2013 är slut...

Och ett år i Norrland är avverkat.
Jag har varit väldigt tyst här på bloggen under året som gått, mest för att jag inte haft så mycket att skriva om och sen har tiden inte riktigt räckt till... eller nja, jag har väl inte prioriterat att skriva här. Det är bara möjligt att skriva så många gånger hur fin häst jag har och hur fantastiskt tråkigt det är att titta på henne i hagen eller motionera lätt i ridhuset, det var ju inte det som är min femårsplan ;)

Men jag har nog saknat skrivande och några saker har 2013 lärt mig, den hårda vägen och det behöver jag nog... Ödmjukhet... De lux, extra allt och att göra saker medans du kan, imorgon kan det vara för sent.

Det är lätt att ha en sån fantastisk häst som Ruby, att bara kunna sitta upp och att hon då hela tiden levererar vad jag än ber henne om. Jag kan ärligt säga att jag kan räkna de gånger då hon visat någon slags protest på min ena hands fingrar... Hon har t e x inte på dessa 3 1/2 år jag haft henne bockat en enda gång, inte för att hon är knäckt utan för att hon är så otroligt artig och vill så gärna vara till lags. Att hon på fyra månader går från ohoppad till att kunna gå rundor på 70 (hade kunnat gå 80 men jag fegade) i tävlingsmiljö. Att Olivia har kunnat rida henne utan problem eller någon annan heller för den delen. Till och med Ajje har vågat sig upp på ryggen och det med bravur ;) Dock efter andra gången och när han galloperat i fem meter bestämde han sig för att ta en paus…
Varje dag jag åker ut till henne så helt uppriktigt blir jag oerhört glad att just jag får ha henne som min häst.
Åter till ödmjukheten, när jag köpte Ruby hade jag en femårsplan, den gick ut på att helt enkelt vinna EM i Cowhorse, kaxigt, ja, men va fasen siktar man ingenstans kommer man ingenstans och jag vet att jag inte är någon som nöjer mig med att träna och bli bra på hemmaplan. Jag älskar att tävla, att där och då få bekräftat att det jag gör hemma ger resultat, jag älskar lika mycket att misslyckas för då går jag hem än mer beslutsam och gör ännu bättre ifrån mig nästa gång. Dessutom vet jag att jag kan och jag vill och jag har en häst som kan och vill. Jag läste någon tränare om det var Les Vogt som sa, det är enkelt att ha hästar som tränar sig själva, ja, det är det och det är en ynnest!

Inte många vet att jag är sjukt planerande och inte ett dugg spontan, när man håller på med hästar, eller när man som jag håller på med hästar på enhästsprincipen så är det ganska vanskligt, på gränsen till naivt att tro att allting man planerar kommer genomföras... För andra året i rad har livet inte följt min plan och därför har jag inte heller kommit ut på tävlingarna som jag planerat. Det har varit såååååå tungt och ibland  har jag tänkt att nu skiter jag i det här, jag säljer tillbaka henne till Per och börjar med något annat istället. Men sen åker man till stallet sadlar en lockig ponny och Vips så är kämparglöden där igen, känslan av att, jo, nog fan ska jag satsa, har jag kommit så här långt då är det bara att löpa linan ut.
I år har jag i huvudet lagt en plan och ett mål, men samtidigt kommer jag inte känna samma nedstämdhet om den inte kommer kunna följas till hundra procent.

Med min flytt till Alnö har oxå en hel del nya vänner kommit till och just när man kanske är mitt uppe i omställningarna så är det svårt att se hur mycket ni bidragit till utvecklingen framåt. Allt stöd jag fått när det varit tungt, all positiv feedback på Westerridning då jag är den enda i mitt stall som utför detta. Alla kloka tankar och råd och framförallt alla spännande diskussioner om saker och ting sett från olika håll. Ni på Älva Gård ska alla ha en stor eloge för detta och jag hoppas och vet att jag oxå kunnat bidra med en hel del från mitt tänk och hur jag gör ;)
Jag väljer här att se alla de fantastiska människor som tillkommit i mitt och Rubys liv istället för att se hur många jag lämnat lååångt söderut... Detta för att ni alltid finns i mitt hjärta och det gör alldeles ont ibland av saknad över er.

En sak som jag blev varse om snabbt är att det är svårt att hitta tränare här uppe, eller igen, jag har väl inte lagt ner massor med energi att hitta någon ny, däremot lovade jag mig själv att inte utesluta några möjligheter och det har jag inte gjort, en av dem är Marc André Wéry... Jag visste inte hur mycket jag behövde träna för honom förräns häromdagen.
Han har varit så sjukt jobbig... Jag har känt mig som en nybörjare och allt jag gör, läs inte gör, har känts som om jag precis börjat rida... hehehe...
Varför han har varit så jobbig är för att han bryr sig och vill mig väl och är 110% ärlig...
När man ändrar disciplin som jag gjort så till början tänker man inte så mycket på vad man gör men när jag köpte Ruby så inträffade hos mig en jagharenunghästfårinteförstörahenne mentalitet som blev sjuklig. Dessutom som var det en chock att gå över till western och se många sk "proffstränare" bete som som svin mot hästarna med ryck i munnar, hårda sporrar och en "kick your horse" attityd som fått mig att må illa många gånger.
Det gick iallafall så långt att jag inte vågade ta i tyglarna och inte vågade skänkla henne och i hennes värld så fanns det ingen annan utväg att att försöka ta egna initiativ.
Det som vände det hela var när jag ren i frustration frågade Marc hur jag skulle göra för att hon skulle lyssna på skänkeln framåt bättre... Här hade han kunnat idiotförklara mig och varit spydig men istället tog han min fråga på största allvar och sa: Jag vet inte varför du frågar, för en ryttare på din nivå borde inte behöva fråga men om jag säger så här. Många gånger så vet du vad du ska göra men du väljer att inte göra någonting, varför du gör det vet jag inte.
Sen sa han det som gjorde att polletten trillade ner: Även om du kommer behöva säga till din häst genom att skänkla henne eller ta i tyglarna så kommer du aldrig bli våldsam eller en hård ryttare, du är inte sådan till naturen, men du måste våga göra det som krävs av situationen... Lita på din känsla!!!

Och var har jag hört detta förut??? Rid väl Jessica, det kan du... Sa Per innan jag red Bosse i Reining Open på Chappen för några år sen...

Det är ju detta som är mitt motto, Doing it my way... Hur kom det sig att helt plötsligt glömde jag bort det? Jag vet inte men hösten har helt enkelt gått åt till att hitta tillbaka till mig själv och att lita på känslan i ridningen. En annan sak som Marc sa till mig och även här är jag förundrad över hur väl han lyckas pricka in mig på så få gånger, du är så analytisk att du glömmer att vara i känslan i nuet. Japp... spot on ;)

Sakta har känslan börjat återfinna sig och det är magiskt hur mycket som utvecklas just nu, utan ett enda kopass på hela 2013 eller att kunna stoppträna eller någon westernridning i egentlig mening... När det gäller korna är jag faktiskt inte ett dugg orolig, Ruby är ju avlad för detta i generationer, allt jag behöver göra är att hänga med :) Men resten är galet häftigt och jag har fått rannsaka och tänka outside my box många gånger.
Jag har totalt dissat fiberunderlag men hade jag inte haft ett ridhus på gården med det hade jag inte kunnat hålla igång Ruby när hennes bakfötter var så dåliga att vi var tvungna att ta det drastiska beslutet att ta av skorna i 10 veckor... Visst det är fortfarande inte något att stoppa i men det är mjukt och fjädrande och en häst med ömma bakfötter klarar av att gå på det.
Jag trodde dessutom för mitt liv inte att jag skulle börja hoppa igen men när mina vänner tjatat länge nog och jag insåg att allt vad som heter tävling och träning är kört så tänkte jag, äh va fasen, vi testar :)

Ruby in action!!!

Att hon skulle visa sådan talang och glädje över detta förvånade mig väldigt mycket, jag själv höll på att dö när Gunsan vände en sockerbit på högkant och sa till mig att hoppa :P Hur som helst så analyserade jag läget och inser att hon nu tränar mycket samma muskler som hon kommer behöva använda i reining och cowhorse, varenda språng sätter henne på bakdelen precis som början av ett stopp och det bästa av allt... inte fasen går det att stanna på bogarna när man måste lyfta på tassarna över färgade bommar. Hon måste lösa uppgifter själv och tänka, lyssna på mig och vara lydig, samtidigt som hon tränar grym spänst och kondition... Det är jobbigt att hoppa en hel träning kan jag lova ;)

Felfri 70 runda :)

Men det som verkligen känns underbart är att hon tycker det är så himla skoj! Jag kan bara här verkligen ge Gunsan en stor eloge för att hon får mig att våga igen!!! Och till mina stallkompisar som alltid peppar oss :) I min värld så är ju mångsidig träning det bästa och för hennes skull så har jag svårt att tänka mig att hon kommer tröttna på det ena eller det andra. Per sa en gång att han när han tävlade Colonel var väldigt noga med att byta utrustning för de olika grenarna han red, då var det inga problem för Colonel utan han visste vad som gällde när... Jag är helt övertygad om att det är så, sadlar jag upp med "tvålkoppen" så går hon in i hoppmode och då hon ju från början är lite på tårna så passar detta henne utmärkt att få använda sin vilja, mod och snabbhet och bara ösa ur sig överskottsenergin. Visst här kommer vi inte bli några mästare eller nå några häftiga titlar men för mig räcker det gott och väl med att skutta runt 90-1.00 rundor och bara ha skoj... Jag säger igen, när hon fått lite mer tid på sig att bygga styrka och erfarenhet inom detta, ja då kommer vi bli väldigt farliga i omhoppningarna.
Jag ser hoppningen som ren träning i styrka och smidighet samtidigt som vi har vansinnigt roligt ihop, även om jag fortfarande ibland håller på att dö av höjdskräck ;) Jag har dessutom vid två tillfällen fått chansen att rida en riktig hopphäst och det har varit väldigt nyttigt då det faktiskt har gömt sig en liten övervintrad hoppryttare inom mig, när Plutten, som i mina ögon är stooor, hoppade, ja då kändes det inte alls jobbigt att hoppa högt, det var bara att följa med och njuta.
Jag och Ruby, jodå, inte kan väl vi hålla oss från tävlingsbanorna, så vi har faktiskt startat en Pay n Jump här i november och för att vara första gången på annat ställe som hon hoppar och efter fyra månaders träning så tycker jag att en felfri runda är helt klar godkänt :)

Så även om året för mig känts som en emotionell berg och dalbana med många fysiska stopp på vägen, sparkar, dåliga hovar, sträckningar, mer sparkar och andra småskador som hela tiden dykt upp när vi tagit ett steg framåt och då åkt tre bakåt så häromdagen sadlade jag upp och red på stången... Och banne mig, Ponnyn har vilat i en månad och satte igång med lite drama queen fasoner, jag höll på att backa när jag hörde två röster i huvudet; Marc som sa; Du vet vad du ska göra men väljer att inte göra det, lita på din känsla... och Per som sa; Rid väl Jessica, det kan du...
Ja, då så faktiskt gjorde jag något och efter ett par upprörda studs framåt ett par åt sidan och några fy vadduärelakkast med huvudet så gick hon från DRAMA till bara Queen :)

Återigen så känns det som om mitt hästliv kopplas ihop och att alla galenskaper har ett syfte, att kunna se utanför sin lilla bubbla och att uppskatta de människor som vill dela med sig av sin kunskap till mig och att jag fortfarande har så otroligt mycket kvar att lära. Men det är ganska häftigt när någon som själv bl a ridit på Grand Prix nivå säger till en att om man är på min nivå så ska man inte behöva fråga detta.

Hursom... Med facit i hand, några dagars ledighet och tid att analysera så har jag kommit fram till att 2013 har varit ett grymt år, inte i tävlingsresultat men i min personliga utveckling av mig själv i min ridning och i Rubys utveckling. Tiden har inte slösats bort men träningen har kommit att se helt annorlunda ut än jag från början föreställt mig :) Och om jag får vara sådär osvensk igen, den har varit bättre och gjort oss grymmare, tack vare att året sett ut som det gjort!!

Så, jag hoppas verkligen att jag och Ruby kommer komma ut på tävlingsbanorna i år. Både i Cowhorse men även är planen att få hoppa några tävlingar :)

Tills dess... Ha en underbar kväll därute det ska jag för jag ska snart åka till stallet och ta in ett helt gäng med hästar :)

I väntan på...

När man har en häst som är väldigt vacker i hagen och som man mest bara får beundra på håll istället för att vara ute på tävlingsbanorna och prestera... ja, då är det inte så skoj att blogga ;)

Mitt nya lyckotal är 4!!! Varenda dag åker jag till stallet med en klump i magen, väl inne i hagen så kollar jag först på de fyra svarta gummiboots som sitter på Rubs fötter... finns de så börjar räkningen, 1...2...3...4... nä fan, den foten blinkade inte... små solglimtar från metallen på skorna som bevisar att de sitter kvar... Är det bara tre boots kvar så knyter sig magen helt och jag förbereder mig på det värsta... Så har min sommar sett ut... Men tack och lov finns det en och annan ljusglimt som ändå drivit det hela framåt och nu kan jag faktiskt se att vi förhoppningsvis kommit igenom det värsta!!! En av dessa som jag återigen måste lyfta fram är fantastiska Jessica Hassel!!! Rubys hovslagare och faktiskt häromdagen fick jag ett sms... Hej, hur är det med ponnyn det var länge sen vi hördes... HAHAHAHA!!! Det betyder att vår plan faktiskt funkar rent praktiskt men att jag oxå blivit så van att träffa Jessica så ofta att tre!!! veckor känns som en evighet ;)

Jag kan inte nog förtydliga och trycka på hur enormt tacksam jag är för alla helt underbara människor jag mött här uppe i Norr!!! Häromdagen så pratade jag med en av mina bästa väninnor i telefonen och jag insåg att just henne bor jag 20 mil närmare nu men ändå hopplöst långt ifrån. Jag fick en otrolig längtan efter alla er som betyder så mycket för mig, men som inte finns på ett: Hej, sätter du på kaffet jag kommer över strax, avstånd... Jag SAKNAR ER!!!

Idag... som så många gånger annars fick jag ett samtal från en av mina stallkamrater med frågan om vi skulle rida ut i det fantastiska vädret :) Och vilken ridtur, Tack Linn!!! Att bo på en ö och kunna rida längst havet är LYX :) När det dessutom slutar i en galoppbacke som man kan ösa järnet i... ja, då är livet väääldigt bra.
Och det är just detta... som får mig att se positivt på framtiden, även om jag just nu gjort en U-sväng som jag inte hade med i min ursprungliga 5-årsplan... Mina fantastiska hästmänniskor som jag lärt känna här uppe och är på väg att lära känna! Ni får mig att se möjligheter där jag förut sett hinder och återigen så känner jag att allt har en mening... Horsemanship is an art, and to be a master, it takes a long time :)
Allt jag gör med Ruby har en tanke, att föra oss framåt och till slut dit jag pekar. Just nu EM... men jag har en dröm om att få representera Sverige i ett OS... i cowhorse... så hur tränar man då på att komma dit när man inte har bakhovar eller kor???

Jo, man följer sitt hjärta, det är skitläskigt och återigen är jag nybörjare... men, shit vilken adrenalinkick det är i positiv energi :)
Och här är resultatet... Ruby och jag har "sadlat om" till hoppning, just för att det tränar, stärker, stretchar samma muskelgrupper som koträningen... men framförallt är det så sjukt skoj... Även om jag faktiskt nästan håller på att dö av höjdrädsla när det är högre än sockerbitar på högkant ;) Nu efter 6 gånger, har jag bestämt mig för:

1:Min fantastiska häst hoppar allt... Japp, det gör hon faktiskt.
2: Hon har lång man, den kan man hålla i :)
3: Om jag ska dö, så är det på hästryggen när jag gör det jag älskar mest :)

Jag lägger upp en video från den 4:e träningen vi har ihop och jag kan bara säga att... We Rock :)
Nej, vi kommer aldrig bli Grand Prix hoppare men jäklar vad hon är duktig och noggran min lilla "Curly Sue"...


Vi syns igen 2014 på tävlingarna runt om i Sverige men i höst... ja, då satsar vi på målade träbommar ;)

Ett steg i taget... och sen ett par skutt...

Det går inte fort men det går framåt ;)
Jag har inte haft speciellt mycket att skriva om då sommaren mest bestått i att titta på Ruby i hagen och att måla om här hemma ;)

Efter Ride Campet har hon mer eller mindre gått och skrotat i just en hage. Hennes fötter i bak växer så sakteliga och även om de i mina ögon ser ganska förskräckliga ut så ser de ändå mycket bättre ut än de gjorde i början av sommaren. Sen är jag otroligt tacksam för underlaget i ridhuset... ja, ni läste rätt, jag är tacksam för just paddexen, den har varit kanon att iallafall hålla igång henne lite nu när läget är som det är och för skrittmaskinen!!! Denna fantastiska pryl som låter våra hästar få ordentligt med skritträning när man inte kan rida ut :)

Dock är hon stel i bakdelen men jag vet ju orsaken till detta och därför rider jag inte och pressar henne utan mest jobbar igång musklerna i hennes takt. Det går att göra mycket i skritt oxå...
Det ska bli spännande att se hur mycket som kommer släppa när hon får skor på baktassarna igen.
Igår snubblade jag nämligen över en equiterapeut och vi pratade lite fram och tillbaka om Ruban... Jag hade ingen aning om att personen var just equiterapeut så jag, jag lär mig aldrig att hålla käften, berättade hela Rubans historia med tänder, mage osv... Givetvis låter ju hon som en guldgruva för vilken behandlare som helst med alla dessa "besvär". Personen bad att få titta på henne i hagen och givetvis kunde det konstateras att hon ju gick väldigt stelt med bakkärran ;) Hon hade även några låsningar i bröstryggen och runt SI leden och, givetvis, i nacken...

Jag menar inte på något sätt att nedvärdera kunskapen hos denne equiterapeut, jag tänker nog låta personen gå igenom Ruby, när skor är på och hon inte spänner sig på det sätt hon gör nu... men...
Det som gjorde mig lite fundersam är några grejjor, dels kommenterades det över hur hon stod med sina ben... Ja, hon stod snett men det var ju för att jag fångade upp henne i det läget och stannade henne... Det konstaterades även att hon då skulle vara högre på högersidan, korset och då vara sned i SI/SL leden... hmmm... återigen ringde klockan hos mig, hon står snett med benen och hon står på tvären i en hage... japp, då är hon sned ;) Givetvis påpekade jag detta och sa att jag kan be henne ställa sig ordentligt och att hagen kanske inte var den ultimata platsen att undersöka henne på då underlaget inte är tillräckligt plant för att avgöra om en häst är sned i bäckenet eller inte...
Svaret var, ja, men frågan kanske är varför står hon snett??!!
Hehehehe... Ni som följt bloggen ett tag har väl sett bilderna på hur hon kan stå med sina ben ;) stannar man efter en spin tex, så står hon ofta kvar med frambenen korsade... jag undrar då i vilken led hon är sned då? Sen är ju Ruby en häst som lite nästan dör när man tar på henne... Exempelvis så skulle man lätt kunna tro att hon typ har brutit ryggen när man borstar henne där... ja ni fattar, lockigt fuxsto... Hur som, jag tror att personen faktiskt är jätteduktig men som sagt innan det kommit på skor i bak är det enligt mig ingen idé för att hon visar inte upp en rättvis bild av sig själv. Det hade varit skillnad om jag haft några ideér om att tävla eller att träna henne hårt men som Amerikanaren sa till mig, det är jag alldeles för snäll för :D
En annan grej som oxå konstaterades var ju att hon har raka hasor... japp, sa jag det är ju lite rastypiskt... då var det stor risk för patellaupphakningar på henne... Här tänkte jag faktiskt att undra hur länge det dröjer innan den diagnosen kommer... men, men jag ska verkligen ge personen en chans att kolla igenom henne.

Igår gjorde vi även en annan grej, vi var med och hoppade lite på en organiserad hoppträning... hahaha... nu har jag precis ägnat en bra stund till att berätta att jag inte pressar min häst... Nej då, ingen fara, Gunilla har ju träningar varje vecka och planen är ju att vara med på dessa för att det är så himla skoj att hoppa. Här kändes det att hon inte ville galoppera igång men samtidigt ville jag se hur hon reagerade och i min värld kan dessa små skutt även hjälpa till att faktiskt stretcha ut en del av bakdelen. Jag kan konstatera att kvalitén i galoppen blev bättre allt eftersom passet fortskred men att hon blev väldigt trött. Inte så konstigt då hon ju inte har pressats alls sen tidigt i våras...  Dessutom så blev jag glatt överraskad hur väl hon skuttade över hindrena och hur mycket rygg hon använde.
Meeee liiiike!!!
Jag tror sammanlagt det blev 8-10 språng över sockerbitar på högkant sen kände både jag och Gunsan att det räckte gott och väl för ponnyn, sista gången hoppade hon två språng på en linje, hade helt rätt galopp och avståndet stämde så väl och det blev en mycket bra avslutning i positiv anda. Ruban tycker det är skoj och det finns lixom inte en tanke på att inte göra sitt bästa hos henne, öronen var framåt och även om detta är det högsta någonsin vi skuttat över så bara gör hon det. Jag älskar denna häst!!! Min tanke är att nyttja de resurser som finns runt mig och om bara jag vågar hoppa lite igen så är det ju sjukt bra träning för en kossehäst att få ännu mer snurr på sina bakben.
Efter passet så strechade jag henne ordentligt och för varje dag så känns det som hon släpper mer och mer i bakändan, så jag tror inte att hon är på något sätt döendes eller att hon sitter fast så väldigt där ;)

Tyvärr tror jag inte att det finns något bildbevis då jag var alldeles för upptagen med att nästan dö av höjdskräck i början och att sen rida med ett stor leende då jag insåg att Ruban ju fixade detta galant. Men jag ska försöka få till något kanske nästa gång ;)
Så jag bjuder på en gammal bild på oss :)

Ha det bra därute, här skiner solen och idag ska jag njuta av soldäcket här hemma och vår pool!!!

Första gången...

Jag har varit på ridläger :) Vi i Norrland har haft förmånen att få delta i AQHA:s eller som blev huvudsponsor SQHA:s ride camp. Det betyder att i fyra dagar, för en spottstyver har vi ett gäng på ca 23 pers i fyra dagar, kunnat få inspiration från 3-4 duktiga ungdomar som nått höga nivåer i USA och har haft en plan att dela med sig av sina träningstips för hur de gör...

Jag är som vanligt både ris och ros när det gäller detta... Kanske kommer jag återigen vara lite för kritisk mot allt och alla men jag köper bara inte allt...

Ska vi börja med riset? För att sen bygga på allt som var och är positivt :)

Jag är en ärlig människa... dumärlig, tom... När jag kom till lägret, en dag försent, med en häst som kanske egentligen borde gått i en hage resten av sommaren för att bli bra, så vräkte jag ut allt som hänt. Allt från att Ruby har ett fint huvud, till att flytten från zon 1till zon 5 inte var så bra för en lockig ponny mitt i vintern ;)
Hursom... Jag vill lära mig! Jag vet att ibland är utvecklingen inte så intensiv som i andra fall men man kan alltid lära sig av andra. Det kan vara så att man lär sig hur man inte vill göra ;)

Som jag skrivit på FB så är summasumarum att jag fått lite nya ideér till hur jag ska lösa vissa "issues" som jag och Ruby funderar på ;) Men oxå att jag har helt enkelt inte köper hur man behandlar hästar... "the American way" tyvärr fick jag återigen bekräftat att det som är i ropet nu är "quick fixes" och att inte säga emot tränaren...

Jag förstår på ett vis att om man kommer från US så måste man visa resultat gentemot den organisation som föder en... Men i Sverige funkar inte quick fixes... Eller ja, inte i mina ögon...
Hur som, efter en ganska, i mina ögon sett, oförskämd 19?-årings uttalande och en Knoestran som nästan i ren ilska lastade och åkte hem så måste jag säga att dessa dagar varit givande. Jag har utmanat mig och Ruby i, Trail, Horsemanship, Hunter under Saddle, Hunter Equitation och andra grenar som jag inte vet var det är men ändå försökt göra vårt bästa inom ;) Ni vet... de där grenarna man mest ska rida runt i och vara snygg i... Det är en konst det med ;)
Jag har fått hjälp med att förbättra min neckreining, min start på spinnen och att helt enkelt rida framför en STOOOOR spegel och se att Rubs måste bli bättre på att flytta sin framdel... ja, det har varit givande :)
Idag, onsdag, tog jag det långa och ganska ovilliga steget från att ha westernutrustning till att klä på Rubs klassisk utrustning och inse hur ostabil jag blivit i min balans... men... jag har lovat mig själv att bara bli så bra jag och givetvis Rubs kan bli på allt möjligt... så idag var bara den allra första gång som jag klädde på min älskade, lockiga, underbara, ambitiösa häst som alltid vill väl, klassisk utrustning :) Tack snälla Hilda... och alla andra på Älva gård som gärna lånar ut sin utrustning för att vi ska börja hoppa... hehehehehe... sen när vi hoppar så förväntar jag mig att ni vallar kor ;)

Anyhow... Vad jag återigen har lärt mig under dessa dagar är att min lockiga ponny bara är bäst!!!
Hon har efter 3-5 veckor av bara skit, visat sig från sin bästa sida och ställer upp på allt! Jag fick en hel del positiv feedback av de andra tre tränarna att hon bla var; great minded och att hon var; well breed... sen var hon en sweetheart och bara "just a nice horse" men ändå... Jag sa; japp hon är välstammad för Per och Johanna ville att hon skulle ha förutsättningarna att bli så bra hon bara kunde :)
Jag kan bara med mitt ganska svart/vita sätt säga att ja, hon är en häst som kommer hålla hela vägen :) Jag fick dessa dagar, från flera håll höra, när jag visade stamtavlan, att; oj, detta sto finns det många i USA som betalar för... Min kommentar... hon är min och inte till salu :) Eller min faktiska kommentar var: No, she´s a keeper!!! (Återigen, tack Per och Johanna)

Rubs är en häst som kan nå toppen av det som finns i Europa... Hon är tom intressant att skeppa tillbaka till US... Ganska bra betyg på en lockig ponny, född i Tidaholm ;) Men i höst ska Rubs och jag utforska hoppningen här i Norrland... bara för att få koll på benen och att stimulera hjärnan på henne ;) Sen... ska vi visa var våra norrlänska, silverfötter ska stå... Både jag och Ruby tog lite för lätt på utmaningen att flytta till Norrland... men jag kan bara ödmjukt tacka för allt stöd vi får från dessa lite "hårdnackade" Norrlänningar att nå dit vi vill nå ;) Jag säger bara TACK!!! Om jag någonsin tvivlat på mig själv så har jag (förutom alla underbara i blekinge) ett underbart gäng här i norr som faktiskt bara vill att vi ska lyckas ;) Underbara Gunsan sa för en vecka sen... Vaddå inte träna Trail??? Om du kan vinna SM? Jag kommer aldrig vinna SM men jag har gärna en SM-vinnare i mitt stall :)
Ok. Gunsan jag ska banne mig träna :) Inte  kanske trail SM Guld... 2013... men, banne mig ;)
Jag bjuder på en bild av Rubs i klassisk utrustning :) Snälla titta inte på hennes bakhovar... eller gör det och förstå varför läget är som det är ;/

ha en underbar kväll därute, imorgon ska jag jobba och på fredag men sen ska jag njuta av livet i två veckor ;)

Lev som man lär...

Jag har ju vid åtskilliga tillfällen kritiserat andra bloggare för att inte uppdatera tillräckligt ofta och att bloggen tillslut rinner ut i sanden... Hmmmm... nu är jag nästan här själv ;)
Det är undermåligt med uppdateringar här och jag har haft glimtar om vad jag skulle vilja förmedla till er som läser men helt enkelt inte hittat inspirationen att ta saken i hand och göra det.

Varför? En fråga som jag ställer till mig och min omgivning ganska frekvent... inte för att alla uppskattar det men min kunskapstörst eller jagvillvetavarförådra nöjer sig inte med ett, därför...
Min dotter är precis likadan och jag vet att jag hela tiden sagt att därför är inget svar ;)
För att återgå till varför...
...
Min blogg är tänkt att handla om mig och mitt liv, med fokus på min välplanerade tävlingskarriär inom western... med en väl avvägd femårsplan och givetvis, delmål som är sporrande men ändå uppnåeliga. Detta är fortfarande mitt mål med bloggen men något kom ivägen för den spikraka karriär och lite av mitt "hursvårtkandetvara" mentalitet ;) det som kom i vägen var... attans... livet :)
Just nu så går mitt hästliv lite i uppförsbacke, Ruby har visat att den här galna flytten från söder till norr inte riktigt funkade på en känslig lockig ponny. Eller ja, den funkar men inte så bra, jag kan bara tacka min erfarenhet, envishet och min obotligtkanskedumdristigt positiva sinneslag för att vi är där vi är idag... trots allt.

Idag är Ruby ohalt och nästan tillbaka i en Quarterfitkropp, vad detta innebär i praktiken är att hon från att gått från zon 1 i allt till en zon 5 utan att få tid för anpassning... ni som inte vet vad detta innebär, googla på växter ;)
Jag visste att hon kanske skulle falla ur och att hon inte skulle vara top notch men detta... det hade jag inte kunnat drömma om, eller jo, det borde jag fattat, när Rubs gör något är det 250% på gott och ont.

Ni har ju ändå kunnat följa mig via instagram och där har jag uppdaterat bättre än här.

Kontentan av flytten är en häst som under våren fallit ur, fått dåliga hovar, till att bli katastrof och få en något neurotisk ägare att nästan gråta sig själv till sömns... Samtidigt har jag bitit i det sura äpplet, tagit tag i konsekvenserna och bara gillat läget, jag har fantastiska personer runt mig som finns där och stöttar när det är tufft. Jag biter ihop ;) Det är allt från familj, chefer, hovslagare (tack Jessica Hassel, havrepappan kunde inte sagt det bättre; en BRA hovslagare är så nära gud du kan komma) veterinärer, stallkompisar och stallägare... Tack!!!
Rubs är på bättringsvägen men när det gäller tävlingar 2013 så är det totalkört. Jag är i dagsläget superglad om hon kan komma ut på bete och få utväxt på sina hovar...

Ni som är vän med mig på FB vet dock att jag var och tävlade i helgen... eller ja, tävlade, jag och Ruban behövde ett miljöombyte så vi åkte iväg med det vi hade, eller inte hade ;)
Rubs hade inga bakfötter och jag mitt klantarschel glömde mina boots i stallet...
 ...

Om man flyttar 100 mil norrut, åker till en tävling, glömmer bootsen och tänker; skitsaksamma... Då vill man inte träffa på en domare som vet EXAKT vad man kan och inte kan ;) Givetvis snubblar jag över Maggan Bäcklund i trappen och min fråga är: Oj, hej, vad gör du här? Fast jag egentligen kunde räkna ut med lilltån varför hon var här... Nej, det var inte för att komma och fika hos mig.
Hursomhelst så fick jag en helg med bra feedback om varför och hur från Maggan, det uppskattas och idag kände jag ändå att vi, Ruby och jag, är på rätt väg tillbaka... Inte iår, och för tillfället så är vi 2 1/2 år bakom min ursprungliga 5-årsplan...
Men, men, en dag så jäklar ska vi bli bäst i Europa... Och på vägen dit så kan jag bara säga att livet gör mig än mer ödmjuk för allt som är bra varenda dag ;)

Ha en underbar midsommar och tack för att ni läser min blogg!!! Jag tänker inte sluta med den :)
Fast ibland har jag inte så mycket att skriva då jag vill se en positiv utveckling och inte massa klagande ;)

Shit Pommes...

Så längesen det var jag skrev här... Varför?
Ja, livet går upp och ner och ibland känns det som om man tar tre steg fram... får ett knytnävslag i magen och skickas två steg bakåt...

Meeen... Allt rullar på här i Norrland med ett ganska stort problem i mina ögon... Det blir snålt med tävlingar för mig iår. Helt ärligt så har det grävts alltför djupa hål i min ekonomi för att kunnas göra en ordentlig satsning och att nu avstånden är STORA ;) gör ju inte saker och ting enklare... Tyvärr...

Dock har jag kommit igång med ridningen och igen har Marc varit här och hjälpt oss med vår utbildning men mycket mer än så har inte hänt... Så trist men så är den krassa vardagen just idag. Som sagt inte för att jag vill utan just för att det inte finns möjligheter till mer. Jag är just idag enormt glad över att jag kan ha kvar min häst och att det om något år kommer se ljusare ut för oss... Till och med så jag ibland vid någon obetänksam tanke tänker att, jäklar om jag inte skulle bli tränare :) Hahahaha... då förstår ni hur illa det är...

Jag har insett att Chappen, Hjoko, Peos Memorial är helt uteslutna för mig... om jag har tur, medvind, nerförsbacke och brallorna nere kanske jag kan sikta på SM iår... annars, nä då får jag förhoppningsvis ta det nästa år...

En positiv grej häruppe är att det finns en Norrlandscup som jag anmält mig till... dock inte en ko i närheten så det får ju bli ett gäng ridgrenar, men men, det är ju iallafall något att sikta mot ;)

Jag börjar ha svårt att hitta bra argument för att vi inte ska vara ute på tävlingsbanorna mer iår men: That´s life...

Här har oxå vår/sommar kommit på en och samma gång, allt är helt magiskt med det norrländska ljuset och att se typ alla olika sorters blommor blomma på en gång är häftigt :)

Klockan är snart halv elva och det är fortfarnade mer eller mindre fullt dagsljus ute.

Nä nu ska jag sluta klaga och berätta att jag tack vare Ullis i Karlskrona hittat den underbara lilla ponnyn Nasse igen, han står numera på en ridskola i Staffanstorp och jag hoppas verkligen ha får komma till sin rätt :) Nu har han bytt namn till Wilton...

Ha en underbar kväll därute... Det ska jag :)

Och Marc frågade...

På grund av att mitt liv har tagit ganska många vändningar det senaste halvåret finns det vissa saker som fått stå tillbaka och som då oxå försämrats...
Jag talar naturligtvis om ridningen, i höstas så hade jag tyvärr inte möjlighet att regelbundet rida för någon tränare och efter flytten har det heller inte gått i lås med detta, ena gången har jag varit sjuk för att sen byta av med Rubys sparkskada... Det har varit fyra månader med igångsättning, ställa av, igångsättning igen och sjukdom. Så tråkigt men så är det ibland i hästlivet.
Jag står ju som sagt uppstallad på en anläggning där ägarinnan är en duktig tränare i både hopp och dressyr och målet har varit att rida för henne om vi kan komma överens om att vi inte är överens om allt ;) Tror inte det blir något problem och nu äntligen är både jag och Ruby så igång att det känns utvecklande att rida för tränare igen.

Bild från Quinta da Fé

För en månad sen så kom en gästtränare till gården som heter Marc André Wéry, jag som inte har koll på dressyrgurusarna snubblade in på läktaren och fick se honom träna ett dressyrekipage av den högre skolan. Jag gillade vad jag såg och vad jag hörde, Marc var väldigt pedagogisk och talade mycket om känsla, takt och att våga vänta på kvalitén i rörelserna. En stallkamrat som är lite av en spindel i nätet när det gäller Marcträningarna frågade om jag ville rida för honom, jag sa att jag gärna provade på ett
pass då jag ju som sagt inte är en dressyrryttare och Ruby inte är en GP dressyrhäst ;) Sagt och gjort i söndags var det dags.

Vi presenterade oss för varandra och med tanke på hans renomé så kände jag mig verkligen i goda händer, inte bara var han klok, skarpsynt och noggrann, han visade en väldig ödmjukhet och förståelse för westernsporten. Me like!!! Han har en hel del dressyrclinics på sin gård Quinta da Fé i Portugal och även några reiningryttare, jag blev glad då han berömde oss westernryttare för våra lydiga hästar och att vi red med eftergift och "bara" på yttertygeln, det är ju svårt att göra annat när man rider på en hand. Jag berättade lite kort om Rubs och vad min tanke är med henne och mig.
Sen bad han mig kort rida så som jag hade gjort om jag ridit själv, jag red som vanligt mjukgörande, sidovärtes, tempoväxlingar och stärkande arbeten...

Efter en kort stund bad han mig komma in till honom och berättade vad han såg utifrån en dressyrtränares ögon och om detta var något jag kände igen mig i, han var oxå väldigt mån om att han förstod om jag ville ha en rörelse på ett lite annat sätt då den passade in i min ridning bättre men vi kom överens om att: Good riding is always good riding, regardless discipline...

Nu fick jag verkligen inse vikten av att regelbundet rida för någon som kollar en... Man kan lägga till med massor av olater på väldigt kort tid och jag som ryttare måste kliva upp ännu fler pinnar och lita på att Ruby kan en massa nu;)

Marc frågade: När du rider öppna, är det ok att hon bara böjer på halsen och inte flyttar med ytterbogen?... Harrkel...hmmm nej, det är inte ok, svarade jag lite skamset.
Mitt problem var att jag inte stödde upp henne ordentligt på yttersidan och att jag sitter framåtlutad på inre sittben... Marc frågade: Vad tror du gör att hon inte kliver över ordentligt?
Nu fick jag backa ner till skritt och verkligen tänka på min inverkan och att hon verkligen skulle få med sig yttersidan.
Marc frågade: När du rider skänkelvikning är det ok att hon är banan åt fel håll?... Hmmm... nej det är inte ok... Rodnade lite...
Back to basics igen... Ta igenom rörelsen i skritt och verkligen se till så jag själv sitter rätt och inte LÄGGER MIG I SÅ JÄKLA MYCKET och förresten; sitt på "räva"... var har jag hört det förut ;)

Bild från Quinta da Fé

Efter en stund såg och kändes det mycket bättre mest just för att jag satt rakt över hästen och höll efter yttersidan... Att något så enkelt ska vara så svårt?
Vi gick vidare i träningen och han ville att jag skulle visa några enkla byten, westernhästar brukar ju ha ganska lätt för sig...

Marc frågade: Har hon lätt för att byta galopp?... Jag mumlade något om att ja, ibland och kände hur jag ännu en gång lägger mig i förmycket. Visa några bad han och jag visade... med hela kroppen, Ruby, hon idiotförklarade mig och funderade på om det var galopp, piaff eller tjolahoppsansteg hon skulle göra, snäll som hon är bröt hon av till trav ett par steg istället och fattade ny galopp...

Marc frågade: Är det ok för er om de inte gör rena byten utan lägger in ett travsteg?
Hmmm...
Hmmmm...
Nej, det är inte ok, bytena ska vara rena.

Marc frågade: Varför tror du hon inte byter rent då? Återigen för att jag inte har fattat att min lilla unghäst nu faktiskt börjar bli lite färdig och kan kommandona och framförallt vill göra rätt.

Marc sa: Be henne bara om bytena tänk dig rörelserna och sitt rakt över hästen :)
Jag tänkte: För i helvete Jessica, rättning i ledet på pannan ställ, du kan ju det här egentligen!!!

Och bytena då? Jodå, om jag bara höll koll på yttersidan och bad om bytena så är de klockrena och hon har så himla lätt för sig.

Efter en timme av att just på pannan ställ och fixa till mig blev det riktigt bra, jag var välkommen tillbaka nästa gång han kommer hit till Alnö. Det var väldigt roligt och just genom sin kunskap och ödmjukhet så känner jag att jag gärna rider för honom igen.
Han erkände även att han aldrig ridit en westernhäst och nog sjutton ska han få sitta upp på Ruban vid tillfälle.
Jag är och kommer alltid förbli en crossover, jag kommer alltid att försöka plocka russinen ur kakan och verkligen ta till mig godbitar från alla disipliner. När man sen snubblar över en riktigt duktig ryttare och tränare ja, då är det bara att tacka och ta emot.

Igår satt jag upp igen och verkligen tänkte på det som Marc sagt och banne mig om inte Knoestran klev upp några pinnar igen ;) Snart är jag tillbaka på den lägsta nivån jag var förut och då kan det bara bli bättre!

Nu är det valborg och jag önskar er alla att ha en underbar kväll därute, det ska nämligen jag!

Tre veckor senare...

Mitt liv har varit lite som en ketchupflaska... först inget, sen inget och sen allting ;)
Jag har fått jobb och hade till och med två att välja mellan så efter mycket funderande valde jag att starta en ny karriär som medlemsrekryterare till Sveriges Chefsorganisation Ledarna. Kan ärligt säga att jag var något skeptisk till att göra detta men det är överraskande roligt och dagarna flyger iväg. Många skratt och framförallt får jag prata med oerhört många spännande människor. Mina kollegor är ett härligt gäng där det skrattas ofta och stöttas när det behövs. Med andra ord så kommer detta ge mig en grym säljerfarenhet och som vanligt tänker jag göra detta så länge jag tycker det är skoj :) Jag vet att det är då jag funkar som allra bäst och kan leverera... Är väldigt stolt över mig själv då jag faktiskt levererat långt mer än vad jag trodde jag skulle göra de här första 1 1/2 veckan, helt klart är att det är otroligt viktigt för självförtoendet att snabbt komma igång med något nytt :) Sen vet jag att det ligger mycket förjobb för att kunna hålla en hög lägsta nivå. Men jobba, ja det är jag inte rädd för :)

Snön har i stort sett smält bort och alla små bäckar har förvandlats till virvlande vattendrag som letar sig ut i havet, det blommar tussilago, krokus och vitsippor... på vår tomt har vi dock ännu bara tussilago :) Allt eftersom snön smälter dyker det upp små nya övveraskningar i vår trädgård, lite verktyg, några spännband, europallar, en ny vedhög, en fontän, en bänk och en brygga ut i dammen ;) Vi tror även vi hittat någon slags grillplats alternativ skräpeldnings tunna men just nu är det för mycket sjö för att kunna ta sig dit. Bladknopparna på träden kommer börja spricka närsomhelst och med tanke på att för en vecka sen lite drygt låg hela vår gräsmatta under ett snötäcke är det otroligt hur snabbt våren kommer här. I löööööv it, för jag har kunnat plocka fram alla vårheels och äntligen få börja använda dem!!!

Träningen i helgen kommen nog inte i närheten av detta ;)

Lilla ponnyn har äntligen återhämtat sig från sin lårkaka och imorgon ska vi till och med rida ett pass för en Marc, han är från Holland har ridit dressyr upp till GP och rider numera Akademisk ridning... Tror detta är rätt uppgifter om honom, jag såg hans träning för en månad sen och jag gillade vad han sa och det sätt han lärde ut. Hur vida jag och Ruban funkar med honom får vi ju helt enkelt se imorgon ;) Funkar det inte så var det väl värt att testa och funkar det så är det skoj att få en duktig tränares tankar och input, han är ju redan etablerad här och ju mer varierande träning min häst får desto bättre kommer hon att bli, framförallt när den tråkiga vintersäsongen kommer och utrymmet att stoppa, jobba med kor blir i stort sett obefintligt ;) Då gäller det att ha utmaningar som stärker det andra jobbet men som oxå triggar igång utveckligen uppåt för oss båda. Jag är väldigt nyfiken och tycker det ska bli superskoj imorgon :)

Idag hägrar en rörjning av garaget, vi slängde ju mest in grejjorna där när vi flyttade in så nu är det dags att strukturera upp där, sen är väl tanken att rida igenom Ruby så hon är fit för imorgon och ikväll har Olivia bestämt att det ska vara pyjamasparty här hemma :)

Hur som helst så verkar det mesta ha ordnat upp sig nu och de största pusselbitarna har fallit på plats, tyvärr tror jag inte heller iår att jag kommer ha möjlighet att åka på så mycket tävlingar då jag behöver jobba för att komma ikapp i livet... Men nästa år... Ja då jäklar måste det vara mitt år!!! Men några större tävlingar mot höstkanten borde jag ha möjlighet att åka på :)

Svenska skolan ett sjunkande skepp...

Jag har bytt branch, alltså jag kommer inte mer att arbeta inom skolvärlden utan tar steget från sommarlov, påsklov, klassrum, elever och friluftsdagar.
Många gånger under åren så har jag fått höra att jobba som lärare är ett lyxjobb med framförallt alla lov... Hmmmmmm... Detta är ju inte riktigt hela sanningen...

Att jobba som lärare är idag en väldigt komplex yrkesroll, vi ska vara psykologer, administratörer, projektledare, marknadsförare, förebilder, ekonomer, medlare, ämnesexperter, pedagoger och detta med ett uppdrag från regeringen att alla elever ska ha godkända betyg. Skolvärlden är den enda branchen där det är 0 marginal för misslyckande...
Men detta är inte anledningen till att jag väljer att byta inriktning i livet ;)

Jag har under mina år älskat att vara i klassrummet med eleverna, hitta deras styrkor och väcka upp nya intressen, att se hur de knäcker koderna i inlärningen och hur de går från att inte kunna till att vilja lära sig mer alldeles på egen hand. Att kunna bidra med verktyg som från början är helt obegripliga men efter ett tag används helt obehindrat och därmed bidrar till storverk. Att hela tiden jobba med unga människor som har stenkoll på vad som var Sååååå igår eller förra veckan ;) Ni har hållit mig ung och nyfiken. Att få jobba med kollegor som har helt andra expertiser och tillvägagångssätt men som har samma mål, att få unga människor så väl förberedda för den riktiga världen som möjligt. Det är väldigt nyttigt att möta motsatser som ser på inlärning, pedagogik och ämnen helt motsatt än vad jag själv ser på saker och ting, så nyttigt för ens egna utveckling i livet och för ens eget lärande.

Men det finns några saker som gjort att jag förlorat motivationen att gå vidare och utvecklas som lärare. Eller framförallt att plugga för att få mitt andra ämne och därigenom vara berättigad att ansöka om examen och tillika lärarlegitimationen. Inte ens min kärlek för mediaämnena kan få mig att ta detta steget, troligtvis går det inte heller då medialärare anses vara yrkeslärare men det spelar ingen roll, jag har ju ett gäng kurser inom detta med tyvärr får jag inte räkna in dem i lärarprogrammet.

Det är egentligen två stora orsaker som lett fram till mitt beslut och de är Jan Björklund och fackliga representanter...
Den politiker som utan konkurrens har orsakat mest skada på läraryrkeshedern är enligt mig just JB, han har inte bara dragit ner statusen på yrket utan dessutom infört arbetsuppgifter som fått lärare att gå in i väggen som ett lämmeltåg påväg utför ett stup. Han har genom sin politik gjort att lärarna många gånger gått från att vara viktiga personer i en av samhällets viktigaste institutioner blivit simpla nummer i en mer och mer åtstramad ekonomi. Det är hans "förtjänst" att lärarna ägnar mer tid åt att skriva IUP:er och åtgärdsplaner än att faktiskt göra det som är essensen i lärandet (ja, jag vet att det nu blivit något bättre), VARA I KLASSRUMMET MED ELEVERNA... Om lärarna hade fått ALL den tid de administrativa uppgifterna tar, förutom planering av lektioner och rättning, i klassrummet med eleverna hade åtgärdsprogrammen och den tid det tar minskat jättemycket! Den bästa åtgärden för en svag elev är ju att få mer tid med pedagogen inte massa åtgärder som kommer leda till fler problem.

Han vill pressa barnen till absurda nationella prov från åk 3!!! Tyvärr kommer detta slå hårt på barn i privata skolor då de är mycket mer beroende av att göra goda resultat... Jag vet!!! Fick själv så sent som i höstas höra att om inte min dotter får upp sin läshastighet så kommer hon inte klara av NP i 3:an!!! Jag höll som vanligt käften.... inte, utan sa helt sonika att jag skiter högaktningsfullt i 3:ans Nationella prov och att de skulle sluta stressa en 7:åring om något som är totalt oväsentligt för hennes framtid, jag förbjöd dem att hålla på med sitt snack om NP då det enda det gör är att försämra hennes nyfikenhet inför lärandet. Ett tag tänkte jag att jag kanske överreagerade och var hopplöst partisk men väldigt snart insåg jag att jag inte var den enda som kände så här inför NP i 3:an och att det inte bara var min 7:åring som försämrat sin inlärning på grund av pressen i skolan inför NP...
Och helt ärligt, detta gör mig hederligt förbannad!!! Jag önskar att alla skolor hade haft så mycket mod och att de haft så mycket eftertanke att de helt enkelt vägrat utsätta barnen för detta...
Det räcker gott och väl med stressen de känner inför NP i 9:an...

Idagarna läste jag om hur "attraktivt" det är att söka in till lärarhögskolorna... Du behöver ha ett resultat från högskoleprovet på 0,1... av maximalt 2,0... Det betyder att du som provtagare aktivt måste svara mer fel än om du bara väljer svarsalternativ C genom hela provet då resultatet blir 0,4...
Det stod även att en del lärarkandidaterna som nu läser behöver läs och skriv stöd!?!?
Va fan!!! Förhoppningsvis är dessa självsanerande och kommer inte klara av tentorna så de inte kan gå färdigt men ändå... Om nu dessa lyckas ta sig igenom utbildningen, är dessa då mer lämpade att lära barn för livet än alla de som nu arbetar inom skolvärlden och inte har examen men kanske både kan läsa och skriva... till och med väldigt bra?
Jag vill inte förlöjliga examen eller legitimationen på något sätt men det måste finnas någon rim och reson med tanke på vart det är på väg. Och här så kommer vi in på anledning nummer två...

Även om den inte syns utåt finns det ibland en häxjakt inom skolvärlden... På alla syndare som inte har examen... Jag har själv drabbats av det men jag vet att jag får stå mitt kast då jag som sagt inte valt att läsa två ämnen för att plocka ut en examen... men dessa personer får mig ändå att koka av ilska då de är rent fördömande och faktiskt kränkande mot sina egna kollegor i sin jakt på "rättvisa".
Men att bli kallad för outbildad när man har tre års högskolestudier plus en hög med övriga "icke meriterade lärarkurser" för att man inte har examen ja då har man klivit långt över gränsen som facklig representant. I mina ögon är man då helt olämplig att sköta deras frågor...
Detta gör ju oxå att läraryrket är det enda där 20 år gamla högskolepoäng är mer värda än det du faktiskt presterat i ditt yrke de senaste 5 åren och i mina ögon är detta helt galet. Du kan alltså vara helt olämplig som pedagog och använda samma material som du gjorde för 15 år sen utan vilja att utveckla dig... Jo, det finns alldeles för många sådana här... Och du kommer alltid att gå före de som inte har examen men kanske hade varit en fantastisk lärare och pedagog...
Jag kan ju bara ta mig själv som exempel, jag lär mig ju hellre av en världsmästare än någon som bara läst om världsmästare i teorin...

 Jag har haft tur under mina år som lärare, jag har i det allra flesta fall haft mycket goda chefer och rektorer runt mig, som stöttat och satt värde på mina kunskaper. Endast ett fåtal har visat sig vara falska och olämpliga att ha en sån roll men det kommer man ju inte undan i någon yrkesgrupp ;)
Samma med mina kollegor, endast en handfull har bedrivit häxjakt utan i det stora hela är det så häftigt som jag skrev tidigare att vara i en grupp där mångfalden är så tydlig. Ofta så är en yrkesgrupp ganska homogen och man tänker lika samma men just inom skolan där alla bitar hos en elev skall stärkas krävs det att det finns olika personer från olika grupper.
I höstas gick jag ju som sagt brevid lärarrollen och jag är ännu mer fylld av beundran över vilka otroliga människor lärarna är, som orkar med en tung arbetsbörda och ändå lyckas hela tiden hitta nya sätt att inspirera eleverna så att de blir så goda medborgare som är möjligt.
 Ni är alla värda den yttersta respekt!!!
Ni är alla eldsjälar och vardagshjältar!!!

Jag hoppas oxå att ni har superkrafter och kan hindra herr JB från att fortsätta sänka den svenska skolan och göra den till det jag vet att ni vill att den ska vara... Är det några som kan det så är det NI!!!

Jag trodde jag var det men jag har oxå lovat mig att den dagen jag inte finner glädje i att gå till jobbet då ska jag byta yrke för en lärare som är less på sin roll... Ja, den borde ha insikt nog att byta då den inte är en bra lärare och förebild längre...

Jag själv kommer ta med mig alla de bästa bitarna från mina år i skolan.
Vidsynthet och förmågan att "see outside the box", ödmjukhet inför andras kunskap och synsätt, glädjen i att hitta andras styrkor och att se dem utvecklas, konsten i att trolla med knäna, förmågan att inspirera och fånga andra människor i lärandet, förmågan i att föreläsa med publikens engagemang och till sist förmånen att varje dag kunna förvänta sig det oförväntade :)


Ha en underbar dag därute, det ska jag :)

Flex vs stum...

På Facebook finns det en grupp som heter Westernutrustning som bör kasseras, inte användas... med mycket info, tankar och råd om just detta.
Tills för någon vecka sen har det varit ganska lugnt och inga stora upptäckter har varit i görningen men då poppade ett inlägg upp som rört runt lite i grytan ;) Jag bara älskar sådant och nu har jag ältat tillräckligt länge för att skriva ett inlägg om detta...

Det var en Equiflex bom på bild och det fanns förespråkare för denna och mot denna... Jag själv är mycket kritisk till bomlösa sadlar och sadlar med utbytbara järn (klassiska) för att det blir punkttryck av dessa... Det behövs enligt mig en bättre stabilare bom som fördelar trycket av ryttaren bättre... Dessutom är jag oxå emot barbackaridning då det krävs bra balans för att inte snedbelasta hästen...
Jag är själv ingen tung ryttare ca 60kg och ser mig själv ha god balans...

Meeeeen ;) här kom det där menet igen ;)
För ett år sen ungefär fick jag syn på Continental Saddlerys helt fantastiska sadlar och jag kände ett HA-begär som fortfarande inte stillat sig... Enda kruxet enligt mig vara att de var byggda på just en Equiflexbom... iiiiinte bra. Så nu har jag i ett år brottats med en sadel som är "to die for" men lite går emot mina principer...
Och egentligen inte förrän bilderna kom upp på FB så har jag verkligen börjat fundera och älta detta... och återigen visar sig hästeriet från sin bästa sida och drar till med en ordentlig rak höger som får mig att inse hur mycket det finns kvar att lära... Helt underbart...

Jag har ingen stenhård uppfattning än men jag är inte helt säker på att en stum träbom verkligen är det bästa för hästens rygg... Dessa två korta videos är bidragande till detta ;)



Här är alltså en rejäl träbom... Ja, ja jag vet att det kanske inte passar men det är inte det som jag vill åt utan vad som händer när hästen böjer sig...



Nästa är från Continental Saddlery som böjer sin bom...

Ska man se på dessa två saker så känns den flexande bomen som att den borde vara bättre för ryggen... Just för att vi ofta kräver att våra hästar ska forma sig åt olika håll, jag jobbar ju jättemycket med detta själv... I forumet var några av den bestämda uppfattningen att denna bom gav snebelastade hästar och att om hästen avlastar någon del så lade sig bomen i ett läge och förstärker detta vilket leder till än mer skador.

Kollar man kommentarerna från videon ovan så skriver någon att just av denna anledning, att den tar i på hästens manke har man klätt den med lager av läder, fårskinn och har en tjock pad för att få upp bomen så den inte trycker.
Men det borde ju bli liknande effekt på en flexbom... lager av läder, fårskinn och paden måste ju då stabilisera upp den?

Tyvärr har jag inte en haft förmånen att rida i en sadel från Continental Saddlery men det verkar ju väldigt konstigt om de som hållit på så länge och tillverkar så många sadlar skulle vara så in i helskotta fel ute...
Är det så att vi av tradition håller kvar vid gamla material och tankar bara för att?
Visst helt klart är att en flexibom inte håller för Roping eller Ranchjobb, det säger sig självt och står även på deras sida men när det handlar om finlir, reining, cowhorse eler cutting där det handlar om att hästen ska vara maximalt flexibel och kunna röra sig så obehindrat det bara går... hmmmm...

Går man återigen tillbaka till klassiska grenar är det inte många (ingen som tävlar skulle jag nog vilja påstå) som fortfarande sitter och rider sina hästar i manskapssadlar... Vilka var som jag hörde inte alltför länge sen de absolut bästa sadlarna man kan lägga på en hästs rygg, då de är byggda för att avlasta...
Jag kan helt ärligt säga att jag tror inte min hopphäst hade gjort alltför många språng med en sådan på ryggen, han var en riktig pip och gnäll :) Men han älskade min Prestige Paris D som är byggd på en stark flexibel bom... Inte en enda gång hade han ont i ryggen eller protesterade när jag red tuffa träningspass, tävlade flera dagar i rad eller red långa uteritter... Inte heller de andra hästar jag använt den på har fått problem... Den är tillverkad 1999 och används fortfarande, så så himla dåligt material i flexbomar kan det ändå inte vara, dessutom var/är fördelen med den typ av bom att man kan värma om det för perfekt passform på hästen :)

Jag tror fortfarande inte på bomlösa sadlar då de är enligt mitt tycker för ostabila för att ge den avlastning som behövs och jag tror inte på bomar som inte är kvalitetsbomar... oavsett om de är flexibla eller trä...
Men när det handlar om kvalitets sadlar typ Continental Saddlerys så undrar jag banne mig om de inte har tagit utvecklingen ett steg längre...
Tyvärr finns det ju en tvist mellan Continental Saddlery och Continental Equiflex så för mig känns det lite lurigt att köpa en begagnad här i Sverige, om man verkligen får rätt bom osv... och ska jag vara helt krass vill jag ha en ny där tekniken och materialet är top notch :) Fasen vad jag skulle vilja lägga mina vantar på en och få utvärdera...
Min häst är oxå en pip och gnäll, tack och lov, hon säger ifrån direkt när det är något som stör henne och därför är jag inte speciellt orolig över att testa just en KVALITETS flexbom på henne... Återigen så är jag övertygad om att: You get what you pay for...De sadlar jag haft än så länge har varit hederliga träbommar klädda med råhud eller glasfiber...

Men med risk för att totalt idiotförklaras så har debatten inne på FB faktiskt gjort mig mer nyfiken på hur flexbomen faktiskt i praktiken funkar och vem i för och emot djungeln som har rätt :) 

Fast å andra sidan brukar jag ju inte göra som alla andra utan göra det på mitt sätt och hittills har det funkat bra :)

Ha en underbar fredag därute det ska vi, pizza, drinkar och Gladiatorsfinalen :)