Little Miss Sunshine

Som ni ser så har det kommit upp en ny sida som heter Little Miss Sunshine. Här kan ni följa mitt lilla vinterprojekt, jag tänkte renovera och fixa till en Cabby Nova -77 som jag fick av min pappa för några år sen :)

http://jessica-knoester.blogspot.se/p/blog-page.html

Ha en underbar dag därute det har jag!

Hösten är här...

Strålande dagar med hög luft varvas med regn och blåst... Precis som en höst ska vara och det börjar bli mörkt... Riktigt mörkt...
Det blev vi varse om i söndags när vi var lite sena till stallet. Rubs har fått vila några dagar och visade sitt absolut största missnöje över att i två dagar blivit bortvald till förmån för Bosse :)
Hon skulle absolut inte komma i hagen utan sprang runt, bockade och till och med reste sig... hehehehe... drama queen de luxe extra allt.
Olivia som först tänkte rida henne omvärderade situationen och sa: Mamma får jag rida Bosse idag? Det känns som att du behöver ta en diskussion med Ruban, ta westernsadeln så du har något att hålla dig i... hahahaha.. Nåja, då hon var liiiiite over the top så kändes det som att det var ett vettigt beslut och Herr B fick på sig hoppsadeln... måste köpa en längre gjord här ;)

Älskar denna bilden <3

Vi hade som plan att rida bort till rakbanan för att Ferrarin skulle få blåsa ur lite energi, så vi begav oss iväg genom skogen...
Dock valde vi fel stig och hamnade totalt helt fel, bland gamla lastbilssläp, skrotbilar, presseningar på marken och så mycket skräp och saker har jag aldrig sett bland ett 15-tal hus. Det fanns även stall, ridbana och ett gäng hagar och hästar... Visste inte att detta ställe fanns på Alnö... Olivia undrade om vi kommit till Tyskland. Jag försökte förklara att vi inte ridit över någon bro.

Ni som bor här vet säkert vart vi hamnade ;) Efter att vi irrat runt en stund och till sist höll på att rida rakt in i en älgko som började gå mot oss, beslutade vi oss för att ta samma väg tillbaka. Men nu började det mörkna och innan vi var tillbaka till stallet igen var det helt mörkt... Vi hade inga reflexer på oss då vi ju höll oss till skogstigar men även om man är där är det ju bra att vara utrustad... Så nu har jag uppdaterat reflexutrustningen :) Vi kommer synas på lång väg i fortsättningen, även om det inte är mörkt ute, här på Alnö kan det fort bli ganska dimmigt och sikten väldigt dålig även i dagsljus.

Det blev aldrig någon rakbana, istället fick Ruby en ordentlig miljöträning i avseendet vattenpölar, hon är ju inte helt nöjd med att plaska omkring i dessa. Ganska skoj att hon inte har något emot att bada och simma, alla har vi våra egenheter. Bosse, ja han traskade nöjt på :)

Ser ni hur magen håller på att försvinna :)

Nu har det gått snart fyra månader sen Bosse flyttade hit och jag är så otroligt glad över dessa två fina ponnys, jag kan verkligen inte bestämma mig för vilken som är roligast att rida. Båda är häftiga på sitt sätt. Rubs med sin intensitet och explosivitet, där millimetrar är som metrar och millisekundrar är som minuter, allt händer på samma gång och man får verkligen inte sitta och sova. Helt fantastisk är hon.
Bosse är helt suverän han med, så stabil och ridbar. Red ett pass för Marc i lördags och det var riktigt skoj, jag fick ut massor från passet och jag bara älskar Marcs instruktioner: Jessica, now ride that sluta like a Diiiiva!!! Jag tänkte Isabella Werth och red. Han gav Bosse det finaste beröm jag hört någon ge honom: That is nice horse, Jessica, he is a really honest horse and you do
can ride some dressage with him. Inte så tokigt för en vit muminponny :)

Med detta så känns det som att i Rubs har vi den absolut ultimata kosse/hopp/tricks hästen så jäkla häftig. I Bosse har vi kosse/reining/dressyr och piff och puff grenar. Fast Rubs är ju super i bla ranchtrail... och Bosse funkar ju super i Sorting och Penning med... och Rubs kan nog gå dressyr hon med om tio år eller så när hon coolat ner sig :)

Nåja, ni ser, jag kan inte bestämma mig utan verkligen dessa två hästar utgör en fantastisk helhet och ger oss Olivia och mig så otroligt mycket!
Det är ett privilegium att varje dag ha äran att förvalta dessa underbara individer, de är mina lyckopiller, mina energikällor i vardagen.

Ha en underbar dag därute!!! Det har jag!

Vi bor vackert...

Jag genomgick en ögonlaser för några veckor sen och därför har jag inte kunnat rida på ett tag. Olivia har ridit lite så hästarna har ändå hållits igång.
I fredags så kände jag att nä, nu kan jag inte hålla mig längre, egentligen ska man hålla upp i en månad om man håller på med extremsport... hmmmm, jag vill väl inte erkänna att ridning är extremsport men det kan ju vara ganska extremt ibland, med tanke på hur skitigt det kan vara och vilka risker man faktiskt tar.
Nåja, jag hade iallafall två hästar att motionera och lite för lite ljustid så på med fårskinnspad på Rubs och Bosse fick vackert följa med som handhäst. Nerför branta backar och upp igen, Rubs var taggad och Bosse inte så taggad, jag tror mina armar blev några centimeter längre ;)
Måste lära Rubs att gå som handhäst... tror det blir lättare, om hon skulle acceptera det vill säga.

Samma i lördags, dock hade jag tid men det är himla mysigt att rida ut och ha med en handhäst så samma upplägg igen, rida Rubs och Bosse på släp. Sen är det bra för honom att slippa belastning de första dagarna efter skoning då han är ganska ömfotad. Hur som, samma backe igen och vi vågade oss på en ny väg en sväng, dock så kände jag att jag inte hade en aning om vart jag var påväg så jag tänkte att det kollar jag innan jag irrar iväg för långt. När vi kom tillbaka till stallet gick vi in på banan lite för att kolla om Herr B skulle behaga galoppa lite... Men där gick nog gränsen för hur mycket man som vit muminponny går med på att bli runtsläpad... Visst han tog galopp men under protest och inte speciellt glad... Nåja, även om man är gentleman kan man kanske inte stå ut med allt...

Grönviken between the ears.

Igår så var Olivia med och vi red ut en helt fantastisk långtur, längst havet uppför Alnös branter in i skogen, där vi hittade rakbanan :D
Härlig galopp på två pigga och glada ponnys, dit kommer vi rida igen! Sen in i skogen och förbi tjärnen, där det tydligen växer unika växter, vidare längst fina stigar och till sist tillbaka till stallet.
Jag insåg vilken otroligt fin ö vi bor på och vilken variation i natur det finns på ön!


Ha en underbar dag, det har jag!!!

Otäck upplevelse...

För ett tag sen var jag med om en otäck upplevelse.
Jag skulle hjälpa till att lasta en häst som helt plötsligt fått för sig att inte gå in i transporten. Inget konstigt och genom åren har jag hjälpt en och annan med sina hästar och hittills aldrig misslyckats, utan hästarna har glatt traskat in självmant efter lite pill.
Men inte denna gång, allt som kunde gå fel gick fel och även om det gick illa så mår alla efter omständigheter bra och kommer repa sig fint.
Jag tänker inte gå in på detaljer för det är inte intressant men jag konstaterar att hästen regaerade på ett sätt som jag aldrig kunnat förutsäga då det är en väldigt snäll och tillmötesgående häst och att jag trots en tid av reflektion och analys inte kan komma på varför det gick fel.
Det finns en plan för just denna häst och jag är helt säker på att det kommer lösa sig fint men...

Fina Fernie som älskade att åka och Demo som inte alls gillade att åka transport.

En sak som jag kommit fram till och även lovat min familj är att jag inte kommer ta på mig att hjälpa till med lastträning något mer. Det finns några som ställt frågan och jag hoppas ni respekterar detta.
 Det finns många tränare runt om i landet som har kurser i lastträning som lever på detta och ber er vända er till dem, ibland behöver man ta ett val om hur mycket man vill utsätta sig själv för och här går min gräns.
Jag har alltid försökt att hjälpa till där jag kan för att jag tycker det är roligt att kunna hjälpa någon men denna upplevelse gjorde att jag inser att jag utsätter mig själv för eventuell fara och det är jag inte beredd att ta.
Jag kan helt ärligt erkänna att jag blev ordentligt skakad eller som man säger på svenska: Skiträdd!!!
Självklart har det varit enormt tillfredställande att kunna hjälpa någon så deras hästar glatt traskar in i transporterna men allting har sitt pris, jag har lagt mycket tid som jag kunnat göra andra saker på. Då jag fortfarande inte är ett dugg intresserad att bli tränare... ja, jag har hjälpt dessa utan att ta betalt eller någon form av ersättning... kanske helt idiotiskt men jag funkar så. Jag har dessutom ett arbete som ger mig tillräckligt betalt så jag INTE behöver ta betalt för att hjälpa vänner och jag vill ha det så, hjälpa från hjärtat inte för ersättning...

Hur som...
Snart är det helg och förhoppningsvis kommer det fina vädret hålla i sig. Planen är faktiskt att försöka rida och bada med ponnysarna, vi får väl se hur det blir :) Fast först väntar ett pass med Marc på lördag!!!

Ha en fantastisk dag därute!

Olivia snodde Rubs...

En alldeles underbar kväll i stallet, Olivia hade redan varit uppe och fixat allt, mockat, fyllt hö, vatten och krafft :)
Så när vi ätit var det bara att åka upp och sadla upp... Jag hade lovat att Olivia skulle få hoppa Rubs... eller ja, hoppa, skutta lite, har inte rätt skor för hoppning men några småskutt fixar hon.
Själv fick jag äran att rida fiiiina Bosse <3 Vi lekte lite bridleless men det får ni se i ett annat inlägg.

Olivia tog båda hästarna och skrittade fram dem medans jag ställde upp två skutt, för att lyxa till det extra mycket var Ajje med och redo med kameran.

Effektiv framskrittning :)

Det är verkligen skoj att se hur mycket Olivia har utvecklats på de dagar hon var nere i Mariefred på Ekelund. Då fick hon ju rida en superfin hopphäst och självförtroendet har verkligen växt, så himla roligt! Ruby kan ju hoppa och är väldigt sjysst på hindrena, framförallt när Olivia sitter i sadeln. Det får väl blir mer hoppning sen senare i höst, just nu är det inte riktigt läge men några småskutt gör ju ingen skada ;)

Justering av utrustning

Uppvärmning

Hon konstaterade att Ruby är mindre och att hon är "snabbare" än Jacquline på Ekelund... hehehe... förmodar att damen från Söder inte stressade upp sig i första taget med en plutt på ryggen. Vet att hon gått en hel del hoppning med bra resultat så det finns mycket kräm i den damen ;) Men som vanligt är hästarna på Ekelund välridna och väluppfostrade så de känner hur mycket power de kan ta fram till sina ryttare.
Efter en noggrann framridning i båda varven så skulle de börja hoppa fram.

Detta är vad Olivia förut max har vågat hoppa...

Ska väl erkänna att jag fick puscha liiiite för att hon skulle våga höja... men Jösses var hon nöjd efteråt? Har lovat att vi ska ta med tumstock för att verkligen mäta hur högt det är men troligtvis är att det är nytt rekord för Olivia. Jag är återigen imponerad över Olivias balans och följsamhet, inget hängande eller balanserande i tyglarna utan lite stöd från mankammen så eftergiften inte blir störd.
Det ser så enkelt ut. Fast jag känner igen minen :) :) :) fokuserad till max...

Ja, jag har ingen aning om vart hon är på väg min fantastiska dotter... men det är väl bara att hänga på ;) Det är så otroligt roligt och stimulerande att hon har möjlighet att få rida och utvecklas med två så fina hästar. Vad hon än väljer att göra så har hon alla förutsättningar för att lyckas, visst vi som håller på med hästar vet att det är hårt slit, många motgångar och att timmarna i sadeln inte på något sätt kommer gratis men det verkar som att hon är beredd att ta den biten.
Fasen... hur jag än försöker undgå det så verkar det väl inte bättre än att jag snart har halkat ner i ponnymammaträsket ;)

Usch... jag vet ju att jag har potential att blir ponnymamman från helvetet... Suck... ;)
Skämt åsido, jag är otroligt stolt över Olivia och vilken känsla hon har för ridningen! Sen är jag oxå otroligt stolt över Ruby och Bosse som verkligen ger henne möjlighet att få utvecklas och ta för sig. De är sjyssta men ändå ger henne tillräckligt med utmaning för att hon inte bara kan sitta och åka.
Två helt perfekta läromästare!!!

Nåja nu ska jag inte älta hela natten här...
Ha det underbart därute, det har jag!!!

Olivia hemma igen...

Jösses, vad jag saknat henne :)
Det var härligt att höra hennes prat om Ekelund och att där gör man si eller så... hehehehe... fick påbackning över att jag/vi numera inte smörjer tränsen varje dag... Får väl bättra mig på det, hon är tveksam till att jag faktiskt förut alltid smorde varje gång något använts men hon får väl fråga de som vet... På Ekelund ;) Sen har hon sagt till mig att vi behöver ha mer teori hemma för det är mycket som hon inte kan som hon tycker att hon borde kunna... Vi kanske ska börja med reiningmönstrena ;)
Ska hänga upp en krok vid vasken så det är lätt att putsa och sen behöver vi organisera om lite hängare för huvudlagen och så, vi väntar fortfarande på att en del sommarbeteshästar ska flytta ut från stallet och vi kan få lite mer plats, onekligen tar westernutrustning betydligt mer fysisk yta än klassiska grenar...
Jag visade runt i stallet och hör mina ord genom henne angående vart vi ska ha sakerna . Hon godkände upplägget och hade lite ideér om hur vi ska organisera saker och ting.Jag gillar att ha saker på sina platser, det ska vara lätt att hålla ordning, det märks att Olivia tar efter mig på den biten och det känns bra, jag kommer nog få smäll på mina fingrar om jag inte sköter mig.
Även Olivia tycker att stallet är supermysigt, det känns som att allt har sin tid, som jag skrivit förut vi trivdes superbra hos Gunsan och det har varit lyx att ha ridhus. Men nu känns ett pluttstall superbra, det är nästan som att "ha eget stall". Hästarna trivs ju jättebra och det märks i boxarna, ingen av dem är kända för att vara renliga men nu är det inte speciellt skitigt på morgonen så jag är glad... nä, mer än glad, superglad...


Efter att ha gjort iordning stallet för natten och gått igenom vart allt finns så ville hon ju såklart rida. Det hade regnat hela dagen så Rubs var inte helt sugen på att jobba men jag satt upp en sväng barbacka och kände lite på henne. Olivia ville oxå rida barbacka men med tanke på hur stor Bosse är för henne så valde vi att lägga på fårskinnspaden för att ge henne lite mer stöd.
Det märks att hon varit iväg och ridit, hon har utvecklats igen. De fick köra lite skänkelvikningar och flytta sidledes för att hon skulle få känslan mellan ytter och innersidan, både i skritt och trav. Och det är ett nöje att se dem tillsammans... Olivia 35kg och Bosse...muminvikt ;) Men de kommunicerar så himla bra med varandra, ska bli verkligen spännande att de hur detta utvecklas.
Jag har aldrig haft någon önskan om att bli en ponnymamma eller att Olivia ska hålla på med hästar, tvärtom, jag har verkligen uppskattat att hon inte varit hästtokig och jag tills för ett halvår sen fått ha detta intresse mer eller mindre för mig själv... Egoistiskt, japp men så har det varit :)

I våras så sa hon själv att hon ville satsa mer på ridningen och vi bestämde att vi då skulle dela mer på Ruby, jag har inte heller haft som mål att ha mer än en häst och någon ponny till Olivia har det aldrig varit på tal om. Men tydligen ville livet och omständigheterna annorlunda ;) Det var faktiskt Fia som sa att det är väl skoj för Olivia att få tävla lite och då kan ju Bosse ställa upp... Jag var mer inne på min egotrip och tänkte... ja, håller han har jag två fina hästar att rida och tävla.
Sen när man vet hans bakgrund så var jag väldigt skeptisk till att det skulle funka mellan Olivia och honom, visst, hon har superbra balans och rider väl men ändå, han är stor och inte ger han speciellt mycket gratis, trots sin höga ridbarhet.
Men hon tjatade om att få rida honom... Nä, vi börjar med att när vi lastade ut honom hemma på gårdsplanen sa hon: Ååååååh mamma!!! Jag har alltid önskat mig en vaniljfärgad ponny <3
Sen har hon tjatat hål i huvudet på att få rida honom :D
Till slut gav jag med mig och hon fick rida ut på honom, det gick bra och han såg förträffligt nöjd ut över sin nya pluttryttare.

Ni får stå ut med vinnarbilden igen ;)

Torsdagen den 16 juli red vi ner till banan och då insåg jag verkligen att Fia har rätt, detta är ett ekipage som borde få chansen att utvecklas mer ihop. De bara lekte och gjorde spinn, galoppombyten, jog och andra saker på en mycket högre nivå än jag trodde de kunde. Då har hon ridit honom ett par gånger ut i skogen... på fredagen red vi ner igen till banan och igen... de bara flöt igenom ridpasset på ett härligt sätt, så okomplicerat och lätt.
Då frågade jag henne om hon ville åka och tävla honom på söndagen och jajemen, det ville hon.
Lördagen bestod så i att hon fick träna på reining mönster nr 12.
Vi åkte tidigt på söndagen så vi hade gott om tid att rida fram och bli bekväma...

Jag har ju skrivit här förut hur det gick :) De vann sin första Youth Reining och sen även en Youth Pleasure!!!
Så stolt över min modiga dotter som svalde sin nervositet, bara går in och levererar... Så stolt över Bosse som tog hand om henne och tyckte det var typ roligaste i världen att få visa upp sig igen.

Ha en underbar dag därute det har jag!

Så har vi varit i Kramfors...

Tack Linn <3 utan dig hade det inte gått ;)

Så var det dags igen... Som jag lovade mig själv efter Hjo-ko så ska jag ju ut och tävla varenda reiningklass med Rubs för att förbättra förutsättningarna där och i lördags anordnade MWR tävling på Kramfors Ridklubb. Jag trodde Olivia skulle komma hem men hon var kvar hos mormor så jag beslöt att rida båda hästarna. Det är väl sista gången jag får äran att tävla fina Bosse då som sagt Olivia är den som kommer tävla honom.
Ett stort tack till bästa Linn som ställde upp som hästhållare då jag insåg att det är svårt att rida en häst och hålla den andra under tiden ;) Som jag sagt tidigare så har jag ju inte tränat ground tie tillräckligt...
Bilderna som finns med här är tagna av Katarina Wassbrink, tack så jättemycket för att du fotade och vill dela med dig :)


Hur som helst, fint väder, trevliga medtävlare och funktionärer, vad mer kan man begära?

Det fanns två reining D och en reining C, jag hade anmält båda till alla, sen visade det sig att det behövdes ytterligare startande i Pleasure C, så då fick Bosse gå den med... Eller som Wille kallar det Slowrace, hahahaha... Mycket bra namn tycker jag för det är ju lite så det ser ut att gå fort fast i slowmotion. Men detta är för Bosse en bra gren då han gillar att inte gå så fort fram ;)

Lugn Rubs på uppvärmning...

Efter ett antal tvättar av Bosse är han nästan sådär vaniljfärgad som han ska, eller var iallafall i lördags, imorse när jag släppte ut så var han fläckig igen, otroligt att man kan skita ner sig som han gör. Svansen börjar oxå bli ljus igen och största "problemet" var ju manen som inte riktigt är i tävlingsskick ;) Valet var lite pest eller kolera... klippa av eller dölja... Då jag har svårt att klippa manar, ja, jag vet att jag varit tvungen med Rubs men det skär i hjärtat varje gång så valde jag att försöka dölja så gott det gick... Vet inte om det blev så mycket bättre men strunt sak samma... Bosse tyckte han var snyggast i hela världen <3

Det blev iallafall en inbakad fläta så långt det gick och sen gummiband för att försöka få ner tussarna som inte riktigt blivit så långa att de vill böja sig för tyngdlagen och lägga sig fint ner... hehehe...

Gissa vem som tycker han är snyggast? Det är han oxå :)

När vi kom dit så sadlade jag upp och började värma Bosse, han taggade igång och ville inte skritta alls... sötlök, nåja, han fick jogga på och hade lite blandade småhopp för sig innan han blåst ur sig överskottsadrenalinet och kunde fokusera på uppgiften. Han verkligen bara älskar att visa upp sig och showa!!!
Det enda som nu märktes är att han är lite orolig över sin situation, han vill gärna veta var Rubs är och har lite separationsångest. Allt eftersom tiden går kommer det lägga sig och han blir trygg med vart han bor och att det är beständigt även om vi far iväg på äventyr men just nu så...
Jag tycker ändå det är ett bra tecken, han trivs så enormt och vill verkligen inte mista det ;)
Det som betyder mest fortfarande är att han vill :)

Fortfarande lugn... bästa att spara på krutet ;)

I första reiningen så blev det världens missförstånd och överladdning så istället för första varvet i spinnen så blev det blandade småhopp och studs... Jag valde att diska mig och få kvalité i de två varven vi skulle spinna, nästa spinn funkade och resten av mönstret var hyffsat, han kändes inte riktigt med på noterna men det var skit sak samma, vi hade ju några chanser till att förbättra.
Rubs å andra sidan hade alla nerver på insidan och även om hon tryckte i högervolterna så var hon mycket mer reglerbar än normalt. Sen sista reiningen så plockade vi ett par viktiga poäng till och jag tycker Håkan bedömde helt korrekt och så som jag själv tyckte det gick :) Alltid skönt när man är överrens med domaren och känner vad som behöver korrigeras och vad som är ok.
Dock räckte poängen med Rubs till vinst och hur det än hade gått var jag nöjd med att hon inte laddade iväg som en dragracingbil ;)

Fiiiina Bosse :) bilden tagen efter två klasser och som vanligt blir han bara finare och finare!

Klassen efter var då Pleasure med Bosse och jag svidade om lite snabbt till blingish ;) Han är så jäkla stabil och mångsidig denna vita springare, visst, han har inte styrkan att riktigt bära sig än men som han försöker, denna gång så hade tävlings/show modet slagit på och det var ingen tvekan om vilken häst som tyckte han var snyggast i heeeela världen inne på banan ;)
Ansträngningarna gav resultat och vi knep en 2:a plats, mycket bra jobbat av Bosse.

Sen var det dags att ställa om till reining igen och nu var Bosse på :) Spinnen satt mycket bättre och mönstret i det hela var helt ok, denna gång är det jag som inte rider smart, tar ut cirklarna för mycket och får dem ojämna... en sak som förvånade mig positivt var att helt plötsligt så började han försöka stoppa ordentligt, jag trodde inte han hade styrka och det har han nog inte egentligen men som han försökte :)

Snygg...

Rubs... hmmmmm... Jo men eller hur... Hahahaha... hon slog på alla turbocylindrar och när vi skulle jogga in för start så kändes det som att rida upp inför start på Gran Nationals... Jag försökte göra halt men ponnyn kunde inte stå still. Jag valde att ta henne på två händer och bara försöka skola... Det är sååå  svårt när hon blir sån, bara kortar upp sig och lyssnar inte något alls... Visst jag skulle kunna backa och rida på tränsbett men det hjälper ju inte nästa gång jag går in på stång... En totalt kaotisk runda... så frustrerande... blä och usch vad det kändes som 100 steg tillbaka, men ändå, jag vet ju att det är bara ut och göra om och göra rätt... och det är svårt att hålla känslorna tillbaka och besvikelsen över att vi inte kan kommunicera bättre ibland... Dock kom vi förbi slutmarkeringarna och hon stoppar bättre och bättre fast det går i raketfart...
Men, inget ont som inte har något gott med sig Bosses runda räckte även denna till placering av ädel sort nämligen en 1:a plats :) Det var hans ansträngningar verkligen förtjänt av och han tyckte ärevarven var roligast någonsin.

...snygare, snyggast!

Sista klassen var en C-reining och dags för turbonitroglycering ponnyn att gå in igen... skritt in och nästan att det gick att skritta... spinnen var ok men hon laddade igen och lyssnar inte hel men bättre än i klassen innan... en annan sak som jag klantade mig med var att jag lät romalen bli för lång och lyckades inte korta upp den under ritten, kom på efter ett par gånger att det såg nog roligt ut när jag sitter med en han rakt upp i luften... hahahaha, nåja, denna gång så red vi igenom mönstret på en hand även om jag här med kände frustration över ingen kontroll... Jag skulle behöva tävla ett mönster per dag i en månad tror jag... Nåja, även om poängen var låga så var de helt korrekta och rättvis så får jag väl vara nöjd att jag kunde genomföra mönstret, jag fick igenom cirklarna bättre och trots allt så blev vägarna faktiskt helt ok. Även här måste jag trots -1 i varje rollback ändå säga att hon tar i bättre och bättre i stoppen... hahahaha... bara vi får någon slags kontroll någonstans blir det nog bra ;)
Men det är svårt... riktigt svårt att få till något bra när hon blir så laddad... Erkänner att jag känner mig lite misslyckad då hon var så lugn på framridningen och är så lugn hemma...
Men det var bara att hoppa av från fröken röd och upp på Bosse igen. Ställa om och fokusera på nytt.
Här tänker jag ge mig själv cred, jag är otroligt duktig på att lämna och fokusera om och köra igen.
Han trampade iväg lite i ena spinnen men igen, han ställer upp och försöker trots att han inte riktigt orkar, jag orkar inte heller riktigt rida ihop honom som han behöver så det blir lite som det blir. Även denna runda så red jag för stora, stora cirklar så de blir ojämna, jag är inte med efter bytet och får ingen riktigt bra väg... men men... Även här ansträngde han sig och försökte stoppa. Igen, ansträngningarna betalade sig och vi knep en 2:a plats :)

Spinnen på väg tillbaka, gäller att visa när någon fotar.

Så summa sumarum är:
Jag är verkligen i det stora hela väldigt nöjd med herr B, han snäppade upp sig många steg och gav mycket mer än jag trodde och hade begärt av honom :)
Det känns så himla skoj att det kommer från honom själv och inte jag som pressar på. Det är långt kvar till toppform men han vill och ställer upp till 110%
Med Rubs... ja, jag hade iochförsig räknat med att diska mig i alla tre klasser och att hon var lugn enligt hennes och mina mått mätt i första klassen får jag ta till mig som ren bonus och sen bara se de andra rundorna som skolning... Dock känner jag att jag inte riktigt vet vad jag ska göra... Nåja, det löser sig säkert med tiden... hahahahaha... när hon blir 20 och har lugnat sig lite :)

En sak som jag beslutat är att just nu lägga hoppningen en stund på hyllan, här krävs det att hon laddar och just nu är ju fokus istället låg, långsam och kontrollerad...

Tack Linn, igen :)

Jag vill tacka MWR med funktionärer, som anordat en väldigt trevlig tävling, bara positiva miner, omtanke och glada tillrop :) Till alla medtävlande, klubbkamrater och andra trevliga hästmänniskor, supertack för gott sportmanship, bra motstånd och  härligt peppning emellan!
Sist men inte minst tack Håkan och Jenny för bra och rättvisa bedömningar, härlig sportmanship och peppning!
Med andra ord... Precis som en härlig Westerntävling i Norrland brukar vara :) I löööv it!!!


Så till alla, ha en underbar dag därute, det har jag!!!

Arv från pappa...

En sak som är så häftigt när man får massa bilder är att man ibland får en serie där vissa moment bryts upp i sekvenser och man kan se ett mönster.

Många gånger har Per berättat att Colonel ibland använder ett lite speciellt sätt att vända kossor på, framförallt i heardwork och cuttingen. Jag har sett det några gånger och han är så himla häftig att se när han går in med sitt självförtroende och kunskap. Oftast tar det inte många sekunder innan han har sagt till om hur, var och när kossan ska vända och sen är det en ren uppvisning i organiserad vallning.

När det gäller Rubs så har jag många gånger märkt att efter en eller ett par vändningar på träning så vänder hon bort huvudet och tittar mot flocken. Hon tycker uppenbart att kossan är färdig och det stämmer mycket väl, kossan står still och undrar vad som hände... ;) I hennes fall har nästa steg varit att få henne att förstå konceptet... the show must go on... att fortsätta showa och jobba kossan som ren uppvisning. Mycket föll på plats nere på Hjo-ko och det är mina "misstag" som begränsar oss.. men skit sak samma, vi kommer träna ännu hårdare och vara ännu mer målmedvetna och fokuserade... Vi har mååånga år kvar :)

Nåväl, tillbaka till Colonel... Lite typiskt för honom och som han nedärver många gånger är att han med bogarna stoppar kalven, han lixom knycker till lite, lite som en bodybuilder som flexar bröstmusklerna lite snyggt... pang, pang och sen (oftast) står kossan still och undrar vad den ska göra... Men om den inte uppfattar Colonels orders så i nästa vändning dammar han ner bogarna rejält och sprätter grus mot kossan för att få total uppmärksamhet. Det går blixtsnabbt men är så jäkla coolt tycker jag.

Bland bilderna från Mi så hittade jag ett par bilder som så tydligt visar just detta även hos Rubs... Det behöver förfinas en del men ändå. Tack snälla pappa Colonel för att du några nätter stod och pratade med din dotter, jag är helt hundra på att du gav henne en hel del tips och råd ;)

Nä du, säger Rubs... Nu räcker det...

Jag sa stopp!!!

Ja, jag har verkligen en actionponny och är sjukt stolt över oss. Just bild 2 ser väldigt konstig ut ensam men med första bilden så blir den istället väldigt uttrycksfull och det syns att Ruby makes a statement. En annan sak som börjar bli tydlig är hennes personliga stil när hon vallar... Hon kommer förmodligen aldrig jobba med extremt låg form, hon har alltid haft en ganska stor bubbla och helt ärligt tror jag att hon gillar att ha överblick och titta ner på kossorna ;)  Rätt eller fel? I hennes fall är det uppenbarligen rätt och inget jag tänker bråka om.

Jag tycker Rubs är ascool!!!

Ha en underbar dag därute det har jag!

Åååååh och ååååh, fantastiska Mi...

Det finns en fantastisk person vid namn Mi Ritzén som vi inom westernvärlden har vant oss vid under några år. Hon brukar finnas med på de flesta tävlingarna som är lite större och man möts alltid av ett leende, en kram, en komplimang, en uppmuntran eller en varm blick!
Detta medans hon utövar sin magi och fångar ögonblicken när vi gör det vi älskar och förevigar dem. Idag damp det ner några sådana ögonblick till mig och jag är så glad och tacksam för att du Mi är precis som du är!
Jag tror att de tuffa stunder du ibland går igenom avspeglar sig i känslan i dina förevigade ögonblick, just därför att dina prismor är polerade av livet. Det tar lång tid att slipa en diamant med mossa men det är precis vad du är en unik diamant! Glöm aldrig det!!! Jag låter dessa tala för sig själva :)

http://www.miritzen.com/

http://www.miritzen.com/

http://www.miritzen.com/

Det finns fler ögonblick som jag är så oerhört glad att du förevigat åt mig Mi men här är några och det kommer dyka upp fler här i olika inlägg :)

Ha en underbar dag därute, det har jag för jag har återigen insett att jag har världens bästa ponnys!!!

Ps... ser ni att vi inte har rosa på oss på en enda bild??? Får rätta till det i helgen ;)

Positiva bitar...

Igår så var det test för ridbanan, jag har ett par dagar sneglat på den men lite andra saker kom emellan... Den har sett jättefin ut och som sagt igår var det test...
Det är ju för fasen SKITBRA underlag!!! för reining! visst det kommer upp en del sten men det kan man plocka men ändå, lös fin sand som både är fast och ger efter i stoppen...
Wihoooooo!!! I LÖÖÖÖÖÖV! Äntligen!!!

Den är inte så stor men vad gör väl det? Nu är jag inte begränsad av underlaget för det jag vill göra utan kan planera och känna efter! Det finns en liten släpharv så det är ju bara att ta fyrhjulingen dit och sladda så mycket jag vill :)

Jag längtar efter att Olivia kommer hem så hon får fortsätta rida och utvecklas med Bosse. Jag har nog inte skrivit det innan här ser jag men för ett par veckor sen, helgen innan Hjo-ko så var vi iväg och tävlade. Olivia red Bosse på torsdagen och det såg så himla trevligt ut att på fredagen frågade jag om hon ville åka och tävla på söndagen. Ja sa hon.
Lördagen tränade vi på Reiningprogrammet och på söndagen drog vi till Vattlång med ponnysarna.
Väl där så red vi fram och Bosse var lite på tårna men han gillar att ha Olivia på ryggen, vi bestämde att hon skulle börja rida en Reining Youth och om det kändes bra så efteranmälde vi henne till Pleasure youth.
Olivia var väldigt nervös och 20 minuter innan ville hon byta häst, jag tröstade och sa att hon kunde försöka och att det inte spelade någon som helst roll om det gick dåligt eller bra, hon hade ju bara ridit Bosse ca 5 gånger sen han kom upp till Norrland och just det ja, det är Olivias andra tävling någonsin, hon red ett par WoT klasser förra året samt hennes första Reiningstart någonsin.
Efter en liten tveksamhet när han insåg att inte Rubs följde med in på banan så körde de!!!
Här är filmen:


Så med detta vill jag även passa på att presentera Clean My Boots 13 år nya tävlingsryttare, Olivia Knoester snart 11 år. Jag hoppas de får några år ihop och ha kul tillsammans!

Igår fick ni ju ta del av bilden efter tävlingen som Olivias farfar fotade, debuten gick strålande och de vann Reiningen och även Pleasuren.
Men de två saker som var/är min vinst och som gör allt jobb värt det... Det är min dotters leende när hon vågar och kan få ta del av det underbaraste som finns nämligen kontakten och samspelet med hästarna! Oavsett om hon vinner eller inte :)
Samt att se hur Bosse bara är sjysst och verkligen tar hand om och ställer upp för henne för att han vill, jag vet att dessa två är rätt för varandra!


Så vi får väl se hur långt de kan gå tillsammans... Jag tror på dem och bara fantasin sätter begränsningarna just nu :)

Sen har det löst sig mycket bättre med stallplatserna än jag trodde från början. Båda hästarna får plats inne i stallet där det är totalt fem boxar, från början skulle ju Bosse bo i en utebox i anslutning till stallet men nu står de mitt emot varandra över stallgången, jag har inte riktigt bestämt vem som ska ha vilken box men det är ju lätt att lösa :)
Så det finns en stor fin utebox till uthyrning på ett supermysigt ställe på Alnö. Är någon intresserad så hör av er till mig så ska jag vidarebefodra er till stallägarinnan.

Och det är skönt att ha dem inne på nätterna nu, det börjar bli lite kallare och blötare så det är skönt att veta att de får stå inne. Det är alltid skönt med bete men helt ärligt så tyvärr tar framförallt Rubs fötter stryk och nästa år blir det nog väldigt begränsat med utenätter. Finns det fina gräshagar att beta i på dagarna så räcker det gott och väl. Samtidigt som de hela tiden kan få lite hö och torka tassarna på nätterna. Har man sockervaddsponnys så har man ;)

Har inte lyckats träffa de andra hästägarna men det kommer väl förr eller senare, just nu är jag himla nöjd med att bara boa in mig.

Olivia rapporterade från sin första dag på ridlägret att allt var bra och att hon inte fick någon ponny...hahaha... hon hade bestämt meddelat att hon inte gillar ponnys utan ville ha en stor häst.
Underbara familjen Holmqvist hade då försett henne med Jaquline en dam född 96 och ca 160cm.

Har ingen bild på donnan men här är en länk: http://az61094.vo.msecnd.net/img/05/f94abc02-64f7-4103-94b4-410c6427996e/700

Det betyder att hon kommer tycka att våra hästar är små när hon kommer hem... Underbara unge <3
Jag har försökt att få henne att bara acceptera vilken häst de nu gav henne men icke ;)
Undrar vart hon fått den envisheten ifrån???

Ha en underbar dag därute alla, det har jag!