Snabbreflektion om ponnyakuten...

Normalt sett brukar jag inte kolla på detta programmet... Inte för att jag tycker det är speciellt dåligt utan att jag blir så frustrerad över att man som förälder låter sina barn ha så totalt ouppfostrade, farliga hästar och för att sen Kirshti var med och talade om för någon unge att hon/han, kommer inte ihåg, skulle vara som en mamma för sin ponny så känner jag att min tid går att lägga på andra saker ;)

Meeeeeen... fick ju höra att det skulle vara med en Westerntränare med och sen stötte jag oväntat på en fd deltagare från ponnyakuten... så då blev jag ju tvungen att kolla några avsnitt...
Jag konstaterar följande saker ;)

Kände hur hornen växte ;)

Japp, fortfarande skulle 95% av alla problem lösas av tre saker:

1: UPPFOSTRA era ponnys!!!
2: LÄR er GRUNDERNA i ridningen/hanteringen innan ni skaffar häst!!!
3: UPPFOSTRA era ponnyjävlar!!!

Dock såg jag en sak som var väldigt intressant och som gjorde att en eller två tränare fick smaka på gruset ;) Kanske är det klippt så men jag undrar...
Det var ingen förutom kanske Jan Brink, han hade lina och beridare med sig, som kollade av hästen från marken innan de satt upp... Ni vet de där vanliga sakerna man ALLTID gör innan man sitter upp på en ny häst, funkar det att flytta undan den, backa den? vad händer om man petar på den bakom sadeln, om man tar i tyglarna?

Moreno gjorde detta den andra gången han red ponnyn men hade han gjort det den första gången kanske han inte flugit av ;) Ja, jag kan ge honom att om han fått en riktig sadel som inte åkt fram över halsen hade han nog suttit kvar men ändå...
Fredrik, dressyrtränaren gjorde samma sak, satt upp och givetvis blev det fel och han åkte av.
Sen tycker jag nog Moreno skulle hivat upp tjejjen i westernsadeln så hon fått feelingen direkt från det han suttit av... Och att ibland kan en ny situation få bort gamla ovanor, hon sa ju att hon var van att rida på ett visst sätt... Men, men...
Givetvis är det ju viktigt att hon lär sig rida sin häst med sin utrustning men, ja ni vet ;)

Han som skulle hjälpa tjejjen med ponnyn som drog ger jag inte mycket för... Visst rent handlersmässigt på visningar funkar hans sätt men ta på en repgrimma med långt grimskaft och lär hästen gå bakom... Hur svårt ska det vara?

Jag blir nog ändå tvungen att följa årets gäng för jag vill se hur det slutar...

Ha en bra dag därute det ska jag.

När autopiloten "går sönder"...

Jag förstår inte mig på att detta fenomen, det är så många människor som köper en häst, rider den ett tag, säljer den och köper en ny, rider/tävlar ett tag, säljer, köper en ny osv.
Alltså inte för att utbilda eller så utan av en enda anledning, autopiloten funkar inte längre.
Detta är inte bara ganska vanligt inom western utan faktiskt lika vanligt inom klassiska ridgrenarna.

Jag tror det oftast ligger till så här... Och här skiljer sig western och den klassiska världen åt lite...
Inom western så är det många som börjar rida på lite äldre dagar, ofta har man då lite bättre ekonomi och kan köpa sig en bättre häst. Så här långt, fine, en bra häst är en otroligt bra investering att lära sig på... meeeeeeeen, en häst är ett djur med egna tankar och idéer. En bra häst dessutom är en häst som inte gör mer än den måste, eller för den delen kan, med tanke på sin ryttare...
Det finns en viss trend i Sverige, man åker över till USA, köper en grym häst, ställer den hos en tränare och rider typ på helgerna, hästen tävlar av sin ägare i amatörklasserna och av tränaren i de större klasserna... Vem är hästen köpt för? Hmmmmm... För att inte få på mig hela tränarkåren i Sverige så får var och en ta åt sig så mycket den känner sig träffad av men, ibland har jag undrat. Det syns ju uppenbarligen att hästen är för vass för ryttaren och att då tränaren drog det längsta strået och fick ut det bästa av hästen...
Sen händer något, ägaren vill ju själv gå upp i klasserna och rida sin häst till vinst, ofta så verkar det som om man i det här läget oxå byter tränare? Tror det är vanligt att det då blir lite sura miner och så, men jag vet inte för jag har inte varit i denna situationen... Eller ja, nästan en gång, det var en tränare som tyckte att han skulle rida den hästen jag tränat upp på en ganska stor tävling... Och att man kunde bryta det kontrakt jag och hästägaren upprättat... Hehehehehe... synd bara att jag tvärvägrade ;)

Nu kommer det spännande i mitt resonemang. Tränare byts, ägaren börjar rida sin värstinghäst och efter några tävlingar, en riktigt bra häst 1 1/2 år senare så är hästen vips till salu? Varför?
Jo, ägaren kan ju egentligen inte rida utan har suttit på en tillrättalagd häst och bara kopplat på autopiloten, eller hästen har kopplat på autopiloten och sagt: Håll i dig i hornet för fasen, jag vet vad jag ska göra!

I den klassiska världen ske detta oftast när en ponnyryttare ska gå över till storhäst... De hoppar/dressyrar ett tag men hästen går skit sen och placeringarna uteblir...

Jag fick förmånen att köpa Fernandos Safari, en väldigt duktig och välutbildad hopphäst. Han har lärt mig otroligt mycket men jäklar vad jag har fått slita för det. Det var många som tyckte att det ju inte var svårt att komma hem med priser från varje tävling när man hade en sån häst... Jag kan bara hålla med, nej det var det inte, han var helt otrolig...
I början var han som en älg som bara sprang runt med mig, sa jag att han var 174cm? Men hoppa kunde han, och jag höll mig i manen ;) Förmodligen hade jag gjort samma sak som så många andra och skyllt på hästen om det inte varit för en person... Ann Holmqvist ;) Hon var så brutalt ärlig mot mig, glömmer aldrig när hon sa till mig. -Det där är en riktigt fin häst Jessica, det vore ju bra om du lär dig rida honom oxå ;) Sen sa hon: -I helgen kommer en dressyrtränare, jag bokar in dig där... Hehehehehe...

Saknar honom så det gör ont... Fernie <3

Jag har talang, jag är grymt envis och jag älskar ridningen. Men hade inte Ann sagt det här till mig där och då så hade det tagit så mycket längre tid att nå dit jag är idag.
Det var inte min ödmjukhet som gjorde att jag red de där passen för dressyrtränaren den där helgen... Det var min stolthet och min... va fan, kan hon, kan jag... Hur svårt ska det vara?

Jag var helt knäckt efter helgen och funderade på att börja samla frimärken istället... Här hade jag köpt en fin hopphäst och så fick jag harva i ridhuset på någon jäkla fyrkant??? I skrittt??? för att jag inte behärskade högre hastigheter??? Min häst kunde ju hoppa minst 1.50??? Baklänges!!!

Hur som helst så var detta början till min riktiga ryttarutbildning. Jag kommer ALDRIG glömma de där första tre stegen i trav, i perfekt balans och med perfekt eftergift... De var MAGISKA!!! Efter det ridpasset strävade jag efter att känna det igen, å igen, å igen, å igen... Den där förbaskade fyrkanten hemsökte mig i drömmarna men idag är den en av mina bästa vänner... Vet ni inte vilken övning det är... Kolla med Peter Ljungberg ;)

Vad jag vill säga är, det finns inga genvägar till bra ridning... Man kan köpa sig en bra häst och utvecklas fortare, man kan ta tränarhjälp och få hästen tillrättalagd men i helvete att man blir en bättre ryttare utan sina 10 000 timmar i sadeln och en stor portion ödmjukhet!!!

Jag säger inte att man ska hålla fast vid sin häst till varje pris, det finns många gånger då det är bättre att byta häst än att fortsätta slåss men att hela tiden byta ut sin vän när inte kunskapen hos ryttaren räcker till... Japp då har man förlorat all respekt hos mig... Hästar är ens vän, kollega och danspartner... Ju mer man lär känna varandra och ju mer samspelta man blir... desto bättre kommer resultaten bli.
Igen, två av mina absoluta Ikoner inom hästeriet... Kyra Kyrklund som säger att hästen är som bäst från 13-20 och John Withaker som har någon unghäst på 15 i sina hagar...

Köp gärna en rutinerad häst, lär er av den, men gör det med ödmjukhet och ta tillvara på allt den har kvar... även om ni har ridit sönder den... Ge den all respekt som den gett er...
Stanna kvar hos er tränare även om han/hon blir obekväm, var ärlig och berätta vad som stör er annars kan inte de heller utvecklas. Funkar inte det, säg det och bryt som vänner...
Det bästa ni kan ha med er på tävlingar är någon som vill er väl... Fasen... Den skulle jag ha tänkt på ;)

Nä, ha en underbar kväll/natt därute, det ska jag... eller tydligen ska jag in till VC med en öroninflammations Olivia imorgon... Men sen... när hon är frisk... då ska jag rida ;)

Lite mer positiva tankar kanske...

Så, nu får det vara slut på negativ energi... Men visst behöver man ibland bara ösa ur sig skiten, samla ihop spillrorna och sen gå vidare.

I måndags var jag på Winns årsmöte och det var mitt första möte med klubben. Det kändes spännande och trots att jag sagt till mig själv att hålla en låg profil och inte vara så mycket Jessica så gick det ju inte... Skräll ;)
Jag är imponerad över vilka eldsjälar som finns i klubben och som trots en hel del motgångar orkar vara kvar och kämpa, kan jag bidra med lite nya tankar och ny energi så gör jag det gärna. En stor eloge till alla er, ni vet vilka ni är!
Det finns en hel del att jobba med men som sagt, det kommer bli hur bra som helst!!!
Jag har varit imponerad av en hel del här i Norrland, bl a hur mycket olika clinics det är på G och att Härnösands ridklubb har en westernavdelning, att Färsta ridklubb har westernträffar varje fredag och en hel del annat. Jag luskade lite i om det finns några häromkring som håller på med kor och kanske kan jag hitta några som jag kan häng med på ett hörn. Även om jag har som plan att åka ner till Per kan det ju vara skoj att få fler tillfällen att leka med dem på närmare håll... Tror Ruby uppskattar det med.

Jag mår mycket bättre nu även om jag känner att det killar i halsen igen... Kanske har jag bytt till mig en Skånsk förkylning, det återstår väl att se.
Men, i förgår sadlade jag upp och red ut en sväng, red faktiskt hem ;) Det är inte mer än knappt en km men jag har inga snösulor på Ruby så jag får anpassa ridningen och ridvägarna så hon inte får klampar. Vägarna är vintervägar häromkring så det funkar bra, hon är broddad runt om och packad snö är ett bra underlag att både trava och galoppa på. Har tänkt att jag ska rida varannan dag nu till en början så jag får fortsätta vara frisk... Känner att det tagit ganska hårt på mig denna influensa, har kondis som en 80-åring just nu.

Ruby har även fått flytta tillbaka till det lilla stallet tillsammans med två ponnydamer, för min del spelar det egentligen ingen roll vart hon står men visst ska jag erkänna att det är bekvämt att kunna ha alla grejjor i boxen brevid istället för att ha sadel och träns uppe i ridhuset ;) Häromdagen när jag skulle hämta ner mina grejjor var det en ponny mamma på läktaren, som stack ner sitt huvud och frågade om jag försökte skrämma hästarna som hoppade... hehehehe... Bliiiir så trött. Jag ansträngde mig för att inte låta alltför mycket men när hon slängde ur sig den kommentaren kunde inte jag hålla tyst... Jag sa: Det är ju hopphästar lite ljud ska de väl tåla? Hon fnyste, muttrade något om; hopphästar ja, och gick och satte sig igen... Ganska fräckt av någon som inte ens står på anläggningen att hålla på så men det är väl som vanligt bara skaka av sig det och inte bry sig. Men i mitt huvud undrar jag hur de klarar att åka och tävla om de inte klarar av en liten störning? Ja, ja, inte mina bekymmer kanske ;)
Nu är jag ju ny på bygget igen och ingen vet vem jag är och vad jag sysslar med... Dock tycker jag det är trist med sådana här onödiga kommentarer, jag försöker verkligen visa allra största respekt mot alla andra som håller till på anläggningen men tydligen tyckte hon att hon kunde ge sig på mig... och jag är ganska säker på att hon gjorde det för att jag bar ut en westernsadel... Nä, nu ska jag sluta ödsla energi på något så trivialt ;)

Ytterligare en gammal sommarbild men GUUUUUD vad jag älskar denna häst <3 <3

Jag trivs kanon på Älva gård och alla som är inackorderade är helt supertrevliga och Gunilla har snabbt blivit en idol för mig. Häftigare hästmänniska får man leta efter :) Jag ska ägna ett inlägg åt henne sen lite senare när jag lärt känna henne bättre men så här långt är jag grymt imponerad av henne.

En annan väldigt bra nyhet jag fick häromdagen är att Rubys sommarbete är klart... Hon kommer gå på andra sidan vägen av vårt hus!!! Jippi.... hon kommer alltså vara hundra meter från mig varje dag i sommar :) Det känns så otroligt, fantastiskt lyxigt att få ha henne så nära!!! Jag kan gå ut med kaffekoppen och ha frukost ihop med henne, jag kan gå ut och säga godnatt till henne och bara se henne från både köksfönstret och vardagsrumsfönstret!!!

Ikväll har jag bestämt med en annan från stallet att vi ska rida ut, det är lite magiskt att göra det när snön ligger alldeles vit och lyser upp natten :) Trodde inte jag skulle bli så bekväm i vintern som jag är... Men visst längtar jag som en galning till sommaren och allt skoj den kommer innebära.

Nä, ha en underbar dag därute alla ni fantastiska människor, det ska jag :) Och förresten, ni har väl sett att Per lagt upp nya datum på clinics i vår? Här är länken till dem, åk dit om ni har möjlighet för han är helt suverän!!!

Vissa dagar är tunga...

Idag är en sån dag...

Det känns som om jag tar ett steg fram och tre tillbaka, jag står och trampar på samma ställe och just nu går inget "min" väg. Inget jobb i sikte, känner mig väldigt lurad av människor som lovade att hjälpa till här... Känner mig lurad av en hel del arbetsgivare som jag sökt jobb hos, ena stunden är man jätteintressant och i nästa stund får man ett mail med att tyvärr vi har tillsatt tjänsten med en annan, ingen förklaring om vad som saknades överhuvudtaget... När jag sen ringer så skyller den ena över frågan och gången på någon annan, när jag ringer upp denne så säger denne tvärtom...
Suuuuuck... Igår var jag tvungen att gå på en rekryteringsmässa för arbeten som är så långt ifrån det jag vill göra som det bara går att komma. Kände mig helt jävla värdelös när jag känner att jag inte har något val utan får stå där och spela och säga att visst vill jag gärna jobba hos er... NOT...
Jag trodde att flytten hit skulle innebära nya möjligheter men när det är sådana här dagar tvivlar jag på beslutet...

Tiden rinner iväg och ioch med att vi inte riktigt har samma inställning till hästeriet i familjen ligger det numera som ett tjockt orosmoln i min mage... Vad ska hända? Tävlingsmässigt är det bara att glömma allt just nu, kampen blir att lyckas behålla Ruby iallafall...
Hatar att sitta i sådana här situationer, hatar att ge upp allt jag hade till ingenting, hatar att behöva sälja min själ, hatar att "förlora"...
Jag blir låst och förlorar energi att kämpa, vet inte vart jag ska vända mig och känner inte att jag har någon att bolla med...

Nåja, det är väl som vanligt, bara att krascha och sen ta nya tag och ta mig upp ur skiten...

Tack och lov har jag än så länge, min underbara ponny...

To my international readers...

Today I tried translating a few of my post with the translating gadget I have put up on this blog...

I am sorry for the really crappy translating it does and I just wants to ensure you that I do not write that bad :)
If there is anything you don´t understand... I can imagine a few things... please make a comment about it and I will provide an accurate translation of the text.

Even though it´s not the best it is better than nothing... And I have to confess that I do have a few good laughs when I see some of the translations :)

Dubble-deck and hot Mercy ...

Fy satan what sick we've been here at home, or I and Ajje, Olivia has thankfully survived so far. Last Monday I went to the house and when I got home Ajje had gone to bed, he was a phase warmer than the stove in the living room. 

Ok... This is how it should be :)

Two down by the flu and hot shoing...

Dang... We´ve ben sick at our house, or me and Ajje, Olivia has so far managed not getting it. Last Monday I went to the stable and when I got home Ajje had gone to bed, he felt hotter than the stove in the livingroom.

So there was no death threat to Olivia ;)

Have a wonderful day out there in cyberspace!!!

Tacksamma tankar på alla hjärtans dag...

Det är lite tyst här på bloggen... Jag vet ;) men jag har varit sjuk, som jag inte varit på många år... Bläääää... Red ett pass i lördags, skritt och trav i ca 30 minuter, det slutade med att jag höll på att hosta upp lungorna plus att jag blev sämre i tre dagar efteråt.
Nu känner jag mig något bättre men får nog helt enkelt vänta några dagar till innan jag hoppar upp i sadeln igen. Vill inte riskera att bli liggandes igen.

Igår så gick jag ut i hagen och myste en stund med Ruban, gav henne en bodyrub ;) Hon är så go, hon ber om att bli kliad men skulle aldrig börja klia sig mot mig. För mig är det en stor skillnad på detta, en häst som använder en som klipåle har inte någon respekt för en men om en häst ber att få låna ens naglar för ett gott kli så väljer ju jag om jag vill tillmötesgå eller inte.
Hon började med att vilja bli kliad på hals och nacke, sen vände hon ena sidan till och bad om att bli kliad på kroppen. När ena sidan var klar vände hon den andra sidan till ;) Som avslutning vände hon baken till och backade försiktigt ett steg närmare, sööötlöööken.
När jag inte orkade klia mer så kom hon fram och bara la huvudet på min axel lixom för att säga tack. Jag bara älskar denna lilla häst mer och mer, hon är precis allt jag vill ha hos en häst och ju mer vi lär känna varandra desto häftigare är hon.
Jag har ibland fått höra att hon inte ger något, alltså att hon är otillgänglig... Det är hon nog mot de som inte ser henne, hon är inte den som först springer fram till en ny människa eller försöker klia sig på någon. Hon är en vänlig själ och man måste förtjäna hennes förtroende men sen ger hon 200% av sig själv :) Jag gillar detta, jag har fått tänka om många gånger hur jag agerar med henne och faktum är att hon får mig ödmjuk på ett nytt sätt. Många gånger har jag skrivit att det inte går att ta fight med henne och det håller jag fast vid, hon är alldeles för smart för det och det vore så taskigt när hon är så superärlig mot mig...

Nu har jag haft henne i ca 2 1/2 år och varje dag känner jag en enorm tacksamhet över att ha henne i mitt liv. Även om vi rent tävlingsmässigt ligger 1 - 1 1/2 år efter i min planering så vet jag att vår tid kommer... Kanske är det någon mening med all denna tid som rinner förbi, kanske behöver både hon och jag den här tiden för att nå dit vi ska? Jag vet inte men även om frustrationen är stor hos mig när jag inser att utan jobb blir det ingen tävlingssäsong iår heller så är det viktigaste ändå att Ruby finns här hos mig och att vi två utvecklas tillsammans hela tiden. Hon får mig att må bra :)

En bild från September 2010 en vecka efter jag köpt henne... Jag har samma leende varje gång jag umgås med henne :)

Det sägs att hästen reflekterar ägarens själ... och är det så, ja då är jag inte en så dålig människa för Ruby äger en av de absolut vackraste hästsjäl jag mött...

Ha en underbar dag därute det ska jag för ikväll får vi besök av efterlängtade Familjen Nordberg :)

Hjälmtvång...

Har tänkt på detta i omgångar men inte riktigt fått ut det ur mitt huvud men här i dagarna hittade jag massa saker som gör att jag känner hur inlägget är på g ;)

Som utbildad ryttare från den klassiska världen är jag uppväxt med att använda hjälm. Det fanns lixom inte på tapeten att inte ha den på skallen när man red och mer än en gång har den räddat mitt liv.
Jag skulle aldrig låta Olivia rida utan den och själv använder jag den mer än jag rider utan :) Idag finns en hel uppsjö med snygga hjälmar så just det går det inte att skylla på. Rider jag en för mig okänd häst så sätter jag i stort sett alltid på mig hjälmen eller om jag rider ut, ska jag hoppa, eller rida en unghäst är den utan undantag på osv...

Meeeeeen... lite färgad har jag blivit av westernvärlden där vi rider med hatt/keps/mössa, det är skönt att ha en riktigt varm och go mössa som går nedanför öronen på vintern eller en bred hatt som skyddar mot stekande sol på sommaren. För cowboysarna så finns det inget bra alternativ till hatten när de jobbar ute i stekande sol hela dagarna, den lilla skärmen skyddar helt enkelt inte tillräckligt och solsting är ett faktum.
Varför vi i Sverige började med hjälm var att soldaterna inte skulle kunna bli skjutna i huvudet, alltså inte att de eventuellt skulle ramla av hästen och slå sig. Det var inte ett alternativ, att ramla av, då var man död...

Nu till det som gnager hos mig... Dubbelmoralen angående hjälmen och hysterin runt detta...
Det finns ett klipp på Isabelle Werth som rider sin numera pensionerade dressyrhäst i sitt ridhus. Hon rider barbacka med bara grimma, utan sporrar eller spö och.... hör och "förfasas" utan hjälm...
När jag såg klippet blev jag glad att se hur fint deras samspel var och att en ganska omdebatterad dressyrryttare för en gångs skull visade upp en i mina ögon fantastisk ryttar/häst ritt...
Meeeeeen... det som de flesta kommentarerna handlar om är just det faktum att hon rider utan hjälm. Inte att samspelet var super eller att hon just red utan övrig utrustning...
Detta gör att jag blir så jäkla trött, kvinnan är vuxen och kan väl själv få välja om hon vill vara cool på akuten eller inte? Det skrivs dessutom mycket om att vara förebild för ungdomar och barn, i min värld handlar det så mycket mer om hjälmen... Jag tycker det är mycket värre att vara elak mot sina hästar än att rida utan hjälm, att visa dåligt föredöme och t ex börja träna cutting mitt bland publiken än att rida just utan hjälm...


Sen kan man gå in på ryttares FB sidor och titta igenom deras fotoalbum... Inte många rider med hjälm på hemmaplan... Ja, inom den klassiska världen. I westernvärlden hymlas det iallafall inte om det ;)  Där och då är det i stort sett inga kommentarer om att de rider utan hjälm utan mer beröm om hur fin hästen är eller hur bra de rider... Samma människor som kommenterar och för den delen själva rider utan hjälm vänder sedan andra kinden till och kommenterar negativt när då ex Isabell rider...
Nej, jag tycker denna dubbelmoral är skrattretande.

Att vara ett föredöme för barn är väl att vara öppen diskutera varför man väljer att göra på ett visst sätt, jag kan bara gå tillbaka till min egen dotter. Hon tycker inte alls det är konstigt att hon alltid rider med hjälm och väst men att jag inte gör det, jag är helt övertygad om att genom att prata med henne kommer hon när hon är vuxen nog ta kloka beslut och anpassa sin utrustning efter situationen.
Det är många som i westernvärlden/den klassiska världen väljer att rida med hjälm och det tycker jag är bra ;) Fortsätt med det, ni är kloka människor...

Kan vi inte bara enas om att vi tycker olika och har olika utgångspunkt i vår hästhantering... För mig kommer sådant här samspel och god ridning alltid imponera bättre än om man har hjälm eller inte.

Nä, nu är det dags att bege mig mot skidbacken och Olivias skidskola... hmmm, ja, jag åker alltid snowboard med hjälm... Varför? Jag är helt enkelt för dålig på det för att våga chansa :)

Ha en underbar dag därute! Det ska jag :)

Dubbeldäckade och varmskoning...

Fy satan vad sjuka vi har varit här hemma, eller jag och Ajje, Olivia har tack och lov klarat sig hittills. Förra måndagen så åkte jag till stallet och när jag kom hem hade Ajje gått och lagt sig, han var fasen varmare än kaminen i vardagsrummet. En vecka med 40 graders feber och ont i hela kroppen gör en ödmjuk...

Jag tänkte att fasen detta är inte bra och susade iväg till apoteket för att inhandla allt som kan stoppa en manlig förkylning. På tisdagen började jag snörvla lite lätt och i förebyggande syfte stoppade jag i mig vitaminer och annat som ska hjälpa till att hålla flunsan borta...

På onsdagen så fick då äntligen Ruby nya skor och blev varmskodd för första gången i sitt liv. Jag är såååååå himla nöjd att jag hittat Jessica som skor och att hon i ett svagt ögonblick i sitt liv bestämde sig för att flytta tillbaka till Sundsvall från Skåneland ;)
Vi diskuterade lite fram och tillbaka över hur planen för ponnyns fötter ska se ut och konstaterandet blev att hovkvalitén ju inte direkt är den bästa... Samtidigt så har hon ju nu kunnat äta ordentligt i ca 1 1/2 år och det syns på hovarna, hon har en rand halvägs upp på fötterna och när det materialet vuxit ner kanske oxå hållbarheten och kvalitén blir bättre... Jag hoppas det iallafall.

Hur som helst så la Jessica bara om skorna och utan snösulor. Lite trist är det att inte ha sulor då det är svårt att rida ut utan att få klumpar men återigen, det får vara så den här vintern och förhoppningsvis kan vi tänka om och på nytt till nästa vinter. Helst hade jag haft henne barfota när det är snö ute men det är bara att glömma när man har papier maché hovar ;) En annan sak som vi valde mellan var att ha två eller fyra brodd i skorna. Det blev två, anledningen är att hon har så små hovar och att med fyra brodd blir greppet lite väl bra och risken är att hon drar sönder fötterna igen...

Det där med varmskoningen var inga problem och hon stod still och lyssnade på ljudet :) Kan faktiskt erkänna att jag själv saknat doften av varmskoning... hehehehe... det luktar ganska illa men för mig förknippas det med många roliga och lärorika stunder av hovvård från bl a Hansa. Sen är jag övertygad om att varmskoningen kommer förbättra kvalitén i hennes fötter... Varför? Om man tänker på ex hundklor och om de blir för långa kan man bränna av dem så att pulpan drar sig tillbaka och klolängden blir normal igen... Samma med hoven, tänker jag, att om man har en tunn sula så kan man få den att "tjockna" till genom att varmsko. Givetvis måste ju hovslagaren vara försiktig och processen måste få ta tid men i ett längre perspektiv så borde det ju bli så, tycker jag ;) Stackars Jessica hon fick ju typ 1001 teorier om varmskoning från mig... En annan sak jag funderat på är ju spänningar i skon när man riktar den kallt, om man nu har skithovar som Rubs har så kanske spänningarna i järnet kan bidra till att skon inte sitter hundra, dessutom är hon ju ganska klantig och snubblar ofta över sig själv, slår i skorna på diverse saker eller helt sonika drar av en sko då och då...

Ska man stoppa så här behöver man ha koll på hatten ;)

Nåja, jag är ju ingen utbildad hovslagare utan en glad amatör med massor av tankar och teorier ;) Står Jessica ut med dessa, som hon kommer få serverade av mig vare sig hon vill eller inte så blir detta superbra.
En sak, eller ja, det finns massor med saker, detaljer kanske men otroligt viktiga sådana i mina ögon som hon gör och jag bara blir glad över är att förklara hur hon tänker och gör. Vi var helt eniga om att Ruby skulle kunna reagera konstigt på skoningen och vara "halt" men ingenting ;) Så himla skönt.
Hennes hovar är så underbart runda och fina men jag vet oxå att de kan se ut som skrutt om fem veckor. Det har varit guld med Micke vi insåg att det inte gick att ha en fast tid när hon ska skos utan lite stand by call... Kanske kommer detta oxå bli bättre när hovarna växt ner så de nya hovväggarna tar vid, med tanke på hur mycket bättre hon äter så borde de vara av bättre kvalité...

Hursom helst är det ju en av de viktigaste personerna i ett team runt en häst och det känns som om Ruban och jag verkligen har hittat rätt... Inte bara är Jessica Hassel otroligt duktig och är fasen grymt cool oxå :) Meee like!!!

Nä ha en underbar dag därute det ska jag... och har jag riktigt tur kan jag nog börja rida igen ;)

En bild säger mer än 1000 ord... eller?

När man som jag har jobbat med bilder och media så blir man ganska kritisk till enstaka bilder och vad de egentligen säger...
Jag menar det är så himla lätt att få någon att se otroligt dålig/elak/klantig ut med ett litet "snapshot". Nu var det ganska länge sen det florerade bilder från tävlingar där "någon" fotat ryttare som ser ut att mer eller mindre "plåga" sina hästar. Jag säger inte att detta med plågeri inte förekommer men att lägga ut en bild som är tagen med en 1000del av en sekund så är det väldigt lätt att både få bra och dåliga bilder.

Jag tänkte bjuda på en bild på mig själv som togs i julas.

Här syns några saker väldigt tydligt...
Ruby sätter under sig bra, välver ryggen och tar i... Men jag som sitter på underlättar inte för henne alls då jag sitter otroligt snett ;) eller???
Faktum, enligt bilden, så skjuter jag ut hela min högra sida och viker vänstersidan... Detta gör att jag trycker ner vänster sittben och stänger den sidan... INTE sjysst mot hästen och detta kommer leda till att jag inte kommer kunna stoppa rakt...
En sån här bild kan ju lätt tolkas av betraktaren...

Tack och lov är detta inte den enda bilden på stoppet och för att få en rättvis bild av ett moment som detta krävs ju några fler bilder i en sekvens...

Bild nr 2, jag är fortfarande vikt, Ruby tar fortfarande i helt rätt men kolla vänster bakben.

Bild nr 3, det ser ut som om jag nu sitter rakt över hästen och att Ruby breddar bakbenen och börjar släppa ryggen...

Bild nr 4... här ser man tydligt orsaken till det "sneda" stoppet... Vänster bak ;) Kan ni se vad det är? Dessutom syns det att hon är irriterad, kolla hur hon slängt upp huvudet ;) Här viker jag mig dessutom åt andra hållet i kroppen.

Bild 5, Ruby har tagit ett steg framåt med vänster bak och slutar helt försöka ta i med ryggen, stoppar på bogarna.

Bild 6, Trampar om med höger bak och nu är hon sur och svansen piskar...

Bild 7, stoppet klart men ser man på svansen och på huvudet så är hon inte nöjd med detta ;) Jag sitter dock rakt över henne igen...

 Vid första genomgången av bilderna så tittade jag mest på just den första och tänkte... Shiiiit sitter jag verkligen så snett??? Fy sjutton jag borde inte få rida ;)

När jag studerade hela bildserien förstod jag varför det ser ut som det gör... Vid det här tillfället hade ponnyn lyckats dra av sig vänster baksko... Givetvis när Mi Ritzén skulle komma och fota lite... grrrrr... Men, jag kände på henne i ridhuset, som har en väldigt bra botten och hon kändes helt jämn och verkade inte bry sig om den saknade skon. Min häst är en riktig pip och gnäll ;)
Helt klart är att hon här i stoppet är väldigt störd av att inte ha bakskon och att stoppa utan båda dessa inte är någon god idé, kan ärligt säga att jag tog det väldigt lugnt och pressade henne inte heller utan red mest runt och var snygg a lá Pleasure style... Och hon fick inga men efter detta "traumatiska" stopp :)

Det som jag tycker är intressant är just hur mycket/lite en enda bild säger, man kan förvränga/förbättra det mesta med en enda liten bild... Det som Mi Ritzén gör så bra och som jag verkligen tycker ni ska ta tillvara på är att hon erbjuder alla bilder hon tagit, utan att rensa... Från början var jag skeptisk till detta då jag är skolad att aldrig släppa ifrån mig dåliga bilder men... I det här syftet att se hur jag som ryttare påverkar min häst eller hur en del av utrustningen, eller avsaknaden av den stör en rörelse är det helt ovärderligt ;)

Kanske kommer jag göra mig ovän med hela hästfotografsverige nu men det skiter jag i, be att få allt material, det behöver inte vara ställt eller fixat men betala för det oxå. Sen kan ni själva välja ut vilka bilder som ni vill ska publiceras på er och har man ett bra samarbete med fotografen så ingår säkert oxå en hel del bilder som är fixade och klara i paketet... Det är just det som tar enorm tid att göra.

Jag vet att detta inlägg är på gränsen till otroligt fotonördigt men jag vet oxå att snart när tävlingarna drar igång kommer det dyka upp olika "fotografers" bilder på just ögonblick som är tagna ur sitt sammanhang... Var kritiska!!!

PS, klicka på Mis namn så kommer ni till hennes hemsida... Den är verkligen värt ett besök och jag kan varmt rekommendera henne som fotograf :)

Ha en bra dag därute det ska jag... fast min robotdammsugare har fått punktering på högerhjulet ;)

Ett "ödesdigert" sammangående...

Jag har hållit mig ganska osynlig i diskussionen angående om WRAS skall gå med i Sv RF. Detta av flera anledningar men den största är att jag velat analysera i lugn och ro själv först.
Personligen har jag förespråkat ett sammangående i flera år för fördelarnas skull, tillgång till anläggningar, utbildningar för tränare, kommunala pengar som kan satsas i klubbarna och möjligheten att få bidrag till tävlandet. Jag såg framför mig hur man på EN licens och ETT medlemsskap kan tävla i allt från dressyr till Cowhorse... Ett gemensamt regelverk men med specialregler för de olika grenarna, såsom TR ser ut idag, att Western får högre status och att alla gagnas av det enorma hästkunnande som finns inom Sv RF. Ta del av alla fantastiska utbildningar som finns för ryttare, tränare, funktionärer och alla runt omkring hästeriet.

Visst såg jag oxå en del stötestenar i dagens regelverk men genom att gå med i Sv RF kommer det finnas representanter från Westernsverige och därigenom kan vi påverka hur TR skall se ut i framtiden. Ett sammangående av detta slag kommer inte någonsin gå smärtfritt men nu känns det som om diskussionerna mer är prestige än att se det objektivt. Jag är ju likadan... pilla för fasen inte på min hatt ;)

Olivia och Rubs på KLRK...

Men ibland besitter jag den goda egenskapen att kunna ställa mig utanför och försöka se en helhetsbild utan att påverkas av jeans, skitiga boots och en kosseponny.
Rent objektivt så är det rent krasst att är man inte med i klubben kan man heller inte påverka... Frågan är bara om man vill vara med i klubben? Är fördelarna så stora att de är värda att ge avkall på andra saker? Kan vi påverka det som är befintligt till att bli, i våra ögon bättre? Jag tycker nog att vi behövs hos Sv RF så att alla tokerier som håller på att utvecklas får motvikt, att ha hysteriska hästar på tävlingar men att kunna skylla på att de är lite "hingstiga" eller att de är så "taggade" så de inte går at leda... I mina ögon är detta rent Bullshit... Uppfostra hästen!!!
Ibland känns det som om reglerna gått till absurdum inom SvRF, istället för att ta tag i problemet gör man en ny regel, detta är inte bra tycker jag.

Samtidigt tycker jag att det är många i westernsporten som verkligen hade haft nytta av den gedigna hästkunskap som finns inom SvRF, många bra nybörjarkurser i exempelvis... hmmm... ridning ;)

Kanske är jag något färgad då jag själv är en crossover och tyckte att många saker var spretiga och himla krångliga när jag gick över till western... men samtidigt är det ju många saker som gjorde att jag valde att lämna den klassiska världen ;)

Det jag är mest förvånad över är hur fort detta kom till, bara i höstas stod jag och pratade med en klubbkamrat och då fick jag intrycket att detta sammangåendet skulle ta år... Jag tycker inte att tiden är tillräcklig för att var och en ska kunna skaffa sig en rättvis bild om vad det kan innebära och det känns inte heller som om förtroendet för de som ska representera WRAS i den här frågan är stort...

Nä, jag tycker nog att det skulle gå ut en inbjudan till alla klubbar från WRAS där varje klubb kan skicka en representant för att jobba med denna frågan, i dagsläget ska det finnas ca 40 klubbar i Sverige men ändå.... Och tiden måste förlängas, det finns nog få som idag har en bra helhetsbild över ett sammangående... Annars blir det nog inte alls bra...

 Idag är det westerngala på Chappen, många kommer vara där och förhoppningsvis kommer diskussionerna leda framåt mot ett bra beslut om ett sammangående eller inte...

Kanske är det bästa att ha det delat då kan man som jag gjort vara med i båda delarna och plocka russinen ur kakan :)

Nä nu ska jag sluta älta här och göra något konstruktivt som att rida kanske ;)

Ha en underbar dag därute det ska jag!!!