Arv från pappa...

En sak som är så häftigt när man får massa bilder är att man ibland får en serie där vissa moment bryts upp i sekvenser och man kan se ett mönster.

Många gånger har Per berättat att Colonel ibland använder ett lite speciellt sätt att vända kossor på, framförallt i heardwork och cuttingen. Jag har sett det några gånger och han är så himla häftig att se när han går in med sitt självförtroende och kunskap. Oftast tar det inte många sekunder innan han har sagt till om hur, var och när kossan ska vända och sen är det en ren uppvisning i organiserad vallning.

När det gäller Rubs så har jag många gånger märkt att efter en eller ett par vändningar på träning så vänder hon bort huvudet och tittar mot flocken. Hon tycker uppenbart att kossan är färdig och det stämmer mycket väl, kossan står still och undrar vad som hände... ;) I hennes fall har nästa steg varit att få henne att förstå konceptet... the show must go on... att fortsätta showa och jobba kossan som ren uppvisning. Mycket föll på plats nere på Hjo-ko och det är mina "misstag" som begränsar oss.. men skit sak samma, vi kommer träna ännu hårdare och vara ännu mer målmedvetna och fokuserade... Vi har mååånga år kvar :)

Nåväl, tillbaka till Colonel... Lite typiskt för honom och som han nedärver många gånger är att han med bogarna stoppar kalven, han lixom knycker till lite, lite som en bodybuilder som flexar bröstmusklerna lite snyggt... pang, pang och sen (oftast) står kossan still och undrar vad den ska göra... Men om den inte uppfattar Colonels orders så i nästa vändning dammar han ner bogarna rejält och sprätter grus mot kossan för att få total uppmärksamhet. Det går blixtsnabbt men är så jäkla coolt tycker jag.

Bland bilderna från Mi så hittade jag ett par bilder som så tydligt visar just detta även hos Rubs... Det behöver förfinas en del men ändå. Tack snälla pappa Colonel för att du några nätter stod och pratade med din dotter, jag är helt hundra på att du gav henne en hel del tips och råd ;)

Nä du, säger Rubs... Nu räcker det...

Jag sa stopp!!!

Ja, jag har verkligen en actionponny och är sjukt stolt över oss. Just bild 2 ser väldigt konstig ut ensam men med första bilden så blir den istället väldigt uttrycksfull och det syns att Ruby makes a statement. En annan sak som börjar bli tydlig är hennes personliga stil när hon vallar... Hon kommer förmodligen aldrig jobba med extremt låg form, hon har alltid haft en ganska stor bubbla och helt ärligt tror jag att hon gillar att ha överblick och titta ner på kossorna ;)  Rätt eller fel? I hennes fall är det uppenbarligen rätt och inget jag tänker bråka om.

Jag tycker Rubs är ascool!!!

Ha en underbar dag därute det har jag!

Åååååh och ååååh, fantastiska Mi...

Det finns en fantastisk person vid namn Mi Ritzén som vi inom westernvärlden har vant oss vid under några år. Hon brukar finnas med på de flesta tävlingarna som är lite större och man möts alltid av ett leende, en kram, en komplimang, en uppmuntran eller en varm blick!
Detta medans hon utövar sin magi och fångar ögonblicken när vi gör det vi älskar och förevigar dem. Idag damp det ner några sådana ögonblick till mig och jag är så glad och tacksam för att du Mi är precis som du är!
Jag tror att de tuffa stunder du ibland går igenom avspeglar sig i känslan i dina förevigade ögonblick, just därför att dina prismor är polerade av livet. Det tar lång tid att slipa en diamant med mossa men det är precis vad du är en unik diamant! Glöm aldrig det!!! Jag låter dessa tala för sig själva :)

http://www.miritzen.com/

http://www.miritzen.com/

http://www.miritzen.com/

Det finns fler ögonblick som jag är så oerhört glad att du förevigat åt mig Mi men här är några och det kommer dyka upp fler här i olika inlägg :)

Ha en underbar dag därute, det har jag för jag har återigen insett att jag har världens bästa ponnys!!!

Ps... ser ni att vi inte har rosa på oss på en enda bild??? Får rätta till det i helgen ;)

Positiva bitar...

Igår så var det test för ridbanan, jag har ett par dagar sneglat på den men lite andra saker kom emellan... Den har sett jättefin ut och som sagt igår var det test...
Det är ju för fasen SKITBRA underlag!!! för reining! visst det kommer upp en del sten men det kan man plocka men ändå, lös fin sand som både är fast och ger efter i stoppen...
Wihoooooo!!! I LÖÖÖÖÖÖV! Äntligen!!!

Den är inte så stor men vad gör väl det? Nu är jag inte begränsad av underlaget för det jag vill göra utan kan planera och känna efter! Det finns en liten släpharv så det är ju bara att ta fyrhjulingen dit och sladda så mycket jag vill :)

Jag längtar efter att Olivia kommer hem så hon får fortsätta rida och utvecklas med Bosse. Jag har nog inte skrivit det innan här ser jag men för ett par veckor sen, helgen innan Hjo-ko så var vi iväg och tävlade. Olivia red Bosse på torsdagen och det såg så himla trevligt ut att på fredagen frågade jag om hon ville åka och tävla på söndagen. Ja sa hon.
Lördagen tränade vi på Reiningprogrammet och på söndagen drog vi till Vattlång med ponnysarna.
Väl där så red vi fram och Bosse var lite på tårna men han gillar att ha Olivia på ryggen, vi bestämde att hon skulle börja rida en Reining Youth och om det kändes bra så efteranmälde vi henne till Pleasure youth.
Olivia var väldigt nervös och 20 minuter innan ville hon byta häst, jag tröstade och sa att hon kunde försöka och att det inte spelade någon som helst roll om det gick dåligt eller bra, hon hade ju bara ridit Bosse ca 5 gånger sen han kom upp till Norrland och just det ja, det är Olivias andra tävling någonsin, hon red ett par WoT klasser förra året samt hennes första Reiningstart någonsin.
Efter en liten tveksamhet när han insåg att inte Rubs följde med in på banan så körde de!!!
Här är filmen:


Så med detta vill jag även passa på att presentera Clean My Boots 13 år nya tävlingsryttare, Olivia Knoester snart 11 år. Jag hoppas de får några år ihop och ha kul tillsammans!

Igår fick ni ju ta del av bilden efter tävlingen som Olivias farfar fotade, debuten gick strålande och de vann Reiningen och även Pleasuren.
Men de två saker som var/är min vinst och som gör allt jobb värt det... Det är min dotters leende när hon vågar och kan få ta del av det underbaraste som finns nämligen kontakten och samspelet med hästarna! Oavsett om hon vinner eller inte :)
Samt att se hur Bosse bara är sjysst och verkligen tar hand om och ställer upp för henne för att han vill, jag vet att dessa två är rätt för varandra!


Så vi får väl se hur långt de kan gå tillsammans... Jag tror på dem och bara fantasin sätter begränsningarna just nu :)

Sen har det löst sig mycket bättre med stallplatserna än jag trodde från början. Båda hästarna får plats inne i stallet där det är totalt fem boxar, från början skulle ju Bosse bo i en utebox i anslutning till stallet men nu står de mitt emot varandra över stallgången, jag har inte riktigt bestämt vem som ska ha vilken box men det är ju lätt att lösa :)
Så det finns en stor fin utebox till uthyrning på ett supermysigt ställe på Alnö. Är någon intresserad så hör av er till mig så ska jag vidarebefodra er till stallägarinnan.

Och det är skönt att ha dem inne på nätterna nu, det börjar bli lite kallare och blötare så det är skönt att veta att de får stå inne. Det är alltid skönt med bete men helt ärligt så tyvärr tar framförallt Rubs fötter stryk och nästa år blir det nog väldigt begränsat med utenätter. Finns det fina gräshagar att beta i på dagarna så räcker det gott och väl. Samtidigt som de hela tiden kan få lite hö och torka tassarna på nätterna. Har man sockervaddsponnys så har man ;)

Har inte lyckats träffa de andra hästägarna men det kommer väl förr eller senare, just nu är jag himla nöjd med att bara boa in mig.

Olivia rapporterade från sin första dag på ridlägret att allt var bra och att hon inte fick någon ponny...hahaha... hon hade bestämt meddelat att hon inte gillar ponnys utan ville ha en stor häst.
Underbara familjen Holmqvist hade då försett henne med Jaquline en dam född 96 och ca 160cm.

Har ingen bild på donnan men här är en länk: http://az61094.vo.msecnd.net/img/05/f94abc02-64f7-4103-94b4-410c6427996e/700

Det betyder att hon kommer tycka att våra hästar är små när hon kommer hem... Underbara unge <3
Jag har försökt att få henne att bara acceptera vilken häst de nu gav henne men icke ;)
Undrar vart hon fått den envisheten ifrån???

Ha en underbar dag därute alla, det har jag!

Back to usual...

Eller ja inte riktigt, vi har bytt stall och det känns faktiskt bra. Jag har ju trivts super hos Gunsan men med två hästar så blev det för dyrt helt enkelt, visst kan jag lägga alla pengar på uppstallning men jag vill ju gärna ut och tävla :)
I det nya stallet finns det bara 6 boxar och som det ser ut nu så är det mina två, två ponnys och två islänningar. Litet gulligt och ägs av en härlig dam vid namn Solbritt... jag menar bara namnet blir man ju glad av. Det som inte finns är ju ridhus men en bra ridplan och jag tror jag klarar mig med denna, det är ett bra sandunderlag och även om jag tycker det är skoj att hoppa så måste fokus ligga på reiningdelen för mig och Rubs nu ett tag och då behövs det bra underlag.

Under åren som gått har jag stått på olika anläggningar, stora som små. I mina ögon spelar det mindre roll vilken anläggning det varit utan just att hästarnas behov tillgodoses. Givetvis måste man ibland kompromissa och står man på en stor anläggning, betyder det ofta att hagtillgången är begränsad.
Det finns saker som jag under åren insett ej varit så viktiga och andra som betyder mer än jag trott. Ett sådant exempel är morgonfodring, efter att ha stått hos Gunsan i två och ett halv år inser jag hur skönt det är att INTE ge kraftfoder på morgonen och att de istället går rakt ut i hagen till hö. Det är lugnt i stallet och ingen häst står och sparkar för att frukosten ska serveras.  De har haft hela balar i hagen men nu kommer de fodras fyra gånger ute i hagen istället. Fördel, jag vet hur mycket de får i sig och kan anpassa högivan över dygnet. Nackdel, ja de kan kanske få stå utan mat en timme eller två. Men totalt blir det ju fem gånger per dygn så jag tror inte det blir ett problem.
Det som är den absolut största vinsten hos Solbritt är de fantastiska hagarna och att de kommer få gå på gräs hela tiden... Jag älskar det och för Rubs mage är det toppen, hon mår ju klart bäst på gräs.

Sen kommer jag nog spotta och fräsa i höst när det regnar och blåser och jag inte har ridhus men jag ska snoka runt lite och kolla om jag inte kan lösa det på något sätt ;) Det blir ju kosseträningar uppe i Nordvik så då får man väl passa på att trimma lite då mellan kossetiden. Annars är det bara att bita ihop och gilla läget, rätt var det är så dyker tillfället upp.

Bjuder på Bertil Knoesters fantastiska bild på Olivia och Bosse efter deras första tävling ihop 

1:a reining youth, 1:a pleasure youth.

 

Det tar ju alltid ett tag att boa in sig på ett nytt ställe men när man kommer in på gårdsplanen så andas hela stället rofylldhet :) Så detta känns bra.

Sen är det alltid skoj att lära känna nya hästmänniskor som håller på med annat än det man själv gör.

Nåja, det kommer nog mer inlägg vart tiden lider, igår var ponnysarna iallafall otroligt nöjda och jag såg knappt skymten av dem i hagen ;) De brydde sig inte ett dugg om att en häst skulle åka och dess missnöje över att lämna utan är helt nöjda med att få nytt gräs och ha varandra som sällskap. Känns så skönt att ha dessa två ihop och att det funkar. Jag är färdig med att introducera nya hästar och riskera skador.

Ha en bra dag därute, det har jag.

Reflektioner från Hjo-ko och höstplan...

Nu har det gått en vecka och jag känner att jag landat lite efter Hjo-ko. Rubs har fått gått i hagen några sista dagar på betet och idag flyttade hon och Bosse till sitt nya stall. En av de saker som verkligen behövs nu är ridbana och att trimma reining...
Det är den som är min och Rubs svaga del och där vi förlorar mer poäng än jag tycker är nödvändigt...men å andra sidan kan jag själv göra något åt detta... Hade varit värre om det var kojobbet.

Trots en hel del små saker som skulle kunna ha ställt till det på Hjo så är känslan att det gick bra! Vi åkte ner och gjorde vårt jobb efter tre år utan kotävlingar!
Jag red en spectacular non pro limited och knep med lite tur en 3;e plats.
Visst, jag släppte en ko i heardworken... My mistake, men det är ju rutinen som saknas. Nu har jag ridit min livs första heardwork... Dessutom gjorde vi det på stång ;) kanske inte är att rekomendera men jag tycker vi gjorde det bra ändå... 64p och minus 5 för tappad ko... Så minst 69p om nu jag gör mitt jobb.
Jag insåg även hur enormt viktigt det är att ha rätt personer med som heardholders och turnbacks... Tack Per, Johanna, Johanna och Anna!!! Ni var grymma teammates!!!
I reiningen red jag bort oss... Dock var jag helt säker på att jag ridit rätt men lyckades ändå spinna ett varv för lite... Suuuuck... Tydligen ställde det till det i skallen för mig med 1/2 varv. Det ställde till det för många andra mer och det var ju tur för mig som inte tappade min andra plats mer än till en tredje... Dock lyckades jag ta mig förbi stoppmarkeringarna ;) Sist men inte minst i skitväder red jag cow worken.
Fick en bra ko och Rubs skötte jobbet strålande... Jag rattar ju runt lite för mycket men vi fick 70p så även domaren tyckte vi gjort ett bra jobb.

På fredagen red jag även en väldigt utmanande ranchtrail med en bro som var riktigt hög och med höbalar runt... En übertung stock som skulle släpas... När Rubs kände tyngden så stannade hon och tog i, tack och lova att vi sista månaden släpat runt på Bosse både här och där i skogen :)
Sen så var det groundtie... Njae... Tränar man aldrig så blir det aldrig bättre... Rubs smög fram till mig och här åkte vi på många minus. Sista var lasso och även här... Tränar man aldrig... Missade mina kast och med romaltygel samt lasson undrade jag om jag skulle hinna få ihop en grytlapp innan jag var klar... Vi fick ihop 66p och kom åtta, precis utanför placering. Ranchtrail är riktigt skoj och denna var otroligt utmanande så jag rider gärna dessa igen. Har dessutom lovat mig själv att träna både groundtie och kasta lasso mer ;)
Jag är ändå väldigt stolt över min lilla turboladdade ponny som även om hi i stort sett aldrig tränar på detta löste uppgifterna på ett mycket bra sätt och verkligen visar att hon genom detta litar på mig.
Här är en bild på bron, sekunden innan var hon inte helt övertygad om att detta med att gå över den var en bra idé men sen bara bestämde hon sig för att lita på mig och det ser ju ut som att hon inte gjort annat än går över läskiga broar ;) Det är fantastiska Gert Andersson som tagit bilden!

Söndag och tävlingens sista klass var en srcha non-pro limited cowhorse och många bra namn i startfältet.

Ruby kändes otroligt lugn och fin på framridningen och jag tänkte: nice ;) sen gick hon genom grinden och turbon gick igång på högvarv... Hehehe, nåja, jag höll mig lugn och bara red, mitt mål var att komma förbi stoppmarkeringarna även denna gång och bara försöka få henne så lugn som det bara gick... Hur som helst, jag räknade även rätt och det var ett genomfört reiningmöster... Bestämde mig för att nu åka på varenda klubbtävling och rida alla reiningar jag överhuvudet kan ;) vi plockade ihop 65p på denna del.

Dags för ko-del och jag hade sett på de som varit inne innan att det var svåra kossor idag men jag vet att jag har en fantastiskt duktig häst.
Så jag tänkte att fasen nu kör vi... Fick först in en ko som inte hade någon respekt alls och den drog nerför långsidan. Domaren såg detta med och blåste av och vi fick en ny ko. Rubs var så jäkla duktig och denna gången kunde vi smyga upp och verkligen flytta den som vi ville :)
Återigen så glömde jag hålla i mig i hornet och rattade runt för mycket... Måste komma ihåg det och inte lägga mig i.
Men jag var verkligen nöjd med ko-delen och det kändes som att vi hade den under kontroll. Även här höll domaren med och vi belönades med 72p för väl utfört arbete!
Jag och Per gick sen upp och tittade på score cardet och även här var betyget riktigt bra. Inga minus men plus för control och eye appearance... Och det känns ju inte så dumt :)
Detta ledde till en 2:a plats. Åsa och Poncho som vann gjorde en riktigt bra runda så de var verkligen värdiga vinnare.

Då Willes häst blev skadad (tack och lov inte allvarligt) så stannade även mitt boende i Norrland...
Tack fantastiska Per och Johanna Larsson som hyste in mig och Rubs med kort varsel. Det var enormt trevligt att spendera övrig tid med er och jag är verkligen ledsen Per om jag fick dig att skratta mer än nödvändigt... Eller kanske inte såååå ledsen. Jo, det är jag, ni som inte vet så blev han avkastad ett par dagar innan och hade TVÅ brutna revben... Ändå ställde han som vanligt upp och satt till häst i stort sett hela torsdagen och hjälpte till i heardworken... Tack!!!
En annan sak som jag insåg att jag verkligen saknat är Johannas sällskap... Jösses vad kul det var att tävla med dig, även om vi inte tävlade samma klasser men ändå, att ha någon som stöttar och få stötta att få peppa någon och få pepp tillbaka och att få glädjas öve någons framgångar och när de på riktigt gläds med ens egna framgångar! Det betyder otroligt mycket och även om man möter sura miner, regn och blåst, typ minusgrader så var dessa dagarna verkligen de bästa tävlingsdagarna någonsin!!! Och nästa gång kommer bli ännu bättre... Just det ja, Johanna plockade hem segern i nrcha spectacular non pro!!!
Ledning från första dagen!!! Snyggt jobbat och du är så värd det!!!

Till alla andra underbaringar som spred glädje och skratt dessa dagar, ni är bäst och vi ses nästa gång!!!

Ha en underbar dag därute, det ska jag!

Fiina ponnys...

Häromdagen red vi till banan igen men den här gången fick faktiskt Olivia rida Bosse och jag fick rida fiiiina Rubs :)
Olivias reaktion på Bosses jog var: Mamma! hans jog är helt underbar en sån jog har jag aldrig fått till förut!!! Visst hon ser ju ut som en liten loppa på den stora vita muminponnyn men de verkade hitta varandra och hon red honom i alla gångarter. Det känns bra att hon är så tuff som hon är samtidigt som hon är så himla balanserad som hon är. Det är ju en riktig ynnest för henne om allt funkar att få rida en sådan läromästare. Jag har lite planer för dem som ekipage men det dröjer kanske lite till innan jag vill avslöja mer ;) Sen är det ju den där gigantiska muminmagen som måste tränas bort...
 Bosse känns även för varje dag lite starkare och lite mjukare och de små grejer som jag oroat mig för i hans rörelsemönster försvinner mer och mer.

Rubs var som vanligt turboladdad och reagerar på minsta vink... ibland även när de inte finns något kommando. Hehehe... hon förutsätter lite ;) Nåja, det kommer väl så småningom... Fin är hon iallafall!!!

Han har humor Herr Bosse :) :) :)

Igår var det Bosses tur igen och åter upp till banan och banne mig... Det händer saker med herren :)
Efter en hel del lösgörande arbete så fanns det lite bärighet i galoppen. Bytena sitter bättre och spinnen är faktiskt riktigt bra! Han fortsätter att balansera upp sig bättre och bättre och det är så himla häftigt att känna en stor förbättring från dag till dag. Även om magen är gigantisk så har han börjat sätta muskler igen och fylla ut. Vi kör på ett par dagar till med lite mer och tuffare träning sen ska han få några dagars vila. Tror den  här sommaren faktiskt rent planeringsmässigt kommer passa honom bra. Om jag ser till att nyttja tiden på bästa sätt.

Ha en underbar dag därute... det har jag :)

Det finns där...

Häromdagen tog jag en sväng upp till ridbanan med herr B. Jag har tyckt att han de senaste dagarna börjat skritta mycket bättre och tar ut steget mer så nu tänkte jag att det var dags för en check igen.

Det tar ca 15 minuter att skritta dit och det är ju en förträfflig uppvärmning.
Jag satt och red skänkelvikningar diagonalt i skritt och trav ca 10 minuter, även om det var stelt i början kändes det som att mer och mer kommer loss och i slutet så flöt han faktiskt ganska jämn igenom rörelsen åt båda hållen.
Efter detta bad jag om galopp och gjorde några fattningar tills kvalitén var typ där jag vet att den ska vara... Får väl visa lite hänsyn till jättemuminmagen samt att han ju inte har gått något på länge. Här kändes det ganska väl hur omusklad han är och hur mycket man behöver hålla om honom för att han inte ska bara springa... men med lite övertydlighet så balanserade han upp sig riktigt bra och återigen... det finns där, kvalitén och viljan att jobba... Jag brydde mig inte så himla mycket om formen utan mer att han balanserar upp sig korrekt, han orkar inte riktigt än men han är mycket starkare nu än första passet för typ 3 veckor sen. Ett par gånger tappade han bakdelen och jag kommer inte ihåg honom som speciellt snubblig

Nöjd Bosse :)

men detta känns mer som styrkebrist än att det skulle vara något fel.
Jag bad om galoppbyte och hör och häpna... Herr B lyckades och framförallt orkade då göra ett litet sketet bocksprång... hahahaha... så, så jäkla ont har han inte...
Vi körde några byten till och även här så höjdes kvalitén på dem till helt ok för att vara just nu. Jobbade kanske 5 minuter i galopp och bad sen om ett stopp... Nja, här är det en bit kvar.
Det är bara att fortsätta gymnastisera, bygga upp och stretcha ut.
Som absolut sista grej bad jag om spinn... och här blev jag glatt överraskad, centrerade fina spinnar åt båda hållen. Inte så snabba såklart men för några veckor sen orkade han inte plantera foten och trampa runt, det kändes oxå väldigt bra.
Sen skrittade vi hem igen :)

Summa summarum: Han är ju som jag sagt från början en otroligt välutbildad häst! Det känns och jag vet ju hur bra han var sist jag hade honom. Då var han ju mer igång och yngre så jag behövde inte ta samma hänsyn till igångsättningen som nu. Dock tror jag att det kommer ta tid, kanske längre än jag tror att få upp honom till en liknande nivå men så länge utvecklingen är positiv är det helt klart värt det.

Men framförallt!!! Herr B är nöjd!!! Han står och njuter av att ryktas och pillas med, han har börjat vakna i ridningen och är mycket mer med! Inte en enda gång sen han fick sin hink och pellets har ett öra åkt bak eller han har visat obehag vid sadlingen!!! Han vill ofta bli kliad i pannan istället :)
Han går och retar grannhingsten genom att flörta med "sina" två brudar :) Dock håller han sig på mattan och nöjer sig med några: höhöhöhöhö... och ibland ett tjut... Varpå brudarna brukar vända sig om och gå. Då ser han mest förvånad ut och lommar snällt efter.

Nåja, det är en bit kvar till höst och för varje dag känns det som han kliver ett steg framåt. Den absoluta mest kritiska perioden på första månaden har ju nu gått så man kan unna sig en liten lättnadens suck ;)

Ha en underbar dag därute, det ska jag!

Och så gick det en vecka...

Nu har det gått nästan en månad sen Bosse flyttade till Alnö. Vissa saker har gått över färväntan, vissa saker kommer innebära mer arbete än jag trodde och vissa saker kan man inte ens utvärdera än.

Hehehe, vi har samma humor :P

Men jag kan konstatera att i det stora hela är jag glad att jag följde mitt hjärta och drog med mig Wille på en roadtrip och hämtade upp Bosse.
Han känns något bättre och kroppen kommer så långsamt igång, finns vissa diffusa saker som gör mig lite orolig men som sagt det är alldeles för tidigt att utvärdera något än. Det är en nöjd och glad häst iallafall som hittills kommit fram när man ropar med öronen framåt och gärna vill ha en mysstund. I resten av hanteringen funkar det bra och sen han fått lite pellets vid sadlingen har denna inte varit en orsak till aggressivt beteende. Visst jag erkänner att jag inte på något sätt inbillar mig att det brytits men varje tillfälle med bra erfarenhet är ett bra tillfälle.

Ridmässigt så är han långsam ;) väldigt långsam... Jämfört med den röda Ferrarin... Jag testade att ha med honom som handhäst och det funkade alldeles superbra så här har jag ännu en i mina ögon suverän träningsmetod, han behöver bara ha koll på sig själv men ändå hänga på i Rubs tempo... Det var onekligen ganska skönt att kunna lägga en dally runt hornet och sen fick Rubs bidra med lite kraft. Efter några hundra meter insåg herr B att det är enklare att småjogga och hålla samma tempo än att bli släpad framåt. Learning by doing...

Känns som om Rubs har "rätt" attityd... älskar denna ponny

Det är rätt häftigt att se hur jäkla stark Rubs och även Flis är, de trippar lätt uppför Bullåsbacken och Bosse håller på att dö ett par gånger... hehehe... kan ju erkänna att jag inte heller skulle trippa uppför här men för varje gång så känns han något bättre i kroppen och lite mer utstretchad. Tror att just klättringen är superbra för honom då han långsamt får ta i med hela kroppen och måste både balansera och sträcka ut samtliga delar.
Nåja, nu är det inte så långe kvar innan Juli inträder och då är det SEMESTER!!!

Sen är det inte så långt till HJO-KO!!!
Ska bli så grymt skoj att åka dit och nästan alla pusselbitar är klara för roadtripen :) Kommer bli GRYMT skoj!!!

Dessutom känns det otroligt bra att få åka iväg med Ferrarin och tävla igen, vi har ju haft riktigt bra med kossetid och utvecklingen på den här tiden har verkligen gått framåt så vi är redo! Dessutom har jag ju en grym teammate (Wille) som ska debutera och bara det känns skitkul att fler än jag som vill satsa på kossebiten... Tror det finns en tredje teammate oxå men vågar inte skriva det här innan det är helt bestämt :)

Helgen har varit helt fantastisk med bra väder, värme, sol, goda vänner, champange och god mat så nu laddar vi för ännu en vecka i vardagen :)

Ha en underbar dag därute i cyberrymden!!! Det tänker jag ha

Don Juan eller farbror Bosse...

Och så berättade Farbror Bosse att han är piggare än vad jag trott, han har förvandlats från en sävlig vit muminponny till LorrysnuskfarbrorBosse med Don Juan drag...

Kommer ni ihåg farbror Bosse?

Som vanligt ställde FjårtisRuby upp och gick från Bitchdelux extra allt till en trånande fjårtis i för kort kjol, tuggandes hubba bubba..
Jag kommer osökt att tänka på Lorrys Farbror Bosse.... hehehehe...

Dock verkade det mesta gått över på kvällen och han kom ihåg att juvelerna är borta sen många år, men vi får helt enkelt hålla koll och kan han inte hålla sina tassar i styr så delar vi av hagen... Det går en hingst i grannhagen och jag tror nog att allas hormoner hoppar hit och dit för tillfället...

Hur som  helst så tänker jag såhär, orkar man flirta med brudar så är det dags att öka träningsmängden lite så han får använda sin energi där istället.
Jag tog med mig Olivia och efter ännu en lyckad sadling med hink och godis... dock verkar tyvärr krubbitandet komma tillbaka när han har spannen framför sig men det får man väl ta.
Hur som, ut i skogen och ännu en vända i klätterbacken... Den här gången dog Bosse bara 1 1/2 gång :)

Klätterbacken på Alnö.

Jag bor ju på en ö och just den här klätterbacken börjar vid havsnivå och höjer sig rejält, kan inte exakt höjd men ca 90 m i stigning på ca 500 m sträcka... Jag vet interiktigt hur man räknar ut stigning men skulle gissa på ca 18% lutning, det är rejält brant på sina ställen och ibland finns det naturliga trappsteg.

Det är lite skoj att jämföra med Rubs som är i full gång, hon blir inte ens svettig att att knata uppför här, är helt övertygad om att all hoppning gett henne enorm styrka och uthållighet :)
Och då Bosse som inte riktigt får med sig alla benen ;) Men det är sjukt bra träning !!! Om allt går vägen får jag väl helt enkelt introducera hinder och hoppträning för honom senare i höst... hahahaha... erkänner att jag kommer ha både väst och hjälp när detta kommer ske för jag är lite orolig över att han ska trassla in sig i bommarna ;)

Det blev en härlig runda och tillbaka i hagen tjöt Bosse en gång, jag chasade iväg dem och sen gick de och betade istället.
Imorse såg det ut som han gett upp sina Don Juan-planer och alla tre gick lugnt och betade. Nu åker Olivia ner till blekinge ett tag och faktum är att jag tror att Ajje är lite aspirant på att åka häst runt om på Alnö några gånger ;)
Här är några bilder från turen :)

Innan branterna :) Bosse hänger med...

Oooops nu börjar det bli jobbigt...

Andningspaus på halva stigningen...

Uppe och kan njuta av utsikten!!!

Ha en underbar dag därute!!! Det ska jag!

Breaking bad habits...

Dag 7: Bosses memoarer.
Ett första steg: 

Så var det dags att testa en av mina teorier i praktiken...
Betala med mat/godis för gott uppförande... Muta? Eller belöning?
Man kan kalla det vad man vill... Även om jag verkligen tycker mitt jobb är superskoj så vill jag ju gärna ha lön när jag jobbar... I vår lilla människovärld är ju detta självklart men många gånger så verkar det som att våra djur bara ska gilla läget... och de har ju inte ens valt vilka människor de kommer till...

Nåja, ner i hagen hämtade Bosse, som vanligt slurpade han in typ hela grimskaftet i munnen och gick nöjt och tuggade på det... Kan väl erkänna att vitt grimskaft är helt fel färg då ;) Och att jag inte förstår, fast jag sett hur stor en hästmun är, att så mycket grimskaft får plats i hans mun...
Hur som helst... Då hästarna nu går på bete så är det hem till gården som gäller och transporten är uppbindningsplatsen.

Efter lite omsorg med ryktborstar så hängde jag helt sonika upp en hink med lite pellets i, sen hämtade jag paden och la på... Ingen reaktion alls :)

Nöjd Bosse :)

Sen hämtade jag sadeln och la på den med... Fortfarande så var han helt nere i hinken och mumsade, brydde sig inte ett dugg och inte ett öra var vinklat bakåt ;)

Samma sak när jag spände sadelgjort och fixade, han stod lugnt och åt!!!
Tjoho!!! En liten sak kanske men för mig så var det faktiskt en enorm lättnad, det kommer gå att bryta sadlingsbeteendet och om det innebär att han får äta lite gott vid dessa tillfälle... ja... För mig är det inget problem :) Sen tror jag att när han förknippar sadling med något bra så kommer det räcka att ge något litet och han behöver inte ha en hink men just nu så är det så som det är.

Vi red ut en sväng och efter det så fortsatte jag pyssla en stund med honom, borstade, smörjde mulen och sånt där plick och plock :) Han var bara så nöjd... och det känns gott i hjärtat.

I lördags var jag och Rubs iväg på Nordvik och hjälpte till på deras öppethus dag, genom att vara rekvisita på ko-safarin :)
Superskoj trotts regn hela dagen... Skoj att få vara ute på fältet och göra "lite på riktigt":)

Så nästa gång får även Herr Bosse följa med tror jag :)

Ha en bra dag därute!!! Det ska jag