Snart tävlingsdags... och vilse i Bastasjöskogen... igen...

Hej alla nya läsare som hittat hit via KLRK:s blogg :) Det är verkligen jätteskoj att blivit vald till veckans bloggtips... har ni frågor så lämna kommentarer, maila eller hugg mig i stallet :) Ruby står i ridskolestallet i den andra boxen från privatdelen sett... hon är den lilla fuxen med lockig man :)

Ruban och jag förra hösten på underbara Tromtö :)

Wiiiiii... Nästa söndag är det dags för årets första tävling ;) Jag ska rida allt... hehehehe... nä men fem klasser blir det två trail, en pleasure och sen två reining. Tror hon behöver avtrubbas lite de första klasserna och inte försöka göra allt på snabbast möjliga tid.

Dagen idag började med en städdag ute på EWR:s bana men Olivia kände sig dålig och vi åkte hem lite tidigare än planerat... Efter lunch fick jag lite tid själv då Olivia helt plötsligt blev frisk när en kompis ville leka... hmmmmm... skumma ungar ;)

Nåja, jag slängde snabbt på sadeln och gav mig ut i det fantastiska vårvädret med en något yster Ruban ;) Vi styrde mot Bastasjöskogen, detta är på gränsen att kallas skog utan är nästan mer en lite lagon tillrättalagd trädbevuxet område för tätbodda stadsbor :)  Massor med fina motionsslingor och ett par stycken avsedda för hömoppar :) När jag hade Gemma, min hopphäst, så red jag där mycket men det var ju några år sen... typ sex år sen...

Tänk vad mycket hus och bostadsområden som hinns byggas på sex år ;)

Nåja, på en trumpetande yster springare, hon började tuta vid första gångtunneln, 50 m från stallet, överlevde vi glada husägare som påtade i trädgården. Ett lördagsstängt dagis, lördagspromenerande människor och lille Billy 2 år som ville klappa cowboyshästen :) Så kom vi tillslut till industriområdet... Alla ni som inte ridit igenom ett industriområde på en något vårladdad häst vet kanske inte att detta är livsfarligt... Det finns Gunnebostängsel, conteinrar med innehåll, plastband och en hel hög med olika maskiner och tillbehör... Rubys öron gick som kollibrivingar, hon tutade som en elefanthjord och det var en väldans svikt i stegen... inte alls så där marktrång, energisnål som en Quarter ska vara... hehehe...

Men efter några snygga schassè, quicksteps och andra danssteg som skulle fått Tony Irwing att ståendes applådera henne överlevde vi även detta... Men bara just för att hon var beredd på att de där sabeltandade tigrarna skulle hoppa fram och att hon då skulle lätt springa ifrån dem...

Men nu kom ju den Vilda Skogen... Här finns det otroligt farliga saker som blåsande löv, trästockar i diket och den värsta av alla värsta farorna... vattenpölar... jösses... Per sa när jag var där att jag skulle träna på att bli mjuk i midjan för att kunna följa henne i cuttingsvängarna... Jo, Per idag har jag banne mig övat på det... Den lockiga ponnyn har maximalt nyttjat vägens bredd och studsat från den ena sida till den andra... beroende på vart "faran" var ;)
Vi joggade på längs vägen med diverse danssteg... observera utan att tappa takten... sååå söööt!!!

Jag kände igen mig och följde några gamla stigar som till min belåtenhet hade röjts upp och var mer ridbara nu än när jag och Gemma härjade i skogen... Trodde jag... hehehe... efter ca 1 timme insåg jag att jag totalt ridit fel och kom ut på en väg som jag inte hade en aning om var den kom från... jag hade ridit åt et håll, blivit lurad åt ett annat och kom ut på ett tredje ;) Det var bara att vända om och ta samma väg tillbaka.. hahaha... Det är bara andra gången jag är ute i skogen och rider men det är oxå andra gången jag rider fel... i denna skog som jag spenderat många timmar i förut... Fyyyy vad mycket nya hus och bostadsområden det ploppat upp ;)

Men min röda ädla springare fick sig en ordentlig skogstur och hon är nog i ganska bra form för hon orkade tuta, dansa och studsa precis hela vägen hem genom industriområdet, hela hässlegården och givetvis genom gångtunneln innan hon gick in i Quartermode och slappnade av... hehehe...

Så lärdomen av dagens äventyr är: Skaffa en gps att sätta på hornet :) Eller ha med någon som hittar bättre... hehehe... Eller bara njut av ridturer på en glad, pigg häst i vackert väder!!!

Ha en underbar kväll därute det ska jag :)

Dumma kommentarer... fast man inte borde bry sig...

Tyvärr möter jag många gånger dumma kommentarer från folk som inte håller på med hästar...
Idag fick jag ytterligare en som brände av en säkring i mitt huvud och även om jag vet att jag inte borde ta åt mig eller ens ägna detta inlägg åt det jag kommer göra så kan jag inte låta bli.

Dagens kommentar var: Men du kan ju leva som lyxhustru!
Jag: Vadå hur menar du?
Personen: Ja, säljer du hästen kan du ju vara hemma ett år och leva på pengarna du får.
Jag stirrade bara och hjärnan blev helt tom och min enda kommentar var: Nu tror jag nog du ska gå och göra det du ska...
Personen: Men det var ju bara ett skämt.
Jag: Det var inte roligt, ens lite grann, någonstans...

Helt ärligt, jag blir såååå jävla trött på dessa skitkommentarer... om ni inte tycker att ridning och hästar är roligt, intressant eller ens värt att nämna i positiva ordalag... håll tyst och tro inte att jag kommer uppskatta att ni luftar era åsikter i min närvaro...

Jag sliter som ett djur för att försöka uppfylla mina drömmar och behöver inte ert negativa skit, vad det än må vara...

Just nu är det mycket saker som snurrar runt mina öron och satsningen i hästeriet kan hänga lite löst så visst är jag extra känslig just nu men fasen jag går inte omkring och förlöjligar andras intressen. Jag har svårt att förstå hur man kan tycka t ex vissa sporter är roliga men jag kan oxå förstå passionen som följer med ett äkta intresse för någonting och därför vill jag inte förlöjliga någon annans kärlek till det den sysslar med....

Varför kan folk inte bara vara snälla mot varandra? 

Sådär skönt mör i kroppen...

Har haft ett riktigt gott pass i lilla paddocken med finaste Ruban :) Åååååh vad jag älskar den hästen, hon säger bara ja till jobb, försöker alltid sitt bästa och tjurar inte... Fast hon kan sätta emot och vara lite tonåring så är det små petitesser och hon är ändå aldrig tjurig över jobb. Visst hon blir riktigt sur när inte jag förklarar tillräckligt bra eller är snabb nog eller perfekt nog i mina hjälper men hon bangar aldrig att jobba. I löööööv!!! Slipade lite på stoppen och även om inte alla blir perfekta så har hon fått kläm på tekniken och nu är det bara styrka och min timing som ska stämma sen kommer vi slida som bara den... Hon har haft lite tufft med spinnen till vänster men något lossnade och hon spann som om hon skulle vinna VM... hehehe... jag blev alldeles yr i bollen och hon fryste pivåbenet och bara sprang runt :) Det är en häftig känsla när hela hästen blir som en banan i kroppen och man riktigt känner hur hon kör in pivåbenet under sig och tar fart med yttre benet... Hon är så häftig för när det blir riktigt rätt och bra så känns hon som "a million dollar" :) Och ser det bara hälften så bra ut som det känns så är det grymt bra ;)

I måndags kom jag äntligen iväg till Tromtesunda och det var oxå ljuvligt att få sträcka ut i trav och galopp runt Vamåsa, Esketorp och skogen tillsammans med Anneli och Lucky. Ruban blev alldeles lycklig av att komma dit och hon gnäggade som en tok på Sickan, hennes gamla hagkompis :)
Det blev nog en runda på ca två timmar och trots att regnet hängde i luften och det inte var supervarmt var det helt underbart!!! Inget är som naturen runt just Tromtesunda. Måste bli duktigare på att åka dit och rida i skogen...

Men nu är jag så där skönt mör i kroppen efter ett lyckat ridpass där jag jobbat på att inte knipa med knäna... fasen att det ska vara så svårt ;)

Bjuder på en bild av familjens minsta medlem... minihamstern Alice :) Lovade ju för flera veckor sen att lägga upp en bild på vår/Olivias lilla Ruby Lilac, Campbell hamster :)

Ha en underbar kväll därute :)
Imorgon ska jag träna på övergångar... hehehe...

Turen upp till Tidaholm...

I onsdags lastade jag Ruban och tog en sväng upp till da Larssons ;) Som vanligt är man ju lite tidsoptimist och jag kom dit lite senare än beräknat... Men Ruban knatade glatt in i stallet och fick vila över natten.

På torsdagsmorgonen efter utsläpp och mockning så sadlade jag upp och fick sällskap av söta Jolene och Cruella :) Det blev ett rejält ridpass där jag fick Pers allseende ögon på mig... Sååååå nyttigt och jag förstår inte hur han ser alla små fuskdetaljer man gör... hehehe... Vi jobbade på finslip av spin och att lägga in Whoa i stoppen. Jag har hitintills inte sagt ordet utan bara bett om en samlad stopp. Men med tanke på hur hon gör de samlade stoppen är det dags att växla upp och få in röstkomandot oxå... Tyvärr ;) Jag har ju precis lärt mig hur jag ska göra de samlade stoppen och nu ska jag lägga in röst och samtidigt eftergift och ben... hehehehe... Det går nog... så småningom :)
Per satt upp och kände lite oxå på henne samt vässade upp knapparna lite till. jag blir så trött på mig själv, trots att jag blivit mer snabb i min ridning och ber om mer är jag inte i närheten till den nivån jag borde vara på. Men det var skoj att sitta upp efter Per och känna att vi ändå är på rätt väg.

Efter lunch var det dags för Colonels tur och det är ett nöje att se den hästen in motion :) Han ser väldans fräsch ut och Pers tanke bakom hans uppbyggnad är helt rätt. Ska bli skoj att se honom i år ;)

Jag fick äran och skritta av honom :) Kan ju säga att sämre hästar har jag ridit i mina dagar... Och jag känner igen så mycket av Ruban i honom. Efter en stund stannade han sonika och sa, Nehej du nu är det dags att sadla av mig... Givetvis lyder man en Colonels order... hehehe...

På eftermiddagen red jag fram och sen blev det en runda på cuttingmaskinen.
Fyyyyyy sataaaan vad bra Ruby är :) Efter de första fem cuttsen så var hon klar med kossan och visste att den inte skulle springa ifrån henne. Här har jag utvecklats oxå då jag litar mycket mer på henne... Jag har mentalt tränat i vinter på att hon är avlad för det här och kan det bättre än mig. Hur som helst har hon mycket bra teknik och hinner få med sig framändan, hon övervänder inte så mycket längre heller. Bra jobbat då sista gången hon såg något koliknande var uppe på SM i oktober ;)

Kvällen bestod av en alltid lika trevlig middag med många spännande berättelser från bl a Denvermässan. Per är väldigt duktig på att berätta med inlevelser och det blir alltid många goda skratt.

Fredagsmorgonen var dock inte lika rolig att vakna till. Grått, mulet och med snöblask i luften, efter en koll på vädret bestämde jag mig snabbt för att rida ett pass och sen lasta och åka hem. Jag har bara sommardäck på bilen.

Det sista passet blev även det på cuttingmaskinen och satan i gatan nu kände jag att jag fick till sakerna bättre. Ruby, ja hon bara gör det. Rätt teknik med frambenen och en attityd som säger kom inte hit kojävel för då äter jag upp dig :)
Det var så sjukt skoj och jag skulle vilja klona henne för att få 10 pass...

Sen var jag tyvärr tvungen att köra söderut igen... eller ja, jag ska inte säga tyvärr för jag fick tre otroligt givande pass som jag inte hade planerat utan som bonus :)
Det visade sig snabbt att beslutet var rätt och när jag kom till Karlskrona hade Tidaholm fått 5 cm snö och minusgrader, i lördags var det 10 cm och -6... Här i Karlskrona har det legat på plussidan ändå och vi klarade oss från snön.

Jag tycker att det är dags för VÄRME och VÅR!!!

TACK Per, Johanna, Sofia, Knut, Jolene, William och alla djuren på Classic L Ranch för er enorma gästfrihet och generositet... Att åka till er är som en stunds SPA för själen :)

Nämen...om man... skulle dra till Tiahölm en sväng...

Japp, jag ringde till Per igår och undrade om han var hemma nu i veckan. Jag är helt barnfri och Ajje är i USA så helt spontant tänker jag nu åka till stallet, lasta min ponny och susa upp till Classic L Ranch några dagar :)

Känner att jag vill få lite tips, inte för att jag har några problem men det är så himla lätt att bli hemmablind. Per har ju den där "otäcka" förmågan att se precis allt ;)

Igår provred jag det lilla ridhuset och banne mig... Underlaget var helt perfekt att slida på :)

Fick till några riktigt bra samladestopp och Rubys rumpa bara sjunker ner och hela rörelsen blir mjuk. Detta är något jag konstaterat med ridningen... Är rörelsen rätt blir den nästan alltid mjuk :)

Givetvis var jag tvungen att ta några bilder på supersliden... hehehe...

 

Från ryggen :)

 

 

Var ju tvungen att hoppa av och föreviga detta framsteg :)

 

Ruby: Va fan e de me daj???

 

Nä nu skiter jag i det här...

 Sööööta ponnyn... Hon gick inte iväg utan kom fram till mig... något förolämpad över att jag övergivit henne mitt på ridbanan :)

Nope, nu har jag inte tid att sitta här, väskan ska packas, släpet kopplas på, mat och utrustning bäras fram och ponnyn lastas...

Ha en underbar dag, det ska jag!!! I Tiahölm :)

Cavaletti och cowhorse...

Igår fick jag och Ruby oss en rejäl genomkörare på Helenas cavalettiträning. Hon är helt enorm på att fixa bra övningar där jag som ryttare måste koncentrera mig på vägar och precision och Ruban verkligen jobbas igenom på båda sidorna. Förr när jag hoppade så var man mer alert och red på ett annat sätt men nu i western är jag mer fokuserad på att få den bästa kvalitén på varje rörelse... hehehe... ibland är det bra att bara rida och bli "tvingad" att inte hålla på att tänka och pilla så mycket ;)

Helenas bana bestod nog av en 30-40 bommar på olika spår och med olika tanke inför och efter. Det var serpentinspår, långa raka sektioner med temoövergångar emellan, lite längre serier med volter innan och efter åt båda  hållen... Puh, varje gång hon drar den första genomgången av banan sitter man lite förvirrad och funderar på om man verkligen ska komma ihåg allt ;) Men tack vare någon kvarliggande egenskap från hoppningen så lägger sig banan i närminnet och jag vet hur jag ska rida... hehehe... med en extra volt här och där ;)

Efter 20 minuter var Ruby iallafall så oerhört mjuk och fin så jag bara njöt resten av tiden. Hon har ju inte varit med på så många... typ 3... men igår hade hon mer koll på hur hon skulle trava och avståndet stämde bättre överrens med hennes steglängd. Jag fick fram henne bättre och i slutet kunde hon ha ett lägre tempo men ändå var steglängden tillräcklig... Lite förvirrat men ni förstår nog... Kanske ;)

I höstas på KM:et vann vi en pleasure... hehehe... jag trodde nog vi skulle bli diskade då vi låg i innervarv hela tiden och hon travade på som om det vore V75. Men jag fick den bästa kritiken någonsin av Staffan Ljungberg... Han tyckte dock inte hon var pleasurehäst material, utan att hon hade riktigt bra gångarter och att jag skulle passa mig för att förstöra dem :) Och jag håller med, hon har riktigt bra gångarter och jag vill verkligen behålla dem.  Just cavalettin är ju ett ypperligt sätt att stärka och bevara dessa :)

Hur som helst så skulle jag komma till min tanke om inlägget. I Cowhorsen gäller det att ha en häst med rappa ben... I hoppning gäller det att ha en häst med rappa ben... Alltså om man tar grunderna i hoppningen och applicerar det på en cowhorse så torde man ju träna de rappa benen på ytterligare ett sätt :) Tar man tanken ett steg ytterligare så borde en och annan kosseträning sätta fart på hoppehästens ben... hehehe... undrar hur många hoppryttare som tänkt på det ;)

Detta är det absolut bästa med att vara en crossover att plocka russinen ur kakorna...

Nåja, igår roade jag mig oxå med att testa på att stuka hattar under Mias överinseende... När hon åkte tyckte jag att jag gjorde fel och tänkte börja om... hehehe... min svarta hatt ser nu ut som ett roadkill och jag har nog några timmar med mitt ångstyrkjärn och min hatt för att se om den överlever min misshandel. Min vita hatt är numera SMOKING HOT :)

Jag återkommer med ett inlägg om dessa och bilder... Kanske även på roadkillet...

Ha en underbar dag därute!!!

Förvirrad...

Jag har legat lite lågt med bloggen under en tid och det finns en hel del anledningar till detta... Men inga som jag närmare kan gå in på nu.

Mitt liv är just nu som att stå i ett par startblock, jag ser startmannen med startpistolen och jag vet att när den smäller ska jag börja springa. Problemet är bara att jag har inte en enda jäkla susning om vart jag ska springa, hur långt eller hur fort ;) Förutsättningarna ändras från dag till dag och när jag tror mig veta visar det sig två timmar senare att det egentligen är helt tvärtom... hahaha... förvirrande? Jo, så in i helskotta.

Allt löser sig inom den närmsta framtiden och hur det än kommer se ut är det en hel del spännande saker på gång ;) Vi ska bara se till att alla "små" detaljer lägger sig på plats och ha en plan.

Hehehe... nyfikna? Japp, det får ni vara ett tag till.

Hursomhelst så trots stormen går livet vidare i sin "lugna" takt, i mitt liv finns det ingen lugn takt... hehehe...

Red Ruby igår inne i ridhuset men det var nyvattnat så underlaget var inte optimalt för oss, eller ja för att stoppa, i övrigt funkar det bra. Men det torkar nog upp snart och då är det GO igen. Det finns ju två ridhus och två utebanor + en gräsbana, gräsbanan får man bara rida på vid enstaka tillfällen och för mig är den inte ett alternativ ändå ;)
Men jag håller på att utvärdera vilken av banorna som passar min ridning och de rörelser som vi utför bäst :) Lyxproblem... Egentligen är det underlag för stopp som är det viktiga i övrigt funkar alla underlag superbra.

Stora Ridhuset ca 22x80 m: Isolerat och super under kalla dagar då det alltid är varmt och gott där inne. I vintras var underlaget riktigt bra men blir lite för mycket grepp när det är nyvattnat.

Lilla Ridhuset ca 22x45 m: Oisolerat och fryser ibland när det är kallt. Har inte ridit där inne på länge men underlaget borde passa för stopp, har lite mer träflis... Detta är dagens uppdrag att testa.

Stora utebanan ca 30x80 m: Grus med lite grövre grus, supergrepp och inte stoppvänligt alls ;) Men här är det bra att träna tempoväxlingar, galoppombyten och stoooora volter och små ;) Superbra lysen på kvällen 7 stora strålkastare så även om det är mörkt ute funkar banan bra.

Lilla utebanan ca 22x40 m: Gummiflis, ekflis, grus; denna banan är den som är klart bäst att stoppa i, underlaget ger efter och Ruby kan trycka på som hon ska. Tyvärr ;) är den i minsta laget men med 4 olika ridbanor på samma anläggning så kan man rida fram på den ena rida bort och stoppa på den lilla och skritta runt anläggningen som avslutning :)

Ruban brukar kolla sig själv i spegeln :)

Även om jag saknar att inte ha några Cowgirls här på anläggningen så trivs jag bättre än jag trodde jag skulle göra. Alla, är supertrevliga och bara positiva till mig och Ruban, jag får mycket nygamla ideér och övningar till vår utveckling och det är skoj att nästan alltid ha några ryttare att "smygtitta" på när man rider. Alltid får man någon by input till det jag håller på med.

Ruby, ja hon tränar för fullt med att cutta kråkorna i hagen, tyvärr har jag inte fått se detta live men många av de som arbetar där kommer faschinerade fram och berättar hur hon leker med dem... hehehe... knäpphäst ;) Hon har bara missat en liten bokstav i sin genentik... Cow sense inte CROW sense... hahaha...
Nä, hon gör det enbart för att hon kan och vill och jag tycker det visar på ett enastående gott avelsarbete och tänk... Tack Per och Johanna!!!

Nu har jag en veckas påsklov men jag behöver nog gå in och jobba en eller två dagar... Men RIDNING är det som framförallt står på mitt schema :) Idag har vädret varit sådär och jag har precis varit med i en kavalettigrupp ikväll :) Wiiiiii... det var längesen vi var med nu och det var superskoj.  Hon är sååå duktig min lilla ponny. Och hon blev så enormt lösgjord och lyhörd!!! Måste få till fler sådana här träningar :)

Ha en bra kväll därute!!!

Inga fötter ingen häst...

Detta är ett inlägg som länge legat och skvalpat runt i mitt huvud... men nu är det väl dags att få ut det ;)

När jag i vuxen ålder bestämde mig för att skaffa häst stod jag inför ett begrepp som jag genom att rida andras hästar inte behövt fundera på så mycket... Hovslageri.
Och detta har sedan visat sig vara en av de absolut viktigaste sakerna inom hästeriet. Lika viktigt som foder och betydligt mycket viktigare än många andra detaljer som jag kan lägga energi på. Jag hade ett fullblodssto med väldigt knepiga hovar och papier maché kvalité, dessutom var denna lilla tös anmäld till ett lopp på Jägersro. Mer om dessa fantastiska fullblod får ni läsa om i resumén men det var med henne denna resa började.
Hon hade dragit av sig två skor och hennes framfötter såg mer ut som en gets klövar än som runda hästhovar. Jag fick panik och min dåvarande hovslagare var spårlöst borta så jag kollade telefonkatalogen och ringde på vinst och förlust till Hansa Holmboe... kl 8.30 en lördagsmorgon ;) Ett tips till alla, gör inte detta om ni vill göra ett gott intryck, ring efter kl 10. Hur det nu var och detta kommer från Hansa själv så var det något som gjorde att han sa, ja jag kan sko dina hästar.

Jag mötte upp honom på Falköpings ridskolas parkering när han kom med sin sexhästars gooseneck smedja. Han skodde mina fuxdamer och även om jag inte kunde speciellt mycket insåg jag att det där... det var något alldeles extra!!!
Han är grym!!! Efter detta skodde han mina hästar under flera år och han har lärt mig massor om fötter och skoning. Jag är ingen hovslagare och kan inte sko men jag har lärt mig se om jobbet är bra eller inte och jag tycker det är intressant att diskutera min hästs fötter med min hovslagare.

När jag flyttade ner till Blekinge fanns inte längre möjligheten att ta hit honom men den viktigaste saken Hansa lärde mig var just KVALITÉ!!! Här finns det några duktiga hovslagare och jag har haft förmånen att lära känna två av dem.
Jag är nog en ganska besvärlig kund ;) nä, skämt åsido, jag litar till 100% på min hovslagare men jag vill gärna veta hur och vad han gör och framförallt varför. Om jag nu lägger all denna tid, energi och pengar på att faktiskt kunna prestera något kan jag inte be Ruby jobba med fel skor.

Under alla dessa åren sen jag träffade Hansa har jag aldrig haft en halt häst pg a hovslageriet. Varför? Svaret är enkelt, jag har aldrig tullat på kvalitén med mina hovslagare.

I veckan som varit har detta blivit ännu tydligare och jag är så himla glad över att Micke som skor Ruban är som han är ;) Hon har egentligen ganska bra hovar men det krävs millimeteranpassning på skoningen. Det går inte att sko henne var 6:e eller 8:e vecka, man får helt enkelt kolla på fötterna och säga nu är det dags. Helst vill jag vara med vid skoningen för jag tycker det är intressant att se vad Micke har att säga den här gången. Han har ju skott henne i 1 1/2 år drygt nu men en unghäst ändrar sig ju så otroligt att det tar tid att få allt på plats... om man vill ha en långsiktig hållbarhet. Sista halvåret har Ruban växt, breddat sig och hon bara exploderar åt alla håll och kanter i sin kropp och skalle... på ett bra sätt.

Igår var det dags att sko igen, jag och Micke stod och diskuterade olika skor och hur han ska fortsätta forma henne. Jag är ju anti slides och Micke är klok ;) Han såg henne ridas för typ ett halvår sen så jag bad honom stanna några minuter efter skoningen för att se hur hon rör sig nu.
Och det är just det som jag uppskattar hos honom att han tar sig tid och är öppen för diskussion och se nya vinklar på saker och ting. Nu känner jag att han förstår det jag menar men ibland har svårt att förklara när jag bara känner saker och ting i ridningen... Ytterligare ett par saker som gör Micke så bra är att han 1: vidareutbildar sig hela tider och 2: han håller på med quartrar och det är ovärderligt att ha en hovslagare som verkligen förstår varför man behöver ha det på ett visst sätt...

Micke sa igår att Ruby är ett intressant projekt... hehehe... vet inte riktigt om det är bra eller dåligt ;) Nä, men hon är nog en utmaning då det måste vara 110% perfekt. Och nu är det ju dags att börja sko för tävling... Bra glidyta med bra grepp... hehehe... som formel 1 slicks med dubb ;) Det var lättare med hopphästar... Bra grepp och ännu bättre grepp och till sist... BRODD!!!

Min förra hovslagare som oxå skor i stallet var där när Micke skodde förra gången, han har en Mästar titel i skoning och vi kom in på just slides...
Hans kommentar: Ja, men Slides har ju aldrig varit en bra idé...

Men den diskussionen har jag redan skrivit om :P

Hur som helst så gick hon som fasen igår med nya skor och jag känner för varje gång att hon blir mer stabil och balanserad... Det är bara sååååååååå häftigt!!!
Så har ni en riktigt bra hovslagare... var för fasen rädda om dem... det finns alldeles för många därute som skor sönder hästarna. Lite som med tränare, gynna dem som är bra och förkasta de som inte har där att göra... För har du inga fötter på din häst jag då har du ingen häst att rida på ;)

Hittade precis den här länken:
 http://www.tidningenridsport.se/Hastliv/Hastliv/2012/3/Oklart-med-hovslagares-behorighet/

Och Micke, tack för att du står ut med alla tusen frågor, tankar och ideér som ploppar upp hos mig!!!

Rubys mage, hö och fina namnskyltar...

Det var ju ett tag sen jag skrev ett aktuellt inlägg... Har hållit mig till det förgångna och jag måste erkänna att det är fantastiskt skoj att skriva resumén. Det är så många detaljer och händelser som dyker upp i skallen när man gräver bland minnena... Och än är jag inte i närheten av att vara klar ;)

Kommer på mig själv med att småskratta medans jag skriver och förundras över att jag inte har skadat mig mer i livet än jag gjort. Visst jag har ont i nacken typ dagligen och det blir genast värre när jag inte rider men ändå, jag har bara brutit något en gång, vänster handled... Men det får ni läsa om längre fram.

Ruby är grymt fin i ridningen och allt är superbra... förutom hennes mage... Det känns som om jag försökt allt...
Jäst, PRO- Tektion, Diamond V, Mag och tarm, travhästsupermedel ;) och nu senast någon sulfathistoria som veterinär skrivit ut... Ingenting hjälper och hon blir inte det minsta bättre i magen. Jag tror att boven i dramat är det hösilage vi har i stallet, det verkar som om det är lite ojämn kvalité och hon har ju känslig mage så hon fixar det helt enkelt inte. Så nu får jag helt enkelt köpa hö... Kan bara säga att det inte är rätt säsong att börja jaga hö... men, men... jag satte min fantastiska privatdetektiv på att hitta och VIPS... Maria du är magisk!!!
Så nu hoppas jag hon äntligen blir bra, positivt är att hon äter utan några som helst problem, hon äter upp allt och hon är rund som en liten julgris... Dessutom är hon blank och fin i pälsen samt att hon musklar sig för varje dag... Så med uteslutningsmetoden borde det alltså vara hösilaget ;)
Återkommer med rapporter inom kort...

Häromdagen fick jag ett samtal av Mia som berättade att hon hade en present till mig... Hahaha... hon lät som ett barn på julafton ;) Vi var på väg till Olofström och jag blev bara liiite NYFIKEN... Som om inte hennes samtal räckte kom det ett sms typ en gång i timmen med... Jag har en jättefiiiin present till dig :)
När jag väl kom till stallet stressade jag runt och höll på att kolla presenten men i en påse låg denna :)

Såååååååå himla fiiiin!!! Jag blev sååå glad... Men jag kunde ju inte låta bli att...

Blinga till den lite ;) Maria har en kund som tillverkar dem och de kostar 350 kr. Så kontakta henne på Larum om ni villha en själva...

Anledningen till att hon tyckte jag behövde en... eller ja Ruby behövde en var min lite snabbt ihopskrivna lapp jag snyggt tejpat på hennes box ;)

Kan faktiskt förstå att jag inte skulle komma undan med den... hahahaha... Nästan så jag får skämmas över den ICKE Stylish lappen :)
Jag ska bara kolla hur jag får sätta upp den så är min lapp ett minne blott!!!

Nä nu ska jag ta hand om Olivia... hon har ont i magen.

Ha en bra kväll därute

Resumé av mitt hästliv del 5... galna araber, GP hästar, Per Larsson och Lollos Bolero...

När jag väl återhämtat mig från skiljsmässan med Appis började det suga i hästtarmen igen... men var sjutton skulle jag vända mig... Bonden hade sålt Belinda och helt ärligt hade jag tröttnat på att stångas med henne nu när jag var van vid en ridbar häst... Mariana och Stellar var upptagna med att få föl och de hade nog inte ridits på dessa två åren jag haft Appis och även här... Jag ville nog ha något lite mer ridbart material...

Plötsligt öppnade det sig en möjlighet då en av mina kompisar flyttade närmare och hans mamma hade en liten arabuppfödning... Det tog inte långt stund innan jag var på väg dit med min moppe, tiden mycket lägligt planerad och frågade om hon behövde hjälp...
Nu ska jag ärligt erkänna att denna period var väldigt kort då de visade sig att den enda inridna araben inte gick att sadla utan att hon sparkade hejvilt och att dessa var avlade till att BARA vara vackra... Men några rundor hanns med och jag och mina kusiner spelade in en film där dessa hade huvudrollerna... Den hade varit skoj att se... hehehe...
Jag har inget emot araber, de är trevliga hästar men återigen befann jag mig i Broncoryttar facket och jag hade tröttnat på att hela tiden diskutera om att ifall att det vore möjligt att lyssna på mig istället för att försöka slänga av mig... Kan dock säga att det var få hästar som vid denna tidpunkt fick av mig genom att bocka och aktivt försöka kasta av mig... Det krävdes mer raffinerade metoder som att t ex... tvärnita mitt i ett race vid en vattenpöl eller istället för att hoppa över trädstammen vända 90 grader och trycka sig igenom en tätvuxen grandunge... hehehe...

Inte långt från araberna skymtade jag en vacker fux i en hage och på vägen hem en dag bestämde jag mig för att åka in där... Det var ett lyckokast... Tjejjen som ägde detta magnifika fuxsto var i stallet... Jag presenterade mig och frågade om hon behövde hjälp... hehehe... attityden mot att ta in en 15-åring och rida ens hästar var lite annorlunda då mot idag... Stoet hette Najad och var en pensionerad dressyrdam... och igen dålig sådan heller... hon hade meriter upp till Grand Prix... i min värld betydde orden knappt något men känslan att rida henne WOW!!! Hon piff och puffade lite som hon ville med mig som lyckligt satt och toklog hela tiden... Hon reds med kandar och jag fick lära mig hålla koll på fler tyglar, min balans, var jag hade mina ben och vad jag gjorde med min vikt...
Tyvärr var ägarinnan mycket skum och även här blev det ett abrupt slut då jag en gång kom till stallet snopet insåg att hon dragit med hästen... Hur som helst så började jag längta efter denna känsla som Najad presenterade för mig i fråga om ridbarhet och skolning... Hon var satte definitivt stopp för min karriär som "Broncoryttare" och "flänga runt i skogen ridningen" jag ville lära mig mer...

Jag när jag var 16 (91/92) fick jag nys om en tjej som hade ett buckskin färgat New Forest sto som behövde en medryttare... Givetvis puttrade jag dit på min illblåa Mustang Mamba (trimmad till max av mina kära klasskompisar) Stoet hette Dolly och hon var en westernhäst... Wow tänkte jag igen och såg längtande på sadeln... Hur som helst så red jag henne under en period och jag blev introducerad för saker som clinic och trail ;) Jag fick chansen att rida någon clinic för någon amerikan... kommer tyvärr inte ihåg vem det var men filosofin var... Ask two times and then demand... Roll your spur... Jag lärde mig massor...Kanske finns det någon som vet vem han var/ä ;) Dolly hade som alla ston vissa principer och att kicka mot sporre och att vägra backa var två av dessa... kombinerar man dessa så blir det en häxansurtant häst som kickandes vägrar backa...
Ägarinnan var nog lite rädd för henne men i min värld var det ju bara dessa två små saker och hon försökte sällan kasta av mig... Dessutom hade jag ju en sadel att sitta som underlättade för mig så hennes dumheter var "a walk in the park"...

Jag fick till och med tävla några gånger på henne och vad jag kommer ihåg var det trail och reining som gällde... Dåtidens trailbanor var kanske inte så tekniskt avancerade utan man tog det som fanns och det kunde vara regnrockar, rida genom prassel skynken, snurra runt en tunna hållandes i änden av en bom, lasta in i transport och backa i olika mönster... hahaha... här slutade alltid våra rundor...

Hon ställde sig och började kicka mot sporren som jag pliktskyldigast efter andra gången av "ask" rullade som jag fått lära mig :) Men på tävlingarna fanns det någon som blev min stora idol... Per Larsson... Han hade så fina hästar och var så duktig att jag sen dess alltid hållit ett öga på hans karriär... Det är ju lite lustigt att mitt liv 20 år senare skulle stråla samman med honom igen och att detta resulterat i Ruby... Fast däremellan har jag köpt en hund av honom oxå... Men detta är en helt annan historia...

Jag vann dock aldrig över honom för i Reiningen är det som bekant ett moment som heter back up... hehehe... Dollys slides var inte heller i quarterklass men jag tyckte det var sjukt skoj... Kanske ligger den där viljan att få vinna över Per kvar och någon dag tänker jag nog lyckas... hehehe...
Men ännu en gång så försvann hästen framför ögonen när familjen flyttade och jag stod återigen utan häst... Vid det här laget hade jag stängt av och ryckte mest på axlarna.

Men... 4 mil bort fanns det en man som hette Lollo Nilsson och jag hade snappat upp att han hade westernhästar så jag ringde sonika upp honom och frågade om han behövde hjälp... Han var snäll och jag fick komma dit och prova på... Jag där till och från under en sommar och jag hade den otroliga turen att få rida Lollos häst Bolero dessa gånger... Lollos son Robert, som då hade en ponny, och jag hade mycket skoj med hästarna och för första gången fick jag på riktigt uppleva vad ordet Whoa innebar i full galopp på en grusväg... hehehe... men jag satt kvar och efter Roberts uppläxning om att sa jag Whoa måste jag mena det, så sa jag bara whoa när jag verkligen menade det...;)

Tyvärr var jag nu i den åldern då killarna började bli mer intressanta än hästarna och jag hade nog kunnat lärt mig otroligt mycket mer om jag stannat kvar längre hos Lollo och Robert... Men jag är så väldigt tacksam för allt det jag fick med mig därifrån :)

Men det blev som sagt ett uppehåll i min ridning och under några år red jag bara sporadiskt när tillfälle gavs... Tills en dag då en viss Anneli som numera har Moonshadow Appaloosas flyttade till Börstig med ett gäng galoppörer...

Japp då var det kört igen och här fann jag återigen en av mina livs kärlekar i det vackraste fuxsto jag någonsin sett...