Och så blev vi en till...

Vill inte släppa oss ur siktet, sadel är mysigt att ligga på.

I några månader har vi sett honom stryka runt stallet, över ridbanan och i hagarna. Vi har haft en förhållandevis mild höst och därför har jag bara noterat honom men inte tänkt så vidare mycket på honom. I lördags så hade han tagit skydd under farstubron hos stallägarna och jamat så hjärtat brast. De gav honom lite mat och han beslöt sig förmodligen då snabbt för att försöka stanna kvar på något sätt. I söndags när jag och Olivia kom in i stallet hörde vi de mest hjärtanskärande jamande från vinden, visst det är ett bra ställe om man jämför med att bo ute men utan värme så kan det bli kallt. Det var en lite raggig svartvit katt som försiktigt närmade oss och hela tiden pratade. Vi kände igen honom direkt, det är ju kissen som vi sett runtomkring stallet. När vi hade bekantat oss med honom så ville han inte släppa oss ur siktet utan var med där vi var, förutom när vi red då det regnade ute ;)
Efter att ha ridit och gett kissen lite mat åkte vi hem och berättade om honom för Ajje, jag var ändå glad över att han inte skulle behöva bo utomhus i vinter men självklart så blir man blixtförälskad i en varelse som direkt visar så med hela sitt väsen att han önskade bli älskad och få ett hem. Han kände samma sak och efter en kort koll med stallägarna så beslöt vi oss för att han får flytta hem till oss. Vi åkte till stallet, lockade ner honom, stoppade in honom i transportburen och körde hem.

Efter en timme eller så... Varmt och skööööönt..zzzz...

Där ställde vi ner buren i vardagsrummet öppnade den och han bara kliver ut.

Dock har Molly en och annan åsikt i det hela och Dexter som Olivia döpt honom till fick verkligen veta vem som egentligen bestämmer hemma. Men trots detta så visar han bara gott mod och var helt nöjd med att ligga på ryggstödet till Ajjes fåtölj, han har fått lite mat och vatten i omgångar, vet var kattlådan är och har iallafall hittintills visat sig vara rumsren.

Jag har skickat bilder till de katthem som finns i Sundsvall...OM det skulle visa sig att han har en ägare som saknar denna mysiga katt. Finns en hel del kännetecken att identifiera honom på. Ska jag vara helt ärlig så tror jag inte han har någon ägare utan är en övergiven sommarkatt, då han är okastrerad och omärkt. En efterlysning kommer ändå läggas ut i två veckor så att eventuell ägare kan ge sig till känna.

Jag blir så arg och ledsen på de/er som tycker att man kan ta en kattunge och sen överge den vind för våg. Egentligen är detta mot mina principer då jag nu indirekt stöder alla dessa idioter som nästa år kan skaffa ny katt, för någon tar ju ansvar till slut. Men som med allt annat i livet så behöver man välja och den här gången så valde Dexter att sätta sin tilltro till oss och vi har plats för en till som så uppenbart behöver det.

Givetvis behöver det inte alls vara såhär, han kan helt enkelt ha bestämt sig för att flytta hemifrån och hitta något nytt hem, en del katter gör ju så.

Hur som helst, jag hoppas faktiskt att Dexter kommer få stanna hos oss för det är en väldigt mysig kisse.

Nåja, jag önskar er alla en fantastisk dag därute. Det har jag och jag vet en liten kisse som oxå har det, inomhus i värmen, med mat, vatten och en mjuk plats att sova på :)

Dressyrdebut och western ambassadörer...

Så var det gjort, vår debut i dressyr...
Det var väl ca 15 år sen jag tävlade i dressyr och tror jag gjorde det två eller tre gånger. Vet att första gången var med Fernandos ute och efter att ha ridit fram så jag var nöjd red jag in på banan, nerför medellinjen och gjorde halt... Då undrade hopphästen... Vart är hindrena??? Nu har vi värmt och värmt och värmt och inte en enda liten bom har jag sett!
Det var en Lätt A:någonting och inridningen var i galopp, sen var det trav framåt och då fick Fernandos syn på det vita dressyrstaketet... Kan säga att det blev bra framåtbjudning på 174 hästen... Inte riktigt lika bra vänster sväng från "hindret". Vi var väl inte helt ense om att INTE hoppa över staketet... På långsidan bort från Fernandos hinder blev han riktigt sur och undrade, med ett bocksprång för att förtydliga sitt missnöje, vad håller du på med???

Det blev nog inga höjdarpoäng den gången då han inte alls fattade konceptet och tyckte detta var det onödigaste i världen... Men det var bara att kämpa på och vi knep nog faktiskt KM-titeln i dressyr något år efter det :)

Bosse gjorde sitt absolut bästa och var helt nöjd med att trava runt och vara snygg :) Han är riktigt häftig och bara går med på det mesta meden positiv inställning... I mina ögon var det ett korrekt och noggrant utfört program, ingen vinnarnivå men en riktigt bra debut.
Jag tycker helt ärligt att vi fick för dåligt betalt för vår insats, men sanning att säga så vet jag inte heller vilka parametrar som är viktigast. Vi fick genomgående kritiken att han var för låg i formen... Hmmmm... jo, absolut så köper jag det... hehehehehehe... då skulle de se honom i pleasureform ;)
Om jag förstått det rätt så är detta största "problemet" just nu och därav kan man inte ge högre poäng än 6:or... vet inte hur mycket det ligger i detta men skit sak samma. Vi kommer igen :)
Det som verkligen värmde var domarens kommentar: Lydig häst som du visade mjukt.
Ja, mitt mål med ritten var noggrannhet och att guida runt smidigt :) Jag har laddat upp hela programmet så orkar ni så får ni se och bedöma själva. Jag är otroligt nöjd med Herr B och hade inte en tanke på att tävla dressyr på honom när jag tog upp honom i slutet av maj men det är sjukt häftigt hur mångsidig Quartrarna är... om man själv är tillräckligt galen för att testa :)
Lite skakig filmning men inte så lätt med mobilen. Tack Olivia för att du filmade <3


På kvällen var vi inbjudna av Elin till Färsta ridklubb att visa lite western för hennes barngrupper på deras teorilektion. Självklart ställer vi upp på dessa tillfällen då vi verkligen kan vara ambassadörer för sporten! Vi visade lite Trail, Reining, Cowwork och Pleasure... Bosse fick även demonstrera att det går utmärkt att göra detta utan huvudlag :)
Jag är grymt stolt över Olivia och Rubs som bara kör för fullt och visar vilket samspel man kan ha med en häst. Olivia erkände att hon var väldigt nervös innan men att det var skoj att få visa upp. Hon fick köra lite cowwork med Hilda som ko ;) och jag tycker hon gör det med bravur!!! Blir nog en cowhorse ryttare av henne med vad det lider... tur vi har två nu så jag kanske får rida en ;)

Jag tror nog vi väckte lite intresse och förhoppningsvis så kan vi fortsätta att utveckla något till gagn för westersporten... Vi får väl se vad som händer :)
Det ligger några klipp på min insta från igår och här är kör vi utan huvudlag.

https://www.facebook.com/SundsvallsFaltrittklubb

Jag vill även passa på att skicka stora Grattis till alla som var nere på SM och tävlade, grymt vad duktiga ni är och väl förtjänt av medaljer, titlar och vinster!!!

Nu önskar jag er en underbar dag därute för det tänker jag ha!!!

Kommer ni ihåg Rubs kontaktannons och lite piff och puff...

Den jag satte in här i Januari? Ensam igen  när förtvivlan över att Rubs alltid skulle få gå själv i hagen. Tänk vad helt otroligt allt ibland bara löser sig.
Extrema situationer ledde till att Bosse flyttade till oss och bättre hagsällskap finns inte. Han är precis en sån sällskapsherre som eftersöktes :) Jag hade inte i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig att detta skulle bli lösningen men känner en enorm tacksamhet för det!

Sen att Bosse ju har en väldigt speciell plats i mitt hjärta gör ju inte saken sämre. Han är verkligen en underbar individ med ett hjärta av guld och en stor portion humor.
På söndag tänkte jag att han skulle få göra debut av ett annat slag. Denna häst är en av de mest fåfänga jag känner, flätar man manen så går han och kråmar sig som bara den. Samtidigt är han en skitgris utan dess like och har alltid fläckar från olika konsistenser... ordentligt ingnuggade i pälsen.
Jag svor på att aldrig mer ha en Cremello men Bosse är väl undantaget :) Som Gunsan sa, han kan ju inte hjälpa att han är född med den färgen... Nä, det kan han inte och samtidigt som den är allt annat är praktisk så är han ju läcker med sin vaniljvita päls, rosa mule och ljusblå ögon.

Nåja, det var ju inte det jag skulle skriva ;) För ett tag sen la jag upp nån bild på oss i Piff och Puff utrustning, anledninge... Jo, vi ska faktiskt starta dressyr.
Galet? Ja, kanske... Onödigt? Beror på vem du frågar... Skoj? Japp!!! Utav bara fasen :)
Just nu så håller jag ändå på att bygga upp honom och styrketräna, med andra ord jag rider ju i stort
sett bara dressyr. Kosseträningarna har inte kommit igång än och fokus är ju att få igång den gamla kroppen, strecha, stärka, böja, likrikta och mjuka upp. I helgen är det dressyrtävlingar på klubben 10 min hemifrån och då jag var snabb med anmälan så anmälde jag oss till Lätt B:2 2003.
Programmet går på lång bana och det är mer vägarna och noggrannhet som är det viktiga i detta program än tekniska svårigheter. Inga byten, inga sidovärtes rörelser eller andra rörelser från de högre skolorna. Men det blir nog bra ändå, alltid kul att få omdömen och se hur versatile hästarna är.

Jag är helt övertygad om att Bosse kommer vara helt nöjd med att få knoppad man, lindor på benen och få komma ut och visa upp sig inför publik... Det är ju lixom hans grej, sen vad han gör är nog mindre viktigt... för honom alltså ;)

Ikväll börjar alltså projekt göra ren Bosse då det krävs flera dagar för att få honom vit... Sen kör vi 09:04 på söndag!

Ha en underbar dag därute det har jag!!!

Varför inte...

Vi har varit iväg några dagar söderut, träffat släkt och hämtat saker. Hästarna fick några dagars vila under tiden... Inte för att det egentligen behövs men det är som det är...
Nu är vi på g igen och det som är närmast är faktiskt en tävling den 11 oktober med Herr B ;)
Kan ni gissa?

Nåja, jag skriver inte ut mer än så här utan vi tränar för fullt hemma och sen får vi väl se hur det går, kan säga att vi verkligen är katten bland hermelinerna och att motståndet är allt annat än lätt... Men skit sak samma, han älskar ju att visa upp sig och sen när backade jag för en trevlig utmaning ;)

Ni som har Equipe kan ju leta fram oss... kanske ;)


Ha en underbar dag därute, det har jag :)

Little Miss Sunshine

Som ni ser så har det kommit upp en ny sida som heter Little Miss Sunshine. Här kan ni följa mitt lilla vinterprojekt, jag tänkte renovera och fixa till en Cabby Nova -77 som jag fick av min pappa för några år sen :)

http://jessica-knoester.blogspot.se/p/blog-page.html

Ha en underbar dag därute det har jag!

Hösten är här...

Strålande dagar med hög luft varvas med regn och blåst... Precis som en höst ska vara och det börjar bli mörkt... Riktigt mörkt...
Det blev vi varse om i söndags när vi var lite sena till stallet. Rubs har fått vila några dagar och visade sitt absolut största missnöje över att i två dagar blivit bortvald till förmån för Bosse :)
Hon skulle absolut inte komma i hagen utan sprang runt, bockade och till och med reste sig... hehehehe... drama queen de luxe extra allt.
Olivia som först tänkte rida henne omvärderade situationen och sa: Mamma får jag rida Bosse idag? Det känns som att du behöver ta en diskussion med Ruban, ta westernsadeln så du har något att hålla dig i... hahahaha.. Nåja, då hon var liiiiite over the top så kändes det som att det var ett vettigt beslut och Herr B fick på sig hoppsadeln... måste köpa en längre gjord här ;)

Älskar denna bilden <3

Vi hade som plan att rida bort till rakbanan för att Ferrarin skulle få blåsa ur lite energi, så vi begav oss iväg genom skogen...
Dock valde vi fel stig och hamnade totalt helt fel, bland gamla lastbilssläp, skrotbilar, presseningar på marken och så mycket skräp och saker har jag aldrig sett bland ett 15-tal hus. Det fanns även stall, ridbana och ett gäng hagar och hästar... Visste inte att detta ställe fanns på Alnö... Olivia undrade om vi kommit till Tyskland. Jag försökte förklara att vi inte ridit över någon bro.

Ni som bor här vet säkert vart vi hamnade ;) Efter att vi irrat runt en stund och till sist höll på att rida rakt in i en älgko som började gå mot oss, beslutade vi oss för att ta samma väg tillbaka. Men nu började det mörkna och innan vi var tillbaka till stallet igen var det helt mörkt... Vi hade inga reflexer på oss då vi ju höll oss till skogstigar men även om man är där är det ju bra att vara utrustad... Så nu har jag uppdaterat reflexutrustningen :) Vi kommer synas på lång väg i fortsättningen, även om det inte är mörkt ute, här på Alnö kan det fort bli ganska dimmigt och sikten väldigt dålig även i dagsljus.

Det blev aldrig någon rakbana, istället fick Ruby en ordentlig miljöträning i avseendet vattenpölar, hon är ju inte helt nöjd med att plaska omkring i dessa. Ganska skoj att hon inte har något emot att bada och simma, alla har vi våra egenheter. Bosse, ja han traskade nöjt på :)

Ser ni hur magen håller på att försvinna :)

Nu har det gått snart fyra månader sen Bosse flyttade hit och jag är så otroligt glad över dessa två fina ponnys, jag kan verkligen inte bestämma mig för vilken som är roligast att rida. Båda är häftiga på sitt sätt. Rubs med sin intensitet och explosivitet, där millimetrar är som metrar och millisekundrar är som minuter, allt händer på samma gång och man får verkligen inte sitta och sova. Helt fantastisk är hon.
Bosse är helt suverän han med, så stabil och ridbar. Red ett pass för Marc i lördags och det var riktigt skoj, jag fick ut massor från passet och jag bara älskar Marcs instruktioner: Jessica, now ride that sluta like a Diiiiva!!! Jag tänkte Isabella Werth och red. Han gav Bosse det finaste beröm jag hört någon ge honom: That is nice horse, Jessica, he is a really honest horse and you do
can ride some dressage with him. Inte så tokigt för en vit muminponny :)

Med detta så känns det som att i Rubs har vi den absolut ultimata kosse/hopp/tricks hästen så jäkla häftig. I Bosse har vi kosse/reining/dressyr och piff och puff grenar. Fast Rubs är ju super i bla ranchtrail... och Bosse funkar ju super i Sorting och Penning med... och Rubs kan nog gå dressyr hon med om tio år eller så när hon coolat ner sig :)

Nåja, ni ser, jag kan inte bestämma mig utan verkligen dessa två hästar utgör en fantastisk helhet och ger oss Olivia och mig så otroligt mycket!
Det är ett privilegium att varje dag ha äran att förvalta dessa underbara individer, de är mina lyckopiller, mina energikällor i vardagen.

Ha en underbar dag därute!!! Det har jag!

Vi bor vackert...

Jag genomgick en ögonlaser för några veckor sen och därför har jag inte kunnat rida på ett tag. Olivia har ridit lite så hästarna har ändå hållits igång.
I fredags så kände jag att nä, nu kan jag inte hålla mig längre, egentligen ska man hålla upp i en månad om man håller på med extremsport... hmmmm, jag vill väl inte erkänna att ridning är extremsport men det kan ju vara ganska extremt ibland, med tanke på hur skitigt det kan vara och vilka risker man faktiskt tar.
Nåja, jag hade iallafall två hästar att motionera och lite för lite ljustid så på med fårskinnspad på Rubs och Bosse fick vackert följa med som handhäst. Nerför branta backar och upp igen, Rubs var taggad och Bosse inte så taggad, jag tror mina armar blev några centimeter längre ;)
Måste lära Rubs att gå som handhäst... tror det blir lättare, om hon skulle acceptera det vill säga.

Samma i lördags, dock hade jag tid men det är himla mysigt att rida ut och ha med en handhäst så samma upplägg igen, rida Rubs och Bosse på släp. Sen är det bra för honom att slippa belastning de första dagarna efter skoning då han är ganska ömfotad. Hur som, samma backe igen och vi vågade oss på en ny väg en sväng, dock så kände jag att jag inte hade en aning om vart jag var påväg så jag tänkte att det kollar jag innan jag irrar iväg för långt. När vi kom tillbaka till stallet gick vi in på banan lite för att kolla om Herr B skulle behaga galoppa lite... Men där gick nog gränsen för hur mycket man som vit muminponny går med på att bli runtsläpad... Visst han tog galopp men under protest och inte speciellt glad... Nåja, även om man är gentleman kan man kanske inte stå ut med allt...

Grönviken between the ears.

Igår så var Olivia med och vi red ut en helt fantastisk långtur, längst havet uppför Alnös branter in i skogen, där vi hittade rakbanan :D
Härlig galopp på två pigga och glada ponnys, dit kommer vi rida igen! Sen in i skogen och förbi tjärnen, där det tydligen växer unika växter, vidare längst fina stigar och till sist tillbaka till stallet.
Jag insåg vilken otroligt fin ö vi bor på och vilken variation i natur det finns på ön!


Ha en underbar dag, det har jag!!!

Otäck upplevelse...

För ett tag sen var jag med om en otäck upplevelse.
Jag skulle hjälpa till att lasta en häst som helt plötsligt fått för sig att inte gå in i transporten. Inget konstigt och genom åren har jag hjälpt en och annan med sina hästar och hittills aldrig misslyckats, utan hästarna har glatt traskat in självmant efter lite pill.
Men inte denna gång, allt som kunde gå fel gick fel och även om det gick illa så mår alla efter omständigheter bra och kommer repa sig fint.
Jag tänker inte gå in på detaljer för det är inte intressant men jag konstaterar att hästen regaerade på ett sätt som jag aldrig kunnat förutsäga då det är en väldigt snäll och tillmötesgående häst och att jag trots en tid av reflektion och analys inte kan komma på varför det gick fel.
Det finns en plan för just denna häst och jag är helt säker på att det kommer lösa sig fint men...

Fina Fernie som älskade att åka och Demo som inte alls gillade att åka transport.

En sak som jag kommit fram till och även lovat min familj är att jag inte kommer ta på mig att hjälpa till med lastträning något mer. Det finns några som ställt frågan och jag hoppas ni respekterar detta.
 Det finns många tränare runt om i landet som har kurser i lastträning som lever på detta och ber er vända er till dem, ibland behöver man ta ett val om hur mycket man vill utsätta sig själv för och här går min gräns.
Jag har alltid försökt att hjälpa till där jag kan för att jag tycker det är roligt att kunna hjälpa någon men denna upplevelse gjorde att jag inser att jag utsätter mig själv för eventuell fara och det är jag inte beredd att ta.
Jag kan helt ärligt erkänna att jag blev ordentligt skakad eller som man säger på svenska: Skiträdd!!!
Självklart har det varit enormt tillfredställande att kunna hjälpa någon så deras hästar glatt traskar in i transporterna men allting har sitt pris, jag har lagt mycket tid som jag kunnat göra andra saker på. Då jag fortfarande inte är ett dugg intresserad att bli tränare... ja, jag har hjälpt dessa utan att ta betalt eller någon form av ersättning... kanske helt idiotiskt men jag funkar så. Jag har dessutom ett arbete som ger mig tillräckligt betalt så jag INTE behöver ta betalt för att hjälpa vänner och jag vill ha det så, hjälpa från hjärtat inte för ersättning...

Hur som...
Snart är det helg och förhoppningsvis kommer det fina vädret hålla i sig. Planen är faktiskt att försöka rida och bada med ponnysarna, vi får väl se hur det blir :) Fast först väntar ett pass med Marc på lördag!!!

Ha en fantastisk dag därute!

Olivia snodde Rubs...

En alldeles underbar kväll i stallet, Olivia hade redan varit uppe och fixat allt, mockat, fyllt hö, vatten och krafft :)
Så när vi ätit var det bara att åka upp och sadla upp... Jag hade lovat att Olivia skulle få hoppa Rubs... eller ja, hoppa, skutta lite, har inte rätt skor för hoppning men några småskutt fixar hon.
Själv fick jag äran att rida fiiiina Bosse <3 Vi lekte lite bridleless men det får ni se i ett annat inlägg.

Olivia tog båda hästarna och skrittade fram dem medans jag ställde upp två skutt, för att lyxa till det extra mycket var Ajje med och redo med kameran.

Effektiv framskrittning :)

Det är verkligen skoj att se hur mycket Olivia har utvecklats på de dagar hon var nere i Mariefred på Ekelund. Då fick hon ju rida en superfin hopphäst och självförtroendet har verkligen växt, så himla roligt! Ruby kan ju hoppa och är väldigt sjysst på hindrena, framförallt när Olivia sitter i sadeln. Det får väl blir mer hoppning sen senare i höst, just nu är det inte riktigt läge men några småskutt gör ju ingen skada ;)

Justering av utrustning

Uppvärmning

Hon konstaterade att Ruby är mindre och att hon är "snabbare" än Jacquline på Ekelund... hehehe... förmodar att damen från Söder inte stressade upp sig i första taget med en plutt på ryggen. Vet att hon gått en hel del hoppning med bra resultat så det finns mycket kräm i den damen ;) Men som vanligt är hästarna på Ekelund välridna och väluppfostrade så de känner hur mycket power de kan ta fram till sina ryttare.
Efter en noggrann framridning i båda varven så skulle de börja hoppa fram.

Detta är vad Olivia förut max har vågat hoppa...

Ska väl erkänna att jag fick puscha liiiite för att hon skulle våga höja... men Jösses var hon nöjd efteråt? Har lovat att vi ska ta med tumstock för att verkligen mäta hur högt det är men troligtvis är att det är nytt rekord för Olivia. Jag är återigen imponerad över Olivias balans och följsamhet, inget hängande eller balanserande i tyglarna utan lite stöd från mankammen så eftergiften inte blir störd.
Det ser så enkelt ut. Fast jag känner igen minen :) :) :) fokuserad till max...

Ja, jag har ingen aning om vart hon är på väg min fantastiska dotter... men det är väl bara att hänga på ;) Det är så otroligt roligt och stimulerande att hon har möjlighet att få rida och utvecklas med två så fina hästar. Vad hon än väljer att göra så har hon alla förutsättningar för att lyckas, visst vi som håller på med hästar vet att det är hårt slit, många motgångar och att timmarna i sadeln inte på något sätt kommer gratis men det verkar som att hon är beredd att ta den biten.
Fasen... hur jag än försöker undgå det så verkar det väl inte bättre än att jag snart har halkat ner i ponnymammaträsket ;)

Usch... jag vet ju att jag har potential att blir ponnymamman från helvetet... Suck... ;)
Skämt åsido, jag är otroligt stolt över Olivia och vilken känsla hon har för ridningen! Sen är jag oxå otroligt stolt över Ruby och Bosse som verkligen ger henne möjlighet att få utvecklas och ta för sig. De är sjyssta men ändå ger henne tillräckligt med utmaning för att hon inte bara kan sitta och åka.
Två helt perfekta läromästare!!!

Nåja nu ska jag inte älta hela natten här...
Ha det underbart därute, det har jag!!!

Olivia hemma igen...

Jösses, vad jag saknat henne :)
Det var härligt att höra hennes prat om Ekelund och att där gör man si eller så... hehehehe... fick påbackning över att jag/vi numera inte smörjer tränsen varje dag... Får väl bättra mig på det, hon är tveksam till att jag faktiskt förut alltid smorde varje gång något använts men hon får väl fråga de som vet... På Ekelund ;) Sen har hon sagt till mig att vi behöver ha mer teori hemma för det är mycket som hon inte kan som hon tycker att hon borde kunna... Vi kanske ska börja med reiningmönstrena ;)
Ska hänga upp en krok vid vasken så det är lätt att putsa och sen behöver vi organisera om lite hängare för huvudlagen och så, vi väntar fortfarande på att en del sommarbeteshästar ska flytta ut från stallet och vi kan få lite mer plats, onekligen tar westernutrustning betydligt mer fysisk yta än klassiska grenar...
Jag visade runt i stallet och hör mina ord genom henne angående vart vi ska ha sakerna . Hon godkände upplägget och hade lite ideér om hur vi ska organisera saker och ting.Jag gillar att ha saker på sina platser, det ska vara lätt att hålla ordning, det märks att Olivia tar efter mig på den biten och det känns bra, jag kommer nog få smäll på mina fingrar om jag inte sköter mig.
Även Olivia tycker att stallet är supermysigt, det känns som att allt har sin tid, som jag skrivit förut vi trivdes superbra hos Gunsan och det har varit lyx att ha ridhus. Men nu känns ett pluttstall superbra, det är nästan som att "ha eget stall". Hästarna trivs ju jättebra och det märks i boxarna, ingen av dem är kända för att vara renliga men nu är det inte speciellt skitigt på morgonen så jag är glad... nä, mer än glad, superglad...


Efter att ha gjort iordning stallet för natten och gått igenom vart allt finns så ville hon ju såklart rida. Det hade regnat hela dagen så Rubs var inte helt sugen på att jobba men jag satt upp en sväng barbacka och kände lite på henne. Olivia ville oxå rida barbacka men med tanke på hur stor Bosse är för henne så valde vi att lägga på fårskinnspaden för att ge henne lite mer stöd.
Det märks att hon varit iväg och ridit, hon har utvecklats igen. De fick köra lite skänkelvikningar och flytta sidledes för att hon skulle få känslan mellan ytter och innersidan, både i skritt och trav. Och det är ett nöje att se dem tillsammans... Olivia 35kg och Bosse...muminvikt ;) Men de kommunicerar så himla bra med varandra, ska bli verkligen spännande att de hur detta utvecklas.
Jag har aldrig haft någon önskan om att bli en ponnymamma eller att Olivia ska hålla på med hästar, tvärtom, jag har verkligen uppskattat att hon inte varit hästtokig och jag tills för ett halvår sen fått ha detta intresse mer eller mindre för mig själv... Egoistiskt, japp men så har det varit :)

I våras så sa hon själv att hon ville satsa mer på ridningen och vi bestämde att vi då skulle dela mer på Ruby, jag har inte heller haft som mål att ha mer än en häst och någon ponny till Olivia har det aldrig varit på tal om. Men tydligen ville livet och omständigheterna annorlunda ;) Det var faktiskt Fia som sa att det är väl skoj för Olivia att få tävla lite och då kan ju Bosse ställa upp... Jag var mer inne på min egotrip och tänkte... ja, håller han har jag två fina hästar att rida och tävla.
Sen när man vet hans bakgrund så var jag väldigt skeptisk till att det skulle funka mellan Olivia och honom, visst, hon har superbra balans och rider väl men ändå, han är stor och inte ger han speciellt mycket gratis, trots sin höga ridbarhet.
Men hon tjatade om att få rida honom... Nä, vi börjar med att när vi lastade ut honom hemma på gårdsplanen sa hon: Ååååååh mamma!!! Jag har alltid önskat mig en vaniljfärgad ponny <3
Sen har hon tjatat hål i huvudet på att få rida honom :D
Till slut gav jag med mig och hon fick rida ut på honom, det gick bra och han såg förträffligt nöjd ut över sin nya pluttryttare.

Ni får stå ut med vinnarbilden igen ;)

Torsdagen den 16 juli red vi ner till banan och då insåg jag verkligen att Fia har rätt, detta är ett ekipage som borde få chansen att utvecklas mer ihop. De bara lekte och gjorde spinn, galoppombyten, jog och andra saker på en mycket högre nivå än jag trodde de kunde. Då har hon ridit honom ett par gånger ut i skogen... på fredagen red vi ner igen till banan och igen... de bara flöt igenom ridpasset på ett härligt sätt, så okomplicerat och lätt.
Då frågade jag henne om hon ville åka och tävla honom på söndagen och jajemen, det ville hon.
Lördagen bestod så i att hon fick träna på reining mönster nr 12.
Vi åkte tidigt på söndagen så vi hade gott om tid att rida fram och bli bekväma...

Jag har ju skrivit här förut hur det gick :) De vann sin första Youth Reining och sen även en Youth Pleasure!!!
Så stolt över min modiga dotter som svalde sin nervositet, bara går in och levererar... Så stolt över Bosse som tog hand om henne och tyckte det var typ roligaste i världen att få visa upp sig igen.

Ha en underbar dag därute det har jag!