Sponsring = proffs...

Idag eller ja, det startade igår egentligen så har det Amerikanska regelträsket gjort sig påmint igen ;)

Det snurrar ett trevligt erbjudande på facebook om ett företag som söker ett hundekipage och ett hästekipage att sponsra och följa...

Vilken dröm, säger jag... men... tydligen, säger några så får man inte som Amateur ryttare bli sponsrad enligt AQHA:s regler...

Jag har nu lusläst reglerna och kommit fram till följande...

Som amatör måste ryttaren eller den direkta familjen...äga hästen... FINE :)

Ryttaren får inte träna andra ryttare eller hästar mot betalning... återigen, FINE ;)

Ryttaren får inte träna andra ryttare eller hästar och någon ur familjen får betalt... hehehe... jasså, den vägen var oxå stängd :) Nä, skojar bara, Helt OK.

Ryttaren eller den direkta familjen får inte ta emot betalning för anmälnings avgifter på tävlingar eller andra utgifter... Oxå Helt riktigt...

Nu till det som jag hänger upp mig på...

Om man då vid något tillfälle får något av ett företag. ex keps, skjorta, rabatt på grejjor, räknas det oxå som sponsring... Enligt AQHA?

I det svenska skattesystemet gör det det... Har man fått något skall värdet av gåvan tas upp i deklarationen... Hur många gör det?

Och om så nu är att det ska vara så, så undrar jag hur många av amatörryttarna som verkligen kan rida som amatörer...

Nåja, shit the same det var egentligen inte det jag var ute efter...
Jag kollade oxå upp vad som verkligen gällde för de olika klasserna typ Limited osv... och här lärde jag mig ytterligare ett och annat... suuuuck... erkänner att regelboken inte är helt lätt att läsa ;)

Hur det nu än så inser jag nog att om jag inte vill råka i trubbel med AQHA så är det dags att fundera på att uppgradera mitt medlemskap till ett OPEN. I verkligheten så betyder det egentligen väldigt lite klassmässigt men för mig som ryttare kan det öppna nya möjligheter ;) I vilket fall som helst kan jag om jag någon gång skulle behöva, låna en häst och tävla eller få något annat bra erbjudande...

Hmmm... tål att funderas på.

Nu ska jag ifallafall iväg till KLRK och tillsammans med Mia se om vi kan dra ner några klassikryttare i det fantastiska Westernträsket...

Ha en underbar kväll därute, det ska jag :)

Uppdatering Colonels Fella...

Fick ett samtal från Per häromdagen och lite uppdateringar om Colonels Fella, Rubys pappa för er som inte vet...

Förra hösten satte Per igång honom och med en långsiktig plan höll Colonel på att hitta tillbaka till tävlingsskikt. Jag såg honom själv i påskas och det var mycket power i honom då. Tanken var att han skulle få komma ut lite igen iår...

Men sen började han tyvärr bli knackig... Inget sådär speciellt utan mer en känsla av att han inte ville/orkade och tävlingarna fick stryka på foten.

Nu är det konstaterat att han har Erlichia, eller fästingfeber... Och han är givetvis under behandling för detta. Förhoppningsvis har inga leder tagit stryk eller att några andra processer har satts igång på denna fina häst...

Familjen Larsson gör givetvis allt för honom men tiden får helt enkelt utvisa om vi får förmånen att se Colonel ute igen.




Det är nog många med mig som hoppas på det.



-ofcourse I am using my iPhone for this...

Blod, svett och tårar...

Idag har vi, Olivia och jag, haft en förmiddag i stallet... Vi var nämligen utkörda för ytterligare en visning... Jag klev upp kl 06.30 imorse och gjorde det jag gör mest nu för tiden... Städade ;)

Måste erkänna att jag blir lite bitter när man ser skoavtryck på sitt nyskurade köksgolv efter visningen... men, men det är ju inte så mycket att göra åt det nu...

Hur som helst, tillbaka till stallet...

Olivia red lektion och idag fick hon för första gången stifta bekantskap med hjälpmedlet pisk...

Hästen hon red tyckte att den gjort sitt för idag och att en liten 22kgs ponnyräka helt enkelt kunde vara nöjd med att stå still i en hörna... Förtvivlan hos den 22kgs ponnyräkan syntes tydligt och hon fick frågan om hon ville ha ett spö...

-Nej, säger Olivia, jag tycker inte om spön och jag har aldrig ridit med ett.... Undrar vem som tutat i henne detta... harkel, harkel...

Nu fick jag ingripa och lite snabbt förklara att ibland kan man behöva ha med sig ett spö som förstärkning... att den kan funka som sporrar... MEN... att man givetvis inte behöver slå hästen sönder och samman...

Som tur var så blev ponnyn väldigt arbetsvillig vid åsynen av spöet och Olivia slapp trassla in sig i det utan bara ha med det... Rent krasst ska man ju lära sig rida med både spö och sporrar tycker jag för med rätt skolning är de båda bra hjälpmedel... men jag är så emot bankandet och piskandet som är alltför vanligt i den klassiska ridningen och därför har jag nog varit lite väl strikt mot Olivia...

Hur som... lektionen fortlöpte och Olivia fick prova på att skutta (läs kliva) över ett litet hinder och hon sa efteråt att det var JÄTTELÄSKIGT... hahahahaha...

Sen var tanken att jag skulle rida ett pass på Ruban och Olivia frågade om hon fick rida en sväng i början... Ja, tänkte jag det går väl bra, så vi sadlade upp och gick ner till ridhuset som verkade ledigt... Efter ca 10 minuter visade det sig att ridgruppen hade tagit en liten utetur och sen skulle fortsätta lektionen i ridhuset... Vet ni hur mycket man kan släpa fram på 10 minuter...?
Men då räddade ridläraren mig och tog ner ridgruppen i den bortre halvan... ridhuset mäter nog 90 meter långt så de fick plats :)

Detta var ju dock inget som den lockiga ponnyn fått information om och för bövelen... ridgrupper skall hålla sig till den änden av ridhuset där läktaren är... INTE tvärtom!
Så det resulterade i att hon blev aningens spänd och hellre ville kolla 7 ponnys på fyrkanten än lyssna på Olivia som red... Olivia, som nu på sitt fjärde egna ridpass på Ruby, utan att jag har styrt med longerlina, stöter härmed på sitt första ridrelaterade problem... Hästen lyder inte och hon får varken fram, bak eller kan svänga...

FRUSTRATION!!! När jag (inte kanske smidigast utan mer som mamma) försöker förklara att givetvis kommer inte Ruby lyssna om inte hon börjar rida och slutar vifta och bli sur... så bryter Olivia ihop av ilska och förtvivlan... Givetvis är det mitt fel att Ruby inte lyssnar och jag är dum som inte hjälper henne... hahahaha...

Det slutar med att Olivia sitter av går upp och hämtar min hjälm, jag sitter upp barbacka och fixar till ponnyn en fem minuter... Lektionen hinner sluta och vi får vara ensamma i ridhuset igen :)

Allt frid och fröjd och vid det här laget har jag lagt ner mina planer på att få rida för det är bättre att Olivia får rida igenom den här motgången...
Efter en stund vill Olivia rida över bommar med Ruby och det var en bra idé... eller :)
Men snäll som Ruby är gör hon det hon blir tillsagd... en stund... sen om man inte är uppmärksam så vill hon gärna förekomma en...

Olivia stannade två gånger efter bommarna och då tyckte ju Ruby att vad bra, nästa gång stannar/saktar jag av innan bommarna :)

OJ... FRUSTRATION igen från Olivia :) Min förklaring att det blir så när man inte fortsätter att rida efter bommarna var ju helt fel och återigen var det mitt fel att inget funkar... Tårarna rinner och jag frågar om hon vill fortsätta att rida... Det vill hon och då är jag "elak" och säger till henne att sluta gråta och börja rida :)

Och jäklar... sen hände något... med några tillrop av mig... Olivia började rida och Ruby blev sådär mjuk och fin som hon är när man verkligen rider...

Min dotter är så grymt lik mig och precis lika dålig på att ta motgångar... eller ja, jag kan numera hantera dem mycket bättre men när jag var ung eller då jag klantar mig så känner jag igen de där brännande tårarna och all den ilskan som bara väller ut ;)

Jag kan bara konstatera att ridning är inte lätt utan ett konstnärskap som tar åratal att utveckla och förfina... att barn har en naturlig följsamhet och att jag verkligen ska kämpa för att Olivia får behålla den... och om man vill bli en bra ryttar så gäller bara receptet... Blod svett och tårar... Om och om och om och om igen... Men samtidigt ger ju hästarna så enormt med glädje och energi att det är värt allt... om och om och om igen :)

Jag klippte ihop en liten film av ritten... efter Olivias två meltdowns för får barn och hästar tid att hitta sin naturliga balans så ser det ju så himla lätt ut :) Frågan är ju hur länge jag kommer få rida min egen häst... innan hon tar över... faaasiken...

Ha en bra dag därute... Det ska jag för nu jäklar tänker jag inte städa något mer den här veckan :)

Trååååååkigt!!!

I somras när jag blev av med jobbet visste jag att jag var tvungen att skippa vissa saker... typ allt som kostar pengar och är roligt... T ex, åka på clinics och tävla...
Visst jag kan ju ha kvar Ruby och det är väl det som räknas i slutändan men ändå....

Fyyyyyy faaasen vad det är tråkigt att inte ha råd att åka iväg :( Jag vill ju tävla på kooooor och åka på clinics...

Trodde nog jag kunde stålsätta mig bättre och ta detta för vad det är... det gör jag oxå men just idag när jag ser att det är Peo:s memorial så känns det extra tungt... Åh vad jag hade velat vara där!!!

Men när man inte har kunnat träna ordentligt kan man inte heller tävla...

Det här är livet!!! Cowhorse Limited RHC 2012, foto Mi Ritzén

Det har synts här på bloggen att jag inte är så motiverad att skriva... sen har det varit sjukt mycket saker runt skallen på mig och imorgon är det dags för ytterligare en visning av lägenheten...

Men jag kan återigen konstatera att jag är en riktig tävlingstönt och verkligen behöver och vill ha tävlingar att jobba mot. Jag kommer nog aldrig bara kunna ha en häst för att och lulla runt i skogen lite...

Som jag skrivit förut kommer jag inte heller åka upp på SM iår. Olivia fyller år och Ajje kommer hem, han har då inte varit hemma på över en månad så det känns viktigare än att tävla, dessutom kommer mamma hit och det ska bli skoj att träffa henne igen... går alldeles för långt mellan gångerna...

Så... mina högtflygande planer och tankar om 2012 blev inte mer än High Chaparall... men å andra sidan infriades alla mina förväntningar på Ruby där och lite till...

Äh, vem fasen försöker jag lura... Jag är sjuuukt bitter och vill bara lasta ponnyn och åka :)

Vill man satsa på det här är det dyrt... har man tur så får man sponsring... men då måste man ju visa resultat... och har man då inte pengarna att åka och tävla är det väldans svårt att visa resultat...

Det hjälper lixom inte att sitta här bakom tangentbordet och ha en enorm tilltro på sig själv, sin ponny och vår kapacitet...

Finns inte saker på pappret så finns det inte...

Så, nu har jag kräkts klart lite och ska fortsätta ta hand om min sjuka dotter och bittra mig själv lite till ;)

Till alla mina vänner som är iväg och tävlar i helgen... LYCKA till!!! Jag är avundsjuk men jag missunnar ingen att ha skoj :)

Ha en underbar dag därute... det ska inte jag ;)

När träning ger resultat...

Det är dåligt med uppdateringar här och jag är medveten om detta ;) Dock har livet ett aningens för högt tempo för att jag ska ha tid och filosofera så ofta här just nu men jag kommer tillbaka...

Ville bara lägga upp en liten film på Olivia som idag för tredje gången red helt själv på Ruby... Kanske är det ingen världslig grej att en 8-åring tjej kan rida en 5-årig häst men med tanke på hur elektrisk Ruban kan vara så är det grymt härligt att se hur avslappnad hon blir när Olivia sitter på :)

Jag ser detta som ytterligare ett exempel på Quarterhästens fantastiska mentalitet men oxå att de tankar och ideér jag har när jag rider och tränar Ruby börjar ge resultat och att en genomtänkt avel med en harmonisk uppväxt och rätt hantering ända sen hon var föl är sååå viktigt i alla avseenden.
Hon börjar verkligen bli en lugn och stabil häst med myyycket motor :) och kan växla mellan att vara hypertrimmad Ferrari deluxe och i nästa stund en snäll barnponny...

Jag bara älskar denna häst :)

En annan fantastisk sak är hur lätt och naturligt det ser ut för Olivia att svänga och bara hänga med Ruban... Visst hon har höga händer och viftar lite men det stör ju inte Ruby och det ser i mina ögon väldigt harmoniskt ut. Framförallt hade de väldigt skoj :)

Ni får ursäkta den urusla kvalitén men jag hade bara telefonen med mig... ska filma med bättre grejjer någon dag ;)

Ibland tittade Ruby på mig och lixom undrade hur länge hon skulle traska omkring med Olivia på ryggen men aldrig att hon försökte ta kommandot...

Nu ska jag fortsätta tvätta och fixa här hemma :)

På tisdag är det ytterligare en visning av lägenheten... spännande är det...

Ha en underbar dag därute, det ska jag!!!

Är så glad...

Jag är sjukt glad för jag har fått jobb!!! Inte heltid men ändå... Nu vet jag att jag har att göra denna hösten innan vi flyttar till Sundsvall :)

Idag har Ajje åkt och vi kommer nog inte ses förrän i oktober då Olivia fyller år... Detta år har varit underligt i den bemärkelsen. Vi har varit ifrån varandra typ ett halvår men... Så är livet ibland :)

Jag har varit inne i en städa/styla/sälja lägenhetsbubbla och snart är det dags för en första visning... Spännande och lite sorgligt, jag kommer sakna mitt fantastiska kök enormt... Eller ja, hela lägenheten ;)

Men samtidigt så längtar jag till vårt hus!!! Att nästa sommar kunna sitta på altanen med en kopp kaffe och njuta av fåglarnas kvittrande... Hehehehe... Eller Ajjes kamp mot en 8000 m2 gräsmatta :)



Förra helgen var jag iväg och tävlade DM med Ruby... Startade i tre klasser, trail, horsemanship och reining...

Hon var taggad och trailen gick onekligen liiite för snabbt :) men som sagt, tränar man det aldrig så blir det heller inte några framgångar ;)

Horsemanship är enligt Rubs en tidsgren... Men jag älskar hennes attityd då hon trots allt verkligen försöker göra sitt bästa... Bara i full hastighet :p

Reiningen kändes väldigt bra och snart kan jag nog börja trycka på lite... Vi kom på en hedrande 2:a plats :)

Det som återstår av vår tävlingssäsong iår är KM i slutet av september... Jag kommer inte åka på SM då Olivia fyller år och Ajje kommer hem...

Iår med allt som hänt, så blev tävlingssatsningen lite av ett platt fall...men om allt funkar i Sundsvall och jag får jobb är planen att tävla mer nästa år...


Ha en underbar dag därute... Det ska jag :)


-ofcourse I am using my iPhone for this...

Mycket händer och inget alls...

Jag har haft ett mer eller mindre frivilligt uppehåll här på bloggen...

Frivilligt då jag har haft alldeles för mycket för att orka skriva om det och mindre frivilligt för att jag kanske borde ha skrivit för min egen skull....

Men, men...

Allt är bra med oss och den lilla lockiga ponnyn går från klarhet till klarhet. Men, jag är arbetslös och detta sätter djupa spår i tävlingssatsningen... Det finns helt enkelt inte pengar att åka och tävla.

Trist men så är det... Det som kanske är ännu tråkigare är ju faktumet att jag just nu inte heller har råd att åka och träna ordentligt... Borde lägga fler dagar på koträning men det är omöjligt just nu.

Tanken i höst var att rida Peos memorial och sen avsluta med SM, men det blir nog ingenting av detta om jag inte helt plötsligt vinner på triss ;) Eller om det inte dyker upp en sponsor med för mycket pengar och för lite att lägga dem på... Här finns: En otroligt talangfull häst, en ryttare med talang och jävlaranamma utöver det vanliga... Ja... vi kommer bli bäst, snart, men inte iår, ser det ut som ;) Vad kan erbjudas i gengäld... Kunskap... kunskap och kunskap... Jag är sååå jävla bra på att rida och utbilda och att tävla... Men!!! kommer aldrig utge mig själv som tränare... Jag vill INTE vara tvungen att träna alla bara de som jag tror kommer ge någonting tillbaka... Med andra ord jag kommer aldrig bli ägd av hästsporten. Då skiter jag hellre i det :) Dock, kommer den som satsar på mig kunna sola sig i glansen om ett par tre år :)

Att vara arbetslös suger...

En annan ganska stor sak är att vi är på gång att flytta...

Förmodligen jag på söndag... hmmmm mönster nr 11 :)

Den här våren har vi blivit erbjudna att flytta till USA, Argentina, Holland och flera ställen i Sverige...
Men vi kommer flytta till Sundsvall :)

Detta kommer ske i december som senast men tills dess är vi fortfarande kvar i fantastiska Karlskrona... Här skulle vi stannat i max 2-3 år men nu har vi varit här i 8 år och känner oss inte riktigt färdiga än ;)

Återigen... Tack alla ni som stöttar och stöttat mig under dessa tre år jag hållit på med western... Just nu ser det inte bättre ut än att jag får ta en paus från rampljuset... Sundsvall innebär en jäkla massa träning och finslip inför framtida tävlingar... men att åka 100 mil enkel resa för att tävla, kommer helt klart innebära att jag blir mer sparsmakad när det gäller vilka tävlingar jag åker på...

I helgen hägrar dock DM för dist syd och jag är med i några klasser... dock inga koklasser då det är för kostsamt för WRAS att anordna. Jag förstår detta men vill gärna inte se det självklara i det :)

Jag ser fram emot att få lära känna medlemmarna i Winn och jag hoppas att Sundsvall inte blir ett övernattningside för mig och Ruby utan en utvecklingsfas... men jag är lite orolig ;)

Nåja, nu kommer det bli fler uppdateringar här och jag hoppas ni följer med norrut :)

Ha en underbar kväll... det ska jag :)

Min porslinsponny har fått en repa i lacken...nej... punktering...

Katastrooooooooof...
Hon har en hovböld på sin vänster framtass :(

Och är lite ofräsch på höger fram... förmodligen lite överansträngd av den äckliga lilla hovbölden på vänster...
Jag har jagat min hovslagare värre än en elefanthanne jagar en brunstig elefanthona på savannen... Tro mig de jagar jag har sett dem själv :)

Det enda Micke hade att säga till mig när han ringde upp var: Andas... Andas...

Hahahaha... Sen kom han ut och tittade på hennes fötter...
Vi var båda överens att hon var halt höger fram men i förrgår var jag säker på att det var vänster fram och igår var jag 100 på att det var höger och imorse var Mia säker på att det var vänster fram...

Så... av med höger framsko och kolla igenom... ingenting... nada... inte en enda liten reaktion med visitertången... Micke var väldigt omsorgsfull och beslutade att lägga på en sula iallafall...

Sen... av med vänster framsko och börja kolla av och banne mig... det kom en reaktion på insidan, under skon... Där det satt två äckelstenar i 50 meter en vecka innan Chappen...

Givetvis hade de hunnit orsaka en alldeles mogen svart sörjig hovböld :( Blääääääää...

Nåja, det är skönt att hitta orsaken och det är lätt åtgärdat, duktig hovslagare och vila :)

Men trist... ändå...

Bjuder iallafall på en bild där min man tyckte att vi ska se coola ut :)
Ja, Ruban är cooool... jag.... hahahaha... sååå mycket Geekvarning på mig :)

  Ha en underbar kväll därute...
Det ska jag... nu när ponnyn är omplåstrad och Mias pappa håller ställningarna ute i Larum ;)

Halt ponny...

Igår när jag var ute hos Ruban så tyckte jag att hon inte var riktigt fräsch på ett framben... Inte sådär jättehalt men det kom ibland... Så efter att ha känt igenom ben, hovar och kollat värme så lät jag henne vara. Släppte ut henne i hagen och hon for iväg i trav och galopp utan att markera det minsta...

Dessutom var jag inte så sugen på att rida då jag hjälpte till med att ta bort en häst, det var en gammal dam som verkligen förtjänade att få ett värdigt avslut. Och det fick hon, med munnen full av godis gick hon vidare till Trapalandas gröna ängar och förmodligen stod Fernandos där med ett glas bubbel till henne :) Det är tufft att ta dessa beslut men de måste tas, en sak som jag lovat mina vänner och de mig är att man inte ska behöva stå där och behöva hålla sin egen häst... Även om det förhoppningsvis är väldigt långt kvar tills jag behöver ta det beslutet är det gott att veta att man inte, om jag inte vill, behöver se detta sista ögonblick...

Hur som helst, idag när jag åkte upp så tyckte jag fortfarande att hon inte var riktigt fräsch så Mia och jag tog en liten runda, jag barbacka men det blev bara några steg sen kände jag att det var höger fram som inte var OK... Men jag fortsatte gå lite med henne för att se vad som hände... Rent rörelsemässigt kliver hon på och tar ut steget förutom ibland när hon trampar på något... så förmodligen är det en liten äcklig hovböld på gång...
Jag har messat Micke och hoppas han kommer ut imorgon och kollar henne...

Samtidigt är jag glad över att jag är en något hypokondrisk hästägare som reagerar när det blir minsta lilla... Hennes hovar och hovkvalité är ju kanske inte hennes starkaste sida... Tyvärr... men det blir nog bra snabbt hoppas jag :)

Annars är hon grymt nöjd med att ha en jättehage alldeles för sig själv och bara strosa omkring och ta sig en galopp lite då och då :)

Speciellt har hon ju en riktig liten goding som matar henne och ser till att hon äter upp ordentligt :)

Jag kan lova att hela familjen Amundsson är väldigt måna om Ruban och så mycket uppmärksamhet som hon fått dessa dagar blir det svårt att slå... Till och med Mias pappa... som "inte" bryr sig om hästarna är där och klappar på ponnyn :)

Ha det gott därute, det ska jag!!!

Att inte lämna in rätt blankett...

Idag har jag fått förmånen att få rida en dam med mycket egen vilja och hon är nog en av de intelligentaste hästar jag stött på...

Hon är en sån där: First time learner :)

På grund av många olika omständigheter har hon under några år fått vila sig i form och detta är en dam som även om hon ger intrycket av att inte vilja jobba så är det en häst som vill jobba... fast hon vet inte om det själv än ;)

Dessutom är det en "tuff" häst alltså en häst med vinnarskalle och ett sto :)
Jag har studerat henne ett par gånger när Mia ridit henne för att se lite hur hon funkar och var gränserna går...
Lillan jobbar lite enligt konceptet management by fear aka hugg och spark... funkar inte det så magement by speed aka 30 m slängtrav... funkar inte det så management by cuttingsväng höger... hehehe...

Förra gången jag satt på henne så körde hon stenhårt med att försöka hugga mig i fötterna när jag bad henne ge efter för bettet :) Men jag är faktiskt ganska kvick i benen och den enda hon högg var sig själv... Och som sig bör för en smart häst försökte hon inte ens det idag :) däremot så var det mycket saker som hon inte ville göra...

Jag tänkte att vi går först... Nej, sa Lillan, det vill jag inte... Jo, sa jag det vill du...
NEJ, sa Lillan och körde några tjolahoppsansteg med bakbenen...
Åh, sa jag, jag och mina Les Vogt spurs har alltid velat rida tjolahoppsansteg men gärna fler och högre... och samtidigt som vi rör på frambenen...

Ruby tittade mycket misstänksamt på henne och vid ett tillfälle så tänkte hon nästan lägga sig i och hjälpa mig genom att sparka till Lillan... I hennes värld så uppför man sig inte på detta sätt när man har sadel och ryttare på sig... Då är det jobb som gäller och hålla på att krångla och busa... sånt gör man i hagen... Mia fick säga till henne att hon inte behövde uppfostra den andra hästen och att jag klarade nog mig själv... men hon höll ett rejält avstånd till den där rodeoponnyn under hela ridturen :)

Efter tre fyra gånger med olika typer av Tjolahoppsan/kosparkar började den omsorgsfullt tränade gräsmagen göra det lite jobbigt för damen att studsa runt med bakbenen, när hon nu fick flytta runt framänden oxå ;)
Då kom hon på att det var lättare att gå fram när benen klämde om.

Men det återkom en och annan... är du säker på att du inte ger dig om jag verkligen inte vill gå framåt när du trycker med benen? Varje gång fick hon samma svar... Ja, tjolahoppsansteg... fan vad skoj... mer av dem och rör på frambenen oxå... hehehe...

Nästa moment var att om du trycker med benen... japp då springer jag...
Till saken ska väl sägas att hon synnerligen nogrannt har lyckats anlägga en av de största gräsmagarna jag sett och att den inte är till fördel för en något envis dam som ska trötta ut en räka på ryggen...
När Lillan sa: Jag springer.... så sa jag: Fasen vad skoj jag har längtat efter att trava i slängtrav men du går i form annars har jag så svårt att rida i takt...  rider man inte i takt på en dam med stooor gräsmage går inte heller gräsmagen i takt... Så då var det en idiot uppe på ryggen som studsade runt och dessutom bankade ännu värre med benen... höll händerna jättehögt upp och allt detta ledde till att magen studsade i baktakt... Lillan insåg att ville hon vara i fred så gick man lite snyggt i skritt på tygeln :)

Jag tror att hela denna process tog ca 20 minuter för att sedan ge en väldigt angenäm ridtur de följande 40 minuterna :) Hon stannade i from, backade i form och när jag klappade om henne så gnäggade hon av glädje över att göra rätt... Underbara häst!!!

Hon svarade samlande på ben och hand och var sådär bara trevlig som en välriden häst egentligen är ;) Fast hon för tillfället glömt bort att hon är det... och dessutom så sitter det upp en liten ponnyräka och tror att hon vet hur det ska vara... UTAN att ha lämnat in rätt blankett...

På den sista delen av sträckan så skulle vi korsa en tomt... Här visar Lillan ytterligare en talang... Hon hade ju pustat i 25 minuter nu efter de första 20 minuterna av Jag vill inte... hon drar en cuttingsväng till höger... eller ja... gräsmage och kallblod... Jag skrattade lite åt hennes försök och sa att min lilla ponny med lockig man hade svängt och varit 50 meter iväg på samma tid som du gjorde ditt lilla försök... oj, oj, oj Lillan nu märktes det att det var lite kallblod i dig :)

Jag tror banne mig att denna hästen förstår varenda ord jag sa för vi han inte mer än över tomten och skulle precis kliva in i skogen igen då hon lägger en cuttingsväng höger så det bara dammade till... Jag tappade ena stigbygeln och blev väldigt mjuk i midjan... HAHAHA... Hade hon velat få av mig så hade hon vänt lite tillbaka och sen ytterligare en sådan sväng men det kändes mest som om hon ville visa mig att... vänta du bara... jag kan svänga :)

Jag var ju tvungen att erkänna att den var bra... klappa henne på halsen och fortsätta in i skogen...
När det var ca 150m kvar hem så kände jag i hela hästen att nu kommer det snart komma en sista diskussion... jag höll om med benen för att säga: Jag vet att du vet, att jag vet om att du vet vad som gäller... Lillan sa...nja... men jag VILL INTE... Och sen gjorde hon en caprioll... med frambenen i marken... Mitt svar var... Åh fan du kan de högre skolorna... mer av det och rör på frambenen oxå... Det roligaste var att just i denna stund kom det en hemtjänstbil körande och hon saktade nästan inte in... Precis när Lillan ger en synnerligen väl framförd uppvisning av hela de Spanska/Larumska högre klassiska skolorna... Tjolahoppsansteg med båda bakbenen samtidigt... Och huvudet högt upp... kospark höger/vänster... något misslyckad cuttingsväng vänster och till sist som avslutning... två studs framåt :) Innan hon nöjt stannade och frustade...
Tanten i bilen hon insåg att det var bäst att köra ner i diket och vänta tills uppvisningen var över... Lillan... ja hon sket fullständigt i den ganska bleka damen i hemtjänstbilen :) Jag... ja, jag skrattade gott och som vanligt var ju Lillans idé fullkomligt brilljant och jag ville ju ha mer av det och röra på framdelen oxå :)

Som sista finalgren tänkte denna lilla ädla dam göra en sista fuling och gå in i stallet med mig på för att skala av mig mot dörrkarmen... Mina Les Vogts påminde henne ganska skarpt att om du gör detta ja då blir jag rejält förbannad och då kommer det göra ont...

Att hon protesterade ute, japp det kan jag ta för det var inte mer än jag vill inte... men börja springa in genom dörrar... Oooops där är gränsen knivskarp och det är farligt... det finns inte med på kartan... Till Lillans förtjänst ska väl sägas att det jämfota gasellhoppet hon gjorde framåt var väldigt graciöst och hon tänkte egentligen inte alls gå in genom dörren...

Sen stod hon och fick fundera en stund med några bumpar av ben och lite hand för att komma ihåg att bump betyder ner med hjärnan :)

Detta är nog världens snällaste häst och hon vet precis vad hon förväntades göra, det var bara att hon inte riktigt ville göra det just idag ;)
Men det häftiga med henne är just att har du tagit igenom en sak, då sitter den där och du kan gå vidare... för i grund och botten är hon välskolad och vet vad hon ska göra :)

Tack snälla söta Mia för att jag fick stångas lite med Lillan idag :) Det var skoj!!!