Nytt Fokus…

 

Bloggen kommer under ett tag ändra fokus, det beror på några olika parametrar men en av dem är att vi nu är två i familjen som satsar på ridningen.

Först vill jag bara passa på att verkligen tacka Olivias första sponsor!!!

Hästarnas eminente och otroligt duktiga hovslagare Jessica Hassel som bara erbjöd sig att sponsra Olivias satsning.

Tack, det betyder jättemycket att ha med dig i teamet!!!

 

Olivia har ju under ca 1 - 1 ½ år valt att satsa på ridningen och inte dansen. Jag ska ärligt erkänna att jag medvetet försökt motarbeta henne så mycket att hon inte ska välja ridningen som aktivitet men hon är lika envis som jag och lika förälskad i hästarna så hon har verkligen utan knot tagit på sig alla arbetsuppgifter och det stora ansvar som det innebär att ha häst. Även om jag är partisk så är jag imponerad och stolt över hennes engagemang, vilja, passion och glädje över hästeriet.

 

Jag har kommit att inse, att få hålla på med hästarna och dela detta med Olivia är en fantastisk gåva som ger så otroligt mycket i kvalitetstid och en gemenskap oss emellan. Vi förstår vilka behov de har, vilken tid det tar och vad blod, svett och tårar verkligen innebär.

 

Riktigt tydligt blev det när vi fick äran att ha Bosse som familjemedlem igen… Jag hade väl redan då en idé till en plan och såhär mitt inne i handlingen så verkar det återigen som att var sak har sin mening och sin plats här i livet.

 

Sent i höstas eller i vintras när vi insåg att Bosse började komma tillbaka i form och att han fortfarande vill vara med och showa kom en nyhet från SQHA, en ungdomssatsning.

Detta innebär ett gäng sponsrade clinic, en del tävlingar och framförallt en satsning på ett ungdomslandslag inför EM 2017 och i förlängningen VM 2018.

Vi diskuterade detta hemma och vi frågade Olivia om hon var intresserad av att satsa, vi var väldigt tydliga med att det innebär en hel del jobb som i sista änden kanske ändå inte leder till EM eller VM men på vägen så kommer hon lära sig hur mycket som helst.

 

Hon sa att hon ville satsa och på den vägen är det, hon har varit med på två läger så här långt, hon fick chansen att låna fina Callie i Skåne och prova på att tävla en annan häst och nu till helgen 16 -17 juli är det Norrlandsmästerskap och Klubbmästerskap på g som uppladdning för Quarter SM den 4-7 augusti. Olivia kommer rida båda hästarna här i Sundsvall och det ska bli spännande att se hur de funkar. Ner till Quarter SM är det Herr B som får åka med den här gången då han känns mest stabil just nu, jag gärna vill ha lite mer tid att få Rubs att relaxa och inte gå på i 290 hela tiden :)

 

Jag trodde aldrig att jag skulle bli en ponnymamma men nu är jag här, helt och fullt och utan pardon ;) Det är så himla roligt att följa Olivia och hästarna, det är för jäkla apnervöst och det är en ynnest att bli slagen av sin 11-åriga dotter på tävlingsbanan… Ja, det hände på sista tävlingen…

 

Så med denna resa som vi är mitt uppe i och kommer följa ett par år till, förhoppningsvis, så har jag bestämt mig att gå all in, för att vi tillsammans ska ta vara på den så mycket vi kan. Vi kommer lägga allt vårt fokus på de ridgrenar som är aktuella för dessa tävlingar och det innebär en del ändrat fokus… Kanske trist att ge upp en del grenar som betytt mycket för mig men det känns ändå bra då tyvärr tiden inte räcker till för allt.

Jag har en idé om vem/vilka vi kommer träna för, så vi får en kontinuerlig utveckling framåt och kunna nå de mål vi har i sikte. Men det är långt ifrån klart än…

 

Hur som just idag känns det som att allt ältande, funderande och vägande i mitt huvud äntligen är klart och att jag nu tillsammans med Olivia, Alexander, Jessica, familj, vänner och övriga som kommer ingå i vårt team, kan fokusera framåt och ta tillvara på möjligheterna som dyker upp.

 

Ha en bra dag därute… Det har jag!!!

//ofrivilliga ponnymamman...

Olivia 1 - Jessica 0

Debuten är gjord.

 

Eller ja, iallafall häruppe I Norrland. Efter en låååång  kall vår så var det äntligen dags för årets första tävling. Middle West Riders höll en varierande tävling på Ö-viks anläggning och trotts en del oväntade inslag som att ridhusbotten såg ut som hela havet stormar… Ja, helt ärligt det är så att man verkligen såg hur ojämn den var lite som de nya aktivitetsplaner som finns runt om i landet… Hur som, MWR tog snabbt beslutet att flytta ut tävlingen och det var klokt. Härligt väder och en gigantisk plan. Tyvärr var materialet för strävt att få några stopp på… Kan säga att fröken röd verkligen gjorde sitt yttersta…

Så här är det ju, lika för alla och det är bara att gilla läget, man rider efter de förutsättningar som ges.

 

Det tog ganska exakt två timmar upp med släp och ännu en gång på denna korta tid så kände jag hur värdefullt det är med sadelkammare på släpet!!! Och att man får in två westernsadlar, padar, filtar, träns, benskydd, borstar och allt annat man behöver ha med. Måste dock fixa bättre lastsäkring för extra hö inne i transporten då de kreativa små ponnysarna hade lyckats plocka ner två ikeapåsar och ett extra hönät… Bosse hade till och med bäddat lite extra inne hos sig med en påse… hehehehehe.

Väl på plats så lastade vi ut och gjorde iordning, med en pelletshink var herr B nöjd och lät sig sadlas utan att röra ett öra. Skönt att det funkar så bra.

Då han tidigare har taggat igång hade vi beslutat att jag skulle rida första klassen på honom och därmed kunna ta det värsta av energin… Men han var sitt vanliga härligt jag och bara bjöd till sådär som han gör när det är tävling. Visst måste man ha lite koll på vart Rubs är men inte värre än så.

Jag blir så glad!!! Denna dag gör allt slit och alla tillfällen då man tvekar värt varenda sekund. Det finns en härlig och go Bosse därinne som gillar att vara med.

 

Det var Håkan som dömde och det tycker jag är väldigt bra. Han dömer korrekt och utan pardon… hehehehe… Nä, men jag uppskattar att det hellre är hårt än att man ger glädjepoäng. I min värld vill jag inte tro att jag kan mer än jag kan ;)

 

Olivia red Rubs i en D-reining och även om hon gick iväg lite med henne så lyssnade hon ändå bra och fick 65,5 p… Helt ok tycker jag då jag förstår precis vad han dömde.

Det räckte ändå till en seger och gissa om Olivia strålade.

 

Efter denna kom en C-reining, jag och Bosse gick ut först och det kändes stabilt. Jag red bra och Bosse svarade bra. Förutom att det då inte gick att få till stoppen gjorde vi en bra runda... Dock var jag otroligt klantig och tänkte fel så jag gick inte förbi slutmarkeringarna… Hade kunnat stå mig dyrt och det gjorde det 4! Straffpoäng… Lite tur hade jag med då ingen annan heller i klassen red förbi dem och vi alla fick de där straffen… så med en poäng på 63,5 tog vi hem segern i den klassen…

Rubs, ja hon såg detta som en tidsgren och gick i 180 från startsignal… skrapade ihop 57,5p och vad ska jag säga… Jo, det var helt rätt bedömt, men vänta bara tills hon är 25 och lugnat sig något. Jag vet att det är bara att rida och rida och rida och rida tills hon slutar tagga igång så in i Norden. Men en bra sak är att hon numera verkligen försöker ta i när hon stoppar… Himla synd att underlaget var som det var för hon gjorde sitt bästa.

 

 

Sen var det Olivias tur igen med Rubs och de startade en D-Ranch Riding, igen en taggad häst men tappert försök av Olivia. De kom 5:a av fem… man kan inte vinna allt.

 

Efter lunchpaus så var det dags igen. Jag red Bosse i en D-reining och fokus var på att skola. Kände att rolbacksen var sega, fick inte till snärten där, volterna ok och faktiskt en riktigt bra spinn åt vänster… tyvärr även då en överspinn… men lite nollor här och lite där så red vi ihop en 67,5. Ja, jag är nöjd med ritten då den gav kvitto på hur jag känner.

 

Sen var det dags för stora familjekampen…

Har gått och trimmat Olivia några dagar nu att om hon bara rider väl kan hon säkert slå mig i den här klassen… Mönster nr 6 och jädrans… ungen har laddat.

Jag gick in först med Rubs och fortfarande efter tre klasser laddade hon som om hon skulle avgöra 100m finalen i OS… Fick ändå till hyffsade spinns då hon lyssnar bra men det är de där himla -1/2 poängen som sänker det så mycket… Men men, det som var bra den här gången var att trotts att hon egentligen bara ville ösa iväg så lyssnade hon tillbaka… inte speciellt avslappnat men ändå kom tillbaka… nä hon kom inte tillbaka men gav sig inte iväg…

 

Efter mig gick Olivia in med Bosse… bara sitter där och börjar rida. Fick en dålig start på första spinnen men sen… Hon bara guidar runt, har fullständigt koll på mönster och bara kör!!!

Totalt obrydd om att alla andra i klassen var vuxna eller att hon själv inte har tävlat speciellt mycket. Inte en tanke på att något skulle vara svårt eller att det inte skulle funka precis som hon själv tänker att det ska…

Så jäkla häftigt att se denna lilla tjej bara rida och göra det riktigt bra! Visst en stor eloge till Bosse som ställer upp och bidrar med sin stabilitet och erfarenhet men alla vet vi som har haft med honom att göra att inget är gratis…

Noggrant, stiligt och med känsla så red de förbi alla oss andra och fick ihop 66p.

Behöver jag säga att de vann klassen… Ganska stort dessutom.

 

Den som var mest nöjd var nog Ajje… mest för att Olivia vann över mig…Men helt ärligt, den förlusten är ingen förlust för mig det är världens finaste vinst. Uppenbarligen gör vi ju något rätt då det funkar så himla bra.

 

Som grädde på moset gick Olivia och Bosse även in i en C-horsemanship. Riktigt bra motstånd men även här så levererade de! En riktigt välförtjänt 2:a plats pg a att hon sitter som en reiningryttare och inte som en Horsemanshipryttare, hade hon rätat upp sig så hade hon vunnit den med…

Misstänker att det är dags att sy någon himla glittrig slinky. Och ett par snygga chaps…

Nåja, vad gör man inte för sina barn…

 

Summa summarum av dagen.

 

Hästarna är inte till salu för några pengar i världen. De är helt fantastiska och även om de ibland blir liiite på tårna så levererar de och försöker hela tiden sitt absolut bästa. De har börjat landa i att ha varandra med men ändå kunna fokusera på sina uppgifter. Vi kan byta häst och förutsättningar utan att det stör dem alls och det är så otroligt värdefullt att bara veta att det funkar.

 

Olivia och jag gör bra insatser, även om det inte alltid räcker hela vägen fram så känns det som att varje start bygger framåt. Vi får till ännu en pusselbit och ännu en sak faller på plats. Fortfarande så provar vi oss fram, hur vårt koncept ska vara, vilka bitar vi vill fokusera på men den största gobiten i hela det här med hästarna är att helt plötsligt känns det som att vi är två. Två som vill utveckla och utvecklas inom detta, vart det leder?

Jag har ingen aning men det kommer bli ett spännande äventyr.

 

Nu laddar vi om för lite kosseträning och sen är det mer fokus på tävling… Ska erkänna att jag just nu överväger att strunta i alla stora kotävlingar för att fokusera på Olivias säsong… Dumt, ja, kanske, det ligger en del bakom med men det hör inte hit…

 

Så, ha en bra dag allihopa därute! Det har jag  

Tur det är måndag igen så man får lite sovmorgon...

Är man  hästmänniska så är det här med tidiga morgonar på helgerna inget ovanligt. Upp tidigt, till stallet fixa, lasta, köra, rida, pyssla... om man ska övernatta... upp tidigt, fixa, mocka, rida, lasta och köra hela sträckan hem igen.


Den här helgen har spenderats ett halvt dygn i bilen för några timmars ridning och lika många timmar till frysandes i ett kallt ridhus... Är det värt det? Varför utsätter man sig för detta?


Svaret blir: JA ABSOLUT!!! Anytime!!! För att detta inte är uppoffringar utan vi har ynnesten att få hålla på med det vi älskar mest... Hästar!


Vi var nämligen nere på SQHA:s ungdomssatsning och den här gången var ju lägret nästgårds ;) eller ja på Long Valley Ranch emellan Nykvarn och Mariefred. Nätta 6 timmar enkel resa och då det är bra väg typ hela tiden, bra bil och transport, samt en häst som står snällt och mest sover. Pease of cake ;) Japp, mina år i Sundsvall har definintivt ändrat mina referensramar på vad som är långt borta.


Detta är iallafall årets roligaste grej och bästa initiativet från SQHA, det enda som krävs är medlemskap sen får kidsen chans att rida för olika tränare och testa nya saker. Just den här helgen blev väl inte riktigt välplanerad då jag missat datumet. Därtill hade jag anmält mig att tävla en Lätt:A3 dressyr på Herr B. Efter lite knåpande insåg jag att det var en tidsomöjlig planering att tävla honom 11:47 sen att Olivia skulle rida för Anders Josefsson på Long Valley kl 17:00... Fick vrida runt lite till på tankarna men allt löste sig på ett bra sätt. Bästa Hilda fick förfrågan om hon ville tävla Bosse och Rubs fick åka med till Sörmland. Med facit i handen blev det bra då jag inte tror att Olivia hade fixat att ha Bosse som Showmanship häst... han har ju en tendens att ibland äta på folk ;)
Hilda och Bosse skötte sin uppgift med bravur och fick ihop 59,57% Väldigt bra då varken Hilda eller Bosse någonsin startat Lätt:A3 förut! De fick även kritiken att Herr B ibland blev något hög i formen!!! :) Jag säger bara: Well Done Hilda! Well Done! Inte lätt att forma om en Westernponny till Dressyrponny... Hon red ett pass för Marc på fredagen och då sa han: Jessica, it´time to quit the holiday on that pony... No more western Yihaa. He´s a great little dressage pony :) Hmmm... jag är inte helt säker på att jag helt håller med Master Marc om att sluta westerndelen, men visst visar han talang för dressyr!


Olivia red två pass för Anders Josefsson på lördagen, vi startade kl 04:00 från Alnö. Första passet red  hon 10:45 och här fokuserade de på att hitta känslan i samling, att hon får en långsam hand och börjar rida mer med ben och säte. Helt grymt vad mycket det gör att någon annan säger samma sak som jag. Hon lyssnar, tar till sig och vips trillar poletterna ner! Vilken skillnad! Från att vara lite blasséponny till att börja lyssna och samarbeta med Olivia. Rubs är ju väldigt känslig men hittar man känslan så är hon en riktigt kul häst som är 200% på hela tiden. Pass två var det mer gallopp och run downs med samling. Även här vill ju turboponnyn elda på men återigen fick Olivia till känslan. Visst det finns ju massor saker att jobba på men det är fantastiskt att se hur små detaljer kan göra sån skillnad. Skoj, skoj... och jag red med i varenda steg på läktaren... hehehehe...
För Rubs del var nog det bästa att det fanns lite gräs att äta :) Anläggningen var superfin och med en box på säkert 45- 30 kvm så bodde ponnyn som en prinsessa bör.


Vi beslöt oss för att bo hos mamma över natten och tack vara snälla vänner Christina och Annie som fodrade och kollade till Rubs på kvällen och tidig morgon fick vi lite kvalitetstid där med... eller ja, lite pizza, en dusch och sen somnade jag halv åtta. Men det var skönt då vi ju hade resan hem dagen efter.


Upp 06:30 på söndagen som bestod av helt nya områden för oss då det var Horsemanship och Showmanship som skulle tränas. Inser att vi verkligen INTE har lagt någon energi på dessa områden men även med en turboponny så löste Olivia och Rubs uppgifterna väldigt bra! Vi har massor av saker att kunna träna på hemma nu :) Efter Horsemanshipen var det dags för Showmanship... Igen... Här var vi ute på totalt okänd mark och den enda jämförelsen jag har är att visa halvblod eller visa hästen vid vetbesiktning på tävling.... Inte ens i samma universum :D Insåg ganska snabbt att Rubs inte alls var med på noterna och överhuvudtaget inte greppade konceptet att småspringa fint med huvudet vid Olivias knän... Hon sa: VARFÖR?? Så där som bara ett rött sto med lockig man kan... Sen sa hon: DUMT, man kan bli biten i nacken om man inte har koll... Nu med en och annan snark på det.
Moa ryckte in och efter lite förklaring och byte av utrustning, hade en lädertygel som vi la över nosen för att förstärka tryck=ner med huvudet så jädrans blev även detta bra. Ja, så bra det kan bli när man sysslat med det i 30 minuter. Hade någon sagt till mig att Olivia skulle springa Showmanship mönster med Rubs för tre veckor sen... Ja då hade jag skrattat :) Men det gjorde hon! Med bravur!

I bilen så hade hon många ideér om vad som behöver tränas på nu när vi är hemma igen. Hon tänker fortsätta satsa på Reining för det är skoj men som andra satsning var ju det här med Showmanship himla skoj! Sen fortsatte hon med att tala om för mig att hon behöver lära sig longera och tömköra! Och att hon kommer ha väldigt nytta av detta i sin ridning!!!

Sötnöt! Nu är det bara för mig att lära henne detta :) Fick även lova att vi ska köpa in lite koner så hon kan träna att rida mellan dem...

Så trots sin fina kossestamtavla kommer nu även Showmanship att läggas in i Rubs träningsplan... Det du Per ;) Nä, skämt åsido, alla galna upptåg som Olivia tar för sig med hästarna och får med sig dem är bra. Hon väger 32 kg och ju mer verktyg hon får att hantera dess 400-500 kg djur är kommunikation i sitt esse. Hon kan aldrig med sin lilla kropp och massa med styrka eller annat tvång få dem att göra de hon vill... I mina ögon är detta en otroligt bra sak... Hon lär sig från grunden att hitta sätt att samarbeta att få dessa underbara djur att vilja göra samma sak som hon vill.

Många gånger har jag funderat på varför jag inte ville att hon skulle ha ponny. Det har egentligen bara varit en magkänsla som jag gått efter. Men den senaste tiden har jag reflekterat över valet.

En sak är att det rent egoistiskt känts onödigt att ha en ponny som jag inte har någon nytta av, en annan ganska stor sak är att jag ser så många ponnys där varje ridtur är en kamp ryttare/ponny emellan...

Visst lär man sig att kämpa, att inte ge upp, att åka i backen, sopa av sig och sitta upp igen...

Men sanningen att säga: Det har Olivia med lärt sig, fast på ett annat sätt.

Hur kommer man upp på en 150 cm häst när man själv är 110 cm? Hur ber man den gå framåt när man inte når nedanför sadeln? Hur får man ens på sadeln? Hur når man upp och borsta och hur sjutton gör man för att tränsa en häst som inte vill?

Samma utmaningar fast andra namn. Vissa saker klarar hon inte än! Ex att slänga upp en 20kg sadel... Jag förstår det och där får jag hjälpa henne, men det är inte långt kvar en 10-15 cm till och hon klarar det själv. Att tränsa själv fick vi jobba på, vi fick helt enkelt lära hästarna att ta ner huvudet... Bra eller dåligt? Återigen, alla verktyg som förenklar samarbete är bra tycker jag.

Att kunna parkera hästen för att kravla upp, jättefördel tycker jag! Idag kan hon oftast klänga sig upp :) Kanske inte det mest ergonomiska för hästarna men de lär sig onekligen att hålla emot. Dessutom är det inte ofta och kommer bara vara såhär under en kort tid tills hon växt och hittat tekniken.

Men den största behållningen just nu med det som är planerat är att hon är van att rida stor häst! Om hon ska låna häst på något läger så är hon van. Hon vet hur de är och hur de rör sig. Jag vet när en del barn suttit upp på våra som är vana vid ponnys så tycker de att det är otäckt långt ner och att de rör sig stort. Och så är det ju :)

Men som sagt... Tur det är måndag och arbetsvecka så man får lite sovmorgon :D

Ha det bra därute!!1 Det har jag!

Äntligen med transport igen...

I torsdags var det levernas på den :) Fin fin, påskpresent tycker jag...
Min nya fina Böckmann!!! Fick ju lite hastigt och lustigt sålt mitt "gamla" släp för några veckor sen. Har tänkt ett tag att sälja men inte haft så bråttom, behövde ju mer lastvikt när det ska åka två ponnysar i det. Men det var rätt att inte stressa, till sist så blev det en bra affär både för mig och köpare, jag har ju pedantskött det. Sen var det bara lyxproblemet att bestämma vad som skulle inhandlas.
Att det skulle bli ett Böckman var självskrivet, har varit grym

t nöjd med min Duo Esprit, den har legat bra efter bilen, otroligt rymlig och ljus och hästarna har alltid bara knatat rakt in och stått snällt i den.

Men valet stod mellan en likadan eller snäppa upp ett steg och satsa på en Duo Westernvagn. Böckman har nämligen specialanpassat en riktigt prisvärd vagn med en integrerad sadelkammare där två westernsadlar får plats... Ska erkänna att jag inte än har lastat i två sadlar men är helt övertygad om att det inte är något problem. Så som ni förstår blev det ju westernvagnen, jag blev mycket positivt överraskad av många smådetaljer som känns kvalité, mer rejäl än jag trott och gedigen byggd. Snygga detaljer och smarta lösningar på bl a bommarnas fästen. Ska jag envisas med att hitta något negativt så förstår jag inte konceptet med gjutna krubbor i taket på sadelkammaren... Helt onödiga och stjäl lite plats inne i kammaren med... men det är väl det enda :)

  

Jag var lite orolig att sadelkammaren skulle stjäla för mycket utrymme inne i hästarnas del men det är bättre utrymme än jag trodde, känns som att denna transport är lite bredare och lite högre än den förra. Den stjäl en del utrymme men jag har ändå alltid ett hösegel där så det är marginellt med vad man kan stuva in för grejjor där ändå. Det som annars har stått på golvet framför hästarna får ju plats inne i sadelkammaren nu, ryktväska, vattenhink och annat smått och gott. Dessutom utan att bli nerskräpat av hö.

Har man krånliga hästar som inte står still kanske den här varianten inte är att föredra då den vänstra sidan har sadelkammaren framför bommen och en kreativ häst förmodligen kommer hitta på sätt att sparka på väggen, men om man har snälla hästar som står still känns det inte som ett problem.


Jag är grymt nöjd med köpet och ponnysarna kommer åka 1:a klassigt. Den var oxå riktigt snygg i antracit svart och svart tak... trodde taket skulle vara grått men, men... tror inte den blir mycket varmare än om taket varit grått. Det är ju lätt att få bra ventilation med rullgardinen i bak... som jag för övrigt verkligen föredrar framför lucka :)


Hade tur med leveranstiden då den var bara 4 veckor så nu är vi rustade för säsong 2016 :)


Ha en underbar dag därute! Det har jag, äntligen har snön börjat smälta och man kan ana vår i luften!!!

Hon har gått dyngbra...

Helt klart sköna sista ord när man avslutat en två och en halv dags kosseclinic.


Ny tränare den här gången, Styrbjörn Persson, har sett honom ute på tävlingar men inte haft egentligen någon som helst kontakt med honom innan.
I vårt lilla gäng som håller på med kor här uppe så har några länge tränat för honom samt haft hästar i träning där, därav föll det sig naturligt för dem att ta upp honom på clinic.


Jag åkte med Rubs och av massor olika anledningar fick även Bosse hänga på, med Hilda som ryttare. Det var btw en väldigt lyckad kombination och leendet på Hilda efter varje ridpass var omöjligt att inte smittas av :)
Hildas ponny Kakan är för tillfället lite småofräsch och istället för att riskera något så sa jag att hon gärna fick låna Bosse, med allt vad det innebär ;) Hon är otroligt duktig på att rida och har en härlig hästfeeling. Så förra helgen var hon och red honom för första gången, även då gick det hur bra som helst och jag är helt övertygad om att Bosse fått ännu en ny vän i livet. I onsdags, eller om det var torsdags så kom hon på att hon ju hade en tid för Mäster Marc, det är svårt att bli av med tider sådär i sista sekund så igen sa jag, ta Bosse.
Jag fick leka hästägare och placera mig på läktaren. Så jäkla skoj att få se honom ridas av någon som verkligen kan rida. Inget illa om Olivia, hon rider honom superbra men Hilda får igenom honom på ett helt annat sätt. Även Marc var lyrisk och ett tag trodde jag nästan att han skulle sälja Bosse till Hilda... hehehehe...


Efter denna uppladdning fortsatte vi till Nordvik, tack snälla Linn för lån av transport! Min hade tyvär inte hunnit komma än. Väl frame satt vi upp för en snabb humörscheck och en sväng i ridhuset så Bosse skulle hinna känna in sig.
Hästarna stallades in i sina fina uteboxar och fick pyjamas på sig. Det är en fantastisk annläggning och all Cred till Wille som fixat fin uppstallning där hästarna står på tjock halm och har det got :)


Vi började med teorikväll där vi gick igenom judgecard från NCHA och vilka penalties som finns, därefter tittade vi på sju olika ekipage, DVD, och skulle så bedöma dem. Är nöjd med mig själv då jag lyckades pricka in de flesta.


Lördagen satte igång kl 07:45, vi byggde en fålla och sen var det full fart, vi red en och en, först en stund på marken med Stybbe och sen jobbade vi kor.
Det är alltid knepigt att rida för en ny person och det tar en stund innan man kommunicerar på samma sätt. Hur som efter lite trevande så plockar jag med mig min egen position i spinnen. Har säkert hört detta 100 gånger innan, men den här gången så sjönk det in i hjärnan. Jag älskar när små pusselbitar faller på plats och man känner resultatet direkt.

In på kossan och Ruby gjorde sitt jobb väl. Mycket väl :) Vi fick ömsom ris ömsom ros men det som var verkligen bra är att Stybbe är otroligt petig och nogrann med positionen... Jag erkänner lätt att jag inte funderat så mycket på det då Ruby är snabb och smidig som en katt. Men det är klart att jag måste skärpa till mig och vara mer noggran. En annan sak som jag gillade var hans inställning om att vi skulle vara sjyssta mot våra hästar, vara mjuka i handen, inte hålla på att ratta runt och vara försiktiga med våra skänklar.  Alltid viktigt att tänka på men oooooh så lätt det händer när det går fort och man blir lite het i skallen ;)

Han poängerade flera gånger att han brinner för just cuttingen och vill hjälpa andra att lyckas. Det markets, Stybbe är engagerad och vill verkligen att det ska bli så bra som möjligt för alla och envar som var med oavsett vilken nivå man är på. Skoj!

Pass två på lördagen var en resa för framförallt Hilda och Bosse då de fick en pigg kalv och helt plötsligt fick Hilda känna på hur det är att sitta på en häst  som jobbar kor. Kan säga att det är tur att hon har öron annars hade leendet kluvit hennes ansikte på mitten. Ruby jobbade på riktigt bra igen och jag insåg att hon inte gått på kor sen i somras på Hjo-ko. Det var inget jag kände av utan hon var samlad, taggad och jäkligt häftig som vanligt!!!

Vi åt middag på kvällen men trött var vi, Hilda, jag och Pekka satt en stund och småpratade innan vi alla dök i sang typ kl 11.... Inga sena partynätter här eller... Det som är så roligt på dessa helger är just den här enorma hästbubblan man är i och alla tankar snurrar runt hästar och åter hästar!

Man hinner älta och tänka och reflektera och försöka lägga till eller dra ifrån till det man redan har.

Sändagen började med ett enskilt pass för var och en och den här gången jobbade vi med lite nya tankar i huvudet, att låta Ruby ta ansvaret och att jag inte lägger mig i... Nä... har aldrig hört det förut. Att det ska vara så svårt. Fick iallafall till mina ben bättre och inbillar mig att jag störde henne mindre.

 

Efter lunch ställde vi upp för cutting, heardwork och jag jobbade bade som turnback och herdholder, det är kul att få träna dessa positioner med då vi behöver hjälpa varandra ute på tävlingarna. Skönt att veta lite hur de andra är och vilka positioner var och en trivs med. Själv tycker jag för tillfället bäst om att vara turnback. Passar Rubs bra då hon slappnar av, men vi kan lika gärna vara herdholders så det var bra att jobba båda positionerna och veta att det funkar. Jag hade bra hjälp själv av Björn och Wille som herdholders och Erika och Hilda som turnbacks. Fick till en hel del riktigt bra deepcuts och att skära ut djuren bra. Till och med så  Stybbe gav mig checkmark + eller till och med + på någon av gångerna. Ruby är för jäkla cool och bra inne i hjorden, vågar gå på djuren utan att bli het, Inga tendenser till att bitas utan trycker bara iväg dem med bogen... Har jag sagt att jag älskar denna häst.

När allt var klart så fick vi sista omdömet, den där lilla fuxen har gått dygnbra i helgen :) Hehehehe... Känns bra även om det var en ny formulering på betyg.


Det var ett nöjt gäng som rullade hem till Alnön igår. I dag får de vila och imorgon kanske bara skrittas lite så musklerna får återhämta sig :)


Ha en bra dag därute det har jag... och på onsdag är det som julafton för mig :)

Hästen en spegelbild av din själ...

Många kloka personer har inställningen av att ens häst ger en spegelbild av ens egen själ...
Jag håller helt med! Detta ger intressantafrågeställningar, hur  lång tid tar det innan det sker, jag menar, när man köper/får en ny häst i ens liv, hur lång tid tar det för häst/människa att synka såväl att detta stämmer? 1 månad, 6 månader, 1år?
Hur mycket av hästens bagage spelar in?


Om jag tar Ruby som exempel så kändes det som att det tog ungefär 6 månader innan vi synkade, på henne så märktes det genom att jag kunde gå och hämta henne i hagen... hehehehe... ja, hon är ganska reserverad och än idag går det inte att hur som helst hämta henne, det gäller att vara i rätt mode ;)
Men efter det första halvåret så kände jag ändå väldig skillnad i attityd och förtroende. Jag vet att jag verkligen med henne fått jobba för detta och att jag många gånger fått omvärdera hur jag gör saker. Men det är det jag älskar hos henne, hennes stora integritet, hennes stora mod och hennes helhjärtade engagemang i allt.
Hon är en genomsnäll, intelligent och ganska fyrkantig häst, hon gissar många gånger vad som ska hända, de gånger vi missförstått varandra tar hon det ganska hårt att bli orättvist tillrättavisad för att jag gjort fel. Då är det jag som får bevisa att hon kan lita på mig igen, ett bra exempel är de gånger jag och hon missförstått varandra inne på hoppbanan och hon stannat... då blir hon ganska upprörd och vill helst inte gå därifrån för så var det ju inte meningen att det skulle bli och så vill hon inte avsluta det. Många gånger läser hon mina tankar och gör saker som jag inte ens visste att jag tänkt. Det är en nästan överanalytisk häst där det känns att hon bearbetar mycket emellan ridningen och träningen.
Samtidigt ger hon alltid allt! Slutar aldrig kämpa och i varje steg hon tar så gör hon det med 110% hjärta och tillit. För mig har hon alltid varit väldigt tydlig att läsa och de signaler hon ger mig och nu efter 5 1/2 år tillsammans så läser vi nog varandra lite för bra ibland...


De som känner mig väl ser nog att detta skulle vara en analys av mig själv och om hon speglar mig så då är jag jäkligt nöjd :) Eller ja, det känns som att hon speglar de positiva delarna av mig i sådanafall.
Mycket är nog just för att hon har så stor integritet... Det går alltså inte att gå ut och hämta henne i hagen om jag är sur eller grinig... då kommer hon INTE. Bra eller dåligt? Jag tycker det är bra då jag måste släppa dålig energi, befinna mig i nuet och plocka fram de bra sidorna hos mig. Kanske är det även därför det alltid känns som högsta vinsten att vara med henne då, just för att negativa energier inte accepteras eller tolereras av henne och då blir ju på bra humör :)


Det är den här bilden jag har av mina tidigare hästar med. Fernandos tog ca ett halvår innan vi hittade varandra på riktigt, Demolero tog det nästan 2 månader innan han ens öppnade upp sig men det tog ändå totalt ca ett halvår innan jag kände en riktig koppling till honom. Båda dessa hästar har haft tidigare goda hem och trygga tillvaron, de litade helt på människor.


Diva och Gemma var det skillnad med då jag fött upp dem... Där blev ju kopplingen vid födslen och det är helt magiskt.


Nu till Herr B... Det är han som är mitt livs stora utmaning :) Hästmässigt sett och tills dags datum...


När jag hade honom förra gången så var det både lättare och svårare... Jag tycker att just kopplingen och att han fann trygghet hos mig gick fortare, samtidigt så hade jag mindre koll på allt och han fick mer ta hand om mig. Jag tror även att vi båda visste att det var begränsat med tid så därför lärde vi känna varandra snabbare.
Den här gången så är det väldigt annorlunda. Han har dubbelt så många år med sig i bagaget och även om jag vet att han verkligen litar på mig från dag ett så är vägen väldigt krokig med vad jag tycker mycket gammal skit som kommer fram i olika former.


Jag tror inte han hade så glatt gått in i transporten den där morgonen om han inte hade velat följa med. Detta är oxå en väldigt intelligent häst...


Ibland känns det som han speglar alla mina dåliga sidor, min ibland korta stubin att bara explodera. Min griniga sida att bara fräsa och tro det värsta om människor... Min retstickesida att bara jäklas så mycket jag kan med någon som stör mig. Min divasida att jag vill ha röda mattan utrullad och bara bli uppassad på inte alls behöva bry mig ett skit om andra :)


Kanske är det så att det blir en jing och en jang häst... Men det vill jag inte... och helt ärligt så tror jag inte det heller.
Just nu känns det som att jag är hans terapeut, hans kanal för att få ur sig all skit, all frustration och alla dåliga minnen. Vissa dagar går bättre och vissa dagar är skit.
Det är verkligen en resa... Det senaste han börjat med nu är att ligga i hårdträning för audition till Spanska Ridskolan tror jag... hehehehe, ja, jag känner att jag måste se allt detta ur ett humoristiskt perspektiv för att inte ge upp. Det är även bra och gratis kiropraktig att rida honom i dessa rörelser då caprioller effektivt knäcker ryggraden både här och där...
Jag känner oxå att just nu har han väldig separationsångest, även detta en helt ny sak i mina ögon och detta resulterar i explotionerna med bockningar...
Detta har jag inte innan sett tendenser till.


Ibland ser jag den häst som jag tror och kämpar för att få fram. En lugn, tillfreds häst som tar det med ro, är ganska nöjd med att ridas och få vara med, inte känner hot i hanteringen och känner sig trygg i att ha sin kompis både inom och utom synhåll.
Många gånger nu så är han inte aggressiv när man ska sadla och många gånger kan man hindra att han går in i det genom att prata med honom eller bara klia honom litegrann. Ibland är han dock människoätande och både sparkas och bits...


Så jag undrar hur länge det kommer dröja innan de goda sidorna får övertaget över de gamla erfarenheterna...
Kanske är det så att jag ser många trista spegelbilder i honom? Från många personer... Ja, troligtvis...

Detta gör ännu en gång att jag är så otroligt glad att Fia beslutade att han skulle få komma till mig. Inte så mycket för att jag tror att jag är den enda som kan ta hand om honom på rätt sätt, eller jo, det ligger nog en hel del i det :)

När jag lämnade tillbaka honom till Fia så var jag helt övertygad om att det inte var sista gången jag och Bosse skulle tampas ihop men hade ingen aning om när, hur eller varför.

Men att det är meningen att han ska bo hos mig, ja det är jag helt övertygad om och att det är han som valt det med.

Han är verkligen en erfarenhet som ligger på toppen av det svåraste jag tagit på mig, samtidigt vet jag att den erfarenheten vill jag inte vara utan. Det kommer ta längre tid än jag kanske först trodde, eller så när man väl accepterar läget så kanske det lossnar mer. Det har tagit tills nu iallafall för mig att förstå att jag är hans kanal. Låter kanske konstigt men så känns det i hela hjärtat och själen... Jag kommer få ta mycket skit men tror ändå det är värt det i sista änden...

Han känns som att han är på debreafing... att han nu är så medveten om sig själv och sina demoner att han ibland bara total kraschar. Men ibland så släpper han sin guard och låter mig se ända in i själen... Där finns det ett ljus och ett hopp... Många demoner med men att han vågar blotta dem känns som ett stort steg. Ibland bara hör jag hur han skriker på hjälp att hantera sig själv... Jag ska erkänna att jag ett tag har varit less och tidvis ganska uppgiven, skulle vilja påstå att jag blev mer påverkad av hans dåliga minnen än han blev av det positiva jag vill överföra. Det var Marc som fick mig ur den bubblan, hans kloka ord om att acceptera hästen som den är och inte lägga energi på det negativa. Då insåg jag helt plötsligt att det är precis så det är och just nu är status på honom som det är.  

Förmänskligar jag honom? Förmodligen men det är det ända sättet jag kan förklara hur det känns och hur jag upplever vår resa.
Detta just för att han, enligt mig, inte speglar min själ... Eller ja, inte då de bitar jag önskar att han ska spegla...

Detta inlägg är mycket mer för min egen skull då jag om en tid vill ha dokumentation över situationen som den är idag.

Ha en bra dag därute det ska jag för solen skiner och det är söndag!!!

Jag förstår inte...

När man surfar runt bland hästsidor kan man ju hitta allt möjligt... och omöjligt med.
Idag hittade jag en sån sak och det bubblade upp för många skruvade tankar för att inte dela med mig :)

Alltså... Det är så skönt att veta att med dagens hästmarknad där det ibland kan vara svårt att sälja fina hästar så finns det alltid någon som verkligen satsar på seriös avel...

Funderar på att maila och erbjuda Bosse. Ovanlig färg, bra stam, fina meriter och bara liite kastrerad.
Han beteer ju sig hingstigt ibland och språng är gratis om hon lyckas få stoet dräktigt?
För Herr B´s skull så får han ju ha lite skoj och marknaden räddas från ytterligare en... mittstoharenfinstjärnmenharaldrigpresteratnågot häst som inte får ens chans till en sjysst framtid.
Visst det kan ju bli som en trisslott, plötsligt bara händer det... två dåliga genpoler ger en stjärna men seriöst...

Ja, ja... sista idioten är inte född ;)

Men som sagt... Herr B hälsar att han är... Up for some fun ;)

Dressyrträning med herr B... och tankar om att fokusera på rätt saker...

Vi red ett pass för Marc i helgen. Det var som vanligt väldigt givande och jag fick i läxa att sluta fippla med högerhanden, styra för vänster sida, slappna av i knäna och sitta djupt i sadeln... Bara :)

Skämt åsido, det var ett pass där vi jobbade på samling, både i trav och galopp. Vi fick beröm för att herr B är betydligt starkare och sätter under sig mer nu. Ja, jag har jobbat hårt på detta i vinter men det är givetvis skönt att höra att slitet man gör, ger resultat. Det är läckert när man känner att hästen växer under sig och att motståndet minskar. Visst är det en bit kvar och man blir lätt hemmablind.. Jag är och petar med vänster sporre och fipplar med höger hand... typ hela tiden.

En sak som jag alltid får med mig från Marcs pass är mentala bitar, han är otroligt klok och har en filosofi att det ska vara enkelt, att man får leva med det man får och göra det bästa av det.
Jag ser mig själv som positiv och optimist men ändå så märkte jag att jag gjort en vurpa ett tag.
Vi pratade lite om Herr B och hans jagärenköttätandedrake fasoner och det var några saker som Marc sa som satte sig i huvudet på mig.
Bosse började nämligen direkt att spänna sig och skrika efter Rubs när han kom in i ridhuset, med erfarenhet av de sista två gångerna vi varit iväg visste jag att om jag inte gör något kommer det bli skolor från den högre Akademiska ridkonsten. Sagt och gjort det var bara att trycka på honom och se till att han inte fick chansen att explodera... Efter 10 minuter känns det som om hans överskottsenergi har dämpats till ok nivå. Om det är rätt taktik? Jag vet faktiskt inte, jag vet bara att vid de andra tillfällena när jag försökt lugna istället för att rida framåt så har det blivit omvänt resultat och han har flugit i luften. Tyvärr bryr han sig inte om det finns andra människor eller hästar runt utan det sprätter ben åt alla håll och kanter. Jag känner mig inte rädd på något sätt men tycker det är onödigt att hamna i denna konfliktsituation... Sen tänker jag att ju fler gånger han "får" bete sig på det här viset ju mer "lär" han sig att det är ok. Målet är ju att Olivia ska kunna rida och tävla honom...
Men det var just det här som Marc var inne på... Han konstaterade lite lätt att ja, det är en häst med mycket personlighet. Sen ställde han frågan, är det en häst som är lämplig för barn? Och, är det hanterbart om man vet vad han gör och när? Och sista frågan är hans talang mer värd än besväret.

Jag har funderat en del på detta, har egentligen funderat redan innan men Marc har en förmåga att ställa de där lite jobbiga frågorna så att man behöver svara ja eller nej och sen ta ett beslut. Efter man tagit beslutet är det dags att sluta älta och gå vidare i livet :)

Det jag har kommit fram till:
Bosse är ingen elak häst, han är bara som han är.
Bosse är ingen lätt häst, han har en massa skit som måste hanteras dagligen. Det är inte vem som helst som kan eller ska hantera honom och han kan vara farlig med fel hantering. Detta är fakta, inget ursäktande eller förklarande, inga värderingar heller i det.

foto: Katarina Wassbrink

Jag vet hur jag på ett så säkert sätt som möjligt kan undvika fara i hanteringen av honom. Faktum är att då man alltid får se honom som en ev "olycka" hanterar man honom alltid lite säkrare och noggrannare än en "snäll" häst. Å andra sidan kan man tänka hingst och sen är det som att hantera vilken annan häst som helst, lätt som en plätt :)
I ridningen, det går snabbt att känna vilket humör han är på och om det är säkert för ex Olivia att rida eller inte.

Hur som, det är en riktigt fin häst och jag är otroligt glad över att fått förmånen att förvalta honom igen... Det är ingen idé att fokusera på det som inte är bra utan göra det bästa av det som är bra!
Ganska coolt att han nu 14 år gammal fortfarande har så jäkla mycket krut i sig att det ibland väller över... hehehehe... och det känns när jag kanaliserar energin rätt... då jädrans händer det saker :)

Jag är så tacksam för att ha dessa personer i mitt liv, de som vågar säga vad de tycker utan att lägga in värderingar utan just bara hur de ser på saken. Det är respekt!!! och det får mig ofta att tänka till och se saken ur ett annat perspektiv :)
Jag själv säger ofta vad jag tycker om saker och ting men det rör mig faktiskt inte ett dugg om någon väljer att göra saker på motsatt sätt än hur jag väljer att göra.
Jag vet om att jag är ganska hård i min bedömning av vad jag tycker men likväl kan jag erkänna att jag har fel.

Hmmm, nu börjar det låta som om jag försöker be om ursäkt för mig själv... hehehe... Nope, inte en chans! Jag fortsätter att köra efter eget huvud och göra saker på mitt sätt. Det jag ville ha fram är hur mycket jag uppskattar att få höra sanningen från folk... även om den ibland gör ont och sårar. I min värld så vet jag iallafall vart vi står och då finns det bara möjligheter att utvecklas framåt.

Nope, slut på svamlandet, dags att stoppa in skjortan, greppa tyglarna och rida som en DIIIIVA :)

Ha en underbar dag därute!!! Det har jag!

Som att säga adjö till en gammal vän...

Hahahaha! Tänk att det faktiskt kan kännas så för ett dött ting men jag erkänner att det gör det.

Jag sålde min kära, fina, underbara transport igår. Har varit så  otroligt nöjd med den sen jag köpte den för 5 år sen. Den har snällt legat bra efter bilen, hästarna har trivts fint i den och den har aldrig krånglat. Den har kuskat runt i halva Sverige, chappen, SM, hjo-ko, clinics, höga kusten, flyttat till Norrland, hämtat Bosse och massor med andra härliga minnen.
När jag köpte den var det med avsikt att inte sälja den, hade heller ingen plan på två hästar eller att flytta upp "norr om polcirkeln" ;) Hade då oxå bara b-körkort... det är märkligt hur många gånger jag tänkt ta det där BE men det har aldrig blivit av. Nåja för två somrar sen tog jag mig i kragen och fixade utökat B. Tack till Linn som var startern och motivatorn i detta. Då tänkte jag att jag lite lätt och smidigt skulle omregistrera min fina Böckmann för att få bättre lastvikt... Här började problemen.
Hade jag bott kvar i söder hade saken varit biff tack vare bra service via företaget jag köpte den av Trailerkompaniet i Skaune, men att köra ner den 120 mil... typ och hem igen var liiite för mycket besvär. Problemet var, att den kom direkt från Tyskland och registrerades in i Sverige som 1350kg, det som då passade till bilen. Hade jag registrerat in den för 1950kg (Släpet är godkänt för 2000kg) och därefter typat ner den hade jag kunnat "växla" mellan de vikterna. Men det hade jag ju inte, så för att ändra vikt på den krävdes en ombyggnad, detta tillsammans med nya papper, nya delar och en omregistrering blev ganska kostsamt... Learning by doing...

Kontentan av det jag lärt mig är: regga alltid in för full last och sen typa ner :)
Jag kan säga att jag skött den väl... En kollega påstår att man skulle kunna sätta sig på golvet och äta mat därifrån... hmmm inte långt ifrån iallafall. Den luktar inte ens häst efter fem års användning. Jag lärde mig dock en annan sak som jag kommer hålla hårt på... Det där med att "låna" ut sin transport... NOPE! Visst det finns en handfull som har det privilegiet (ni vet vilka ni är) men jag har blivit bränd ett antal gånger med... Inte kul när saker är trasiga eller fattas när den kommer tillbaka. Dessutom så blir totalvikten så hög den här gången att man måste ha utökat-B eller BE för att ens få koppla den efter bilen... Gör ingenting ;)

Nåja, nu är den iallafall såld och jag tror nog nästa lilla ponny som ska resa i den kommer vara lika nöjd som mina.
Att välja just Böckmann var en bättre deal än jag först förstod, de är så otroligt prisvärda, välbyggda,  ligger fantastiskt bra efter bilen, hästarna åker rymligt och alla de som jag kört har mer eller mindre sprungit på. Sen är andrahandsvärdet riktigt bra. Skulle jag köpa samma typ av släp men välja liknande märken i kvailté så ligger de minst på dubbla prislappen. Behöver jag säga att ponnysarna kommer åka Böckmann igen inom en förhoppningsvis snar framtid?
Beställningen är gjord och om allt går som det ska, vilket det borde, kommer vår nya, fina, härliga och lättkörda vän hem till oss om några veckor...
Men vad det blev, ja det får ni se då :)

Ha en underbar dag därute!!! Det har jag!

Mycket Bosse och lite till...

Scrollade snabbt ner och inser att det varit väldigt mycket Bosse ett tag ;) Detta beror inte på att jag föredrar honom framför Rubs eller tvärtom utan mer den häst jag rider för tillfället... Han har ju varit riktigt jäkla elak ett tag och Olivia har helt enkelt varit för rädd för att rida honom, så då har hon fått köra Ferrarrin och jag har diskuterat med AD/HD Tourettes ponnyn... Jo, hade man kunnat ställa diagnoser på hästar tror jag att han haft båda dessa, på riktigt. Sen tror jag att han varit otroligt missförstådd när han får sina utbrott och detta i sin tur lett till obefogad aggresivitet och attacker.
Jag har funderat så otroligt mycket på  varför han gör saker och när, hur dessa beteende och problem uppstår.
Det finns inga belägg alls för att hästar kan ha dessa bokstavskombinationer men efter ett antal år i skola med just sådana här barn kan jag hitta likheter och faktorer som utlöser reaktionerna. I mina ögon är det en fördel att tänka att han har dessa "diagnoser" för då kan man tänka på ett annat sätt och ha en annan utgångsplan... Jag är långt ifrån klar med tankar och ideér men det har börjat skvalpa runt något där i huvudet och rätt vad det är kommer det nog fram i ett blogginlägg :)

Hur som... Sista tiden har vi fått bukt med humörssvängningarna hos Herr B och Olivia har vågat rida honom. Han har då fortsatt sköta sig och igen visat vilken fantastisk läromästare han kan vara :) Det är ju bara perioderna emellan i hans dåligtmående som är lite besvärliga...

I helgen var det clinic för Håkan Forsström i Kramfors och planen var att båda ponnysarna skulle med så vi fick rida båda två på båda hästarna... Dock fick ju Ferrarin en repa i lacken förra helgen... tror hon bränt av någon stopp, eller vänt satan i hagen... Hon är liiite  halt i trav på böjs spår på vänster bak... tror jag. Hur som hon fick stanna hemma och det blev bara den vita som lastades sen tog vi oss (nästan inte alls) till Kramfors... en av de läskigaste resor jag gjort det var såphalt på vägarna och lastbilar satt fast förutom de som låg i diket... en resa som tar ca 50 minuter i bra väglag tog 2 timmar och 20 minuter... Tack till snälla Håkan och Jenny och alla andra som red på clinicen för att ni stuvade om i tiderna så Olivia fick chansen att rida. Det var inte bara en gång jag tänkte att nu vänder jag, men rädslan att köra av motorvägen och inte kunna följa avfarten var större än att fortsätta köra rakt fram.

När vi kom fram så satt jag snabbt upp för att kolla status på Bosse, men han var på rätt humör så ett snabbt byte av utrustning och ryttare så fick Olivia sitt första riktiga träningspass :)
Och shiiit... De var så grymt duktiga!
Olivia lyssnade verkligen på Håkans tips och instruktioner, Bosse, ja han kan ju allt om man bara trycker på rätt knappar och vet berättar vad man vill göra... Ingenting kommer gratis men när man väl vet vad man vill och kan koden... Då funkar det.

Jag är ju ingen bra läktarmamma... La mig i liiite för mycket men kommer nog lära mig med tiden. Det är ju detta Olivia behöver någon annan som instruerar sen mellan det kan jag hjälpa henne, ibland, utan att skälla...
Det gäller att hitta rätt tränare och att träna barn är inte det lättaste, att balansera krav med beröm, att förklara så de förstår och ha tålamod för att hitta knapparna och det har verkligen Håkan. Han frågade vad hon ville göra med sin ridning och hon svarade: Jag vill bli BRA på Reining... hahahaha... underbara unge.
Nåväl, de började med fokus på volter och att hela tiden passera mitten... I början var det lite si och så med nogrannheten men efter förklaringar om varför det är viktigt om man nu vill bli BRA på Reining så såg hon till att passeringarna blev klockrena... Det är hon som sätter nivån och hon kan bara hon vill :) 
De fortsatte med spin... här visade han verkligen att inget kommer gratis... efter en del krångel och lite hjälp från mig på ryggen så började Olivia förstå vilka knappar hon skulle trycka på och från en seg korvig rantarunt i ring istället för spin... spin så blev det riktigt bra tycker jag. Fast jag är ju lite partisk kanske...


Nästa pass var det först fokus på nogrannhet, fattningar i galopp och sen byten. När det gäller byten så sa min dressyrtränare Marc ett tag sen: I don´t understan why Swedish riders have so much issues about flying changes? They seems to think they´re hard to make... When I was a kid I just played with them, just like kids are skipping around when they are playing.
Typ så iallafall... denna tanke har satt sig och jag har hela tiden sagt att det är bara byta, det är buslätt... jag tror det funkar, även om bytena inte alltid blir rena eller exakt på rätt plats så är dessa inget konstigt för Olivia hon bara gör. Så jäkla häftigt! Håkan tyckte nog det var lite skoj att träna flygande byten med en liten 11-årig ponnyräka med ;)
Men även här så fick hon med sig riktigt bra tips och förklaringar, de jobbade en hel del med förvänd galopp och det är inte helt lätt att rida ihop en ganska bastant quarter när man väger 40 kg och är 1.40 lång. Men att hon är liten vet hon inte om, i hennes skalle ska det bara funka så då gör det det.

Jag inser att om vi startar i samma klasser på tävlingarna i år så kommer jag åka på en hel del stryk... Tur det finns youthklasser så jag "slipper" ha henne mot mig ;) Nä, jag skojar bara, jag får gärna stryk av henne, det vore en ära... Men jag kan lova att jag inte tänker ge bort någon ritt gratis.

Olivia sken som en sol och var supernöjd efter dagens pass, fast hon somnade efter tio minuter i bilen hem.

Det var en väldigt bra dag och återigen så blir jag glad över att ha förmånen att få hålla på med mitt största intresse och motvilligt erkänner jag att det är otroligt roligt att få dela detta med Olivia.
Jag är stundtals en hemsk ponnymamma... men jag lär mig och mest av allt är jag otroligt stolt över Olivia vad hon än väljer att göra :) Hon kommer inte någonsin behöva uppfylla mina drömmar utan tvärtom jag ser henne som en riktigt bra motivatinsfaktor att faktiskt se hur långt jag själv kan nå.

Ha en underbar dag därute! Det har jag