket sätt, bara det går fort... hehehe... Hon är ju dessutom ganska uppmärksam och försöker ha koll på ALLT.

Om jag jämför henne nu mot för ett år sen har hon ändå lugnat ner sig oerhört mycket. Hon är aldrig dum eller försöker krångla när man är iväg men hon blir lite skvättig.
Nu på Axvall när hon för första gången tittade in i ridhuset så trodde jag nästan hon skulle göra en 180 graders sväng och springa iväg :) Deeeet var läskigt med alla hästar, folk, ljud och grejjor som var därinne.  Öronen håller på att gå av framåt när hon försöker ta in alla intryck ;) Sööötnosen.

Detta var mitt gamla inlägg och idag har jag återigen reflekterat över 5årsplanen...

Här vill jag nu delge ett inlägg från en av mina vänners blogg, hela familjen Holmqvist driver Ekelunds ridskola och stuteri och utbildar både ryttare och hästar på hög nivå... De tävlar högt upp i både hoppning och dressyr och jag har mycket att tacka Ann för i min egen ridning, shiiit vad mycket grunddressyr jag har ridit tack vare henne :) Jag önskar att jag bott närmare för att kunnat rida för och ihop med dessa kanonduktiga ryttare... Meeeen, jag får helt enkelt lasta pärlan och sticka upp en runda om tid ges ;)

Inlägget heter: Fortbildning IGEN! Nyttigt och det jag vill trycka på är kommentaren från Ingunn :) Hur hon verkligen sätter huvudet på spiken när det gäller att träna häst... På hög nivå, hur viktigt grunderna är hela vägen fram till Grand Prix... oavsett inriktning ;)
Detta är en av de bloggar jag följer och läser istortsett varje dag... För att påminnas och hitta godbitarna ur den disciplin som enligt mig är en av de absolut svåraste... Dressyren...
Vi snackar om att Reining är så svårt men ska man vara krass består det av fyra moment, galopp, stopp, spinn och rygga... Kolla in ett Lätt:B program för att jämföra...hehehehe...

Och just när det är motigt att gå ut och rida för vädret är kass så är hela tiden ett kort pass med läsgörande och stärkande övningar så viktiga i det stora hela... Nu här i vinter så ligger inte mina pass på ridbanan på mer än ca 40 min... max inklusive uppvärmning och nedvärmning... Så effektiv ridning där jag kräver lite mer av henne är ca 5-10 minuter... Då kan jag be om ett stopp, en spinn, en galoppfattning, en ökning, ett byte... några gånger och sätta mer press på henne...

Men det handlar hela tiden om kvalité, så många gånger har jag fått avbryta ett pass för att hon helt enkelt gör rätt på första försöket :) Jag vill ju hela tiden att hon ska få sluta med en god upplevelse och då finns det ingen anledning att fortsätta just detta pass med att begära mer. Å andra sidan har jag oxå ibland fått sitta och ridit till jag själv får kramp bara för att hon inte velat ge efter för hjälpen eller att hon inte velat ge efter i någon sida... oftast vänstersidan, dessa gånger har jag inte ens kommit fram till att jobba henne utan hela passet är bara en uppvärmning... Men jag vet att nästa gång kommer vi fortare förbi detta jobbigare och att det var värt att ta diskussionen där och då ;)

Någon gång i våras fick jag för mig att gå genom grinden på väg in på banan.... Hahahahaha!!! Såååå korkat...
Någon vecka innan dess hade jag ridit runt Vambåsa naturreservat och där finns det en grind man måste passera och förmodligen ledde den lite ström från elstaketet runt reservatet... Det går sådana där huggtandskossor där... Highland Cattle... och hon fick sig nog en kyss under fötterna när hon passerade. Jag funderade inte så mycket på det just då utan hon är ju lite hoppig så jag ryckte på axlarna och tänkte, ja, ja...

Men... Det blev en diskussion angående om grindar åt små lockiga hästar eller inte i ca 20 minuter.. och både jag och Ruby var helt genomsvettiga när vi väl var igenom... Hon bara SKULLE INTE ens gå fram till grinden och väl där så hade hon en Piaff som självaste Totillas hade varit avundsjuk på :) Vi testade på små levader och galoppiruetter och andra rörelser ur den högre skolan... Allt medans jag lungt försökte henne att tänka framåt och att bortse från att hon förmodligen, enligt henne själv, skulle få elektriska stötar av grinden. Grusplanen framför grinden var helt ren från ogräs och annat som gärna tränger sig upp, den är fortfarande förhållandevis ren :) Jag tror hon förintade det mesta av små växtrötter med sina steppande hovar...

Hur som helst så är min envishet till stor hjälp här och min erfarenhet om hästens inlärningsbeteende. En häst är ju sk first time learner, alltså de lär sig första gången de utsätts för någonting, visst det finns en del undantag och ibland undrar man varför de gör om saker och ting men principen och deras genetiska arv är iallafall detta.
Varför? Jo, hästen är ju ett bytesdjur och om den inte reagerar på faror så blir den Lunch... Alltså, oftast får de inte en andra chans i det vilda...
Givetvis kopplade hon snabbt ihop GRIND+Elstöt = BIG NO NO!!! Vilket jag ju är glad över att hon reagerar på elstötar, blir så mycket enklare med hagarna då ;)
Problemet var ju bara att jag inte kopplade ihop denna ekvation.

Denna gång var det bara att bita i det sura äpplet och förklara för henne att hon inte skulle vare sig dö eller få elstötar av grinden... Tack vare att jag ändå har lyckats få ett ganska stort förtroende kapital av henne lyckades jag, med en hel del tålamodsprövande lirkande och trixande, att få henne genom grinden och till slut även att gå avslappnad igenom densamma :) Idag är grindar inget problem och hon blir nästan lite irriterad på mig om jag försöker lägga mig i, för hon vet minsann nu hur man gör och jag ska bara se till att öppna upp grinden tillräckligt snabbt så hon kan göra sin grej...

Tänk om jag inte hade haft min femårsplan i detta läget och faktiskt kunnat se denna händelse som ett litet steg på vägen? Eller om jag istället forcerat fram en quickfix och därigenom befäst att grindar ÄR förknippat med otäcka upplevelser och negativa känslor...

Det är detta jag tror många gånger händer när hästar tränas... att vi inte har tid eller råd med en långsiktig plan utan alla resultat ska komma på en gång... och då kan man ju ifrågasätta hur saker och ting blir befästa i hästens minne... i vilket fack... det med glädje eller det med olust?

Jag vet att jag ältar detta till förbannelse men jag är så övertygad om att detta är "rätt" väg att gå, om man vill ha en häst som håller i många år... Precis som med idrottare och alla saker som ska utföras på en hög nivå... målare, artister, skådespelare eller andra mästare på just sin sak... Det tar tid att komma till perfektion och det måste få ta det...

Sen till detta krävs ett ganska stort mått av talang för att verkligen nå den högsta nivån men  jag är övertygad om att en mediokert talangfull häst kommer nå längre med rätt utbildning och rätt inställning än en supertalangfull häst som pressats för hårt... Detta går ju oxå att se inom te x idrottsvärlden, många unga talangfulla idrottare som pressats över sin gräns och därmed inte hållit när de ska prestera som vuxna... Inom musikbranschen... jag vill här ta Mozart som exempel, en genialisk mästare som utförde storverk på storverk men dog utfattig 35 år gammal, utlämnad i en allmän grav... Fasen han var ett år yngre än mig när han dog och jag känner att jag bara är i början av mitt liv och att jag aldrig skulle vilja vara utan min livserfarenhet nu...

Sen finns det andra talanger som klarat pressen och går sin egen väg... Zlatan och Stenmark är väl två bra exempel på detta ;) Många gånger har de fått skit just för att de skiter i vad som förväntas av dem och att de gör som de vill... i mina ögon är detta kanske till och med mer imponerande än de storverk deras talang tillåter dem utföra...