Tid, tålamod och erfarenhet...och helt plötsligt ett ljus av självinsikt???

Igår blev jag återigen varse om hur lite jag egentligen kan om hästeriet eller hur jäkla lätt det är att låsa tanken och inte kunna se en uppenbar lösning ;) Som sagt det tog mig ända tills jag var 25 år innan jag insåg att jag var nybörjare inom detta...

Med risk ;) för att detta inlägg kommer utforma sig som ett smörigt hyllningstal till Per Larsson... inte för att du inte är värd det Per... så skriver jag detta med största ödmjukhet inför den stora konsten att rida :)

Iallafall, jag red med Hackamoren för ett par veckor sen, jag bara älskar detta redskap, man får en sån fantastisk ärlig eftergift genom hela hästen när den ger efter på "bettet". Men det har tagit mig tid att komma på hur jag ska pilla och dutta för att få ut önskat gensvar från hästen... I det här fallet Ruby ;) Jag skulle vilja ha 10 hästar till att rida med detta för att snabbare få alla dessa erfarenhets timmar jag hela tiden tjatar om :) Men i vilket fall som helst...
Sista gången jag red med detta fick hon lite skav på sina käkben, på undersidan där bosalen blir smalare. Jag, som inte alls är en hönsmamma av stooora mått när det gäller min ponny, blev ju givetvis förskräckt över att jag... orsakat blodvite på min häst... Hugaligen...
Sista gången Per var nere här i Blekinge stramade vi till Hackamoren lite och Ruby svarade väldigt väl på detta, den blev lite snabbare i sina signaler och Ruban är ju sån. Hon vill ha exakta och snabba signaler... hehehe... annars blir hon frustrerad på mig... Jag kan helt ärligt erkänna att jag dock inte riktigt är så snabb eller för den delen exakt i det jag försöker förmedla till henne alltid som jag skulle önska... men, jag jobbar på det.

Faaasen, vad jag svamlar iväg ;) Ruby vilade i december och nu i januari har det ju varit flytt och igångsättning, givetvis med Hackamoren... Glädjande nog bevisar skavet att hennes skalle måste vuxit, det är ju gott med tanke på hennes tänder... Men det ställde ju till ridningen...

Tyvärr inte i arbete just här men här är iallafall Ruby iförd Hackamore.

Jag tänkte, -Skit sak samma, Per kommer ner i slutet av februari så han får helt enkelt hjälpa mig att ställa in den igen så den funkar... Sen släppte jag tanken och var nöjd med min lösning... hahahaha... För alla er som nu stönar och frågar er varför jag inte tog ett mycket mer uppenbart, snabbare och enklare beslut i denna fråga... Jag har ingen aning men detta bevisar ju hur jäkla lätt det är att låsa sig vid en enda plutt lösning just när man inte har erfarenheten från många olika situationer...

Igår så ringde jag Per angående helt andra saker men efter en stund kom jag på att säga till om Hackamoren... Per sa... - Har du prövat att sänka den lite... STÖÖÖÖÖÖN :) Givetvis... Åååååh vilken rookie jag är... hahahaha... Mitt svar var ett lite mumlande, generat... öööh... nej ;) Sen fick jag en mycket pedagogisk förklaring av Per att den ju förmodligen är trång just för att hennes huvud vuxit... Tack Per för att du står ut ibland :)

Visst detta är kanske en petitess men ändå, det fick mig att tänka efter... Hackamoren är en relativt, nä i stort sett helt ny utrustningsdel för mig och därför kommer min osäkerhet in i form av frågorna, varför, hur jag ska göra och när jag ska  använda den. Tyvärr, är jag även en sån där ältande, överanalyserande idiot... antar att det är lärargenen som ställer till det... men jag har supersvårt för att bara göra om jag inte har typ både syfte, metod och mål klara för mig... Hehehe... även här har Per många gånger fått förklara någonting 10 gånger innan jag har klart för mig att:

1: det verkar vettigt,
2: det passar in i mitt tänk,
3: det bidrar till utvecklingen framåt,
4: jag förstår hur jag ska göra, och vad hästen skall göra...trodde jag ;)
5: Jag gör fel,
6: Per förklarar igen...
7: Jag gör fel igen... Svär kanske lite oxå...
8: Per förklarar igen...
9: Jag tycker: detta är omöjligt... börjar nästan tvivla på Pers ord ;) Svär och muttrar lite till... Funderar på att kliva av hästen och börja samla frimärken
10: Per förklarar ytterligare en gång lugnt och sansat...

Sen brukar det av någon outgrundlig anledning alltid sluta på samma sätt...

11: DET FUNKAR... Varför sa du inte det här på en gång Per??? :)

Tack vare just Pers enorma erfarenhet, tålamod och otroliga förmåga att förklara samma sak på flera sätt så tar jag jättekliv framåt i min och Rubys utbildningskurva...
Och detta genom att bara fixa till en enda liten sak åt gången :)

Jag kommer ihåg min första clinic hos just Per med Bosse... Jag hade själv satt ihop en målbild som jag tänkte att... oj, oj, oj... undrar om vi hinner igenom detta på bara 4 pass???

Det tog 1 1/2 pass sen var vi klara :) Då ska tilläggas att jag är en riktg "chicken" och rider på typ 30% av min kapacitet första gången för en ny tränare... Varför? Jag har ingen aning... Det är skitdumt och jag jobbar stenhårt på att sluta göra så...
Per frågade vad jag mer ville träna på eller om det var något annat jag tänkt mig... Hahahaha...
Jag satt som ett frågetecken och kunde inte komma på en endaste liten detalj som jag egentligen hade problem med, det skulle ju inte gå så fort att lösa mina svårigheter, jag skulle ju bara få göra grunderna och five easy pieces ;) Tack och lov påminde Per mig om att det ju alltid finns massor med detaljer att finslipa, men just den där känslan...
Oj, nu är vi förbi dom där gigantiska hindrena och problemen som jag var tveksam till att vi skulle lösa på hela helgen... Vad ska vi göra nu då? Nä, nu är vi klara :)

Den känslan är helt magisk och efter den gången så strävar jag efter att får uppleva den oftare och oftare...

Vi pratade just om detta igår och även om jag inte kunnat sätta ord på det förrän igår... när Per gjorde det åt mig... så känner jag sååååå starkt att ännu en magkänsla fått ord och att jag faktiskt numera kan förklara för andra vad och hur jag känner och menar.
Tack Per... igen :)

Men nu till det jag kom fram till just detta tänk, det beskriver ett av fundamenten i mitt hästtänk och det är detta jag gör och tror på till 200% men har inte kunnat riktigt sätta ord på förut...

Jag har ju tjatat oräkneliga gånger om att jag inte tror på att pressa hästarna för mycket och att det tar tid att få fram en GP häst (Grand Prix)... väljer detta klassiska uttryck då jag inte tycker vi har någon bra liknelse när det gäller utbildningsnivå på våra westernhästar...
Jag har oxå skrivit om att jag allt som oftast för att inte säga alltid... Avslutar mitt pass när Ruby och jag gjort det som stod på planen just idag...Jag har ioch för sig alltid strävat eftar att rida mina hästar så här... (Fru präktig... som aldrig gör fel...) obs... IRONI...
T ex, i söndags när vi tränade cavaletti så avslutade jag ca 15 minuter innan träningen var slut... Varför? Jo, hon hade i mitt tycke ställt upp så mycket mer än jag hade väntat mig, och bara jobbat på och verkligen gjort sitt bästa... Då kändes det som en rättvis belöning att inte köra på i 15 minuter bara för att, utan istället klappa om henne trava av och sen skritta av henne för hand.

Syfte med träningen:  att introducera cavaletti som en tränings metod.
Metoden var:  Helenas fantastiska övningar
Målet var: att hon avslappnat och med framåtbjudning skulle gå över bommarna i trav och som grädde på moset i galopp...
Mission accomplished :)

Även Bosse red jag enligt detta koncept fast jag inte visste om det och det resulterade i en häst som en dag fastnade i en galen vänsterspin och bara sa; ja, Ja, JA!!! Tyvärr fanns det i hans fall en hel del tråkiga erfarenheter i bagaget och det här med att göra om och göra rätt kunde te sig betydligt mer dramatiskt än det någon gång gjort med Ruban, som bara har goda erfarenheter när det kommer till människor och ridning... Men ändå så hände det något med Bosse den där gången... Han slutade tjura och slutade tycka jobb var en bestraffning utan verkade börja ha precis lika roligt som jag... och alla andra som såg eländet ;)

Det är ju just detta som är nyckeln till framgång... hehehe... som vi (mest Per igen) sa igår, fasen tänk om folk börjar anamma detta då kanske det blir mer motstånd på tävlingsbanan ;) (Å andra sidan insåg vi båda snabbt att vi gärna förlorar mot ett duktigt ekipage som tränats med finess)
Nyckel är: Att, bara förbättra en liten detalj varje dag... Inte nöta och tjata sönder saker och ting... Inte tvinga fram rörelser eller eftergifter... 

Sen kan en liten detalj ta 5 minuter eller om det vill sig illa 31/2 timme ;) Men ju oftare man lyckas desto kortare tid tar det nästa gång att nå fram till ett lyckat resultat... kallas även positiv förstärkning.

Grejjen är att nu förstår jag ännu mer de tränare som påstår att en bra häst nästan tränar sig själv.  Det är ju själva attityden hos hästen och här kan man faktiskt påverka i hur man förvaltar denm det kommer visa sig som skillnaden mellan en topphäst och en medioker häst... En medioker häst med bra attityd kommer med rätt ryttare och träning kunna gå längre än en topphäst med taskig attityd...

Det är ju just den känslan som uppstår när man har en klar plan och bryter ner ridningen i ett mikroperspektiv... Kan man lägga varje pusselbit rätt så är ju ett 10000 bitars pussel en easy peacy... Och varje pass slutar med tillfredsställelse, bekräftan och en positiv anda... Eller det känns som om hästen tränar sig själv :)

Fantastiska, suveräna, talangfulla Fellas Little Ruby :)

YES, vi lyckades idag igen :) Tänk om några år när vi konstant lyckas varje gång lyckas med våra ridpass och Ruban alltid går av ridbanan med en glad och lycklig Jessica och massor med beröm... Vilket jäkla självförtroende hon kommer ha och helt ärligt hon kommer ju tro att hon inte kan göra fel :) Och när det väl hettar till kommer jag ha en häst som har mod nog att ta rätt beslut där och då!!!
Det, vill jag ha inne på tävlingsbana oxå... För då kommer vi inte bara vinna... Vi kommer ha underbart skoj oxå.


Återigen, jag är ännu mer övertygad om att det mest värdefulla jag kan investera i min häst, vår utveckling, både hemma, på jobb och tävlingsbanan är TID och TÅLAMOD!!!

Det har även varit ganska skoj att möta andra tränare och just säga... Nej, men det är inga problem, jag har inte bråttom utan tänker låta saker och ting ta tid :) Först reaktionen brukar vara ett förvånat ansikte, typ... Hallå, hur korkad är hon... tid är pengar... Men sen faktiskt brukar jag kunna se tillfredställelse över att inte "behöva" göra "stor skillnad" utan faktiskt få ta träningen från hästens perspektiv och utgångsläge. Hahahaha.. eller oxå tänker de bara: Shiiit vilken guldkund som är villig att betala för ingenting :)

Så mitt konstaterande efter mycket ältande är: Om man aldrig når den känslan att hästen i stort sett tränar sig själv... Förutsatt att den har talang, inte har ont, rätt utrustning och allt annat som är självklart... Ja, då kanske man ska fundera på hur man gör saker och ting :)

Nu när jag läser igenom detta kan det verka en aningens enkelspårigt och uppnosigt, tanken är inte att trampa på några tår eller klanka ner på vilka ambitioner man har. Jag vet att det finns enormt många fantastiska människor därute som fullständigt ger sjutton i tävlingar, som bara har världens bästa häst för att det är just den :) Fortsätt med det och skit högaktningsfullt i mitt svamlande om träningsdetaljer och tävlingsidiotier ni har min största respekt för att ni är just som ni är... Men jag är inte så ;)

Jag skriver detta resonemang helt ur en tävlingsidiots ögon ;) Jag älskar att tävla och att träna inför tävlingar...
För mig är det hela grejjen, träna, slipa, förbereda, planera, drömma, reflektera, älta och sen... givetvis gillar jag att visa upp mig... hahaha... Visst kommer jag aldrig vara nöjd med annat än vinst... men på rätt sätt... Vann vi inte var vi helt enkelt inte tillräckligt bra... eller jag, för det är aldrig hästens fel, gjorde något misstag som förstörde ;)
Men det är det som driver mig, som håller min gnista vid liv, att göra bättre ifrån oss hela tiden, minimera felen och hela tiden prestera bättre än vi gjorde gången innan...

Tänk om man haft samma driv i sin karriär eller i städningen i hemmet... tjohoo...  jag hade varit miljonär med ett utställningshem... hehehehe... Men nu är det inte så...
Att tvätta en äcklig svans, mocka skit, fundera på nästa steg, nästa clinic, nästa tävling är sååååå mycket roligare :) Givetvis finns det någonstans en dröm om att få nyttja Rubans talanger på riktigt, ute i verkliga livet... hehehe... men samtidigt är jag ju hönsmamma och vill inte riktigt riskera henne på riktigt... Fyyyy, vilken hycklare jag är ;)

Nä, jag får nog inse att sådär lite lagom kossor och lite lagom tuff terräng och lite lagom Wild West är bäst för oss... eller ja, mig och mina nerver... Jag är kort och gott en tävlingsnörd som gör sig bäst i showringen :)
Så hatten av till alla TRUE cowboys och cowgirls därute som vågar leva på riktigt och inte som jag... leka cowgirl med både skärp och hängslen :) Tänk, Ruby kan ju få leriga "tassar"... eller jag kan skita ner min nyputsade sadel... Moooahahaha...

Japp, det slog mig just att självinsikt är fantastiskt och att just detta gör ännu mer att jag bara ska hålla mig till min egen ridning, mina tankar och aldrig, någonsin försöka lämna denna lilla låtsasvärld  av inte så Wild West jag lever i, I löööööv it :) Tänk att det bara skulle ta 37 år att inse detta...

Nä, nu ska jag fortsätta drömma om prisrosetter, pokaler, titlar och bältesbuckor... Hahahaha... Jösses... här har jag ältat hur länge som helst för att komma på det som ni som läser förmodligen insåg för länge sen...

Ha en underbar eftermiddag därute, det ska jag för jag har just accepterat med hela mitt jag att jag är en TÄVLINGSTÖNT :) Moooahahahahaaaaaa...

Att hålla en blogg levande...

Nu har jag bloggat i två år lite drygt... Jag kommer ihåg den lite skälvande nervositeten med mina första inlägg och vad folk skulle tycka och tänka ;)

Mitt mål med bloggen har varit rent egoistiska och om någon annan finner det nöjsamt att läsa så är ni mer än välkomna att göra så... Men en sak har ändrats över dessa två år... Istället för att just vara så "skitsaksamma" vem som läser så har jag vid flera gånger kommit på mig själv med att tycka det är riktigt roligt att gå och fundera på olika inlägg och att skriva dem för eventuell mottagare. Det är inte alla som kommer så långt som till publicering men de allra flesta gör det...
Sen skriver jag alltid direkt ur hjärtat och om mina tankar verkar vinklade så är de just det... av mig ;) Men det är ändå skoj att se på statistiken om var ni läsare är ifrån och så :)

Här är en skärmdump från gårdagens statistik. Lite drygt 300 unika besökare... Skoj, för att inte säga hur kul det är att se från alla olika delar av världen ni läsare befinner er i :) Normalt brukar jag ha runt 200 läsare per dag men OM jag varit riktigt "elak" kan det rusa iväg... hehehe...

Ibland har jag inte haft motivation att skriva och då har det varit dåligt med uppdateringar... Men jag har ju som sagt inte bloggen av det skälet... Även om det hade varit underbart att tjäna pengar på vad man tycker och tänker, är jag inte riktigt beredd att sälja min själ och börja promota saker jag inte egentligen vill :)
Det är viktig för mig att det jag vill promota det promotar jag för att jag VILL inte för att jag får betalt. Jag har egentligen inga åsikter om alla "storbloggare" som tjänar pengar och kanske skulle jag oxå tacka jag om erbjudandet kom men inte till vad som helst... Det måste kännas rätt ;)

En sak som jag som bloggläsare upptäckt är att många bloggare gärna lägger av efter ett års bloggande, det blir färre och färre inlägg och till sist rinner det ut i sanden... Jag är lite kluven till detta och ibland blir jag riktigt ledsen när jag inte får "smygsnoka" mer i just den människans liv :) En del bloggar växer man helt enkelt ifrån och tillslut finns inte behovet av att läsa där mer... Jag har länkat till en del andra bloggar och ibland så rensar jag i den listan ;) Just för att en del bloggar inte längre håller måttet eller helt enkelt har börjat ändra karaktär eller lagt av... och därav mitt svamlande till min slutkläm...

Japp, röda skinnleggings is DA SHIT!!!

Det krävs faktiskt lite jobb för att hålla en blogg levande och då måste man tycka om det man gör :) Så därför tänker jag fortsätta precis som jag gjort... hehehe... skriva från hjärtat, inte ha reklam och tycka och tänka precis så jäkla mycket jag vill :) Men jag kommer nog aldrig bli en storbloggare med 1000-tals läsare... Kanske hade varit skoj iochförsig... Nä, som jag skrev i början av bloggandet, är det någon som finner nöje i att läsa om mitt liv och mina äventyr så varsågoda. Än så länge är det tack och lov väldigt få elaka kommentarer eller sura miner... hehehe... jag kanske skrämmer bort dem... men så länge det är så kommer jag fortsätta skriva om ditt och datt som snurrar i min lilla hopplöst förvirrade hjärna och liv :)

Nu är det dags att klä på sig åka ut till stallet och pussa på ponnyn... Tvätta hennes obeskrivligt skitiga och äckliga svans... vi har tydligen fått vatten i stallet igen... Beställa pizza... Ja, Ajje vi äter pizza alla dagar när du inte är hemma ;) och sen blir det förmodligen någon tecknad film...

Tjohooo vilket glamoröst bloggdrottningsliv jag lever ;)

Ha en underbar kväll därute, det ska jag :)

Fast det visste ni ju redan :P

Ariat, en kärleksaffär...

Ni som följt bloggen vet att jag har tjatat en hel del om Ariat... Och jag är faktiskt inte någon märkesidiot om man inte räknar min Iron Fist mani... hehehe... Nä men ibland så snubblar man bara över saker som hela tiden håller måttet eller till och med är bättre än man föreställt sig :)

Mina babies :)

ARIAT är just det... Jag har under ett års tid tittat och suktat på deras Boots och just över Rodeobaby  Rocker Fat Baby Toe... Men varenda gång varit för snål... Sen kom Maria på Larum på den brilljanta idén att hon skulle bli återförsäljare för just Ariat och givetvis var denna modell en av de hon tog hem ;) Ja ni förstår ju hur det gick och sekunden efter att de tagit mark ute i Larum, satt jag i bilen dit...
OCH GUUUUD vad snygga de äääär <3 Jag satte ner foten i ett par och... De var bara så sjuuukt sköna... Inte bara snygga!!! Givetvis följde ett par i strl 4 med mig hem ;) Väl hemma tänkte jag att de var ju lite opraktiska att rida i... med det vita skaftet och jag ringde till Mia för att byta dem. Inga problem kom ut bara sa hon... Jag åkte ut igen men efter lite velande kom jag ju på att mina, oxå grymt sköna, Double H ju faktiskt håller ett par säsonger till... och att dessa Rodeobaby nästan är för fina för att inte visas upp jämt... Så det slutade med att mina älskade Rodeobaby Rockers följde med hem igen och fick helt sonika bli finboots :)

Det värsta... eller nä, bästa med alltihopa är att de är så grymt sköna att gå i och ha på sig... Jag är helt förälskad i dem :)

Rubys skjorta.

Sen fick jag Mia att leta reda på en ny tävlingsskjorta till mig i färgen Turkos... hehehehe... Hon hittade en apsnygg som givetvis var... tada... en Ariat... Special order från USA men efter många omvägar, via Europa huvudkontoret i London... lyckade posten i Karlskrona fixa lite batikmönster med svart tusch innan leverans...
Jag är glad över att jag INTE jobbade på posten den dagen... hehehe... först en något irriterad Mia som tog i med hela kasernrösten och pekade med hela handen... för att sen bli utskälld av generalagenten Lotta från Ariat... Hur som helst så hann inte skjortan i tid till SM men en ilspecialorder gick snabbare än Stålmannen flyger till USA... Där det visade sig att just den turkosa i strl M var slut... Underbara, suveräna och helt otroligt serviceminded säljavdelningen i USA satte sig då sonika och ringde runt till samtliga affärer i USA och till slut... jag vet inte vart ifrån, men där fanns den... Den skickades... ordentligt inslagen med ilpost till Sverige, Mia och till sist mig...

Och den satt helt perfekt och bara är såååå snygg... Den kommer förhoppningsvis göra tävlingsdebut i slutet av april iår ;) Givetvis med en matchande filt...

Så nu hade jag dubblerat min Ariat garderob med 100%... Vad gör Mia då???
Jo, hon plockar hem jeansen..... Stöööööööööööön ;)

Ruby jeansen... ja ni ser rumpan :)

En av modellerna heter ju dessutom Ruby... Ja, det var ju bara att erkänna sig besegrad och inse att det var en, Match made in Heaven... Ariat heaven då alltså... ;)
Är dom sköna då?
Jag snor Lotta, generalagentens uttalande på ett ungefär... De är så jäkla sköna att man sitter framför tvättmaskinen och väntar på att de ska bli klara :)

Sjuuuuuukt sköna jeans... Sen fick man en riktigt snygg rumpa i dem oxå... Jag vet för jag kollade av läget med några grabbar som var i affären samtidigt ;)

Nåja, en nöjd och glad Jessica hade då även ett par jeans från Ariat... Skulle nästan kunna tro att man var sponsrad... hahaha... nope, men jag kan säga skulle jag någonsin få chansen att rida för just Ariat så skulla jag göra det stolt, för jag har sällan varit med om snyggare, bekvämare och funktionella kläder och grejjor :)

Ajjes boots.

Ajje, som typ, ALDRIG, skulle ta på sig ett par cowboyboots provade ett par Ariat... vad hände, ja ni förstår ju säkert redan, givetvis fick mina Rodeobabys sällskap av ett par Ariat Heritage Rambler... hehehe...

Nu kanske det hade varit frid och fröjd med detta men då händer det som inte ska hända... Jag upptäcker en defekt på mina Rodeobabys... Ena baksidan av det vita lädret är luddigare än det andra och trycket är lite suddigt... Jag tar en bild med min mobil, ringer Mia och undrar om jag är kinkig... hehehe...
Mia, mailar vidare min mobilbild till London som direkt säger. Det där är en reklamation.
Jag får ett mess av Mia där jag får fylla i några siffror från bootsen och VIPS... Ett par nya boots är just nu på väg från USA till Karlskrona... Allt detta gick inom ett dygn :)

Skulle kunna bli en snygg tatto ;)

Så kontentan är att innan jag hade insett att bootsen var pyttelite defekta så var nya boots påväg... Det kallar jag service!!!

Sen har det oxå trillat in en keps och en är på g in, ett lypsyl och idag en termosmugg... Ja, jag erkänner jag är helt totalt och uppriktigt förälskad i Ariat på alla nivåer... Jag vet att det ligger en splitterny Footwear katalog hos Mia och jag vet att jag snart måste ut dit igen och bläddra lite... Jag menar till och med katalogen luktar gott :)

Ni vet det där äpplet jag brukar säga att jag har stämplat in på arschlet... Det får nog sällskap av tre hästskor snart :)

Ha en underbar kväll därute... Det har jag :)

Ps... bilderna är ärligt stulna från Larum och Ariats hemsidor :)

Bästaste, duktigaste, underbara Ruban :)

Den här veckan har ju inte riktigt gått i ridningens tecken då jag och Olivia har varit sjuka, förkylning, magsjuka, dunderförkylning och som grädde på moset urinvägsinfektion... Tjohooooo...NOT...

Så Ruby har fått skrota i hagen med väldigt lite uppmärksamhet från mig... Tycker lite synd om henne men inget jag kan göra åt det. Ajje har givetvis varit bortrest men tack och lov klarade han sig från magsjukan tack vare det.
Igår lördag så blev det ett kort ridpass iallafall i ett iskallt ridhus... Lite skritt och trav bara för att känna igenom henne. Hon är bara bäst :) Hon knatar så snällt på och det finns lixom inga dumheter i henne alls, bara en vilja att vara till lags.

Idag har vi därför testat på en spännande sak... Cavaletti träning... hehehe... Och det gick såååå BRA!!! Ruban var bara sååå duktig även om vi kanske inte ska vara med i Jättehalvblodsgruppen nästa gång... Det var ibland lite långt mellan bommarna. Men travbommar, galoppbommar, serpentiner, volter och gång och temp växlingar. Hon bara glider igenom och försöker sitt absolut bästa... Jag var så nöjd att jag slutade lite tidigare för som sagt det var hennes första gång... Vi har väl travat över ett par bommar vid två tre tillfällen innan men aldrig så här organiserat och dessutom i galopp :)

Ja, jag kan återigen bara ta av mig hatten och buga inför henne ;) Det blir väl förhoppningsvis någon mer gång och jag ser fram emot det.

Nu väntar en ny spännande vecka och jag hoppas att alla sjukdomar har gjort sitt här hemma hos familjen Knoester... Hmmm, nåja, vi fick åka till sjukhuset idag på eftermiddagen och fixa pencillin till Ojja... Förhoppningsvis kan jag åka till jobbet imorgon men vi får väl se hur pigg hon är... Det känns som om vi har betat av det mesta inom sjukdomar 2012...

Jag ska iallfall njuta en stund av nya numret av Equipage... det var någon artikel om bett som verkade var riktigt intressant :)

Ha en underbar kväll därute... Det ska jag :)

Magsjuka och E-bay surfande...

Jag och Olivia har legat däckade i ett par dygn nu... Fyyyyy faaasen vad det är jobbigt med magsjuka :(

Framförallt när man själv mår dyngilla och även får ta hand om en dotter som mår lika illa... Man skulle kunna säga att vi kräktes ikapp...
I tisdags fick jag ringa upp till stallet och be dem ta hand om Ruban för jag tog mig inte utanför dörren här hemma... Sov typ hela dagen... Ajje är som tur är inte hemma denna veckan och kommer inte hem förrän på fredag, då borde vi ha frisknat till så vi inte smittar ner honom...

Det trista är att ridningen får ta så mycket stryk nu... det har varit ganska mycket det senaste som satt käppar i hjulet och i förra veckan började jag känna att jag fick igenom en hel del och sen kommer detta skit som ett brev på posten...suuuuck... Nåja, förhoppningsvis så slipper vi mer sjukdomar den här vintern nu...

Nu har vi lyckats peta i oss smulor med kraftig magont som följd men tack och lov har kräkandet slutat...

Jag har roat mig lite med att titta igenom E-bay och vad det finns för utbud av sadlar där och det är faschinerande att det finns sadlar...eller ja, de kanske inte ska klassas som sadlar men likväl i 100 - 500 dollars klassen och det finns massor... Vem köper alla dessa och hur ser de ut egentligen, är bomarna raka, liksidiga och så vidare... Det finns rosa, turkosa, svarta, med hjärtan, stjärnor och andra dekorationer...
Okej... de bomlösa tänker jag inte ens gå in på och dem dräller de av men de andra... Det finns faktiskt några som ser helt okej ut...tills man synar dem lite närmare... ooooh jag skulle så gärna vilja klämma och känna lite på dem ;)
Som den här te x... din för endast 399 dollar, ett helt komplett kit...

Ojdå hoppsan... både bakvalvet och hornet är ju sneda...

Eller är det bara bilderna som gör att de ser sneda ut??
Samma pris på nästa kit 399 dollar..

Ojdå, hoppsan hur tänkte de med fendrarna här då??? hmmm, det kanske man kan ändra på eller?

Visst jag kan köpa att det inte är någon superkvalité men jag är ändå faschinerad över att det ens går att sätta ihop ett helt kit för 399 dollar det är alltså 2685 kr enligt dagens dollarkurs... Under 3000:- :o

Skämt åsido, det mesta för dessa pengar är rent skit och att köpa på sig en sån sadel är en stor risk om man inte är väldigt duktig på hur en bra sadel ska kännas och ligga på hästen... Sen tror jag inte det är någon vidare garantier på dem heller...

Nä, men jag har även hittat en hel del guldklimpar här och jag tror man kan göra sig en riktigt bra affär... OM, man är helt säker på vad man ska ha... ex Gullet size, seat size och vilken typ av sadel man är ute efter... Jag har hittat en hel del Martins, Bobs, Tex Tan, Billy Cook, Dale Chavez och en hel del trophy sadlar... om man inte skäms över att det står typ Rooping Champion Missouri 2004 över hela sadeln kan man nog få en riktigt bra sadel till ett lågt pris :)
Själv hade jag inte ens vågat provrida en sån sadel då någon kanske skulle få för sig att jag eventuellt kunde kasta lasso... hehehehe... Vilken syn... jag är nog den enda som skulle lyckats trassla in mig och Ruby innan vi ens hunnit ut ur startboxen :)

Här är ett av guldkornen:

En TexTan för endast 695 dollar :)

 Eller denna:
Circle Y Official USTPA Penning Cutting Saddle Lightly Used, 795 dollar...

 Jag har även hittat en Martins cowhorse för ca 1500 dollar... en svart Bob´s customs för 5000 dollar och en custom någonting cutting för 12000 dollar :)

Hur det än är med detta är det skoj att surfa runt och titta på olika sadlar och för att få en överblick på vad saker och ting kostar over there :)

Jag har iallafall goda erfarenheter av just E-bay och det finns massor med roliga saker att shoppa som inte är alltför dyra och sen är det ganska säkert att ingen annan har just den... hehehe...
Men återigen, man måste vara säker på vad det är man köper och att det är rätt storlekar på sakerna... som sagt det kan bli knepigt med returer annars ;)

Nä, nu ska jag försöka kurera våra, min och Olivias, magar och våra dunderförkylningar... Genom att titta på Prinsessan och Grodan :)

Ha en underbar dag därute, jag ser faktiskt att solen lyser därute...

Sadeldrömmar och sadel SPA...

Tack och lov har Rubys bakben blivit normala och det verkar inte som om överansträngningen var någon långtida grej. Hon är pigg som sjutton och känns rätt så hemma här nu. Detta innebär ju att hon får lite mer energi till att hitta på annat...hehehe... inte för att hon någonsin är dum men lite det här... men guuuuud vad rädd jag helt plötsligt blev för spegeln där borta som vi ridit förbi 10 gånger redan :)

Den här veckan har jag hunnit rida lite mer och idag på slutet av passen kändes hon riktigt fin ;) Jag har de två sista gångerna ridit med Hackamoren, den är grym när man verkligen ska få igenom eftergiften tycker jag... Tyvärr har hon fått skav av den så när Per kommer ner får vi justera den lite, hon har förmodligen grovnat lite i ansiktet sen i September när vi provade in den... Det händer ju inte lite med hennes kropp just nu... Suuuuuck ;)

För en vecka sen insåg jag med experthjälp av Mia från Larum att min älskade Dee Buckner sadel inte ligger optimalt på henne just nu... Den ligger faktiskt ganska bra ifram men den är för platt i bak och då får hon för mycket svängrum när hon rör sig och sadeln hindrar bla galoppjobbet... Förstår ni?;) Hur som helst så vill jag ju inte riktigt köpa någon ny sadel än då jag vet att detta året kommer vara ett helvete när det kommer till den detaljen... Hon kommer förmodligen ändra sig ganska kraftigt i kroppen då hon är på gränsen till att bli stor och vuxen ;) Just nu har jag fått provlåna en sadel som ligger bättre men det är ett litet problem med den... Jag har ju inte världens längsta ben och sadeln är för någon 1.80 människa... Trots att jag har fendrarna på det innersta hålet är de ett eller två hål för långa... När jag ska rida lätt får jag nästan stå på tå... Hehehehe... Detta kommer i veckan att avhjälpas med en huggpipa men tills dess får jag stå ut. Det är en Reiningsadel och jag gillar den hyffsat ;) Men några saker har jag snabbt kunnat konstatera... Jag tycker inte om nya sadlar... De knarrar, fendrarna är felvridna och tyvärr är det inte så mycket själ i dessa massproducerade sadlar... Jag har alltså blivit bortskämd med min handsydda, überfina Dee Buckner... hur i helskotta ska jag hitta något liknande??? Jag ska absolut satsa på en kvinnosadel alltså en med ett lite smalare säte... Vilken skillnad det blir i sitsen :) Och jag ska nog inte låsa mig till Cowhorse utan faktiskt se mig om efter en riktigt sjysst Reining... Den kommer nog främja min sits ännu mer ;) Vilket märke det kommer bli till slut har jag ingen aning om... Jag är ju lite kär i Pers sadlar och de jag ridit i har varit sjukt sköna...
Men sen har jag ju tyvärr upptäckt Continental Saddlerys Rock Stars sadlar och jag är käääääär!!! Dom bara skriker JEEEEESSIIIICAAAA med sin design... Här är några smakprov :)

Sadeln heter ROCKSTAR...

Sadeln heter DIVA... Visste ni om att jag döpte min första egenuppfödda häst till just Diva... ;) Så ni fattar ju detta är ju bara min sadel...

Sadeln heter OUTLAW

Jag har dock aldrig ridit i en Continental saddlery och har inte någon riktig koll på hur de är... Jag vet bara att designen på dessa är såååååå jag... :) Kanske helt enkelt får köpa en helt ren sadel och be någon toola den :)

Just nu är min sadel på SPA hos Mia och shiit vad fin hon börjar få den <3 Hon har putsat upp den som bara den och lyckats får bort en hel del av den färg som jeansen har färgat av sig... Idag var jag förbi en runda och pussade lite på den... hehehe... Men jag kan varmt rekomendera att lämna in era sadlar till henne för upputsning och smörjning... Jag tycker jag är ganska pedantisk när det gäller mina grejjor men Mia har en hel arschenal med putsgrejjor som jag inte visste fanns :)

Nåja, nu är det strax dags för sängen... Efter en supertrevlig tjejkväll igår är jag lite tröttare än vanligt kl 21.00 på kvällen :)

Ha en underbar kväll därute det ska jag :)

Passion eller besatt...

Vart går gränsen?
Jag får ofta höra att jag är hästtokig, besatt av hästar och ridning...

Men jag håller inte med om det... Jag är inte besatt utan hästarna och ridningen är min passion i livet!!!

Jag vet att jag överlever utan detta i mitt liv men jag mår sååå mycket bättre om jag får hålla på med detta, mocka skit, borsta leriga ben, putsa skitig utrustning med lädertvål, lukta häst och njuta av en mjuk mule som rufsar om håret på mig ;)
Något av det bästa jag vet är faktiskt att morgonfodra... även om detta innebär att jag måste kliva upp tidigt... Känslan och stillheten när man kliver in i stallet och får höra alla morgon gnäggningarna från sömniga och frukostsugna hästar :)

Många gånger får jag höra... Måste du åka till stallet idag? Jag svarar alltid... -Nej, det måste jag inte, jag vill åka dit...

Med min sista hopphäst Gemma blev det tillslut en hel massa måsten och det gjorde att jag beslutade mig för att sälja henne och lägga hästeriet på hyllan. Jag visste väl någonstans inom mig att jag skulle hålla på med hästar igen men inte hur stort hålet i hjärta skulle bli. Jag trodde nog att det skulle ta 5-10 år innan längtan blev för stark... Det tog två år ;)

Ändå vill jag inte vara utan den perioden i mitt liv, för utan den hade jag inte varit lika säker på att det är det här jag vill göra och att jag aldrig igen kommer känna några måsten när det gäller hästeriet... Om jag aldrig hade känt den enorma längtan, som jag inte till en början ens förstod att jag hade, skulle jag inte kunnat ge mig så helhjärtat in i detta igen och med de ganska höga mål jag ärligt tror jag kan uppnå. Givetvis så händer ibland saker i livet som kan sätta stopp för dessa mål men om man bortser från alla krokben som jag säkert kommer snubbla på under vägen så är jag "all in"!!!

Fast jag har ett väldigt osvenskt självförtroende och förmodligen retar upp en och annan med mina mål så har jag ingen önskan att bevisa för någon annan än mig själv att jag klarar det. Jag skiter helt ärligt i om folk tycker jag är värd framgång eller inte.
Jag gör inte detta för någon annans skull än min egen och Rubys ;) Om hon inte mår bra av det vi gör kommer jag utan att tveka avbryta det och hitta något annat som får henne glad igen...

Jag har skrivit det förut och jag skriver det igen, Ruby är nog den bästa häst jag någonsin ridit... Givetvis inom sitt gebit ;) Men det som gör henne till det är att hon är byggd för att utföra just det hon ska, hon kommer aldrig bli en hopphäst ;) men det är inte meningen med henne... Det som ger henne den där lilla extra grejjen så att man förstår att det är en häst lite utöver det vanliga är hennes skalle, hennes intelligens och hennes vilja... Hon vill alltid, även om hon inte alltid förstår eller kan det jag försöker lära henne så finns det ingen istadighet, illvilja eller motstånd... Snarare tvärtom, jag måste tänka på att inte sätta henne i situationer hon inte förstår för hon blir frustrerad och arg när hon inte kan göra rätt...

Jag läste om någon av de stora tränarna "over there" kommer inte ihåg om det var Les eller Bob som berättade om sitt genombrott och att han då fick så många bra hästar som i stort sett tränade sig själva... Det stämmer väl med hur Ruby är... Hon bara vill göra rätt och försöker hela tiden göra det oxå ;)

Samtidigt är hon den absolut "svåraste" häst jag någonsin haft, jag har fått kämpa för att få hennes tillit och jag känner att den måste jag förtjäna av henne varje dag. Hon lär mig ödmjukhet... Varje dag :) Jag har varit bortskämd...eller nej, det har jag inte för jag har gått igenom min beskärda del av "dåliga" hästar oxå.. Men den sista tiden i mitt hästeri har jag valt bättre hästar och faktiskt valt med hjärnan... Detta har gjort att jag är van att hästen är samarbetsvillig och vill göra det jag ber om. Ruby gör ju detta till 150% men hon är väldigt flyktig och signalkänslig...
Om jag går ut i hagen och är på dåligt humör kan jag lova att jag inte ens kommer så nära att jag kan fånga henne... hehehe... Förrän jag släpper ilskan och fokuserar på varför jag är där...
Det är heller ingen idé att sitta upp och ens försöka rida om jag inte är i form, jag kommer aldrig kunna slåss mot henne och jag vill inte det heller... Att pressa henne för mycket ger alltid bakslag och jag har under detta 1 1/2 år lärt mig var gränsen går... Visst kan jag be henne göra om och göra rätt, många gånger, men att därifrån tvinga henne till underkastelse genom styrka eller andra straffmetoder skulle vara som att kasta pärlor till grisar. Visst det skulle gå för hon är en stark häst men jag tror det skulle ta död på hennes "spirtit" snabbt och då skulle hon inte vara hon längre...

Kanske låter mitt resonemang naivt och barnsligt, kanske stoppar min ovilja att pressa oss från att bli bäst... Jag vet inte det men i mitt hjärta och i min hjärna så kommer detta förhållningssätt tvärtom ge oss en fördel senare i vårt samarbete och genom att ge henne det dyrbaraste man kan ge sin parter, tid, förtroende och tålamod kommer jag få ta del av hela hennes talang och väsen så småningom... när jag gjort mig förtjänt av det :)

Jag tror att varje häst man möter i livet och som sätter sin prägel på en, avspeglas i nästa häst man utbildar och rider... Det här är en av de huvudsakliga skälen till varför jag aldrig kommer bli tränare... Jag vill inte känna att pengarna styr min tid eller mitt tålamod, jag vill äga min kärlek till hästarna och mitt förhållningssätt till dem.
Det finns, enligt mig, alldeles för få tränare som klarar av att stå emot denna ekonomiska press och därför har vi många quickfixes och taskiga metoder... Tyvärr ser ju trenden dessutom ut som att de få som orkat stå emot måååånga år rent krasst slutar träna eller går i konkurs...

Medelmåtta eller inte??? :)

Vad beror det på? I min värld är det vi hästägare och hobbyryttare som är det stora problemet... Vi har för dåligt med kunskap, tålamod, pengar och tid helt enkelt... Vi inser inte hur mycket det kostar att ta fram en topphäst... Hur mycket annat man får försaka för att ge hästen de bästa förutsättningarna... Men framförallt har vi ofta en jäkligt dålig självinsikt i vad vår häst har för förutsättningar att klara av, vi vill ju att våra älsklingar ska bli bäst i världen ;) Oavsett om de kan eller inte... Detta gör att vi ger tränarna omöjliga uppdrag... Har vi dessutom råd att betala så kräver vi ännu mer av det omöjliga..

Nu kanske jag drar ner brallorna på mig själv med detta resonemang ioch med att jag fortfarande lever i övetygelse om att just min lilla ponny kan bli bäst ;) Så kan det ju vara... det kan ju bara framtiden utvisa om jag kommer få äta upp mina ord eller inte...hehehehe... Vi kanske bara är två överkaxiga medelmåttor vi med... ;)

Visst kan jag känna att jag har ett visst ansvar att försöka bli så bra som möjligt gentemot Per och Johanna, av den enkla anledningen att jag fick förmånen att förvalta Ruby ;) Men jag vet oxå att de aldrig kommer klandra oss om vi inte håller måttet... Så länge vi är lyckliga. Helt ärligt hade jag inte köpt Ruby om jag inte haft de ambitioner jag har... Jag är oxå ganska övertygad att jag inte fått köpa henne om Per inte förstått att jag verkligen menar allvar med min satsning och det jag vill... Ruby är helt enkelt för bra för att skogsmulla och tävlas på enbart klubbnivå. Som motsats till detta vet jag oxå att jag aldrig ens fått klappa henne på halsen om Per för en millisekund trott att jag kommer pressa henne för mycket eller vara osjysst mot henne :) Och det känns så grymt skönt att vi har samma tänk där och annars hade jag heller inte köpt häst av honom ;)

Hur som helst kontentan av detta "svammel" är att jag för varje dag som går inser hur lyckligt lottad jag är som fått förmånen att ha en sådan underbar liten lockig ponny som Ruby, hur mycket jag skiter i vad folk tycker och tänker om mig och mitt sätt...
Och hur mycket jag älskar att göra det jag gör och hur sugen jag är på framtiden :) Jag älskar att tävla, känna adrenalinkicken innan man går in på banan för att göra sitt bästa, känna besvikelsen när man är klantig eller känna euforin när man lyckas...

Och så länge jag kommer känna denna passion kommer jag hålla på med detta... För det är ju sååååå jäkla skoj!!!

Ha en underbar dag därute... Det ska jag :)

Pajastränare... till vilket pris?

Jag följer ett stort antal bloggar, western siter och liknande grupper i sociala medier här på nätet som handlar om westernridning och dess mysterium... Vi är på gång att damma av våra kusar och kanske börjar så smått i snön drömma om bättre tider, sommar, sol, clinics och kanske till och med tävlingar... Och jag har återigen faschinerats över ett fenomen som verkar återkomma varje år vid just den här tiden...

Nämligen alla nya självutnämnda tränare inom western... allt ifrån veva rep kurser till kosse eller stylistkurser...
Flera av dessa har förmodligen mindre erfarenhet av pedagogik än Olivias hamster... Kanske om man har tur har de varit på semester i USA och faktiskt kanske om man har en jäkla tur varit i ett stall ett par månader och faktiskt jobbat med hästar där...

En mycket klok man sa till mig en gång att: Det svåra med westerridningen, det är att INTE bli tränare...
Jag skrattade gott åt honom då och jag har skrattat gott åt alla tokiga försök som dessa pajastränare gjort och sen tacksamt nog, enligt mig, förevigat det på internet :)

Jag har många gånger ställt mig frågan om varför vi inom western inte har samma system som SVridsportsförbundet med tränarlicenser... Jag som lärare måste ju snart inneha en lärarlegitimation om 
jag vill fortsätta undervisa, varför måste då inte de tränare som jag betalar ganska mycket pengar kunna erbjuda samma kvalitetsstämpel...

Nåja, jag anser att jag som ryttare och inte tänker försörja mig inom hästeriet kan visa den lilla respekten mot de redan etablerade tränarna i Sverige och de som seriöst vill ta sig an utmaningen i att försöka leva på det... Att jag då inte går in som någon HillBilly tok och ska träna kreti och pleti bara för att jag äger en quarter... Och, givetvis har meriter inom tävling... På SM... nivå.... Moooahahahaaaaa...  Nä, ni behöver inte oroa er jag har en viss liten självinsikt kvar och jag kan helt ärligt säga att en sak vet jag att jag inte ska bli och det är tränare...

Även om jag inte håller med ganska många om deras metoder eller sätt att träna på så tycker jag det är respektlöst att genom ren dumhet, i många fall, försöka konkurera med dem...
Jag menar inte att de tränarna som finns i Sverige ska ha monopol på de ryttare som är aktiva, många av dem behöver en stor fet spark i arschlet för det sätt de tränar hästar och lär ryttare hur man ska bete sig men om man går in på den marknaden kan man väl iallafall göra ett försök att vara seriös??? Eller???

Som sagt jag har inte brytt mig speciellt mycket om dessa Pajastränare utan istället skrattat gott åt dem och deras misstag... Att ens kalla dem tränare är en förolämpning mot er som seriöst försöker bedriva denna verksamhet i professionell form.... Så bara Pajas kanske är mer passande...

Men idag gick det för första gången upp för mig att dessa människor faktiskt förstör för många av de som just försöker bedriva träningsverksamet professionellt... Jag kommer aldrig tillhöra det klientel som åker på dessa "clinics" men utan en nivågradering av tränarna är det många som även iår kommer betala mycket pengar i läropengar till just pajaser...

Synd tycker jag då många duktiga tränare går på knäna när det ekonomiskt är tufft för de flesta nu och många håller hårt i sina pengar...

Jag byter gärna ut de skratt ni pajaser gett mig under åren mot att de få seriösa och duktiga tränare inte ska bli lidande i sin ekonomi för er skull...

Ni som ska ut och njuta av clinics... Kolla upp vem ni åker och tränar för, vad finns det för kunskap och meriter bakom den snygga hemsidan... Gå inte på den idiotiska myten att det är billigare med en ny tränare och de är ju mer uppdaterade...

Och till sist... Kräv kvalitet och får ni det inte... kräv pengarna tillbaka... Blir vi tuffare med det så kommer pajaserna inte bli lika många och tjäna lika mycket pengar på oss...

Nu ska jag gå och lägga mig...
Förmodligen kommer jag drömma mardrömmar om clowner inatt ;)

Ha en underbar natt därute... det ska jag... på cirkus ;)

Familjen Knoester utökas och den pigga lilla röda...

Den här veckan har varit händelserik...eller ja, det började egentligen förra veckan när jag fick lite extrajobb i Karlshamn :)
Men i helgen kom nu äntligen Olivias efterlängtade lilla hamster. En söt, ljust grå liten minihamster... Hon har fått ärva den av Nellie ;) och hon är i extaaaaas :)

I söndags natt hörde jag ljud inifrån hennes rum vid 2 tiden på natten... Jag tänkte att hennes iPod fått fnatt och gick dit... Där satt hon på sitt skrivbord med hamstern i knäet. -Vad gör du uppe? Jag trodde det var morgon, svarade hon... -öh nej det är mitt i natten gå och lägg dig!
En timme senare hörde jag ljud igen... Jag gick in och där satt hon igen, med hamstern i knät... Vad gör du uppe nu då?
-Är det inte morgon nu? frågade hon... Nej, sa jag, nu går du inte upp förrän min klocka ringer...

Kl 05.45 ringde klockan men ingen Olivia kom upp då inte... hihihi...

Men jag måste erkänna att den lilla "råttan" är mycket sötare och trevligare än jag någonsin trott ;)

Ruby har blivit bättre i benen och lite bättre i magen oxå, hon är inte så rinnigt lös men ändå lös, hon fick bakteriekur nr 2 igår så jag hoppas att hon blir ändå bättre nu och sen har jag den sista på söndag... Men hon är PIGG!!! Så pigg att hon i tisdags när jag skulle sadla, steppade till på uppbindningsplatse och ryckte en baksko... Hästskrälle :( Jag raspade av kanterna och sadlade på ändå... Men hon kändes inte klockren, dock fick hon ta några varv i trav för att få ut den mesta av överflödesenergin... Sen var det bara att ringa hovslagare... Han hade dock ingenting emot att sko henne i bak på onsdagsmorgonen tack och lov ;)

Men idag tänker jag rida, igår var det mycket träningar så ridhuset var inte ledigt förrän sent... trodde jag men det visade sig att det var ledigt från kl 8... fast då hade jag redan bestämt mig för att inte rida... Men idag ska vi ta en stund i ridhuset och jobba igenom henne... Kan bli spännande, hon börjar känna sig hemma och är inte så fullt upptagen med att ta in alla intryck längre utan har nu oxå tid att studsa runt lite ;)

Sen har vi fått en reservplats i en cavalettigrupp den 5 februari... tjohoooo... då är det premiär för en "eventuell" hoppkarriär... Nädå, men det ska bli spännande att vara med och jag tror att det är väldans nyttigt för hennes del att ha koll på vart fötterna är... Hon är lite snubblig och klumpig ibland, men när man rider på kor så har hon världens koll... märkligt ;)

Idag när det är kallt ute och snö så är det grymt lyxigt att bara kunna gå ut och rida i ett ridhus... jag har nog inte riktigt än fattat hur mycket lyx det är men lyx är det :)

Nu ska jag fortsätta skriva uppgifter i media ;)
Ha en bra dag!!!

Effektiv söndag...

Japp, idag har jag och är och kommer vara fruktansvärt effektiv... hehehehe... som en trisslott, ibland bara händer det :)

Pro-Tektion

Började dagen med att skjutsa Olivia till ishallen för konståkning och på med skridskor, medans hon åkte körde jag till stallet och släppte ut Ruban, hon började dagen med blandade småhopp ut till hagen och ett par vändor quarterrace a la bronco style... avslutade det hela med att rulla sig i snön två gånger och sen ett quarterrace till... suck... men tur att hon packar in sina bakben i iskall kyllera iallafall ;) Hon är lite för pigg för sitt eget bästa...

Sen tillbaka till ishallen hämta Olivia, förbi ICA Maxi för att hitta en overall, REA, ingen i rätt storlek, tillbaka till stallet, mocka, packa mat och fixa inför insläpp.

Smart nog bjöd jag in mig och Olivia till lunch hemma hos fam Amundsson för några dagar sen så ut till Larum för en smaskig och trevlig lunch, där fanns nu en spännande medicin till Rubans mage som jag skrivit om tidigare... Pro-Tektion... Ska bli väldans spännande att se om den funkar.. Jag hoppas verkligen det!!!

Efter lunchen svängde vi förbi Bergåsa och plockade upp en kompis till Olivia, hem slängde in en maskin tvätt... och nu om en halvtimme 15.30 är det tvättbyte, upp till stallet, in med häst, tvätta häst, ge medicin, och fodra middag...

Sen ska vi ta en sväng till Tromtesunda och lämna tillbaka en sadelgjord jag råkade få med mig i flytten, hämta min tömkörningsgjord som jag glömde... Tänkte faktiskt ge mig i kast med tömkörningen igen... Har hört ryktas om att Anders Eriksson ska komma till KLRK för att hålla kurs och jag tänkte nog försöka vara med där, så det är väl bäst att öva lite först :)

Så här kommer det väl se ut hemma :)

Ska bli skoj att säga hej till Anneli och familjen igen och sen ska Olivia bli med hamster idag... hehehe... det var Ajje i ett svagt ögonblick mitt i en Happy hour på Koh Lanta som lovade henne att hon skulle få överta den... Tycker själv att det ska bli lite skoj med en råtta här hemma ;)

Hem med kompis och hamster, avsluta tvättandet och sen är det nog dags för att kolla på filmen Warhorse... Har hört talas om den och är lite nyfiken på vad det är :)

Eller så kommer jag youtuba tömkörning...
Och då kommer kl inte ens vara 20.00...




Imorgon är det dags att åka till Karlshamn och jobba, ska träffa en ny klass så det blir spännande :)

Saaatan vad speedad jag är... vad var det i kaffet Thomas???

Ha en underbar eftermiddag därute :)