Ibland går det upp... och ibland ner med en väldig fart...

Det känns verkligen bra allting just nu, ponnyn känns starkare än någonsin, mycket är tack vare hoppningen. Gryyym styrketräning är det!!!

Sen fick vi till en väldigt bra kosseträning i söndags och det känns verkligen att hon och jag börjar hitta varandra. Nu verkligen längtar jag efter att Per kommer hit 1-3 maj. Jag behöver någon som "skriker" på mig när jag vill hålla på och lägga mig i för mycket ;) Men som jag skrivit tidigare, det känns så sjukt lyxigt att ha möjlighet att träna kossor så ofta som vi ändå gör.

I lördags var jag iväg och tävlade hoppning, det var en 1m start på Kungsnäs, bara en 25 min bilfärd från stallet, skönt att inte alltid ha 70mil enkel resa...
När jag kom dit och gick banan insåg jag att det var en väldigt maxad 1m bana och en otroligt vacker hinderpark. Detta innebär även en hel del titthinder som kan ställa till det. Hur som, planen var att rida smart och man har möjlighet att gå in på banan när ekipaget innan rider för att miljöträna lite. Jag red omkring och visade Rubs alla fina hinder som jag trodde hon skulle kunna titta lite extra på... Alla utom ett...

Hemma är hon ju som en målsökande raket som bara drar iväg och glatt hoppar det jag styr mot men hon är lite mer tveksam på nya ställen. Här får jag ge mig själv en känga då jag är bortskämd med att hon alltid är så himla sjysst att jag inte tänker på att hon är så grön inom detta som hon är. Detta var hennes 5:e tävling ever...
Jag kände mot första hindret att hon stod emot lite och då det var lite läskigt och ganska högt så tar hon i lite till, vi hoppade nog en halv 1.20 bana istället för 1m :)

Givetvis så rockade vi Sockorna :)

Jag fick aldrig riktigt upp det tryck i galoppen som behövs för att hon ska kunna flyta på bra och hoppa mer avslappnat. Efter tre maxade hinder var det en högersväng, efter hindret som hon tyckte var lite läskigt och hoppade upp sig rejält så fick vi ännu en gång inte till galoppen och svängen gick i korsgalopp... Märkligt att denna ponny som oftast har sån jäkla kolla på sina fötter helt plötsligt kan trassla in sig så kapitalt. Fjärde hindret ett maxat blommigt räcke som blev sådär hoppade hon och nu kom vi mot det enda hindret jag inte visat henne... En helt vanlig, om än stor, vit med svart i oxer... Efter en något tveksam anridning bestämde sig ponnyn för att i sista stund... Nä, nu får det räcka...
Jag som ändå var på väg upp i avsprånget hade inte riktigt samma plan... hehehehe... Hade jag släppt tyglarna... Det gör man bara inte... så hade jag gjort en riktig snygg framlänges halvvolt över första delen av oxern och inte rivit en enda bom... Som det var nu drog jag med mig översta bommen i framkanten av hindret :D innan jag snyggt landade mitt i hindret...

Tack och lov slog jag mig inte utan det var bara att resa på sig, borsta av sig och gå ut från banan...
Ruby såg mest förvånad ut över vad som hände och då detta var fjärde gången sen vi började hoppa i augusti 2013 som hon överhuvudtaget stannat på ett hinder så blir vi båda två lika överraskade.

Men men, det är bara att borsta av sig och komma igen... Hade ett snabbt taktiksnack med Gunsan som oxå var där och tävlade och hon tycker att jag ska anmäla två klasser 90 och 1m så hon fått varit inne en runda först... Jag själv har ju varit tveksam då jag förra året tyckte hon vart trött av första rundan men hon är ju som sagt mycket starkare nu så det låter som en bra plan :)

Det är ju så jäkla skoj att hoppa och att tävla!!! Ett stort tack till bästa Linn som ställde upp och hade hand om markservicen!! Lyx <3

I helgen är det återigen kosseträning och sen får vi se när vi kommer ut på nästa tävling igen...

Ha en underbar dag därute, det har jag!!!

Vårkänslor...

De senaste dagarna har varit helt underbara här uppe i Norr... eller ja här i mittpunkten på Sverige ;) Plusgrader så istäckena som fortfarande dröjer sig kvar efter snöröjningen på ex gårdsplaner krymper i snabb takt, jag vet att får detta fortsätta kommer naturen snart explodera i vår och försommar på en och samma gång. Det är nog de starkaste intrycken över just årstiden vår här, att den är över på typ en vecka och allt verkar blomma samtidigt :) Men jag tycker det är magiskt!!!
Dessutom har jag hunnit sammanställa vårens aktiviteter och blandar nu friskt hoppning med koträning. Det känns lyxigt att inse att det finns mer än tillräckligt med tävlingar iår för att tillgodose en vettig säsong inom en 10 mils radie... Det enda är ju att det just är hopptävlingar... När det gäller westernbiten är inte utbudet likaså men då har det ändå utökats en hel del iår. När det gäller kossebiten är min dagsplan att åka ner på tre större tävlingar iår... Det blir ju onekligen en större apparat när det är 70mil enkel resa och ja, jag ska inte klaga för de som bor i riktiga Norrland har typ 90 mil till enkel resa. Sjukt galet hur långt vårt land är... Men. men det känns ju för första gången sen jag flyttade hit som att iår finns det en sportlig chans att göra den satsningen med tanke på förutsättningarna :)
Erkänner att jag längtar som en tok till första helgen i Maj då ju Per kommer hit och håller kosseclinic i dagarna tre!!!

Olivia och Rubs på deras första tävling ihop :)

Men innan dess finns det en hel del skoj att se fram emot. Den 21 mars är det hopptävling och vi är anmälda till 1m. Målet denna gång är att göra en bra grundomgång och förhoppningsvis börja introducera omhoppning. Än så länge får det vara snyggt och prydligt och inte med fokus på att hoppa snabbt. Jag tror att i framtiden kommer jag ha grym nytta av att hon är så liten och kvick men det får växa fram. I dessa låga klasser kan det ibland vara grym konkurrens då många rider vääääldigt fort... Ibland över gränsen till vårdslöst... men det är ju inget jag kan göra något åt utan min plan är att ponnyn ska få ännu bättre självförtroende och styrka och sen kunna nyttja dessa på bästa sätt.

Sen är det kosseträning den 22 mars! Ska bli superroligt och om vädret håller i sig kanske man inte heller kommer halvt frysa ihjäl denna gång ;) Tror det kommer med någon/några nya hästar och ett gäng som varit med förut. Det är otroligt roligt att se hur mycket alla utvecklats på dessa gånger vi har kunnat träna.
Jag är faktiskt stolt över vad vi i vårt gäng har kunnat åstadkomma sen i november och jag tror att alla kommer ha stor glädje av att fått "putta" kossor en del nu innan Per kommer upp. Det är ett härligt gäng och just det här att vi hjälper varandra känns så helt rätt. Visst hade det verkligen varit förnämligt om det funnits en duktig och etablerad tränare i närheten men nu är det inte så, så då gäller det att göra det bästa av möjligheterna som ges. Jag tycker vi har lyckats mycket bättre än vad jag kanske trodde vi skulle hinna göra på denna korta tid.
Kul är det och det känns som att det kan bli så jäkla bra!

Idag väntar ännu en hopp och skutträning så min rygg får sig en omgång, vem behöver gå till kiropraktor när man kan skutta över färgglada bommar med glad och överambitiös ponny???

Så ha en fortsatt härlig dag därute i cyberrymden det ska jag!!!

Träningstävling...

Egentligen var det kosseträning på agendan men då det skett dubbelbokning så fick vi skjuta på det och istället tog jag chansen att vara med på träningstävlingen i hoppning hemma på Älva Gård.
Jag frågade Gunsan, vår hopptränare, vilken höjd hon tyckte vi skulle hoppa... Hon sa: 110 cm? eller är det för högt?
:O Jisses, sa jag det vågar jag inte... så jag bestämde, då det skulle vara med lite "titthinder" typ mur, trippelbarr och vattenmatta att rida en 80cm runda och därefter en 1m runda.

Ruby kändes som vanligt pigg och fin och hon taggar igång rätt rejält när hopputrustningen är på ;)
80-rundan gick fort... väldigt fort, hon är som en nitroglycerinladdad duracellkanin och ibland känns det som att hon lite bara i farten drar upp fötterna över hindren. Ganska fantastiskt samtidigt som det är lite skräckblandad förtjusning då jag tycker det blir något okontrollerat ;)
När vi sen höjde till 1m så blev farten spänst och fjädring och jisses vad hon hoppar ponnyn... erkänner att det känns i ryggen idag.
8 hinder i grunden och sen 5 i fas 2, hon hoppade alla rundor felfritt och trippelbarren i fas 2 på 1m var magisk.
Ni som hoppar vet vad jag menar, avstånd, tempo och avtramp som bara stämmer och ett språng som får en att tro att man flyger :)

Jag har fortfarande världens leende när jag återuplever det i mitt sinne.
Så här i efterhand inser jag att 1.10 inte heller är någon match för kosseponnyn utan begränsningen är jag, visst har jag hoppat högt förut men att gå från att tycka en liggande sockerbit var lagom ca 40 cm till att med ganska gott självförtroende skutta över 1m ändå är en bra utveckling.
Hur som helst är det, jag vet att jag är tjatig, men det är lyx att ha en så väldigt mångsidig häst och just det här med hoppning ligger ju mig varmt om hjärtat sen långt tillbaka. För många år sen stod jag lite vid ett vägskäl och valde hoppningen framför western, för ca sex år sen var situationen omvänt jag skulle börja med hästar igen och valde western framför hoppningen.
Idag tack vare världens bästa Fellas Little Ruby kan jag göra både och!!!
Tack snälla Per och Johanna för att ni sålde Rubs till oss! Igår frågade Olivia mig: Mamma om vi får ett föl efter Ruby kan du göra så den blir lika snäll, duktig och mysig som Ruby...
Mitt svar: Ja, det kan vi om du hjälper till :)

Men innan det är ens tanke på fölisar så har vi många år av skoj tävlande framför oss... Jag bjuder på lite bilder från igår...
ps... notera att jag har både hjälm och väst, jädrans vilket föredöme jag är nu ;)

I believe we can fly ;)

Varför hoppa bara 80cm när man kan hoppa högre?

Håll i dig matte...

nu flyger vi!!! Snacka om skräckblandad förtjusning ;)

Det gäller att sätta under sig ordentligt för att få tryck över :)

Underbara, fina, fantastiska Ruby!!!

Ha en underbar dag därute i cyberrymden!!! Det ska jag :)

Så var säsongen igång...

Härligt!!! I söndags åkte vi till Timrå och gjorde årets första tävlingsstart, 90 cm clear round. Trotts att jag glömt hoppskydden hemma, fick med de jag brukar ha på kosseträningen så kändes allt super, vi fick lite bråttom när vi skulle rida fram men ingen fara egentligen och Ruby kändes hur fin som helst!
Hon hoppar så himla bra och är så positiv så det är så otroligt roligt att bara åka iväg och göra sådana här saker med henne. Det är verkligen otroligt lyxigt att ha förmånen att äga en sån mångsidig häst!
Hon känns stark och tycker det här med hoppning är skitskoj, själv sitter jag med ett stort leende på läpparna när jag rider just för att hon smittar av sig sin positiva attityd och då är det lätt att tävla och ha kul.
Hur som, en trevlig bana med åtta språng, hela rundan kändes helt ok. Några språng hoppade hon av lite tidigt på men det är såpass lågt att hon inte behöver anstränga sig ändå. Kände faktiskt att det är dags att kliva upp till 1.00 till nästa tävling just för att hon känns så stark och säker nu :)

Det enda hon reagerade på var stora porten ut... hahahahaha... hon bryr sig inte om bommar, publik, blommor, andra hästar eller funktionärer men banne mig om utgången inte var lite läskig ;) Fast jag kan leva med det när hon bara hoppar och levererar.

När man hoppar clear round så gäller det alltså att hoppa felfritt inom maxtiden, det gjorde vi och belönades därmed med en rosett. Urskoj!!! Så nu är vi anmälda till nästa tävling den 21 och 22 mars, då blir det två 1.00 m starter och mer riktig tävling med omhoppning. jag räknar inte med att kunna rida tufft i omhoppningarna i år för vi behöver lite mer rutin men det kommer bli spännande sen när man kan använda hela hennes kovändningsregister i omhoppningarna :)

Ha en fantastisk dag därute i cyberrymden det ska jag :)

Årets första tävling :)

På söndag drar säsongen igång för Ruby och mig. Det är dock inga westerngrenar utan vi kör på en hopptävling som årets debuttävling.
Vi ska hoppa en Clear Round 90cm, för er som inte har en aning om vad det betyder så är det att hoppa en bana med hinder på max 90cm inom en angiven tid och då helst felfri. Har man klarat detta så får man en rosett och äran :)
Det är ju inte så högt men det är skönt att köra säkert första starten på året... Kan vara så att jag ju är lite feg, Ruby har absolut inga problem med höjden.
Men skoj är det och jag behöver ha tävlingar för att hålla motivationen igång. Sen är det ju väldigt lyxigt att ha en häst man kan göra i stort sett allt med :)

Tävling på Färsta sommaren 2014, 1m.

Nä, nu ska jag göra något vettigt av eftermiddagen oxå.
Ha en underbar dag därute i cyberrymden. Det ska jag!!!

40 är det nya 20???!

Shit...
Det är inte ofta jag skriver om mig, eller det som händer runt mig som inte är kopplat till hästar men idag blir det ett sånt inlägg.

Imorgon, den 17 januari så fyller jag 40! Det känns å ena sidan helt overkligt å andra sidan lite som Yes!!
När jag fyllde 35 hade jag världens ålderskris och letar man tror jag man kan hitta inlägget här ;)

Men lixom, vad hände? Jag var ju typ 25 nyss?
Hursomhelst så kan man ju inte göra ett skit åt detta utan mer att kunna omfamna livet!
Det har hänt så mycket på dessa fem år och jag känner verkligen att det sista året har pusselbitarna börjat falla på plats, eller som en av mina förebilder i livet (Steve Jobs) säger... Connecting the dots :) kanske kommer jag om tio år ytterligare veta vad jag vill bli när jag blir vuxen... Men tills dess tänker jag ta till vara på varje möjlighet som erbjuds och verkligen njuta av livet!

Jag är en otroligt lyckosam människa, jag är frisk, min familj är frisk... Eller ja, så mycket som en helt galen familj kan vara frisk... Men jag älskar det❤️
Jag känner att det jag gör på mitt arbete kommer leda till något bra... Vad? Jag har ingen aning men jag vet att det blir bra!!!
Och inom hästeriet... oops kunde inte helt hålla mig... Ja, även om jag känner att just nu så är vi lite i konflikt och testar var vi har varandra, Rubs och jag så är det detaljnivå i det stora hela så kan vi allt 😃

Okej... Nu har jag babblat tillräckligt 😉
Men det jag är stolt över, när det gäller mig, Jessica är detta:
Jag är trevligare, mer öppen, snyggare, smartare, mer erfaren och framförallt jag har aldrig haft sån aptit på livet som jag har nu 👍😃❤️













Här är tre bilder, utan häst som ganska bra beskriver mig som människa 😃

Hur ni tolkar det är upp till er jag vill bara säga...
Life ROCKS!!!

Ha en underbar kväll därute. Det har jag!!!


-ofcourse I am using my iPhone for this...

Ensam igen...

Hoppet är det sista som överger en dåre...
Igår så såg Sofia, ägare till en av våra tre hästar i hagen att de slog mot varandra, eller ja, hennes häst och Ruby... Vi har ett par dagar haft småskavanker men ändå inte trott att dessa tre försynta damer börjat bråka, men ett ögonvittne är ju ett ögonvittne... Så idag så delade vi på dem igen.

Fasen vad trist!!! Jag/vi trodde verkligen det skulle funka med dessa tre. Men icke... Och då Rubs är den som fixar att vara själv så får det bli så... Tack och lov så hann det inte bli några skador men idag har ja en ledsen ponny som står och ropar efter sina "vänner" jag känner mig elak men vad fasen ska man göra???
Efter förra årets sparkskador så vågar man ju inte chansa något mer...

Men Ruban bad mig iallafall sätta ut en kontaktannons:

Mindre (max120 cm, utan fångtendens) barfotaherre sökes som hagsällskap som gärnavill bli dominerad utan att någonsin komma på tanken att protestera. Jag har förresten en fabless för löständer då du kan ta ut dem under de tider vi spenderar i hagen tillsammans , vill så gärna pussa på din mjuka mule ❤️
Sen är det till din fördel om du är förlamad i dina bakben men frisk nog att ta dig till hagen... Alternativt så blir du kvar där dygnet runt... Jag å andra sidan behöver gå in när det är dåligt väder för annars så får jag kluvna hårtoppar.
Helt ok om du inte har bakben alls att sparkas med, btw ;)
Att du är oskodd och med bubbelplast runt dina hovar är ju en självklarhet men din högst värderade egenskap är just att du kan stå i hagen utan att på något sätt kunna göra mig skada men ändå vara mitt högst "älskade" hagsällskap!!!

Vad får du? En riktigt snygg fux med lockig man och bred bläs...

Låter detta intressant?
Svara till: 50 shades of hay ❤️❤️❤️




























Ha en underbar kväll därute det ska jag!!!

-ofcourse I am using my iPhone for this...

Hoppning...

I gemensam julklapp så köpte vi oss en GoPro kamera, alltså en liten videokamera som man kan fästa  på olika sätt, ex på hjälmen eller runt bröstkorgen. Den kommer med ett litet hus som gör att den är ganska tålig och vattentät. Jag håller på att testa den i lite olika situationer, för ett par veckor sen red vi ut i galoppbacken och jag hade den med.
I torsdags var det hoppträning så då hade jag med den... Klippte ihop en liten film oxå :)





Ha en bra dag därute... Det ska jag :)

Status 2015...

I år har jag gjort en förändring i mina klubbtillhörigheter, jag har bytt tävlingsklubb till Mariefreds Ridklubb, min "gamla" tävlingsklubb nere i Sörmland :) Varför? kanske en del undrar, jo, för att jag vill styra min egen tid på tävlingar. Sen är det lite skoj att ha ett mål att åka ner dit och tävla något meeting, jag har redan börjat titta på vad som finns...
Jag har även fått förfrågningar om att engagera mig ännu mer i olika klubbar och ta styrelseuppdrag, men även om jag blir glad över förfrågningarna så kommer jag tacka nej. 

I år kommer jag lägga all tid jag kan på att träna med kossorna och få igång den biten och jag känner att jag är VÄLDIGT egoistisk med min egentid...

Sen har vi även sjösatt Fas1 i att få igång kossedelen här i Norrland... eller ja, södra Norrland ;) Vi har bokat upp Per Larsson den 1-3 Maj och idag finns det faktiskt bara 4 platser kvar. Känns så otroligt skoj med gensvaret så snabbt då vi la ut informationen sent i förgår :)

Ytterligare en sak vi hunnit med är att skapa en Facebook sida för vårt lilla team:
Nort Bay Ranch Team  Här kommer vi lägga ut om det finns platser över när vi kör träningar och annat som vi tycker borde nå ut till folk som är intresserade :)

I måndags hade vi återigen en träff och det är så superskoj att se hur taggade alla är och vilken utveckling alla visar. Hilda och Kakan stod nog för den största prestationen då Hilda helt sonika bestämde sig för att inte vara korädd!!! Grymt bra jobbat, sen att Kakan har en annan bild om vad som ska göras inne i corallen är ju en annan historia men när hon verkligen har fått sin roll så kommer hon bli en grym Team Sorting häst... om nu hon släpper förbi någon kossa i grinden ;)

Här är en film från mig och Ruby... Ponnyn är duktig och nästa gång ska jag nog knyta fast mina händer i hornet så jag inte rattar runt så mycket :)
Men, men från att inte ha jobbat kor på över två år, så tycker jag att vi sköter oss ganska bra, jag har goda vänner som filmar mycket och vi pratar om vad vi ser samt att jag ju är en något överanalytisk människa som töntstuderar alla klipp...




Så i min värld har 2015 startat bra mycket bättre än många år :)
Ha en underbar dag därute, det ska jag!!!

Summering år 2014...

Ett år som började i kaos, Ruby blev sparkad och hela årets satsning gjorde ett formidabelt magplask. Boxvila i fem veckor men turen var med oss, sparken hade inte tagit i något ledfäste och Rubys fantastiska godmodighet gjorde att hon snällt stod i sin box och var ganska nöjd med livet. Sen blev återhämtningen kortare och snabbare än jag trott, är helt övertygad om att de back on track produkter jag använder hjälpte till en hel del :)







På vårkanten/försommaren så var vi ute på tre hopptävlingar, från 80cm till 1.00m, ett par clear rounder, en tredjeplats och en avåkning ;)


Jag är otroligt stolt över min lockiga lilla ponny som gjort så himla bra ifrån sig när hon bara hoppat drygt ett år. Jag tränat fortfarande hoppning en gång i veckan och kommer nog åka ut på några småtävlingar på vårkanten igen, det är otroligt bra styrketräning och kondition, hon känns verkligen stark just nu.
Olivia fick göra tävlingsdebut med Rubs... Även om det blev lite mycket häst så gjorde hon det superbra och dottern fick blodad tand :)



I somras fick hon en välbehövlig betessläpp och fick under några veckor mest gå och skrota och äta gräs. Det var en härlig tid då Flisan gick tillsammans med Rubs. Jag och Linn (Flisans ägare) har haft många härliga sommarritter barbacka ut i naturen. Vi har några gånger varit ner till havet och badat med dem, det har varit otroligt varmt i vattnet så tillochmed jag som är så frusen tyckte det var skönt :) Sen har vi haft många härliga morgon/kvällsridturer barbacka med bara grimma längs havet och uppför Bullåsbacken :) En riktig drömsommar!!!



Sen vände det igen och i höstas blev Ruby sparkad igen, på samma ben, på samma ställe... Återigen var ändå turen med oss och sparken visade sig bara vara en köttskada och inga fästen eller leder hade drabbats. Även denna gången blev det en väldigt kort återhämtning och ännu en gång så tackar jag mina back-on-track produkter för assistansen.

Men nu hände det spännande saker!!!

En William ringde mig och helt plötsligt föll den sista pusselbiten på plats! Möjligheten att få träna med kor... Som jag har letat under dessa två år!!! Jag är så otroligt glad och tacksam för alla fantastiska människor runt mig som stöttar, lyssnar och hänger på alla galna idéer, Linn, Hilda, William, Pia, Lärkan, Olivia, Kicki, Jessica, Gunsan och alla som jag inte glömt men inte nämt här... Det är tack vare många av er som det nu finns regelbundna tillfällen att kunna träna på kor. Kanske ett extra tack till Kicki Lööf som gav mitt nummer till William... Du anar inte hur glad jag är för det!!!
Visst vi har ingen tränare utan kör på genom att hjälpa varandra. Vi har blivit en lagom stor grupp och det är superhäftigt att se bara på dessa tre gånger vi träffats vilken utveckling sim sker hos alla. Det känns även riktigt skoj att kunna dela med mig av det jag kan, ibland ger jag nog mig själv inte cred nog, men jag kan faktiskt en hel del, även om jag långt ifrån kan allt :)



Dock har vi planer på minst ett par tillfällen under 2015 där duktiga personer kommer upp hit till Norrland för att vidareutveckla oss! Då Nordviks ungdjur kommer gå på slakt i omgångar så planerat vi ju efter bästa förutsättningar då mest djur finns att tillgå men just nu är det lyx då det finns 27 fina Angusungdjur födda 2014 att vänja in hästar och ryttare på. Jag är imponerad av hur vänliga kalvarna är och hur lugna och lättvallade de är. Något rätt gör vi ju uppenbarligen :)

Sen har jag haft möjligheten att rida till en unghäst under december, Williams Billy, otroligt skoj och jag har lärt mig mycket om mig själv :) en lärdom är att det är superskoj att kunna dela med mig av erfarenhet och kunskap men att jag återigen valt rätt att inte bli tränare. Inte för att jag inte klarar av det men genom att istället hjälpa mina vänner har jag förmånen att kunna välja mina projekt och verkligen njuta av processen. Jag är ännu mer imponerad över alla som väljer att livnära sig som tränare. En månad är väldigt kort tid och jag har ännu mer svårt att förstå hur någon kan förvänta sig storverk under en så kort tid utan att ge avkall på kvalité och långsiktighet. Tack och lov kommer William och Billy finnas i närheten så jag kan, om de vill, fortsätta jobba med dem :) Det har hänt mycket med Billy och jag tackar för förtroendet att fått förvalta honom den här tiden. Ännu roligare är att han på fredag åker hem igen och att William och Billy nu får en nystart på sin resa tillsammans!!! Jag tror det kommer bli superbra :)




Jag ser så grymt mycket fram emot 2015 och känner att North Bay Ranch Team har möjlighet att utvecklas och åka iväg på några tävlingar!!! Alltså inte bara koträningstillfällen utan ett gäng med likasinnade och ett kompisgäng att åka och tävla tillsammans med!!! Så skoj!!!

Men nu duger det inte att sitta här vid frukostbordet och knappa på iPhonen... Dags att åka till stallet, rida två fina quarterponnys och sen fira in 2015 i gods vänners lag!!!




So for all my friends out there... I wish you all a Very Happy New Year!!!


-ofcourse I am using my iPhone for this...