Ännu ett år...

För ett år sen när jag stod och jobbade på gymnasiemässan i Karlskrona kunde jag aldrig föreställt mig att jag idag skulle sitta här, i vårt egna gula hus, i norrland se ut över en frusen bottenvik, ha en  sprakande brasa i kaminen och dricka kaffet av de sista bönorna från Starbucks, Seattle :)
Jag hade aldrig kunnat gissa att jag skulle slira 100 mil norrut den 21 december med två katter, en hamster, en dotter och ponnyn i ett överlastat släp :) Men det gjorde jag och jag klarade det...
Tyvärr innebar detta även att lämna alla vänner rent fysiskt låååångt borta...
Hade ingen aning om att jag skulle få möjlighet att åka bräda varje helg eller att jag skulle äga en yxa igen ;)
Jag hade inte för mitt liv kunna drömma om att jag, mamma, Olivia och Ajje skulle bli delägare i Sara Algotssons nya häst... Wihooooo, kommer jag skrika när de vinner guld i Rio :)
Eller att jag och Mia skulle få möjligheten att sprida en hel massa Western på Karlskronas mesta "piff och puff" klubb ;) Nä, skämt åsido, det var grymt skoj att få se alla leenden och glada hästar på KLRK under våra western"lektioner", tack till Tina, Jenny, Christina, Sandra och alla andra som vågade släppa lös oss i ridskolan :)
Trodde aldrig att jag skulle klippa mig kort och att jag passar i det ;) Fast givetvis tycker Ajje att jag ska spara ut det igen... hehehehe...

Jag kunde aldrig föreställt mig att vi varit på väg till USA, Argentina, Holland men att vi skulle flytta hit, till Alnö. Att jag faktiskt tycker det är OK med -14 grader när det är sol och vindstilla, att jag skulle få sovmorgon idag och bara ta det lugnt.

Inte heller hade jag kunnat drömma om att vår familj skulle utökas med en kattdam... eller dam vete fasen, hon är mer en riktig finsk SISUkatt, eller att vi skulle spendera två veckor i USA, en i Seattle och en i Texas ;) Dock hade väl ingen kunnat gissa att det skulle vara den regnigaste Texasveckan på 20 år, väldigt uppskattat av Texasvorna, mindre uppskattat av mig men shit the same, det var häftigt.

Jag har lärt mig massor iår, ex det är som att köra i ett bilspel att köra bil i Texas, man får inte ha en iPad i Olivias ryggsäck genom säkerhetskontrollen på Heatrow... jag tycker det är otäckt att köra över broar som går över vatten... därför bor vi på en ö nu, kallas terepati, Beringer Rosé är världens godaste Rosé och ska avnjutas i goda vänners sällskap, eller hur Mia? Det går att gifta sig i cowboyboots och klänning, det är till och med riktigt snyggt ;) Mia är grym på att passa ut sadlar, enklaste sättet att tvätta sotiga kaminsglas är helt enkelt med blött tidningspapper och aska... Magiskt...
Snö som rasar ner från taket låter mer än man kan tro ;)
Jag har underbara vänner som alltid ställer upp, med allt från att lyssna på en i telefon, diskuterar TR i stallet, till att erbjuda boende eller jobb, TACK alla ni!!!
Jag har insett att Olivia är en riktig naturbegåvning när det gäller att rida men om hon vill fortsätta eller inte är upp till henne ;) Hon ska inte behöva uppfylla mina drömmar...

En sak jag faktiskt anade då, där på gymnasiemässan var att jag skulle byta jobb igen, vi visste mer eller mindre att JB inte fått tillräckligt med intagna och att utbildningarna skulle läggas ner. Den här gången var det ju ingen som satte en kniv i ryggen på en, en timme innan skolavslutning... Så det var helt ok. Men vad jag inte hade kunnat gissa var alla de underbara människor som jag skulle möta på den nya arbetsplatsen, som verkligen har varit en ynnest att få lära känna och att jag skulle lämna dem den 20:e december... men, men mitt liv hade ju som sagt andra planer.

Husis med pool utanför... och kvällsol

Det var dock en hel massa saker som jag "visste" där den 17:e jan 2012... hehehe... så fel man kan ha :) Min och Rubys tävlingskalender var klar och alla tävlingar spikade... Det sket sig ju ganska kapitalt med ett undantag, ett blött Chappen och där visade hon vilken potential hon har... Vi hade en helt fantastisk vecka där med goda vänner, Beringer och strålande humör :) Men Ruby och jag har istället för tävlingar fått massor med kotid och mycket bra coachning så med facit i hand var det nog bättre...

MalinsPictures.se

Jag visste att Ajje skulle jobba på Nokia... nope, fel igen och maken till att vara åtskilda har jag inte varit med om 2 1/2 månad i USA och sen från den 27 aug till den 23 dec. På denna tid träffades vi en gång i USA och tre gånger på hösten i Sverige. Det har varit sjukt jobbigt att vara så mycket ifrån varandra och framförallt för Olivia, sista gången som Ajje åkte ifrån oss var när flyttlasset gick, då bara brast det för henne och hon störtgrät... Kan säga att det gjorde ont i hjärtat då men nu är vi en familj igen och det känns underbart.
Jag "visste" att vi skulle köpa hus men trodde det skulle bli i Karlskrona ;)
Jag "visste" att jag skulle få frukost på sängen idag och det fick jag.

Hur som helst det finns massor med andra små detaljer i livet som man inte har en aning om eller tror sig "veta" och tur är väl det för annars hade man inte vågat gasa och ge sig iväg utan levt i någon liten bubbla.

Om jag blivit klokare på det här året... JA, det har jag... och återigen inser jag hur mycket kvar det finns att lära och upptäcka i livet och det är spännande. Som att det går att åka spark till stallet.

Jag har inte lagt en fast tävlingsplan iår eller planerat upp varje helg fram till jul ;) Just nu så njuter jag av min sovmornar och lediga dagar... Även om jag jobbar stenhårt på jobbsökarfronten, det kommer och som min kloka mamma sa; passa på att njuta och ta det lugnt nu för strax är ditt liv tillbaka i 200knyck igen med alla måsten...
Jag har inte sovit så bra som jag gör nu på väldigt länge och känt mig så utvilad och lugn... Helt otroligt för att vara mig.



2012 sades vara ett år av förändringar, för oss och för mig har det verkligen varit det, hösten har varit sjukt tuff men som Gunde brukar säga: Det omöjliga tar bara lite längre tid...
Kan bara hålla med om det och just nu känns det som om vi faktiskt uppnått det omöjliga för 2012.

Så då är ju bara ett nytt jobb och bara en tävlingssäsong 70 mil söderut som en piss i Mississippi... eller?

Nu ska jag fortsätta njuta av min dag och jag önskar alla er därute en fantastisk dag, gör något extra idag, ta en stund och tänk på allt bra ni har och till detta ett glas gott vin eller två :) Det ska jag!!!

Livet på Alnö...n...

Hehehehe... Jag vet faktiskt inte om den heter Alnö eller Alnön... när man kör hit från fastlandet finns står det olika på vägskyltarna en del står det Alnö på och en del Alnön som i bestämd form. Kan säga att vi funderat på detta mycket och fnissat lite åt det, undrar om de som är i bestämd form helt enkelt är felskrivna men kom upp ändå? Visst borde vi ta reda på det fast det är lite roligt att bara spekulera i varför utan någon grund...

Mina Uggs Brooks... Varma :)

TACK mamma för det lite förtidiga födelsedagspresenten... Nu jäklar kommer jag inte frysa om mina fötter ;) Har suktat efter dessa fluffstövlar ett tag nu men som vanligt blir man för snål...

Hur som helst flyter det på här, Ruby har äntligen fått komma in i flocken och får äta ur samma höbal som ledartanten ;) Det har tagit nästan en vecka och hon har återigen visat prov på vilken klok och fin häst hon är. Hon har inte en enda gång mopsat eller försökt tränga sig på, hon har bara lugnt och fint väntat på att bli accepterad av flocken och nu har de insett att hon inte är något hot, tack vare sina tydliga och fina kroppsignaler. Måste erkänna att hon har mycket mer tålamod än vad jag skulle haft ;) Men återigen ser jag hur viktig en bra tidig uppfostran är som vi människor aldrig kan ge djur, att få växa upp i flock för att lära sig signalerna och hur man som häst uppför sig, lite som en vett och etikett skola.
Dock har jag inte ridit i stort sett något alls... Jag är själv så oerhört trött fortfarande då jag inte tagit det lugnt på lääänge, hela julen var jag supersjuk men valde att strunta i det och köra för fullt ändå... Det får jag lida för nu. Men det gör inget och jag tänker nog låta henne vara denna veckan ut och kanske nästa vecka oxå, känner ingen brådska då hon ju gått igenom en ganska stor förändring och just för att det tagit tid och energi från henne att komma in i flocken. Hon är väldigt tydlig med hur hon mår och vad hon vill, för några dagar sen så bara vände hon och gick iväg när jag kom in i hagen och ville inte alls vara med mig. Nu kommer hon fram men verkar rätt nöjd med att gå och skrota i hagen ;) Ruby är ju typ världens mest positiva och arbetsvilliga häst så det känns fel att gå på henne i dessa situationer när hon så tydligt visar att hon inte vill. Min plan är långsiktig så om vi tar det lugnt några veckor nu kommer inte påverka det vi vill uppnå, snarare tvärtom, pressar man på i det här läget är ju risken att vi får en förtroendekris och den är mycket svårare att jobba bort.

Olivia trivs jättebra i sin nya skola och studsar upp på morgonen, hon får ju ha med sig gosedjur dit och får ha en helt egen plats i klassrummet. Det är mycket som skiljer från Montessori men hon tycker mest det är spännande, vilket vi tycker är skönt att hon fått en liten nystart.
På gympan åker de skridskor eller skidor en gång i veckan och sen har de en egen skridskobana på skolgården som de åker på på rasterna... Ganska stor skillnad mot Karlskrona :) Vi har lite snabbt fått köpa ett par vardagsskridskor till henne då hennes konståknings skridskor inte riktigt passar på en skolgårdsskridskobana. Jag bara älskar att de tar vara på vintern och att ungarna får lära sig åka. Olivia åkte längdskidor igår och hon berättade att det var skoj men inte var så lätt, t ex hade hon nästan kommit upp för en backe när hon gled ner baklänges hela vägen igen... hehehehe... jag kan se henne framför mig, hur hon glider lite som Stig-Helmer fullständigt skrattandes :)
Men hon trivs och det är det absolut viktigaste.

Schizokatten eller fjårtiskatten Molly...

Molly da CAT är en riktigt otäck liten satmara just nu ;) Hon löper nog för sådana personlighetsklyvningar har jag inte sett hos en katta förut... Hon styrker sig mot att hon kommer åt och bara ylar ut sina jamande... nästan lite sådär på knäna, hahahaha. Sen när man ska klappa henne så vänder hon om vrålar, fräser och slår till en med tassen eller bits om hon kommer åt... Nästa sekund så stryker hon sig mot benet och jamar kvidande igen... hehehe... Det är hennes första löp så det är väl bara att uthärda, tänkte nog kastrera henne till hösten.

Själv så söker jag jobb för fulla muggar och just nu är det sådär "nervpirrande" när man går och väntar på svar typ varje dag, har några krokar ute men inget är klart än och det är något som en kontrollfreak som jag inte gillar alls att inte ha koll och inte kunna vara med och påverka... Min mamma säger att jag ska ta det lugnt nu dessa dagar och ta vara på ledigheten... jag försöker men kan inte hitta riktig ro till det ;) Idag har jag dock unnat mig en lång och härlig sovmorgon...

Det är en del snö utanför dörrarna och jag kan ärligt säga att jag längtar till våren, jag vill se vad som kommer växa i trädgården och var jag ska odla tomater och var jag ska anlägga min kryddträdgård :) Samtidigt kommer det vara grymt att få åka en hel del bräda innan vintern är slut och det är något jag saknat nere i södern...
Känns som om jag vill ha allt på en och samma gång ;)
Här är några bilder från idag iallfall... Insidan kommer sen när vi är klara med uppackning... Känns inget skoj att lägga upp bilder på lådor, sladdar och stökigt hus...

Utsikt från vardagsrummet, Mollys favvoplats där man kan spana in snabbköket ;)

Vår entré med två buskar och längre fram en syrén mitt i ingenstans och sen två pilträd...

Vår baksida med "dammen" aka hålet i gräsmattan, vår skog och ett underligt dött träd mitt i ;)

Nä, nu ska jag ta tag i mitt liv och strax åka och hämta Olivia, hennes skolskjuts har inte vad vi vet kommit igång än ;)

Ha en underbar dag därute det har jag :)

En underbar present...

Ilördags fick jag och Olivia varsin riktigt rolig och oväntad present av Ajje... Vi fick varsin komplett alpinutrustning :)

Olivia fick skidor, bindningar, pjäxor och hjälm och jag fick snowboard, bidningar och boots :) Ajje uppdaterade sin utrustning med samma paket som mig, hjälmar hade vi sen innan. Måste ge Galären cred för att jag numera alltid använder hjälm när jag åker utför, inte bara är det säkert de är varma och sköna oxå plus att de håller skidglasögonen på plats...

Givetvis var Olivias skidor råååååsa ;) och igår var vi ju tvugna att testa åka. Vi åkte till en av de fyra närliggande backarna här i Sundsvall, sidsjöbacken. För Olivias del var det ju debut på skidor och efter fyra "åk" i pulkabacken var det dags för den riktiga backen. Tack och lov fanns det en snäll man som stöttade henne upp i liften för premiäråket. Jag och Ajje åker ju snowboard så vi tyckte att första gången kunde hon få åka med någon på skidor.

Sen var det bara att kasta sig utför stupet :)
Det är helt otroligt hur snabbt en sån där liten lär sig, första åket ramlade hon ett par gånger, en gång satte hon sig på rumpan och for iväg nerför backen i full fart... Jag kan helt ärligt säga att det såg läskigt ut och jag skrek åt henne att kasta sig på sidan istället, sen vågade jag inte titta... Men tredje åket i backen så åkte hon nerför helt utan att ramla eller inte ha koll... Cooolt ;)
Vi köpte bara ett tvåtimmars liftkort för vi visste inte hur länge Olivia skulle orka men hon vart rätt besviken när tiden var ute... Det kändes som om det bara gått 10 minuter sa hon ;)
Men nu är hon anmäld till skidskolan och det är fem gånger, vi vet bara inte riktigt när den börjar men i annat fall så kommer vi testa en annan backe till helgen om vädret tillåter. Detta var en av de saker vi sa att vi skulle satsa på när vi flyttade upp hit vintersporter, det bästa är just att Olivia oxå tycker det är skoj, äntligen något som hela familjen kan göra tillsammans.

Avstånden till lite större skidorter är ju heller inte så dumma, t ex två timmar till Vemdalen ;)
Jag trivs verkligen här, även om det är kallt ;) Vi bor så fint och allt finns på nära avstånd, ponnyn, Birsta köpcenter... ni som inte vet vad det är klicka här Birsta, skidbackar, badstränder och underbart vacker natur. Fast jag måste erkänna att det fortfarande suger till i magen varje gång jag kör över Alnöbron... alltså jag gillar verkligen inte broar men att bo här ger ju en viss terapi :P

Här hemma ser det fortfarande ut som ett flyktingläger... hehehe... nu har vi bara drygt 20 lådor kvar att packa upp/bära ut till förrådet men det är alla de där "ooooh vad jag hatar att packa och vet inte vad jag ska göra av skiten" lådor som måste sorteras innan de är klara. Sen saknar vi minst en garderob så våra kläder ligger fortfarande till största delen i lådor... Det har blivit en och annan "ny" matchning när jag helt enkelt tagit det jag hittat :)

Idag är jag dessutom hemma själv för första dagen... Olivia är i skolan och Ajje på jobbet, fasen hatar att vara arbetslös... men, men det löser sig väl...

Det ser ut att bli en strålande dag ute och egentligen borde jag sadla min ponny och ge mig ut i solen... Fast sen ser man alla lådor och för att inte tala om tvättstugan... Här har jag ett liiitet dilemma... Det går inte att köra tvättmaskinen och torktumlaren på samma gång... grrrr... snacka om att vara oeffektiv.

Nope, en kopp kaffe, in med en tvätt och sen en ridtur får det nog bli ändå ;) Lådorna går ju ingenstans...

Ha en underbar dag därute, det ska jag!!!

1/1-2013 och jorden gick aldrig under...

Jag sitter här vid vårt fina ekbord och tittar ut genom fönstret på alla småfåglar som äter mat ;) En annan som oxå är intresserad är ju Molly som lagt sig på fönsterbläcket och gör upp ett matschema för nästa år... hehehehe...
När det kommer stora fåglar, typ skator lägger hon öronen bakåt, knäppkatt.

2012 var ett år av förändringar och tack och lov gick inte jorden under... Någon har ju uppenbarligen räknat fel... igen ;)

Det är någon plusgrad ute så en hel massa snö har smält bort och den snön som var packad på vägar och mark är numera isgator. Jag förstår varför alla hästar har fyra brodd i alla skor här, fast det kändes väldigt jobbigt att släppa ihop med dessa spikar...
Ruby har fått fyra nya vänner eller nej, hon har fått en ny vän och tre surtanter ;) Det tar väl någon vecka innan hon är helt accepterad i flocken. Hon är inte så bekymrad utan håller sig på sin kant och tuggar sitt hö. Dessutom har hon fått vila helt sen den 27:e, känns helt rätt att hon bara får strosa i hagen och smälta alla intryck.

Vår vintriga utsikt från sovrummet...

Vi har haft gäster i några dagar så uppackningen har fått vila den med, vi har prioriterat att umgås med dem istället. Men vi kan konstatera att det inte tar mer än 9 1/2 timme med bil från Växjö hit ;) Så nu vet ni... bara att åka. Tack Lina och Mattias för en fantastisk nyår och några underbara dagar med vin, spel och galna upptåg!!!

Huset är helt fantastiskt och jag trivs väldigt bra här. Trots att vi hittat en del halvfärdiga jobb som de förra ägarna borde ha fixat... men, men, det kommer bli super och jag ser fram emot att få se hur årstiderna visar oss nya sidor av vårt hem.
En sak jag lärde mig häromnatten  är hur mycket snö kan låta... Snön på taket rasade ner utanför sovrumsfönstret och jösses, både jag och Ajje studsade upp ur sängen och undrade vad fasen det var som hände...

Nu är det dags att ta tag i uppackandet igen och att komma iordning här på Alnön :)

Ha en underbar dag därute det har jag!!!

Framme...

Så var vi äntligen här, eller ja, vi kom fram den 23/12 efter en ganska lång och jobbig körning upp hit. Tack och lov att jag har goda vänner där vi kunnat övernatta, familjen Larsson, en underbart trevlig kväll med ceasarsallad, gott vin och mycket prat, Per som dessutom fick ploga ut oss från gården och genom Madängsholm.

Vidare upp till Mariefred och familjen Holmqvist som även de stod med öppna dörrar. Ekelund är nog en av Sveriges finaste ridskolor/anläggningar tycker jag och jag hade gärna stått där igen :)

Sista dagen var jag tveksam om jag skulle köra men efter att ha kollat vädret så inså jag att annars skulle jag bli fast över julen... Inte för att det egentligen skulle varit någon kris men vi ville ju fira jul med Ajje. Så upp tidigt och iväg... Det gick över förväntan bra men de sista 6 milen var sjukt jobbiga, snorhalt, snö och vind på det och givetvis massa stressade idioter som slängde sig förbi...

En sak jag aldrig kommer göra om är att köra i sådant här väder med odubbade däck... Men det gick, jag tog det superlugnt ;)

Ruby har tagit resan bra och jag är så tacksam över att hon är så snäll att köra, hon bara står lugnt och tuggar Hö, den enda gången man känner att hon är med är när hon skakar på sig.
Hon har acklimatiserat sig bra och den 28:e ska hon få nya hagkompisar och boa in sig här på riktigt.
Anläggningen är superfin så det känns toppen. Jag har träffat några av de andra och de verkar trevliga allihopa.

Huset har en del att fixa, kan ju bara säga att det är märkligt hur en del slarvar med saker och ting... Men när vi fixat dessa smågrejor kommer det vara helt suveränt :) Just nu har vi 8000 m2 snöfält utanför men en av oss tycker det är suveränt... Olivia, hon skottar gångar och leker i snön.

Det är vackert med 70cm snö och 3-5 minusgrader ute, pudersnö som man kan rida i och inget slask :)

Nu ska vi åka till Ikea för en del shopping, ligger typ 4km härifrån... Bra när man behöver något men jag är ingen Ikeastrosare så det blir nog inte många timmar där...

Ha det bra därute, det ska jag!
-ofcourse I am using my iPhone for this...

Sista etappen av operation flytt...

Mycket har hänt sen jag skrev här sist... Möblerna är på Alnö, lägenhetsnycklarna lämnade och jag, Olivia, Molly och Alice har flyttat in hos familjen Amundsson för några dagar.

Jag har två jobbdagar kvar och hunnit säga hejdå till några av mina vänner... Kliar så förbaskat i mina ögon när man skiljs... Men de flesta kommer jag ju träffa i sommar på tävlingar ;)

Den långa bilfärden beräknas starta på fredag, jag hoppas vädergudarna och tomten håller mig bakom ryggen så vi hinner hem till jul. Det enda jag tycker är lite jobbigt med den är alla andra stressade bilister som kommer vara ute på vägarna samtidigt som oss... Tyvärr lockar ett ekipage med släp många gånger fram de allra sämsta sidorna hos andra bilister... Någon jäkla, jag måste ooooom syndrom och sen en tvärnit precis framför. Jag kan inte tvärnita med hästsläp... En annan sak är att många verkar tycka de är självklart att vi som kör med släp ska ligga på vägrenen och slicka dikeskanten... Men nej det tänker jag inte med min värdefulla last!!!

Hursomhelst är jag otroligt rastlös, trött och lite lättretlig just nu. Vill helst ha åkt igår, men jag är ändå väldigt glad över att jag har ett par stopp på vägen... Då vet jag att jag har goda tidsmarginaler på körsträckorna.

Jag vill bara sända ett tack till alla underbara, fantastiska vänner och kollegor som står ut med mig och Olivia dessa dagar. Ni är bäst även om jag kanske inte ser ut som om jag uppskattar allt ni gör så är det ni som håller mig över ytan just nu...

Trodde jag aldrig skulle säga det men fasen vad jag längtar till ett snldränkt Alnö och typ 120 flyttlådor att packa upp :)


Ha en bra dag därute, det ska jag, om än lite rastlös ;)

-ofcourse I am using my iPhone for this...

Konsten att vara en nyfiken katt...

Vi är mitt uppe i sista kaoset innan möblerna åker imorgon... Jag och Ajje är som vanligt bästa vänner när sådant här ska roddas... Hehehehehe...

Nejdå men lite gruffande blir det ;)

En spännande sak som hände igår var vår katt Mollys eskapader, hon är ju något nyfiken och har en hel del kreativa ideer om hur saker och ting kan undersökas...
Som exempel kan nämnas att hon bara är tvungen att klättra så högt upp det bara går på lådorna... Även om de är lite ostadiga... Hon måste hoppa ner i varje låda, för att kolla vad som packas i den. Dessutom är små hål i kartongerna och springor det mest spännande som finns enligt Molly och givetvis skall man då peta in en liten tass i dessa...

Ni som flyttat känner säkert till hur flyttlådors lock går omlott... Detta lärde sig Molly på sättet: Learning by doing... Hon stod uppe på lådan brevid nosade in i springan och givetvis var hon tvungen att peta in tassen där för att verkligen se om det inte låg någon litet kattpetautochlekamed föremål tillgänligt för henne... Nu var det så att det hon ville ha tag på låg ändå lite för långt bort för att tassen skulle nå så hon klev över till lådan i fråga för att bättre komma åt... Detta visade sig inte vara den bästa lösningen då följande kedja av jobbia erfarenheter rullar igång...

Tassen kläms fast av tyngden från katten, katten ifråga blir lite stressad och börjar slita och dra i sin tass... Tack vare att hon tar i trycker hon sonika ner locket ännu hårdare på sin tass som nu kläms fast ännu mer... Detta tar nog max en halv sekund men den blicken hon gav mig visade med största klarhet vems fel detta var... Till saken hör att honhelt själv hoppat upp på två staplar flyttlådor a fem lådor högt upp och jag med mina 165 cm över havet inte når henne där upppe...

Efter den ilskna blicken på mig fortsätter hon slita i sin tass som oböhörligt hålls fast av henne själv. Men nu är hon förbannad på riktigt, slickar öronen bakåt och vrålar, morrar, fräser och slår mot den elaka tassfällan... Hon steppar omkring och slår med den fria tassen mot lådkanten... Fräser mot den fastkilade tassen och mig som hjälplöst står och betraktar spektaklet... Tillslut efter en halv minut kanske får hon loss sin tass... Kör en dubbelboxning mot lådkanten med ett lejonvrål, avslutar med ett fräs och sen ett graciöst hopp till lådan nedanför. Där hon sätter sig, med piskande svans, öronen bakåt, arg blick på mig och börjar slicka på den onda tassen...

När jag närmar mig för att försöka undersöka tassen, fräser hon åt mig och slinker ut ur rummet...
Efter en stund fick jag tag på henne och det var ingen fara med tassen... Mest var det nog en prinsessas sårad värdighet som tog lite stryk ;)

Kanske borde denna erfarenhet räckt för en lite kisse för en dag men nejdå... Livet kan vara hårt när man är en liten katt mitt i ett hem i lådor...

Senare på kvällen kom Olivia med katten i famnen... Hon sa att Molly luktade illa... Jag lyfte på svansen och mycket riktigt... Det fanns lite gegga i svansen som behövde tvättas bort... Nu var ju bara frågan, hur sjutton tvättar man en fräsboll enklast?
Jag började med att ställa henne i handfatet inne i badrummet och med ena handen tvätta medans den andra handen höll ett stadigt grepp om nacken på henne. Hon var inte sen med att imitera ett lejon och jag funderade på om mitt stelkrampsskydd var uppdaterat de sista tio åren... Dock till Mollys fördel så försökte hon varke hugga eller klösa, hon nöjde sig med att låta skräckinjagande :)
Jag insåg att för att få ur schampot ur hennes långa päls så krävdes det bättre grejjer än en liten handfatskran... Vi gjorde ett "tactical move" in induschkabinen och drog igång den... Ljudet från denna lilla 5-månaders, två kilos katt steg från lejonvrål till vad jag tror en T-rex får till i ett slagsmål, helt fantastiskt hur mycket ljud en sån liten varelse kan ge ifrån sig... Men hon gjorde inga utfall mot min hand ;)

När duschen var klar kunde jag inte hålla mig för skratt längre... Hon såg verkligen dränkt ut... Jag kan konstatera att en Maine Coon är väääldigt fluffig... Hahaha... Jag fick ägna en stund åt att krama ur pälsen innan jag kunde börja torka henne... Och när jag lyfte ut henne från duschen så kom jag att tänka på de där ruffiga gatukatterna i tecknade serierna, ni vet de med brutna svansar och toviga pälsar :)

Efter en snabb handukstork fick hon självtorka... Kände att det inte riktigt var läge att introducera hårfön oxå ;)




Här är en bild på den dränkta kattstackaren...

Ha en br
Hon ser onekligen något pissed ut :) Ha en underbar dag därute, det ska jag!

Julshow...

I höstas blev jag tillfrågad om jag kunde tänka mig delta på ungdomssektionens KLRK:s julshow med lite western... Jag som är en obotlig tidsoptimist tackade ja och tänkte kanske inte alls på att flytten är mitt i detta ;)

Från början var vi två men med tanke på vilket vinterväder vi fått och några andra orsaker ;) så kunde min "partner in crime" Anneli och Lucky inte komma. I fredags när jag red lite så visade det sig att de fixat en Spotlight och det hade vi ju kunnat krydda mitt nummer med om jag blev ensam. Sagt och gjort i lördags på genrepet red jag ett nummer i Spotlight och Ruban, som är lite vintertaggad fixade ändå att gå i mörker :)

Sweet tänkte jag detta blir super... Sen var det hem, hämta kläder till mig och Olivia som skulle delta i luciatåget... Fixa två tomteluvor, de vi har är sedan länge nerpackade i någon låda, fixa glitter till man och svans, lite mat till oss tvåbeningar, innan det var dags att fixa oss inför showen.

Showen gick bra efter lite programjusteringar ;)

Jag är återigen så himla imponerad av min ponny... När vi tränade på eftermiddagen så fanns det lite dagsljus att använda som ledljus när vi kom in i ridhuset... Nu var det totalt bäcksvart!!!
Men in i galopp och sen... första halvan i 280... hehehehe... men hon gjorde det, hon fixade publik som applåderade och tjoade i mörkret bakom ett vitt dressyrstaket och hon tyckte det var så skoj ;)

Visst jag blir jag kanske inte så förvånad att det funkar, hon är ju en quarter och de är ju exeptionellt medgörliga och coola men ändå. Alla tokigheter jag får för mig bara är hon med på och visar sån enorm tillit till mig. Återigen, detta beror på en bra grunduppfostran och hantering från första stund :)

Julshow 2012

Jag lägger länken här :) Tyvärr dålig kvalitet men jag har ju inget internet som ni vet...

Med denna vill jag tacka KLRK för det här året, jag har trivts superbra bland alla pyjamasbyxeryttare ;) Ruby har oxå trivts bland hoppetossor och piffopuffare ;) Hon tycker till och med att det är lite skoj att skutta över bommar....

Nu är det dags för jobb och ikväll ska jag hämta Ajje vid flyget :) Tjohoooo.... han ska vara här några dagar och hjälpa till med det sista av packningen och flytten. Framförallt ska det bli skönt att vara en familj några dagar igen :)

Ha en underbar dag därute, det ska jag :)

Mitt liv bland, snor, feber och lådor...

Typ så ser mitt liv ut just nu...

Och jag har INTE tid att vara sjuk. I onsdags vid lunch började jag lite oväntat snörvla, efter lunch blev det värre på kvällen var jag helt täppt och typ däckade vid 9 tiden.

Igår morse gick jag upp och kände mig helt yr, tänkte att ja, ja det blir nog bra när jag duschat... men nej, mitt huvud kändes som om någon tryckt på slowmotion och tankarna bara slirade. Sen hörde jag Olivias rosslande hostningar och insåg att nej, det är bara att kasta in handuken och krypa ner under täcket igen.

Stensomnade till klockan 10 och masade mig upp till soffan. Olivia hade fixat frukost till sig och jag satte på en balja kaffe... Det hjälpte inte ett skit... Jag frös och svettades om vartannat så efter en macka kröp jag ner i sängen igen...
Fy satan jag kommer inte ihåg att det var så jobbigt att vara sjuk...

Sen vid 12-tiden gick jag upp igen och försökte packa lite... typ, slå in två glas... svettas... slå in två glas... frysa... slå in två glas... vila en stund...
Jag vågade inte ge mig på vårt vitrinskåp då händerna var lite darriga. Dessutom rinner ögonen som om jag gråter och näsan rinner oxå... Jag känner mig strålande, NOT.

Men jag fick ihop två lådor med porslin iallafall.
Idag är lika illa, snorar, nyser, hostar och svettas/fryser... Suck... men det är bara att bita ihop och försöka få ordning på Olivias rum...
Tack och lov finns det några änglar i mitt liv och en av dem Ullis skickade ett sms att hon fixade ponnyn igår.. TACK!! Jag vete fasen om jag fixat att köra bil ut dit ;)

Nä, dags för en dusch och försöka dränka någon elak förkylningsbaskelusk iallafall...

Ha en bra dag därute...

Tre små dåliga beslut...

Hmmmm... detta är en liten historia som egentligen borde begravas utan närmare återberättning men samtidigt tycker jag livet är fantastiskt roligt när det sätter en i dråpliga situationer som lixom till slut eskalerar till orimlighet...

Allt började i onsdags kväll vid 21.30 tiden... Just den tiden har en benägenhet att tydligen vara en bra tid i mitt liv för just små dåliga beslut ;)
Jag behöver nog oxå berätta att min älskade man är väldigt nogrann och lämnar helst inget till slumpen... så även denna gång och för att undvika dubbla internetavgifter såg han till att säga upp abonnemanget i tid... Eller lite väl i tid för den 1 november slutade internet här i Karlskrona att fungera, efter en del morrande från mig och Olivia fann vi oss i situationen och jag får erkänna att det funkar bra att koppla upp mig mot iPhonen och köra över 3G... Till och med säsong 1 av Hell on Wheels över Viaplay funkar helt OK ;)

Nåväl, i onsdags kväll så påminde min iPhone mig om att det var dags för en systemuppdatering... Här kommer nu mitt första lilla dåliga beslut... Jag tänkte, fan vad jag älskar Apple som lixom sköter tänkandet åt mig, klart jag klickar OK. Dock var jag inte beredd på att detta lilla projekt skulle ta tre timmar... Men men tänkte jag... det är onsdag, jag är frisk, kan surfa på Facebook och bara ta det lugnt. Ingen Ko på isen...
Sen vid 22 tiden tänkte jag att hmmmmmm... (mitt andra dåliga beslut) det är mycket att packa här i lägenheten och i barskåpet står en gammal Sherry som vore onödigt att släpa med sig till Sundsvall, det är ju typ bara en 1/4 del kvar, sen tänkte jag tillbaka i tiden då jag fick ett par Sherryglas som väldigt länge stått oanvända. Det vore ju trist om det gick sönder i flytten utan att vara till nytta....( Det andra slog jag sönder för flera år sen ;) 22.15 hade jag tänkt klart och glaset fick lite puts och Sherry i sig och jag verkligen såg hur det log.
Det var länge sen en Sherry smakade sådär riktigt gott men denna, det var Top Notch. När den var slut så tänkte jag, nämen en liten sängfösare... obs det var fortfarande en timme kvar på iPhonen, Phoenix uppdatering... Ja, min iPhone har ett namn ;) Jag fyllde helt sonika på det pyttelilla glaset och njöööööt. Av att min iPhone skulle vara uppdaterad och chic... att jag på torsdagen skulle till Ronneby Brunn på julbord, på att det fortfarande var +7 ute och katten inte bet i mina tår... Ni vet sådär som man njuter när livet tar en paus precis innan helvetet bryter ut.

Jag hade vänner som inte heller kunde sova och konversationerna var av hög klass på FB och livet lekte... Visst jag morrade lite över att Thoord var död... Ja, Ajje har döpt vårt internet... och att 3G var slött men ändå, jag var i det stora hela nöjd.

Kl 00.31 sa iTunes: nu säkerhetskopierar jag iPhonen, ha den kopplad till datorn för återstart.
Jag skrek: YES!!!.... det skulle jag kanske inte ha gjort... Hann nog skriva det till Mia oxå :)

Det var sååååå nära... sååååå nära men ändå såååå långt borta...
Min iPhone startade om...
Min iPhone startade upp igen...
Min iPhone ville koppla upp sig mot iTunes...
...
...
Mitt internet är i min iPhone...
...
Klockan är 00.40
...
...
...
Min Mac BookPro ger mig fingret...
...
...
Min iPhone hånskrattar och vill koppla upp sig mot iTunes...
...
Jag utövar de delar av den finska vokabulären som inte är barntillåten...
...
Jag tänkte; satan hur i helvete ska jag komma upp imorgon då min väckarklocka är min iPhone...
...
Jag kan ärligt säga att mina hackerkunskaper har en del att önska då jag inte lyckades logga in mig på något av de tre öppna nät som tydligen finns på Pantarholmen, inte heller funkar min supportlinje då den är väldigt beroende av att min iPhone startar... Jag morrade lite igen åt Ajjes framförhållning av urkopplande av internet och morrade lite till när jag insåg att jag inte ens kunde ringa honom 00.50 en onsdagskväll och berätta detta på ett något ohyfsat sätt...
Men jag fick en idé... Det finns ett nät inne i stan som jag kanske kommer åt om jag kommer ihåg lösenordet ett sånt där "öppet" nät ;)
Tyvärr var det i denna stunden som mitt "dåliga" beslut nummer två gjorde sig till känna... Nej, jag drack två Sherrys, jag kan inte köra bil...
Vid det här laget gick jag över från finska svordomar till Engelska... jag kan många fler svordomar på engelska än på finska...

När jag processat allt genom min hjärna kom jag på att Olivias iPod där borde man kunna ställa in ett alarm... och jag hade rätt det gick att ställa in alarm och komma upp på torsdags morgon...
Jag är inte morgonpigg men denna torsdag studsade jag upp och sprang in på Olivias rum för att väcka henne....
Upp, vi måste åka jag har ingen telefon eller internet... Olvia; lite förvirrat sömndrucken tittar på mig som om jag var helt dum, vaddå du har ju iPhone???...
Men vi kom iväg tidigt och jag körde in till stan, kopplade upp mig på det "öppna" internetkontot och sen kopplade jag in iPhonen...

Nu är det ju så att denna var något upprörd på min dumhet från föregående kväll och när den väl startat om så gav den mig rådet att... Hallå, du kan ju inte bara avbryta, nu får du straffet att återställa mig oxå... Jävla amatör...
Jag, som vid det här laget bugade och bockade sa... ja, ja, ja, vad du vill älskling och klickade på återställa...
Nu hördes en fantastisk musikalisk symbios när iPhone, MacBookPro och iTunes sammanstrålade i harmoni... trodde jag...
Men Phoenix var sur... såsom bara ett geni som är förolämpad av en bondtölp kan bli... Han vägrade starta om utan återigen fick jag göra en återställning... Tiden började nu bli knapp då jag skulle börja jobba...
Efter återställning nr 2 så sa Phoenix OK... jag återstartar... Jag körde till jobbet...
Sprang in med dator och telefon inkopplat och frågade, smått hysteriskt, om det hade internet...
Ja, sa min kollegor vi har en usbpinne som funkar... Jag sa: YEAH!!!

Nu har den här historien av dåliga beslut gått så långt att den fått eget liv och nu är det bara att följa med i svängarna och försöka undvika att bli tacklad alltför hårt...

Usbstickan kom och jag log... ända tills jag skulle koppla in den... Telenor har en väldigt klumpig form på sina Usbmodem... de tar typ en och en halv Usbport... måste vara en PCman som designat den...
Jag kunde, nästan med tårar i ögonen, konstatera att faaaaan det går inte... jag har numera övergått sen länge till svenska okvädningsord... och tack vare Annelisan har jag femdubblat min vokubalär över de senaste fyra åren... Jolene Larsson hade blivit miljonär på mitt språk och jag själv skrämde nog de flesta jag mötte nu... Komplett med ett smått hysteriskt skratt att livet är ta mig fan oförutsägbart...
Jag valde att inte ta med mig laddaren till datorn då jag "bara" skulle koppla upp mig och göra en snabb uppdatering... Detta skulle kunnat visa vara ett dåligt beslut men det var det inte ;)

Efter lektionen åkte jag återigen till the "hot spot" och kopplade upp mig... Detta nät räckte inte ner till den plats jag jobbar på torsdagsmornar...
Jag kände mig lite som en "ful gubbe" med min dator i framsätet och telefon kopplad... sen tänkte jag, nä, jag är FBI... mycket tuffare ;)

Nu synkade iPhone, iTunes och tillslut fick jag den underbara frågan om jag ville återställa till min senaste säkerhetskopia, tagen onsdag natt 00.31....
Jag skrek... JAAAAA och klickade på knappen....
iPhonen kopplade upp mot nätet och allting tuggade på... Jag insåg att jag utan problem kunde åka till jobb nr 2 och bara övervaka ;)
In på jobbet med dator i handen och telefon inkopplad med navelsträng... förnöjt återställande av säkerhetskopian...

Mitt in i lektionen tänkte jag, hmmmmm att ha internetkoppling på verkar sluka batteri och jag tog inte med laddaren till datorn... Nåja, iPhonen behöver ju inte internet för att återställa säkerhetskopian och med 44% kvar kommer jag spara sjukt mycket batteri av att stänga av internetdelningen, så att batteriet säkert räcker...
...
...
...
Detta var, helt otippat, mitt dåliga beslut nr 3...
Jag hade inte mer än stängt av internetdelningen förrän iPhonen skrek... WHAT THE F*CK???
Och stängde ner...
...
...
Jag uppfann några nya spännande finengsvenska svordommar... på plussidan var att ingen elev förstod dem... minussidan... inte jag heller...
...
Jag skrek dock rakt ut och eleverna stirrade mycket konstigt på mig när jag med vild blick sa... STÄNG ALDRIG AV EN INTERNETDELNING...
...
...
Efter ytterligare fraser med ord som i en tecknad Tintin serie fått Kapten Haddock att rodna så tog jag reson och klickade på: Snälla återställ min senaste säkerhetskopia...
Nu var det tid vs batteri...
Jag ställde dator och telefon i ett låst lärarrum, bad på mina bara knän, nästan, att den skulle få stå orörd, gick och åt pannkaka och kom sen tillbaka till rummet... Puh, datorn stod på 11% men det var bara en 1/5 del kvar... efter just Tintin, vet ni att det spelet tar 1.5G?, rasslade det till och alla program/spel bara hoppade in i telefonen... 8% kvar på batteriet och jag kunde kyssa min dator i det läget :)

Nu var allt frid och fröjd igen... förutom de 30+ program som av någon anledning (inte var uppkopplad) kunde återställas ok... Jag kunde ringa och sms:a och jag var uppkopplad till internet...

Hamstern Alice är nöjd med sin nya lyxbur :)

Men sen rullade lixom lavinen på... Olivia och jag var i en djuraffär och skulle kolla på lite grejjer, läs vattenkopp till katt buren, hon kollar på en hamsterbur som är kattsäker... Molly hoppar numer rakt upp mot hyllan och buren, sätter klorna i buren och försöker dra ner den... om två kilo lyckas hon...
Iallafall, Olivia hittade en jättefin bur. Mamma: Vad kostar denna? Jag: lyfter buren kollar prislappen... 657kr??? Det är ju mer än tre gånger vad en hamster kostar... Mitt svar: För mycket ställ tillbaka den...
Hon ställer tillbaka den men inte så bra... Tre burar åker i marken med ett stort KRAS... Den första, en stålbur klarade sig... den andra en plastbur... hade en spricka sen innan... men den lilla DYRA hamsterburen var givetvis spräckt...
...
...
Det såg ju affärsinnehavaren som kom springandes och jag sa lite molloket... Ja, jag får väl betala den där då... Tack och lov fick vi den för inköpspris+moms... jag som aldrig missar ett tillfälle att protestera bara skämdes och betalade...
Sen, hem möta svärmor, byta om, nej, inse att ugnen inte funkar längre...WTF?? Sen ökade lavinen, det finns inget socker hemma för att fixa pepparkakshuset och inget salt...

Tack och lov är min svärmor en dam med tålamod av världsklass, fast hon har ju haft en del Knoesters att göra med genom åren ;) Hon tog det hela med jämnmod och bara log och löste problemen :)
Det sista jag gjorde var att hysteriskt leta efter min mobil som efter uppdateringarna lagts, av mig, på något smart ställe inställd på ljudlöst...
Vid det här laget var jag beredd att lägga ut mig själv på Blocket... Något otursföljd Knoester bytes mot bättre begagnad dammsugare... HAHAHAHA.

Kvällen avslutades med julbord, Wallmans och trevliga kollegor... komplett med en hemfärd lyssnandes på; Rallys Gunde som kvällen till ära spelade Emil i Lönneberga, Björne hatar Snigel och Chante på LEGOland...

Jag var nöjd, glad och vaknade utvilad imorse :)

Nu ikväll tar jag mig ett glas vin och skrattar åt eländet...
Ha en underbar kväll därute, det har jag.