Igår var vi bortbjudna till goda vänner på middag. Det var helt suveränt att få åka till någon och sätta sig vid dukat bord, framförallt nu när vår lägenhet ser ut som ett skrotupplag...hehehehe.... Den här middagen har vi försökt få till i ett halvår nu och det är helt otroligt hur många gånger den har blivit inställd... Magsjuka, brutna nyckelben, förkylningar osv... Jag tänkte på det innan vi åkte att om den blivit inställd igår igen så hade vi typ fått vänta till efter nyår... Maten var skitgod... fast jag var duktigt skeptisk när jag såg att det skulle vara spenat i den... Tycker inte om varm spenat... Men detta var en kycklinggryta med spenat, soltorkade tomater och massor av vitlök...mums!!!
Det är härligt med riktiga vänner, de där som man inte måste ha dåligt samvete för att man inte pratar med varenda dag utan när man väl träffas så är det som att fortsätta från igår. Jag tycker det är sååååå himla jobbigt med de människor där det ska bjudas igen bara för att och om man inte bjuder på alla kalas så blir man utestängd från alla andra happenings... Jag förstår det inte!!! Jag tycker att vänskap är vänskap och vissa perioder i livet så har man bara inte den tiden eller orken att vara social...
Oj vad många tankar det blev om det, men det var en sak som vi kom in på igår det där med småbarnstiden :) Att just nu så hinner man lixom inte riktigt med sitt sociala liv som man hade innan... För mig handlar det dessutom att jag har andra saker som jag vill göra... Typ Ruby :) Med tanke på att vi inte har någon släkt speciellt nära så det där med barnvakt är ingen självklarhet. Inte för att det gör något, Olivia är i stort sett alltid med mig, jag tycker inte det är besvärligt men visst måste jag ju anpassa mig efter henne. Om hon ruttnar ur i stallet så är det ju bara att packa ihop och åka hem...
Dock har jag haft en otrolig tur att det finns en jämnårig tjej i stallet och de kommer superbra överrens för det mesta :) Ni vet ju hur flickor är...
Nä, det jag ville få fram var ett STORT tack till familjen Kullberg, för en underbar middag i trevligt sällskap... och att det där får vi göra om...snart... :)
Nu ska jag tömma vår gamla kyl och frys och sen mer plock i skåpen och sen, sen ska jag faktiskt ut och rida en sväng idag :)
Ha en underbar första november alla därute :)
31 okt. 2010
29 okt. 2010
Halloween.... I looooooove.....
| Jag sminkar min kära kollega inför dagen :) |
Imorse när jag började klä mig kom Olivia och ville oxå klä ut sig. Hon fick en vampyrklänning av mormor och den har hon klätt sig i så fort hon bara kan... Kvällar och mornar, ja precis så fort hon bara kan... Tyvärr har jag ingen bild på henne i den än men vi får försöka fota henne i helgen. Däremot har mina kära kollegor tagit ett par bilder på mig här på jobbet... :)
Normalt sett är jag sjukt rädd får skräckfilmer och drömmer mardrömmar av filmer som typ Resident Evil... i flera veckor :) Men att spöka ut mig och sminka mig är sååååå skoj!!! Jag skulle vilja gå en kurs för att lära mig mer, det får väl bli något projekt i framtiden :)
Ha det gott därute nu ska jag sminka lite fler elever :)
MOOOOAHAHAHAHAHAHAAAAAAAAA!!!!
28 okt. 2010
Vem läser min blogg...
Jag har, för ett tag sen, upptäckt ett fascinerande statistikverktyg här på min blogg... där man kan se vilket land den som läser min blogg är i. Jag trodde att det kanske var typ mamma och en och annan väninna som läste den. Jag är grymt häpen när jag ser hur många ni är som läser och vartifrån i världen... Coooooolt :) Sista månaden har jag läsare från bl a Ryssland, Kanada, USA, Grekland och Egypten :) Egypten var väl inte så svårt att lista ut då Ajje ju befunnit sig där en vecka... men ändå...Jag tycker verkligen det är übercoolt att så många, i mina ögon iallafall, finner nöje i att läsa om mig och mitt liv... Jag är ju bara en liiiiiten människa i en stooooooor värld, men med en jäkla massa tankar om allt och inget :)
Tack ska ni ha alla därute, jag har oftast inte så världsomfattande saker att skriva om, men så länge ni vill läsa och jag vill skriva kommer denna blogg att finnas :)
Nu ska jag ta ett par knäckebröd och sno åt mig lite mjölk innan Ajje dricker upp allt... Tror han varit kalv i sitt tidigare liv.... Nej, Ajje jag nämner inte ditt namn i bloggen :)
Ha en underbar kväll därute
Ikea är här...
Japp så förundras man igen... När det ska ske leverans från Ikea så är det så jäkla viktigt att man bestämmer dag och att man håller sig tillgänglig mellan kl 13 och 18... Dealen är att de skall ringa 30 minuter innan de kommer... Händer det? Nej!!! Givetvis så ringer de exakt 5 minuter innan de kommer... - Hej det är från Ikea, vi tänkte lämna lite grejjor nu är du hemma??? kl 14.30... en torsdag... Jovisst jag jobbar ju inte :p... Mitt svar: - Men skulle inte ni ringa en halvtimme innan ni kom?... - Jo men vi fick lite dötid över så vi kommer tidigare... typ om fem minuter!!! :o... -Ojdå, ja jag kommer så fort som möjligt men jag är ju på jobbet fortfarande...
Det var ju bara att kasta sig in i bilen och köra hem...
Men nu håller två gubbar på att bära upp köket... det väger tydligen ett ton!!! lite drygt... Jag tänker banne mig inte hjälpa till att bära upp en enda låda!!! Jag bjöd på julmust istället :)
Jag har ingenting emot att få hjälp och dessutom betala för det men kan man inte ha den där halvtimmens framförhållning? Nåja, det blir nog bra när det är klart... Nu ska jag försöka få tag på följesedeln och bocka av köket...
Ha en bra eftermiddag därute :)
Ps... Gubbarna pustar och flåsar som sjutton nu :p
Det var ju bara att kasta sig in i bilen och köra hem...
Men nu håller två gubbar på att bära upp köket... det väger tydligen ett ton!!! lite drygt... Jag tänker banne mig inte hjälpa till att bära upp en enda låda!!! Jag bjöd på julmust istället :)
Jag har ingenting emot att få hjälp och dessutom betala för det men kan man inte ha den där halvtimmens framförhållning? Nåja, det blir nog bra när det är klart... Nu ska jag försöka få tag på följesedeln och bocka av köket...
Ha en bra eftermiddag därute :)
Ps... Gubbarna pustar och flåsar som sjutton nu :p
Sovmorgon...
Njaeee... inte frivillig :) Stängde av klockan i morse och somnade om sååååå gott... Tyvärr är ju det bryska uppvaknadet som brukar följa inte lika angenämt...hehehe... stackars Olivia som fick studsa upp, kasta i sig en macka och sen snabbt ut till bilen. Jag var i tid till jobbet men brukar ha mer tid innan jag börjar lektionerna... Nåja, det är som det är :) Idag ska vårat nya kök komma och igår kväll röjde jag i lilla rummet hemma för att få plats med alla grejjor... Vi får väl se om de får plats... Det kommer vara total kaos hemma nu ett tag :)
Ha en underbar dag där ute i höstrusket :)
Ha en underbar dag där ute i höstrusket :)
27 okt. 2010
Oh Thank Heaven...
För kaffe från Seven Eleven :) Detta räddar just nu min morgon... Shiiit vad trött jag är :) Det känns som om man varit uppe ett helt dygn... Fast jag gick och lade mig i tid igår... Körningen till och från Mariefred + begravning börjar ta ut sin rätt... Denna helgen skulle jag helst bara vilja ta det lugnt men det är lite som måste fixas, tömma köket, för nästa vecka kommer hantverkarna och sliter ut det på torsdag och fredag. Sen v 45 ska det nya köket in... Det ska bli jätteskönt att ha mer än två spisplattor :) Köket ska komma imorgon torsdag, så vi lär bo i ett lådlandskap i helgen... Tur är att vi är bortbjudna på lördag kväll...
V 44 jobbar jag tre dagar och sen är det tandläkarebesök för Ruby på torsdagen... Hon har fortfarande lite problem med sitt ätande så jag vill kolla upp munnen på henne igen. Men hon är en riktig lite prinsessa och det är inte helt lätt att få henne att äta ändå, hon är väldans kräsen och petar gärna runt i maten :)
Nä nu ska jag göra lite nytta :)
V 44 jobbar jag tre dagar och sen är det tandläkarebesök för Ruby på torsdagen... Hon har fortfarande lite problem med sitt ätande så jag vill kolla upp munnen på henne igen. Men hon är en riktig lite prinsessa och det är inte helt lätt att få henne att äta ändå, hon är väldans kräsen och petar gärna runt i maten :)
Nä nu ska jag göra lite nytta :)
26 okt. 2010
Äntligen hemma...
Shiiit det tar på krafterna att köra från Stockholm... typ 7 timmar i bil, sen dessutom med en 6-åring som en gång i kvarten frågar: Hur långt är det kvar mamma? :)
Inte lätt när man är liten och otålig... Sen hade ju Ajje fått med sig DS:et till Sundsvall så inte ens spela kunde hon...
Det är alltid trist att åka ifrån mamma och jag saknar att bo nära henne sjukt mycket ibland... Vi pratar i telefon i stort sett varje dag men ändå... Det är ju inte bara att åka dit på en fika :( Jag ångrar inte att vi flyttade hit till Karlskrona och jag ångrar inte att vi inte tagit chanserna att flytta tillbaka dit... Vi har fått några stycken men vi trivs bra här men det är långt från bl a mamma och min syster..
Jag fick en übersnygg julklapp/födelsedagspresent av mamma... en vinterjacka, en riktigt go dunjacka, så nu kommer jag inte frysa i vinter :) Har ju haft min Goosejacka i 7 år så den börjar bli lite sliten... och för stor oxå... Men jag ska lämna in den på kemtvätt och sen får jag ha den som reserv ett tag till... har lite svårt för att göra mig av med den... Kanske får Ajje ta över den :)
Nä nu är det dags att sova och vila ut efter bilturen :)
Ha det gott därute...
Inte lätt när man är liten och otålig... Sen hade ju Ajje fått med sig DS:et till Sundsvall så inte ens spela kunde hon...
Det är alltid trist att åka ifrån mamma och jag saknar att bo nära henne sjukt mycket ibland... Vi pratar i telefon i stort sett varje dag men ändå... Det är ju inte bara att åka dit på en fika :( Jag ångrar inte att vi flyttade hit till Karlskrona och jag ångrar inte att vi inte tagit chanserna att flytta tillbaka dit... Vi har fått några stycken men vi trivs bra här men det är långt från bl a mamma och min syster..
Jag fick en übersnygg julklapp/födelsedagspresent av mamma... en vinterjacka, en riktigt go dunjacka, så nu kommer jag inte frysa i vinter :) Har ju haft min Goosejacka i 7 år så den börjar bli lite sliten... och för stor oxå... Men jag ska lämna in den på kemtvätt och sen får jag ha den som reserv ett tag till... har lite svårt för att göra mig av med den... Kanske får Ajje ta över den :)
Nä nu är det dags att sova och vila ut efter bilturen :)
Ha det gott därute...
25 okt. 2010
Sov så gott...
Ja idag har varit en fin och lite sorglig dag... Vi har begravt min mormor.. Det är skönt för att en bit av henne dog när min morfar dog, hon blev aldrig detsamma efter det, jag tror att man faktiskt när man hittat sin själsfrände faktist dör lite när han eller hon dör. För min mormor var det 15 års väntan på att få återförenas med honom... Jag vet inte om jag tror på gud och himlen och så... Men en sak är jag säker på, det är att man får träffa alla sina nära och kära när man dör. Jag ser fram emot att träffa alla dessa som genom livet betytt massor för mig och alla mina älskade djur... Fernandos, Snövit, Dennis, Quartermas osv...
Men åter till mormor... Jag kommer ihåg henne när hon och morfar hade köpt sig någon gammal affär ute på landet utanför Uleåborg... Eller ja det var väl morfar som köpte huset och mormor fick helt enkelt flytta med :) Det var så typiskt morfar... nä nu är jag trött på det här stället nu flyttar vi... Mamma berättade förresten en rolig sak idag:
Morfar köpte två gravplatser på Västerås kyrkogård typ 10 år innan han dog, bara för att vara på den säkra sidan :) Sen när han dog och det var dags att begrava honom ringde mamma till prästen för att be henne hålla i begravningen. Ja, givetvis sa hon, det fixar jag.
Efter ett par dagar ringde prästen tillbaka till mamma och sa; du vet väl att Mattis har gått ur svenska kyrkan... :o hahahaha... Det gjorde att prästen hade lite svårt med begravningen... ojdå, sa mamma... Men då sa prästen, ja, ja jag gör det ändå för er skull :) Dessutom hade morfar vid ett tillfälle frågat om han kunde få hjul på sin kista så han kunde rulla iväg lite om det blev för tråkigt där :)
Mormor var alltid den som fixade och donade hemma. Vi åkte ofta och hälsade på i Uleåborg och som sagt jag kommer ihåg en jul när vi var i den där gamla affären... Vi var ute på promenad och mormor var alltid välklädd med kappa, handskar, basker och långa stövlar... Det var mycket snö ute och jag 8 år gammal kom på att det var enklare att gå i skoterspåret för där var snön packad... Sagt och gjort jag lurade upp alla att gå där och rätt som det var gav snön vika under mormor... Hon satt som en liten champinjonkork i snö upp till midjan och kom inte loss... men det roligaste var att hon skrattade :) Åååååh vad hon skrattade och vi skrattade, till slut fick vi upp henne och jag kommer ihåg hennes ylleunderbyxor som gick ner till knäna och de var fulla med snö... I det ögonblicket förstod jag hur hon inte frös när hon gick ut :)
Nä nu ska jag passa på att njuta av sällskapet med min mamma en stund till. Imorgon bär det av hemåt till Karlskrona igen...
Om ni går ut ikväll och ser en stjärna som lyser extra klart... då ser ni min mormor, vinka till henne då :)
Men åter till mormor... Jag kommer ihåg henne när hon och morfar hade köpt sig någon gammal affär ute på landet utanför Uleåborg... Eller ja det var väl morfar som köpte huset och mormor fick helt enkelt flytta med :) Det var så typiskt morfar... nä nu är jag trött på det här stället nu flyttar vi... Mamma berättade förresten en rolig sak idag:
![]() |
| Hjärtat från alla barnen :) |
Efter ett par dagar ringde prästen tillbaka till mamma och sa; du vet väl att Mattis har gått ur svenska kyrkan... :o hahahaha... Det gjorde att prästen hade lite svårt med begravningen... ojdå, sa mamma... Men då sa prästen, ja, ja jag gör det ändå för er skull :) Dessutom hade morfar vid ett tillfälle frågat om han kunde få hjul på sin kista så han kunde rulla iväg lite om det blev för tråkigt där :)
Mormor var alltid den som fixade och donade hemma. Vi åkte ofta och hälsade på i Uleåborg och som sagt jag kommer ihåg en jul när vi var i den där gamla affären... Vi var ute på promenad och mormor var alltid välklädd med kappa, handskar, basker och långa stövlar... Det var mycket snö ute och jag 8 år gammal kom på att det var enklare att gå i skoterspåret för där var snön packad... Sagt och gjort jag lurade upp alla att gå där och rätt som det var gav snön vika under mormor... Hon satt som en liten champinjonkork i snö upp till midjan och kom inte loss... men det roligaste var att hon skrattade :) Åååååh vad hon skrattade och vi skrattade, till slut fick vi upp henne och jag kommer ihåg hennes ylleunderbyxor som gick ner till knäna och de var fulla med snö... I det ögonblicket förstod jag hur hon inte frös när hon gick ut :)
Nä nu ska jag passa på att njuta av sällskapet med min mamma en stund till. Imorgon bär det av hemåt till Karlskrona igen...
Om ni går ut ikväll och ser en stjärna som lyser extra klart... då ser ni min mormor, vinka till henne då :)
24 okt. 2010
Äntligen framme...
Pust... det är jobbigt att köra bil... Iallafall om det är 50 mil ;) Men nu är vi framme i Mariefred, skönt är det men imorgon är det begravning av min mormor... Det är skönt att hon gått somna in men alltid tråkigt att träffa släkten på dessa tillfällen, dop och bröllop t ex är ju mycket roligare :)
Tydligen ska jag inte blogga mer nu för nu fick jag en staffeklump i mitt knä.... :)
Gulle Minnie :)
Ha en underbar kväll
Over and Out
Tydligen ska jag inte blogga mer nu för nu fick jag en staffeklump i mitt knä.... :)
Gulle Minnie :)
Ha en underbar kväll
Over and Out
22 okt. 2010
Att känna sig välkommen...
Jag har egentligen tänkt att jag inte ska blogga om mitt jobb... eller ja inte så utelämnande iallafall... men jag gör ett undantag idag...
Jag bytte ju arbetsplats i höstas, inom samma skola men till en annan enhet. Jag gjorde det för att sättet de jobbar på passar mig perfekt, mycket digitala hjälpmedel och i projektform... Det är en liten enhet och chansen att få jobba tätt inpå och verkligen lära känna eleverna är ju något som de flesta lärare drömmer om... eller ja, iallafall jag... Sagt och gjort, jag lämnade min "gamla" enhet och alla fantastiska elever och kollegor... Med mycket sorg i hjärtat, ska tilläggas, bytte jag enhet, jag saknar dem enormt ibland och önskar att jag hade mer tid att få åka och träffa dem... Men jag tänkte att det ändå är bra att lämna just när man trivs för att behålla en positiv minnesbild och dessutom gillade jag tanken på min nya arbetsplats.
Vi är två nya lärare på enheten och vi välkomnades med öppna armar av våra kollegor, det kändes helt suveränt!!! Även mötet med kidsen kändes helt rätt och att alla var med på noterna i skolan... Men, något har legat och skavt, något som inte känns helt ok... Visst det tar ju tid att lära känna varandra när det blir förändringar och det måste få ta sin tid... vi är alla osäkra i början och gör misstag, även jag gör massa misstag, men det har varit något mer... något som jag inte kunnat sätta fingret eller ord på, förrän idag.
Det har under en tid byggts upp en underton och känsla av missnöje och oro bland en del av eleverna.
Idag tog vi upp detta och det var inga nyheter som kom upp, många tycker det är jobbigt med förändringar och det var bättre förra året med det mesta. I år är det sämre och det är jobbigt med nya elever och lärare... Jag stod länge och försökte få dem att se alla bra saker i detta men några vill inte se detta utan är inne i en negativ inställning... Efter mötet slog det mig vad det är jag har känt... eller snarare inte känt... Jag känner mig inte välkommen här.... och detta av eleverna... Det fick mig att tänka och grubbla, om jag som är vuxen inte känner mig helt välkommen till denna plats hur sjutton känner sig nya elever då?
Det var ingen rolig insikt och jag funderade helt ärligt en stund på vad jag sysslar med... Jag har alltså lämnat en arbetsplats där jag trivts med mina kollegor... det gör jag nu oxå, verkligen så är mina kollegor heeelt suveräna... Jag har oxå lämnat alla fantastiska elever på KoM... jag får mail ganska ofta från dem att de saknar mig och vill att jag ska komma tillbaka... tack, alla ni, det värmer i mitt hjärta :) allt detta för en plats där jag inte känner mig välkommen...
Jag hoppas att det inte är så här utan snarare att det är alla förändringar som gör att eleverna saknar sina "gamla" lärare... men kontenta blir tyvärr att jag som är ny inte riktigt vet hur jag ska göra åt detta... Jag är ju inte dem, jag är ju jag och jag valde att börja här för att jag trodde det var rätt och att jag skulle passa in... Jag hoppas verkligen inte att det är denna känsla som ni elever vill förmedla och att det är detta som "vår" lilla enhet ska byggas på utan tvärtom, detta ska ju vara en plats där alla är välkomna just för den goda stämningens skull. Här där alla ska trivas och må bra...
Jag vet även att det finns många som inte vill ha den här stämningen och som verkligen vill jobba bort detta... BRA!!! Men ni som är så himla missnöjda med hur det är iår... tänk er för hur ni gör och vad ni säger, tänk om ni hade fått det bemötandet som ni just nu ger alla nya...
Jag hoppas att jag har fel i mina tankar och känslor... för vet jag att det är helt fantastiskt underbara kids på min enhet... Men ni bestämmer hur andra ska känna sig när de träffar er... välkomna eller inte...
Jag skriver inte det här för att kritisera någon utan för att analysera och reflektera över det som händer runt mig... Jag vill inte peka ut någon heller, för detta är kanske något som händer utan att man själv är medveten om att det händer... Man kan bara se det som var bra förut och därför inte se hur man uttrycker sig... Ibland gör man ju så... ser det som inte är så bra och glömmer bort det som är bra... Det är ju typiskt för människan :)
Nu tänker jag ta helg och sen på onsdag tänker jag med glädje gå till mitt arbete igen... för nu vet iallafall jag vad det är som jag har känt varit fel... Den enda jag kan ändra på är mig själv och även om det finns visst missnöje över förändringar så tänker jag se möjligheterna med att få jobba med just dessa fantastiska kollegor och elever varje dag... nästan :)
Ha en underbar fullmånekväll därute i cyberrymden...
Jag bytte ju arbetsplats i höstas, inom samma skola men till en annan enhet. Jag gjorde det för att sättet de jobbar på passar mig perfekt, mycket digitala hjälpmedel och i projektform... Det är en liten enhet och chansen att få jobba tätt inpå och verkligen lära känna eleverna är ju något som de flesta lärare drömmer om... eller ja, iallafall jag... Sagt och gjort, jag lämnade min "gamla" enhet och alla fantastiska elever och kollegor... Med mycket sorg i hjärtat, ska tilläggas, bytte jag enhet, jag saknar dem enormt ibland och önskar att jag hade mer tid att få åka och träffa dem... Men jag tänkte att det ändå är bra att lämna just när man trivs för att behålla en positiv minnesbild och dessutom gillade jag tanken på min nya arbetsplats.
Vi är två nya lärare på enheten och vi välkomnades med öppna armar av våra kollegor, det kändes helt suveränt!!! Även mötet med kidsen kändes helt rätt och att alla var med på noterna i skolan... Men, något har legat och skavt, något som inte känns helt ok... Visst det tar ju tid att lära känna varandra när det blir förändringar och det måste få ta sin tid... vi är alla osäkra i början och gör misstag, även jag gör massa misstag, men det har varit något mer... något som jag inte kunnat sätta fingret eller ord på, förrän idag.
Det har under en tid byggts upp en underton och känsla av missnöje och oro bland en del av eleverna.
Idag tog vi upp detta och det var inga nyheter som kom upp, många tycker det är jobbigt med förändringar och det var bättre förra året med det mesta. I år är det sämre och det är jobbigt med nya elever och lärare... Jag stod länge och försökte få dem att se alla bra saker i detta men några vill inte se detta utan är inne i en negativ inställning... Efter mötet slog det mig vad det är jag har känt... eller snarare inte känt... Jag känner mig inte välkommen här.... och detta av eleverna... Det fick mig att tänka och grubbla, om jag som är vuxen inte känner mig helt välkommen till denna plats hur sjutton känner sig nya elever då?
Det var ingen rolig insikt och jag funderade helt ärligt en stund på vad jag sysslar med... Jag har alltså lämnat en arbetsplats där jag trivts med mina kollegor... det gör jag nu oxå, verkligen så är mina kollegor heeelt suveräna... Jag har oxå lämnat alla fantastiska elever på KoM... jag får mail ganska ofta från dem att de saknar mig och vill att jag ska komma tillbaka... tack, alla ni, det värmer i mitt hjärta :) allt detta för en plats där jag inte känner mig välkommen...
Jag hoppas att det inte är så här utan snarare att det är alla förändringar som gör att eleverna saknar sina "gamla" lärare... men kontenta blir tyvärr att jag som är ny inte riktigt vet hur jag ska göra åt detta... Jag är ju inte dem, jag är ju jag och jag valde att börja här för att jag trodde det var rätt och att jag skulle passa in... Jag hoppas verkligen inte att det är denna känsla som ni elever vill förmedla och att det är detta som "vår" lilla enhet ska byggas på utan tvärtom, detta ska ju vara en plats där alla är välkomna just för den goda stämningens skull. Här där alla ska trivas och må bra...
Jag vet även att det finns många som inte vill ha den här stämningen och som verkligen vill jobba bort detta... BRA!!! Men ni som är så himla missnöjda med hur det är iår... tänk er för hur ni gör och vad ni säger, tänk om ni hade fått det bemötandet som ni just nu ger alla nya...
Jag hoppas att jag har fel i mina tankar och känslor... för vet jag att det är helt fantastiskt underbara kids på min enhet... Men ni bestämmer hur andra ska känna sig när de träffar er... välkomna eller inte...
Jag skriver inte det här för att kritisera någon utan för att analysera och reflektera över det som händer runt mig... Jag vill inte peka ut någon heller, för detta är kanske något som händer utan att man själv är medveten om att det händer... Man kan bara se det som var bra förut och därför inte se hur man uttrycker sig... Ibland gör man ju så... ser det som inte är så bra och glömmer bort det som är bra... Det är ju typiskt för människan :)
Nu tänker jag ta helg och sen på onsdag tänker jag med glädje gå till mitt arbete igen... för nu vet iallafall jag vad det är som jag har känt varit fel... Den enda jag kan ändra på är mig själv och även om det finns visst missnöje över förändringar så tänker jag se möjligheterna med att få jobba med just dessa fantastiska kollegor och elever varje dag... nästan :)
Ha en underbar fullmånekväll därute i cyberrymden...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
