Fiina ponnys...

Häromdagen red vi till banan igen men den här gången fick faktiskt Olivia rida Bosse och jag fick rida fiiiina Rubs :)
Olivias reaktion på Bosses jog var: Mamma! hans jog är helt underbar en sån jog har jag aldrig fått till förut!!! Visst hon ser ju ut som en liten loppa på den stora vita muminponnyn men de verkade hitta varandra och hon red honom i alla gångarter. Det känns bra att hon är så tuff som hon är samtidigt som hon är så himla balanserad som hon är. Det är ju en riktig ynnest för henne om allt funkar att få rida en sådan läromästare. Jag har lite planer för dem som ekipage men det dröjer kanske lite till innan jag vill avslöja mer ;) Sen är det ju den där gigantiska muminmagen som måste tränas bort...
 Bosse känns även för varje dag lite starkare och lite mjukare och de små grejer som jag oroat mig för i hans rörelsemönster försvinner mer och mer.

Rubs var som vanligt turboladdad och reagerar på minsta vink... ibland även när de inte finns något kommando. Hehehe... hon förutsätter lite ;) Nåja, det kommer väl så småningom... Fin är hon iallafall!!!

Han har humor Herr Bosse :) :) :)

Igår var det Bosses tur igen och åter upp till banan och banne mig... Det händer saker med herren :)
Efter en hel del lösgörande arbete så fanns det lite bärighet i galoppen. Bytena sitter bättre och spinnen är faktiskt riktigt bra! Han fortsätter att balansera upp sig bättre och bättre och det är så himla häftigt att känna en stor förbättring från dag till dag. Även om magen är gigantisk så har han börjat sätta muskler igen och fylla ut. Vi kör på ett par dagar till med lite mer och tuffare träning sen ska han få några dagars vila. Tror den  här sommaren faktiskt rent planeringsmässigt kommer passa honom bra. Om jag ser till att nyttja tiden på bästa sätt.

Ha en underbar dag därute... det har jag :)

Det finns där...

Häromdagen tog jag en sväng upp till ridbanan med herr B. Jag har tyckt att han de senaste dagarna börjat skritta mycket bättre och tar ut steget mer så nu tänkte jag att det var dags för en check igen.

Det tar ca 15 minuter att skritta dit och det är ju en förträfflig uppvärmning.
Jag satt och red skänkelvikningar diagonalt i skritt och trav ca 10 minuter, även om det var stelt i början kändes det som att mer och mer kommer loss och i slutet så flöt han faktiskt ganska jämn igenom rörelsen åt båda hållen.
Efter detta bad jag om galopp och gjorde några fattningar tills kvalitén var typ där jag vet att den ska vara... Får väl visa lite hänsyn till jättemuminmagen samt att han ju inte har gått något på länge. Här kändes det ganska väl hur omusklad han är och hur mycket man behöver hålla om honom för att han inte ska bara springa... men med lite övertydlighet så balanserade han upp sig riktigt bra och återigen... det finns där, kvalitén och viljan att jobba... Jag brydde mig inte så himla mycket om formen utan mer att han balanserar upp sig korrekt, han orkar inte riktigt än men han är mycket starkare nu än första passet för typ 3 veckor sen. Ett par gånger tappade han bakdelen och jag kommer inte ihåg honom som speciellt snubblig

Nöjd Bosse :)

men detta känns mer som styrkebrist än att det skulle vara något fel.
Jag bad om galoppbyte och hör och häpna... Herr B lyckades och framförallt orkade då göra ett litet sketet bocksprång... hahahaha... så, så jäkla ont har han inte...
Vi körde några byten till och även här så höjdes kvalitén på dem till helt ok för att vara just nu. Jobbade kanske 5 minuter i galopp och bad sen om ett stopp... Nja, här är det en bit kvar.
Det är bara att fortsätta gymnastisera, bygga upp och stretcha ut.
Som absolut sista grej bad jag om spinn... och här blev jag glatt överraskad, centrerade fina spinnar åt båda hållen. Inte så snabba såklart men för några veckor sen orkade han inte plantera foten och trampa runt, det kändes oxå väldigt bra.
Sen skrittade vi hem igen :)

Summa summarum: Han är ju som jag sagt från början en otroligt välutbildad häst! Det känns och jag vet ju hur bra han var sist jag hade honom. Då var han ju mer igång och yngre så jag behövde inte ta samma hänsyn till igångsättningen som nu. Dock tror jag att det kommer ta tid, kanske längre än jag tror att få upp honom till en liknande nivå men så länge utvecklingen är positiv är det helt klart värt det.

Men framförallt!!! Herr B är nöjd!!! Han står och njuter av att ryktas och pillas med, han har börjat vakna i ridningen och är mycket mer med! Inte en enda gång sen han fick sin hink och pellets har ett öra åkt bak eller han har visat obehag vid sadlingen!!! Han vill ofta bli kliad i pannan istället :)
Han går och retar grannhingsten genom att flörta med "sina" två brudar :) Dock håller han sig på mattan och nöjer sig med några: höhöhöhöhö... och ibland ett tjut... Varpå brudarna brukar vända sig om och gå. Då ser han mest förvånad ut och lommar snällt efter.

Nåja, det är en bit kvar till höst och för varje dag känns det som han kliver ett steg framåt. Den absoluta mest kritiska perioden på första månaden har ju nu gått så man kan unna sig en liten lättnadens suck ;)

Ha en underbar dag därute, det ska jag!

Och så gick det en vecka...

Nu har det gått nästan en månad sen Bosse flyttade till Alnö. Vissa saker har gått över färväntan, vissa saker kommer innebära mer arbete än jag trodde och vissa saker kan man inte ens utvärdera än.

Hehehe, vi har samma humor :P

Men jag kan konstatera att i det stora hela är jag glad att jag följde mitt hjärta och drog med mig Wille på en roadtrip och hämtade upp Bosse.
Han känns något bättre och kroppen kommer så långsamt igång, finns vissa diffusa saker som gör mig lite orolig men som sagt det är alldeles för tidigt att utvärdera något än. Det är en nöjd och glad häst iallafall som hittills kommit fram när man ropar med öronen framåt och gärna vill ha en mysstund. I resten av hanteringen funkar det bra och sen han fått lite pellets vid sadlingen har denna inte varit en orsak till aggressivt beteende. Visst jag erkänner att jag inte på något sätt inbillar mig att det brytits men varje tillfälle med bra erfarenhet är ett bra tillfälle.

Ridmässigt så är han långsam ;) väldigt långsam... Jämfört med den röda Ferrarin... Jag testade att ha med honom som handhäst och det funkade alldeles superbra så här har jag ännu en i mina ögon suverän träningsmetod, han behöver bara ha koll på sig själv men ändå hänga på i Rubs tempo... Det var onekligen ganska skönt att kunna lägga en dally runt hornet och sen fick Rubs bidra med lite kraft. Efter några hundra meter insåg herr B att det är enklare att småjogga och hålla samma tempo än att bli släpad framåt. Learning by doing...

Känns som om Rubs har "rätt" attityd... älskar denna ponny

Det är rätt häftigt att se hur jäkla stark Rubs och även Flis är, de trippar lätt uppför Bullåsbacken och Bosse håller på att dö ett par gånger... hehehe... kan ju erkänna att jag inte heller skulle trippa uppför här men för varje gång så känns han något bättre i kroppen och lite mer utstretchad. Tror att just klättringen är superbra för honom då han långsamt får ta i med hela kroppen och måste både balansera och sträcka ut samtliga delar.
Nåja, nu är det inte så långe kvar innan Juli inträder och då är det SEMESTER!!!

Sen är det inte så långt till HJO-KO!!!
Ska bli så grymt skoj att åka dit och nästan alla pusselbitar är klara för roadtripen :) Kommer bli GRYMT skoj!!!

Dessutom känns det otroligt bra att få åka iväg med Ferrarin och tävla igen, vi har ju haft riktigt bra med kossetid och utvecklingen på den här tiden har verkligen gått framåt så vi är redo! Dessutom har jag ju en grym teammate (Wille) som ska debutera och bara det känns skitkul att fler än jag som vill satsa på kossebiten... Tror det finns en tredje teammate oxå men vågar inte skriva det här innan det är helt bestämt :)

Helgen har varit helt fantastisk med bra väder, värme, sol, goda vänner, champange och god mat så nu laddar vi för ännu en vecka i vardagen :)

Ha en underbar dag därute i cyberrymden!!! Det tänker jag ha

Don Juan eller farbror Bosse...

Och så berättade Farbror Bosse att han är piggare än vad jag trott, han har förvandlats från en sävlig vit muminponny till LorrysnuskfarbrorBosse med Don Juan drag...

Kommer ni ihåg farbror Bosse?

Som vanligt ställde FjårtisRuby upp och gick från Bitchdelux extra allt till en trånande fjårtis i för kort kjol, tuggandes hubba bubba..
Jag kommer osökt att tänka på Lorrys Farbror Bosse.... hehehehe...

Dock verkade det mesta gått över på kvällen och han kom ihåg att juvelerna är borta sen många år, men vi får helt enkelt hålla koll och kan han inte hålla sina tassar i styr så delar vi av hagen... Det går en hingst i grannhagen och jag tror nog att allas hormoner hoppar hit och dit för tillfället...

Hur som  helst så tänker jag såhär, orkar man flirta med brudar så är det dags att öka träningsmängden lite så han får använda sin energi där istället.
Jag tog med mig Olivia och efter ännu en lyckad sadling med hink och godis... dock verkar tyvärr krubbitandet komma tillbaka när han har spannen framför sig men det får man väl ta.
Hur som, ut i skogen och ännu en vända i klätterbacken... Den här gången dog Bosse bara 1 1/2 gång :)

Klätterbacken på Alnö.

Jag bor ju på en ö och just den här klätterbacken börjar vid havsnivå och höjer sig rejält, kan inte exakt höjd men ca 90 m i stigning på ca 500 m sträcka... Jag vet interiktigt hur man räknar ut stigning men skulle gissa på ca 18% lutning, det är rejält brant på sina ställen och ibland finns det naturliga trappsteg.

Det är lite skoj att jämföra med Rubs som är i full gång, hon blir inte ens svettig att att knata uppför här, är helt övertygad om att all hoppning gett henne enorm styrka och uthållighet :)
Och då Bosse som inte riktigt får med sig alla benen ;) Men det är sjukt bra träning !!! Om allt går vägen får jag väl helt enkelt introducera hinder och hoppträning för honom senare i höst... hahahaha... erkänner att jag kommer ha både väst och hjälp när detta kommer ske för jag är lite orolig över att han ska trassla in sig i bommarna ;)

Det blev en härlig runda och tillbaka i hagen tjöt Bosse en gång, jag chasade iväg dem och sen gick de och betade istället.
Imorse såg det ut som han gett upp sina Don Juan-planer och alla tre gick lugnt och betade. Nu åker Olivia ner till blekinge ett tag och faktum är att jag tror att Ajje är lite aspirant på att åka häst runt om på Alnö några gånger ;)
Här är några bilder från turen :)

Innan branterna :) Bosse hänger med...

Oooops nu börjar det bli jobbigt...

Andningspaus på halva stigningen...

Uppe och kan njuta av utsikten!!!

Ha en underbar dag därute!!! Det ska jag!

Breaking bad habits...

Dag 7: Bosses memoarer.
Ett första steg: 

Så var det dags att testa en av mina teorier i praktiken...
Betala med mat/godis för gott uppförande... Muta? Eller belöning?
Man kan kalla det vad man vill... Även om jag verkligen tycker mitt jobb är superskoj så vill jag ju gärna ha lön när jag jobbar... I vår lilla människovärld är ju detta självklart men många gånger så verkar det som att våra djur bara ska gilla läget... och de har ju inte ens valt vilka människor de kommer till...

Nåja, ner i hagen hämtade Bosse, som vanligt slurpade han in typ hela grimskaftet i munnen och gick nöjt och tuggade på det... Kan väl erkänna att vitt grimskaft är helt fel färg då ;) Och att jag inte förstår, fast jag sett hur stor en hästmun är, att så mycket grimskaft får plats i hans mun...
Hur som helst... Då hästarna nu går på bete så är det hem till gården som gäller och transporten är uppbindningsplatsen.

Efter lite omsorg med ryktborstar så hängde jag helt sonika upp en hink med lite pellets i, sen hämtade jag paden och la på... Ingen reaktion alls :)

Nöjd Bosse :)

Sen hämtade jag sadeln och la på den med... Fortfarande så var han helt nere i hinken och mumsade, brydde sig inte ett dugg och inte ett öra var vinklat bakåt ;)

Samma sak när jag spände sadelgjort och fixade, han stod lugnt och åt!!!
Tjoho!!! En liten sak kanske men för mig så var det faktiskt en enorm lättnad, det kommer gå att bryta sadlingsbeteendet och om det innebär att han får äta lite gott vid dessa tillfälle... ja... För mig är det inget problem :) Sen tror jag att när han förknippar sadling med något bra så kommer det räcka att ge något litet och han behöver inte ha en hink men just nu så är det så som det är.

Vi red ut en sväng och efter det så fortsatte jag pyssla en stund med honom, borstade, smörjde mulen och sånt där plick och plock :) Han var bara så nöjd... och det känns gott i hjärtat.

I lördags var jag och Rubs iväg på Nordvik och hjälpte till på deras öppethus dag, genom att vara rekvisita på ko-safarin :)
Superskoj trotts regn hela dagen... Skoj att få vara ute på fältet och göra "lite på riktigt":)

Så nästa gång får även Herr Bosse följa med tror jag :)

Ha en bra dag därute!!! Det ska jag

Att ta ett eget ansvar...och förord på Bosses memoarer, fritt tolkad av mig...

Tydligen kan en hästs historia väcka många känslor hos många personer.
Bosses historia är uppenbart en sådan, dock är vi bara på första kapitlet i en ny del av hans liv, jag har fått en del reaktioner på det jag skrivit här på bloggen angående de beteenden och de situationer som vi gått igenom på denna knappa vecka han varit i Norrland.
Både positivt och negativt! Dessutom kommer och går det diskussioner på olika ställen om just tränare och deras metoder, både svenska och utländska därav inlägget idag, denna fråga behöver lyftas många gånger...

Dessa dagar har jag utgått från det som Bosse själv har visat, från den bild som presenterades för mig inför att han skulle flytta till mig igen och givetvis av de som tidigare berättats för mig. Av Fia själv var bilden.. att han på senaste tiden visat mer aggressivitet och att han faktiskt gjort några utfall. Jag är oerhört glad att Fia är så öppen och berättar detta så jag visste vad jag gav mig in på!
Han får dock själv berätta sin historia för mig och vi kommer bearbeta de saker som han visar att han behöver hjälp med... Det första som kommit upp är just obehag vid uppbindning och sadling, så då är det där vi börjar!!!

Såå... Välkomna till Bosse, en hästs memoarer, fritt tolkad av mig!
Vill ni inte delta... sluta läs nu ;)

(Jag borde lagt ut detta innan jag lade ut de andra två inläggen men jag trodde inte det fanns ett behov av det men... so be it...)

Förord:Tankar om eget ansvar, tränare och träningsmetoder med Bosse som utgångspunkt.

Kanske tror någon att jag vill hänga ut enskilda personer i dessa memoarer men NEJ! Jag skiter i vem som gjort vad mot denna häst!!! Jag bara konstaterar att det är en trasig själ och en ganska lång rehabiliteringsväg för att han ska kunna lägga mycket bakom sig, kanske kommer det inte att helt "laga" honom men jag tror ändå att han vill må bra själv!
Om någon enskild tar illa upp så bevisar det väl att denne förmodligen vet med sig att denne gått över gränsen? Annars så är väl en liten privat bloggerskas inlägg inget att bry sig om? Och tycker man dessutom att det man gjort är rätt så har man ju ingenting att begrunda alls...

Under åren, från det att jag första gången mötte Bosse så har många berättat mycket om vad olika personer gjort mot honom, jag har även sett en del med egna ögon och själv hört en del personer själva säga vad de anser om honom!!! Det kan ingen komma ifrån... Om det är sanna historier eller inte... Som jag skrivit innan är hälften sant så är det ganska ofattbart att han är så snäll som han är! Det är tur/synd att han inte är en människa och kan berätta i ord om vad han varit med om... Detta kan ingen heller ändra på!!! Tyvärr! För då hade vi ju fått en exakt bild om vad han varit med om... Det hjälper ju inte att gå fram till en häst och be om ursäkt för det man gjort utan det handlar om att ge den nya minnesbilder.
Kanske är man helt enkelt otroligt korkad som tar sig an en så trasslig häst som Bosse... Men, nej han har en väldigt speciell plats i mitt hjärta så därför kör vi all in den här gången.

Men... Jag vill trycka på en annan sak som jag flera gånger skrivit om och det är hästägarens eller ryttarens eget ansvar!!! I min värld funkar det så här...Om en vän ber om hjälp... det om något visar väl att man tar ansvar?! Och ja, i min värld så hjälper man till så mycket man kan!!!
Sen finns det andra aspekter av ansvarsfullhet...
Det är rent krasst MINA pengar som hästägare eller ryttare eller kund eller djurvän som antingen accepterar att djur blir illa behandlade eller inte!!!
JAG, kan välja vem jag tränar för, vilka metoder jag tycker är ok! Det har hänt att jag klivit av och åkt hem då jag inte vill vara en del av hur vissa beter sig! Sen får ju jag ta mitt ansvar och inte se till att fortsätta förse dessa med ex träningsavgifter... Då blir det ju till slut svårt att försörja sig om kundunderlaget försvinner. 
Det jag upplevt dock är att det går väldigt mycket trender om vem som är the one, för tillfället.
VI är alla ambassadörer för vår sport och VI ALLA måste ta vårt ANSVAR!!!Oavsett vilket/en/a efternamn, titlar, tjocklek på plånbok eller häst vi har turen/oturen att förvalta!
Ett bra sätt att få en uppfattning om någon är att åka på tävlingar och kolla in hur personer beter sig... Både de som är tränare och de som är amatörer...
Framförallt på framridningsbanan! Tycker man att man utöver ett sjysst beteende på tävling så kan man ju tänka sig hur det ser ut hemma när ingen ser... Kanske är detta att var lite cynisk men då får jag vara det då!
Om jag tycker att detta verkar vara något jag är intresserad av så försöker jag åka och titta på träningar hur denne lär ut och beter sig innan jag åker och rider för någon...

Kanske inte en person kan göra skillnad men jag tror att om en sätter ner foten och säger: NEJ, detta köper inte jag så kanske fler börjar reflektera hur/ vad man accepterar... eller inte!
Hur det än är, om jag har fel eller inte så är det för mig viktigt att det känns bra i magen och hjärtat då jag betalar (ofta rätt mycket pengar) för sätt att utvecklas framåt i min ridning och hästhantering! Jag vill inte åka hem med känslan att FAN... det där var inte riktigt sjysst...
Alla kan göra fel! Jag gör det och jag skäms över mig själv när jag i min värld, med mina värderingar och grundvalar inte har kunnat hantera situationen på ett bättre sätt än jag gjorde och egentligen skulle vilja...

När det gäller Bosse så har även jag känt otrolig frustration över vissa situationer när jag hade honom sist. Kommer så väl ihåg en söndag och jag skulle rida ut en lugn sväng i skogen och kom knappt från gårdsplanen... Vi backade ner och upp i krondikena längs vägen, han stegrade och sparkade och jag erkänner att vi mer eller mindre slogs... Var det rätt? Hade jag kunna gjort på ett annat sätt?
Nej, det var inte rätt!!! Ja, jag hade kunnat gjort på andra sätt!!!
Och jag skäms fortfarande när jag tänker på detta. Just för att jag inte förstod att tänka outside the box...
Och häromdagen så givetvis,även denna händelse är en del i hans minnesbank...
Jag erkänner utan tvekan oxå att jag tycker detta är en fantastiskt välutbildad och fin häst och att det är ett rent nöje att rida honom så givetvis har många lagt mycket tid på att göra honom till den han är...På gott och ont... Men jag är ändå helt övertygad om att man kan nå dit utan att bli brutal!!!
Men vem vet... kanske är allt som berättats om honom rent hittepå och han har alltid varit grinig och gör utfall i vissa situationer? Kanske har han alltid behandlats sjysst och detta är bara sån han är?
Om så är, så är det konstigt att under de sista åren när han mest gått och skrotat i en hage ändå slutat med en del beteendestörningar som ex krubbitningen... Nu har han inte visat detta beteende och för fem år sen så gjorde han detta så fort han kunde... men det kanske helt enkelt har växt bort...

När jag ser honom i hagen så konstaterar jag igen vilken låg rang han har och att han hela tiden går undan... Och jag tror det är detta som räddat honom och som gör att han faktiskt är i livet idag, att i hans värld så får man hela tiden be om ursäkt och finna sig i att vara längst ner på stegen, hästar är inte heller alltid snälla mot varandra. Skillnaden här är att när de gjort upp rangordningen (normalt funtade hästar med normalt socialt flockbeteende) så kommer det inte random attacker utan anledning utan de lär sig läsa av varandra med ett vinklat öra eller bara en blick... I människovärlden är vi otroligt mycket mer klumpiga i vår kommunikation och tyvärr övergår detta för ofta i osjyssta metoder mot djuren. Vi umgås kanske med våra hästar ett par tre timmar om dagen i de allra flesta fall, samt vi talar helt olika språk... Det är klart det kommer ta tid och kommer bli missförstånd... Men vi människor är vad vi säger den intelligenta arten/rasen på jorden och då fasen borde vi väl kunna hantera våra vänner/partners/djur på en högre nivå och med finess där inte osjyssta metoder ingår?

Det är skillnad på att vara amatör eller att utge sig för att vara professionell tränare! Väljer man steget att leva på detta då har man ett ännu större ansvar att förvalta, när det gäller metoder, inställning och att faktiskt vara en förebild för de som håller på med sporten och inte minst de som inte håller på med sporten.
Jag tror även att alla kan ändra på sig till det bättre, om man vill!!! Och det är bra om man kommer till insikt om man då inte haft ett sjysst förhållningssätt från början!
MEN... de hästar/djur som under den här tiden varit utsatta... Ja, det är upp till var och ens samvete att skämmas eller inte och även om det oftast inte blir synliga ärr så finns de alltid där!

Morgonmöte under rönnen, Alnö, Norllands Hawaii 07:17 2015-06-04

Vid det här laget så finns det även säkert en och annan som undrar vilken "my Little Pony" värld jag lever i och hur odrägligt ouppfostrade mina hästar är... Om jag anser att det är övergrepp som en del extremföreningar att ens rida eller säga åt en häst..
Ja, vet ni det skiter jag i... Hela resonemanget handlar om att kliva över gränsen för det som behövs och att välja metoder som inte innebär fysisk eller psykisk misshandel och fattar man inte det ja... som Ingemar sa: Det är svårt att förklar för den om int förstår.

Detta är aboslut inte unikt för Westernvärlden även om den hos mig hamnar i fokus nu med Bosses historia... Det finns lika mycket skit inom den klassiska världen eller inom travet eller inom galoppen... Ja, inom all hästsport! 
Och det enklaste sättet är att man genom att inte försörja dessa med ekonomiska medel så kommer det ju inte bli lönsamt och personerna får antingen se sig om efter ett nytt jobb eller ändra på sina hästträningsmetoder...
Och att ha civilkurage nog att säga: Lägg av det där är inte OK! Det är att ta ansvar!!! I min värld!

Jag tänkte att detta skulle bli ett kort inlägg men det blev det inte... Nåja, solen lyser, kossorna väntar uppe i Nordvik och imorgon är det nationaldagen :)

Ha en bra kväll därute, det ska jag!!!

Minnes flashbacks...

Vår vän Bosse har inte visat en enda tendens av aggressivt beteende sen jag hämtade honom och jag vet att det är mot oddsen och att jag ska vara tacksam för det, det är jag. Jag vet oxå att Fia aldrig utsatt honom för taskigheter utan de som är mest ansvariga är folk som kallar sig professionella tränare... Jag kommer aldrig, någonsin acceptera träningsmetoder som går ut på att spöa upp en häst! Det går bättre om man kommunicerar och bygger på förtroende... Men jag tror som ordspråket säger: Där kunskap/vettet går ut kommer våldet in!

Igår så tänkte vi rida ut en sväng och jag tänkte hänga på för att se vilken status han har.

Han kom glatt och villigt i hagen och knatade glatt med när vi gick hem till gårdsplanen. Jag band upp honom i transporten och då direkt är det som att något triggas igång…

Dags att göra om göra rätt!!!

Han började skrapa med framfötterna och stirra runt lite. När jag började borsta honom lugnade han ner sig, stod stilla igen och såg ut att vara mest förnöjd med situationen. Vi sadlade upp de två andra hästarna och jag hämtade paden… fortfarande inga reaktioner och jag gick in och hämtade sadeln, jag ”slängde” upp den och fortfarande inga reaktioner… Sen tänkte jag rätta till paden och PANG!!! Då verkade negativa minnesbilder röras om och han började hota med bakbenet och tagga för att bitas, han gjorde inga direkta utfall men kollade om han kunde skrämmas eller om jag tänkte puckla på honom…

Detta gjorde så jävla ont i hjärtat, för att inte backa fick jag ta upp en pinne lyfta den och ”stand my ground” jag vet inte vad jag sa men jag vet att jag skällde på honom att han skulle sluta, tack och lov behövde jag aldrig gå in fysiskt men det var på gränsen…

Sen kunde jag spänna sadelgjorden lite och fixa med stigbyglarna utan att han gjorde något igen. Men det låg hela tiden under ytan, inte att han ville göra mig illa men det kändes som att han kämpade för att hålla sina minnen i schack…

Jag har fått berättat för mig om hur man hanterat honom vid sadling och är hälften sant så är det ett jävla under att han överhuvudtaget går med på att bli sadlad… Tyvärr tror jag inte att det varit överdrifter av vad som gjorts. När jag hade honom för fem år sen kom detta ibland och ibland hjälpte det att bara lämna honom en stund, den här gången har jag en helt annan plan för att en gång för alla bryta dessa minnen.

Jag har alltid förespråkat positiv inlärning och positiv betingning av beteenden och här har jag verkligen ett projekt ;) De år med Ruby som absolut inte har något elakt alls i sig men däremot är en ganska flyktbenägen och reserverad häst så har jag verkligen fått jobba med detta, finns säkert ett blogginlägg om hur hon i ca två år var rädd för klickern och efter ett par tre klick gick ifrån mig… hehehehe… Tills jag hittade en som inte lät så högt :)

Många säger att ”mutar” man hästar med godis, mat så får man tiggiga hästar. Jag hävdar av egen erfarenhet på många hästar nu att det är rent skitsnack utan tvärtom, man får en häst som vill vara till lags och gärna försöker utsmarta en för att få en godbit. I det här fallet så handlar det dessutom om att bryta farliga beteende från dåliga minnen och associera dessa situationer med nya positiva erfarenheter och situationer… Kan man använda en hästs kärlek för mat och godis så är det ett fantastiskt och kraftigt verktyg.

Men det kommer nog ta ett tag…

Hur som, idag fick han även lite fotvård och igen, inte ett öra bakåt, inte en sur min utan stod nöjt och slickade sig runt munnen och tuggade… Dock inte på Jessica utan så som hästar gör när de tänker efter. Han fick sig även en ny beundrare i Jessica och kan han charma henne i dagsläget så kommer detta bli hur bra som helst :) och tack Jessica för att du alltid är positiv och hänger på när jag presenterar en den ena eller andra ponnyn till dig.

Och även om de två svårflörtade brudarna ser sura ut när han är för nära så visst gnäggade de när han kom tillbaka till hagen... och det kändes himla skönt i hjärtat!!! 

Det är även en annan sak som jag reflekterat över och det är att han inte heller har visat någon tendens till krubbitning... Varje dag som går utan det är en bra dag.

Ha en underbar dag därute, det ska jag!

And the ends meets...

Livet har verkligen olika sätt att ta sig fram...
För några veckor fick jag en förfrågan som både gör lite ont i hjärtat och värmer alldeles enormt.
Fast det är en stor ära, att få ta hand om Bosse igen... Jag tackar Fia med familj för förtroendet och i helgen blev Bosse norrlänning. Även vill jag rikta ett stort tack till min gode vän Wille som hängde på en galen roadtrip och var kartläsare... Ibland körde vi fel men måste säga att vi hade grymt skoj :)

Som de flesta vet har ju denna häst gjort väldigt mycket tidigare men har tagit det lugnt ett par år, vilket jag ser som en fördel. Han har ju fått en och annan törn i livet, jo, jag vet att det finns både tre och fyra namn på människor som förmodligen spöat skiten ur honom både en och tre gånger... Ni vet själva vilka ni är och jag med...

Älskar den här bilden, Todd Fitchclinic på Stonehill

Allt jag kan säga är att Bosse aldrig mer kommer bli utsatt för något sådant igen :)
Hursomhelst, det är dags att damma av tävlingskostymen, pumpa upp musklerna och polera ponnyn lite och sen hoppas jag att vi återigen får leka runt lite på tävlingsbanorna.

Den som i familjen just nu är mest missnöjd med situationen är faktiskt Rubs som inte helt har accepterat att vi utökats med en muminponny... Jag har ju alltid sagt att hon är såååå snäll men får nog ta tillbaka detta för igår så gjorde hon en rejäl repa i lacken på Bosse... Inget som jag oroar mig speciellt mycket om mest är lite förvånad över att Rubs reagerar som hon gör, men det går nog över, hennes tid med surhäxor i hagen har väl satt sina spår och det är trist.
De går just nu på stort bete så ingen behöver vara så nära den andra, dock gör Bosse sitt bästa för att bli kompis, men det har ju inte gått så många dagar så det reder sig nog.

När jag hade Bosse sist så sa alltid Malin att; han bits inte, han pussas hårt... Så, kanske är det det Rubs gör...pussas lite hårt bara för att han har en sån inbjudande rumpa ;)

Jag har varit helt övertygad och säker på att jag bara skulle ha en häst, Ruby och har varit helt nöjd med detta beslut men när man får ett förtroende att förvalta Bosse, ja, då kan man ju bara inte tacka nej. Det känns lite som att cirkeln är sluten och att den häst som verkligen introducerade och lärde mig grunderna inom western, nu får komma hem... och den här gången är jag betydligt bättre rustad och kan ta vara på hans kapacitet och kunskap :)

So... see ya out there ;)

Tre magiska dagar...

Så har nu äntligen Per varit här!

Tre dagar som försvann i en tornado men shit vad mycket vi har fått ut av dessa dagar. Jag har återigen insett vilken fantastisk häst Rubs är. Hon bara levererade och efter ett par åkturer delux extra allt satt jag faktiskt av och lät Per rida sista stunden så hon verkligen fick den hjälp hon behöver i det läget. Jag har några lösningar på problemet, att vira några varv silvertejp runt mina lår och under Rubs mage eller helt enkelt tvåkomponents lim… Vissa sa kardborre men jag tror inte det räcker… hehehehe… lyxproblem!

Olivia red ett par pass för Per och hon var supernöjd! Skönt att få stå vid sidan om och inte lägga mig i J När hon sen fick gå in och valla kossorna så sa Rubs…ok, men vi tar det i din takt… vilket betydde att kossorna var något snabba. Men nu har Olivia i alla fall bestämt sig för att satsa lite mer på Reiningen… Underbara unge!

Tyvärr drog hon av sig en framsko sista passet på lördagen så det var färdigridet för oss men när man fick känna sig som en världsmästare i två dagar kunde inte ens det lägga sorti på helgens upplevelser.

Kakan och Hilda växlade också upp till en helt ny nivå och efter att Per tagit igenom en hel del av Kakans protester och gav Hilda en hel del verktyg för att hantera dessa situationer så gick de från att fösa kossor till att verkligen valla dem. Denna ponny och denna tjej imponerar mer och mer på mig för varje gång, sjukt skoj att se en fd krånglig bråkstake ridskoleponny bara utvecklas vid 18-års ålder och börja valla kor!!!

Mycket beror ju givetvis på Hildas inställning och hur hon verkligen vill testa och lära sig nya saker.

Det var två ”nya” ekipage med och då jag inte vet hur de var innan så litar jag på deras ord, att de utvecklats enormt.

Underbara Diamond fick ta rätt på två ryttare, matte Pia och där jäklar taggade han till och blev riktigt koig så Pia fick allt hålla i sig i hornet. Sjukt skoj att se denna kanske inte så snabba häst bli kvick i fötterna och jobba ko!

Sen tog han hand om Max som på dessa dagar utvecklats något enormt. Både ridmässigt och inne i kossefållan. Det är otroligt spännande att se hur dessa stora hästar bara anpassar sig efter sina ryttare och sen lyfter dem med sig nivå efter nivå.

Linn var där och red Flis ett markpass och det leendet som hon hade på läpparna värme långt in i hjärtat. Per är ju helt fenomenal på att få fram den avslappnade hästen och det är precis vad Linn och Flis behöver, sjuuuukt häftigt!!! Hon har redan bokat in sig på nästa clinic.

En som fick en tuffare resa men en riktig Happy Ending var William… Hans ponny Billy visade att han inte alls vill bli kohäst och som den kloka man Wille är så bestämde han sig för att inte försöka satsa på ett uppdrag som är dömt att misslyckas.

Men som av en slump och faktiskt helt jäkla otroligt så bara fanns rätt häst ett stenkast därifrån. En riktig läckerbit kan jag lova, hade gärna köpt den själv om jag haft möjlighet och jag är riktigt avundsjuk på Wille som hittat en sån fin ponny… Tror jag får utöva utpressning för att i alla fall få ta mig en ridtur på den gyllene ponnyn ;)

Jag skojar bara, det var en sån enorm skillnad och se honom på en häst som vill och kan. Jag önskar att alla som börjar med hästar ska ha möjlighet att ha en sån häst för det utvecklar en så enormt med en bra läromästare. Helt plötsligt kunde Wille fokusera på kossorna och inte på att bråka med hästen. Sitsen och ridningen blev ungefär 300% bättre då han bara kunde sitta och Lilleman som hästen kallas är stark och stadig nog för att bära upp honom. 

Tack och lov så kommer dessa två bli min och Rubs teammates så jag är ganska nöjd, jag kanske till och med kan får hålla, eller borsta på ponnyn någon gång ;)

Det var en hel del publik vilket är superskoj och jag hoppas och tror att vi inspirerade en och annan att vilja vara med på nästa clinic.

Dessutom var mysfaktorn på topp då vi lagade mat inne i ridhuset på Muurikan och sen satt och tjötade skit hela kvällarna… Inte så mycket sömn men massor av bra intryck och en hel verktygslåda med tips och ideér för hur vi ska kunna jobba vidare med North Bay Ranch Team och de träningar som vi planerar att hålla.

Ett riktigt stort tack till Per som alltid delar med sig av sin breda kunskap, kloka ord och roliga anekdoter. Dessutom på ett varmt och vänligt sätt som gör att man alltid känner att man lyckats!!!

Nu laddar vi för att kunna åka ner till Hjo-ko med ett pitstop hos Per ett par dagar innan…

Så, see ya out there!!!

Nu är det full fart framåt...

Japp helt underbart känns det... Träningar, clinics, tävlingar och en hel underbar sommar att se fram emot!!!

Denna veckan är redan fullbokad men det är lyxproblem...
Måndag: måste rida lite mer dressyr innan fredag :)
Tisdag: Rubs får vila.
Onsdag: fokus kommer ligga på dressyren
Torsdag: Hopp och skutt, mina heliga torsdagar och Gunsan hoppträning.
Fredag: Ridpass för AWESOME Marc, det var alldeles för länge sen nu men äntligen har jag tagit mig i kragen och lyckats hitta en tid som passar!!! Ser så fram emot detta.
Lördag - Söndag: WRAS årstämma i Stockholm. Dessa möten fyller en alltid med energi, jag sitter mitt sista år som tävlingsansvarig i Norrland.

Sen är det bara 4 futtiga dagar kvar till Per kommer!!!
Det känns nästan overkligt att vi äntligen är här.
Tyvärr är inte uppslutningen det bästa och frågan är om det kommer finnas möjlighet att göra något liknande längre fram... Men det är ett senare problem och jag ska njuta av varenda liten sekund dessa dagar. Jag hoppas att fler är intresserade så vi har råd att ta upp duktigt folk.

För min egen skull är det guld att vi hunnit träna så mycket som vi kunnat gjort sen i höstas men nu är det verkligen dags att Per kommer och skriker på mig :) Man blir lätt hemmablind och jag blir lite frustrerad över mig själv när jag känner att jag fipplar för mycket och lägger mig i.
Sen för hela gruppens skull, jag känner att jag nu kommit så långt i det jag kan hjälpa till med, alla ryttare och hästar är kovana och trygga med att jobba dessa. Det har verkligen gått över förväntan och även om man många gånger inte har alla svar så är gruppen grym och vi har verkligen hjälpt varandra och tänkt och klurat på hur vi ska gå vidare. Därför blir det ju superbra att kunna bolla med Per om hur vi i gruppen ska tänka fortsatt, hur vi ska träna och vad vi behöver gå vidare med.
Jag tror att alla kommer kliva några steg upp och att vi återigen kan ha en plan för vad vi vill få ut av våra träffar.
Men med detta järngäng och förhoppningsvis en del nya som tillkommer så tror jag att vi "galningar" här kommer ha stor glädje över möjligheten som Wille och Nordvik erbjuder för oss kossegalningar.

En sak som jag är väldigt stolt och glad över är hur bra det gått att introducera nya hästar för kossorna, då dessa små svarta köttbullar ibland varit riktiga utmaningar, men ändå så har alla "nya" hästar fått en lugn och trygg introduktion och alla har fattat det där med att putta runt kossorna. Återigen tack vare att vi är några som slår våra kloka huvuden ihop så finns det en bra grund, Pia, med mycket kovana och en klippa till häst Diamond, Max som alltid hjälper till med allt, Wille som barra fixar, Cissi och Sara som även de har en del kovana och jag och Rubs som verkligen visat sig vara en klippa, det är så jädrans skoj och ger så mycket när vi träffas! Sen alla andra som varit med ska inte heller glömmas bort. Jag har lärt mig otroligt mycket av de nya hästarna och hur de reagerar, jag förstår saker som Per och Madde har sagt till mig förut, varför det är så viktigt att få med den där himla yttersidan, varför det är så viktigt att inte lägga sig i... dock skitsvårt och jag vill fortfarande ratta runt... Tur Pia skriker på mig då :D För jag tjatar ju på alla andra...
En häst som lär mig massor varje gång är ponnyn Kakan som är helt klar på vad man ska göra med de där kossorna... Sen kanske det inte alltid stämmer överens med vår mänskliga plan men  bara vi förstår hur hon tänker så är det mycket lättare att presentera vårt upplägg.

I lördags hade vi med två nya hästar, en fantastisk Frieserdam som bara gled runt där inne och var drottning, urkul att se!!!
Och en Lusitano/quarter korsning som använders till WE, och här kan jag se ytterligare möjligheter för alla som rider WE, även om man inte får tävla med boskap så finns ju möjligheten att få träna :)

Det finns mssor med fler drömmar om en fast utomhus trailbana och att kunna samarbeta med andra dicipliner där man arbetar med sin häst och kanske inte bara vill hålla på med de klassiska grenarna.
Jag tror att detta är nyckeln till att hitta tillbaka till Western och få fler intresserade, att ta tillbaka glädjen och inte alltid vara så sjukt seriös... Förstår ni hur jag tänker?
Att kunna/våga/vilja göra kul saker med sin bästa kompis hästen. Jag vet själv att jag ju kan bli så otroligt inskränkt och bara göra det jag ska, kanske är det så man måste vara för att nå till toppen... Jag vet inte för jag har inte kommit dit än men en sak som jag vet är ju mer skoj jag har med Rubs desto bättre blir hon och jag som team. Mina egna personliga mål är fortfarande högt ställda på mästerskapsnivå men istället för att nu längre känna frustration och besvikelse över att jag ligger efter i min plan har jag under senaste tiden kunnat se det ur ett annat perspektiv och verkligen uppskatta alla tokerier vi gör ihop. Jag tycker själv det är sjukt coolt att ena dagen kunna plocka ut en kossa ur en flock och valla, nästa dag hoppa över 1m hinder, tredje dagen sitter Olivia glatt och galopperar ute i naturen, sen drar vi ut på långritt för att sen avsluta med ett pyjamasdressyrpass, allt på samma häst som bara kopplar om och anpassar sig med spetsade öron.

I veckan som gått har det ju varit världscupfinaler i Las Vegas och som en showgren har det varit en riktigt häftig lagduell där tre westerryttare (reined cowhorse) rider en hoppbana på hopp hästar och tre hoppryttare rider down the fence, komplett med ko på en kossehäst. Jag verkligen måste göra hatten av för dessa ryttare och hästar!!! Som utövare av båda grenarna så fick nog hoppryttarna den tuffare av utmaningarna att förutom att sitta på en laddad turbohäst dessutom få med sig den där kossan oxå :)
Visst har inte alla tekniken för den nya grenen men bara att vilja och våga är så jädrans häftigt och det visar ju verkligen på ett openmind :)
Och personligen så ser jag gärna att denna kombinationen kommer upp som tävlingsgren... jag och Rubs är redo :)
Det är ganska mycket diskussioner på FB om vem som var bäst och att den ena vill se en hopphäst ta sig an en kossa och då vill ju givetvis kossefolket se en kossehäst hoppa... och jag som inte kan hålla käften jag delade med sig av min bild här :)

Med kommentaren: Hmmmm...Jupp, we´re doing it :) both...

Kanske i barnsligaste laget men jag kunde inte låta bli... som vanligt :D...


https://www.facebook.com/LasVegasNFR/videos/vb.112614225415939/990604597616893/?type=2&theater

Här är en av ritterna och följer ni länken kan ni se de övriga ritterna med.

Ha en bra dag därute i cyberrymden!!! Jag ska dra på mig pyjamasbyxorna och piff och puffa med min ascoola kosse/hopp/barn-ponny!
Sån jäkla tur att ingen hann före mig och köpa henne från Per den där sommaren... Har inte ångrat en sekund ;)