Jag förstår inte...

När man surfar runt bland hästsidor kan man ju hitta allt möjligt... och omöjligt med.
Idag hittade jag en sån sak och det bubblade upp för många skruvade tankar för att inte dela med mig :)

Alltså... Det är så skönt att veta att med dagens hästmarknad där det ibland kan vara svårt att sälja fina hästar så finns det alltid någon som verkligen satsar på seriös avel...

Funderar på att maila och erbjuda Bosse. Ovanlig färg, bra stam, fina meriter och bara liite kastrerad.
Han beteer ju sig hingstigt ibland och språng är gratis om hon lyckas få stoet dräktigt?
För Herr B´s skull så får han ju ha lite skoj och marknaden räddas från ytterligare en... mittstoharenfinstjärnmenharaldrigpresteratnågot häst som inte får ens chans till en sjysst framtid.
Visst det kan ju bli som en trisslott, plötsligt bara händer det... två dåliga genpoler ger en stjärna men seriöst...

Ja, ja... sista idioten är inte född ;)

Men som sagt... Herr B hälsar att han är... Up for some fun ;)

Dressyrträning med herr B... och tankar om att fokusera på rätt saker...

Vi red ett pass för Marc i helgen. Det var som vanligt väldigt givande och jag fick i läxa att sluta fippla med högerhanden, styra för vänster sida, slappna av i knäna och sitta djupt i sadeln... Bara :)

Skämt åsido, det var ett pass där vi jobbade på samling, både i trav och galopp. Vi fick beröm för att herr B är betydligt starkare och sätter under sig mer nu. Ja, jag har jobbat hårt på detta i vinter men det är givetvis skönt att höra att slitet man gör, ger resultat. Det är läckert när man känner att hästen växer under sig och att motståndet minskar. Visst är det en bit kvar och man blir lätt hemmablind.. Jag är och petar med vänster sporre och fipplar med höger hand... typ hela tiden.

En sak som jag alltid får med mig från Marcs pass är mentala bitar, han är otroligt klok och har en filosofi att det ska vara enkelt, att man får leva med det man får och göra det bästa av det.
Jag ser mig själv som positiv och optimist men ändå så märkte jag att jag gjort en vurpa ett tag.
Vi pratade lite om Herr B och hans jagärenköttätandedrake fasoner och det var några saker som Marc sa som satte sig i huvudet på mig.
Bosse började nämligen direkt att spänna sig och skrika efter Rubs när han kom in i ridhuset, med erfarenhet av de sista två gångerna vi varit iväg visste jag att om jag inte gör något kommer det bli skolor från den högre Akademiska ridkonsten. Sagt och gjort det var bara att trycka på honom och se till att han inte fick chansen att explodera... Efter 10 minuter känns det som om hans överskottsenergi har dämpats till ok nivå. Om det är rätt taktik? Jag vet faktiskt inte, jag vet bara att vid de andra tillfällena när jag försökt lugna istället för att rida framåt så har det blivit omvänt resultat och han har flugit i luften. Tyvärr bryr han sig inte om det finns andra människor eller hästar runt utan det sprätter ben åt alla håll och kanter. Jag känner mig inte rädd på något sätt men tycker det är onödigt att hamna i denna konfliktsituation... Sen tänker jag att ju fler gånger han "får" bete sig på det här viset ju mer "lär" han sig att det är ok. Målet är ju att Olivia ska kunna rida och tävla honom...
Men det var just det här som Marc var inne på... Han konstaterade lite lätt att ja, det är en häst med mycket personlighet. Sen ställde han frågan, är det en häst som är lämplig för barn? Och, är det hanterbart om man vet vad han gör och när? Och sista frågan är hans talang mer värd än besväret.

Jag har funderat en del på detta, har egentligen funderat redan innan men Marc har en förmåga att ställa de där lite jobbiga frågorna så att man behöver svara ja eller nej och sen ta ett beslut. Efter man tagit beslutet är det dags att sluta älta och gå vidare i livet :)

Det jag har kommit fram till:
Bosse är ingen elak häst, han är bara som han är.
Bosse är ingen lätt häst, han har en massa skit som måste hanteras dagligen. Det är inte vem som helst som kan eller ska hantera honom och han kan vara farlig med fel hantering. Detta är fakta, inget ursäktande eller förklarande, inga värderingar heller i det.

foto: Katarina Wassbrink

Jag vet hur jag på ett så säkert sätt som möjligt kan undvika fara i hanteringen av honom. Faktum är att då man alltid får se honom som en ev "olycka" hanterar man honom alltid lite säkrare och noggrannare än en "snäll" häst. Å andra sidan kan man tänka hingst och sen är det som att hantera vilken annan häst som helst, lätt som en plätt :)
I ridningen, det går snabbt att känna vilket humör han är på och om det är säkert för ex Olivia att rida eller inte.

Hur som, det är en riktigt fin häst och jag är otroligt glad över att fått förmånen att förvalta honom igen... Det är ingen idé att fokusera på det som inte är bra utan göra det bästa av det som är bra!
Ganska coolt att han nu 14 år gammal fortfarande har så jäkla mycket krut i sig att det ibland väller över... hehehehe... och det känns när jag kanaliserar energin rätt... då jädrans händer det saker :)

Jag är så tacksam för att ha dessa personer i mitt liv, de som vågar säga vad de tycker utan att lägga in värderingar utan just bara hur de ser på saken. Det är respekt!!! och det får mig ofta att tänka till och se saken ur ett annat perspektiv :)
Jag själv säger ofta vad jag tycker om saker och ting men det rör mig faktiskt inte ett dugg om någon väljer att göra saker på motsatt sätt än hur jag väljer att göra.
Jag vet om att jag är ganska hård i min bedömning av vad jag tycker men likväl kan jag erkänna att jag har fel.

Hmmm, nu börjar det låta som om jag försöker be om ursäkt för mig själv... hehehe... Nope, inte en chans! Jag fortsätter att köra efter eget huvud och göra saker på mitt sätt. Det jag ville ha fram är hur mycket jag uppskattar att få höra sanningen från folk... även om den ibland gör ont och sårar. I min värld så vet jag iallafall vart vi står och då finns det bara möjligheter att utvecklas framåt.

Nope, slut på svamlandet, dags att stoppa in skjortan, greppa tyglarna och rida som en DIIIIVA :)

Ha en underbar dag därute!!! Det har jag!

Som att säga adjö till en gammal vän...

Hahahaha! Tänk att det faktiskt kan kännas så för ett dött ting men jag erkänner att det gör det.

Jag sålde min kära, fina, underbara transport igår. Har varit så  otroligt nöjd med den sen jag köpte den för 5 år sen. Den har snällt legat bra efter bilen, hästarna har trivts fint i den och den har aldrig krånglat. Den har kuskat runt i halva Sverige, chappen, SM, hjo-ko, clinics, höga kusten, flyttat till Norrland, hämtat Bosse och massor med andra härliga minnen.
När jag köpte den var det med avsikt att inte sälja den, hade heller ingen plan på två hästar eller att flytta upp "norr om polcirkeln" ;) Hade då oxå bara b-körkort... det är märkligt hur många gånger jag tänkt ta det där BE men det har aldrig blivit av. Nåja för två somrar sen tog jag mig i kragen och fixade utökat B. Tack till Linn som var startern och motivatorn i detta. Då tänkte jag att jag lite lätt och smidigt skulle omregistrera min fina Böckmann för att få bättre lastvikt... Här började problemen.
Hade jag bott kvar i söder hade saken varit biff tack vare bra service via företaget jag köpte den av Trailerkompaniet i Skaune, men att köra ner den 120 mil... typ och hem igen var liiite för mycket besvär. Problemet var, att den kom direkt från Tyskland och registrerades in i Sverige som 1350kg, det som då passade till bilen. Hade jag registrerat in den för 1950kg (Släpet är godkänt för 2000kg) och därefter typat ner den hade jag kunnat "växla" mellan de vikterna. Men det hade jag ju inte, så för att ändra vikt på den krävdes en ombyggnad, detta tillsammans med nya papper, nya delar och en omregistrering blev ganska kostsamt... Learning by doing...

Kontentan av det jag lärt mig är: regga alltid in för full last och sen typa ner :)
Jag kan säga att jag skött den väl... En kollega påstår att man skulle kunna sätta sig på golvet och äta mat därifrån... hmmm inte långt ifrån iallafall. Den luktar inte ens häst efter fem års användning. Jag lärde mig dock en annan sak som jag kommer hålla hårt på... Det där med att "låna" ut sin transport... NOPE! Visst det finns en handfull som har det privilegiet (ni vet vilka ni är) men jag har blivit bränd ett antal gånger med... Inte kul när saker är trasiga eller fattas när den kommer tillbaka. Dessutom så blir totalvikten så hög den här gången att man måste ha utökat-B eller BE för att ens få koppla den efter bilen... Gör ingenting ;)

Nåja, nu är den iallafall såld och jag tror nog nästa lilla ponny som ska resa i den kommer vara lika nöjd som mina.
Att välja just Böckmann var en bättre deal än jag först förstod, de är så otroligt prisvärda, välbyggda,  ligger fantastiskt bra efter bilen, hästarna åker rymligt och alla de som jag kört har mer eller mindre sprungit på. Sen är andrahandsvärdet riktigt bra. Skulle jag köpa samma typ av släp men välja liknande märken i kvailté så ligger de minst på dubbla prislappen. Behöver jag säga att ponnysarna kommer åka Böckmann igen inom en förhoppningsvis snar framtid?
Beställningen är gjord och om allt går som det ska, vilket det borde, kommer vår nya, fina, härliga och lättkörda vän hem till oss om några veckor...
Men vad det blev, ja det får ni se då :)

Ha en underbar dag därute!!! Det har jag!

Mycket Bosse och lite till...

Scrollade snabbt ner och inser att det varit väldigt mycket Bosse ett tag ;) Detta beror inte på att jag föredrar honom framför Rubs eller tvärtom utan mer den häst jag rider för tillfället... Han har ju varit riktigt jäkla elak ett tag och Olivia har helt enkelt varit för rädd för att rida honom, så då har hon fått köra Ferrarrin och jag har diskuterat med AD/HD Tourettes ponnyn... Jo, hade man kunnat ställa diagnoser på hästar tror jag att han haft båda dessa, på riktigt. Sen tror jag att han varit otroligt missförstådd när han får sina utbrott och detta i sin tur lett till obefogad aggresivitet och attacker.
Jag har funderat så otroligt mycket på  varför han gör saker och när, hur dessa beteende och problem uppstår.
Det finns inga belägg alls för att hästar kan ha dessa bokstavskombinationer men efter ett antal år i skola med just sådana här barn kan jag hitta likheter och faktorer som utlöser reaktionerna. I mina ögon är det en fördel att tänka att han har dessa "diagnoser" för då kan man tänka på ett annat sätt och ha en annan utgångsplan... Jag är långt ifrån klar med tankar och ideér men det har börjat skvalpa runt något där i huvudet och rätt vad det är kommer det nog fram i ett blogginlägg :)

Hur som... Sista tiden har vi fått bukt med humörssvängningarna hos Herr B och Olivia har vågat rida honom. Han har då fortsatt sköta sig och igen visat vilken fantastisk läromästare han kan vara :) Det är ju bara perioderna emellan i hans dåligtmående som är lite besvärliga...

I helgen var det clinic för Håkan Forsström i Kramfors och planen var att båda ponnysarna skulle med så vi fick rida båda två på båda hästarna... Dock fick ju Ferrarin en repa i lacken förra helgen... tror hon bränt av någon stopp, eller vänt satan i hagen... Hon är liiite  halt i trav på böjs spår på vänster bak... tror jag. Hur som hon fick stanna hemma och det blev bara den vita som lastades sen tog vi oss (nästan inte alls) till Kramfors... en av de läskigaste resor jag gjort det var såphalt på vägarna och lastbilar satt fast förutom de som låg i diket... en resa som tar ca 50 minuter i bra väglag tog 2 timmar och 20 minuter... Tack till snälla Håkan och Jenny och alla andra som red på clinicen för att ni stuvade om i tiderna så Olivia fick chansen att rida. Det var inte bara en gång jag tänkte att nu vänder jag, men rädslan att köra av motorvägen och inte kunna följa avfarten var större än att fortsätta köra rakt fram.

När vi kom fram så satt jag snabbt upp för att kolla status på Bosse, men han var på rätt humör så ett snabbt byte av utrustning och ryttare så fick Olivia sitt första riktiga träningspass :)
Och shiiit... De var så grymt duktiga!
Olivia lyssnade verkligen på Håkans tips och instruktioner, Bosse, ja han kan ju allt om man bara trycker på rätt knappar och vet berättar vad man vill göra... Ingenting kommer gratis men när man väl vet vad man vill och kan koden... Då funkar det.

Jag är ju ingen bra läktarmamma... La mig i liiite för mycket men kommer nog lära mig med tiden. Det är ju detta Olivia behöver någon annan som instruerar sen mellan det kan jag hjälpa henne, ibland, utan att skälla...
Det gäller att hitta rätt tränare och att träna barn är inte det lättaste, att balansera krav med beröm, att förklara så de förstår och ha tålamod för att hitta knapparna och det har verkligen Håkan. Han frågade vad hon ville göra med sin ridning och hon svarade: Jag vill bli BRA på Reining... hahahaha... underbara unge.
Nåväl, de började med fokus på volter och att hela tiden passera mitten... I början var det lite si och så med nogrannheten men efter förklaringar om varför det är viktigt om man nu vill bli BRA på Reining så såg hon till att passeringarna blev klockrena... Det är hon som sätter nivån och hon kan bara hon vill :) 
De fortsatte med spin... här visade han verkligen att inget kommer gratis... efter en del krångel och lite hjälp från mig på ryggen så började Olivia förstå vilka knappar hon skulle trycka på och från en seg korvig rantarunt i ring istället för spin... spin så blev det riktigt bra tycker jag. Fast jag är ju lite partisk kanske...


Nästa pass var det först fokus på nogrannhet, fattningar i galopp och sen byten. När det gäller byten så sa min dressyrtränare Marc ett tag sen: I don´t understan why Swedish riders have so much issues about flying changes? They seems to think they´re hard to make... When I was a kid I just played with them, just like kids are skipping around when they are playing.
Typ så iallafall... denna tanke har satt sig och jag har hela tiden sagt att det är bara byta, det är buslätt... jag tror det funkar, även om bytena inte alltid blir rena eller exakt på rätt plats så är dessa inget konstigt för Olivia hon bara gör. Så jäkla häftigt! Håkan tyckte nog det var lite skoj att träna flygande byten med en liten 11-årig ponnyräka med ;)
Men även här så fick hon med sig riktigt bra tips och förklaringar, de jobbade en hel del med förvänd galopp och det är inte helt lätt att rida ihop en ganska bastant quarter när man väger 40 kg och är 1.40 lång. Men att hon är liten vet hon inte om, i hennes skalle ska det bara funka så då gör det det.

Jag inser att om vi startar i samma klasser på tävlingarna i år så kommer jag åka på en hel del stryk... Tur det finns youthklasser så jag "slipper" ha henne mot mig ;) Nä, jag skojar bara, jag får gärna stryk av henne, det vore en ära... Men jag kan lova att jag inte tänker ge bort någon ritt gratis.

Olivia sken som en sol och var supernöjd efter dagens pass, fast hon somnade efter tio minuter i bilen hem.

Det var en väldigt bra dag och återigen så blir jag glad över att ha förmånen att få hålla på med mitt största intresse och motvilligt erkänner jag att det är otroligt roligt att få dela detta med Olivia.
Jag är stundtals en hemsk ponnymamma... men jag lär mig och mest av allt är jag otroligt stolt över Olivia vad hon än väljer att göra :) Hon kommer inte någonsin behöva uppfylla mina drömmar utan tvärtom jag ser henne som en riktigt bra motivatinsfaktor att faktiskt se hur långt jag själv kan nå.

Ha en underbar dag därute! Det har jag

Varför är det synd om honom???

Häromdagen fick jag en kommentar att det är synd om min man... Varför då sa jag?
Jo, för att jag håller på med hästar och det tar sån tid och är så dyrt... :o???

Det är inte första gången liknande kommentarer fälls och förmodligen inte sista heller, den här gången rann bägaren över och jag tog diskussionen. Kan ha påverkats av tidigare fällda kommentarer som att ridning är ingen sport, det är bara hästen som gör jobbet, leka med maten etc...
Jo, personen är utmanad att anytime hänga på en dag till stallet och testa :) Dock verkar det mest vara mycket snack och "no balls"

Om det varit omvänt om han hade hållit på med ex Rally, Segling, Flygning eller någon annan svindyr "sport", eller haft snordyra bilar, klockor etc... Då hade dessa personer dunkat honom på ryggen och tyckt att det var så jävla häftigt!

INGEN, hade tyckt synd om mig, snarare tvärtom, vilken karlakarl...

Dessa argument presenterade jag i syrlig ton och faktiskt såg jag att tyvärr var det precis så...

Jag menar, hur svårt ska det vara att acceptera att inte alla kvinnor drömmer om att vara bihang...

Not a sinner nor a saint ;)

Hur kan man ens yttra detta då det inte påverkar något annat än hur man prioriterar saker och ting. Det är ju inte så att hästarna begränsar vårt liv, vi har mat, hela rena kläder, Olivia har allt hon behöver och lite till... Sen, visst jag kan erkänna att jag hellre lägger pengar på hästar, träning och tävling än att åka utomlands ett par gånger om året eller dyra väskor, skor, kläder, smink, frissa eller andra typiska kvinnliga saker... Men det måste väl ändå få vara mitt val utan att andra ska döma?

Nope, så är det inte utan idag finns det väldigt mycket gamla fördomar och åsikter som är accepterade för det ena könet men inte för det andra... Det tycker jag är kass!

 Det jag började fundera på är om män får samma kommentarer, nu då om de håller på med hästar... eller snarare om det är synd om deras tjejjer? Om nu inte de är hästmänniskor med?

Jag vet att den här gången var det väl inte så allvarligt menat och att personen mer var ute efter att retas... Men som sagt det är inte första gången och kommer förmodligen inte vara sista gången heller.

Det är sällan jag ens bryr mig men kanske har senaste tidens utveckling där människor med konstiga mänskliga värderingar syns i media och där tycker och tänker en jäkla massa om hur en kvinna ska vara och bete sig...
Eller vad hon får göra eller inte...
Jag är så jävla less på all skit och förstår inte varför man inte bara kan vara SNÄLL?
Respektera varandras olikheter och främja för jämställdhet, kärlek och utveckling framåt...

Så, det var dagens meltdown... Nu är det bara att fortsätta vara en über Fancy hästtjej och njuta av att jag har möjlighet till att göra det jag älskar mest i världen :)

Så synd om mig eller någon annan i familjen... NOPE, inte så länge vi har förmånen att kunna uppfylla våra drömmar... en efter en :)

Ha en underbar dag därute... det har jag :)

Äntligen på g igen...

Sista veckan har varit bra. Riktigt bra!
Jag känner att orken och lusten är tillbaka, det är kul att rida och inte bara jobbigt. Jag känner mig inte dödstrött kl 18:00 längre utan njuter av att det är flera timmar kvar på dagen. För ett par veckor sen så räknade jag minuter från det att jag kom hem från jobbet tills jag tidigast fick gå och lägga mig... För att sen inte sova ordentligt utan vakna lika jävla astrött som innan.
Usch och fy, för varje dag som går och jag mår bättre så förstår jag hur dålig jag var, inte bara rent fysiskt utan psykiskt med. Varje dag gick ut på att få gå och sova, kroppen, psyket orkade inte vara mig själv längre.
Att bara vara trevlig och social var urjobbigt och jag är glad för alla mina vänner som stått ut med mig... Tack <3 Jag visste inte själv vad som var fel...

Jag är så otroligt tacksam för att läkarna hittade mitt fel och att det var så lätt att åtgärda!

Jag är inte helt tillbaka än och visst kan det säkert bli bakslag men igår så tog jag den vita fluffiga ponnyn och gav mig ut i skogen och galopperade en lång runda i snön. Något som för tre veckor sen skulle varit totalt omöjligt!
Bara att orka köra upp skottkärran på gödselstacken utan att bli helt andfådd känns som lyx men det förstod jag inte då.

Vad är det som hänt?
Jo, jag har haft järnbrist, ganska allvarlig sådan, låg när jag sökte hjälp på ett Hb-värde på 68... normalt ska man ligga på ca 120-140. Anledning, att jag är kvinna... Tydligen är det ganska vanligt att vi tappar för mycket blod och därmed får låga blodvärden.

Att jag kom ner på så extremt låg nivå kan jag tacka min vanliga fysik för och att jag inte har något hjärtfel ;)
Mina symptom var yrsel, eller ja, jag var svimfärdig varje gång jag reste mig, huvudvärk och lite trött... jag var helt övertygad om att jag var på väg att få influensan men icke. Till slut åkte jag in på akuten men trodde jag skulle bli hemskickad då det ju inte var några allvarliga symptom på något. Läkaren frågade en massa och tillslut bröt jag ihop för jag orkade inte, inte bli trodd... Under tiden togs det blodprov en extra gång, de trodde första provet hade visat fel men icke.
Läkaren kom in igen och sa: Du har ganska låga blodvärden, varför har du det?
Mitt svar: Har jag? Hur ska jag veta det? Är det inte du som ska veta det?

Hur som, det blev akut en påse järn och två påsar blod intravenöst, en övernattning på avdelning, sen hade blodvärdet gått upp till 78. Två veckors sjukskrivning och järntabletter för att fylla på igen.
Många saker fick sin förklaring när jag äntligen fick veta vad som var fel men det har tagit lite tid att komma igen...

Jag kan väl egentligen bara vara glad att jag överhuvudtaget stod upp när det var som värst och att jag inte har något hjärtfel för det hade kunnat sluta på ett mycket tråkigare sätt.
Denna erfarenhet har fått mig att reflektera en hel del, på min egen odödlighet och alla mina drömmar och vad jag vill göra. En sak har jag insett, att ingenting är värt något om man inte får vara frisk.
Missförstå mig rätt nu, jag har tagit förgivet att få vara frisk och den här korta episoden i ett annat läge har fått mig att förstå hur tacksam jag är för det.
Att kunna jobba, rida, träna, tävla och göra alla livets roliga saker utan att behöva ta hänsyn till ens hälsa på det sättet.
Jag vill givetvis fortsätta tävla och göra det jag gör idag men det är inte längre så viktigt som det var utan det viktigaste är att det är skoj! Jag har alltid älskat att rida och tävla och alltid har detta varit endast för min egen skull, jag har inget att bevisa för någon annan än mig själv och den enda jag behöver svara inför är just mig själv.

Det är min alldeles egna Ego-trip och jäklar vad skoj det ska bli!
Till alla er underbaringar som kommer finnas med på ett eller annat sätt, tack redan nu för allt ni kommer förgylla alla spännande, roliga, nagelbitande, skratt, tårar och andra
upplevelser med :) Dessutom har jag ju fått en alldeles egen underbar "partner in crime" min fantastiska dotter Olivia som förmodligen kommer slå mig på tävlingsbanorna många gånger ;)
Men det ska bli otroligt roligt att få ta rygg på henne :) Jag som ALDRIG skulle bli ponny-mamma!!!

Nåja, var sak har sin plats i livet och jag älskar varenda liten grej även om det ibland är jobbigt och tungt så skulle jag inte vilja leva någon annans liv än mitt :)

Ha en underbar dag därute!!!
Det ska jag!!!

Framförsikt för 2016

Det droppar in datum på tävlingar och jag kan erkänna att jag gått in i något lightmode på tävlingsplanering :)
Hästarna har mer eller mindre fått vila ett tag då jag varit dålig, inte förrän nu börjar jag känna att jag är på rätt väg och att jag börjar ana ett uns av ork igen. Känns onekligen märkligt att inte orka rida, det har nog aldrig hänt förr... Men, men som sagt jag är på väg tillbaka på banan igen.

Ruby blir inte så påverkad av att vila utan sköter sig som vanligt och är pigg och glad.
Bosse är den som verkligen behöver stimuleras och det har märkts då vi var iväg och tränade kossor för några dagar sen, han var mer uppe i luften än nere på backen... I lördags skulle vi köra en lite poängjakt och även här var det en något överladdad muminisbjörnsponny som sprätte runt som en broncohäst på framridningen. Jag valde att gå ut och få ut det mesta av energin men han hade ändå en del på reserv :) Så in igen och direkt in på tävlingsbanan, hann inte ens få av mig jackan. Knäpphästen slår om från hopp och studs till tävling sekunden han gick in på banan och skötte sig galant, vi plockade ihop 80p och blev slagna på förstaplatsen med en ynka poäng. Ganska bra ändå med tanke på att jag knappt trodde vi skulle ta oss runt först.
Det som är positivt är ju att han verkligen inte har ont någonstans med tanke på de rörelser han utförde... Sen gäller det ju att stävja hans sprättighet så ingen annan får en hov på sig. Helt enkelt ut mer så han inte är så showfresh.

Olivia red Ruby två rundor och denna lilla underbara röda ponny bara levererade och de var superduktiga. Hon hamnade precis utanför placering men i mina ögon var de såklart vinnare :)
Tanken från början var att Olivia skulle rida Bosse på tävlingarna i år men vi får väl se hur det blir med det, fortsätter han såhär och leker unghäst så får det vänta ett tag... hehehehe... som sagt man kan inte klaga på hans engagemang och glädje när han får komma ut.

2015 var även det ett år som inte följde min plan. På både gott och ont, vi har ju en häst till och det är en fördel samtidigt som det blir lite omstrukturering i planering och tänk.

Jag känner mig otroligt lugn och sista delen av 2015 fick mig nog att inse att det spelar ingen roll hur mycket man planerar eller vill saker och ting. Det viktigaste är att få vara frisk och att sedan njuta av livet, ta vara på alla fina stunder och bara göra saker som ger energi.
Med dessa tankar och ord så kommer jag leva 2016, inget stress eller hets, jag vill gärna tävla och hoppas kunna göra det för jag älskar det. Men sen på vilken nivå får livet bestämma själv :)
Jag är så otroligt tacksam för alla som jag mött under 2015 och som gett så mycket energi och glädje, alla fina vänner, nära och kära som finns där även om jag inte riktigt orkat. Tack!
Nu tar jag nya tag och ser fram emot 2016 och alla äventyr som det bär med sig.

Ha en underbar dag därute. Det har jag!!!

Och så blev vi en till...

Vill inte släppa oss ur siktet, sadel är mysigt att ligga på.

I några månader har vi sett honom stryka runt stallet, över ridbanan och i hagarna. Vi har haft en förhållandevis mild höst och därför har jag bara noterat honom men inte tänkt så vidare mycket på honom. I lördags så hade han tagit skydd under farstubron hos stallägarna och jamat så hjärtat brast. De gav honom lite mat och han beslöt sig förmodligen då snabbt för att försöka stanna kvar på något sätt. I söndags när jag och Olivia kom in i stallet hörde vi de mest hjärtanskärande jamande från vinden, visst det är ett bra ställe om man jämför med att bo ute men utan värme så kan det bli kallt. Det var en lite raggig svartvit katt som försiktigt närmade oss och hela tiden pratade. Vi kände igen honom direkt, det är ju kissen som vi sett runtomkring stallet. När vi hade bekantat oss med honom så ville han inte släppa oss ur siktet utan var med där vi var, förutom när vi red då det regnade ute ;)
Efter att ha ridit och gett kissen lite mat åkte vi hem och berättade om honom för Ajje, jag var ändå glad över att han inte skulle behöva bo utomhus i vinter men självklart så blir man blixtförälskad i en varelse som direkt visar så med hela sitt väsen att han önskade bli älskad och få ett hem. Han kände samma sak och efter en kort koll med stallägarna så beslöt vi oss för att han får flytta hem till oss. Vi åkte till stallet, lockade ner honom, stoppade in honom i transportburen och körde hem.

Efter en timme eller så... Varmt och skööööönt..zzzz...

Där ställde vi ner buren i vardagsrummet öppnade den och han bara kliver ut.

Dock har Molly en och annan åsikt i det hela och Dexter som Olivia döpt honom till fick verkligen veta vem som egentligen bestämmer hemma. Men trots detta så visar han bara gott mod och var helt nöjd med att ligga på ryggstödet till Ajjes fåtölj, han har fått lite mat och vatten i omgångar, vet var kattlådan är och har iallafall hittintills visat sig vara rumsren.

Jag har skickat bilder till de katthem som finns i Sundsvall...OM det skulle visa sig att han har en ägare som saknar denna mysiga katt. Finns en hel del kännetecken att identifiera honom på. Ska jag vara helt ärlig så tror jag inte han har någon ägare utan är en övergiven sommarkatt, då han är okastrerad och omärkt. En efterlysning kommer ändå läggas ut i två veckor så att eventuell ägare kan ge sig till känna.

Jag blir så arg och ledsen på de/er som tycker att man kan ta en kattunge och sen överge den vind för våg. Egentligen är detta mot mina principer då jag nu indirekt stöder alla dessa idioter som nästa år kan skaffa ny katt, för någon tar ju ansvar till slut. Men som med allt annat i livet så behöver man välja och den här gången så valde Dexter att sätta sin tilltro till oss och vi har plats för en till som så uppenbart behöver det.

Givetvis behöver det inte alls vara såhär, han kan helt enkelt ha bestämt sig för att flytta hemifrån och hitta något nytt hem, en del katter gör ju så.

Hur som helst, jag hoppas faktiskt att Dexter kommer få stanna hos oss för det är en väldigt mysig kisse.

Nåja, jag önskar er alla en fantastisk dag därute. Det har jag och jag vet en liten kisse som oxå har det, inomhus i värmen, med mat, vatten och en mjuk plats att sova på :)

Dressyrdebut och western ambassadörer...

Så var det gjort, vår debut i dressyr...
Det var väl ca 15 år sen jag tävlade i dressyr och tror jag gjorde det två eller tre gånger. Vet att första gången var med Fernandos ute och efter att ha ridit fram så jag var nöjd red jag in på banan, nerför medellinjen och gjorde halt... Då undrade hopphästen... Vart är hindrena??? Nu har vi värmt och värmt och värmt och inte en enda liten bom har jag sett!
Det var en Lätt A:någonting och inridningen var i galopp, sen var det trav framåt och då fick Fernandos syn på det vita dressyrstaketet... Kan säga att det blev bra framåtbjudning på 174 hästen... Inte riktigt lika bra vänster sväng från "hindret". Vi var väl inte helt ense om att INTE hoppa över staketet... På långsidan bort från Fernandos hinder blev han riktigt sur och undrade, med ett bocksprång för att förtydliga sitt missnöje, vad håller du på med???

Det blev nog inga höjdarpoäng den gången då han inte alls fattade konceptet och tyckte detta var det onödigaste i världen... Men det var bara att kämpa på och vi knep nog faktiskt KM-titeln i dressyr något år efter det :)

Bosse gjorde sitt absolut bästa och var helt nöjd med att trava runt och vara snygg :) Han är riktigt häftig och bara går med på det mesta meden positiv inställning... I mina ögon var det ett korrekt och noggrant utfört program, ingen vinnarnivå men en riktigt bra debut.
Jag tycker helt ärligt att vi fick för dåligt betalt för vår insats, men sanning att säga så vet jag inte heller vilka parametrar som är viktigast. Vi fick genomgående kritiken att han var för låg i formen... Hmmmm... jo, absolut så köper jag det... hehehehehehe... då skulle de se honom i pleasureform ;)
Om jag förstått det rätt så är detta största "problemet" just nu och därav kan man inte ge högre poäng än 6:or... vet inte hur mycket det ligger i detta men skit sak samma. Vi kommer igen :)
Det som verkligen värmde var domarens kommentar: Lydig häst som du visade mjukt.
Ja, mitt mål med ritten var noggrannhet och att guida runt smidigt :) Jag har laddat upp hela programmet så orkar ni så får ni se och bedöma själva. Jag är otroligt nöjd med Herr B och hade inte en tanke på att tävla dressyr på honom när jag tog upp honom i slutet av maj men det är sjukt häftigt hur mångsidig Quartrarna är... om man själv är tillräckligt galen för att testa :)
Lite skakig filmning men inte så lätt med mobilen. Tack Olivia för att du filmade <3


På kvällen var vi inbjudna av Elin till Färsta ridklubb att visa lite western för hennes barngrupper på deras teorilektion. Självklart ställer vi upp på dessa tillfällen då vi verkligen kan vara ambassadörer för sporten! Vi visade lite Trail, Reining, Cowwork och Pleasure... Bosse fick även demonstrera att det går utmärkt att göra detta utan huvudlag :)
Jag är grymt stolt över Olivia och Rubs som bara kör för fullt och visar vilket samspel man kan ha med en häst. Olivia erkände att hon var väldigt nervös innan men att det var skoj att få visa upp. Hon fick köra lite cowwork med Hilda som ko ;) och jag tycker hon gör det med bravur!!! Blir nog en cowhorse ryttare av henne med vad det lider... tur vi har två nu så jag kanske får rida en ;)

Jag tror nog vi väckte lite intresse och förhoppningsvis så kan vi fortsätta att utveckla något till gagn för westersporten... Vi får väl se vad som händer :)
Det ligger några klipp på min insta från igår och här är kör vi utan huvudlag.

https://www.facebook.com/SundsvallsFaltrittklubb

Jag vill även passa på att skicka stora Grattis till alla som var nere på SM och tävlade, grymt vad duktiga ni är och väl förtjänt av medaljer, titlar och vinster!!!

Nu önskar jag er en underbar dag därute för det tänker jag ha!!!

Kommer ni ihåg Rubs kontaktannons och lite piff och puff...

Den jag satte in här i Januari? Ensam igen  när förtvivlan över att Rubs alltid skulle få gå själv i hagen. Tänk vad helt otroligt allt ibland bara löser sig.
Extrema situationer ledde till att Bosse flyttade till oss och bättre hagsällskap finns inte. Han är precis en sån sällskapsherre som eftersöktes :) Jag hade inte i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig att detta skulle bli lösningen men känner en enorm tacksamhet för det!

Sen att Bosse ju har en väldigt speciell plats i mitt hjärta gör ju inte saken sämre. Han är verkligen en underbar individ med ett hjärta av guld och en stor portion humor.
På söndag tänkte jag att han skulle få göra debut av ett annat slag. Denna häst är en av de mest fåfänga jag känner, flätar man manen så går han och kråmar sig som bara den. Samtidigt är han en skitgris utan dess like och har alltid fläckar från olika konsistenser... ordentligt ingnuggade i pälsen.
Jag svor på att aldrig mer ha en Cremello men Bosse är väl undantaget :) Som Gunsan sa, han kan ju inte hjälpa att han är född med den färgen... Nä, det kan han inte och samtidigt som den är allt annat är praktisk så är han ju läcker med sin vaniljvita päls, rosa mule och ljusblå ögon.

Nåja, det var ju inte det jag skulle skriva ;) För ett tag sen la jag upp nån bild på oss i Piff och Puff utrustning, anledninge... Jo, vi ska faktiskt starta dressyr.
Galet? Ja, kanske... Onödigt? Beror på vem du frågar... Skoj? Japp!!! Utav bara fasen :)
Just nu så håller jag ändå på att bygga upp honom och styrketräna, med andra ord jag rider ju i stort
sett bara dressyr. Kosseträningarna har inte kommit igång än och fokus är ju att få igång den gamla kroppen, strecha, stärka, böja, likrikta och mjuka upp. I helgen är det dressyrtävlingar på klubben 10 min hemifrån och då jag var snabb med anmälan så anmälde jag oss till Lätt B:2 2003.
Programmet går på lång bana och det är mer vägarna och noggrannhet som är det viktiga i detta program än tekniska svårigheter. Inga byten, inga sidovärtes rörelser eller andra rörelser från de högre skolorna. Men det blir nog bra ändå, alltid kul att få omdömen och se hur versatile hästarna är.

Jag är helt övertygad om att Bosse kommer vara helt nöjd med att få knoppad man, lindor på benen och få komma ut och visa upp sig inför publik... Det är ju lixom hans grej, sen vad han gör är nog mindre viktigt... för honom alltså ;)

Ikväll börjar alltså projekt göra ren Bosse då det krävs flera dagar för att få honom vit... Sen kör vi 09:04 på söndag!

Ha en underbar dag därute det har jag!!!