Mycket Bosse och lite till...

Scrollade snabbt ner och inser att det varit väldigt mycket Bosse ett tag ;) Detta beror inte på att jag föredrar honom framför Rubs eller tvärtom utan mer den häst jag rider för tillfället... Han har ju varit riktigt jäkla elak ett tag och Olivia har helt enkelt varit för rädd för att rida honom, så då har hon fått köra Ferrarrin och jag har diskuterat med AD/HD Tourettes ponnyn... Jo, hade man kunnat ställa diagnoser på hästar tror jag att han haft båda dessa, på riktigt. Sen tror jag att han varit otroligt missförstådd när han får sina utbrott och detta i sin tur lett till obefogad aggresivitet och attacker.
Jag har funderat så otroligt mycket på  varför han gör saker och när, hur dessa beteende och problem uppstår.
Det finns inga belägg alls för att hästar kan ha dessa bokstavskombinationer men efter ett antal år i skola med just sådana här barn kan jag hitta likheter och faktorer som utlöser reaktionerna. I mina ögon är det en fördel att tänka att han har dessa "diagnoser" för då kan man tänka på ett annat sätt och ha en annan utgångsplan... Jag är långt ifrån klar med tankar och ideér men det har börjat skvalpa runt något där i huvudet och rätt vad det är kommer det nog fram i ett blogginlägg :)

Hur som... Sista tiden har vi fått bukt med humörssvängningarna hos Herr B och Olivia har vågat rida honom. Han har då fortsatt sköta sig och igen visat vilken fantastisk läromästare han kan vara :) Det är ju bara perioderna emellan i hans dåligtmående som är lite besvärliga...

I helgen var det clinic för Håkan Forsström i Kramfors och planen var att båda ponnysarna skulle med så vi fick rida båda två på båda hästarna... Dock fick ju Ferrarin en repa i lacken förra helgen... tror hon bränt av någon stopp, eller vänt satan i hagen... Hon är liiite  halt i trav på böjs spår på vänster bak... tror jag. Hur som hon fick stanna hemma och det blev bara den vita som lastades sen tog vi oss (nästan inte alls) till Kramfors... en av de läskigaste resor jag gjort det var såphalt på vägarna och lastbilar satt fast förutom de som låg i diket... en resa som tar ca 50 minuter i bra väglag tog 2 timmar och 20 minuter... Tack till snälla Håkan och Jenny och alla andra som red på clinicen för att ni stuvade om i tiderna så Olivia fick chansen att rida. Det var inte bara en gång jag tänkte att nu vänder jag, men rädslan att köra av motorvägen och inte kunna följa avfarten var större än att fortsätta köra rakt fram.

När vi kom fram så satt jag snabbt upp för att kolla status på Bosse, men han var på rätt humör så ett snabbt byte av utrustning och ryttare så fick Olivia sitt första riktiga träningspass :)
Och shiiit... De var så grymt duktiga!
Olivia lyssnade verkligen på Håkans tips och instruktioner, Bosse, ja han kan ju allt om man bara trycker på rätt knappar och vet berättar vad man vill göra... Ingenting kommer gratis men när man väl vet vad man vill och kan koden... Då funkar det.

Jag är ju ingen bra läktarmamma... La mig i liiite för mycket men kommer nog lära mig med tiden. Det är ju detta Olivia behöver någon annan som instruerar sen mellan det kan jag hjälpa henne, ibland, utan att skälla...
Det gäller att hitta rätt tränare och att träna barn är inte det lättaste, att balansera krav med beröm, att förklara så de förstår och ha tålamod för att hitta knapparna och det har verkligen Håkan. Han frågade vad hon ville göra med sin ridning och hon svarade: Jag vill bli BRA på Reining... hahahaha... underbara unge.
Nåväl, de började med fokus på volter och att hela tiden passera mitten... I början var det lite si och så med nogrannheten men efter förklaringar om varför det är viktigt om man nu vill bli BRA på Reining så såg hon till att passeringarna blev klockrena... Det är hon som sätter nivån och hon kan bara hon vill :) 
De fortsatte med spin... här visade han verkligen att inget kommer gratis... efter en del krångel och lite hjälp från mig på ryggen så började Olivia förstå vilka knappar hon skulle trycka på och från en seg korvig rantarunt i ring istället för spin... spin så blev det riktigt bra tycker jag. Fast jag är ju lite partisk kanske...


Nästa pass var det först fokus på nogrannhet, fattningar i galopp och sen byten. När det gäller byten så sa min dressyrtränare Marc ett tag sen: I don´t understan why Swedish riders have so much issues about flying changes? They seems to think they´re hard to make... When I was a kid I just played with them, just like kids are skipping around when they are playing.
Typ så iallafall... denna tanke har satt sig och jag har hela tiden sagt att det är bara byta, det är buslätt... jag tror det funkar, även om bytena inte alltid blir rena eller exakt på rätt plats så är dessa inget konstigt för Olivia hon bara gör. Så jäkla häftigt! Håkan tyckte nog det var lite skoj att träna flygande byten med en liten 11-årig ponnyräka med ;)
Men även här så fick hon med sig riktigt bra tips och förklaringar, de jobbade en hel del med förvänd galopp och det är inte helt lätt att rida ihop en ganska bastant quarter när man väger 40 kg och är 1.40 lång. Men att hon är liten vet hon inte om, i hennes skalle ska det bara funka så då gör det det.

Jag inser att om vi startar i samma klasser på tävlingarna i år så kommer jag åka på en hel del stryk... Tur det finns youthklasser så jag "slipper" ha henne mot mig ;) Nä, jag skojar bara, jag får gärna stryk av henne, det vore en ära... Men jag kan lova att jag inte tänker ge bort någon ritt gratis.

Olivia sken som en sol och var supernöjd efter dagens pass, fast hon somnade efter tio minuter i bilen hem.

Det var en väldigt bra dag och återigen så blir jag glad över att ha förmånen att få hålla på med mitt största intresse och motvilligt erkänner jag att det är otroligt roligt att få dela detta med Olivia.
Jag är stundtals en hemsk ponnymamma... men jag lär mig och mest av allt är jag otroligt stolt över Olivia vad hon än väljer att göra :) Hon kommer inte någonsin behöva uppfylla mina drömmar utan tvärtom jag ser henne som en riktigt bra motivatinsfaktor att faktiskt se hur långt jag själv kan nå.

Ha en underbar dag därute! Det har jag

Varför är det synd om honom???

Häromdagen fick jag en kommentar att det är synd om min man... Varför då sa jag?
Jo, för att jag håller på med hästar och det tar sån tid och är så dyrt... :o???

Det är inte första gången liknande kommentarer fälls och förmodligen inte sista heller, den här gången rann bägaren över och jag tog diskussionen. Kan ha påverkats av tidigare fällda kommentarer som att ridning är ingen sport, det är bara hästen som gör jobbet, leka med maten etc...
Jo, personen är utmanad att anytime hänga på en dag till stallet och testa :) Dock verkar det mest vara mycket snack och "no balls"

Om det varit omvänt om han hade hållit på med ex Rally, Segling, Flygning eller någon annan svindyr "sport", eller haft snordyra bilar, klockor etc... Då hade dessa personer dunkat honom på ryggen och tyckt att det var så jävla häftigt!

INGEN, hade tyckt synd om mig, snarare tvärtom, vilken karlakarl...

Dessa argument presenterade jag i syrlig ton och faktiskt såg jag att tyvärr var det precis så...

Jag menar, hur svårt ska det vara att acceptera att inte alla kvinnor drömmer om att vara bihang...

Not a sinner nor a saint ;)

Hur kan man ens yttra detta då det inte påverkar något annat än hur man prioriterar saker och ting. Det är ju inte så att hästarna begränsar vårt liv, vi har mat, hela rena kläder, Olivia har allt hon behöver och lite till... Sen, visst jag kan erkänna att jag hellre lägger pengar på hästar, träning och tävling än att åka utomlands ett par gånger om året eller dyra väskor, skor, kläder, smink, frissa eller andra typiska kvinnliga saker... Men det måste väl ändå få vara mitt val utan att andra ska döma?

Nope, så är det inte utan idag finns det väldigt mycket gamla fördomar och åsikter som är accepterade för det ena könet men inte för det andra... Det tycker jag är kass!

 Det jag började fundera på är om män får samma kommentarer, nu då om de håller på med hästar... eller snarare om det är synd om deras tjejjer? Om nu inte de är hästmänniskor med?

Jag vet att den här gången var det väl inte så allvarligt menat och att personen mer var ute efter att retas... Men som sagt det är inte första gången och kommer förmodligen inte vara sista gången heller.

Det är sällan jag ens bryr mig men kanske har senaste tidens utveckling där människor med konstiga mänskliga värderingar syns i media och där tycker och tänker en jäkla massa om hur en kvinna ska vara och bete sig...
Eller vad hon får göra eller inte...
Jag är så jävla less på all skit och förstår inte varför man inte bara kan vara SNÄLL?
Respektera varandras olikheter och främja för jämställdhet, kärlek och utveckling framåt...

Så, det var dagens meltdown... Nu är det bara att fortsätta vara en über Fancy hästtjej och njuta av att jag har möjlighet till att göra det jag älskar mest i världen :)

Så synd om mig eller någon annan i familjen... NOPE, inte så länge vi har förmånen att kunna uppfylla våra drömmar... en efter en :)

Ha en underbar dag därute... det har jag :)

Äntligen på g igen...

Sista veckan har varit bra. Riktigt bra!
Jag känner att orken och lusten är tillbaka, det är kul att rida och inte bara jobbigt. Jag känner mig inte dödstrött kl 18:00 längre utan njuter av att det är flera timmar kvar på dagen. För ett par veckor sen så räknade jag minuter från det att jag kom hem från jobbet tills jag tidigast fick gå och lägga mig... För att sen inte sova ordentligt utan vakna lika jävla astrött som innan.
Usch och fy, för varje dag som går och jag mår bättre så förstår jag hur dålig jag var, inte bara rent fysiskt utan psykiskt med. Varje dag gick ut på att få gå och sova, kroppen, psyket orkade inte vara mig själv längre.
Att bara vara trevlig och social var urjobbigt och jag är glad för alla mina vänner som stått ut med mig... Tack <3 Jag visste inte själv vad som var fel...

Jag är så otroligt tacksam för att läkarna hittade mitt fel och att det var så lätt att åtgärda!

Jag är inte helt tillbaka än och visst kan det säkert bli bakslag men igår så tog jag den vita fluffiga ponnyn och gav mig ut i skogen och galopperade en lång runda i snön. Något som för tre veckor sen skulle varit totalt omöjligt!
Bara att orka köra upp skottkärran på gödselstacken utan att bli helt andfådd känns som lyx men det förstod jag inte då.

Vad är det som hänt?
Jo, jag har haft järnbrist, ganska allvarlig sådan, låg när jag sökte hjälp på ett Hb-värde på 68... normalt ska man ligga på ca 120-140. Anledning, att jag är kvinna... Tydligen är det ganska vanligt att vi tappar för mycket blod och därmed får låga blodvärden.

Att jag kom ner på så extremt låg nivå kan jag tacka min vanliga fysik för och att jag inte har något hjärtfel ;)
Mina symptom var yrsel, eller ja, jag var svimfärdig varje gång jag reste mig, huvudvärk och lite trött... jag var helt övertygad om att jag var på väg att få influensan men icke. Till slut åkte jag in på akuten men trodde jag skulle bli hemskickad då det ju inte var några allvarliga symptom på något. Läkaren frågade en massa och tillslut bröt jag ihop för jag orkade inte, inte bli trodd... Under tiden togs det blodprov en extra gång, de trodde första provet hade visat fel men icke.
Läkaren kom in igen och sa: Du har ganska låga blodvärden, varför har du det?
Mitt svar: Har jag? Hur ska jag veta det? Är det inte du som ska veta det?

Hur som, det blev akut en påse järn och två påsar blod intravenöst, en övernattning på avdelning, sen hade blodvärdet gått upp till 78. Två veckors sjukskrivning och järntabletter för att fylla på igen.
Många saker fick sin förklaring när jag äntligen fick veta vad som var fel men det har tagit lite tid att komma igen...

Jag kan väl egentligen bara vara glad att jag överhuvudtaget stod upp när det var som värst och att jag inte har något hjärtfel för det hade kunnat sluta på ett mycket tråkigare sätt.
Denna erfarenhet har fått mig att reflektera en hel del, på min egen odödlighet och alla mina drömmar och vad jag vill göra. En sak har jag insett, att ingenting är värt något om man inte får vara frisk.
Missförstå mig rätt nu, jag har tagit förgivet att få vara frisk och den här korta episoden i ett annat läge har fått mig att förstå hur tacksam jag är för det.
Att kunna jobba, rida, träna, tävla och göra alla livets roliga saker utan att behöva ta hänsyn till ens hälsa på det sättet.
Jag vill givetvis fortsätta tävla och göra det jag gör idag men det är inte längre så viktigt som det var utan det viktigaste är att det är skoj! Jag har alltid älskat att rida och tävla och alltid har detta varit endast för min egen skull, jag har inget att bevisa för någon annan än mig själv och den enda jag behöver svara inför är just mig själv.

Det är min alldeles egna Ego-trip och jäklar vad skoj det ska bli!
Till alla er underbaringar som kommer finnas med på ett eller annat sätt, tack redan nu för allt ni kommer förgylla alla spännande, roliga, nagelbitande, skratt, tårar och andra
upplevelser med :) Dessutom har jag ju fått en alldeles egen underbar "partner in crime" min fantastiska dotter Olivia som förmodligen kommer slå mig på tävlingsbanorna många gånger ;)
Men det ska bli otroligt roligt att få ta rygg på henne :) Jag som ALDRIG skulle bli ponny-mamma!!!

Nåja, var sak har sin plats i livet och jag älskar varenda liten grej även om det ibland är jobbigt och tungt så skulle jag inte vilja leva någon annans liv än mitt :)

Ha en underbar dag därute!!!
Det ska jag!!!

Framförsikt för 2016

Det droppar in datum på tävlingar och jag kan erkänna att jag gått in i något lightmode på tävlingsplanering :)
Hästarna har mer eller mindre fått vila ett tag då jag varit dålig, inte förrän nu börjar jag känna att jag är på rätt väg och att jag börjar ana ett uns av ork igen. Känns onekligen märkligt att inte orka rida, det har nog aldrig hänt förr... Men, men som sagt jag är på väg tillbaka på banan igen.

Ruby blir inte så påverkad av att vila utan sköter sig som vanligt och är pigg och glad.
Bosse är den som verkligen behöver stimuleras och det har märkts då vi var iväg och tränade kossor för några dagar sen, han var mer uppe i luften än nere på backen... I lördags skulle vi köra en lite poängjakt och även här var det en något överladdad muminisbjörnsponny som sprätte runt som en broncohäst på framridningen. Jag valde att gå ut och få ut det mesta av energin men han hade ändå en del på reserv :) Så in igen och direkt in på tävlingsbanan, hann inte ens få av mig jackan. Knäpphästen slår om från hopp och studs till tävling sekunden han gick in på banan och skötte sig galant, vi plockade ihop 80p och blev slagna på förstaplatsen med en ynka poäng. Ganska bra ändå med tanke på att jag knappt trodde vi skulle ta oss runt först.
Det som är positivt är ju att han verkligen inte har ont någonstans med tanke på de rörelser han utförde... Sen gäller det ju att stävja hans sprättighet så ingen annan får en hov på sig. Helt enkelt ut mer så han inte är så showfresh.

Olivia red Ruby två rundor och denna lilla underbara röda ponny bara levererade och de var superduktiga. Hon hamnade precis utanför placering men i mina ögon var de såklart vinnare :)
Tanken från början var att Olivia skulle rida Bosse på tävlingarna i år men vi får väl se hur det blir med det, fortsätter han såhär och leker unghäst så får det vänta ett tag... hehehehe... som sagt man kan inte klaga på hans engagemang och glädje när han får komma ut.

2015 var även det ett år som inte följde min plan. På både gott och ont, vi har ju en häst till och det är en fördel samtidigt som det blir lite omstrukturering i planering och tänk.

Jag känner mig otroligt lugn och sista delen av 2015 fick mig nog att inse att det spelar ingen roll hur mycket man planerar eller vill saker och ting. Det viktigaste är att få vara frisk och att sedan njuta av livet, ta vara på alla fina stunder och bara göra saker som ger energi.
Med dessa tankar och ord så kommer jag leva 2016, inget stress eller hets, jag vill gärna tävla och hoppas kunna göra det för jag älskar det. Men sen på vilken nivå får livet bestämma själv :)
Jag är så otroligt tacksam för alla som jag mött under 2015 och som gett så mycket energi och glädje, alla fina vänner, nära och kära som finns där även om jag inte riktigt orkat. Tack!
Nu tar jag nya tag och ser fram emot 2016 och alla äventyr som det bär med sig.

Ha en underbar dag därute. Det har jag!!!

Och så blev vi en till...

Vill inte släppa oss ur siktet, sadel är mysigt att ligga på.

I några månader har vi sett honom stryka runt stallet, över ridbanan och i hagarna. Vi har haft en förhållandevis mild höst och därför har jag bara noterat honom men inte tänkt så vidare mycket på honom. I lördags så hade han tagit skydd under farstubron hos stallägarna och jamat så hjärtat brast. De gav honom lite mat och han beslöt sig förmodligen då snabbt för att försöka stanna kvar på något sätt. I söndags när jag och Olivia kom in i stallet hörde vi de mest hjärtanskärande jamande från vinden, visst det är ett bra ställe om man jämför med att bo ute men utan värme så kan det bli kallt. Det var en lite raggig svartvit katt som försiktigt närmade oss och hela tiden pratade. Vi kände igen honom direkt, det är ju kissen som vi sett runtomkring stallet. När vi hade bekantat oss med honom så ville han inte släppa oss ur siktet utan var med där vi var, förutom när vi red då det regnade ute ;)
Efter att ha ridit och gett kissen lite mat åkte vi hem och berättade om honom för Ajje, jag var ändå glad över att han inte skulle behöva bo utomhus i vinter men självklart så blir man blixtförälskad i en varelse som direkt visar så med hela sitt väsen att han önskade bli älskad och få ett hem. Han kände samma sak och efter en kort koll med stallägarna så beslöt vi oss för att han får flytta hem till oss. Vi åkte till stallet, lockade ner honom, stoppade in honom i transportburen och körde hem.

Efter en timme eller så... Varmt och skööööönt..zzzz...

Där ställde vi ner buren i vardagsrummet öppnade den och han bara kliver ut.

Dock har Molly en och annan åsikt i det hela och Dexter som Olivia döpt honom till fick verkligen veta vem som egentligen bestämmer hemma. Men trots detta så visar han bara gott mod och var helt nöjd med att ligga på ryggstödet till Ajjes fåtölj, han har fått lite mat och vatten i omgångar, vet var kattlådan är och har iallafall hittintills visat sig vara rumsren.

Jag har skickat bilder till de katthem som finns i Sundsvall...OM det skulle visa sig att han har en ägare som saknar denna mysiga katt. Finns en hel del kännetecken att identifiera honom på. Ska jag vara helt ärlig så tror jag inte han har någon ägare utan är en övergiven sommarkatt, då han är okastrerad och omärkt. En efterlysning kommer ändå läggas ut i två veckor så att eventuell ägare kan ge sig till känna.

Jag blir så arg och ledsen på de/er som tycker att man kan ta en kattunge och sen överge den vind för våg. Egentligen är detta mot mina principer då jag nu indirekt stöder alla dessa idioter som nästa år kan skaffa ny katt, för någon tar ju ansvar till slut. Men som med allt annat i livet så behöver man välja och den här gången så valde Dexter att sätta sin tilltro till oss och vi har plats för en till som så uppenbart behöver det.

Givetvis behöver det inte alls vara såhär, han kan helt enkelt ha bestämt sig för att flytta hemifrån och hitta något nytt hem, en del katter gör ju så.

Hur som helst, jag hoppas faktiskt att Dexter kommer få stanna hos oss för det är en väldigt mysig kisse.

Nåja, jag önskar er alla en fantastisk dag därute. Det har jag och jag vet en liten kisse som oxå har det, inomhus i värmen, med mat, vatten och en mjuk plats att sova på :)

Dressyrdebut och western ambassadörer...

Så var det gjort, vår debut i dressyr...
Det var väl ca 15 år sen jag tävlade i dressyr och tror jag gjorde det två eller tre gånger. Vet att första gången var med Fernandos ute och efter att ha ridit fram så jag var nöjd red jag in på banan, nerför medellinjen och gjorde halt... Då undrade hopphästen... Vart är hindrena??? Nu har vi värmt och värmt och värmt och inte en enda liten bom har jag sett!
Det var en Lätt A:någonting och inridningen var i galopp, sen var det trav framåt och då fick Fernandos syn på det vita dressyrstaketet... Kan säga att det blev bra framåtbjudning på 174 hästen... Inte riktigt lika bra vänster sväng från "hindret". Vi var väl inte helt ense om att INTE hoppa över staketet... På långsidan bort från Fernandos hinder blev han riktigt sur och undrade, med ett bocksprång för att förtydliga sitt missnöje, vad håller du på med???

Det blev nog inga höjdarpoäng den gången då han inte alls fattade konceptet och tyckte detta var det onödigaste i världen... Men det var bara att kämpa på och vi knep nog faktiskt KM-titeln i dressyr något år efter det :)

Bosse gjorde sitt absolut bästa och var helt nöjd med att trava runt och vara snygg :) Han är riktigt häftig och bara går med på det mesta meden positiv inställning... I mina ögon var det ett korrekt och noggrant utfört program, ingen vinnarnivå men en riktigt bra debut.
Jag tycker helt ärligt att vi fick för dåligt betalt för vår insats, men sanning att säga så vet jag inte heller vilka parametrar som är viktigast. Vi fick genomgående kritiken att han var för låg i formen... Hmmmm... jo, absolut så köper jag det... hehehehehehe... då skulle de se honom i pleasureform ;)
Om jag förstått det rätt så är detta största "problemet" just nu och därav kan man inte ge högre poäng än 6:or... vet inte hur mycket det ligger i detta men skit sak samma. Vi kommer igen :)
Det som verkligen värmde var domarens kommentar: Lydig häst som du visade mjukt.
Ja, mitt mål med ritten var noggrannhet och att guida runt smidigt :) Jag har laddat upp hela programmet så orkar ni så får ni se och bedöma själva. Jag är otroligt nöjd med Herr B och hade inte en tanke på att tävla dressyr på honom när jag tog upp honom i slutet av maj men det är sjukt häftigt hur mångsidig Quartrarna är... om man själv är tillräckligt galen för att testa :)
Lite skakig filmning men inte så lätt med mobilen. Tack Olivia för att du filmade <3


På kvällen var vi inbjudna av Elin till Färsta ridklubb att visa lite western för hennes barngrupper på deras teorilektion. Självklart ställer vi upp på dessa tillfällen då vi verkligen kan vara ambassadörer för sporten! Vi visade lite Trail, Reining, Cowwork och Pleasure... Bosse fick även demonstrera att det går utmärkt att göra detta utan huvudlag :)
Jag är grymt stolt över Olivia och Rubs som bara kör för fullt och visar vilket samspel man kan ha med en häst. Olivia erkände att hon var väldigt nervös innan men att det var skoj att få visa upp. Hon fick köra lite cowwork med Hilda som ko ;) och jag tycker hon gör det med bravur!!! Blir nog en cowhorse ryttare av henne med vad det lider... tur vi har två nu så jag kanske får rida en ;)

Jag tror nog vi väckte lite intresse och förhoppningsvis så kan vi fortsätta att utveckla något till gagn för westersporten... Vi får väl se vad som händer :)
Det ligger några klipp på min insta från igår och här är kör vi utan huvudlag.

https://www.facebook.com/SundsvallsFaltrittklubb

Jag vill även passa på att skicka stora Grattis till alla som var nere på SM och tävlade, grymt vad duktiga ni är och väl förtjänt av medaljer, titlar och vinster!!!

Nu önskar jag er en underbar dag därute för det tänker jag ha!!!

Kommer ni ihåg Rubs kontaktannons och lite piff och puff...

Den jag satte in här i Januari? Ensam igen  när förtvivlan över att Rubs alltid skulle få gå själv i hagen. Tänk vad helt otroligt allt ibland bara löser sig.
Extrema situationer ledde till att Bosse flyttade till oss och bättre hagsällskap finns inte. Han är precis en sån sällskapsherre som eftersöktes :) Jag hade inte i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig att detta skulle bli lösningen men känner en enorm tacksamhet för det!

Sen att Bosse ju har en väldigt speciell plats i mitt hjärta gör ju inte saken sämre. Han är verkligen en underbar individ med ett hjärta av guld och en stor portion humor.
På söndag tänkte jag att han skulle få göra debut av ett annat slag. Denna häst är en av de mest fåfänga jag känner, flätar man manen så går han och kråmar sig som bara den. Samtidigt är han en skitgris utan dess like och har alltid fläckar från olika konsistenser... ordentligt ingnuggade i pälsen.
Jag svor på att aldrig mer ha en Cremello men Bosse är väl undantaget :) Som Gunsan sa, han kan ju inte hjälpa att han är född med den färgen... Nä, det kan han inte och samtidigt som den är allt annat är praktisk så är han ju läcker med sin vaniljvita päls, rosa mule och ljusblå ögon.

Nåja, det var ju inte det jag skulle skriva ;) För ett tag sen la jag upp nån bild på oss i Piff och Puff utrustning, anledninge... Jo, vi ska faktiskt starta dressyr.
Galet? Ja, kanske... Onödigt? Beror på vem du frågar... Skoj? Japp!!! Utav bara fasen :)
Just nu så håller jag ändå på att bygga upp honom och styrketräna, med andra ord jag rider ju i stort
sett bara dressyr. Kosseträningarna har inte kommit igång än och fokus är ju att få igång den gamla kroppen, strecha, stärka, böja, likrikta och mjuka upp. I helgen är det dressyrtävlingar på klubben 10 min hemifrån och då jag var snabb med anmälan så anmälde jag oss till Lätt B:2 2003.
Programmet går på lång bana och det är mer vägarna och noggrannhet som är det viktiga i detta program än tekniska svårigheter. Inga byten, inga sidovärtes rörelser eller andra rörelser från de högre skolorna. Men det blir nog bra ändå, alltid kul att få omdömen och se hur versatile hästarna är.

Jag är helt övertygad om att Bosse kommer vara helt nöjd med att få knoppad man, lindor på benen och få komma ut och visa upp sig inför publik... Det är ju lixom hans grej, sen vad han gör är nog mindre viktigt... för honom alltså ;)

Ikväll börjar alltså projekt göra ren Bosse då det krävs flera dagar för att få honom vit... Sen kör vi 09:04 på söndag!

Ha en underbar dag därute det har jag!!!

Varför inte...

Vi har varit iväg några dagar söderut, träffat släkt och hämtat saker. Hästarna fick några dagars vila under tiden... Inte för att det egentligen behövs men det är som det är...
Nu är vi på g igen och det som är närmast är faktiskt en tävling den 11 oktober med Herr B ;)
Kan ni gissa?

Nåja, jag skriver inte ut mer än så här utan vi tränar för fullt hemma och sen får vi väl se hur det går, kan säga att vi verkligen är katten bland hermelinerna och att motståndet är allt annat än lätt... Men skit sak samma, han älskar ju att visa upp sig och sen när backade jag för en trevlig utmaning ;)

Ni som har Equipe kan ju leta fram oss... kanske ;)


Ha en underbar dag därute, det har jag :)

Little Miss Sunshine

Som ni ser så har det kommit upp en ny sida som heter Little Miss Sunshine. Här kan ni följa mitt lilla vinterprojekt, jag tänkte renovera och fixa till en Cabby Nova -77 som jag fick av min pappa för några år sen :)

http://jessica-knoester.blogspot.se/p/blog-page.html

Ha en underbar dag därute det har jag!

Hösten är här...

Strålande dagar med hög luft varvas med regn och blåst... Precis som en höst ska vara och det börjar bli mörkt... Riktigt mörkt...
Det blev vi varse om i söndags när vi var lite sena till stallet. Rubs har fått vila några dagar och visade sitt absolut största missnöje över att i två dagar blivit bortvald till förmån för Bosse :)
Hon skulle absolut inte komma i hagen utan sprang runt, bockade och till och med reste sig... hehehehe... drama queen de luxe extra allt.
Olivia som först tänkte rida henne omvärderade situationen och sa: Mamma får jag rida Bosse idag? Det känns som att du behöver ta en diskussion med Ruban, ta westernsadeln så du har något att hålla dig i... hahahaha.. Nåja, då hon var liiiiite over the top så kändes det som att det var ett vettigt beslut och Herr B fick på sig hoppsadeln... måste köpa en längre gjord här ;)

Älskar denna bilden <3

Vi hade som plan att rida bort till rakbanan för att Ferrarin skulle få blåsa ur lite energi, så vi begav oss iväg genom skogen...
Dock valde vi fel stig och hamnade totalt helt fel, bland gamla lastbilssläp, skrotbilar, presseningar på marken och så mycket skräp och saker har jag aldrig sett bland ett 15-tal hus. Det fanns även stall, ridbana och ett gäng hagar och hästar... Visste inte att detta ställe fanns på Alnö... Olivia undrade om vi kommit till Tyskland. Jag försökte förklara att vi inte ridit över någon bro.

Ni som bor här vet säkert vart vi hamnade ;) Efter att vi irrat runt en stund och till sist höll på att rida rakt in i en älgko som började gå mot oss, beslutade vi oss för att ta samma väg tillbaka. Men nu började det mörkna och innan vi var tillbaka till stallet igen var det helt mörkt... Vi hade inga reflexer på oss då vi ju höll oss till skogstigar men även om man är där är det ju bra att vara utrustad... Så nu har jag uppdaterat reflexutrustningen :) Vi kommer synas på lång väg i fortsättningen, även om det inte är mörkt ute, här på Alnö kan det fort bli ganska dimmigt och sikten väldigt dålig även i dagsljus.

Det blev aldrig någon rakbana, istället fick Ruby en ordentlig miljöträning i avseendet vattenpölar, hon är ju inte helt nöjd med att plaska omkring i dessa. Ganska skoj att hon inte har något emot att bada och simma, alla har vi våra egenheter. Bosse, ja han traskade nöjt på :)

Ser ni hur magen håller på att försvinna :)

Nu har det gått snart fyra månader sen Bosse flyttade hit och jag är så otroligt glad över dessa två fina ponnys, jag kan verkligen inte bestämma mig för vilken som är roligast att rida. Båda är häftiga på sitt sätt. Rubs med sin intensitet och explosivitet, där millimetrar är som metrar och millisekundrar är som minuter, allt händer på samma gång och man får verkligen inte sitta och sova. Helt fantastisk är hon.
Bosse är helt suverän han med, så stabil och ridbar. Red ett pass för Marc i lördags och det var riktigt skoj, jag fick ut massor från passet och jag bara älskar Marcs instruktioner: Jessica, now ride that sluta like a Diiiiva!!! Jag tänkte Isabella Werth och red. Han gav Bosse det finaste beröm jag hört någon ge honom: That is nice horse, Jessica, he is a really honest horse and you do
can ride some dressage with him. Inte så tokigt för en vit muminponny :)

Med detta så känns det som att i Rubs har vi den absolut ultimata kosse/hopp/tricks hästen så jäkla häftig. I Bosse har vi kosse/reining/dressyr och piff och puff grenar. Fast Rubs är ju super i bla ranchtrail... och Bosse funkar ju super i Sorting och Penning med... och Rubs kan nog gå dressyr hon med om tio år eller så när hon coolat ner sig :)

Nåja, ni ser, jag kan inte bestämma mig utan verkligen dessa två hästar utgör en fantastisk helhet och ger oss Olivia och mig så otroligt mycket!
Det är ett privilegium att varje dag ha äran att förvalta dessa underbara individer, de är mina lyckopiller, mina energikällor i vardagen.

Ha en underbar dag därute!!! Det har jag!