Lite mer positiva tankar kanske...

Så, nu får det vara slut på negativ energi... Men visst behöver man ibland bara ösa ur sig skiten, samla ihop spillrorna och sen gå vidare.

I måndags var jag på Winns årsmöte och det var mitt första möte med klubben. Det kändes spännande och trots att jag sagt till mig själv att hålla en låg profil och inte vara så mycket Jessica så gick det ju inte... Skräll ;)
Jag är imponerad över vilka eldsjälar som finns i klubben och som trots en hel del motgångar orkar vara kvar och kämpa, kan jag bidra med lite nya tankar och ny energi så gör jag det gärna. En stor eloge till alla er, ni vet vilka ni är!
Det finns en hel del att jobba med men som sagt, det kommer bli hur bra som helst!!!
Jag har varit imponerad av en hel del här i Norrland, bl a hur mycket olika clinics det är på G och att Härnösands ridklubb har en westernavdelning, att Färsta ridklubb har westernträffar varje fredag och en hel del annat. Jag luskade lite i om det finns några häromkring som håller på med kor och kanske kan jag hitta några som jag kan häng med på ett hörn. Även om jag har som plan att åka ner till Per kan det ju vara skoj att få fler tillfällen att leka med dem på närmare håll... Tror Ruby uppskattar det med.

Jag mår mycket bättre nu även om jag känner att det killar i halsen igen... Kanske har jag bytt till mig en Skånsk förkylning, det återstår väl att se.
Men, i förgår sadlade jag upp och red ut en sväng, red faktiskt hem ;) Det är inte mer än knappt en km men jag har inga snösulor på Ruby så jag får anpassa ridningen och ridvägarna så hon inte får klampar. Vägarna är vintervägar häromkring så det funkar bra, hon är broddad runt om och packad snö är ett bra underlag att både trava och galoppa på. Har tänkt att jag ska rida varannan dag nu till en början så jag får fortsätta vara frisk... Känner att det tagit ganska hårt på mig denna influensa, har kondis som en 80-åring just nu.

Ruby har även fått flytta tillbaka till det lilla stallet tillsammans med två ponnydamer, för min del spelar det egentligen ingen roll vart hon står men visst ska jag erkänna att det är bekvämt att kunna ha alla grejjor i boxen brevid istället för att ha sadel och träns uppe i ridhuset ;) Häromdagen när jag skulle hämta ner mina grejjor var det en ponny mamma på läktaren, som stack ner sitt huvud och frågade om jag försökte skrämma hästarna som hoppade... hehehehe... Bliiiir så trött. Jag ansträngde mig för att inte låta alltför mycket men när hon slängde ur sig den kommentaren kunde inte jag hålla tyst... Jag sa: Det är ju hopphästar lite ljud ska de väl tåla? Hon fnyste, muttrade något om; hopphästar ja, och gick och satte sig igen... Ganska fräckt av någon som inte ens står på anläggningen att hålla på så men det är väl som vanligt bara skaka av sig det och inte bry sig. Men i mitt huvud undrar jag hur de klarar att åka och tävla om de inte klarar av en liten störning? Ja, ja, inte mina bekymmer kanske ;)
Nu är jag ju ny på bygget igen och ingen vet vem jag är och vad jag sysslar med... Dock tycker jag det är trist med sådana här onödiga kommentarer, jag försöker verkligen visa allra största respekt mot alla andra som håller till på anläggningen men tydligen tyckte hon att hon kunde ge sig på mig... och jag är ganska säker på att hon gjorde det för att jag bar ut en westernsadel... Nä, nu ska jag sluta ödsla energi på något så trivialt ;)

Ytterligare en gammal sommarbild men GUUUUUD vad jag älskar denna häst <3 <3

Jag trivs kanon på Älva gård och alla som är inackorderade är helt supertrevliga och Gunilla har snabbt blivit en idol för mig. Häftigare hästmänniska får man leta efter :) Jag ska ägna ett inlägg åt henne sen lite senare när jag lärt känna henne bättre men så här långt är jag grymt imponerad av henne.

En annan väldigt bra nyhet jag fick häromdagen är att Rubys sommarbete är klart... Hon kommer gå på andra sidan vägen av vårt hus!!! Jippi.... hon kommer alltså vara hundra meter från mig varje dag i sommar :) Det känns så otroligt, fantastiskt lyxigt att få ha henne så nära!!! Jag kan gå ut med kaffekoppen och ha frukost ihop med henne, jag kan gå ut och säga godnatt till henne och bara se henne från både köksfönstret och vardagsrumsfönstret!!!

Ikväll har jag bestämt med en annan från stallet att vi ska rida ut, det är lite magiskt att göra det när snön ligger alldeles vit och lyser upp natten :) Trodde inte jag skulle bli så bekväm i vintern som jag är... Men visst längtar jag som en galning till sommaren och allt skoj den kommer innebära.

Nä, ha en underbar dag därute alla ni fantastiska människor, det ska jag :) Och förresten, ni har väl sett att Per lagt upp nya datum på clinics i vår? Här är länken till dem, åk dit om ni har möjlighet för han är helt suverän!!!

Vissa dagar är tunga...

Idag är en sån dag...

Det känns som om jag tar ett steg fram och tre tillbaka, jag står och trampar på samma ställe och just nu går inget "min" väg. Inget jobb i sikte, känner mig väldigt lurad av människor som lovade att hjälpa till här... Känner mig lurad av en hel del arbetsgivare som jag sökt jobb hos, ena stunden är man jätteintressant och i nästa stund får man ett mail med att tyvärr vi har tillsatt tjänsten med en annan, ingen förklaring om vad som saknades överhuvudtaget... När jag sen ringer så skyller den ena över frågan och gången på någon annan, när jag ringer upp denne så säger denne tvärtom...
Suuuuuck... Igår var jag tvungen att gå på en rekryteringsmässa för arbeten som är så långt ifrån det jag vill göra som det bara går att komma. Kände mig helt jävla värdelös när jag känner att jag inte har något val utan får stå där och spela och säga att visst vill jag gärna jobba hos er... NOT...
Jag trodde att flytten hit skulle innebära nya möjligheter men när det är sådana här dagar tvivlar jag på beslutet...

Tiden rinner iväg och ioch med att vi inte riktigt har samma inställning till hästeriet i familjen ligger det numera som ett tjockt orosmoln i min mage... Vad ska hända? Tävlingsmässigt är det bara att glömma allt just nu, kampen blir att lyckas behålla Ruby iallafall...
Hatar att sitta i sådana här situationer, hatar att ge upp allt jag hade till ingenting, hatar att behöva sälja min själ, hatar att "förlora"...
Jag blir låst och förlorar energi att kämpa, vet inte vart jag ska vända mig och känner inte att jag har någon att bolla med...

Nåja, det är väl som vanligt, bara att krascha och sen ta nya tag och ta mig upp ur skiten...

Tack och lov har jag än så länge, min underbara ponny...

To my international readers...

Today I tried translating a few of my post with the translating gadget I have put up on this blog...

I am sorry for the really crappy translating it does and I just wants to ensure you that I do not write that bad :)
If there is anything you don´t understand... I can imagine a few things... please make a comment about it and I will provide an accurate translation of the text.

Even though it´s not the best it is better than nothing... And I have to confess that I do have a few good laughs when I see some of the translations :)

Dubble-deck and hot Mercy ...

Fy satan what sick we've been here at home, or I and Ajje, Olivia has thankfully survived so far. Last Monday I went to the house and when I got home Ajje had gone to bed, he was a phase warmer than the stove in the living room. 

Ok... This is how it should be :)

Two down by the flu and hot shoing...

Dang... We´ve ben sick at our house, or me and Ajje, Olivia has so far managed not getting it. Last Monday I went to the stable and when I got home Ajje had gone to bed, he felt hotter than the stove in the livingroom.

So there was no death threat to Olivia ;)

Have a wonderful day out there in cyberspace!!!

Tacksamma tankar på alla hjärtans dag...

Det är lite tyst här på bloggen... Jag vet ;) men jag har varit sjuk, som jag inte varit på många år... Bläääää... Red ett pass i lördags, skritt och trav i ca 30 minuter, det slutade med att jag höll på att hosta upp lungorna plus att jag blev sämre i tre dagar efteråt.
Nu känner jag mig något bättre men får nog helt enkelt vänta några dagar till innan jag hoppar upp i sadeln igen. Vill inte riskera att bli liggandes igen.

Igår så gick jag ut i hagen och myste en stund med Ruban, gav henne en bodyrub ;) Hon är så go, hon ber om att bli kliad men skulle aldrig börja klia sig mot mig. För mig är det en stor skillnad på detta, en häst som använder en som klipåle har inte någon respekt för en men om en häst ber att få låna ens naglar för ett gott kli så väljer ju jag om jag vill tillmötesgå eller inte.
Hon började med att vilja bli kliad på hals och nacke, sen vände hon ena sidan till och bad om att bli kliad på kroppen. När ena sidan var klar vände hon den andra sidan till ;) Som avslutning vände hon baken till och backade försiktigt ett steg närmare, sööötlöööken.
När jag inte orkade klia mer så kom hon fram och bara la huvudet på min axel lixom för att säga tack. Jag bara älskar denna lilla häst mer och mer, hon är precis allt jag vill ha hos en häst och ju mer vi lär känna varandra desto häftigare är hon.
Jag har ibland fått höra att hon inte ger något, alltså att hon är otillgänglig... Det är hon nog mot de som inte ser henne, hon är inte den som först springer fram till en ny människa eller försöker klia sig på någon. Hon är en vänlig själ och man måste förtjäna hennes förtroende men sen ger hon 200% av sig själv :) Jag gillar detta, jag har fått tänka om många gånger hur jag agerar med henne och faktum är att hon får mig ödmjuk på ett nytt sätt. Många gånger har jag skrivit att det inte går att ta fight med henne och det håller jag fast vid, hon är alldeles för smart för det och det vore så taskigt när hon är så superärlig mot mig...

Nu har jag haft henne i ca 2 1/2 år och varje dag känner jag en enorm tacksamhet över att ha henne i mitt liv. Även om vi rent tävlingsmässigt ligger 1 - 1 1/2 år efter i min planering så vet jag att vår tid kommer... Kanske är det någon mening med all denna tid som rinner förbi, kanske behöver både hon och jag den här tiden för att nå dit vi ska? Jag vet inte men även om frustrationen är stor hos mig när jag inser att utan jobb blir det ingen tävlingssäsong iår heller så är det viktigaste ändå att Ruby finns här hos mig och att vi två utvecklas tillsammans hela tiden. Hon får mig att må bra :)

En bild från September 2010 en vecka efter jag köpt henne... Jag har samma leende varje gång jag umgås med henne :)

Det sägs att hästen reflekterar ägarens själ... och är det så, ja då är jag inte en så dålig människa för Ruby äger en av de absolut vackraste hästsjäl jag mött...

Ha en underbar dag därute det ska jag för ikväll får vi besök av efterlängtade Familjen Nordberg :)

Hjälmtvång...

Har tänkt på detta i omgångar men inte riktigt fått ut det ur mitt huvud men här i dagarna hittade jag massa saker som gör att jag känner hur inlägget är på g ;)

Som utbildad ryttare från den klassiska världen är jag uppväxt med att använda hjälm. Det fanns lixom inte på tapeten att inte ha den på skallen när man red och mer än en gång har den räddat mitt liv.
Jag skulle aldrig låta Olivia rida utan den och själv använder jag den mer än jag rider utan :) Idag finns en hel uppsjö med snygga hjälmar så just det går det inte att skylla på. Rider jag en för mig okänd häst så sätter jag i stort sett alltid på mig hjälmen eller om jag rider ut, ska jag hoppa, eller rida en unghäst är den utan undantag på osv...

Meeeeeen... lite färgad har jag blivit av westernvärlden där vi rider med hatt/keps/mössa, det är skönt att ha en riktigt varm och go mössa som går nedanför öronen på vintern eller en bred hatt som skyddar mot stekande sol på sommaren. För cowboysarna så finns det inget bra alternativ till hatten när de jobbar ute i stekande sol hela dagarna, den lilla skärmen skyddar helt enkelt inte tillräckligt och solsting är ett faktum.
Varför vi i Sverige började med hjälm var att soldaterna inte skulle kunna bli skjutna i huvudet, alltså inte att de eventuellt skulle ramla av hästen och slå sig. Det var inte ett alternativ, att ramla av, då var man död...

Nu till det som gnager hos mig... Dubbelmoralen angående hjälmen och hysterin runt detta...
Det finns ett klipp på Isabelle Werth som rider sin numera pensionerade dressyrhäst i sitt ridhus. Hon rider barbacka med bara grimma, utan sporrar eller spö och.... hör och "förfasas" utan hjälm...
När jag såg klippet blev jag glad att se hur fint deras samspel var och att en ganska omdebatterad dressyrryttare för en gångs skull visade upp en i mina ögon fantastisk ryttar/häst ritt...
Meeeeeen... det som de flesta kommentarerna handlar om är just det faktum att hon rider utan hjälm. Inte att samspelet var super eller att hon just red utan övrig utrustning...
Detta gör att jag blir så jäkla trött, kvinnan är vuxen och kan väl själv få välja om hon vill vara cool på akuten eller inte? Det skrivs dessutom mycket om att vara förebild för ungdomar och barn, i min värld handlar det så mycket mer om hjälmen... Jag tycker det är mycket värre att vara elak mot sina hästar än att rida utan hjälm, att visa dåligt föredöme och t ex börja träna cutting mitt bland publiken än att rida just utan hjälm...


Sen kan man gå in på ryttares FB sidor och titta igenom deras fotoalbum... Inte många rider med hjälm på hemmaplan... Ja, inom den klassiska världen. I westernvärlden hymlas det iallafall inte om det ;)  Där och då är det i stort sett inga kommentarer om att de rider utan hjälm utan mer beröm om hur fin hästen är eller hur bra de rider... Samma människor som kommenterar och för den delen själva rider utan hjälm vänder sedan andra kinden till och kommenterar negativt när då ex Isabell rider...
Nej, jag tycker denna dubbelmoral är skrattretande.

Att vara ett föredöme för barn är väl att vara öppen diskutera varför man väljer att göra på ett visst sätt, jag kan bara gå tillbaka till min egen dotter. Hon tycker inte alls det är konstigt att hon alltid rider med hjälm och väst men att jag inte gör det, jag är helt övertygad om att genom att prata med henne kommer hon när hon är vuxen nog ta kloka beslut och anpassa sin utrustning efter situationen.
Det är många som i westernvärlden/den klassiska världen väljer att rida med hjälm och det tycker jag är bra ;) Fortsätt med det, ni är kloka människor...

Kan vi inte bara enas om att vi tycker olika och har olika utgångspunkt i vår hästhantering... För mig kommer sådant här samspel och god ridning alltid imponera bättre än om man har hjälm eller inte.

Nä, nu är det dags att bege mig mot skidbacken och Olivias skidskola... hmmm, ja, jag åker alltid snowboard med hjälm... Varför? Jag är helt enkelt för dålig på det för att våga chansa :)

Ha en underbar dag därute! Det ska jag :)

Dubbeldäckade och varmskoning...

Fy satan vad sjuka vi har varit här hemma, eller jag och Ajje, Olivia har tack och lov klarat sig hittills. Förra måndagen så åkte jag till stallet och när jag kom hem hade Ajje gått och lagt sig, han var fasen varmare än kaminen i vardagsrummet. En vecka med 40 graders feber och ont i hela kroppen gör en ödmjuk...

Jag tänkte att fasen detta är inte bra och susade iväg till apoteket för att inhandla allt som kan stoppa en manlig förkylning. På tisdagen började jag snörvla lite lätt och i förebyggande syfte stoppade jag i mig vitaminer och annat som ska hjälpa till att hålla flunsan borta...

På onsdagen så fick då äntligen Ruby nya skor och blev varmskodd för första gången i sitt liv. Jag är såååååå himla nöjd att jag hittat Jessica som skor och att hon i ett svagt ögonblick i sitt liv bestämde sig för att flytta tillbaka till Sundsvall från Skåneland ;)
Vi diskuterade lite fram och tillbaka över hur planen för ponnyns fötter ska se ut och konstaterandet blev att hovkvalitén ju inte direkt är den bästa... Samtidigt så har hon ju nu kunnat äta ordentligt i ca 1 1/2 år och det syns på hovarna, hon har en rand halvägs upp på fötterna och när det materialet vuxit ner kanske oxå hållbarheten och kvalitén blir bättre... Jag hoppas det iallafall.

Hur som helst så la Jessica bara om skorna och utan snösulor. Lite trist är det att inte ha sulor då det är svårt att rida ut utan att få klumpar men återigen, det får vara så den här vintern och förhoppningsvis kan vi tänka om och på nytt till nästa vinter. Helst hade jag haft henne barfota när det är snö ute men det är bara att glömma när man har papier maché hovar ;) En annan sak som vi valde mellan var att ha två eller fyra brodd i skorna. Det blev två, anledningen är att hon har så små hovar och att med fyra brodd blir greppet lite väl bra och risken är att hon drar sönder fötterna igen...

Det där med varmskoningen var inga problem och hon stod still och lyssnade på ljudet :) Kan faktiskt erkänna att jag själv saknat doften av varmskoning... hehehehe... det luktar ganska illa men för mig förknippas det med många roliga och lärorika stunder av hovvård från bl a Hansa. Sen är jag övertygad om att varmskoningen kommer förbättra kvalitén i hennes fötter... Varför? Om man tänker på ex hundklor och om de blir för långa kan man bränna av dem så att pulpan drar sig tillbaka och klolängden blir normal igen... Samma med hoven, tänker jag, att om man har en tunn sula så kan man få den att "tjockna" till genom att varmsko. Givetvis måste ju hovslagaren vara försiktig och processen måste få ta tid men i ett längre perspektiv så borde det ju bli så, tycker jag ;) Stackars Jessica hon fick ju typ 1001 teorier om varmskoning från mig... En annan sak jag funderat på är ju spänningar i skon när man riktar den kallt, om man nu har skithovar som Rubs har så kanske spänningarna i järnet kan bidra till att skon inte sitter hundra, dessutom är hon ju ganska klantig och snubblar ofta över sig själv, slår i skorna på diverse saker eller helt sonika drar av en sko då och då...

Ska man stoppa så här behöver man ha koll på hatten ;)

Nåja, jag är ju ingen utbildad hovslagare utan en glad amatör med massor av tankar och teorier ;) Står Jessica ut med dessa, som hon kommer få serverade av mig vare sig hon vill eller inte så blir detta superbra.
En sak, eller ja, det finns massor med saker, detaljer kanske men otroligt viktiga sådana i mina ögon som hon gör och jag bara blir glad över är att förklara hur hon tänker och gör. Vi var helt eniga om att Ruby skulle kunna reagera konstigt på skoningen och vara "halt" men ingenting ;) Så himla skönt.
Hennes hovar är så underbart runda och fina men jag vet oxå att de kan se ut som skrutt om fem veckor. Det har varit guld med Micke vi insåg att det inte gick att ha en fast tid när hon ska skos utan lite stand by call... Kanske kommer detta oxå bli bättre när hovarna växt ner så de nya hovväggarna tar vid, med tanke på hur mycket bättre hon äter så borde de vara av bättre kvalité...

Hursom helst är det ju en av de viktigaste personerna i ett team runt en häst och det känns som om Ruban och jag verkligen har hittat rätt... Inte bara är Jessica Hassel otroligt duktig och är fasen grymt cool oxå :) Meee like!!!

Nä ha en underbar dag därute det ska jag... och har jag riktigt tur kan jag nog börja rida igen ;)

En bild säger mer än 1000 ord... eller?

När man som jag har jobbat med bilder och media så blir man ganska kritisk till enstaka bilder och vad de egentligen säger...
Jag menar det är så himla lätt att få någon att se otroligt dålig/elak/klantig ut med ett litet "snapshot". Nu var det ganska länge sen det florerade bilder från tävlingar där "någon" fotat ryttare som ser ut att mer eller mindre "plåga" sina hästar. Jag säger inte att detta med plågeri inte förekommer men att lägga ut en bild som är tagen med en 1000del av en sekund så är det väldigt lätt att både få bra och dåliga bilder.

Jag tänkte bjuda på en bild på mig själv som togs i julas.

Här syns några saker väldigt tydligt...
Ruby sätter under sig bra, välver ryggen och tar i... Men jag som sitter på underlättar inte för henne alls då jag sitter otroligt snett ;) eller???
Faktum, enligt bilden, så skjuter jag ut hela min högra sida och viker vänstersidan... Detta gör att jag trycker ner vänster sittben och stänger den sidan... INTE sjysst mot hästen och detta kommer leda till att jag inte kommer kunna stoppa rakt...
En sån här bild kan ju lätt tolkas av betraktaren...

Tack och lov är detta inte den enda bilden på stoppet och för att få en rättvis bild av ett moment som detta krävs ju några fler bilder i en sekvens...

Bild nr 2, jag är fortfarande vikt, Ruby tar fortfarande i helt rätt men kolla vänster bakben.

Bild nr 3, det ser ut som om jag nu sitter rakt över hästen och att Ruby breddar bakbenen och börjar släppa ryggen...

Bild nr 4... här ser man tydligt orsaken till det "sneda" stoppet... Vänster bak ;) Kan ni se vad det är? Dessutom syns det att hon är irriterad, kolla hur hon slängt upp huvudet ;) Här viker jag mig dessutom åt andra hållet i kroppen.

Bild 5, Ruby har tagit ett steg framåt med vänster bak och slutar helt försöka ta i med ryggen, stoppar på bogarna.

Bild 6, Trampar om med höger bak och nu är hon sur och svansen piskar...

Bild 7, stoppet klart men ser man på svansen och på huvudet så är hon inte nöjd med detta ;) Jag sitter dock rakt över henne igen...

 Vid första genomgången av bilderna så tittade jag mest på just den första och tänkte... Shiiiit sitter jag verkligen så snett??? Fy sjutton jag borde inte få rida ;)

När jag studerade hela bildserien förstod jag varför det ser ut som det gör... Vid det här tillfället hade ponnyn lyckats dra av sig vänster baksko... Givetvis när Mi Ritzén skulle komma och fota lite... grrrrr... Men, jag kände på henne i ridhuset, som har en väldigt bra botten och hon kändes helt jämn och verkade inte bry sig om den saknade skon. Min häst är en riktig pip och gnäll ;)
Helt klart är att hon här i stoppet är väldigt störd av att inte ha bakskon och att stoppa utan båda dessa inte är någon god idé, kan ärligt säga att jag tog det väldigt lugnt och pressade henne inte heller utan red mest runt och var snygg a lá Pleasure style... Och hon fick inga men efter detta "traumatiska" stopp :)

Det som jag tycker är intressant är just hur mycket/lite en enda bild säger, man kan förvränga/förbättra det mesta med en enda liten bild... Det som Mi Ritzén gör så bra och som jag verkligen tycker ni ska ta tillvara på är att hon erbjuder alla bilder hon tagit, utan att rensa... Från början var jag skeptisk till detta då jag är skolad att aldrig släppa ifrån mig dåliga bilder men... I det här syftet att se hur jag som ryttare påverkar min häst eller hur en del av utrustningen, eller avsaknaden av den stör en rörelse är det helt ovärderligt ;)

Kanske kommer jag göra mig ovän med hela hästfotografsverige nu men det skiter jag i, be att få allt material, det behöver inte vara ställt eller fixat men betala för det oxå. Sen kan ni själva välja ut vilka bilder som ni vill ska publiceras på er och har man ett bra samarbete med fotografen så ingår säkert oxå en hel del bilder som är fixade och klara i paketet... Det är just det som tar enorm tid att göra.

Jag vet att detta inlägg är på gränsen till otroligt fotonördigt men jag vet oxå att snart när tävlingarna drar igång kommer det dyka upp olika "fotografers" bilder på just ögonblick som är tagna ur sitt sammanhang... Var kritiska!!!

PS, klicka på Mis namn så kommer ni till hennes hemsida... Den är verkligen värt ett besök och jag kan varmt rekommendera henne som fotograf :)

Ha en bra dag därute det ska jag... fast min robotdammsugare har fått punktering på högerhjulet ;)

Ett "ödesdigert" sammangående...

Jag har hållit mig ganska osynlig i diskussionen angående om WRAS skall gå med i Sv RF. Detta av flera anledningar men den största är att jag velat analysera i lugn och ro själv först.
Personligen har jag förespråkat ett sammangående i flera år för fördelarnas skull, tillgång till anläggningar, utbildningar för tränare, kommunala pengar som kan satsas i klubbarna och möjligheten att få bidrag till tävlandet. Jag såg framför mig hur man på EN licens och ETT medlemsskap kan tävla i allt från dressyr till Cowhorse... Ett gemensamt regelverk men med specialregler för de olika grenarna, såsom TR ser ut idag, att Western får högre status och att alla gagnas av det enorma hästkunnande som finns inom Sv RF. Ta del av alla fantastiska utbildningar som finns för ryttare, tränare, funktionärer och alla runt omkring hästeriet.

Visst såg jag oxå en del stötestenar i dagens regelverk men genom att gå med i Sv RF kommer det finnas representanter från Westernsverige och därigenom kan vi påverka hur TR skall se ut i framtiden. Ett sammangående av detta slag kommer inte någonsin gå smärtfritt men nu känns det som om diskussionerna mer är prestige än att se det objektivt. Jag är ju likadan... pilla för fasen inte på min hatt ;)

Olivia och Rubs på KLRK...

Men ibland besitter jag den goda egenskapen att kunna ställa mig utanför och försöka se en helhetsbild utan att påverkas av jeans, skitiga boots och en kosseponny.
Rent objektivt så är det rent krasst att är man inte med i klubben kan man heller inte påverka... Frågan är bara om man vill vara med i klubben? Är fördelarna så stora att de är värda att ge avkall på andra saker? Kan vi påverka det som är befintligt till att bli, i våra ögon bättre? Jag tycker nog att vi behövs hos Sv RF så att alla tokerier som håller på att utvecklas får motvikt, att ha hysteriska hästar på tävlingar men att kunna skylla på att de är lite "hingstiga" eller att de är så "taggade" så de inte går at leda... I mina ögon är detta rent Bullshit... Uppfostra hästen!!!
Ibland känns det som om reglerna gått till absurdum inom SvRF, istället för att ta tag i problemet gör man en ny regel, detta är inte bra tycker jag.

Samtidigt tycker jag att det är många i westernsporten som verkligen hade haft nytta av den gedigna hästkunskap som finns inom SvRF, många bra nybörjarkurser i exempelvis... hmmm... ridning ;)

Kanske är jag något färgad då jag själv är en crossover och tyckte att många saker var spretiga och himla krångliga när jag gick över till western... men samtidigt är det ju många saker som gjorde att jag valde att lämna den klassiska världen ;)

Det jag är mest förvånad över är hur fort detta kom till, bara i höstas stod jag och pratade med en klubbkamrat och då fick jag intrycket att detta sammangåendet skulle ta år... Jag tycker inte att tiden är tillräcklig för att var och en ska kunna skaffa sig en rättvis bild om vad det kan innebära och det känns inte heller som om förtroendet för de som ska representera WRAS i den här frågan är stort...

Nä, jag tycker nog att det skulle gå ut en inbjudan till alla klubbar från WRAS där varje klubb kan skicka en representant för att jobba med denna frågan, i dagsläget ska det finnas ca 40 klubbar i Sverige men ändå.... Och tiden måste förlängas, det finns nog få som idag har en bra helhetsbild över ett sammangående... Annars blir det nog inte alls bra...

 Idag är det westerngala på Chappen, många kommer vara där och förhoppningsvis kommer diskussionerna leda framåt mot ett bra beslut om ett sammangående eller inte...

Kanske är det bästa att ha det delat då kan man som jag gjort vara med i båda delarna och plocka russinen ur kakan :)

Nä nu ska jag sluta älta här och göra något konstruktivt som att rida kanske ;)

Ha en underbar dag därute det ska jag!!!
 

Äntligen igång igen...

Ja, nu så har motivationen kommit tillbaka och jag har suttit upp igen :)

Kan varmt rekomendera denna :)

Min underbara lilla ponny som jag faktiskt red en gång förra veckan oxå kändes jättefin, förra veckan kändes hon enormt oriden och spänd men idag flöt det på som vanligt. Skönt.
I helgen ska hon joggas igång och jag med för den delen... Det går ju inte att lata sig när man har tillgång till uppvärmt ridhus. Hon har fått komma in i flocken nu men hennes fina, nya Horseware Rambo Quarter täcke är tillintetgjort... jäkla hästuslingar :( Dock kan jag laga det och tack vare "No bite cream" för 149:- på Granngården, de har inte lyckats totalslakta det och så fort mitt gamla Wug täcke kommer upp, tack Mia!!!, så ska jag laga det andra... Men Wugen ska oxå smörjas in med "No bite cream" de norrlänska surtanterna i hagen verkar ha hajtänder...

Nåja, det är väl alltid bättre att ett täcke går än att hästen blir sönderbiten... Fast hon har några rejäla repor nu min lilla porslinsponny :/

I stallet är det ju bara massa hoppfolk och igår fick jag nog en liten glirning om när jag ska vara med på hoppträningen... Än så länge skyller jag på att jag inte har någon sadel... hehehehe... skulle inte ha gjort det för Gunilla erbjöd sig snabbt att låna ut en till mig ;) När jag packade upp nu hittade jag mina gamla ridstövlar och ett par pyjamasbyxor... några hoppschabrak och ett fårskinnsfluff ;) Jag har inte packat ner dem igen...

Jag har ju förut sagt att en kosseponny mår bra av lite hoppträning, snabba ben och koll på sina fötter... likväl som jag sagt att en hopphäst hade haft jättenytta av koträning... hehehehe... om jag hoppar lite kanske jag kan locka någon att testa kossor, vad tror ni?
Nä, men helt ärligt så tänker jag nyttja den kunskap som finns på stället, Gunilla tävlar högt upp i både hoppning och dressyr och detta tänker jag ta till vara på. Det är alltid bra att ha någon som kollar en ofta...

Återigen, grundarbetet är lika när det gäller alla dicipliner, och duktiga, ödmjuka och erfarna tränare är ju alltid välkomna i min värld. Om vi bara kan komma överens om att inte alltid vara överens ;)
Sen är ju Rubs en häst som gillar att jobba och ta i och helt ärligt är ju hoppningen ultimat för detta, samt att det sitter i ryggmärgen på mig, vi kommer aldrig hoppa högt eller satsa på det som karriär men som träning och  hjärngympa är det suveränt :) Och... om någon erbjuder att låna ut en hoppsadel så vore väl jag ganska korkad att inte ta emot erbjudandet???
Kanske skulle ta och starta Hunter Hack nästa år??? ;)

Artikel om Jessica Hassel

Förra veckan drog ponnyn av sig en sko.... inte så förvånande kanske det är ju mer en vana att hon gör det. Innan jag flyttade upp så hörde jag mig för angående hovslagare och fick en rekomendation om en tjej som skor, Jessica Hassel... Jag som är "dåligt" kritisk till allt ringde och kollade med henne, det visade sig att hon är examinerad av Hansa Holmboe och har en hel del efterutbildning där hon godkänts av Magnus :) Wiiiiii!!! Jag blev så sjukt glad för har man passerat genom nålögat hos dessa två herrar, ja då vet man vad man håller på med :) Vilken tur för mig att hon kom på idén att flytta tillbaka hit upp efter några år nere i Skåneland...
Jessica kom och slog på tappskon men Ruban är ju inte lika "lättflirtad" som jag... hehehe... hon uppförde sig faktiskt riktigt illa, hon reste sig vid ett tillfälle... grrrrrr... jag har haft ett par allvarliga samtal med henne om detta och hon får en ny chans nu på onsdag när Jessica ska sko hela henne att uppföra sig som hon brukar. Planen är att ha en ridstund innan oxå... ;)
En annan sak som jag är så himla glad över och som visar hur seriös hon är att hon ringde upp Micke och pratade om vad han gjort med Rubans fötter och hur han tänker. Så himla skönt när det bara funkar och att hitta en sån hovslagare direkt, jag vet ju av egen erfarenhet hur illa det kan gå trots att man försöker vara noggrann...  Just det ja, nämnde jag att hon varmskor... Meeeeeee Like!!! Om det nu går på prinsessan... Jag inbillar mig att hennes hovar kommer bli bättre och att skoningarna kommer hålla bättre... men det visar sig ju :)
En sak som jag håller med henne om i artikeln är att man blir lite nördig när det gäller hovar och skoning ;) Men himla skoj och spännande är det även om jag inte kan sko eller knappt vågar slå i en söm så tack vare alla mina duktiga hovslagare vet jag hur ett bra jobb ska se ut, eller ja alla, det är väl Hansa, Magnus i Stockholm, Magnus i Karlskrona och Micke. Kanske mest Hansa som skott mina hästar längst och som hållit många lååånga föreläsningar när jag ställt en liten enkel fråga... hehehe... men jag älskar det och ringer gärna och frågar fortfarande när jag undra.
Jag känner att det finns potential att med fröken Hassel ha några, eller många spännande funderingar kring hästhovar, sulor, ämne, bredd, höjd, tåriktning, trakter, balans, söm, hårdhet och mycket annat :)

Ja, jag erkänner jag är en riktig hovnörd och det är jag stolt över för som jag återkommer till många gånger... Utan fötter har man ingen häst... har man dessutom dåliga fötter som Ruby är inte hovslagaren bara någon som slår på skor utan en artist som utför ett konstnärskap.

Nä, nu ska jag sluta grotta ner mig i skoningarnas förtrollande värld... ni kommer nog få en dos till på onsdag ;)

Nu ska jag slöglo lite på tv och sen ska jag sova, imorgon är det utsläpp av hästar som gäller :)

Ha en underbar kväll därute, det ska jag

Ännu ett år...

För ett år sen när jag stod och jobbade på gymnasiemässan i Karlskrona kunde jag aldrig föreställt mig att jag idag skulle sitta här, i vårt egna gula hus, i norrland se ut över en frusen bottenvik, ha en  sprakande brasa i kaminen och dricka kaffet av de sista bönorna från Starbucks, Seattle :)
Jag hade aldrig kunnat gissa att jag skulle slira 100 mil norrut den 21 december med två katter, en hamster, en dotter och ponnyn i ett överlastat släp :) Men det gjorde jag och jag klarade det...
Tyvärr innebar detta även att lämna alla vänner rent fysiskt låååångt borta...
Hade ingen aning om att jag skulle få möjlighet att åka bräda varje helg eller att jag skulle äga en yxa igen ;)
Jag hade inte för mitt liv kunna drömma om att jag, mamma, Olivia och Ajje skulle bli delägare i Sara Algotssons nya häst... Wihooooo, kommer jag skrika när de vinner guld i Rio :)
Eller att jag och Mia skulle få möjligheten att sprida en hel massa Western på Karlskronas mesta "piff och puff" klubb ;) Nä, skämt åsido, det var grymt skoj att få se alla leenden och glada hästar på KLRK under våra western"lektioner", tack till Tina, Jenny, Christina, Sandra och alla andra som vågade släppa lös oss i ridskolan :)
Trodde aldrig att jag skulle klippa mig kort och att jag passar i det ;) Fast givetvis tycker Ajje att jag ska spara ut det igen... hehehehe...

Jag kunde aldrig föreställt mig att vi varit på väg till USA, Argentina, Holland men att vi skulle flytta hit, till Alnö. Att jag faktiskt tycker det är OK med -14 grader när det är sol och vindstilla, att jag skulle få sovmorgon idag och bara ta det lugnt.

Inte heller hade jag kunnat drömma om att vår familj skulle utökas med en kattdam... eller dam vete fasen, hon är mer en riktig finsk SISUkatt, eller att vi skulle spendera två veckor i USA, en i Seattle och en i Texas ;) Dock hade väl ingen kunnat gissa att det skulle vara den regnigaste Texasveckan på 20 år, väldigt uppskattat av Texasvorna, mindre uppskattat av mig men shit the same, det var häftigt.

Jag har lärt mig massor iår, ex det är som att köra i ett bilspel att köra bil i Texas, man får inte ha en iPad i Olivias ryggsäck genom säkerhetskontrollen på Heatrow... jag tycker det är otäckt att köra över broar som går över vatten... därför bor vi på en ö nu, kallas terepati, Beringer Rosé är världens godaste Rosé och ska avnjutas i goda vänners sällskap, eller hur Mia? Det går att gifta sig i cowboyboots och klänning, det är till och med riktigt snyggt ;) Mia är grym på att passa ut sadlar, enklaste sättet att tvätta sotiga kaminsglas är helt enkelt med blött tidningspapper och aska... Magiskt...
Snö som rasar ner från taket låter mer än man kan tro ;)
Jag har underbara vänner som alltid ställer upp, med allt från att lyssna på en i telefon, diskuterar TR i stallet, till att erbjuda boende eller jobb, TACK alla ni!!!
Jag har insett att Olivia är en riktig naturbegåvning när det gäller att rida men om hon vill fortsätta eller inte är upp till henne ;) Hon ska inte behöva uppfylla mina drömmar...

En sak jag faktiskt anade då, där på gymnasiemässan var att jag skulle byta jobb igen, vi visste mer eller mindre att JB inte fått tillräckligt med intagna och att utbildningarna skulle läggas ner. Den här gången var det ju ingen som satte en kniv i ryggen på en, en timme innan skolavslutning... Så det var helt ok. Men vad jag inte hade kunnat gissa var alla de underbara människor som jag skulle möta på den nya arbetsplatsen, som verkligen har varit en ynnest att få lära känna och att jag skulle lämna dem den 20:e december... men, men mitt liv hade ju som sagt andra planer.

Husis med pool utanför... och kvällsol

Det var dock en hel massa saker som jag "visste" där den 17:e jan 2012... hehehe... så fel man kan ha :) Min och Rubys tävlingskalender var klar och alla tävlingar spikade... Det sket sig ju ganska kapitalt med ett undantag, ett blött Chappen och där visade hon vilken potential hon har... Vi hade en helt fantastisk vecka där med goda vänner, Beringer och strålande humör :) Men Ruby och jag har istället för tävlingar fått massor med kotid och mycket bra coachning så med facit i hand var det nog bättre...

MalinsPictures.se

Jag visste att Ajje skulle jobba på Nokia... nope, fel igen och maken till att vara åtskilda har jag inte varit med om 2 1/2 månad i USA och sen från den 27 aug till den 23 dec. På denna tid träffades vi en gång i USA och tre gånger på hösten i Sverige. Det har varit sjukt jobbigt att vara så mycket ifrån varandra och framförallt för Olivia, sista gången som Ajje åkte ifrån oss var när flyttlasset gick, då bara brast det för henne och hon störtgrät... Kan säga att det gjorde ont i hjärtat då men nu är vi en familj igen och det känns underbart.
Jag "visste" att vi skulle köpa hus men trodde det skulle bli i Karlskrona ;)
Jag "visste" att jag skulle få frukost på sängen idag och det fick jag.

Hur som helst det finns massor med andra små detaljer i livet som man inte har en aning om eller tror sig "veta" och tur är väl det för annars hade man inte vågat gasa och ge sig iväg utan levt i någon liten bubbla.

Om jag blivit klokare på det här året... JA, det har jag... och återigen inser jag hur mycket kvar det finns att lära och upptäcka i livet och det är spännande. Som att det går att åka spark till stallet.

Jag har inte lagt en fast tävlingsplan iår eller planerat upp varje helg fram till jul ;) Just nu så njuter jag av min sovmornar och lediga dagar... Även om jag jobbar stenhårt på jobbsökarfronten, det kommer och som min kloka mamma sa; passa på att njuta och ta det lugnt nu för strax är ditt liv tillbaka i 200knyck igen med alla måsten...
Jag har inte sovit så bra som jag gör nu på väldigt länge och känt mig så utvilad och lugn... Helt otroligt för att vara mig.



2012 sades vara ett år av förändringar, för oss och för mig har det verkligen varit det, hösten har varit sjukt tuff men som Gunde brukar säga: Det omöjliga tar bara lite längre tid...
Kan bara hålla med om det och just nu känns det som om vi faktiskt uppnått det omöjliga för 2012.

Så då är ju bara ett nytt jobb och bara en tävlingssäsong 70 mil söderut som en piss i Mississippi... eller?

Nu ska jag fortsätta njuta av min dag och jag önskar alla er därute en fantastisk dag, gör något extra idag, ta en stund och tänk på allt bra ni har och till detta ett glas gott vin eller två :) Det ska jag!!!