Packa, tvätta, fixa eller hur många skjortor behöver man...

Idag är det stora packningsdagen och dessutom har jag en del täcken och skydd som ska tvättas... Tittar man ut så är ju vädret sådär och att få med sig rätt täcken blir lite av en vetenskap... hahaha... speciellt jag som har en porslinshäst :)

I dagsläget rider jag tre klasser med start av reiningen imorgon kväll...

I natt har jag ridit mönstret i huvudet många gånger så jag är ganska trött idag :)

Det ska bli superskoj att åka till Chappen och träffa alla vännerna igen i flera dagar. Dessutom får jag med mig Mia oxå ;) Tjohooooo!!!

Sen är det spännande att se hur Ruby kommer fixa hela miljön däruppe, det verkar ju som om hon blir lugnare och lugnare ju mer som händer omkring henne ;)

De sista dagarna har hon varit grymt fin i ridningen så det är skoj att åka iväg nu.

Men nu är det dags att sätta fart här hemma och packa mina saker, i eftermiddag ska jag till stallet och packa Rubans saker och imorgon sticker vi tidigt :)

Ha en underbar dag därute, det ska jag

Ps... Det blir nog 7 skjortor som får följa med... jag har lite svårt att välja vilka jag ska rida i ;)

Förberedelser...

Vi ska i eftermiddag åka ut till Aspö för att fira med goda vänner.

Men jag känner mer och mer att jag inte bryr mig om de svenska helgerna och traditionerna, typ påsk, jul, midsommar och så vidare... I vår familj gör vi ju saker när vi vill och då vilken tid på året vi vill, mest blir firandet för Olivias skull för att hon ska få med sig några traditioner ;)

Kanske hade man blivit mer "svensk" om man bott utomlands... Hur som helst ska det bli trevligt att träffa gamla vänner igen och det kommer bli en lugn midsommar.

I förrgår höll jag på att sätta hjärtat i halsgropen, jag red ett underbart pass i stora gruspaddocken och det var några små hinder uppsatta... Detta kan jag ju inte motstå så jag satt och red lite linjer med Ruban. Bom sex galoppsprång ett litet kryss, bom två språn, bom, två språn och kryss... Sen vände jag på linjerna och red tvärtom. Hon tycker det är skoj att skutta lite och det var inte högre än 30-40 cm så då funkar det med westernsadel ;) Annars tycker jag ju att den slår mig i baken i landningarna...

Vi finslipade på byten oxå och det är himla effektivt att ha en bom att byta över. Jag kommer alltid vara en crossover och plocka russinen ur kakan... Varför ska jag hålla på att bråka och göra det svårare för henne att förstå om det finns en lättare väg?

Hon var helt underbar och att bara kunna sitta på långa tyglar och ha henne mellan skänklarna styra mot hindret och bara rulla på är fantastiskt :) Någon gång i framtiden ska jag nog fixa en hoppsadel och lite mer seriöst hoppa henne, hon tycker det är skoj...  och jag med för den delen.

Vackra Ruby!!!

Efter passet travade jag av och sen skrittade jag upp mot stallet, i backen kände jag något konstigt i rörelsen... hon är inte fräsch!!!
Hoppade av och ledde henne några steg men såg inget... trav några steg men inget då heller... in i stallet, slet av sadeln, kollade alla hovar och ut igen med en stallkompis...
Ingenting i skritt... men tvärhalt i trav på vänster fram... WTF!!!
Upp med hoven igen och hittar ingenting... tills jag ser att det krypit in en sten på insidan av trakten mellan skon och hoven... Bort med den och kolla igen... lite kvar... upp med hoven igen och där sitter ytterligare en liiiten sketen sten. Petar bort den och kolla igen... INTE HALT... Puuuuuh!!!

Behöver jag säga att mitt hjärta gick i 450??? På vägen upp från paddocken så steppade hon till i backen och förmodligen lyckades trampa till på skon och få in stenarna där... Jag är så himla glad över att jag ibland är på gränsen till hypokondriker för hon gick med stenarna i ca 40 meter... och att hon är så känslig så hon säger ifrån direkt... Hade jag lett henne kanske jag inte hade märkt ojämnheten... och då hade hon förmodligen blivit halt på riktigt... Jag fattar inte att hon lyckas trampa på sig själv som hon gör, en talang som jag inte tycker hon borde ha ;)

Sluta pussas... Någon kan ju se oss...

Igår så kom Micke och skodde henne och vi kollade sulan där stenarna suttit men det syns ingenting och nu är hon nyskodd med skor deluxe :) Micke smider om hennes bakskor så hon får lite bredare tå men hon har fortfarande kvar greppet av en vanlig sko... Jag vill ju inte sätta på plates, tror inte det är någon bra idé, kommer lixom inte överens med idén med plates alls :)

Idag är planen att jobba igenom henne mer och få en mjuk och lösgjord häst... som alltid :P


På tisdag morgon åker jag upp till Chappen och på kvällen är det Reiningdags...

Men först, frukost och fira midsommar...

Ha en underbar Midsommar där ute, det ska jag!!!

Fina Ruban...

Här är några bilder från Trailen i lördags och jag ser ju hur fantastiskt fin hon är :) Hon har musklat på sig och ser numera ut som en Quarter ska göra.

Fokus på bommarna, hon är så jämn och tar ut sitt steg.

Ordentliga bakbenslyft, ingen risk för islag ;)

I en ryggning, satan i gatan vad hon kortar upp sig och sänker rumpan... I löööv!!!

In i boxen och vända... Gick som en dans :)

Det bästa med henne är hennes inställning... Att alltid göra allt till 110%. Visst hon blir skitsur om jag gör fel eller slarvar men i nästa sekund ställer hon upp igen och fortsätter aldrig att vara sur...

Återigen Tack Per och Johanna för att jag fått förmånen att förvalta denna fantastiska häst :)

På väg tillbaka...

Puh... Det händer galet mycket helt osannolika saker i mitt liv just nu...

En del roliga saker och en del mindre roliga men det är väl det som är livet... Ups and downs ;)

Hur som helst, jag är inne på min sista jobbarvecka innan jag blir arbetslös och detta är något som jag tycker är sjukt jobbigt men förhoppningsvis så kommer allt att lösa sig på något sätt.

Min fantastiska lilla ponny går från klarhet till klarhet och i helgen var vi och tävlade igen. En trail och två reiningar...

Trailen är ju en gren som jag inte tränar alls utan bara tävlar i och därför kommer vi aldrig att bli riktigt bra i det :) Men några saker tränar vi på som ger fördelar i just Trailen... tex cavalettin, hon är ju superduktig på att ta sig över bommar... I alla möjliga olika konstiga mönster... Grinden är ytterligare en sak som vi till vardags tränar på då jag är för lat för att sitta av och öppna och stänga sådana :) Rygga gör vi ju oxå dagligen i den vanliga ridningen och här börjar hon få in en bra teknik men hon tycker det är ganska jobbigt...

Rubys och min första repgrind :) Gick ju strålande... Sååå Ariat är vi oxå...

I första reiningen vågade jag inte spänna bågen riktigt men hon gick väldigt bra, lyssnade tillbaka och framåt. Visst det finns massor kvar att fila på men nu har jag en häst som ändå lyssnar och försöker göra rätt och det betyder allt :)

I andra reiningen som var en freestyle reining så tänkte jag, skit sak samma, nu jäklar kör vi :) Fördelen var att jag hade ett hyffsat fastställt mönster och idé om hur jag ville göra men med bra marginal att skola om jag kände att hon gick iväg för mig... Men ponnyn var helt underbar!!!

Till Top Gun Anthem iklädd M90 och basker, lånade av Mia, red vi med det gula bandet en tribut till alla soldater som gör utlandsmissioner :)
Det var så jäkla häftigt att bara kunna mata på Ruban framåt och veta att hon har sååååå mycket mer kvar att ge ändå... frågan är bara om jag vågar köra så fort ;)

Full Throttle ahead... Top Gun style :)

Jag kan ärligt säga att hon inte är till salu för alla pengar i världen just nu och att hon kommer bli ännu dyrare allt eftersom hon börjar landa i sig själv och koppla ihop pusselbitarna :)
Jag bara älskar henne!!!
Resultaten var 2:a i Trailen, 2:a i Reiningen och Vinst i Freestylen... fast även om vi så diskat oss var formbeskedet precis som jag ville ha det, super!!!

Hon är inte bara bäst hon är vacker som en dag oxå... Ruby alltså :)

Det ska bli grymt skoj att få åka iväg nästa vecka och rida några klasser på Chappen... För oss blir det ju mest miljöträning och jag har inga som helst krav på henne utan att hon ska få goda erfarenheter på en stor tävling... men... med tanke på hennes kapacitet så om hon bara fixar alla störningar kan det nog bli bra :)

Så see ya at Chappen :)

I am alive...

Jupp det är sant... :)
Men jag skriver inte så mycket här just nu... Det är för mycket som irrar omkring i min hjärna och omgivning. Ganska patetiskt faktist ;) Men det finns en hel del praktiska omständigheter oxå som spelar in...
Ajje har kommit hem till Sverige och helt ärligt trodde jag inte att jag skulle sakna honom så enormt som jag faktiskt gjort...

Jag anser mig själv som stark, som en person som kan ta svårigheter och vända dem till fördelar i mitt liv och jag gör det många gånger oxå ;)

Men en av mina tryggheter i livet har visat sig vara just... Ajje ;) Han är den mest besvärligaste människa jag träffat men oxå den som jag in i absolutom kunnat lita på... Han tycker egentligen att Ruby gjort sig bäst på grillen men just för att hästar är så viktiga för mig så tolererar han dem som en del av mitt liv... om 30 år kanske han accepterar dem som en del av vårt liv ;)

Ruby blir bara bättre och bättre... Shit hon kommer bli grym :) Återigen om jag förvaltar dettta underverk väl...

Idag tränade vi på inneskänkel och övergångar och jag kan bara säga... I Lööv Ruby :)

En sak jag konstaterat under min bloggvila är att jag måste rannsaka mig själv och ta vara på den kunskap som erbjuds mig :) Fasen... det är det som är så häftigt med ridning... ena stunden är man såååååå bra och nästa stund är man nybörjare igen...

Mer om detta i ett mer strukturerat inlägg :)

I helgen har Ruby gjort kodebut för året och om jag bara kan hålla mitt "läggamigi" i styr och bara störa "quartergenerna" när de går överstyr så kommer detta bli grymt ;)

För första gången i mitt liv lägger jag till "rating" i hästvokubalären"...



Som sagt... I need to do it my way :)

Ha det underbart därute ;)

Göra en U-sväng i livet...

Sista året har varit omtumlande, skrämmande och otroligt påfrestande tycker jag...

Förra året på skolavslutningsdagen hade jag bestämt ett lönesamtal med min chef, hon försökte smita undan det men jag stod på mig och en timme innan skolavslutningen skulle börja gick jag in till henne för att just löneförhandla.
Det blev inte riktigt som jag trodde... Hon började med att säga att hon var så glad över att vi hade bokat detta möte för hon hade dåliga nyheter. Jag som inte fattade någonting började fundera på om någon dött eller om någon var svårt sjuk.
Hon fortsatte med att berätta att de var tvungna att säga upp folk och att, efter mångt och mycket svammel, jag låg i riskzonen för att bli uppsagd...
Jag själv satt i chock... inte för att jag inte tror att jag var på något sätt oersättlig eller att jag aldrig skulle bli uppsagd utan för den otroligt dåliga tajmingen och det osmakliga tillfället och sätt hon valde att ge mig denna information...

Hur som helst så fortsatte soppan med detta och mina dåvarande chefer skyllde hela tiden på att de inte vetat om någonting och att de var så ledsna för detta... Jag säger bara... SKITSNACK...
Dom visste mycket väl om detta och de kunde gjort det på ett snyggt sätt... Dessutom började de krångla med min lön som jag hade rätt till under uppsägningstiden och ja, försökt att bråka så mycket de kunnat och skött det så jävla dåligt rent ut sagt...

Skit sak samma... Jag har under året klarat mig ändå men hela tiden med oron i magen att snart är det slut, snart är jag arbetslös igen... Jobbet som media/engelska lärare jag har nu tar slut den 30/6 iår och då skolan inte kommer ta in några nya elever till hösten, står jag igen inför arbetslöshet...
Sååå jävla jobbigt, jag har sökt jobb under hela året men det är tufft därute, så fruktansvärt tufft och jag är inte van att inte ens få ett meddelande om att tyvärr är tjänsten tillsatt...

Ajje är ju fortfarande i USA och helt ärligt kommer han bli erbjuden ett jobb där. Vi har efter mycket funderande kommit fram till att vi inte kommer flytta dit. Även om det är en dröm att få bo i just USA så är det inte värt all den osäkerheten som detta skulle innebära... Exempelvis, skulle han bli av med jobbet blir vi utslängda ur landet... jag kommer förmodligen inte få arbetsvisum och därmed är jag helt beroende av honom.
I början tyckte jag detta lät som en lyxsituation och jag såg mig själv i rollen som Housewife, efter att ha besökt USA har jag ändrat mig på denna punkt och inser att mitt oberoende här i sverige genom att bl a kunna jobba är väldigt värdefullt och väldigt svårt att ge upp. Dessutom hade detta inneburit att jag förmodligen blivit tvungen att sälja Ruby och jag vill inte under dessa omständigheterna ge upp henne, jag är inte på långa vägar klar med oss och vår karriär ;) Även här hade jag lite planer och många väldigt goda vänner som erbjudit sig att hjälpa till med just henne men till slut hade en flytt till USA förmodligen inneburit en försäljning... Visst det finns massor med hästar där men inte Ruby, jag köpte inte henne för att utbilda och sälja, jag köpte henne för att ha henne kvar...

Det är en sak jag aldrig mer kommer göra för det blir för jobbigt... hehehe... nästa häst kommer jag alltid ha i bakhuvudet att kommer rätt köpare är den till salu :) Jag har egentligen bara haft två hästar som jag inte kunnat tänkt mig sälja, Fernandos och Ruby... Men just när det gäller Ruby så fick jag slåss oerhört länge och hårt för att ens få möjligheten att tänka tanken att köpa henne ;)

En annan sak som jag känt starkare ju längre året gått är att jag vill göra något annat, jag vill inte vara kvar i skolvärlden längre. Inte för att det inte är skoj att undervisa utan för en massa saker runtomkring... Attityd hos en del kollegor som ska kategorisera ens kunskaper och stoppa in dem i fack som utbildning och kompetens... här är poängen på högskolan mer värda än vad man faktiskt gör i klassrummet, om man har ett intresse och därigenom lagt flera tusen timmar på att utbilda sig själv så räknas detta inte ett skit jämfört med de fjantiga högskolepoängen som man bullshittade sig till på högskolan... jo, jag skrev mina bästa uppsatser med ett stort glas vin kl 03.30 på natten innan deadline :) Jag är fantastiskt bra på ordbajseri och många lärare äääälskar mina filosofiska resonemang... hahahaha...
Politiken därute som vill att vi lärare mer och mer ska sköta administrativa luftslott istället för att vara i klassrummet och undervisa... Jan B är i mina ögon en fjant och helt oduglig i sin roll som utbildningsminister... Undrar hur många pedagogiska poäng han har eller hur många timmar han har spenderat i ett klassrum???

Kanske är det därför jag har haft så svårt att välja ett ytterligare ämne, ta mina sista poäng och få ut min examen... Jag inser att det inte kommer ge mig ett skit, och när jag inte kommer få ut något av det så intresserar det inte mig längre. Jag är en starter och har ungefär 1000 000 ideér som flyger genom skallen per minut men det är svårt att hålla kvar intresset en längre period...

Det är bara en enda sak som håller mig i ett järngrepp och som jag aldrig kommer släppa, hästarna och ridningen :)
Ju mer jag lär mig desto mer inser jag att jag inte kan och jag hungrar ständigt efter mer...

Så nu återstår bara att lista ut vad jag vill bli när jag blir stor :)
Som det ser ut nu söker jag jobb... i massor... jag har sökt in på ett gäng utbildningar som, om jag kommer in på någon av dem nog kommer förvåna en del ;) Avslöjar mer om dem när jag vet hur det ser ut...
Egentligen är jag inte supersugen på att börja plugga igen men samtidigt har jag valt efter mitt hjärta den här gången och kanske blir det skoj då :)

Dock har utbildningarna inget att göra med hästar... hehehehe... jag vet att jag inte vill jobba med dem på det sättet, de är min energikälla och jag tog det beslutet för ca 10 år sen att inte ha hästar som yrke och det håller jag fast vid...

Häromdagen träffade jag på två unga ryttare i paddocken och jag berättade lite hur man tänker i western... och det är så jag vill ha det, ge goda råd när jag känner att jag vill och att de som tar emot lyssnar. Jag kommer aldrig utnämna mig själv som tränare utan hänvisa till de som arbetar med detta... jag kommer enbart se mig som en ambassadör för westernridningen, gott hästmannaskap och sportsmanship :)

Som jag skrev för ett tag sen... Jag står i ett par startblock, snart smäller skottet... vart ska jag springa, hur långt och hur snabbt?

Ha en underbar dag därute...det ska jag i solskenet :)
Dessutom har ju lilla prinsessan Estelle döpts idag... Grattis Sverige till en ny kronprinsessa och mer girlpower till folket :)

Min största konkurrent...

Jag har fått massor input den sista veckan och jag har funderat mycket över min plan, träning, satsning och hur vilken nivå jag ska lägga mig på...

Anledningen till detta är många kloka och för den delen okloka tankar bland goda vänner ;) Tack alla ni som stått ut och bidragit med era åsikter det har varit nyttigt att se saker och ting från olika perspektiv.

Jag måste erkänna att hoppningen var så mycket enklare på ett sätt... När man var stabil på 1.10 så satsade man på 1.20 osv... här i western är gränserna mer gråzoner och ena veckan kan en sak funka för att nästa vecka gå tillbaka tre steg :)

T ex spin... För fyra veckor sen var Ruby centrerad runt sitt pivåben men ingen fart. I tisdags tryckte jag på henne för typ första gången och hon fick fart... tyvärr innebär det oxå att hon istället för att vara centrerad nu slirar runt med bakdelen... vem har gjort fel? Jo, jag... men ändå inte, det var läge att öka farten lite och hon är redo för det men nu behöver hon sätta ihop de pusselbitarna... centrering och fart.
 Hon måste oxå lära sig att växla mellan dessa lägen, sakta centrerat och med mer fart...

Vad är det då som får henne till det eller inte får henne till det?
En enda sak... Jag som ryttare...

Jag har under veckan fått höra från flera håll att är man för snäll mot hästarna så kommer man ingenstans... och det gör mig förbannad samtidigt som det ligger en viss sanning i det...

Att vara taskig är en quickfix och inget kommer någonsin få mig att tvivla på detta... Det är sjukt frustrerande att se en del mycket yngre hästar som har kommit mycket längre än Ruban och jag men frågan är om de är lika fina om fem, tio år?
Jag hoppas det...
Ibland så sitter jag där och tvivlar på mig själv och det sätt jag vill utbilda henne... ibland kan jag nästan gråta när hon för 1000:e gången kör upp huvudet innan galoppen... Vad fan gör jag för fel? Tänker jag och tanken att ta de värsta jäkla drawreinsen och dra ner huvudet far genom huvudet... men har jag någonsin hämtat dem och gjort slag i saken? Nope, varför? Jag vet innerst inne att detta inte hjälper i längden utan att det enda rätta är att lära rätt och rida igenom detta men faaaaasen vad sjukt svårt det är ibland...

Dock har jag återigen insett att jag måste höja min lägsta nivå och faktiskt våga be om mer kvalité... Jag vet att även om jag blir "tuffare" i min ridning kommer jag aldrig bli elak mot Ruby... Jag kan inte det ;) Men helt klart är att hon nu börjar få sina grunder väl på plats och det är dags att snäppa upp ridningen en hel del... Jag vill inte harva runt på samma nivå hela tiden ;)

I helgen tävlade jag mot en del duktiga ekipage och framförallt tävlade jag mot Anneli och Lucky... Det är då jag taggar upp och rider bra, när jag vet att jag måste prestera bättre än jag egentligen kan... hehehehe... även om jag igår hade planen att få minus för undertempo och mycket riktigt fick det oxå så rider jag väl och noggrant med motstånd :) Ibland måste man misslyckas för att lyckas på riktigt ;)

I torsdags och i lördags var jag ute i Tromtesunda och red med Anneli och shit vad nyttigt det var och vad jag höjde mig och Rubans lägstanivå...

Så jag har insett att min absolut största konkurrent, alla kategorier är: Jag själv :)
Jag kommer aldrig rida bättre än jag själv väljer att göra, aldrig utvecklas mer än jag pressar mig själv, aldrig komma högre upp än jag tänker att jag kan...

Sen att ha någon som man kan jaga eller som man vet jagar en själv, ja det är ju lite av turbobränsle för ens egna prestationer.

Nä nu är det dags för jobb igen :) Ha en underbar dag därute :)

Såg precis på Facebook att Colonel och Truly fått en hingstunge inatt... Grattis till Fam Larsson, kan tänkas att han blir en riktig fining :)

Andra tävlingen i år...

Så var det dags igen. Tre veckors vila för ponnyn och en veckas ridning... kanske låter det som en ganska hafsig förberedelse för tävling och delvis håller jag med ;) Men två bonusveckor i USA kan ju ha den effekten...

Hur som helst så har vilan gjort henne gott tycker jag, det är många saker som fallit på plats och några saker som vi kommer få backa på ;)

Planen med dagens tävling var att rida två Trailklasser, en pleasure och två reiningar. Det är mycket jag vet men hon behöver koppla på alla små molekyler i hjärnan och inte bara gå reiningen då hon laddar lite väl mycket ;)

Tyvärr var det väldigt få startande så B-reiningen utgick, eller jag och Anneli som var de enda startande tyckte det var otroligt onödigt att släpa hit en veterinär för två tävlande i klassen ;)  Men Maggan B var snäll så vi fick rida mönstret utom tävlan men med hennes feedback :) Precis det jag och Ruban behöver... Sen var det samma sak i B-trailen bara jag och Anneli så vi tyckte det var onödigt att funktionärerna skulle bygga en bana enkom för våran skull...  Även B- Pleasuren blev tokig och det var tillslut bara jag som skulle rida, jag valde då att gå in i C-Pleasuren för att vi skulle bli några fler ekipage...

Tycker det är lite trist att det inte blev bättre uppslutning då vi ju är samma folk som tävlar mot varandra men det är lite nya mönster och banor på dessa nivåerna... Håller man sig på samma nivå jämt så kommer man aldrig vidare och som vanligt vad är det värsta som kan hända? Att rida fel? Diska sig eller misslyckas? Det är det som klubbtävlingarna är till för... att här få chansen att i goda vänners sällskap få prova sina vingar... inte på en större tävling där klasserna kostar minst det dubbla och massor med andra "experter" kollar på en :)
Nåja, det är ju upp till var och en men detta är så som jag ser det, på hemmaklubben kan man i lugn och ro testa på ;) Och sen ska jag erkänna att jag är mer än lovligt trött på mönster nr 12 och 13 ;)

Men tillbaka till den lockiga ponnyn ;) Då jag flyttade till C-Pleasuren fick jag lite brådis och ta av alla skydden... Hade tänkt börja med en reining... och sen rida fram lite... In på banan och jag bara kände hur hon laddade och väntade på galoppen.. Tokhäst... I bedömnings protokollet står det att jag höll hårt... hahahaha... det kan man säga... Hon laddade som om det vore upplopp på Jägersro och jag fick inte tillbaka henne något alls, funderar faktiskt på om hon blir mer stressad av att bara ridas runt i just  Pleasuren... Det är ju inte direkt något nöje att rida henne där heller ;) Vi lixom hamnar på innerspår och kör om typ alla... Ruby anser till 110% att Pleasure ÄR en tidsgren ;) Sen sitter jag och bråkar om att lufsa fram...

Vårt spektakel gav en 3:e plats av fyra startande tack vare att en häst fick ett avbrott i galoppen... Annars är jag helt övertygad om att vi hade sista platsen i ett starkt grepp :) Nåja, min tanke var att hon skulle få komma in på banan och se sig omkring men nästa gång ska jag nog skippa detta...

Sen var det dags för Reining och snabbt på med skydden. Jag fick till en nästan optimal framridning i mina ögon sett och hon kändes fin... Min plan var att rida samlat och lugnt, känna att jag hade henne mellan hand och skänkel och att hon svarade tillbaka... Förra gången gick hon ju iväg från mig och ville inte alls lyssna... En annan sak som jag måste öva på är att rida in... Hon börjar ladda så fort hon kommer in på banan och skritten eller traven blir minst sagt studsig... Även om den inte bedöms så ger den ju intrycket av att hon är spänd... Som vanligt är det dessa små detaljer som gör en enorm skillnad...
Det var mönster nr 11 och nu sken en sak väldigt tydligt igenom... Vi är inte klara med spinnen ;) Hon har ju i veckan börjat ta i och få upp fart men istället så slirar hon runt med bakdelen och trampar runt istället för att plantera sitt pivåben... Alltså 3 steg framåt och 2 tillbaka... Dock ska jag ge henne cred för att hon startade spinnen lätt och villigt :) Sen var det galoppvolter och som sagt jag sket i att rida de stora volterna snabbt utan ville ha henne samlad och fokuserad på mig.
Bytena fungerade över förväntan, i förrgår satt jag mest på skoj och bytte lite hit och dit och de satt bättre än jag väntat :) Skoj. Rundownsen funkade och även här lät jag henne gå kort och kontrollerat... Stoppen blev riktigt bra och även så hyffsade rollbacks... Ryggningen sådär, hon kunde ha svarat kvickare och med mer aktion... Men, men med tanke på att jag trodde jag skulle diska mig så är jag nöjd över att fått fullfölja ett helt mönster med några saker som jag trodde, Spinn som behöver mer och några saker som funkade bättre än jag trott. Men jag uppnådde det jag hade som mål, att ha henne under kontroll och inte låta henne försvinna iväg för mig och jag red bra ;)

Tre startande i klassen och Sofie fick bryta för att skola sin häst och Anneli... ja, hon måste lära sig räkna ;) Hade hon spunnit rätt antal varv så hade hon vunnit för fy satan vad hon och Lucky går nu... Men som sagt en lyckades rida rätt mönster och det var jag :) så jag vann över dem :) Hehehehehe.... Kommer nog inte hända särskilt ofta ;)

Sen var det dags för Olivia att tävla och det var bara ut och slita av skydd och även chapsen... Varmt och skönt idag :)
Hon red två Lead-Line klasser alltså där man som vuxen leder hästen med barnet på :)
Den första var en ren Lead-Line klass och hon fick rida Ruby, vi hade på Hackamoren då det ju finns en praktisk ledtygel i mecaten ;) Med i klassen var även Nellie på sin Casper och gissa vad som hände... De kom på delad första plats :)

Från förra tävlingen... har ingen bild...än :)

 Andra Lead-Linen var en Barrelrace och detta är det närmaste Ruby någonsin kommer komma denna gren för annars får jag nog en häst som aldrig mer kommer gå utan att lyfta... hehehe... men även här fick hon en delad första plats med Nellie och Casper...
Så duktiga tjejjorna var :)

Klassen efter var Trail:
Bro, grind, slalom mellan koner i jog, två galoppbommar på böjt spår, rygga mellan två bommar, och sen travbommar... En snabb men teknisk bana.

Bron gick bra och så även grinden, jog mellan koner som på räls och galoppfattningen var klockren... över första bommen och jag hinner tänka gott det här kan hon... slutar rida för en mikrosekund och då händer det som aldrig hänt förut... hon bryter av till trav... Hahahahaha... Jägersroupploppet var tydligen slut där och då :) Shit, tänker jag ger henne skänkel och fattar galopp igen... över bommen men nu fick jag inte tillbaka henne... och vägen till ryggningen blev därefter... skit ;) Nåja hon ryggade riktigt bra och tog travbommarna oxå med flyt... Men i det duktiga sällskapet räcker det inte långt om man får ett avbrott i galoppen... och jag fick en hedrande femte placering av fem möjliga :) Men det är skoj att rida trail och det tycker även Ruby så detta är en av de klasserna som jag faktiskt tänker rida när tillfälle ges :) Kanske skulle öva lite på att släpa saker och ting och kasta mitt rep så kan vi starta i Ranchtrail oxå...hmmmm... får nog fundera på det lite mer :)

Sen var tävlingen egentligen över men snälla Maggan stannade kvar och gav mig och Anneli feedback på mönster nr 2... Jag fick samma kritik och som sagt mer jobb på spinnen och snabbare ut i rollbacken... Undertempo... ja det vet jag om ;) Men annars tyckte hon det såg bra ut... och det är skoj att höra... Jag känner att vi är på rätt väg och som jag sagt innan detta är året av erfarenheter och diskvalifikationer :) Alltså skolning av min underbara lockiga lilla ponny :)

Nu fick jag precis proppen till FunRun den 16 juni och jag har redan siktat in mig på tre klasser :) Tjohoooooo!!!

Det är bara att fortsätta träna och ladda om... Rider jag lika jäkla bra och noga som jag gjort denna vecka... Två pass med Anneli och då jäklar red vi och det tycker jag redan givit resultat :) Ja då är vi en bra bit på väg...

Den här veckan har jag höjt ribban och jag vet att jag har en mycket högre lägstanivå än jag trott... Så nu är det bara att fortsätta framåt ;)

Har inga bilder idag men jag vet att det filmades lite så jag ska försöka få tag på ritterna i veckan och lägga upp dem :)

Ha en underbar kväll därute det ska jag :)

Ofrivillig sovmorgon, spins och tävling...

Fyyyyyy fasen för att försova sig... Igår morse slog Jetlagen till Wham Bam Alabama hos mig...
Vaknade vid ett tiden på natten och låg vaken i flera timmar... sen däckade jag uppenbarligen...

Hade bestämt med Anneli att mötas utanför bilverkstaden då jag behöver lämna in bilen för lite småfix... 07.45... Jag dök inte upp, stackars henne hon blev lite orolig och hade ringt mig 7 gånger innan jag vaknade... Jag hörde inte en enda. När jag väl vaknade tänkte jag att shit vad skönt, klockan har inte ringt än, sen såg jag klockan... 10.15!!! Jag trodde jag såg fel och kollade den andra klockan 10.15!!!
Sen kopplade jag att det var 7 missade samtal på telefonen och att den hade ringt. Känslan av adrenalinpåslaget som uppstår i sådana situationer är inte nådigt...

Jag studsade upp och ringde Anneli, som lät rätt lättad över att jag äntligen hörde av mig, hon var nog nästan på väg och ringa akuten ;) Sen gick nästa samtal till jobbet där kidsen undrat var jag var men inte sagt till någon av mina kollegor, jag jobbar på två ställen så jag kommer och går lite oregelbundet på dessa platser och därför reagerar ingen nämnvärt på att jag inte dyker upp... Min kollega fick gå ner och säga att jag var på väg... Tredje samtalet till verkstaden och be om ursäkt för att jag inte dykt upp och fjärde till Olivias skola för att förklara att hon var på väg... Puuuust, jag hatar att försova mig för hela dagen blir upp och ner...

Jag var på jobbet vid 11 och kunde ha min eftermiddagslektion iallafall...

Efter jobbet åkte jag till stallet och satt upp på fantastiska Ruban ;) Hon har vilat i tre veckor, mer eller mindre, men det är lixom bara att sitta upp och fortsätta där man var sist, visst hon tutade lite mer än vanligt när jag skrittade till ridhuset för att kolla om det var ledigt och visst hon började jogga så fort hon kom in på banan men det var bara att låta henne gå :) Hon joggade på och när hon frustat några gånger var det dags att börja jobba, tanken var att jogga igång henne och kolla av några knappar. Jag red på stora utebanan där underlaget är stenmjöl och ganska strävt så stopp var inte med på listan, utan bara en check av bromsen ;)

Jag bad om ett par spins men hon var lite ofokuserad... det var ett gäng kajor på banan och hon ville nog jaga en och annan fågel ;) Nä, nu jäklar, tänkte jag, nu spinner vi... och satan i gatan, jag tryckte till och hon började snurra som bara den :) Lilla, underbara, fantastiska häst... Återigen fick jag bekräftat att när rörelsen är rätt blir den mjuk. Hon växte under mig, höjde ryggen och formade sig efter rörelsen och pinnade på... Såååå jäkla häftigt!!! Och vilken fart hon fick och så lätt det känns när hon och jag gör rätt.

Jag gjorde några åt varje håll och bad om samma kvalité varenda gång och gav mig inte förrän hon bjöd till riktigt ordentligt... Och banne mig... om en månad så sitter den där :) Sen satt jag helt sonika av och skrittade av henne.

Jag prövade mitt alldeles nya fina Les Vogt Show Snaffle med tyngre ringar och längre mundel och hon gick som sagt grymt bra på det. Det ser lite freaky ut när man tar på det då mundelen är 6 1/2" alltså 16,5 cm men som Les förklara här nedan i videon så finns det en god tanke bakom detta bett och jag måste säga att ännu en gång har han helt rätt i sitt tänk och det funkade klockrent :)

 På söndag är det tävling igen och även den här gången hemma på RC i Johannishus, fem starter på C-B nivå, två trails, en pleasure och två Reiningstarter... Vi får väl se hur många diskningar vi får ta den här gången :)

Ha en underbar dag därute i solskenet... Det ska jag :)

32 timmar senare...

I lördags lokal tid 06.05... svensk tid 13.06 började vår resa hemåt...

Då jag inte kollat tillräckligt noga vilket flygbolag vi skulle flyga våra första två sträckor med så var vi givetvis i fel ände av terminalen i Austin... Ett snabbt hejdå till Ajje och sen fick jag och Olivia småjogga till rätt incheckning... Hahaha... bra början och så typiskt mig ;)

Väl ombord på det pyttelilla planet så kliver typ världens snyggaste Cowboy in... Sorry Ajje, jag älskar dig men han var snygg!!! Dessutom så satt han snett bakom oss med någon tant från Palm Springs och började prata med henne om hur vädret var där, helt bortkastade 2 1/2 h när jag hade kunnat suttit och pratat häst med honom... ;)

Mellanlandning och byte av plan i Phoenix, vi hade lite bråttom och fick stressa av planet lite för att hinna till rätt gate... Hade bara en timme på oss och man vet ju aldrig hur stora flygplatserna är. Väl vid gaten så insåg jag att, tjohooooo, jag hinner köpa mig en kaffe från Starbucks... Lycka!!! En riktigt stoooor Vanilla Latte blev det som sista Starbucks i USA ;)
På planet hamnade vi brevid en herre som jobbade inom US Army och vi hade tre timmars mycket intressanta diskussioner om USA, Europa, krig, WW2, skatt, livskvalité och andra saker som skiljer Sverige från just USA. Dessa timmar gick faktiskt fort och jag måste säga att jag uppskattar Sverige och den tryggheten vi har här mer och mer.

Väl framme i Seattle väntade nu hämtning av väskor och en liten nätt väntan på 8 timmar tills nästa plan... 4 av dem i entrén till flygplatsen då vi inte fick checka in tidigare... Kan bara säga att iPaden räddade vår dag ;) Tack och lov fanns det några små restauranger i entrén så vi kunde äta en lätt lunch oxå.... Efter denna resa skulle jag nog kunna skriva en bok om flygplatsmat ;) Så 14.45 lokal tid... är alltså 23.45 svensk tid fick vi checka in väskorna och kunde ströva runt i 4 timmar till på Seattles flygplats... Olivia ville köpa en Texas state flag men givetvis hittade vi inte någon sådan där ;) Tyvärr fanns det ingen sån nere på Austins flygplats heller... Men jag får väl köpa en på nätet till henne eller så får Ajje ta med en sån när han kommer hem. Tänkte även köpa med mig kaffe men gjorde misstaget att tro att Starbucks som iochförsig finns i varenda hörna inte fanns inne i S-vingen... man måste ta ett tåg till en av tre olika ställen för att komma på rätt plan... Även detta ska jag nog be min man ta med hem :) Väl inne i S-vingen så var det dags för mat igen och därefter en kaffe från Seattles Best Coffe, mycket gott kaffe och att smaksätta med hallonsirap och vit choklad är underskattat :)

I tidningskiosken hittade jag FYRA underbara häst/western tidningar och köpte dem alla ;) Här finns alla tips på ridställen i Washington... hade jag inte alls haft nytta av första veckan... och tips på butiker och olika hästrelaterade kedjor... inte heller hade jag haft nytta av detta när jag var i Austin... suuuuck... Men, men jag har inte hunnit läsa dem så mycket utan mest bara bläddrat igenom dem lite snabbt...

Så, klockan 18.45 lokal tid, 20.45 Austin tid, 03.45 svensk tid, 02.45 London tid... var det dags att flyga mot Europa och just London, Heathrow... Både Olivia och jag var ganska trötta... 14 timmars resa och vi var inte ens utanför USA än... Men vi... nä, jag orkade hålla mig vaken tills efter den "delikata" flygplansmåltiden... Fyyyy vad äcklig maten är på flyg... och två glas bubbel... mycket bättre ;) sen somnade jag som en stock med plugin hörlurar och Country kanalen i öronen... Jag sov ända tills de satte igång PA-systemet och påanonserade att alla som inte hade EU-pass eller skulle flyga vidare var tvungen att fylla i en inreselapp till UK... Jag undrar varför de måste ha så hög volym på sina medelanden... Blev skiträdd och flög upp ur stolen... hahaha... Men jag somnade om och sov ända tills vi hade 20 minuter kvar.

Väl i London hade vi 2 timmar på oss att ta oss från, även här en extra station, med tåg till huvudbyggnaden, stå i ytterligare en hysterisk säkerhetskontroll... Här blev jag kroppsvisiterad... Det pep om mig, fast jag klarat mig utan pip genom två säkerhetskontroller i USA... Det bästa var nog vaktens fråga... May I search you? Vad svarar man på den frågan... Nej, tack jag tror inte det... Ooops fel svar... Efter att de konstaterat att jag inte hade något vapen på mig så fastnade givetvis Olivias grejjor oxå och blev genomsökta med extra noggrann kontroll och drogtest... Suuuuck... Jag hade med en flaska med hostmedicin som det från början var 118ml i och gränsen går ju vid 100ml, jag försökte argumentera... dumt jag vet... att hon druckit av den och det var mindre än 118ml kvar eller att hon kunde ta ett smakprov där och då för att bevisa att det inte var något annat än just hostmedicin i flaskan... men, nejdå, serdu det gick inte alls... Varför jag ens försökte är ju ett mysterium i sig... Men jag skyller på resetrötthet. Efter att även Olivia gått fri från terrorist/drogsmugglings misstankar konstaterade jag att vår flight inte kommit upp på anslagstavlan så vi letade återigen efter en Texas flagga ;) och åt lite mat... När flighten äntligen kom upp så lyckades vi två gånger gå åt fel håll... hehehe... eller ja vi gick åt rätt håll, frågade en anställd om vägen, blev visade åt andra hållet men insåg att hon hade fel och fick gå tillbaka igen.

En superbra sak med Heathrow är att det finns laddningsstolpar för elektronisk utrustning lite här och där, med olika kontaktuttag ;) Så i med Paddan och ladda den så länge vi hann... Det gjorde att den räckte hela vägen hem.

Väl på planet slumrade både jag och Olivia en stund fast hon sov längre än mig... Orkade inte ens bry mig om mat och dryck denna gång...
När vi landat på Kastrup insåg jag till min förfasan att det var sjukt tight med tiden... Vi landade 17.20 och tåget gick 18.06 lokal tid... Med platser långt bak i planet tog det en stund att komma av men sen sprang vi genom passkontrollen och ut till väskbandet... 17.45 hade inte våra väskor dykt upp och jag insåg att fasen nu missar vi tåget... 17.50... inga väskor... 17.53 kom så äntligen båda väskorna på en gång och jag slet ner dem från bandet och sen sprang vi till tåget och... Hann med :)

Maxvikten på bagaget var 23kg per väska och den ena vägde just 23kg och den andra 22.8kg... Fick packa om lite i Austin innan första incheckningen ;)

Väl ombord på tåget så pustade vi ut, ringde mamma, pratade med Ajje och spelade på iPaden :)
I Karlshamn skulle vi kl 20.23 bytt till buss men jag insåg innan vi åkte från USA att det kommer jag inte orka så bästa Mia mötte upp med bilen där så vi slapp den bussresan :)

Hon hade handlat lite mat till oss och det var sjukt skönt att få sätta sig i en bil igen...

Efter att ha lämnat av henne och lite presenter körde vi snabbt förbi Anneli med ett bett oxå... hehehe... vaddå trötta?
Vi var hemma vid 21.30 tiden och Olivia var ju bara tvungen att packa upp sina nallar... Sen körde jag i säng henne... Hemma fanns det två blombuketter, ny mjölk, smör, juice och knäckebröd som Mia fixat!!! I lööööööv ya babe!!! Dessutom  har hon tagit hand om Ruban, tvättat vår bil invändigt och utvändigt, besiktigat den, bokat tid på verkstaden och bara fixat massor saker åt oss :)

Tänk vilka fantastiska vänner man kan ha :)

Jag stupade i säng vid 23 tiden och efter att ha sagt till Olivia att sova somnade jag...

Kl 00.30 vaknade jag av ljud från Olivias rum, jag gick upp och skulle stänga av hennes iPod och där satt hon, klarvaken i sängen och lekte... Varför sover du inte?... Olivia: Jag kan inte. Jag: Stäng av sagan och lägg dig ner...

Kl 01.30 vaknade jag av att det luktade parfym... gick upp och såg att Olivia, fortfarande lika vaken satt och lekte... Jag: Varför luktar det parfym och varför sover du inte? Olivia: Jag gick på toaletten och jag är inte trött... Jag: Släck, lägg dig ner och försök sova klockan är mycket!!!

Kl 02.30 vaknade jag av att någon klappade mig på armen... Olivia: Mamma, är det ok om jag går upp och äter frukost nu jag är hungrig... Jag: VA??? Nej, du ska sova... Sen gick jag upp, gav henne en banan och tog in henne i min säng, släckte och till sist vid 3 tiden somnade hon äntligen...

Kl 05.45 ringde klockan... Jag stängde av den och somnade om ;)

Kl 06.45 ringde klockan igen... Jag hade sinnesnärvaro att sätta två alarm igår kväll... Jag vaknade, svor lite och snoozade 9 minuter... När den återigen ringde var det bara att gå upp... Köra upp en totalt utmattad Olivia, fixa lite frukost och bege oss till skola och jobb ;)

Jag antar att eftermiddagen kommer bli lattjo lajbans med två trötta Knoesters... Men idag tänker jag hålla henne vaken till minst 7 i kväll innan hon får gå och lägga sig :) Blir nog inte så svårt för vi ska åka till Ruban och sen hämta hamstern, men någon sen kväll, det kommer det inte bli på Pantarholmen idag...

Idag är trötthet ingen känsla utan ett begrepp som fyller varenda cell av mig... Men resan var helt klart värd varenda sekund av obeskrivlig trötthet idag...

Kan man få lite intravenöst kanske...?

Ha en underbar dag därute... Det ska jag, fast en trött en ;)