Ett "ödesdigert" sammangående...

Jag har hållit mig ganska osynlig i diskussionen angående om WRAS skall gå med i Sv RF. Detta av flera anledningar men den största är att jag velat analysera i lugn och ro själv först.
Personligen har jag förespråkat ett sammangående i flera år för fördelarnas skull, tillgång till anläggningar, utbildningar för tränare, kommunala pengar som kan satsas i klubbarna och möjligheten att få bidrag till tävlandet. Jag såg framför mig hur man på EN licens och ETT medlemsskap kan tävla i allt från dressyr till Cowhorse... Ett gemensamt regelverk men med specialregler för de olika grenarna, såsom TR ser ut idag, att Western får högre status och att alla gagnas av det enorma hästkunnande som finns inom Sv RF. Ta del av alla fantastiska utbildningar som finns för ryttare, tränare, funktionärer och alla runt omkring hästeriet.

Visst såg jag oxå en del stötestenar i dagens regelverk men genom att gå med i Sv RF kommer det finnas representanter från Westernsverige och därigenom kan vi påverka hur TR skall se ut i framtiden. Ett sammangående av detta slag kommer inte någonsin gå smärtfritt men nu känns det som om diskussionerna mer är prestige än att se det objektivt. Jag är ju likadan... pilla för fasen inte på min hatt ;)

Olivia och Rubs på KLRK...

Men ibland besitter jag den goda egenskapen att kunna ställa mig utanför och försöka se en helhetsbild utan att påverkas av jeans, skitiga boots och en kosseponny.
Rent objektivt så är det rent krasst att är man inte med i klubben kan man heller inte påverka... Frågan är bara om man vill vara med i klubben? Är fördelarna så stora att de är värda att ge avkall på andra saker? Kan vi påverka det som är befintligt till att bli, i våra ögon bättre? Jag tycker nog att vi behövs hos Sv RF så att alla tokerier som håller på att utvecklas får motvikt, att ha hysteriska hästar på tävlingar men att kunna skylla på att de är lite "hingstiga" eller att de är så "taggade" så de inte går at leda... I mina ögon är detta rent Bullshit... Uppfostra hästen!!!
Ibland känns det som om reglerna gått till absurdum inom SvRF, istället för att ta tag i problemet gör man en ny regel, detta är inte bra tycker jag.

Samtidigt tycker jag att det är många i westernsporten som verkligen hade haft nytta av den gedigna hästkunskap som finns inom SvRF, många bra nybörjarkurser i exempelvis... hmmm... ridning ;)

Kanske är jag något färgad då jag själv är en crossover och tyckte att många saker var spretiga och himla krångliga när jag gick över till western... men samtidigt är det ju många saker som gjorde att jag valde att lämna den klassiska världen ;)

Det jag är mest förvånad över är hur fort detta kom till, bara i höstas stod jag och pratade med en klubbkamrat och då fick jag intrycket att detta sammangåendet skulle ta år... Jag tycker inte att tiden är tillräcklig för att var och en ska kunna skaffa sig en rättvis bild om vad det kan innebära och det känns inte heller som om förtroendet för de som ska representera WRAS i den här frågan är stort...

Nä, jag tycker nog att det skulle gå ut en inbjudan till alla klubbar från WRAS där varje klubb kan skicka en representant för att jobba med denna frågan, i dagsläget ska det finnas ca 40 klubbar i Sverige men ändå.... Och tiden måste förlängas, det finns nog få som idag har en bra helhetsbild över ett sammangående... Annars blir det nog inte alls bra...

 Idag är det westerngala på Chappen, många kommer vara där och förhoppningsvis kommer diskussionerna leda framåt mot ett bra beslut om ett sammangående eller inte...

Kanske är det bästa att ha det delat då kan man som jag gjort vara med i båda delarna och plocka russinen ur kakan :)

Nä nu ska jag sluta älta här och göra något konstruktivt som att rida kanske ;)

Ha en underbar dag därute det ska jag!!!
 

Äntligen igång igen...

Ja, nu så har motivationen kommit tillbaka och jag har suttit upp igen :)

Kan varmt rekomendera denna :)

Min underbara lilla ponny som jag faktiskt red en gång förra veckan oxå kändes jättefin, förra veckan kändes hon enormt oriden och spänd men idag flöt det på som vanligt. Skönt.
I helgen ska hon joggas igång och jag med för den delen... Det går ju inte att lata sig när man har tillgång till uppvärmt ridhus. Hon har fått komma in i flocken nu men hennes fina, nya Horseware Rambo Quarter täcke är tillintetgjort... jäkla hästuslingar :( Dock kan jag laga det och tack vare "No bite cream" för 149:- på Granngården, de har inte lyckats totalslakta det och så fort mitt gamla Wug täcke kommer upp, tack Mia!!!, så ska jag laga det andra... Men Wugen ska oxå smörjas in med "No bite cream" de norrlänska surtanterna i hagen verkar ha hajtänder...

Nåja, det är väl alltid bättre att ett täcke går än att hästen blir sönderbiten... Fast hon har några rejäla repor nu min lilla porslinsponny :/

I stallet är det ju bara massa hoppfolk och igår fick jag nog en liten glirning om när jag ska vara med på hoppträningen... Än så länge skyller jag på att jag inte har någon sadel... hehehehe... skulle inte ha gjort det för Gunilla erbjöd sig snabbt att låna ut en till mig ;) När jag packade upp nu hittade jag mina gamla ridstövlar och ett par pyjamasbyxor... några hoppschabrak och ett fårskinnsfluff ;) Jag har inte packat ner dem igen...

Jag har ju förut sagt att en kosseponny mår bra av lite hoppträning, snabba ben och koll på sina fötter... likväl som jag sagt att en hopphäst hade haft jättenytta av koträning... hehehehe... om jag hoppar lite kanske jag kan locka någon att testa kossor, vad tror ni?
Nä, men helt ärligt så tänker jag nyttja den kunskap som finns på stället, Gunilla tävlar högt upp i både hoppning och dressyr och detta tänker jag ta till vara på. Det är alltid bra att ha någon som kollar en ofta...

Återigen, grundarbetet är lika när det gäller alla dicipliner, och duktiga, ödmjuka och erfarna tränare är ju alltid välkomna i min värld. Om vi bara kan komma överens om att inte alltid vara överens ;)
Sen är ju Rubs en häst som gillar att jobba och ta i och helt ärligt är ju hoppningen ultimat för detta, samt att det sitter i ryggmärgen på mig, vi kommer aldrig hoppa högt eller satsa på det som karriär men som träning och  hjärngympa är det suveränt :) Och... om någon erbjuder att låna ut en hoppsadel så vore väl jag ganska korkad att inte ta emot erbjudandet???
Kanske skulle ta och starta Hunter Hack nästa år??? ;)

Artikel om Jessica Hassel

Förra veckan drog ponnyn av sig en sko.... inte så förvånande kanske det är ju mer en vana att hon gör det. Innan jag flyttade upp så hörde jag mig för angående hovslagare och fick en rekomendation om en tjej som skor, Jessica Hassel... Jag som är "dåligt" kritisk till allt ringde och kollade med henne, det visade sig att hon är examinerad av Hansa Holmboe och har en hel del efterutbildning där hon godkänts av Magnus :) Wiiiiii!!! Jag blev så sjukt glad för har man passerat genom nålögat hos dessa två herrar, ja då vet man vad man håller på med :) Vilken tur för mig att hon kom på idén att flytta tillbaka hit upp efter några år nere i Skåneland...
Jessica kom och slog på tappskon men Ruban är ju inte lika "lättflirtad" som jag... hehehe... hon uppförde sig faktiskt riktigt illa, hon reste sig vid ett tillfälle... grrrrrr... jag har haft ett par allvarliga samtal med henne om detta och hon får en ny chans nu på onsdag när Jessica ska sko hela henne att uppföra sig som hon brukar. Planen är att ha en ridstund innan oxå... ;)
En annan sak som jag är så himla glad över och som visar hur seriös hon är att hon ringde upp Micke och pratade om vad han gjort med Rubans fötter och hur han tänker. Så himla skönt när det bara funkar och att hitta en sån hovslagare direkt, jag vet ju av egen erfarenhet hur illa det kan gå trots att man försöker vara noggrann...  Just det ja, nämnde jag att hon varmskor... Meeeeeee Like!!! Om det nu går på prinsessan... Jag inbillar mig att hennes hovar kommer bli bättre och att skoningarna kommer hålla bättre... men det visar sig ju :)
En sak som jag håller med henne om i artikeln är att man blir lite nördig när det gäller hovar och skoning ;) Men himla skoj och spännande är det även om jag inte kan sko eller knappt vågar slå i en söm så tack vare alla mina duktiga hovslagare vet jag hur ett bra jobb ska se ut, eller ja alla, det är väl Hansa, Magnus i Stockholm, Magnus i Karlskrona och Micke. Kanske mest Hansa som skott mina hästar längst och som hållit många lååånga föreläsningar när jag ställt en liten enkel fråga... hehehe... men jag älskar det och ringer gärna och frågar fortfarande när jag undra.
Jag känner att det finns potential att med fröken Hassel ha några, eller många spännande funderingar kring hästhovar, sulor, ämne, bredd, höjd, tåriktning, trakter, balans, söm, hårdhet och mycket annat :)

Ja, jag erkänner jag är en riktig hovnörd och det är jag stolt över för som jag återkommer till många gånger... Utan fötter har man ingen häst... har man dessutom dåliga fötter som Ruby är inte hovslagaren bara någon som slår på skor utan en artist som utför ett konstnärskap.

Nä, nu ska jag sluta grotta ner mig i skoningarnas förtrollande värld... ni kommer nog få en dos till på onsdag ;)

Nu ska jag slöglo lite på tv och sen ska jag sova, imorgon är det utsläpp av hästar som gäller :)

Ha en underbar kväll därute, det ska jag

Ännu ett år...

För ett år sen när jag stod och jobbade på gymnasiemässan i Karlskrona kunde jag aldrig föreställt mig att jag idag skulle sitta här, i vårt egna gula hus, i norrland se ut över en frusen bottenvik, ha en  sprakande brasa i kaminen och dricka kaffet av de sista bönorna från Starbucks, Seattle :)
Jag hade aldrig kunnat gissa att jag skulle slira 100 mil norrut den 21 december med två katter, en hamster, en dotter och ponnyn i ett överlastat släp :) Men det gjorde jag och jag klarade det...
Tyvärr innebar detta även att lämna alla vänner rent fysiskt låååångt borta...
Hade ingen aning om att jag skulle få möjlighet att åka bräda varje helg eller att jag skulle äga en yxa igen ;)
Jag hade inte för mitt liv kunna drömma om att jag, mamma, Olivia och Ajje skulle bli delägare i Sara Algotssons nya häst... Wihooooo, kommer jag skrika när de vinner guld i Rio :)
Eller att jag och Mia skulle få möjligheten att sprida en hel massa Western på Karlskronas mesta "piff och puff" klubb ;) Nä, skämt åsido, det var grymt skoj att få se alla leenden och glada hästar på KLRK under våra western"lektioner", tack till Tina, Jenny, Christina, Sandra och alla andra som vågade släppa lös oss i ridskolan :)
Trodde aldrig att jag skulle klippa mig kort och att jag passar i det ;) Fast givetvis tycker Ajje att jag ska spara ut det igen... hehehehe...

Jag kunde aldrig föreställt mig att vi varit på väg till USA, Argentina, Holland men att vi skulle flytta hit, till Alnö. Att jag faktiskt tycker det är OK med -14 grader när det är sol och vindstilla, att jag skulle få sovmorgon idag och bara ta det lugnt.

Inte heller hade jag kunnat drömma om att vår familj skulle utökas med en kattdam... eller dam vete fasen, hon är mer en riktig finsk SISUkatt, eller att vi skulle spendera två veckor i USA, en i Seattle och en i Texas ;) Dock hade väl ingen kunnat gissa att det skulle vara den regnigaste Texasveckan på 20 år, väldigt uppskattat av Texasvorna, mindre uppskattat av mig men shit the same, det var häftigt.

Jag har lärt mig massor iår, ex det är som att köra i ett bilspel att köra bil i Texas, man får inte ha en iPad i Olivias ryggsäck genom säkerhetskontrollen på Heatrow... jag tycker det är otäckt att köra över broar som går över vatten... därför bor vi på en ö nu, kallas terepati, Beringer Rosé är världens godaste Rosé och ska avnjutas i goda vänners sällskap, eller hur Mia? Det går att gifta sig i cowboyboots och klänning, det är till och med riktigt snyggt ;) Mia är grym på att passa ut sadlar, enklaste sättet att tvätta sotiga kaminsglas är helt enkelt med blött tidningspapper och aska... Magiskt...
Snö som rasar ner från taket låter mer än man kan tro ;)
Jag har underbara vänner som alltid ställer upp, med allt från att lyssna på en i telefon, diskuterar TR i stallet, till att erbjuda boende eller jobb, TACK alla ni!!!
Jag har insett att Olivia är en riktig naturbegåvning när det gäller att rida men om hon vill fortsätta eller inte är upp till henne ;) Hon ska inte behöva uppfylla mina drömmar...

En sak jag faktiskt anade då, där på gymnasiemässan var att jag skulle byta jobb igen, vi visste mer eller mindre att JB inte fått tillräckligt med intagna och att utbildningarna skulle läggas ner. Den här gången var det ju ingen som satte en kniv i ryggen på en, en timme innan skolavslutning... Så det var helt ok. Men vad jag inte hade kunnat gissa var alla de underbara människor som jag skulle möta på den nya arbetsplatsen, som verkligen har varit en ynnest att få lära känna och att jag skulle lämna dem den 20:e december... men, men mitt liv hade ju som sagt andra planer.

Husis med pool utanför... och kvällsol

Det var dock en hel massa saker som jag "visste" där den 17:e jan 2012... hehehe... så fel man kan ha :) Min och Rubys tävlingskalender var klar och alla tävlingar spikade... Det sket sig ju ganska kapitalt med ett undantag, ett blött Chappen och där visade hon vilken potential hon har... Vi hade en helt fantastisk vecka där med goda vänner, Beringer och strålande humör :) Men Ruby och jag har istället för tävlingar fått massor med kotid och mycket bra coachning så med facit i hand var det nog bättre...

MalinsPictures.se

Jag visste att Ajje skulle jobba på Nokia... nope, fel igen och maken till att vara åtskilda har jag inte varit med om 2 1/2 månad i USA och sen från den 27 aug till den 23 dec. På denna tid träffades vi en gång i USA och tre gånger på hösten i Sverige. Det har varit sjukt jobbigt att vara så mycket ifrån varandra och framförallt för Olivia, sista gången som Ajje åkte ifrån oss var när flyttlasset gick, då bara brast det för henne och hon störtgrät... Kan säga att det gjorde ont i hjärtat då men nu är vi en familj igen och det känns underbart.
Jag "visste" att vi skulle köpa hus men trodde det skulle bli i Karlskrona ;)
Jag "visste" att jag skulle få frukost på sängen idag och det fick jag.

Hur som helst det finns massor med andra små detaljer i livet som man inte har en aning om eller tror sig "veta" och tur är väl det för annars hade man inte vågat gasa och ge sig iväg utan levt i någon liten bubbla.

Om jag blivit klokare på det här året... JA, det har jag... och återigen inser jag hur mycket kvar det finns att lära och upptäcka i livet och det är spännande. Som att det går att åka spark till stallet.

Jag har inte lagt en fast tävlingsplan iår eller planerat upp varje helg fram till jul ;) Just nu så njuter jag av min sovmornar och lediga dagar... Även om jag jobbar stenhårt på jobbsökarfronten, det kommer och som min kloka mamma sa; passa på att njuta och ta det lugnt nu för strax är ditt liv tillbaka i 200knyck igen med alla måsten...
Jag har inte sovit så bra som jag gör nu på väldigt länge och känt mig så utvilad och lugn... Helt otroligt för att vara mig.



2012 sades vara ett år av förändringar, för oss och för mig har det verkligen varit det, hösten har varit sjukt tuff men som Gunde brukar säga: Det omöjliga tar bara lite längre tid...
Kan bara hålla med om det och just nu känns det som om vi faktiskt uppnått det omöjliga för 2012.

Så då är ju bara ett nytt jobb och bara en tävlingssäsong 70 mil söderut som en piss i Mississippi... eller?

Nu ska jag fortsätta njuta av min dag och jag önskar alla er därute en fantastisk dag, gör något extra idag, ta en stund och tänk på allt bra ni har och till detta ett glas gott vin eller två :) Det ska jag!!!

Livet på Alnö...n...

Hehehehe... Jag vet faktiskt inte om den heter Alnö eller Alnön... när man kör hit från fastlandet finns står det olika på vägskyltarna en del står det Alnö på och en del Alnön som i bestämd form. Kan säga att vi funderat på detta mycket och fnissat lite åt det, undrar om de som är i bestämd form helt enkelt är felskrivna men kom upp ändå? Visst borde vi ta reda på det fast det är lite roligt att bara spekulera i varför utan någon grund...

Mina Uggs Brooks... Varma :)

TACK mamma för det lite förtidiga födelsedagspresenten... Nu jäklar kommer jag inte frysa om mina fötter ;) Har suktat efter dessa fluffstövlar ett tag nu men som vanligt blir man för snål...

Hur som helst flyter det på här, Ruby har äntligen fått komma in i flocken och får äta ur samma höbal som ledartanten ;) Det har tagit nästan en vecka och hon har återigen visat prov på vilken klok och fin häst hon är. Hon har inte en enda gång mopsat eller försökt tränga sig på, hon har bara lugnt och fint väntat på att bli accepterad av flocken och nu har de insett att hon inte är något hot, tack vare sina tydliga och fina kroppsignaler. Måste erkänna att hon har mycket mer tålamod än vad jag skulle haft ;) Men återigen ser jag hur viktig en bra tidig uppfostran är som vi människor aldrig kan ge djur, att få växa upp i flock för att lära sig signalerna och hur man som häst uppför sig, lite som en vett och etikett skola.
Dock har jag inte ridit i stort sett något alls... Jag är själv så oerhört trött fortfarande då jag inte tagit det lugnt på lääänge, hela julen var jag supersjuk men valde att strunta i det och köra för fullt ändå... Det får jag lida för nu. Men det gör inget och jag tänker nog låta henne vara denna veckan ut och kanske nästa vecka oxå, känner ingen brådska då hon ju gått igenom en ganska stor förändring och just för att det tagit tid och energi från henne att komma in i flocken. Hon är väldigt tydlig med hur hon mår och vad hon vill, för några dagar sen så bara vände hon och gick iväg när jag kom in i hagen och ville inte alls vara med mig. Nu kommer hon fram men verkar rätt nöjd med att gå och skrota i hagen ;) Ruby är ju typ världens mest positiva och arbetsvilliga häst så det känns fel att gå på henne i dessa situationer när hon så tydligt visar att hon inte vill. Min plan är långsiktig så om vi tar det lugnt några veckor nu kommer inte påverka det vi vill uppnå, snarare tvärtom, pressar man på i det här läget är ju risken att vi får en förtroendekris och den är mycket svårare att jobba bort.

Olivia trivs jättebra i sin nya skola och studsar upp på morgonen, hon får ju ha med sig gosedjur dit och får ha en helt egen plats i klassrummet. Det är mycket som skiljer från Montessori men hon tycker mest det är spännande, vilket vi tycker är skönt att hon fått en liten nystart.
På gympan åker de skridskor eller skidor en gång i veckan och sen har de en egen skridskobana på skolgården som de åker på på rasterna... Ganska stor skillnad mot Karlskrona :) Vi har lite snabbt fått köpa ett par vardagsskridskor till henne då hennes konståknings skridskor inte riktigt passar på en skolgårdsskridskobana. Jag bara älskar att de tar vara på vintern och att ungarna får lära sig åka. Olivia åkte längdskidor igår och hon berättade att det var skoj men inte var så lätt, t ex hade hon nästan kommit upp för en backe när hon gled ner baklänges hela vägen igen... hehehehe... jag kan se henne framför mig, hur hon glider lite som Stig-Helmer fullständigt skrattandes :)
Men hon trivs och det är det absolut viktigaste.

Schizokatten eller fjårtiskatten Molly...

Molly da CAT är en riktigt otäck liten satmara just nu ;) Hon löper nog för sådana personlighetsklyvningar har jag inte sett hos en katta förut... Hon styrker sig mot att hon kommer åt och bara ylar ut sina jamande... nästan lite sådär på knäna, hahahaha. Sen när man ska klappa henne så vänder hon om vrålar, fräser och slår till en med tassen eller bits om hon kommer åt... Nästa sekund så stryker hon sig mot benet och jamar kvidande igen... hehehe... Det är hennes första löp så det är väl bara att uthärda, tänkte nog kastrera henne till hösten.

Själv så söker jag jobb för fulla muggar och just nu är det sådär "nervpirrande" när man går och väntar på svar typ varje dag, har några krokar ute men inget är klart än och det är något som en kontrollfreak som jag inte gillar alls att inte ha koll och inte kunna vara med och påverka... Min mamma säger att jag ska ta det lugnt nu dessa dagar och ta vara på ledigheten... jag försöker men kan inte hitta riktig ro till det ;) Idag har jag dock unnat mig en lång och härlig sovmorgon...

Det är en del snö utanför dörrarna och jag kan ärligt säga att jag längtar till våren, jag vill se vad som kommer växa i trädgården och var jag ska odla tomater och var jag ska anlägga min kryddträdgård :) Samtidigt kommer det vara grymt att få åka en hel del bräda innan vintern är slut och det är något jag saknat nere i södern...
Känns som om jag vill ha allt på en och samma gång ;)
Här är några bilder från idag iallfall... Insidan kommer sen när vi är klara med uppackning... Känns inget skoj att lägga upp bilder på lådor, sladdar och stökigt hus...

Utsikt från vardagsrummet, Mollys favvoplats där man kan spana in snabbköket ;)

Vår entré med två buskar och längre fram en syrén mitt i ingenstans och sen två pilträd...

Vår baksida med "dammen" aka hålet i gräsmattan, vår skog och ett underligt dött träd mitt i ;)

Nä, nu ska jag ta tag i mitt liv och strax åka och hämta Olivia, hennes skolskjuts har inte vad vi vet kommit igång än ;)

Ha en underbar dag därute det har jag :)

En underbar present...

Ilördags fick jag och Olivia varsin riktigt rolig och oväntad present av Ajje... Vi fick varsin komplett alpinutrustning :)

Olivia fick skidor, bindningar, pjäxor och hjälm och jag fick snowboard, bidningar och boots :) Ajje uppdaterade sin utrustning med samma paket som mig, hjälmar hade vi sen innan. Måste ge Galären cred för att jag numera alltid använder hjälm när jag åker utför, inte bara är det säkert de är varma och sköna oxå plus att de håller skidglasögonen på plats...

Givetvis var Olivias skidor råååååsa ;) och igår var vi ju tvugna att testa åka. Vi åkte till en av de fyra närliggande backarna här i Sundsvall, sidsjöbacken. För Olivias del var det ju debut på skidor och efter fyra "åk" i pulkabacken var det dags för den riktiga backen. Tack och lov fanns det en snäll man som stöttade henne upp i liften för premiäråket. Jag och Ajje åker ju snowboard så vi tyckte att första gången kunde hon få åka med någon på skidor.

Sen var det bara att kasta sig utför stupet :)
Det är helt otroligt hur snabbt en sån där liten lär sig, första åket ramlade hon ett par gånger, en gång satte hon sig på rumpan och for iväg nerför backen i full fart... Jag kan helt ärligt säga att det såg läskigt ut och jag skrek åt henne att kasta sig på sidan istället, sen vågade jag inte titta... Men tredje åket i backen så åkte hon nerför helt utan att ramla eller inte ha koll... Cooolt ;)
Vi köpte bara ett tvåtimmars liftkort för vi visste inte hur länge Olivia skulle orka men hon vart rätt besviken när tiden var ute... Det kändes som om det bara gått 10 minuter sa hon ;)
Men nu är hon anmäld till skidskolan och det är fem gånger, vi vet bara inte riktigt när den börjar men i annat fall så kommer vi testa en annan backe till helgen om vädret tillåter. Detta var en av de saker vi sa att vi skulle satsa på när vi flyttade upp hit vintersporter, det bästa är just att Olivia oxå tycker det är skoj, äntligen något som hela familjen kan göra tillsammans.

Avstånden till lite större skidorter är ju heller inte så dumma, t ex två timmar till Vemdalen ;)
Jag trivs verkligen här, även om det är kallt ;) Vi bor så fint och allt finns på nära avstånd, ponnyn, Birsta köpcenter... ni som inte vet vad det är klicka här Birsta, skidbackar, badstränder och underbart vacker natur. Fast jag måste erkänna att det fortfarande suger till i magen varje gång jag kör över Alnöbron... alltså jag gillar verkligen inte broar men att bo här ger ju en viss terapi :P

Här hemma ser det fortfarande ut som ett flyktingläger... hehehe... nu har vi bara drygt 20 lådor kvar att packa upp/bära ut till förrådet men det är alla de där "ooooh vad jag hatar att packa och vet inte vad jag ska göra av skiten" lådor som måste sorteras innan de är klara. Sen saknar vi minst en garderob så våra kläder ligger fortfarande till största delen i lådor... Det har blivit en och annan "ny" matchning när jag helt enkelt tagit det jag hittat :)

Idag är jag dessutom hemma själv för första dagen... Olivia är i skolan och Ajje på jobbet, fasen hatar att vara arbetslös... men, men det löser sig väl...

Det ser ut att bli en strålande dag ute och egentligen borde jag sadla min ponny och ge mig ut i solen... Fast sen ser man alla lådor och för att inte tala om tvättstugan... Här har jag ett liiitet dilemma... Det går inte att köra tvättmaskinen och torktumlaren på samma gång... grrrr... snacka om att vara oeffektiv.

Nope, en kopp kaffe, in med en tvätt och sen en ridtur får det nog bli ändå ;) Lådorna går ju ingenstans...

Ha en underbar dag därute, det ska jag!!!

1/1-2013 och jorden gick aldrig under...

Jag sitter här vid vårt fina ekbord och tittar ut genom fönstret på alla småfåglar som äter mat ;) En annan som oxå är intresserad är ju Molly som lagt sig på fönsterbläcket och gör upp ett matschema för nästa år... hehehehe...
När det kommer stora fåglar, typ skator lägger hon öronen bakåt, knäppkatt.

2012 var ett år av förändringar och tack och lov gick inte jorden under... Någon har ju uppenbarligen räknat fel... igen ;)

Det är någon plusgrad ute så en hel massa snö har smält bort och den snön som var packad på vägar och mark är numera isgator. Jag förstår varför alla hästar har fyra brodd i alla skor här, fast det kändes väldigt jobbigt att släppa ihop med dessa spikar...
Ruby har fått fyra nya vänner eller nej, hon har fått en ny vän och tre surtanter ;) Det tar väl någon vecka innan hon är helt accepterad i flocken. Hon är inte så bekymrad utan håller sig på sin kant och tuggar sitt hö. Dessutom har hon fått vila helt sen den 27:e, känns helt rätt att hon bara får strosa i hagen och smälta alla intryck.

Vår vintriga utsikt från sovrummet...

Vi har haft gäster i några dagar så uppackningen har fått vila den med, vi har prioriterat att umgås med dem istället. Men vi kan konstatera att det inte tar mer än 9 1/2 timme med bil från Växjö hit ;) Så nu vet ni... bara att åka. Tack Lina och Mattias för en fantastisk nyår och några underbara dagar med vin, spel och galna upptåg!!!

Huset är helt fantastiskt och jag trivs väldigt bra här. Trots att vi hittat en del halvfärdiga jobb som de förra ägarna borde ha fixat... men, men, det kommer bli super och jag ser fram emot att få se hur årstiderna visar oss nya sidor av vårt hem.
En sak jag lärde mig häromnatten  är hur mycket snö kan låta... Snön på taket rasade ner utanför sovrumsfönstret och jösses, både jag och Ajje studsade upp ur sängen och undrade vad fasen det var som hände...

Nu är det dags att ta tag i uppackandet igen och att komma iordning här på Alnön :)

Ha en underbar dag därute det har jag!!!

Framme...

Så var vi äntligen här, eller ja, vi kom fram den 23/12 efter en ganska lång och jobbig körning upp hit. Tack och lov att jag har goda vänner där vi kunnat övernatta, familjen Larsson, en underbart trevlig kväll med ceasarsallad, gott vin och mycket prat, Per som dessutom fick ploga ut oss från gården och genom Madängsholm.

Vidare upp till Mariefred och familjen Holmqvist som även de stod med öppna dörrar. Ekelund är nog en av Sveriges finaste ridskolor/anläggningar tycker jag och jag hade gärna stått där igen :)

Sista dagen var jag tveksam om jag skulle köra men efter att ha kollat vädret så inså jag att annars skulle jag bli fast över julen... Inte för att det egentligen skulle varit någon kris men vi ville ju fira jul med Ajje. Så upp tidigt och iväg... Det gick över förväntan bra men de sista 6 milen var sjukt jobbiga, snorhalt, snö och vind på det och givetvis massa stressade idioter som slängde sig förbi...

En sak jag aldrig kommer göra om är att köra i sådant här väder med odubbade däck... Men det gick, jag tog det superlugnt ;)

Ruby har tagit resan bra och jag är så tacksam över att hon är så snäll att köra, hon bara står lugnt och tuggar Hö, den enda gången man känner att hon är med är när hon skakar på sig.
Hon har acklimatiserat sig bra och den 28:e ska hon få nya hagkompisar och boa in sig här på riktigt.
Anläggningen är superfin så det känns toppen. Jag har träffat några av de andra och de verkar trevliga allihopa.

Huset har en del att fixa, kan ju bara säga att det är märkligt hur en del slarvar med saker och ting... Men när vi fixat dessa smågrejor kommer det vara helt suveränt :) Just nu har vi 8000 m2 snöfält utanför men en av oss tycker det är suveränt... Olivia, hon skottar gångar och leker i snön.

Det är vackert med 70cm snö och 3-5 minusgrader ute, pudersnö som man kan rida i och inget slask :)

Nu ska vi åka till Ikea för en del shopping, ligger typ 4km härifrån... Bra när man behöver något men jag är ingen Ikeastrosare så det blir nog inte många timmar där...

Ha det bra därute, det ska jag!
-ofcourse I am using my iPhone for this...

Sista etappen av operation flytt...

Mycket har hänt sen jag skrev här sist... Möblerna är på Alnö, lägenhetsnycklarna lämnade och jag, Olivia, Molly och Alice har flyttat in hos familjen Amundsson för några dagar.

Jag har två jobbdagar kvar och hunnit säga hejdå till några av mina vänner... Kliar så förbaskat i mina ögon när man skiljs... Men de flesta kommer jag ju träffa i sommar på tävlingar ;)

Den långa bilfärden beräknas starta på fredag, jag hoppas vädergudarna och tomten håller mig bakom ryggen så vi hinner hem till jul. Det enda jag tycker är lite jobbigt med den är alla andra stressade bilister som kommer vara ute på vägarna samtidigt som oss... Tyvärr lockar ett ekipage med släp många gånger fram de allra sämsta sidorna hos andra bilister... Någon jäkla, jag måste ooooom syndrom och sen en tvärnit precis framför. Jag kan inte tvärnita med hästsläp... En annan sak är att många verkar tycka de är självklart att vi som kör med släp ska ligga på vägrenen och slicka dikeskanten... Men nej det tänker jag inte med min värdefulla last!!!

Hursomhelst är jag otroligt rastlös, trött och lite lättretlig just nu. Vill helst ha åkt igår, men jag är ändå väldigt glad över att jag har ett par stopp på vägen... Då vet jag att jag har goda tidsmarginaler på körsträckorna.

Jag vill bara sända ett tack till alla underbara, fantastiska vänner och kollegor som står ut med mig och Olivia dessa dagar. Ni är bäst även om jag kanske inte ser ut som om jag uppskattar allt ni gör så är det ni som håller mig över ytan just nu...

Trodde jag aldrig skulle säga det men fasen vad jag längtar till ett snldränkt Alnö och typ 120 flyttlådor att packa upp :)


Ha en bra dag därute, det ska jag, om än lite rastlös ;)

-ofcourse I am using my iPhone for this...

Konsten att vara en nyfiken katt...

Vi är mitt uppe i sista kaoset innan möblerna åker imorgon... Jag och Ajje är som vanligt bästa vänner när sådant här ska roddas... Hehehehehe...

Nejdå men lite gruffande blir det ;)

En spännande sak som hände igår var vår katt Mollys eskapader, hon är ju något nyfiken och har en hel del kreativa ideer om hur saker och ting kan undersökas...
Som exempel kan nämnas att hon bara är tvungen att klättra så högt upp det bara går på lådorna... Även om de är lite ostadiga... Hon måste hoppa ner i varje låda, för att kolla vad som packas i den. Dessutom är små hål i kartongerna och springor det mest spännande som finns enligt Molly och givetvis skall man då peta in en liten tass i dessa...

Ni som flyttat känner säkert till hur flyttlådors lock går omlott... Detta lärde sig Molly på sättet: Learning by doing... Hon stod uppe på lådan brevid nosade in i springan och givetvis var hon tvungen att peta in tassen där för att verkligen se om det inte låg någon litet kattpetautochlekamed föremål tillgänligt för henne... Nu var det så att det hon ville ha tag på låg ändå lite för långt bort för att tassen skulle nå så hon klev över till lådan i fråga för att bättre komma åt... Detta visade sig inte vara den bästa lösningen då följande kedja av jobbia erfarenheter rullar igång...

Tassen kläms fast av tyngden från katten, katten ifråga blir lite stressad och börjar slita och dra i sin tass... Tack vare att hon tar i trycker hon sonika ner locket ännu hårdare på sin tass som nu kläms fast ännu mer... Detta tar nog max en halv sekund men den blicken hon gav mig visade med största klarhet vems fel detta var... Till saken hör att honhelt själv hoppat upp på två staplar flyttlådor a fem lådor högt upp och jag med mina 165 cm över havet inte når henne där upppe...

Efter den ilskna blicken på mig fortsätter hon slita i sin tass som oböhörligt hålls fast av henne själv. Men nu är hon förbannad på riktigt, slickar öronen bakåt och vrålar, morrar, fräser och slår mot den elaka tassfällan... Hon steppar omkring och slår med den fria tassen mot lådkanten... Fräser mot den fastkilade tassen och mig som hjälplöst står och betraktar spektaklet... Tillslut efter en halv minut kanske får hon loss sin tass... Kör en dubbelboxning mot lådkanten med ett lejonvrål, avslutar med ett fräs och sen ett graciöst hopp till lådan nedanför. Där hon sätter sig, med piskande svans, öronen bakåt, arg blick på mig och börjar slicka på den onda tassen...

När jag närmar mig för att försöka undersöka tassen, fräser hon åt mig och slinker ut ur rummet...
Efter en stund fick jag tag på henne och det var ingen fara med tassen... Mest var det nog en prinsessas sårad värdighet som tog lite stryk ;)

Kanske borde denna erfarenhet räckt för en lite kisse för en dag men nejdå... Livet kan vara hårt när man är en liten katt mitt i ett hem i lådor...

Senare på kvällen kom Olivia med katten i famnen... Hon sa att Molly luktade illa... Jag lyfte på svansen och mycket riktigt... Det fanns lite gegga i svansen som behövde tvättas bort... Nu var ju bara frågan, hur sjutton tvättar man en fräsboll enklast?
Jag började med att ställa henne i handfatet inne i badrummet och med ena handen tvätta medans den andra handen höll ett stadigt grepp om nacken på henne. Hon var inte sen med att imitera ett lejon och jag funderade på om mitt stelkrampsskydd var uppdaterat de sista tio åren... Dock till Mollys fördel så försökte hon varke hugga eller klösa, hon nöjde sig med att låta skräckinjagande :)
Jag insåg att för att få ur schampot ur hennes långa päls så krävdes det bättre grejjer än en liten handfatskran... Vi gjorde ett "tactical move" in induschkabinen och drog igång den... Ljudet från denna lilla 5-månaders, två kilos katt steg från lejonvrål till vad jag tror en T-rex får till i ett slagsmål, helt fantastiskt hur mycket ljud en sån liten varelse kan ge ifrån sig... Men hon gjorde inga utfall mot min hand ;)

När duschen var klar kunde jag inte hålla mig för skratt längre... Hon såg verkligen dränkt ut... Jag kan konstatera att en Maine Coon är väääldigt fluffig... Hahaha... Jag fick ägna en stund åt att krama ur pälsen innan jag kunde börja torka henne... Och när jag lyfte ut henne från duschen så kom jag att tänka på de där ruffiga gatukatterna i tecknade serierna, ni vet de med brutna svansar och toviga pälsar :)

Efter en snabb handukstork fick hon självtorka... Kände att det inte riktigt var läge att introducera hårfön oxå ;)




Här är en bild på den dränkta kattstackaren...

Ha en br
Hon ser onekligen något pissed ut :) Ha en underbar dag därute, det ska jag!

Julshow...

I höstas blev jag tillfrågad om jag kunde tänka mig delta på ungdomssektionens KLRK:s julshow med lite western... Jag som är en obotlig tidsoptimist tackade ja och tänkte kanske inte alls på att flytten är mitt i detta ;)

Från början var vi två men med tanke på vilket vinterväder vi fått och några andra orsaker ;) så kunde min "partner in crime" Anneli och Lucky inte komma. I fredags när jag red lite så visade det sig att de fixat en Spotlight och det hade vi ju kunnat krydda mitt nummer med om jag blev ensam. Sagt och gjort i lördags på genrepet red jag ett nummer i Spotlight och Ruban, som är lite vintertaggad fixade ändå att gå i mörker :)

Sweet tänkte jag detta blir super... Sen var det hem, hämta kläder till mig och Olivia som skulle delta i luciatåget... Fixa två tomteluvor, de vi har är sedan länge nerpackade i någon låda, fixa glitter till man och svans, lite mat till oss tvåbeningar, innan det var dags att fixa oss inför showen.

Showen gick bra efter lite programjusteringar ;)

Jag är återigen så himla imponerad av min ponny... När vi tränade på eftermiddagen så fanns det lite dagsljus att använda som ledljus när vi kom in i ridhuset... Nu var det totalt bäcksvart!!!
Men in i galopp och sen... första halvan i 280... hehehehe... men hon gjorde det, hon fixade publik som applåderade och tjoade i mörkret bakom ett vitt dressyrstaket och hon tyckte det var så skoj ;)

Visst jag blir jag kanske inte så förvånad att det funkar, hon är ju en quarter och de är ju exeptionellt medgörliga och coola men ändå. Alla tokigheter jag får för mig bara är hon med på och visar sån enorm tillit till mig. Återigen, detta beror på en bra grunduppfostran och hantering från första stund :)

Julshow 2012

Jag lägger länken här :) Tyvärr dålig kvalitet men jag har ju inget internet som ni vet...

Med denna vill jag tacka KLRK för det här året, jag har trivts superbra bland alla pyjamasbyxeryttare ;) Ruby har oxå trivts bland hoppetossor och piffopuffare ;) Hon tycker till och med att det är lite skoj att skutta över bommar....

Nu är det dags för jobb och ikväll ska jag hämta Ajje vid flyget :) Tjohoooo.... han ska vara här några dagar och hjälpa till med det sista av packningen och flytten. Framförallt ska det bli skönt att vara en familj några dagar igen :)

Ha en underbar dag därute, det ska jag :)