Härligt!!! I söndags åkte vi till Timrå och gjorde årets första tävlingsstart, 90 cm clear round. Trotts att jag glömt hoppskydden hemma, fick med de jag brukar ha på kosseträningen så kändes allt super, vi fick lite bråttom när vi skulle rida fram men ingen fara egentligen och Ruby kändes hur fin som helst! Hon hoppar så himla bra och är så positiv så det är så otroligt roligt att bara åka iväg och göra sådana här saker med henne. Det är verkligen otroligt lyxigt att ha förmånen att äga en sån mångsidig häst!
Hon känns stark och tycker det här med hoppning är skitskoj, själv sitter jag med ett stort leende på läpparna när jag rider just för att hon smittar av sig sin positiva attityd och då är det lätt att tävla och ha kul.
Hur som, en trevlig bana med åtta språng, hela rundan kändes helt ok. Några språng hoppade hon av lite tidigt på men det är såpass lågt att hon inte behöver anstränga sig ändå. Kände faktiskt att det är dags att kliva upp till 1.00 till nästa tävling just för att hon känns så stark och säker nu :)
Det enda hon reagerade på var stora porten ut... hahahahaha... hon bryr sig inte om bommar, publik, blommor, andra hästar eller funktionärer men banne mig om utgången inte var lite läskig ;) Fast jag kan leva med det när hon bara hoppar och levererar.
När man hoppar clear round så gäller det alltså att hoppa felfritt inom maxtiden, det gjorde vi och belönades därmed med en rosett. Urskoj!!! Så nu är vi anmälda till nästa tävling den 21 och 22 mars, då blir det två 1.00 m starter och mer riktig tävling med omhoppning. jag räknar inte med att kunna rida tufft i omhoppningarna i år för vi behöver lite mer rutin men det kommer bli spännande sen när man kan använda hela hennes kovändningsregister i omhoppningarna :)
Ha en fantastisk dag därute i cyberrymden det ska jag :)
På söndag drar säsongen igång för Ruby och mig. Det är dock inga westerngrenar utan vi kör på en hopptävling som årets debuttävling.
Vi ska hoppa en Clear Round 90cm, för er som inte har en aning om vad det betyder så är det att hoppa en bana med hinder på max 90cm inom en angiven tid och då helst felfri. Har man klarat detta så får man en rosett och äran :)
Det är ju inte så högt men det är skönt att köra säkert första starten på året... Kan vara så att jag ju är lite feg, Ruby har absolut inga problem med höjden.
Men skoj är det och jag behöver ha tävlingar för att hålla motivationen igång. Sen är det ju väldigt lyxigt att ha en häst man kan göra i stort sett allt med :)
Tävling på Färsta sommaren 2014, 1m.
Nä, nu ska jag göra något vettigt av eftermiddagen oxå.
Ha en underbar dag därute i cyberrymden. Det ska jag!!!
Shit... Det är inte ofta jag skriver om mig, eller det som händer runt mig som inte är kopplat till hästar men idag blir det ett sånt inlägg.
Imorgon, den 17 januari så fyller jag 40! Det känns å ena sidan helt overkligt å andra sidan lite som Yes!! När jag fyllde 35 hade jag världens ålderskris och letar man tror jag man kan hitta inlägget här ;)
Men lixom, vad hände? Jag var ju typ 25 nyss? Hursomhelst så kan man ju inte göra ett skit åt detta utan mer att kunna omfamna livet! Det har hänt så mycket på dessa fem år och jag känner verkligen att det sista året har pusselbitarna börjat falla på plats, eller som en av mina förebilder i livet (Steve Jobs) säger... Connecting the dots :) kanske kommer jag om tio år ytterligare veta vad jag vill bli när jag blir vuxen... Men tills dess tänker jag ta till vara på varje möjlighet som erbjuds och verkligen njuta av livet!
Jag är en otroligt lyckosam människa, jag är frisk, min familj är frisk... Eller ja, så mycket som en helt galen familj kan vara frisk... Men jag älskar det❤️ Jag känner att det jag gör på mitt arbete kommer leda till något bra... Vad? Jag har ingen aning men jag vet att det blir bra!!! Och inom hästeriet... oops kunde inte helt hålla mig... Ja, även om jag känner att just nu så är vi lite i konflikt och testar var vi har varandra, Rubs och jag så är det detaljnivå i det stora hela så kan vi allt 😃
Okej... Nu har jag babblat tillräckligt 😉 Men det jag är stolt över, när det gäller mig, Jessica är detta: Jag är trevligare, mer öppen, snyggare, smartare, mer erfaren och framförallt jag har aldrig haft sån aptit på livet som jag har nu 👍😃❤️
Här är tre bilder, utan häst som ganska bra beskriver mig som människa 😃
Hur ni tolkar det är upp till er jag vill bara säga... Life ROCKS!!!
Hoppet är det sista som överger en dåre...
Igår så såg Sofia, ägare till en av våra tre hästar i hagen att de slog mot varandra, eller ja, hennes häst och Ruby... Vi har ett par dagar haft småskavanker men ändå inte trott att dessa tre försynta damer börjat bråka, men ett ögonvittne är ju ett ögonvittne... Så idag så delade vi på dem igen.
Fasen vad trist!!! Jag/vi trodde verkligen det skulle funka med dessa tre. Men icke... Och då Rubs är den som fixar att vara själv så får det bli så... Tack och lov så hann det inte bli några skador men idag har ja en ledsen ponny som står och ropar efter sina "vänner" jag känner mig elak men vad fasen ska man göra???
Efter förra årets sparkskador så vågar man ju inte chansa något mer...
Men Ruban bad mig iallafall sätta ut en kontaktannons:
Mindre (max120 cm, utan fångtendens) barfotaherre sökes som hagsällskap som gärnavill bli dominerad utan att någonsin komma på tanken att protestera. Jag har förresten en fabless för löständer då du kan ta ut dem under de tider vi spenderar i hagen tillsammans , vill så gärna pussa på din mjuka mule ❤️
Sen är det till din fördel om du är förlamad i dina bakben men frisk nog att ta dig till hagen... Alternativt så blir du kvar där dygnet runt... Jag å andra sidan behöver gå in när det är dåligt väder för annars så får jag kluvna hårtoppar.
Helt ok om du inte har bakben alls att sparkas med, btw ;)
Att du är oskodd och med bubbelplast runt dina hovar är ju en självklarhet men din högst värderade egenskap är just att du kan stå i hagen utan att på något sätt kunna göra mig skada men ändå vara mitt högst "älskade" hagsällskap!!!
Vad får du? En riktigt snygg fux med lockig man och bred bläs...
Låter detta intressant?
Svara till: 50 shades of hay ❤️❤️❤️
I gemensam julklapp så köpte vi oss en GoPro kamera, alltså en liten videokamera som man kan fästa på olika sätt, ex på hjälmen eller runt bröstkorgen. Den kommer med ett litet hus som gör att den är ganska tålig och vattentät. Jag håller på att testa den i lite olika situationer, för ett par veckor sen red vi ut i galoppbacken och jag hade den med.
I torsdags var det hoppträning så då hade jag med den... Klippte ihop en liten film oxå :)
I år har jag gjort en förändring i mina klubbtillhörigheter, jag har bytt tävlingsklubb till Mariefreds Ridklubb, min "gamla" tävlingsklubb nere i Sörmland :) Varför? kanske en del undrar, jo, för att jag vill styra min egen tid på tävlingar. Sen är det lite skoj att ha ett mål att åka ner dit och tävla något meeting, jag har redan börjat titta på vad som finns...
Jag har även fått förfrågningar om att engagera mig ännu mer i olika klubbar och ta styrelseuppdrag, men även om jag blir glad över förfrågningarna så kommer jag tacka nej.
I år kommer jag lägga all tid jag kan på att träna med kossorna och få igång den biten och jag känner att jag är VÄLDIGT egoistisk med min egentid...
Sen har vi även sjösatt Fas1 i att få igång kossedelen här i Norrland... eller ja, södra Norrland ;) Vi har bokat upp Per Larsson den 1-3 Maj och idag finns det faktiskt bara 4 platser kvar. Känns så otroligt skoj med gensvaret så snabbt då vi la ut informationen sent i förgår :)
Ytterligare en sak vi hunnit med är att skapa en Facebook sida för vårt lilla team: Nort Bay Ranch Team Här kommer vi lägga ut om det finns platser över när vi kör träningar och annat som vi tycker borde nå ut till folk som är intresserade :)
I måndags hade vi återigen en träff och det är så superskoj att se hur taggade alla är och vilken utveckling alla visar. Hilda och Kakan stod nog för den största prestationen då Hilda helt sonika bestämde sig för att inte vara korädd!!! Grymt bra jobbat, sen att Kakan har en annan bild om vad som ska göras inne i corallen är ju en annan historia men när hon verkligen har fått sin roll så kommer hon bli en grym Team Sorting häst... om nu hon släpper förbi någon kossa i grinden ;)
Här är en film från mig och Ruby... Ponnyn är duktig och nästa gång ska jag nog knyta fast mina händer i hornet så jag inte rattar runt så mycket :)
Men, men från att inte ha jobbat kor på över två år, så tycker jag att vi sköter oss ganska bra, jag har goda vänner som filmar mycket och vi pratar om vad vi ser samt att jag ju är en något överanalytisk människa som töntstuderar alla klipp...
Så i min värld har 2015 startat bra mycket bättre än många år :)
Ha en underbar dag därute, det ska jag!!!
Ett år som började i kaos, Ruby blev sparkad och hela årets satsning gjorde ett formidabelt magplask. Boxvila i fem veckor men turen var med oss, sparken hade inte tagit i något ledfäste och Rubys fantastiska godmodighet gjorde att hon snällt stod i sin box och var ganska nöjd med livet. Sen blev återhämtningen kortare och snabbare än jag trott, är helt övertygad om att de back on track produkter jag använder hjälpte till en hel del :)
På vårkanten/försommaren så var vi ute på tre hopptävlingar, från 80cm till 1.00m, ett par clear rounder, en tredjeplats och en avåkning ;)
Jag är otroligt stolt över min lockiga lilla ponny som gjort så himla bra ifrån sig när hon bara hoppat drygt ett år. Jag tränat fortfarande hoppning en gång i veckan och kommer nog åka ut på några småtävlingar på vårkanten igen, det är otroligt bra styrketräning och kondition, hon känns verkligen stark just nu. Olivia fick göra tävlingsdebut med Rubs... Även om det blev lite mycket häst så gjorde hon det superbra och dottern fick blodad tand :)
I somras fick hon en välbehövlig betessläpp och fick under några veckor mest gå och skrota och äta gräs. Det var en härlig tid då Flisan gick tillsammans med Rubs. Jag och Linn (Flisans ägare) har haft många härliga sommarritter barbacka ut i naturen. Vi har några gånger varit ner till havet och badat med dem, det har varit otroligt varmt i vattnet så tillochmed jag som är så frusen tyckte det var skönt :) Sen har vi haft många härliga morgon/kvällsridturer barbacka med bara grimma längs havet och uppför Bullåsbacken :) En riktig drömsommar!!!
Sen vände det igen och i höstas blev Ruby sparkad igen, på samma ben, på samma ställe... Återigen var ändå turen med oss och sparken visade sig bara vara en köttskada och inga fästen eller leder hade drabbats. Även denna gången blev det en väldigt kort återhämtning och ännu en gång så tackar jag mina back-on-track produkter för assistansen.
Men nu hände det spännande saker!!!
En William ringde mig och helt plötsligt föll den sista pusselbiten på plats! Möjligheten att få träna med kor... Som jag har letat under dessa två år!!! Jag är så otroligt glad och tacksam för alla fantastiska människor runt mig som stöttar, lyssnar och hänger på alla galna idéer, Linn, Hilda, William, Pia, Lärkan, Olivia, Kicki, Jessica, Gunsan och alla som jag inte glömt men inte nämt här... Det är tack vare många av er som det nu finns regelbundna tillfällen att kunna träna på kor. Kanske ett extra tack till Kicki Lööf som gav mitt nummer till William... Du anar inte hur glad jag är för det!!!
Visst vi har ingen tränare utan kör på genom att hjälpa varandra. Vi har blivit en lagom stor grupp och det är superhäftigt att se bara på dessa tre gånger vi träffats vilken utveckling sim sker hos alla. Det känns även riktigt skoj att kunna dela med mig av det jag kan, ibland ger jag nog mig själv inte cred nog, men jag kan faktiskt en hel del, även om jag långt ifrån kan allt :)
Dock har vi planer på minst ett par tillfällen under 2015 där duktiga personer kommer upp hit till Norrland för att vidareutveckla oss! Då Nordviks ungdjur kommer gå på slakt i omgångar så planerat vi ju efter bästa förutsättningar då mest djur finns att tillgå men just nu är det lyx då det finns 27 fina Angusungdjur födda 2014 att vänja in hästar och ryttare på. Jag är imponerad av hur vänliga kalvarna är och hur lugna och lättvallade de är. Något rätt gör vi ju uppenbarligen :)
Sen har jag haft möjligheten att rida till en unghäst under december, Williams Billy, otroligt skoj och jag har lärt mig mycket om mig själv :) en lärdom är att det är superskoj att kunna dela med mig av erfarenhet och kunskap men att jag återigen valt rätt att inte bli tränare. Inte för att jag inte klarar av det men genom att istället hjälpa mina vänner har jag förmånen att kunna välja mina projekt och verkligen njuta av processen. Jag är ännu mer imponerad över alla som väljer att livnära sig som tränare. En månad är väldigt kort tid och jag har ännu mer svårt att förstå hur någon kan förvänta sig storverk under en så kort tid utan att ge avkall på kvalité och långsiktighet. Tack och lov kommer William och Billy finnas i närheten så jag kan, om de vill, fortsätta jobba med dem :) Det har hänt mycket med Billy och jag tackar för förtroendet att fått förvalta honom den här tiden. Ännu roligare är att han på fredag åker hem igen och att William och Billy nu får en nystart på sin resa tillsammans!!! Jag tror det kommer bli superbra :)
Jag ser så grymt mycket fram emot 2015 och känner att North Bay Ranch Team har möjlighet att utvecklas och åka iväg på några tävlingar!!! Alltså inte bara koträningstillfällen utan ett gäng med likasinnade och ett kompisgäng att åka och tävla tillsammans med!!! Så skoj!!!
Men nu duger det inte att sitta här vid frukostbordet och knappa på iPhonen... Dags att åka till stallet, rida två fina quarterponnys och sen fira in 2015 i gods vänners lag!!!
So for all my friends out there... I wish you all a Very Happy New Year!!!
Nu i december har jag åtagit mig ett litet projekt :) Eller ja, litet han väger nog en 450kg... men han är väldans trevlig. Jag har fått förmånen med att hjälpa till att rida in/till en 4-årig quarterpojke. Billy som han heter är inriden men inte riden på ett tag och Wille som inte haft honom så länge ville ha hjälp att komma igång med honom igen. Jag tycker det är väldigt klokt att ta hjälp så att både häst och ryttare får en bra start tillsammans. I mina ögon är Billy insutten men kan inte speciellt mycket, han har nu efter några pass börjat fatta det där med tyglar och vad bosalen är till för :)
Billy nöjd efter lördagens ridpass...
Jag hade glömt hur skoj det är med unghästar och hur fort det går när man får med sig dem in i Flow. Poletterna bara trillar ner på löpande band och man kan se hur nöjda de är när de förstår och får beröm. Billy är en riktig kelgris och älskar att man kliar, klappar och berömmer, värdefulla verktyg när man ska gå från unghäst till ridhäst. Han gillar godis med så det finns många olika sätt att kunna berömma bra beteenden och försök till att göra rätt. I det stora hela en väldigt okomplicerad och godmodig herre, precis som jag tycker om dem och som jag blivit van vid när man nu är quarterifierad ;)
Då Wille bor en bit iväg så var det lättast att Billy fick flytta in i Rubys stall under december så jag ska kunna jobba med honom ordentligt och nu på onsdag så kommer Wille och ska få se vad första veckan har gett för resultat. Det ska bli enormt spännande och se vad han tycker för jag tycker det är stor skillnad bara på den här veckan. Dessutom ska Wille få rida Rubs så han får känna vad han har att se fram emot när Billy om några år är klar. Jag tycker det ska bli sjukt spännande att få följa dessa två sen på deras resa, jag tror det kan bli väldigt bra. Trevlig är även att vi ju kommer träna en hel del kossor tillsammans så jag hoppas kunna dela med mig till Wille och Billy så mycket de orkar och vill lyssna på mig.
Med det här projektet så förstod jag något jag inte gjort förut, glädjen i att förhoppningsvis kunna bidra med min kunskap och erfarenhet till både häst och ryttare för att de tillsammans ska funka. Jag kan förstå tjusningen i att då vara tränare och se hur de ekipage man tränar växer och utvecklas. Dessutom så är det väldigt skoj att känna att jag kan faktiskt ge tillbaka i form av en lite mer utbildad häst till Wille. Inte för att det blir storverk på en månad men det blir en bra start för båda tycker jag, Billy blir riden av någon som är tydlig och vet var jag vill och under tiden får Wille både rida Ruban som kan mer, samt att han och Billy kommer få börja tillsammans under min övervakning :)
Och det är ju det här jag tycker är så himla roligt att hjälpa mina vänner framåt!!!
Ha en fantastisk dag därute i cyberrymden, det ska jag.
Ibland så bara händer det... Som en trisslott och man skrapar fram högsta vinsten, jublande står man där och bara undrar hur man ska förvalta den här chansen... Sätta in allt på banken och spara, spendera allt på en kort flashig tid eller med ett steg i taget börja bygga på en dröm som man trodde var omöjlig... Det kommer stundtals bli fel, man kommer få backa, göra om men ändå att kunna få säga hur det än gick... Tänk att jag vågade.... Och förhoppningsvis... Fasen tänk att det blev så jäkla bra!!!
Jag har många gånger under dessa två år i Norrland funderat på hur klokt det var att flytta, om jag någonsin kommer få chansen att satsa på det jag vill... Och hur i helskotta det ska gå till? Ibland har jag tänkt tanken att påverka min familj, packa ihop och försöka hitta en annan lösning.
Men livet har gett mig några tuffa smällar men nu oxå för ett litet tag sen en enorm möjlighet att få göra det jag tycker är roligast i hela världen, göra det med likasinnade och få bygga upp något som bygger på våra värderingar och tankar. Jag känner att detta, ja det händer bara en gång i livet.
Mitt val var, vill jag vara med, lägga min själ i detta, förmodligen göra en hel del fel men göra det helhjärtat, vara ödmjuk för möjligheterna och ha sjukt skoj på vägen, lära mig massor och göra det med ett gäng som känner likadant....
Hur länge tror ni jag behövde fundera?
Faktiskt längre än man skulle kunna tro, framförallt av respekt och ödmjukhet inför den som helt plötsligt uppenbarade sig med denna "once in a lifetime opportunity"
Hjärtat bultade kan jag säga för jag vet att jag kommer hänga ut mig själv, lite sätta mig i situationer där jag förmodligen inte riktigt har alla svar. Och troligtvis kommer komma i konflikt med en och annan under resans gång... Frågan var bara: Är det värt det?
Då sa denna person de förlösande orden som fick mig att jubla inombords.... Ja, alltså detta är ju en stor jäkla ego trip... Jag vill göra det för att jag tycker det är så sjukt skoj och lära mig under resans gång!
Jag säger bara: Tack Wille, för att du ringde den där dagen! Om inte andra fattar vilken otrolig chans detta är eller har massa orimliga krav... Japp, vi kör helt enligt mottot:
Doin' it our way, or it's the highway:)
Vad detta gäller???
Såklart är det möjligheten att få valla kor! Så kom igen nu Norrland, chansen har erbjudits... Ta den :)
Här är ett smakprov på vad ni kan komma att få uppleva!!! Inte första gången... Men så småningom :)
Ha en underbar kväll därute i cyberrymden. Det har jag!!!
De senaste åren har det hänt sjukt mycket i mitt liv, stora förändringar som fört med sig konsekvenser som jag aldrig kunnat drömma om. Många gånger har jag varit frustrerad då det jag hade planerat för denna tid inte blev av, några gånger har jag helt ärligt varit på väg att ge upp då motgångar deluxe extra allt radat upp sig framför mig och precis som min mamma brukar säga till mig att: Hur man sig än vänder har man alltid rumpan bak...
Samtidigt har jag gjort saker jag inte kunnat föreställa mig att jag skulle göra, jag har vågat ta chanser som jag förut hade varit för feg för att ta och jag har nog lärt mig än mer att uppskatta det som är bra i livet. Jag har många gånger sagt att de värsta dagarna i mitt liv är de bästa för då uppskattar man de bra dagarna ännu bättre.
Tävling sommaren 2014
Jag har alltid ansett mig själv som prestigelös och även om jag gärna vill vinna så gläds jag åt andras framgångar. Jag har även ansett, nä, jag anser mig själv som hjälpsam, ödmjuk och vill man ha mina råd så ger jag dem gärna. Kanske har andra en annan uppfattning om mig men det är faktisk deras problem i sådana fall, jag behandlar andra som jag själv vill bli behandlad men jag tar inte skit. Inte heller så är jag intresserad av att bli utnyttjad utan här har jag varit tvungen att lära mig sätta ner foten. Idag är jag stolt att jag kan det för många gånger så har jag tänkt att det är väl klart man hjälper någon, det får man ju alltid tillbaka... men, i hästvärlden är det tyvärr ofta inte så.
Nu till alla min vänner, det är inte er jag menar, eller ni som ger tillbaka på något sätt, ni är helt
underbara!
Jag kommer fortsätta att försöka inspirera, hjälpa till, vara ödmjuk men inte på bekostnad av mig själv. Jag är stark i mig själv, otroligt stark och då ibland känns det som om det retar en del och de ska då "få ner mig på jorden". Återigen, det är era problem, inte mina, jag tänker inte lägga en sekund av min tid efter jag skrivit klart här på er och vad ni kan tänkas hitta på :)
När det kommer till hästarna så är ju hästfolket otroligt knepiga, man får inte göra så, eller gör man så så kommer man förstöra hästen, rider man för fel person kommer man aldrig att lyckas etc...
Jag vill bara säga en sak till detta: Så länge man behandlar sin häst sjysst så får man i mina ögon göra som man vill... och det enda som kan ta någon till framgång är en själv!!!
Allt handlar om ens egen attityd, vilka värderingar man själv vill föra fram, på vilket sätt man vill göra det. Jag tror på mig själv, det har jag alltid gjort, för om inte jag gör det då kan jag ju inte begära att någon annan ska göra det.
När vi flyttade upp hit till Norrland var jag naiv och trodde att allt skulle rulla på som vanligt, vaddå? 70 mil enkel resa är väl inte så farligt... men sen kom verkligheten ifatt mig och jag insåg att det är ganska långt. Mina drömmar och mina mål har jag hela tiden burit med mig men jag har många gånger fått tänka om, göra andra saker, som exempelvis att börja hoppa Ruby. Jag har aldrig haft några andra tankar än att jag gör det för att jag tycker det är skoj och sen när jag märkte att Ruby tyckte det var skoj ja, då var det ju bara att köra på. Under dessa år har jag faktiskt lärt mig mycket om mig själv, vilken konflikt min inre ryttare har varit i då jag försökt att kombinera western med klassiskt, det slutade med att jag inte gjorde något ;) Jag har haft turen att träffa på fantastiska tränare även här uppe i Norrland och då någonstans nu den senaste tiden har det mesta fallit på plats och jag känner att jag hittat mig själv igen.
Jag har återgått till attityden: Det är så jävla skoj att rida western, hoppa, rida barbacka med bara halsring, simma med hästarna, träna tricks som är helt onödiga, skritta ut med bara grimma i ljumma sommarkvällar, valla kor, lägga en slidestopp så gruset yr eller att bara sitta på en sten utanför hagen och titta på underbara hästar.
När jag ser Rubs med Olivia på ryggen och de galloperar barbacka eller tränar tricks så känner jag ända in i mitt hjärta att hur jag än har gått en otroligt krokig väg med henne så har jag gjort det grymt bra!!! Fick faktiskt en värmande komplimang av Per häromdagen som jag blev superglad över: Han sa att han tittat på lite filmer som jag lagt upp och att han tycker att jag lyckats bra med Ruby :) Tack Per!!! Det betyder jättemycket att du uppskattar alla galna upptåg jag gör med henne!
Så jag har kommit fram till att jag kommer fortsätta att göra som jag gör, bara ha skitskoj, inte bry mig så mycket om vad andra tycker utan bara fokusera på hur vi kan göra saker bättre. Jag vet att jag är långt ifrån perfekt och att det finns massor med fel och brister i det jag delar med mig av och varsågoda, ni får gärna skratta och peka finger åt det om ni vill... I don´t give a shit :)
Det som verkligen fick mig att inse vilken fantastisk häst jag har, hur jäkla bra jag är och hur sjukt skoj vi har ihop var igår när vi fick chansen att efter drygt två år få rida på kor igen... Såååååå jäkla skoj!!! Så här är en film från det :)
Ha en fantastisk dag därute i cyberrymden!!! Det ska jag :)
.jpg)
Hon hoppar så himla bra och är så positiv så det är så otroligt roligt att bara åka iväg och göra sådana här saker med henne. Det är verkligen otroligt lyxigt att ha förmånen att äga en sån mångsidig häst!
