Breaking bad habits...

Dag 7: Bosses memoarer.
Ett första steg: 

Så var det dags att testa en av mina teorier i praktiken...
Betala med mat/godis för gott uppförande... Muta? Eller belöning?
Man kan kalla det vad man vill... Även om jag verkligen tycker mitt jobb är superskoj så vill jag ju gärna ha lön när jag jobbar... I vår lilla människovärld är ju detta självklart men många gånger så verkar det som att våra djur bara ska gilla läget... och de har ju inte ens valt vilka människor de kommer till...

Nåja, ner i hagen hämtade Bosse, som vanligt slurpade han in typ hela grimskaftet i munnen och gick nöjt och tuggade på det... Kan väl erkänna att vitt grimskaft är helt fel färg då ;) Och att jag inte förstår, fast jag sett hur stor en hästmun är, att så mycket grimskaft får plats i hans mun...
Hur som helst... Då hästarna nu går på bete så är det hem till gården som gäller och transporten är uppbindningsplatsen.

Efter lite omsorg med ryktborstar så hängde jag helt sonika upp en hink med lite pellets i, sen hämtade jag paden och la på... Ingen reaktion alls :)

Nöjd Bosse :)

Sen hämtade jag sadeln och la på den med... Fortfarande så var han helt nere i hinken och mumsade, brydde sig inte ett dugg och inte ett öra var vinklat bakåt ;)

Samma sak när jag spände sadelgjort och fixade, han stod lugnt och åt!!!
Tjoho!!! En liten sak kanske men för mig så var det faktiskt en enorm lättnad, det kommer gå att bryta sadlingsbeteendet och om det innebär att han får äta lite gott vid dessa tillfälle... ja... För mig är det inget problem :) Sen tror jag att när han förknippar sadling med något bra så kommer det räcka att ge något litet och han behöver inte ha en hink men just nu så är det så som det är.

Vi red ut en sväng och efter det så fortsatte jag pyssla en stund med honom, borstade, smörjde mulen och sånt där plick och plock :) Han var bara så nöjd... och det känns gott i hjärtat.

I lördags var jag och Rubs iväg på Nordvik och hjälpte till på deras öppethus dag, genom att vara rekvisita på ko-safarin :)
Superskoj trotts regn hela dagen... Skoj att få vara ute på fältet och göra "lite på riktigt":)

Så nästa gång får även Herr Bosse följa med tror jag :)

Ha en bra dag därute!!! Det ska jag

Att ta ett eget ansvar...och förord på Bosses memoarer, fritt tolkad av mig...

Tydligen kan en hästs historia väcka många känslor hos många personer.
Bosses historia är uppenbart en sådan, dock är vi bara på första kapitlet i en ny del av hans liv, jag har fått en del reaktioner på det jag skrivit här på bloggen angående de beteenden och de situationer som vi gått igenom på denna knappa vecka han varit i Norrland.
Både positivt och negativt! Dessutom kommer och går det diskussioner på olika ställen om just tränare och deras metoder, både svenska och utländska därav inlägget idag, denna fråga behöver lyftas många gånger...

Dessa dagar har jag utgått från det som Bosse själv har visat, från den bild som presenterades för mig inför att han skulle flytta till mig igen och givetvis av de som tidigare berättats för mig. Av Fia själv var bilden.. att han på senaste tiden visat mer aggressivitet och att han faktiskt gjort några utfall. Jag är oerhört glad att Fia är så öppen och berättar detta så jag visste vad jag gav mig in på!
Han får dock själv berätta sin historia för mig och vi kommer bearbeta de saker som han visar att han behöver hjälp med... Det första som kommit upp är just obehag vid uppbindning och sadling, så då är det där vi börjar!!!

Såå... Välkomna till Bosse, en hästs memoarer, fritt tolkad av mig!
Vill ni inte delta... sluta läs nu ;)

(Jag borde lagt ut detta innan jag lade ut de andra två inläggen men jag trodde inte det fanns ett behov av det men... so be it...)

Förord:Tankar om eget ansvar, tränare och träningsmetoder med Bosse som utgångspunkt.

Kanske tror någon att jag vill hänga ut enskilda personer i dessa memoarer men NEJ! Jag skiter i vem som gjort vad mot denna häst!!! Jag bara konstaterar att det är en trasig själ och en ganska lång rehabiliteringsväg för att han ska kunna lägga mycket bakom sig, kanske kommer det inte att helt "laga" honom men jag tror ändå att han vill må bra själv!
Om någon enskild tar illa upp så bevisar det väl att denne förmodligen vet med sig att denne gått över gränsen? Annars så är väl en liten privat bloggerskas inlägg inget att bry sig om? Och tycker man dessutom att det man gjort är rätt så har man ju ingenting att begrunda alls...

Under åren, från det att jag första gången mötte Bosse så har många berättat mycket om vad olika personer gjort mot honom, jag har även sett en del med egna ögon och själv hört en del personer själva säga vad de anser om honom!!! Det kan ingen komma ifrån... Om det är sanna historier eller inte... Som jag skrivit innan är hälften sant så är det ganska ofattbart att han är så snäll som han är! Det är tur/synd att han inte är en människa och kan berätta i ord om vad han varit med om... Detta kan ingen heller ändra på!!! Tyvärr! För då hade vi ju fått en exakt bild om vad han varit med om... Det hjälper ju inte att gå fram till en häst och be om ursäkt för det man gjort utan det handlar om att ge den nya minnesbilder.
Kanske är man helt enkelt otroligt korkad som tar sig an en så trasslig häst som Bosse... Men, nej han har en väldigt speciell plats i mitt hjärta så därför kör vi all in den här gången.

Men... Jag vill trycka på en annan sak som jag flera gånger skrivit om och det är hästägarens eller ryttarens eget ansvar!!! I min värld funkar det så här...Om en vän ber om hjälp... det om något visar väl att man tar ansvar?! Och ja, i min värld så hjälper man till så mycket man kan!!!
Sen finns det andra aspekter av ansvarsfullhet...
Det är rent krasst MINA pengar som hästägare eller ryttare eller kund eller djurvän som antingen accepterar att djur blir illa behandlade eller inte!!!
JAG, kan välja vem jag tränar för, vilka metoder jag tycker är ok! Det har hänt att jag klivit av och åkt hem då jag inte vill vara en del av hur vissa beter sig! Sen får ju jag ta mitt ansvar och inte se till att fortsätta förse dessa med ex träningsavgifter... Då blir det ju till slut svårt att försörja sig om kundunderlaget försvinner. 
Det jag upplevt dock är att det går väldigt mycket trender om vem som är the one, för tillfället.
VI är alla ambassadörer för vår sport och VI ALLA måste ta vårt ANSVAR!!!Oavsett vilket/en/a efternamn, titlar, tjocklek på plånbok eller häst vi har turen/oturen att förvalta!
Ett bra sätt att få en uppfattning om någon är att åka på tävlingar och kolla in hur personer beter sig... Både de som är tränare och de som är amatörer...
Framförallt på framridningsbanan! Tycker man att man utöver ett sjysst beteende på tävling så kan man ju tänka sig hur det ser ut hemma när ingen ser... Kanske är detta att var lite cynisk men då får jag vara det då!
Om jag tycker att detta verkar vara något jag är intresserad av så försöker jag åka och titta på träningar hur denne lär ut och beter sig innan jag åker och rider för någon...

Kanske inte en person kan göra skillnad men jag tror att om en sätter ner foten och säger: NEJ, detta köper inte jag så kanske fler börjar reflektera hur/ vad man accepterar... eller inte!
Hur det än är, om jag har fel eller inte så är det för mig viktigt att det känns bra i magen och hjärtat då jag betalar (ofta rätt mycket pengar) för sätt att utvecklas framåt i min ridning och hästhantering! Jag vill inte åka hem med känslan att FAN... det där var inte riktigt sjysst...
Alla kan göra fel! Jag gör det och jag skäms över mig själv när jag i min värld, med mina värderingar och grundvalar inte har kunnat hantera situationen på ett bättre sätt än jag gjorde och egentligen skulle vilja...

När det gäller Bosse så har även jag känt otrolig frustration över vissa situationer när jag hade honom sist. Kommer så väl ihåg en söndag och jag skulle rida ut en lugn sväng i skogen och kom knappt från gårdsplanen... Vi backade ner och upp i krondikena längs vägen, han stegrade och sparkade och jag erkänner att vi mer eller mindre slogs... Var det rätt? Hade jag kunna gjort på ett annat sätt?
Nej, det var inte rätt!!! Ja, jag hade kunnat gjort på andra sätt!!!
Och jag skäms fortfarande när jag tänker på detta. Just för att jag inte förstod att tänka outside the box...
Och häromdagen så givetvis,även denna händelse är en del i hans minnesbank...
Jag erkänner utan tvekan oxå att jag tycker detta är en fantastiskt välutbildad och fin häst och att det är ett rent nöje att rida honom så givetvis har många lagt mycket tid på att göra honom till den han är...På gott och ont... Men jag är ändå helt övertygad om att man kan nå dit utan att bli brutal!!!
Men vem vet... kanske är allt som berättats om honom rent hittepå och han har alltid varit grinig och gör utfall i vissa situationer? Kanske har han alltid behandlats sjysst och detta är bara sån han är?
Om så är, så är det konstigt att under de sista åren när han mest gått och skrotat i en hage ändå slutat med en del beteendestörningar som ex krubbitningen... Nu har han inte visat detta beteende och för fem år sen så gjorde han detta så fort han kunde... men det kanske helt enkelt har växt bort...

När jag ser honom i hagen så konstaterar jag igen vilken låg rang han har och att han hela tiden går undan... Och jag tror det är detta som räddat honom och som gör att han faktiskt är i livet idag, att i hans värld så får man hela tiden be om ursäkt och finna sig i att vara längst ner på stegen, hästar är inte heller alltid snälla mot varandra. Skillnaden här är att när de gjort upp rangordningen (normalt funtade hästar med normalt socialt flockbeteende) så kommer det inte random attacker utan anledning utan de lär sig läsa av varandra med ett vinklat öra eller bara en blick... I människovärlden är vi otroligt mycket mer klumpiga i vår kommunikation och tyvärr övergår detta för ofta i osjyssta metoder mot djuren. Vi umgås kanske med våra hästar ett par tre timmar om dagen i de allra flesta fall, samt vi talar helt olika språk... Det är klart det kommer ta tid och kommer bli missförstånd... Men vi människor är vad vi säger den intelligenta arten/rasen på jorden och då fasen borde vi väl kunna hantera våra vänner/partners/djur på en högre nivå och med finess där inte osjyssta metoder ingår?

Det är skillnad på att vara amatör eller att utge sig för att vara professionell tränare! Väljer man steget att leva på detta då har man ett ännu större ansvar att förvalta, när det gäller metoder, inställning och att faktiskt vara en förebild för de som håller på med sporten och inte minst de som inte håller på med sporten.
Jag tror även att alla kan ändra på sig till det bättre, om man vill!!! Och det är bra om man kommer till insikt om man då inte haft ett sjysst förhållningssätt från början!
MEN... de hästar/djur som under den här tiden varit utsatta... Ja, det är upp till var och ens samvete att skämmas eller inte och även om det oftast inte blir synliga ärr så finns de alltid där!

Morgonmöte under rönnen, Alnö, Norllands Hawaii 07:17 2015-06-04

Vid det här laget så finns det även säkert en och annan som undrar vilken "my Little Pony" värld jag lever i och hur odrägligt ouppfostrade mina hästar är... Om jag anser att det är övergrepp som en del extremföreningar att ens rida eller säga åt en häst..
Ja, vet ni det skiter jag i... Hela resonemanget handlar om att kliva över gränsen för det som behövs och att välja metoder som inte innebär fysisk eller psykisk misshandel och fattar man inte det ja... som Ingemar sa: Det är svårt att förklar för den om int förstår.

Detta är aboslut inte unikt för Westernvärlden även om den hos mig hamnar i fokus nu med Bosses historia... Det finns lika mycket skit inom den klassiska världen eller inom travet eller inom galoppen... Ja, inom all hästsport! 
Och det enklaste sättet är att man genom att inte försörja dessa med ekonomiska medel så kommer det ju inte bli lönsamt och personerna får antingen se sig om efter ett nytt jobb eller ändra på sina hästträningsmetoder...
Och att ha civilkurage nog att säga: Lägg av det där är inte OK! Det är att ta ansvar!!! I min värld!

Jag tänkte att detta skulle bli ett kort inlägg men det blev det inte... Nåja, solen lyser, kossorna väntar uppe i Nordvik och imorgon är det nationaldagen :)

Ha en bra kväll därute, det ska jag!!!

Minnes flashbacks...

Vår vän Bosse har inte visat en enda tendens av aggressivt beteende sen jag hämtade honom och jag vet att det är mot oddsen och att jag ska vara tacksam för det, det är jag. Jag vet oxå att Fia aldrig utsatt honom för taskigheter utan de som är mest ansvariga är folk som kallar sig professionella tränare... Jag kommer aldrig, någonsin acceptera träningsmetoder som går ut på att spöa upp en häst! Det går bättre om man kommunicerar och bygger på förtroende... Men jag tror som ordspråket säger: Där kunskap/vettet går ut kommer våldet in!

Igår så tänkte vi rida ut en sväng och jag tänkte hänga på för att se vilken status han har.

Han kom glatt och villigt i hagen och knatade glatt med när vi gick hem till gårdsplanen. Jag band upp honom i transporten och då direkt är det som att något triggas igång…

Dags att göra om göra rätt!!!

Han började skrapa med framfötterna och stirra runt lite. När jag började borsta honom lugnade han ner sig, stod stilla igen och såg ut att vara mest förnöjd med situationen. Vi sadlade upp de två andra hästarna och jag hämtade paden… fortfarande inga reaktioner och jag gick in och hämtade sadeln, jag ”slängde” upp den och fortfarande inga reaktioner… Sen tänkte jag rätta till paden och PANG!!! Då verkade negativa minnesbilder röras om och han började hota med bakbenet och tagga för att bitas, han gjorde inga direkta utfall men kollade om han kunde skrämmas eller om jag tänkte puckla på honom…

Detta gjorde så jävla ont i hjärtat, för att inte backa fick jag ta upp en pinne lyfta den och ”stand my ground” jag vet inte vad jag sa men jag vet att jag skällde på honom att han skulle sluta, tack och lov behövde jag aldrig gå in fysiskt men det var på gränsen…

Sen kunde jag spänna sadelgjorden lite och fixa med stigbyglarna utan att han gjorde något igen. Men det låg hela tiden under ytan, inte att han ville göra mig illa men det kändes som att han kämpade för att hålla sina minnen i schack…

Jag har fått berättat för mig om hur man hanterat honom vid sadling och är hälften sant så är det ett jävla under att han överhuvudtaget går med på att bli sadlad… Tyvärr tror jag inte att det varit överdrifter av vad som gjorts. När jag hade honom för fem år sen kom detta ibland och ibland hjälpte det att bara lämna honom en stund, den här gången har jag en helt annan plan för att en gång för alla bryta dessa minnen.

Jag har alltid förespråkat positiv inlärning och positiv betingning av beteenden och här har jag verkligen ett projekt ;) De år med Ruby som absolut inte har något elakt alls i sig men däremot är en ganska flyktbenägen och reserverad häst så har jag verkligen fått jobba med detta, finns säkert ett blogginlägg om hur hon i ca två år var rädd för klickern och efter ett par tre klick gick ifrån mig… hehehehe… Tills jag hittade en som inte lät så högt :)

Många säger att ”mutar” man hästar med godis, mat så får man tiggiga hästar. Jag hävdar av egen erfarenhet på många hästar nu att det är rent skitsnack utan tvärtom, man får en häst som vill vara till lags och gärna försöker utsmarta en för att få en godbit. I det här fallet så handlar det dessutom om att bryta farliga beteende från dåliga minnen och associera dessa situationer med nya positiva erfarenheter och situationer… Kan man använda en hästs kärlek för mat och godis så är det ett fantastiskt och kraftigt verktyg.

Men det kommer nog ta ett tag…

Hur som, idag fick han även lite fotvård och igen, inte ett öra bakåt, inte en sur min utan stod nöjt och slickade sig runt munnen och tuggade… Dock inte på Jessica utan så som hästar gör när de tänker efter. Han fick sig även en ny beundrare i Jessica och kan han charma henne i dagsläget så kommer detta bli hur bra som helst :) och tack Jessica för att du alltid är positiv och hänger på när jag presenterar en den ena eller andra ponnyn till dig.

Och även om de två svårflörtade brudarna ser sura ut när han är för nära så visst gnäggade de när han kom tillbaka till hagen... och det kändes himla skönt i hjärtat!!! 

Det är även en annan sak som jag reflekterat över och det är att han inte heller har visat någon tendens till krubbitning... Varje dag som går utan det är en bra dag.

Ha en underbar dag därute, det ska jag!

And the ends meets...

Livet har verkligen olika sätt att ta sig fram...
För några veckor fick jag en förfrågan som både gör lite ont i hjärtat och värmer alldeles enormt.
Fast det är en stor ära, att få ta hand om Bosse igen... Jag tackar Fia med familj för förtroendet och i helgen blev Bosse norrlänning. Även vill jag rikta ett stort tack till min gode vän Wille som hängde på en galen roadtrip och var kartläsare... Ibland körde vi fel men måste säga att vi hade grymt skoj :)

Som de flesta vet har ju denna häst gjort väldigt mycket tidigare men har tagit det lugnt ett par år, vilket jag ser som en fördel. Han har ju fått en och annan törn i livet, jo, jag vet att det finns både tre och fyra namn på människor som förmodligen spöat skiten ur honom både en och tre gånger... Ni vet själva vilka ni är och jag med...

Älskar den här bilden, Todd Fitchclinic på Stonehill

Allt jag kan säga är att Bosse aldrig mer kommer bli utsatt för något sådant igen :)
Hursomhelst, det är dags att damma av tävlingskostymen, pumpa upp musklerna och polera ponnyn lite och sen hoppas jag att vi återigen får leka runt lite på tävlingsbanorna.

Den som i familjen just nu är mest missnöjd med situationen är faktiskt Rubs som inte helt har accepterat att vi utökats med en muminponny... Jag har ju alltid sagt att hon är såååå snäll men får nog ta tillbaka detta för igår så gjorde hon en rejäl repa i lacken på Bosse... Inget som jag oroar mig speciellt mycket om mest är lite förvånad över att Rubs reagerar som hon gör, men det går nog över, hennes tid med surhäxor i hagen har väl satt sina spår och det är trist.
De går just nu på stort bete så ingen behöver vara så nära den andra, dock gör Bosse sitt bästa för att bli kompis, men det har ju inte gått så många dagar så det reder sig nog.

När jag hade Bosse sist så sa alltid Malin att; han bits inte, han pussas hårt... Så, kanske är det det Rubs gör...pussas lite hårt bara för att han har en sån inbjudande rumpa ;)

Jag har varit helt övertygad och säker på att jag bara skulle ha en häst, Ruby och har varit helt nöjd med detta beslut men när man får ett förtroende att förvalta Bosse, ja, då kan man ju bara inte tacka nej. Det känns lite som att cirkeln är sluten och att den häst som verkligen introducerade och lärde mig grunderna inom western, nu får komma hem... och den här gången är jag betydligt bättre rustad och kan ta vara på hans kapacitet och kunskap :)

So... see ya out there ;)

Tre magiska dagar...

Så har nu äntligen Per varit här!

Tre dagar som försvann i en tornado men shit vad mycket vi har fått ut av dessa dagar. Jag har återigen insett vilken fantastisk häst Rubs är. Hon bara levererade och efter ett par åkturer delux extra allt satt jag faktiskt av och lät Per rida sista stunden så hon verkligen fick den hjälp hon behöver i det läget. Jag har några lösningar på problemet, att vira några varv silvertejp runt mina lår och under Rubs mage eller helt enkelt tvåkomponents lim… Vissa sa kardborre men jag tror inte det räcker… hehehehe… lyxproblem!

Olivia red ett par pass för Per och hon var supernöjd! Skönt att få stå vid sidan om och inte lägga mig i J När hon sen fick gå in och valla kossorna så sa Rubs…ok, men vi tar det i din takt… vilket betydde att kossorna var något snabba. Men nu har Olivia i alla fall bestämt sig för att satsa lite mer på Reiningen… Underbara unge!

Tyvärr drog hon av sig en framsko sista passet på lördagen så det var färdigridet för oss men när man fick känna sig som en världsmästare i två dagar kunde inte ens det lägga sorti på helgens upplevelser.

Kakan och Hilda växlade också upp till en helt ny nivå och efter att Per tagit igenom en hel del av Kakans protester och gav Hilda en hel del verktyg för att hantera dessa situationer så gick de från att fösa kossor till att verkligen valla dem. Denna ponny och denna tjej imponerar mer och mer på mig för varje gång, sjukt skoj att se en fd krånglig bråkstake ridskoleponny bara utvecklas vid 18-års ålder och börja valla kor!!!

Mycket beror ju givetvis på Hildas inställning och hur hon verkligen vill testa och lära sig nya saker.

Det var två ”nya” ekipage med och då jag inte vet hur de var innan så litar jag på deras ord, att de utvecklats enormt.

Underbara Diamond fick ta rätt på två ryttare, matte Pia och där jäklar taggade han till och blev riktigt koig så Pia fick allt hålla i sig i hornet. Sjukt skoj att se denna kanske inte så snabba häst bli kvick i fötterna och jobba ko!

Sen tog han hand om Max som på dessa dagar utvecklats något enormt. Både ridmässigt och inne i kossefållan. Det är otroligt spännande att se hur dessa stora hästar bara anpassar sig efter sina ryttare och sen lyfter dem med sig nivå efter nivå.

Linn var där och red Flis ett markpass och det leendet som hon hade på läpparna värme långt in i hjärtat. Per är ju helt fenomenal på att få fram den avslappnade hästen och det är precis vad Linn och Flis behöver, sjuuuukt häftigt!!! Hon har redan bokat in sig på nästa clinic.

En som fick en tuffare resa men en riktig Happy Ending var William… Hans ponny Billy visade att han inte alls vill bli kohäst och som den kloka man Wille är så bestämde han sig för att inte försöka satsa på ett uppdrag som är dömt att misslyckas.

Men som av en slump och faktiskt helt jäkla otroligt så bara fanns rätt häst ett stenkast därifrån. En riktig läckerbit kan jag lova, hade gärna köpt den själv om jag haft möjlighet och jag är riktigt avundsjuk på Wille som hittat en sån fin ponny… Tror jag får utöva utpressning för att i alla fall få ta mig en ridtur på den gyllene ponnyn ;)

Jag skojar bara, det var en sån enorm skillnad och se honom på en häst som vill och kan. Jag önskar att alla som börjar med hästar ska ha möjlighet att ha en sån häst för det utvecklar en så enormt med en bra läromästare. Helt plötsligt kunde Wille fokusera på kossorna och inte på att bråka med hästen. Sitsen och ridningen blev ungefär 300% bättre då han bara kunde sitta och Lilleman som hästen kallas är stark och stadig nog för att bära upp honom. 

Tack och lov så kommer dessa två bli min och Rubs teammates så jag är ganska nöjd, jag kanske till och med kan får hålla, eller borsta på ponnyn någon gång ;)

Det var en hel del publik vilket är superskoj och jag hoppas och tror att vi inspirerade en och annan att vilja vara med på nästa clinic.

Dessutom var mysfaktorn på topp då vi lagade mat inne i ridhuset på Muurikan och sen satt och tjötade skit hela kvällarna… Inte så mycket sömn men massor av bra intryck och en hel verktygslåda med tips och ideér för hur vi ska kunna jobba vidare med North Bay Ranch Team och de träningar som vi planerar att hålla.

Ett riktigt stort tack till Per som alltid delar med sig av sin breda kunskap, kloka ord och roliga anekdoter. Dessutom på ett varmt och vänligt sätt som gör att man alltid känner att man lyckats!!!

Nu laddar vi för att kunna åka ner till Hjo-ko med ett pitstop hos Per ett par dagar innan…

Så, see ya out there!!!

Nu är det full fart framåt...

Japp helt underbart känns det... Träningar, clinics, tävlingar och en hel underbar sommar att se fram emot!!!

Denna veckan är redan fullbokad men det är lyxproblem...
Måndag: måste rida lite mer dressyr innan fredag :)
Tisdag: Rubs får vila.
Onsdag: fokus kommer ligga på dressyren
Torsdag: Hopp och skutt, mina heliga torsdagar och Gunsan hoppträning.
Fredag: Ridpass för AWESOME Marc, det var alldeles för länge sen nu men äntligen har jag tagit mig i kragen och lyckats hitta en tid som passar!!! Ser så fram emot detta.
Lördag - Söndag: WRAS årstämma i Stockholm. Dessa möten fyller en alltid med energi, jag sitter mitt sista år som tävlingsansvarig i Norrland.

Sen är det bara 4 futtiga dagar kvar till Per kommer!!!
Det känns nästan overkligt att vi äntligen är här.
Tyvärr är inte uppslutningen det bästa och frågan är om det kommer finnas möjlighet att göra något liknande längre fram... Men det är ett senare problem och jag ska njuta av varenda liten sekund dessa dagar. Jag hoppas att fler är intresserade så vi har råd att ta upp duktigt folk.

För min egen skull är det guld att vi hunnit träna så mycket som vi kunnat gjort sen i höstas men nu är det verkligen dags att Per kommer och skriker på mig :) Man blir lätt hemmablind och jag blir lite frustrerad över mig själv när jag känner att jag fipplar för mycket och lägger mig i.
Sen för hela gruppens skull, jag känner att jag nu kommit så långt i det jag kan hjälpa till med, alla ryttare och hästar är kovana och trygga med att jobba dessa. Det har verkligen gått över förväntan och även om man många gånger inte har alla svar så är gruppen grym och vi har verkligen hjälpt varandra och tänkt och klurat på hur vi ska gå vidare. Därför blir det ju superbra att kunna bolla med Per om hur vi i gruppen ska tänka fortsatt, hur vi ska träna och vad vi behöver gå vidare med.
Jag tror att alla kommer kliva några steg upp och att vi återigen kan ha en plan för vad vi vill få ut av våra träffar.
Men med detta järngäng och förhoppningsvis en del nya som tillkommer så tror jag att vi "galningar" här kommer ha stor glädje över möjligheten som Wille och Nordvik erbjuder för oss kossegalningar.

En sak som jag är väldigt stolt och glad över är hur bra det gått att introducera nya hästar för kossorna, då dessa små svarta köttbullar ibland varit riktiga utmaningar, men ändå så har alla "nya" hästar fått en lugn och trygg introduktion och alla har fattat det där med att putta runt kossorna. Återigen tack vare att vi är några som slår våra kloka huvuden ihop så finns det en bra grund, Pia, med mycket kovana och en klippa till häst Diamond, Max som alltid hjälper till med allt, Wille som barra fixar, Cissi och Sara som även de har en del kovana och jag och Rubs som verkligen visat sig vara en klippa, det är så jädrans skoj och ger så mycket när vi träffas! Sen alla andra som varit med ska inte heller glömmas bort. Jag har lärt mig otroligt mycket av de nya hästarna och hur de reagerar, jag förstår saker som Per och Madde har sagt till mig förut, varför det är så viktigt att få med den där himla yttersidan, varför det är så viktigt att inte lägga sig i... dock skitsvårt och jag vill fortfarande ratta runt... Tur Pia skriker på mig då :D För jag tjatar ju på alla andra...
En häst som lär mig massor varje gång är ponnyn Kakan som är helt klar på vad man ska göra med de där kossorna... Sen kanske det inte alltid stämmer överens med vår mänskliga plan men  bara vi förstår hur hon tänker så är det mycket lättare att presentera vårt upplägg.

I lördags hade vi med två nya hästar, en fantastisk Frieserdam som bara gled runt där inne och var drottning, urkul att se!!!
Och en Lusitano/quarter korsning som använders till WE, och här kan jag se ytterligare möjligheter för alla som rider WE, även om man inte får tävla med boskap så finns ju möjligheten att få träna :)

Det finns mssor med fler drömmar om en fast utomhus trailbana och att kunna samarbeta med andra dicipliner där man arbetar med sin häst och kanske inte bara vill hålla på med de klassiska grenarna.
Jag tror att detta är nyckeln till att hitta tillbaka till Western och få fler intresserade, att ta tillbaka glädjen och inte alltid vara så sjukt seriös... Förstår ni hur jag tänker?
Att kunna/våga/vilja göra kul saker med sin bästa kompis hästen. Jag vet själv att jag ju kan bli så otroligt inskränkt och bara göra det jag ska, kanske är det så man måste vara för att nå till toppen... Jag vet inte för jag har inte kommit dit än men en sak som jag vet är ju mer skoj jag har med Rubs desto bättre blir hon och jag som team. Mina egna personliga mål är fortfarande högt ställda på mästerskapsnivå men istället för att nu längre känna frustration och besvikelse över att jag ligger efter i min plan har jag under senaste tiden kunnat se det ur ett annat perspektiv och verkligen uppskatta alla tokerier vi gör ihop. Jag tycker själv det är sjukt coolt att ena dagen kunna plocka ut en kossa ur en flock och valla, nästa dag hoppa över 1m hinder, tredje dagen sitter Olivia glatt och galopperar ute i naturen, sen drar vi ut på långritt för att sen avsluta med ett pyjamasdressyrpass, allt på samma häst som bara kopplar om och anpassar sig med spetsade öron.

I veckan som gått har det ju varit världscupfinaler i Las Vegas och som en showgren har det varit en riktigt häftig lagduell där tre westerryttare (reined cowhorse) rider en hoppbana på hopp hästar och tre hoppryttare rider down the fence, komplett med ko på en kossehäst. Jag verkligen måste göra hatten av för dessa ryttare och hästar!!! Som utövare av båda grenarna så fick nog hoppryttarna den tuffare av utmaningarna att förutom att sitta på en laddad turbohäst dessutom få med sig den där kossan oxå :)
Visst har inte alla tekniken för den nya grenen men bara att vilja och våga är så jädrans häftigt och det visar ju verkligen på ett openmind :)
Och personligen så ser jag gärna att denna kombinationen kommer upp som tävlingsgren... jag och Rubs är redo :)
Det är ganska mycket diskussioner på FB om vem som var bäst och att den ena vill se en hopphäst ta sig an en kossa och då vill ju givetvis kossefolket se en kossehäst hoppa... och jag som inte kan hålla käften jag delade med sig av min bild här :)

Med kommentaren: Hmmmm...Jupp, we´re doing it :) both...

Kanske i barnsligaste laget men jag kunde inte låta bli... som vanligt :D...


https://www.facebook.com/LasVegasNFR/videos/vb.112614225415939/990604597616893/?type=2&theater

Här är en av ritterna och följer ni länken kan ni se de övriga ritterna med.

Ha en bra dag därute i cyberrymden!!! Jag ska dra på mig pyjamasbyxorna och piff och puffa med min ascoola kosse/hopp/barn-ponny!
Sån jäkla tur att ingen hann före mig och köpa henne från Per den där sommaren... Har inte ångrat en sekund ;)

Och hur gick det...

Ja, det beror på vem man ska döma efter... Jag tyckte det var mesigt. Olivia var stolt över sig själv som vågade hoppa. Så jag fick ta av mig ponnymammanfromhell glasögonen och se det från hennes ögon...
Shit, vad modig hon är, vilken kanon häst vi har som bara tar hand om oss :)

http://youtu.be/nxny34BvVis

Jag inser att jag kanske åker på att mäta ner Rubs till D-ponny om ety tag... Men vad gör det när hon kan allt ;)
Idag red jag dressyr, med en sadel som passar...
Att en sån liten detalj kan göra sån skillnad...

Nåja, ha en bra kväll därute, det har jag!!!

-ofcourse I am using my iPhone for this...

Att bjuda på sig själv...

Något jag reflekterat över ett tag är ett fenomen som mer och mer framträder ju bättre folk blir på att redigera verkligheten...
Nämligen det där med att bjuda på sig själva.
Man vill ju gärna framställa sig själv på absolut bästa sätt ;) Inga finnar, ingen spenat mellan tänderna, inga konstiga kroppsdelar som syns eller  det värsta av allt... Om någon blir förevigad i en prekär situation på hästryggen...

Jag tror hela inställningen kommer från de som åker runt på tävlingar och aktivt försöker fota eländesbilder... Det florerar en hel del inlägg på bloggar och liknande till och från. Man är snabb på att klippa ut närbilder och poängterar gärna och högt att hästarna lider och ryttarna är hårdhänta.

Innan någon nu blåser en eller femton säkringar vill jag bara å det bestämdaste påvisa att jag är emot hårda metoder eller misshandel av hästar!!! Jag vet oxå att både tre och fyra av bilder som kommer ut, tyvärr har befog för det då dessa människor många gånger visar upp en riktigt jäkla dålig attityd och ett horsemanshit av högsta klass. Det är inte dessa jag vill skydda, för min del kan man gärna hänga ut både namn och hemsida men det gäller att ha mycket bevis, och har man det kan man lika gärna anmäla dem ;)

Tillbaka till ämnet...
Prekära situationer till häst...

Typ den här :) foto:Rebecka Amrén

Tittar man runt på de bilder som vanligen läggs ut så är det ögonblick där hästarna ser ut som "a million dollar" inget fel med detta, absolut inte. Jag gör det själv, många gånger då jag ju tycker att min ponny är just den bästa i hela världen. För det är hon ju :)
Jag älskar alla kreativa mysbilder där man tänkt till och rider i snö med vackra kappor eller har stylat en vacker sommarkväll! Bilder där en häst som kanske inte har förutsättningarna för att bli top notch får till det och verkligen ser sådär WOW ut, jo jag älskar dem!!!

Men en sak som får mig att verkligen skratta sådär hjärtligt och så man får ont i magen är de där då det inte riktigt blir rätt...
Alltså inte de som inte har någon smak eller stil utan där man i den där 1000delens sekund verkligen fångar "oops moment"

Det jag tror skrämmer många med att inte dela med sig av dessa är just att andra ska snacka skit, jo, i denna värld så är det ett stort problem. Den personen är inte värd den hästen och den hästen är skit och den personen sa att den... osv.
Jag försöker hålla mig själv borta och skaffa en egen uppfattning men jag ska ärligt erkänna att jag då och då åker dit själv... I´m not att sinner nor a saint! Jag försöker dock alltid ha i åtanke att det säger mer om den person som snackar skit eller hackar på andra än det gör om personen själv, givetvis finns det ju undantag  här med... ett personligt exempel är väl om man försöker lura eller göra illa någon med avsikt... japp då är iallafall jag jävligt långsint... Ännu mer om det är någon som jag bryr mig om och står mig nära som blivit utsatt... jo, jag kan erkänna att det nog blir en livstidsdom med mycket liten chans till benådning ;)
Men det händer... ibland...

Jag har de senaste veckorna själv lyckats fastna på några sådana som jag tänker bjuda på. Just av den anledningen att jag själv skrattar så tårarna rinner och jag blir så där sjukt skadegladsglad åt mig själv. Hoppningen är onekligen en fantastisk källa till dessa dråpliga bilder ;)
Så hoppas jag att fler vågar se humorn i det man gör och vilka helt galna saker som man utsätter sig själv för :) Och vill någon skratta bakom min rygg för dessa... Ja varsågod, jag garvar läppen av mig varje gång jag ser dem!

Träningstävling och Rubs tänkte GP, jag tänkte; satan vad hon hoppar...

Ruby hoppade 4 hinder... foto: Rebecka Amrén

Jag hoppade 4 1/2... :D :D :D

Måste erkänna att jag tycker det är en riktigt snygg köttbullerullaöverbommen teknik jag i detta fall lyckades bemästra... och kolla var hon  har sina bakfötter :) Ett riktigt bra stopp... men som sagt att sitta i fältsits och vara redo att hoppa maxad oxer är ju inte att rekomendera i dessa lägen... om man inte har som plan att åka av, det vill säga.
En annan sak är att jag inte gjorde illa mig, oftast när man åker av så här så ser det ganska brutalt ut men iallafall jag är så oförberedd att man inte hinner spänna sig utan är ganska mjuk i kroppen och då, oftast, så slår man sig inte speciellt mycket, visst några blåmärken och en något öm axel men det är bara att resa sig, borsta av sig och sitta upp igen... Hade det varit en fotbollsmatch hade jag nog fått bäras ut på bår ;)
Det är mycket värre om man sitter på en häst som gör sitt bästa för att få av en, då spänner man sig lätt... En annan sak är om man åker av brevid hästen så man blir trampad på, eller att den slår över och man får hela hästen på sig... då är det lätt att råka ut för skador...

Bjuder på vurpan med film oxå :)



Men, men som jag alltid hävdat, det är ingen friskvård man håller på med och ridning är ju bara för "småtjejjor"? :)
Nä, ridning är verkligen inte för "faint hearted" :)

Ha en underbar dag därute i cyberrymden!!! Det ska jag och ikväll är det hoppträning igen... Tjohoooo!!! Bästa på hela veckan, om det inte är kosseträning på g :)

Härlig påsk...

Finaste ponnyn!!!

Och jag har för ovanlighetens skull varit helt hästledig. Vi begav oss ner till Blekinge under påsken och tack vare fantastiska stallkamrater har Rubs fått omsorg och motion.
Faktum är att jag själv inte varit helt lat utan faktiskt några gånger snörat på mig dojjorna och ut och sprungit. Stolt över mig själv men det behövs för att orka rida bättre ;)
Det har varit några underbara dagar med nära och kära och många kramar har det blivit!!!
Det var pay n ride på EWR i söndags och jag tackar för inbjudan att komma och tävla men jag prioriterade familjen den här gången ;) 

I April händer det en hel del, i helgen ska jag rida ett pass för ny tränare, får väl se om det är rätt väg eller inte, sen nästa helg är det kosseträning igen och hade tänkt klämma in någon tävling men det får nog vara. De vanliga hoppträningarna är ju som vanligt på torsdagarna. Ska ju även åka ner på Wras årsstämma den 25-26 april.
Sen är ju Maj runt hörnet och äntligen, äntligen kommer Per upp... ska bli så sjukt skoj!!!

Så nu önskar jag er alla en bra dag därute i cyberrymden!!!

Ibland går det upp... och ibland ner med en väldig fart...

Det känns verkligen bra allting just nu, ponnyn känns starkare än någonsin, mycket är tack vare hoppningen. Gryyym styrketräning är det!!!

Sen fick vi till en väldigt bra kosseträning i söndags och det känns verkligen att hon och jag börjar hitta varandra. Nu verkligen längtar jag efter att Per kommer hit 1-3 maj. Jag behöver någon som "skriker" på mig när jag vill hålla på och lägga mig i för mycket ;) Men som jag skrivit tidigare, det känns så sjukt lyxigt att ha möjlighet att träna kossor så ofta som vi ändå gör.

I lördags var jag iväg och tävlade hoppning, det var en 1m start på Kungsnäs, bara en 25 min bilfärd från stallet, skönt att inte alltid ha 70mil enkel resa...
När jag kom dit och gick banan insåg jag att det var en väldigt maxad 1m bana och en otroligt vacker hinderpark. Detta innebär även en hel del titthinder som kan ställa till det. Hur som, planen var att rida smart och man har möjlighet att gå in på banan när ekipaget innan rider för att miljöträna lite. Jag red omkring och visade Rubs alla fina hinder som jag trodde hon skulle kunna titta lite extra på... Alla utom ett...

Hemma är hon ju som en målsökande raket som bara drar iväg och glatt hoppar det jag styr mot men hon är lite mer tveksam på nya ställen. Här får jag ge mig själv en känga då jag är bortskämd med att hon alltid är så himla sjysst att jag inte tänker på att hon är så grön inom detta som hon är. Detta var hennes 5:e tävling ever...
Jag kände mot första hindret att hon stod emot lite och då det var lite läskigt och ganska högt så tar hon i lite till, vi hoppade nog en halv 1.20 bana istället för 1m :)

Givetvis så rockade vi Sockorna :)

Jag fick aldrig riktigt upp det tryck i galoppen som behövs för att hon ska kunna flyta på bra och hoppa mer avslappnat. Efter tre maxade hinder var det en högersväng, efter hindret som hon tyckte var lite läskigt och hoppade upp sig rejält så fick vi ännu en gång inte till galoppen och svängen gick i korsgalopp... Märkligt att denna ponny som oftast har sån jäkla kolla på sina fötter helt plötsligt kan trassla in sig så kapitalt. Fjärde hindret ett maxat blommigt räcke som blev sådär hoppade hon och nu kom vi mot det enda hindret jag inte visat henne... En helt vanlig, om än stor, vit med svart i oxer... Efter en något tveksam anridning bestämde sig ponnyn för att i sista stund... Nä, nu får det räcka...
Jag som ändå var på väg upp i avsprånget hade inte riktigt samma plan... hehehehe... Hade jag släppt tyglarna... Det gör man bara inte... så hade jag gjort en riktig snygg framlänges halvvolt över första delen av oxern och inte rivit en enda bom... Som det var nu drog jag med mig översta bommen i framkanten av hindret :D innan jag snyggt landade mitt i hindret...

Tack och lov slog jag mig inte utan det var bara att resa på sig, borsta av sig och gå ut från banan...
Ruby såg mest förvånad ut över vad som hände och då detta var fjärde gången sen vi började hoppa i augusti 2013 som hon överhuvudtaget stannat på ett hinder så blir vi båda två lika överraskade.

Men men, det är bara att borsta av sig och komma igen... Hade ett snabbt taktiksnack med Gunsan som oxå var där och tävlade och hon tycker att jag ska anmäla två klasser 90 och 1m så hon fått varit inne en runda först... Jag själv har ju varit tveksam då jag förra året tyckte hon vart trött av första rundan men hon är ju som sagt mycket starkare nu så det låter som en bra plan :)

Det är ju så jäkla skoj att hoppa och att tävla!!! Ett stort tack till bästa Linn som ställde upp och hade hand om markservicen!! Lyx <3

I helgen är det återigen kosseträning och sen får vi se när vi kommer ut på nästa tävling igen...

Ha en underbar dag därute, det har jag!!!